Särskilt stöd ännu en gång...

Detta med stöd till elever som behöver särskilt stöd är en riktig kioskvältare i media nu i dagarna. Ibland kan det vara på sin plats att lyfta fram lite fakta i diskussionen eftersom ämnet är mer komplicerat än vad man kan få för sig vid en första blick eller ett getöra vid morgonsoffan.

Så här säger lagen:
1 kap. 2 § I utbildningen ska hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd.
4 kap. 1 § Särskilt stöd ska ges till elever som har svårigheter i skolarbete

Just formuleringarna "behov av särkskilt stöd" och "svårigheter i skolarbetet" är ganska öppna för tolkning och följdaktligen ser behovsanpassningen av undervisning olika ut i Kvikkjokk och Lund.

Vad är då svårigheter i lärandet, här ett axplock (ej fullständig lista):

Dyslexi och Läs och skrivsvårigheter (16-18% av eleverna)
Dyskalkyli
Hemsförhållanden med missbruk, ätstörningar och våld (14-20% av eleverna)
Dåligt självförtroende (extremt utbrett)
Skilsmässoproblematik och bristande vuxentillit
Språkutvecklingsproblem
ADHD, ADD, Asberger etc
Tillfälliga livskriser
Kompiskonflikter etc
Regelrätt mobbing och kränkande beteenden
Genomgår rebbeliska upprorsfaser mot vuxna, dvs bryter sig loss (normalt)
Hormonellt kaos (åk 6-9 och gymn)
Alkohol och Drogproblem
Spelberoende

Med detta i bakhuvet blir plötsligt bilden av lärares uppdrag lite mer komplicerad men också väldigt utmanande eftersom de flesta i samhället inte tar hänsyn till myntets andra sida i debatten. Många av punkterna är inte skolans ansvar menar många. Säkert helt rätt men de skapar svårigheter i lärandet och är därmed en del av skolans vardag. Det är bara strutsen som klarar att blunda. Många av de listade svårigheterna kan man med mänskligt relationsbyggande hantera ganska väl, dvs det handlar om att ge trygghet och en känsla av att finnas där. Andra på listan kräver mer pedagogisk finess och spetskunskap. Men gemensamt är att de barn som har någon av dessa svårigheter omfattas av lagtexten och det är alltså ett lagbrott om stödet inte ges. Tufft ja ! Men så ser det ut....

Detta kräver naturligtvis ett positivt förhållningssätt mellan vuxna och barn/ungdomar och ett tydligt ledarskap från skolledning men även lärare.

Man ska komma ihåg i denna eländesodysé att det är otroligt roligt och stimulerande att jobba i skolan och jag saknar ungdomarna varje dag numera sen jag slutade som rektor. Tänk att på arbetstid kunna sitta och prata med ungdomar och deras liv en hel eftermiddag och genom det förstå alltmer av skolans verklighet och uppdrag. Ofta glömmer vi bort ungdomars komplicerade livssituation och gärna glor på snabba lösningar som beslagta mobiler, prov i åk 3, betyg tidigare och oftare. Åtgärder som säkert fungerar på sitt sätt men inte utan ett positivt förhållningssätt och ett tydligt positivt ledarskap. Kvarsittning känns däremot som Stig Järrel i filmen "Hets".

Jan Björklund och Ibrahim Baylan diskuterade nyss i Morgonsoffan Svt. En opolitisk bedömning är att Jan vann med 2-0 (mest retoriska poäng) men att även Jan har svårigheter i sitt resonemang på en del punkter. Politikerna behöver också stöd i sitt lärande...