Friday, August 31, 2012

Inspirerande kontor och lärmiljö....

Just nu är vi inne i en process där vi ska bygga ett kontor.

Frågor vi ställer oss är av typen:

Varför ska vi ha kontor?
Var ska kontoret ligga?
Vad ska vi göra i vårt kontor?
Hur ska det se ut inredningsmässigt?
Hur kan man göra det lite roligare än normalbilden av "kontor"? 

Nu har vi alla fall skaffat ett kontor som vi gillar. Det ligger i Gamla Stan i Stockholm, på Drakens Gränd 6.

I vårt kontor ska vi jobba med olika projekt och dessutom bygga en funktionell lokal för lärande. I den tänkte vi utveckla/utbilda/stimulera/inspirera både lärare, rektorer och tjäntemän i kommunal förvaltning och friskola. Den "utbildningslokalen" får gärna vara modern och ge inspiration till miljöns betydelse för lärande. Vi får se hur långt vi kommer, men vi ska göra ett försök. Vi har sedan tidigare goda erfarenheter av att jobba med färg och form när det gäller lärmiljö.

Vårt mål är kanske inte att bygga det modernaste "klassrummet", utan kanske mer att påvisa miljöns påverkan på hur inspirerade vi kan bli med enkla medel.

Jag återkommer med mer info om detta kontorsbygge....och har ni tips på stimulerande, inspirerande lärmiljöer så hör gärna av er.

Vi lyssnar alltid på goda idéer.




"Stålpenna & riktigt bläck", "släpp hörnflaggorna" och nyfikenhet

Tänk hur diskussionerna alltid ska bli snedvridna och konstiga så fort utvecklingen går mot att "fler får tillgång". Det spelar ingen roll vad det gäller verkar det som.

Det kan handla om att digitaliseringen av skolan gör att fler får tillgång till information andra gjort karriär på genom att ha "ensamrätt". Det kan handla om att gruppinriktat lärande som sprids provocerar de som vill behålla lärarens status bakom katedern. Eller om reklambranschen som högg som kobror i början av interners spridande, de menade att sann reklam är printreklam, dvs att tryckta broschyrer och tidningsannonser.


Till och med när kulspetspennan spred sig till alla genom sitt billigare pris och ökade tillgänglighet så dök det upp diskussioner, och det handlade förstås om problemet att nu skulle fler ha tillgången till "bläckets makt". Att skilja sig från mängden och signalera att man är viktigare än andra är något maktens representanter gärna vill behålla, med alla medel.

"Stålpennegardet" argumenterade typ så här:

"Om man inte lär sig skriva med stålpenna, doppad i riktigt bläck så kommer man inte att få jobb".

En av mina gamla släktingar från "Kullabygden" norr om Höganäs i skåne, "Challe Svensson" målade skonare med olja och blyerts under lång tid. Fantastiska tavlor man kunde titta på i evigheter och drömma sig till havets piskande vågor och äventyr. När kulspetspennan kom började han måla tavlor med blyerts och kulspetspenna istället och bröt väl troligtvis alla normsystem som fanns i kontsnärskretsar. Det där med kulspetskonst blev ingen hit visade det sig, de konservativa vann väl antagligen. De fick behålla sin unikitet.

När det nu gäller skolan så ser vi samma tendens upprepa sig. När vår skolminister (och även personer i andra politiska läger) resonerar så blir det ofta så här utifrån deras rädsla för att det nya ska utplåna det gamla fina:

 – Man måste lära sig skriva för hand i skolan, det går inte att upphöra med det. Man kan inte säga att bara för att det är svårare att skriva med penna så ska man sluta med det. Jag blir rätt sorgsen när jag läser att man tänker så. Även i framtiden måste man kunna både skriva och räkna. Man kan inte alltid ha tillgång till en dator var man än befinner sig, säger Jan Björklund".
Dagens Nyheter 2012-02-01

Det viktiga i detta är att inse att lärandet redan har påverkats, påverkas och kommer att påverkas ännu mer ju längre utvecklingen av människans kommunikation fortskrider.

Så släpp hörnflaggorna nu och se framåt med nyfikenhet....

Wednesday, August 29, 2012

Vinn "Nya iPhone" och VIP-fribiljetter till SETT

Nu har SETTs nya Facebooksida öppnats. Där kommer mycket information att spridas framöver om talare, workshopledare, happening och nya grepp som vi planerar.

Ni som redan gillar den gamla sidan har nu chansen att vinna "Den nya iPhone" när den släpps. Dessutom deltar ni i utlottningen av 5 VIP biljetter med full access till allt på SETT2013.

Tävlingen gäller också de som registrerar som "likare" för första gången på vår nya Facebooksida.

PLUS: Det lönar sig att "dela SETTs Facebooksida", en delning räknas som en like och större chans i lottningen hälsar "tävlingsledningen".

Den NYA Facebooksidan finns här

http://www.facebook.com/settdagarna

Hälsningar

RAU

Mer om SETT2013: SETT är Skandinaviens största mässa/konferens inom området det innovativa och moderna lärandet. Mässan och konferensen genomförs av Rektorsakademien Utveckling och Kistamässan, i samverkan med Stockholms Stads Utbildningsförvaltning.

Tuesday, August 28, 2012

Gilla oss på RAU

Vi kommer snart släppa vår nya hemsida men så länge släpper vi vår Facebook-sida. Gå gärna in och "lika" här:

http://www.facebook.com/rautveckling


Friday, August 24, 2012

Trosa, skola, äldreomsorg och EntrepreLÄRskap...

I förrgår föreläste jag i Trosa kommun för områdets fritidspedagoger. Det blev ett riktigt roligt föredrag och dessutom lärorikt för mig. Det är ofta det. 

Själva tillställningen var en del i arbetet kring "EntrepreLÄRskap", ett projekt man jobbar med i Trosa Kommun,  finansierat via ESF-pengar. Det är ett spännande perspektiv och inte minst ett iögonfallande, kreativt och bra projektnamn. 


Man beskriver projektet bland annat så här :

"Vi vill öka skolpersonalens kunskap om, förståelse och intresse för företagande och entreprenörskap, öka elevernas innovativa förmågor genom lärarnas kompetens och deras möjlighet att prova på hur det är att driva ett företag."
Esf hemsida

Det är intressant med alla uppfinningsrika projekt man möter i Sverige som syftar till stärka och utveckla elevers förmågor. Det är roligt att se hur många smarta svenska skolchefer, rektorer och lärare det finns, trots att bilden många gånger är en annan i media. 


Under föredraget pratade vi om hur viktigt det är att entreprenörskap kanske också handlar om fler områden än enbart att få unga att starta företag.  Att fler områden i samhällskroppen behöver "entreprenörens" styrkor. 


Vi kom in på att det behövs starka, frimodiga, nytänkande, initiativrika och möjlighetiserande personer i tex äldreomsorgen, särskilt nu när de kravfylda 40-talisterna ska tas om hand. En generation som inte enkelt nöjer sig med att bli utrullade på baksidan en kvart per vecka för att få luft och höra avlägsna fågelkvitter eller trafikljud. "Brukare" som kommer kräva vinprovningar, teaterbesök, surströmmingsskivor, konserter och annat de varit vana vid under sina mer aktiva dagar. Att äldreomsorgen kommer se ut som tidigare är nog en utopi. Det blir kanske viktigt att rekrytera personal som klarar av att snabbt  upptäcka och tillfredställa de annorlunda behoven/kraven. För det är väl det som entreprenörskap handlar om? Att utveckla trygga individer som upptäcker och gör. 



Trosa kommun är inne på helt rätt spår utifrån kommunens demografi och lokala arbetsliv. För i Trosa är egenföretagande väldigt stort. Av 11 500 innevånare är över 1000 småföretagare, huvuddelen skulle jag tro med en eller ett par anställda. Det finns inga större industrier, utan nyföretagandet är en oerhört viktig del för bygden. Trosa behöver ett ständigt tillflöde av fler och fler egenföretagare, annars får man det tufft

Go Trosa....Go !

Wednesday, August 22, 2012

En sursöt blandning av Metta Fjelkner, friskolreformen, Troed Troedson och marknadsföring i skolan....

Jag är relativt säker på, precis Metta Fjelkner ordf LR (för ovanlighetens skull), att nästa vals stora fråga kring skolan kommer att bli friskolereformen.  Det är i alla fall mycket som tyder på det. Dels börjar oppositionen så smått lyfta ytterligare regelskärpningar och dessutom så har LR länge kritiserat friskolornas existens, inte minst de senaste dagarna när artiklar om marknadsföringskostnader på gymnasiet blossat upp. Regeringen å sin sida ligger lågt än så länge. 

Att riva upp friskolereformen är naturligtvis omöjligt, däremot handlar det förmodligen om uppstramning av regelverket för att komma till rätta med de värsta avarterna där tex enskilda entreprenörer skor sig i orimliga proportioner på att  medvetet bygga otillräcklig kvalitet och på det sättet skära (skinna) pengar emellan. En företeelse jag skulle gissa är förhållandevis liten om man ser till uppenbara fall och naturligtvis svårt att bedöma i de allra flesta fall. Motargumentet är ju att det finns kommuner som skär ned i kvalitet i skolan för att bekosta andra delar i kommunbudgeten. Också det är utifrån skolans perspektiv helt orimligt.

För mig är dock friskolereformen tämligen enkel och okomplicerad, även om det i sina konsekvenser ibland innehåller mekanismer som många gånger är mer komplicerade än om enbart kommunen skulle vara huvudman. Att förutsättningarna är så pass olika för kommunala och fristående rektorers ledarskap är tex en sådan mer komplicerad fråga. Lagstiftningens uppbyggnad ger helt enkelt dessa skillnader.

Men förutom det så är det utifrån ett skolutvecklingsperspektiv väldigt enkelt:

Driftsformen är i helt ointressant, det som spelar roll är vad skolorna gör om dagarna och om eleverna får tillgång till en skola de har rätt till eller inte.

Utifrån det blickfånget så blir det hela enklare, men långt ifrån okomplicerat. De som inte lever upp till dessa krav på ett rimligt sätt och aktivt kan visa att de jobbar mot förbättringar ska naturligtvis inte bedriva skola, oavsett det rör sig om en kommunal eller fristående rektor eller huvudman. Komplikationerna kring detta är många och mitt inlägg har inte utrymme för mer om det.

Däremot så tycker jag, likt de flesta av oss, att möjligheten att välja skola är bra och så självklar att ingen ens lyfter frågan om alternativet. Men som Troed Troedson skrev häromdagen på Facebook så är det ju lite konstigt ibland i skoldebatten. Så här beskriver Troed den pågående debatten om den kritiserade marknadsföring som bedrivs av gymnasieskolor:



1. Elever bör få välja vilken skola de vill gå i
2. Skolan bör få ekonomiska resurser utifrån hur många elever som valt just den
3. Skolan bör avhålla sig från att försöka få elever att välja den egna skolan?

Punkten tre blir väldigt knepig givet att de två första är accepterade. Därför så tror jag, och av liknande krockande skäl, att frågan om uppstramning av friskolereformen inte är så himla enkel som man kan tro. Därför är en valfråga kring det här klockren för samtliga partier oavsett var de står.

Undertiden, givet min inställning ovan, så struntar jag i friskolefrågan och koncentrerar mig på den mer viktigare frågan:

Hur får vi skolor oavsett driftsform att jobba på ett modernare sätt så att både unga och vårt land får de förutsättningar de behöver när vi möter samtid och framtid?   






Dr. Seymour Papert, tillämpad skolforskning och Trevor Dolan...

Dr. Seymour Papert är en av mina favoritforskare. Jag har inspirerats av hans budskap i snart 10 år. Framförallt är det hans arbete med "Project based learning" som intresserar mig och hans framtidsresonemang. Han är som en rationell forskare i allmänhet är, men med den lilla skillnaden att han också intar flera andra riktigt värdefulla perspektiv, och troligen därför inte är helt okontroversiell i den akademiska världen. Han är full av spännande överraskningar.

Ett av dessa perspektiv är insikten om att det är rationellt tänkande i kombination med passion och intresse för att TÄNKA NYTT och ANNORLUNDA som gör att vi vi får en bättre värld. Att tänka nytt står så klart inte i kontrast till rationellt tänkande säger du, men det kan det faktiskt göra om du tänker efter.  Många innovationer i samhället idag kommer inte inte alltid, som förr, via universitet, utan också från vildhjärnor som vågar bryta mönster och testa saker som ännu inte belagts med "facit". Och här kan ibland skönja en skepticism mellan de båda världarna, inte alltid men ganska ofta.

Jag tror att Papert i någon mening syftar på att det är "bättre och modernare metoder för relevant lärande" som ger oss "en bättre värld". 

Att vi faktiskt måste inse att om vi vill ha en hållbar utveckling så måste skolan utvecklas i samklang med sin sam- och framtid, som ju förändrats i allt väsentligt de senaste 15 åren, och med stöd av forskning. En knepig ekvation kanske? Forskningens processer är tyvärr många gånger långsam både processmässigt och finansieringsmässigt medan rektorer och lärare jobbar i den praktiska verkligheten och ofta har svårt att vänta in. En utmaning, minst sagt.

Det skolan behöver är ju kontinuerligt inflöde av ny fruktbar kunskap om det moderna lärandet och dess metoder, alltså behovsmotiverad/tillämpad forskning. Det är det forskarsamhället enligt min mening bör koncentrera sig mest på. Men också grundforskning i olika former så vi lär oss mer om hjärnan i samband med skolans miljö och lärande. Här finns bland annat Trevor Dolan från Stockholm Universitet som är lite av en utmanande forskare. Läs gärna hans blogg och se hur han tänker kring detta.

Vi behöver ökad koppling mellan forskning och experimentell jordnära skolutveckling. Båda behövs och jag hoppas att forskningen kan hitta konstruktiva modeller och effektiva metoder för hur skolutvecklingen kan kvalitetssäkras tydligare. Då blir detta ett smörjmedel för utveckling.
Det finns många goda exempel på när detta sker och en bra aktör i detta är Skolporten som fokuserar hårt på just detta.

Här en kort liten film med Seymour Papert, the one and only:


Tuesday, August 21, 2012

DNs kultursidor är okunniga och ansvarslösa helt enkelt...

Kajsa Ekis Ekman recenserar Emma Leijnes reportagebok om skolan på DNs kultursidor. Det är intressant med varumärket Dagens Nyheter, denna maskinmässiga opinionsbildare som på egen hand har möjlighet att välja ut vad som får eller kanske bör synas och vad det eventuellt tillför. Kajsas roll är att reflektera utifrån sin egen världsbild när hon recenserar böcker, och det står henne och naturligtvis alla oss andra också fritt att göra det. Några har dock en position med mer makt att sätta tankar i huvet på svenska folket än andra. I allmänhet baserat på nån form av kompetens. Det är därför de utses till denna roll.

Men man ska också komma ihåg att med den position hon har på "DNs kultursidor" kommer också ett stort ansvar, OM man vill bidra till utveckling och förbättring vill säga. Kanske är det bara "att väcka debatt om den aktuella boken" hon söker? Lätt att komma undan med det i så fall, tyvärr alltför lätt.

Jag kan dock också se inslag i hennes text som tangerar en vilja att diskutera skolan, i grunden en bra drivkraft och särskilt på kultursidorna. Men att på ett så raljerande, och får jag ändå säga det på en gång okunnigt sätt, ge bilden av svensk skola i aldrig förr skådad kris och att dess framtid ligger i att "se bakåt" och återgå till mer "korvstoppning" är bara beklämmande att läsa. För oss som jobbar i skolan blir hon en pajas utan trovärdighet, men för dem som inte jobbar i skolan blir hon sanningssägaren.

Jag skulle jag vilja påstå att det finns hur mycket forskning som helst, sedan länge, som pekar på att resonemanget "titta bakåt" och "minneskunskaper" inte är lösningen för vare sig svensk skola eller någon annan organisation som kliver i en globaliserad värld med NYA utmaningar vi hittills aldrig sett. Det moderna lärandet i skolan är därför flexibelt, situationsanpassat, kommunikativt, engagerande, kolaborerande och i hög grad baserat på modern tillgänglighet till informationen på Internet. Ett i allmänhet ganska snårig miljö att fullt ut förstå, så det är inte alls konstigt att Kajsa brister i sin bakgrundskunskap kring den moderna skolan. Trots detta väljer hon att försöka, och resultatet blir ett onyanserat och föga belagt resonerande långt från verklighet. En "nu-dänger-vi-till-skolan-så-jag-får-många-läsare-artikel".

Smutskastningsartiklar, och särskilt sådana som inte håller sig till verklighetsbaserad fakta (som ju Kajsa vurmar så för), siktar inte på att skapa utveckling. De är destruktiva. De sänker läsarnas syn på skolan för varje sida som trycks eller sprids. Jag har verkligen inget emot kritiska artiklar som granskar skolan, men bara så länge granskningen bygger på vad vi verkligen vet om skolan och lärande och inte på politiskt ideologiskt färgade resonemang som:

"När jag gick i grundskolan på 90-talet var ett konstant klagomål från oss elever att det vi lärde oss i skolan bara var ”korvstoppning”. Långt senare har jag undrat: var fanns den där korvstoppningen egentligen? I själva verket led vi av stor brist på just inpluggade faktakunskaper, medan vi blev experter på att jobba i grupp, göra egna projekt och redovisa framför klassen. Jag minns när någon bad geografiläraren att få lära sig världens alla huvudstäder. Åt detta skrattade läraren: ”Varför ska man lära sig något som man kan kolla upp? Det är viktigare att man lär sig leta efter kunskap!”. Vi blev fritt tänkande individer och vi blev av med scenskräcken, något jag är mycket tacksam för. Men jag har ofta tänkt på att vi saknar den bildning som andra européer har i ryggen. Fråga en svensk ur min generation om världens floder eller historia som inte är andra världskriget och vi bara: Va? (Undantaget är om vi gjort ett specialarbete om ämnet, då kan vi å andra sidan allt.)"
Ja varför ska man lära sig floder? Det kan naturligtvis inte vara skadligt att lära sig namnen på floder, eller huvudstäder. Men det är ju inte det diskussionen om skolans samtida och framtida lärande handlar om. Man kan naturligtvis ha stor nytta av utantill-kunskaper, det är inte det.  Och det fina är ju att med engagerande moderna lärsituationer går det utmärkt att lära sig en hel del sånt PLUS att man lär sig betydligt fler saker. Saker som t.ex. förståelse och analysförmåga, dvs gentligen det som Kajsa beskriver sig så tacksam för att ha fått från sin skoltid, att hon blivit en "fritt tänkande individ". Men samtidigt tycker hon, verkar det som, att vi har lite för många fritänkande människor här i Sverige. Vi skulle må så bättre i den här världen om vi blev mer klassiskt bildade som övriga Europa, resonerar hon. Jag antar att hon menar som i Grekland, Frankrike, Spanien och andra länder som nu står öga mot öga med en trolig ekonomisk kris och bristande samarbetsförmåga. Granskar man lärandet i dessa länder ser vi just att deras skola präglas av just det Kajsa söker...

Det är länder som ligger långt efter oss när det gäller problemlösning, kreativitet och förmåga att anpassa sig och klara av stora relativt snabba förändringar (resilience). Nej lite mer klassikt bildade ska vi vara enligt DNs kulturelit, i meningen att komma ihåg många saker. Kanske är det ett sätt att överleva på DNs kulturredaktion, att tävla i vem som är mest "klassiskt bildad". Vad vet jag?

Den svenska skolan ligger längst fram i världen när det gäller det moderna lärandet och den svenska skolan har de vassaste och mest nyfikna lärarna. Svensk skola har också de mest aktiva lärarna i sociala medier, vi ligger i bräschen. Och våra elever är fantastiska. Den svenska skolan förtjänar inte smyg-opinions-artiklar av det där slaget.

Jag kommer nu förmodligen få så mycket spö av traditionalisterna nu att jag inte hinner med att svara på alla kommentarer. Och det är helt ok. Skriv vad ni vill, eller avstå. Det står alla fritt att göra som de vill. Men jag publicerar inte anonyma inlägg. Tycker man något så står man för det.


Monday, August 20, 2012

Lärarutbildningen i Borås bryter mönster...

Det är glädjande att se hur Lärarutbildningen i Borås tar steget in i lite divergent tänkande och lär lärarstudenterna skapa digitala läromedel för iPads. Det är faktiskt första gången jag hör talas om att en lärarutbildning öppnat upp för digitalisering kring lärandet. Ett litet steg, och för många möjligen ett oansenligt sådant. MEN utifrån strukturella kulturskäl och den i övrigt långsamma utvecklingen är det en viktig fas som inletts i Borås. Man måste börja någonstans.

Det intressanta är att projektet som pågått ett år förmodligen redan skapat spännande och utmanande diskussioner på institutionen, och inte minst bland lärarstudenterna, kring vad lärande egentligen är idag. Något annat kan jag inte tänka mig. Så här säger Josefine Hirsch Sturesson.

– Det har varit givande att jobba på det här sättet och man lärde sig jättemycket. Jag tror att man lär sig på ett mer hållbart sätt när man får göra annorlunda saker jämfört med de mer vanliga skoluppgifterna. Jag kommer absolut att ha användning av det här i framtiden.
Svenskt Näringsliv

Josefine Hirsch Sturesson resonerar nyfiket och klokt och har kommit fram till något viktigt, nämligen att hon tror att man lär sig bättre på det här sättet. Om hon menar sitt eget lärande eller barnens framgår dock inte. Möjligen spelar det ingen roll i den fas de är i just nu. För det är ju lärandet det handlar om, och INTE tekniken i sig.

Om man samtidigt passar på att forskningsbelägga det man kommer fram till så vinner man dessutom ytterligare några utvecklingsår.

Kanske betyder detta att fler lärarutbildningar framöver också tar ett par rejäla kliv i sitt "mindset" kring modernt lärande och i förlängningen faktiskt påverkar läraryrkets utveckling. Vi är inte där riktigt än, men jag hoppas det.

Det är nämligen inte en dag för tidigt.






Angående reformen kring yrkesprogrammen -No Shit Scherlock

"Allt färre elever söker sig till gymnasiernas yrkesprogram, trots att möjligheten till jobb efter studenten är god. Sedan gymnasieskolan gjordes om förra året tappar de yrkesinriktade programmen elever över hela landet, och en del program måste läggas ner helt, rapporterar SVT Rapport. I den nya gymnasieskolan ger yrkesprogrammen inte automatiskt behörighet att läsa vidare på högskolan.
– Många är osäkra på vad de ska göra senare och vill ha högskolebehörighet, säger Mikael Larsson, rektor på en gymnasieskola i Flen."
SvD 2012-08-20 
No Shit Scherlock.... 
Inte så förvånande eftersom det på det stora hela är en riktigt ogenomtänkt reform med tanke på att värdet på kunskap sjunker samtidigt som vikten av att "lära" ökat dramatiskt och aldrig varit så stor.

Friday, August 17, 2012

Friskoledöden eller det naturliga urvalet?

I SvD kan man idag läsa om överetableringen som börjar bli kännbar i friskolebranschen. Det är framförallt gymnasiet som det knakar i. 25% av eleverna har en friskolelösning och har därmed gjort ett aktivt val.

Det hel bottnar i en kombination av den starka tillväxten i friskolesektorn och minskande elevkullar som skapar stora konkurrenseffekter. Konkurrensen blir framöver stenhård och vi kommer säkerligen se ett antal konkurser de kommande 24 månaderna. Tappar en skola 25% av eleverna innebär det samma sak som om ett företag med ekonomi precis i balans och inget större kapital på banken förlorar lika mycket intäkter....nämligen katastrof...

Katastrofen i detta fallet, och de som riskerar förlora mest på detta, är naturligtvis den enskilda eleven som tvingas byta skola och kanske förlorar inte bara sitt sätt att lära utan och också flera år av sina liv. Det visar sig nämligen att de som tvingas byta skola ofta får en längre skolgång. Men det kan också bli kännbart för kommunen som vid en konkurs har ansvaret att bereda eleverna nya platser. Platser som kan vara svårt att skaka fram om man de senaste 10 åren avvecklat lokaler och bantat sin personalkår.

Jag tror att kommuner och friskolor som har en gemensam dialog också har bättre förutsättningar att klara krisen, om de sätter eleverna i första rummet.

Problemen framöver blir som mest kännbara för mindre friskolor, koncernerna har möjligen ett finansiellt kapital som kan tjäna som pengaventil så de slipper slå igen skolor i väntan på att elevkullarna ökar igen 2015. Men samtidigt har de i regel rätt tuffa avkastningskrav och detta kan krocka.

Kommunerna bör i nuläget vara de som tar höjd för utvecklingen och skapar sig handlingsfrihet att ta emot elever om gymnasier konkar. Friskolorna kämpar på många håll för sin egen existens i det "naturliga urvalets tider".

Thursday, August 16, 2012

När lärandet sakta spränger sig ut ur skolans lokaler...

Faktum är att det finns ett antal olika yrkesgrupper som ofta glöms bort i skolsammanhang och som förtjänar att lyftas fram och hyllas i större utsträckning. Man kan lätt nämna förskollärare och studie- och yrkesvägledare som två viktiga funktioner men som oftast hamnar lite i skymundan bakom de mer, i sammanhanget, statusladdade "lärarna". 

Men det finns ytterligare en, nämligen fritidspedagogerna. Som namnet antyder är de pedagoger och bör därför användas och integreras i skolans lärprocesser på ett mycket tydligare sätt än idag. Vist finns goda exempel, men jag tycker mig ändå "känna in" att det finns en frustration därute, ni får rätta mig om jag har fel.

Det borde vara en smal sak att förstå fritidspedagogernas kraft i takt med att vi börjar jobba mer och mer med digitala verktyg och internet i skolan. Det är ju trots allt så att barn och ungas kommunikationsvanor och skolans ligger korslagda numera och gränserna för var man lär och på vilket sätt håller allt mer på att suddas ut.

Lärandet spränger sig nu sakta ut ur skolans lokaler. 

Jag tror att fritidspedagogen många gånger är en osynlig resurs i detta avseende och som kan och bör skapa sig en mer aktiv roll i lärsituationerna, om rektorer och lärare är villiga att se dem och dess verkliga kompetens. Fritidspedagogik handlar ju mycket att närma sig lärandet utifrån ett annat perspektiv än vad lärare traditionellt sätt gör. Ett mer lekfullt och kreativt sätt skulle jag säga. Men också med ett förhållningssätt att försöka se hela den unge och faktiskt inte bara det "hårda lärandet och vetandet". Med ett mer personbejakande holistiskt perspektiv.

Därför kommer vi att under SETT2013 försöka lyfta denna yrkesgrupp och ge dem en plats bland alla andra pedagoger.

Vår förhoppning är så klart att inspirera till att skolorna som jobbar digitaliserat ska se vilken tillgång fritidspedagogerna verkligen är.

Wednesday, August 15, 2012

Följ SETT2013 ...

Nu kan ni följa SETT2013 på twitter:

@SETT2013

Vi kommer förutom lärarspåret och skolledarspåret utöka med:

Förskolespår
Fritidspedagogspår
Studie- och Yrkesvägledarspår

Förutom det utlovas en hel del fler nyheter under hösten.

SETT2013 går av stapeln 17-18 april i Kista på Kistamässan.


IT-avdelningar, Sovjetstats maner och Chuck Hollis

En återkommande story kring kommunal verksamhet är IT-avdelningens roll i skolans digitalisering. Redan då jag började som rektor 2002 har frågan varit på tapeten. Då var IT-avdelningarna rena monopolinstitutionerna, och de styrde och ställde helt efter eget huvud och skolans personal la sig ofta platta eftersom de såg sig sakna den kunskap om IT som ju faktiskt var IT-avdelningens kärnkompetens. Det betydde att IT-avdelningen avgjorde vilka verktyg som tex lärare skulle använda i den pedagogiska situationen. 

Och det är väl i viss mån så fortfarande på många ställen, även om en hel del kommuner faktiskt tänkt om rejält och förstått att det är skolans behov som styr, och inte IT-chefens. 

Men alltså inte överallt i kommunerna, på många håll är det fortfarande så att IT-chefens och hans avdelning styr processerna på klassiska Sovjetstatsliknande maner. Dvs att det finns ett smalt utbud av teknik som några IT-tekniker bestämt och som i de flesta fallen valts för att passa in i det befintliga tekniska systemet. Det betyder att bevekelsegrunden för IT-systemets utveckling i dessa kommuner är att bygga system för systemets skull och inte för användarnas behov. Och användarna har på sin sida samtidigt anpassat sig till samhällsutvecklingens breda utbud och anammat sin nyfikenhet för att pröva nytt. Och här krockar ambitionerna. Frustrationen blir ett faktum och konflikterna rasar. Meningslös tid läggs på utredningar och rena konstigheter. Tid som svensk skola INTE har. 

I en artikel i Computer Sweden visar det sig att det inte bara är i skolan denna utveckling stått i fokus, även företagssidan verkar glida in i samma problematik. Inget nytt så klart, men debatten börjar svänga tycker jag mig kunna se. 

"It-cheferna måste sluta erbjuda en samling av olika teknikverktyg och i stället börja bygga fabriker som levererar de flexibla tjänster som användarna behöver, säger Chuck Hollis, som är global produktmarknadschef på lagringsföretaget EMC, till IDG News.

It-avdelningarnas roll har förändrats, men många av dem startade från början som rena monopol, säger han. 


Eftersom användarna i dag kan välja själva, så är risken större än någonsin att de kringgår it-avdelningen och bara tar sitt kreditkort och själva köper vad de behöver. Hans råd till it-avdelningarna att bli konkurrenskraftiga tjänsteleverantörer.  

– Det handlar inte om att leverera teknik, utan om att hitta nya sätt att leverera tjänster, säger Chuck Hollis." 

Computer Sweden 14/8 2012

Här är det samma sak som beskrivs men den skillnaden att företag inte styrs av offentlig upphandling. Offentlig upphandling är ett osmidigt förlegat tankesätt, som inte ger  rektorer och lärare ett eget val att själva avgöra VAD som är bäst att använda i vilken pedagogisk situation sett utifrån i huvudsak LÄRANDET. När det gäller offentlig upphandling så hoppas jag verkligen att det tänket är på väg ut, för det skulle ge rektorer och lärare större handlingsfrihet att själva bestämma sin egen väg framåt. Här är det betydligt lättare att vara "friskola", en inte oviktig fördel skulle jag vilja säga. 

IT-avdelningen i kommunen är en viktig funktion men de måste omvärdera sin roll och bli en stöd och supportfunktion snarare än motståndsnästen 


Tuesday, August 14, 2012

Thorildsplans gymnasium

Idag genomförde jag ett föredrag, kombinerat med praktisk idégenering. Denna gång för gymnasielärare från Thorildsplans Gymnasium i Stockholm. Gymnasiet är ofta en lite större utmaning eftersom traditionen sitter något fastare där än i de lägre åldrarna. Vad det beror på kan ofta vara svårt att klarlägga på ett enkelt sätt. 

Samtidigt är det i många fall fel att kalla gymnasielärare traditionalister, det stämmer inte som generalisering. Bland Thorildsplans lärare finns mängder med nyfikna, öppna och nytänkande lärare.

Hur jag vet det?

Jo man lär sig känna in klimat ganska bra med åren och att fånga upp olika signaler från personalgrupper. Man känner det liksom i kroppen, det är som att man utvecklar ett känselsprötsystem som vecklas ut och så suger man in stämningen. Låter kanske väl så dramatiskt, men det är en känsla man utvecklar tror jag.

Dessutom genomförde vi en idégenerering och tapetserade fönstren med idéer kring en fråga som skolledningen valt, nämligen hur skapar Thorildsplan ett bättre studie- och lärklimat?

När man tittar på resultatet av de idéer som kom fram kring hur man skapar bättre studieklimat så uppkommer ett antal klassiska tankar som "mindre elevgrupper", "mer tid", "regler" etc. Men när man kikar runt i grupperna hittar man en hel del som avviker från den traditionella bilden. Inte så ovanligt för just Thorildsplan, utan så är det såklart överallt.

På ett fönster kan man läsa ord som:

"Harmoni"

"Lugn"

"God Miljö"

"Respekt"

"Roliga och meningsfulla lektioner"

"Variation"

"Innehåll"

"Fokus"


På Thorildsplan arbetar man nu vidare med fler frågor för att kunna ta sig till målet. Man jobbar fokuserat på HUR nu när man fastställt VAD. Kan man sedan fortsätta så här och idégenerera under året så tror i alla fall jag att man kommer att komma fram till många bra förbättringsåtgärder.

När vi räknade ihop det totala antalet idéer som man genererade på 180 sek (3 min) kring "studieklimat" så blev det ca 450 stycken. Jag är helt säker på att om man letar riktigt noga bland dessa 450 idéer som finns en handfull riktigt avgörande idéer för hur skolan ska kunna skapa ännu bättre studieklimat under 2012/2013.

Mission complete....logging out....

I morgon planeringsarbete och letande av kontor....

Monday, August 13, 2012

Tankar om föredrag...

En bra uppstart är viktig. Det verkar som att det ofta är just i starten som mycket avgörs. En bra start kan många gånger ge den energi som krävs för att man snabbt ska hitta rätt. Det gäller nog det mesta. En bra anpassad morgon kan avgöra hela dagen, dom rätta inledande orden resten av mötet eller en inspirerande terminstart som skapar entusiasm inför året som kommer. 

Eftersom jag föreläser så får jag ofta förfrågningar om att föreläsa på upptakten till terminer eller verksamhetsår.  Föredrag för mig handlar om att inspirera och skapa det engagemang och energi som senare måste kanaliseras i kolaborerande situationer lärare och rektorer emellan.

Ibland hör jag människor säga att föredrag sällan betyder något egentligen, att det är som ett tomtebloss där bara en bränd kall stump är kvar efteråt. Men efter att ha föreläst aktivt sedan 2004 så vet jag trots allt hur betydelsefullt ett föredrag kan vara. Hur människor vaknar till och till och med påbörjar resan att omvärdera delar av sina egna övertygelser. Det är det ett bra föredrag gör, rör om i grytan. Ett bra föredrag kan inte gillas av alla, och finns det inte ett par därute som ser jäkligt sura ut så vet jag att jag inte gör särskilt bra ifrån mig. Några måste helt enkelt bli förbannade, det hör till sakens natur.

Det är också viktigt att säga i detta sammanhang att ett föredrag inte ersätter återkommande långsiktiga processer som lärande diskussioner eller olika former av samarbeten i arbetslag. Föredrag är energiinjektioner och/eller i viss mån kanske informationssituationer.

Det främsta syftet med föredrag (i min värld) är att väcka nyfikenhet och få åhörarna att ställa frågor som de kan ta med sig vidare på vägen. Det handlar INTE, som en del tror, att leverera svar på vad som är sanning i egentlig mening. Det är frågorna som är viktiga. 

Idag föreläste jag i Viks Skola på Värmdö i regi av TÄNK OM och det blev 1,5 timme historieberättande och exemplifierande om hur världen förändrats, hur "fat and happy" vi är i Sverige, hur goda förutsättningar vi trots det har i den svenska skolan, hur viktigt det är med kreativitet i lärandet och mycket annat i allsköns kuckelimuck-blandning. Provokationer blandat med humor, självutlämnande och forskningsförankrad fakta paketerat i ett rasande uppsluppet tempo, som är lite av min melodi. Det är så jag vill ha det, gärna lite omstrukturerat också, som extra krydda. Det hela avlöpte enligt plan och personalen på Viks Skola såg ut att hänga med från början till slut.

Efteråt kom flera lärare fram och sa att det var ett jätteintressant föredrag. Spännande, allvarligt och humoristiskt på samma gång. Men framförallt, sa det, så var det inget som de hade förväntat sig.

"Vad menar ni", undrade jag.

Det visade sig att de hade förväntat sig att det skulle dyka upp någon torr gubbe som monotont läste innantill om något dödande trist på sin aldrig sinande "powerpoint" eller att de skulle anteckna exakt hur man hittar i menyerna i olika dataprogram m.m. För så hade det varit tidigare.

På vägen hem funderade jag över vad de egentligen sa, och jag kände mig glad för att det hade gillat just den här uppstarten.

För det är viktigt med en bra uppstart, även för mig...

Sunday, August 12, 2012

Spännande initiativ i Köpenhamn & Christine Antorini

"Som den første kommune i Danmark sender Københavns Kommune 3.000 af hovedstadens folkeskolelærere af sted på efteruddannelse samtidigt. På det nystartede Sommeruniversitet bliver de i tre dage undervist i fag som IT-didaktik, undervisningens organisering og lærer-elev relationer. Alt sammen skal det sikre lærernes efteruddannelse og i sidste ende munde ud i en styrkelse af fagligheden i de Københavnske folkeskoler."
Berlingske Danmark 

Utan jag vet vad innehållet i utbildningen av 3000 Köpenhamska lärare kretsar kring i detalj och hur det håller kvalitetsmässigt så är det ändå intressant att man vågar dra igång en så pass stor satsning och försöker tillföra ny input på bred front.


Det är också intressant att man väljer IT-didaktik och lärar-elev-relation som viktiga områden. Om man sedan strategiskt följer upp detta under själva verksamhetsåret på olika sätt (konferenstid, lokala workshops, ännu mer kompetensutveckling, Facebook-diskussioner etc) så blir förmodligen resultatet också bärande framöver. 



Skulle gissa att det är en konsekvens av Børne- og Undervisningsminister Christine Antorinis satsning Ny Nordisk Skole, men jag vet inte. Det jag vet är att Danmark har betydligt större fokus och vilja till att förnya skolan. I fokus ligger ett självförtroende kring att Danmark är duktiga på att utveckla unga som tänker själva. 

Da tidligere statsminister Lars Løkke Rasmussen drog til Singapore for at få inspiration til den danske folkeskole, sagde professor Neo Boon Siong da også til ham ”Rejs hjem, statsminister. I skaber jo unge, der kan tænke selv.”

Ny Nordisk Skole
 
Jämför vi med Sverige ser vi en annan ingång, nämligen en på många håll (inte överallt dock) medialt och politiskt misshandlad skola med förvirrad karta och lågt självförtroende. En del kommuner, viktigt att påpeka, har både karta, idéer och självförtroende. Men jag pratar nu om svensk skola generellt. 


Danmark är på väg någonstans, medan vi skolpolitiskt trampar vatten och får upprepade kallsupar. Vi litar på flytväst medan danskarna tycks ha lärt sig simma.


Jag gillar initiativ...allt som görs är bättre än ingenting. 


Heja DANMARK !



Saturday, August 11, 2012

Jag publicerar inte anonyma kommentarer

Jag kommer inte att publicera anonyma kommentarer. Vill man delta här visar man vem är och står för sina åsikter. Vill man inte visa andra vad man anser så går det bra att maila istället:

fredrikXrektorsakademien.se

Mvh

Fredrik

Icke likvärdig skola, "min oro" och Jan Björklund

I Almedalen medverkade jag i ett av Lärarförbundets frukostseminarier. Jag och de andra panelhönorna (!) ombads under diskussionen rikta ett budskap till politiker. Mitt budskap blev en fråga som oroar mig ganska mycket, nämligen att vi är på väg mot en riktigt obehaglig "icke likvärdig skola", om det vill sig illa.

Jag menar nu inte integrationsfrågan, även om den i sig också är en centralt viktig och svår utmaning, utan något som bottnar i basen för de framtida lärandet.

En av flera otroligt viktiga förutsättningar för lärande är att i någon mening ha tillgång till information, i skolan garanteras det av "lärares ämneskunskaper" och dessutom närheten till ett "skolbibliotek". Så har det sett ut och så ser det fortfarande ut i många människors hjärnor, i synnerhet vissa politikers. Ingen nämnd ingen glömd.

Idag utgör tillgången till information knappast bibliotek längre, utan förstahandsvalet i arbetslivet är numera Internet. Det betyder att grunden för det framtida lärandet, för att göra en lång historia kort (jag tror ni fattar ändå), är att vi lär eleverna att lära modernt genom processer i närheten av den digitala kommunikationen. So far so good, det här har ni redan fattat. Annars skulle ni inte läsa denna blogg.

MEN (och detta är viktigt)

Ni är inte de enda som verkar i skolan eller annorstädes där lärande står i fokus. Jag skulle säga att huvuddelen av svenska skolor, rektorer och lärare inte alls insett detta. Det pågår stora utvecklingsrörelser i ett 100-tal kommuner, och ett 50-tal är säkert på gång. Men i knappt hälften av kommunerna tar man inte detta på tillräckligt stort allvar. Man kan nämligen inte se sådant man inte förstår.

En grov gissning skulle kunna vara att vi om 5 år ser en stor skillnad i hur långt det digitala lärandet kommit i olika delar av landet. I en del kommuner har man kommit väldigt långt medan man i andra inte kommit någonstans. Ok tänker du, alla har väl samma valmöjligheter. Och det är sant. Men alla gör inte valet ifråga. man duckar och hoppas situationen återgår till det gamla. Men vad detta betyder är att vi riskerar att få en uppdelning av samhällets medborgare i flera grupperingar.

1. De som lär på ett modernt sätt och förbereds för ett samhälle i ständig förändring.
2. De som lär mediokert och inte fullt ut förbereds
3. De som förbereds för ett samhälle inte längre finns

Det betyder att vi i så fall hamnat i något som kan liknas vid ett kunskaps- eller lärandeklassamhälle. 

Alla måste lära sig att lära sig....

Lösningen är ingalunda förstatligande av skolan, inte heller någon nationell IT-strategi i vanlig mening. Staten är nämligen sjukt dålig på att att tänka och verka innovativt. Men det kan behövas en politisk diskussion tänker jag. En diskussion som kan lyfta vikten av att kommuner och friskolor & koncerner (!) följer med i utvecklingen. Särskilt tänker jag då på de kommuner som lyssnar alldeles för hårt på Jan Björklunds kvasi-pressreleaser och medieuttalanden om katederundervisning och sin oerhörda upprördhet över iPads i skolan. 

Jag riktade detta budskap till politiken, men jag undrar om någon plockar upp det?

Men oron finns där, många unga i skolan idag riskerar att långsiktigt bli sämre förberedda än andra.

Det känns inte bra.




Tankar om praktikplats och lärande

Idag träffade jag Feffe, en kille som söker praktikplats som en del i sin utbildning. Han pluggar kommunikation, för att göra en förenklad beskrivning. Vi pratade om syftet med praktik, och vi landade  såklart i att hela poängen är att få utvecklas inom sitt intresseområde. Utvecklas gör man genom att få mycket ansvar, men också kravlöst i en mening. Att få prova sina kunskaper och färdigheter i en konkret verklighet, utan att vara rädd för att förlora "jobbet".

Mina funderingar under samtalet gick till att det finns flera alternativa vägar att gå när man väljer sin praktikplats. De som utbildar sig inom kommunikation vill självklart få in en fot på arbetsplatser som just jobbar med intern- eller externkommunikation, marknadsföring, webutveckling eller andra informationstjänster.

En del väljer då att försöka få plats på något starkt välkänt varumärke, även om man bara får göra skituppgifter, för det ser trots allt snyggt ut i CVt. Andra kanske väljer att ta en praktikplats på ett mindre känt företag men där uppgifterna känns intressanta och möjligheterna till egen utveckling och lärande är stora, och inte minst där resultatet i det man gör ger "personlig cred" i sig.

Vad som långsiktigt är det mest effektiva valet är omöjligt att svara på, livets trådar och vägar är för alltid ställda i dunkel. I alla fall vid den tidpunkt när det där valet ska göras. Efter praktikplatsen på det starka varumärket med skituppgifter kan man få ett jobb snabbt men där den riktiga lärprocessen startar med jobbet, med ansvar och utmaning på riktigt. Lyckas man är det bra, annars får man troligen gå ganska snart.

Efter praktikplatsen på den mindre välkända varumärket kanske man har med sig stora viktiga erfarenheter och stärkt självkänsla, men man kanske inte får det ballaste jobbet på en gång. Däremot har man vunnit värdefull kunskap och erfarenhet.

Svåra val att göra, val som många av oss ställs och ställts inför många gånger. Men också val som måste bottna i vem man är och vad man har i bagaget. Att råda är svårt. Bägge vägarna kan ge stor utbildning, givet att man vet vad man vill långsiktigt.

Feffe står mitt i det valet. Han kommer dock, oavsett vilket val han gör, att lyckas. En del människor man möter ser man direkt att de är "på riktigt", man ser passionen och man ser viljan. Sköter man korten hyfsat så blir det bra oavsett för eller senare.

Det var ett bra samtal, ett samtal som lärde mig mycket.

Thanks Feffe.

Friday, August 10, 2012

Tempen på rektorer i Sverige

För halvår sedan kom det ut en rapport från Skolinspektionen som handlade om hur det är ställt med de svenska rektorernas ledarskap. Man har granskat 30, av totalt cs 8000, kommunala och fristående skolors skolledarskap och funnit följande:
  • 30 procent av rektorerna utövar ett väl fungerande pedagogiskt ledarskap.
  • Hälften av rektorerna behöver i vissa delar förstärka det pedagogiska ledarskapet. De måste förtydliga sin roll och sitt ansvar för skolutvecklingen.
  • Drygt hälften av rektorerna önskar ytterligare stöd från huvudmannen. Vanligast är att rektorn vill ha hjälp med administration.
  • Flertalet huvudmän behöver i dialog med rektorerna säkra förutsättningar för rektors ledning av den pedagogiska verksamheten. Huvudmännen måste undersöka hur arbetet kan utvecklas för att ge stöd till rektorerna.
30 rektorer av 8000 är ju möjligen en något för liten urvalsgrupp, men man får väl lita på (!) att en myndighet har koll. Resultatet betyder i praktiken att skolinspektionen menar att 70 procent av rektorerna i "svensk skola" inte har ett väl fungerande pedagogiskt ledarskap, eller om man så vill ledarskap i all sin enkelhet. Att 70% av den brister i sin huvudsakliga rollfuktion.

Om det stämmer så har vi kanske svaret på varför svensk skola har upplevt en del problem med att ta steget in i "samtiden".

Nu vet jag att det inte är så överallt, det finns en uppsjö av fantastiska rektorer, men tyvärr var de inte en del av urvalet i denna studie. 

Det som dock är än mer  intressant med studien är hur man resonerar kring pedagogiskt ledarskap, man beskriver det som ett begrepp med många olika tolkningar. No shit!

Med pedagogiskt ledarskap menar Skolinspektionen:
"Pedagogiskt ledarskap är allt som handlar om att tolka målen samt beskriva aktiviteter för en god måluppfyllelse i relation till de nationella målen i skolan och för att förbättra skolans resultat så att varje elev når så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling. Det betyder att rektor måste ha kunskap om och kompetens för att tolka uppdraget, omsätta det i undervisning, leda och styra lärprocesser, samt skapa förståelse hos medarbetarna för samband mellan insats och resultat."

Inte direkt glasklart...lite mumbojumbo i min bok....men ok. MEN det är högintressant med en definition av ett ledarskap som inte innehåller det direkta ordet "leda" utan istället om att "tolka målen samt beskriva aktiviteter".... Alltså inte att leda och fördela arbetet för att "få till" processer mot ökad måluppfyllelse utan det räcker tydligen med att tolka och beskriva. 


Nä skolinspektionen, det där räcker inte på långa vägar om vi ska få svensk skola att ta mått och steg för att röra sig mot inte bara en framtid utan specifikt nutid och samtid.

Patetiskt...och lamt....

Håll i hatten...



Nya Projekt 2012

Hösten är här och det är dags att dra igång igen efter semestrar och annat. Det är också dags att återuppta bloggandet.

Först och främst hälsar jag Micaela Jonsson välkommen in i verksamheten. Det blir ett hektiskt år så det är bra med förstärkning. Micaela kommer bli projekt-koordinator och spindel i nätet.

Projekt som nu dras igång i regi av RAU (Rektorsakademien Utveckling):


Utveckling av ny hemsida (tillsammans med Holger Thorsin & Pär Haga)
Utveckling av en App för RAU (i samarbete med Cloud Nine)
Utveckling av nya föredrag för 2012/2013
Utveckling av innehåll för SETT2012 (Med Kistamässan & Stockholm Stads Utb.förv.)
Utveckling av aktivitetsinnehåll på BETT i London
Utveckling av en internationell dokumentärfilm (tillsammans med Videobrigade)
Utveckling av "Den Svenska Skolan" (tillsammans med AdvisoryBoard , Jörgen Wahl)
Utveckling av nya utbildningar kring kreativitet & ledarskap för skolledare

Fortsätter också med att skriva på nya boken...

Stay Tuned ....