Ständigt hör man diskussioner kring det förskräckliga liv dagens "tonnisar" lever och vilka "hemska vanor" och "vulgära kommunikationsmönster" de har. Inte sällan hör man diskussionen i media om att ungdomar blir allt stökigare och att skolan och hela samhället står maktlös. Det talas viytt och brett om hur horder av ungdomar drar runt och rekryterar uttråkade och händelsetörstande "wannabies" och sätter knark i mungipan på dem och manipulerar dem in i kriminalitet.
Vad ungdomarna behöver är meningsfull fritid och något att fylla sin vardag med. Det behövde ungdomar på 50, 60, 70, 80, 90-talen så varför skulle de inte behöva det nu på 2000-talet? Varför satsar vi inte ordentligt på att bygga ut fritidsgårdar för ungdomarna, som medvetet monterats ned de senaste 20 åren? I DN idag står att resurserna i stort sett försvunnit eller skurits ned med 70%. En viktig närhet till vuxna har alltså medvettet skurits bort och nu riktas kritiken mot ungdomarna själva och skolan som inte fixar biffen. En modern "ungdomsgård" i anslutning borde finnas på varje skola där gränslandet mellan skola och fritid kan suddas ut. Moderna ungdomsgårdar med möjligheter att umgås med andra, snacka med vuxna, snacka med pensionärer, få stöd och hjälp, diskutera viktiga saker med varandra, spela musik, repa i replokaler, dansa på dansmattor, spela innebandy, hångla eller alla andra spännande och viktiga saker som hör till rollsökningsfasen. En levande mötesplats kort sagt.
I mitt liv har jag ofta känt att det är i tristessen som den spännande kittlande önskan av att "nåt måste hända" uppstår. Det är naturligtvis i tristessen som det ordentliga missnöjet och längtan efter snabba kickar får sin grogrund. Men framförallt är det i tristessen i kombination med avsaknad av vuxna som ungdomar skapar egna norm- och regelsystem. System som i allt väsentligt saknar de värderingar som vårt samhälle bygger på. Värderingar som i någon mening bygger upp sunda idéer, respekt och omtanke om varandra.
Ingen vill ha ett samhälle fullt av "kriminella idiiter" som Botkyrkas egen homeboy Dogge Doggelito skulle sagt. Det är både samhällsekonomiskt dyrt och obotligt korkat att inte satsa på ungdomar. Det är ju trots allt de som ska mata dig och/eller torka dig när du varit på toa senare i livet.
Så se till att hjälpa Sverige att bli ett land som satsar framåt. Kräv moderna ungdomsgårdar till alla vilsna tonnisar och framförallt: Engagera er !
No comments:
Post a Comment