Eddie Izzard borde bli lärare

Efter att ha lyssnat på den engelske ståupparen Eddie Izzad nu några dagar kan jag bara konstatera att om jag hade haft lärare under min skoltid med en tiondel av hans fängslande förmåga så skulle jag i alla fall kommit ihåg min skoltid annorlunda. Allvarligt talat, lyssna på Eddie Izzard någon gång så förstår ni vad jag menar. Allvarligt talat så minns vi ju alla lärare som hade det där lilla extra och som gjorde att vi lyssnade extra noga. Räkna upp 5 av dina lärare du haft genom åren som just hade det där lilla extra som "storyteller" och skriv ned dem i ett mail till mig så skall jag publicera dem på www.rektorsakademien.se

Och glöm inte köpa, hyra eller låna Eddie Izzards DVD eller CD skivor....en investering...Eller padssa på att se honom när han besöker Sverige...

:-)

Språkhandikapp

Det är nyttigt att åka utomlands. Bland annat inser man vad språket man behärskar betyder för ens möjligheter. Eller snarare hur ens språkbrister begränsar. Just nu är jag i turkiet och här pratar alla tyska då huvuddelen av alla turister här är från Tyskland. Alla turkar och tyskar utgår i från att jag är tysk av någon anledning och pratar därför tyska med mig. När jag inte fattar vad de säger på tyska trots tre års skoltyska på gymnasiet känns det viktigt att lyfta språk i skolan för en sekund. Bort med tyskan i skolan och in med kinesiska. Det är där det i framtiden behövs språkkunskaper. Tyskan behövdes förr men nu har verkligheten förändrats, vi behöver lära oss andra språk helt enkelt. På semester i Turkiet klarar man sig utan större tyska språkkunskaper och förmodligen överallt i hela västvärlden. Franska känns också avlägset ur ett globalt perspektiv, om man nu inte är språkligt intresserad och därför fångas av det hela. Engelska och kinesiska skulle jag välja idag utifrån perspektivet arbetsmarknad och framtida turism. Att jag inte kan tyska i Turkiet känns i sak inte viktigt, jag får mat ändå :)

Airport & skolverksrapporter

Alltid när man befinner sig på en internationell flygplats så slås man av att världen krymper. Tillgängligheten till andra delar av världen är inte bara större genom internet. Vi glömmer ofta bort att världen ligger några timmar bort rent fysiskt genom flyget. Självklarheter givetvis men vad jag menar är att när man är på flygplatser så påminns man om det.

I dag stod det förresten i DN att ytterligare en skolverksrapport dragits in eller ska dras in. Tydligen säger den att skillnaderna mellan olika regioner (läs landsort & storstad) är större än skillnaderna resultatmässigt mellan friskolor och kommunala skolor.

:-)

Detta borde betyda att ledarskapet är mer avgörande än driftsformen i sig, vilket inte är särskillt förvånande.

5 årig skolstart ?

Det debatteras om när barnen skall börja skolan nu bland partierna. Jag tycker att man skall låta barnen få leka medans de kan. Men det är klart att barn som är tidigt utvecklade rent teretiskt skulle kunna börja vid 5 års ålder. Men i så fall är det nog förskolepersonalens och skolans bedömning som skall väga tyngst och ytterst beslutas av rektor som myndighetsutövare (juridiskt). Det är tuffa och avgörande viktiga beslut utifrån barnets perspektiv. Föräldrar kan nog bedöma sina barn bäst utifrån sin föräldrarollen men utifrån skolans uppdrag är det viktigt för både barnet och skolan att rätt utvecklingsmässig ålder för rätt barn eftersträvas.
Konkret problem ur verkligheten: Familjen Pettersons granne har en dotter som börjar plugget vid 5 år ålder och Pettersons lilla Kalle vill också börja då för de är bästa kompisar. Petterson kommer hävda att Kalle är så "framåt" och "duktig" att han också kan börja på 5e födelsedagen. Men vad händer om det rent pedagogiskt är fel ålder för Kalle ? Jo han kommer få en taskig start, vantrivas och risken är uppenbar att det blir fel.

När det gäller klassindelningen efter ålder så är den lite förlegad, större spännvidd över den fysiska åldern borde finnas än idag. Det viktiga är ju att verksamheten anpassas efter individernas förutsättningar (individuell skola) och då kan vi inte maniskt organisera oss efter åldersklassificering. Vi borde istället bli mer proffsiga på att bedäma den utvecklingskopplade utveckloingen som barnet befinner sig i och utifrån det artbeta pedagogiskt. Idag klumpas alla ihop efter fysisk ålder när vi samtidigt ser att olika barn utvecklas olika snabbt. En sak är klar och det är att om föräldrarna enbart själva skall ha rätten välja skolstartsålder så blir det inte helt rätt eftersom föräldrar vet väldigt lite om pedagogiska bevekelsegrunder och det är ju det skolan handlar mycket om. En önskan från föräldrar som leder till diskussion och bedömning vore dock väldigt smakfullt.

Frågan är ju om politikerna är lika villiga att diskutera senare skolstart. Alltså att lille Annika börjar åk 1 vid 9 års ålder ?

:-)

FOKUS & SmartBoards igen :-)

Idag hälsade jag på SmartBoard-gänget i Solna för att kika på deras lösning på interaktiv whiteboard. Jag måste verkligen säga att denna produkt till skillnad från många andra IT-produkter kopplade till skola med 100% sannolikhet kommer att älskas av lärare. Endast en liten datorvana krävs och möjligheterna att få till spännande, pedagogiska och dramaturgiskt intressanta lektioner med detta verktyg är näst intill gränslösa. Dessutom finns en hemsida som heter www.smartboard.se där förberedda och färdiga "lektioner" kan läggas upp för andra lärare med dessa smartboards. Den amerikanska varinaten av hemsida med färdiga lektioner har kommit längre men om lärare lägger upp sina lektioner kan man dela på dem och på så sätt hjälpa till med pedagogikutvecklingen. Det som är bra med det hela är att tröskeln för att komma igång med användandet är extremt låg.

Dessutom hälsade jag på redaktionen för den sveriges nya samhällsmagasin FOKUS (www.fokus.se). Intressant att vi får ett veckomagasin som tar upp den senaste veckans händelser. Håll utkik i din tidningsbutik 2 december.

Svensk skola kan bli bäst i världen :-)

I går diskuterades det ganskla förutsägbart kring arbetsmiljö på Rosenbad. Arbetsmiljörådet som arbetslivsminister Hans Karlsson använder sig av består av representanter från arbetsmarknadernas parter, politiska partier och ett antal politiskt oberoende experter ute från "verkligheten" och jag är med i egenskap av chef från yrkesområdet skolan. På dagordningen stod arbetmiljö utifrån "hot & våld" i arbetslivet. Hot och våld innebär både fysisk och psykisk kränkning, alltså allt ifrån att fysiskt banka skiten ur nån till verbal och subtil psykisk kränkning såsom mobbing. Området är ganska komplicerat och fokus under diskussionen låg på allt ifrån socialsekreterares hotmiljö till bensinmacksrån. Rätt snart hamnade diskussionen på nivån "släcka bränder" genom ökad övervakning, smarta lösningar och att så att säga mota bort riskerna i arbetslivet. Till exempel kan det handla om "rörpost" för pengar dvs inga åtkomliga pengar i butik. Problemet är då att den där behållaren pangarna hamnar i måste tömmas och rånaren känner ju till detta så i själva verket har man ökat risken för dem som ska tömma och transportera bort pengarna från butiken.

Någonstans i diskussionen kändes det som att vi släcker bränder istället för att arbetar långsiktigt. Det här med våld & hot måste hanteras långt innan arbetsmarknaden, nämligen i skolan och hemmet. Vi måste börja jobba mer med förhållningssätt och bemötande i skolan och andra platser och konkret koppla det till lärsituationen. Det står dessutom tydligt i läroplanen at så skalöl vara fallet. Skolan har stora möjligheter att minska våld och hot i samhällslivet, men den kan inte lösa det på egen hand. Alla måste engagera sig i vår främsta tillgång, nämligen barnen och ungdomarna. Vi kan inte köpa bort oss ur denna samhällsutveckling genom att enbart ösa på med mera pengar.

Testar email systemet för publicering

Jag försöker få möjligheten att kunna skriva på denna blog via mobilen under min resa till turkiet att fungera. Och det fungerar :-)

Politik, engagemang och "Kandidaterna"

På debatt i svt igår uppträdde vuxna i en situation bättre än vilken underhållningssåpa som helst. Underhållningsvärdet var högt då man i 45 min pratade i mun på varandra i bästa dikustil. Debattledaren Lennart Persson & Co på redaktionen hade gjort en utmärkt casting. Bäst var Janne Josefsson som inte tycktes vilja diskutera själva sakfrågan utan ständigt ville ha diskussionen att handla om hans arbetsbeskrivning. Fantastisk TV !

Saken gällde SVTs nya realitysåpa Kandidaterna där 6 ungdomar med politiska ideer skall tävla i politik på något sätt. Rätt castat blir detta väldigt spännande och bra av ett enda skäl och det är att det blir ett nytt sätt som utmanande kompletterar de befintliga politiska arenorna. Intresset för partipolitik har halverats sedan 2000 men ungdomar är fortfarande intresserade av samhället. Eftersom de inte har någon arena som passar deras värld så syns de aldrig och släpps aldrig fram i den traditionella strukturen. Inte utan att först "koka kaffe på partikansliet sedan 14 års ålder" som en av debattörerna igår passade beskrev de förutsättningar som krävs.

Jag tycker att man skall avvakta och se hur "Kanditaterna" utvecklar sig och sen göra tummen upp eller ner. Jag tycker att det är bra med nya idéer och försök att bredda politiken. Att den traditionelle politikern inte får plats i dokuformatet är kanske inte så konstigt och naturligtvis är det positivt och att ungdomars edngagemang och idéskapande kan komma fram utan partifiltret.

Jag skall med intresse titta på programmet och det borde också alla lärare och rektorer också göra för att sedan diskutera demokrati och politik i skolan med eleverna efter varje avsnitt.

Ledarskap i klassrummet :-)

Äntligen börjar det ta fart i diskussionerna. 2002 när jag startade min rektorssession i Broängsskolan var det bland det första vi började nysta i för att öka resultatet. Vi utbildade arbetslagsledare i ledarskapets grunder och så fort en tidning hörde av sig försökte vi berätta att ledarskapet är bland det viktigaste som sker i klassrummet utan att förta pedagogiken eller kunskapen i sig. Lärares uppdrag handlar till 60% om ledarskap eftersom den målhävdande läroplanen sätter målen och lärarens uppgift är att ledar elerna mot dessa. Trots detta låter man lärare själva lära sig hur ledarskapet fungerar och många hamnar i tröstlösa ledargränder med omöjliga förutsättningar att hitta ut ur dem. Det som behövs är en två dagars utbildning för alla lärare med några veckors mellanrum som skapar möjlighet för att det sjunker in. Man bporde också införa ledarskapets grunder som moment på lärarhögskolan eller låter försvaret ta över utbildningen av det kliniska bitarna kring ledarskapets mekanismer. För ledarskap kan de i försvaret. Alla lärarstudenter borde gå UGL, som bygger på FIRO som är en av många modeller som förklarar gruppens mognadsstadier och beskriver vilket ledarskap som krävs i vilken fas. Det mesta finns där i den modellen. Hur man hanterar sin roll som lärare, hur man stimulerar till motivation, hur man hanterar konflikter (läs mobbing) och hur man får gruppen att som helhet må bra. Resuiltatet kommer med detta om man kombinerar det med pedagogik, dramaturgi och finess.

Nu börjar det röra på sig ute i buskarna och i en artikel i Lärarnas Tidning beskrivs exakt detta. Grattis lärarförbundet, ta det nu lite vidare så kan vi få snurr på ledarskapet i skolan. Det kommer ta tid men det viktiga just nu är att starta resan.

Stökigheten i skolan igen...

Sex av tio lärare vet inte vad de får göra och hur de skall agera när en elev är stökig, enligt Lärarförbundet. Inte heller vet man om man får ingripa vid skadegörelse eller om två elever slåss. Hur kan detta vara möjligt? Jag tänker på att vi ju har lagar i samhället och om någon borde veta om och hur man får ingripa vid skadegörelse eller misshandelssituationer så borde det ju vara lärare? Något har blivit väldigt fel här som det verkar. Jag skall kontakta en advokat och kolla upp det hela. Jag har en bekant som känner Nisse Uggla och han är brottsmålsadvokat. Jag tänker mig att tex "nödvärnsrätten" borde vara tillräcklig i skolan för den gäller ju alla medborgare. De som har ökade befogenheter att utöva våld i sitt tjänsteutövande är ju bla väktare, polis och militär som jag uppfattat det. Skall lärare också få ökade befogenheter att använda våld? Även om det kan betecknas som lindrigt ? Är det rätt väg ? Vi får se vad Ugglan säger, han borde ju veta hur det ligger till. Återkommer i ärendet....

"Dagens läroplanscitat" Del 2

"Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt."

Lpo94

Ny Tidning på G...FOKUS...

Ett nytt veckomagasin kommer igång i december. Så här beskriver de själva sin tidning:

"Snart får Sverige ett nytt veckomagasin. Fokus är tidningen för dig som vill läsa de genomarbetade reportagen om politik, vetenskap, ekonomi och kultur. Fokus ger fördjupningen och förklarar sammanhangen kring de stora nyhetshändelserna."

Detta skulle kunna vara en tidning som tex skolor skulle kunna prenumerera på och använda i undervisningen, med passus för att ingen ännu sett innehållet förståss. Men den ger i alla fall hittills ett intryck av att vara en schyst bärare av en bred rapportering runt samhällslivet. Tidningar är vid sidan av många andra informationsbärare ett bra sätt för skolor att hålla kontakt med samhället och öka lärandet.

Och nej jag känner ingen av de som håller på med tidningen och jag har ingen provision på försäljning, så var det sagt.

Men jag ser fram emot första nummret 2 december.

Jag skulle tro (utan att säkert veta) att denna tidning till skillnad från många andra nya magasin kommer att bli en lång bekantskap i tidningsvärlden. Skälet är att den är bred och representerar i stort sett hela samhället. Den drivs av erfarna personer med bakgrunder på bland annat Finnanstidningen och DN och de sägs ha gjort sin hemläsa under de tre år de gjort research. De borgar för väl genomtänkt mediestrategi. Detta är viktigt eftersom en tidnings innehåll och modell är avgörande i den abnormt hårda konkurrens som idag finns i tidningsbranschen. Jag skulle gissa att en av tio nya tidningar överlever.

Kolla på: htpp://www.fokus.se

Fantastiskt roligt att se....

I går var jag ute i kommunala friskolan Rösjöskolan i Sollentuna för att se på deras interaktiva whiteboards som de använder som KOMPLEMENT till andra verktyg. En whiteboard som kopplas till datorn och som gör att whiteboarden blir interaktiv. Det finns några några olika sånna här på marknaden. Bland annat varianterna ACTIVEboard och SmartBoard, men i stort handlar det om samma grej. Man kan skriva, rita, dra bilder, spela lärspel, ta in alla världens kartor, konstruera lärande prov, spela film, visualisera, hämta text från webben. Efter att ha pratat med lärarna därute stod det ganska klart att dessa moderna skrivtavlor har fördelar som tar lärarens arbetssituation in i ett annat läge. Lärarnas fördelar enligt dem själva:

1) Elevernas uppmärksamhet fångas dramatiskt vilket ökar deras engagemang och koncentration på lärandet
2) Läraren kan minska sin förberedelsetid och därmed sin arbetsbelastning
3) Lärarens egna upplevelse av att arbetet är monotont och tråkigt förändras påtagligt
4) Allt som skrivs på tavlan kan sparas som fil och skickas till elever, kollegor och föräldrar
5) Färdigt lektionsmaterial kan hämtas på nätet och minska förberedlsetid ytterligare
6) Ersätter video och TV system
7) Ökar möjligheterna för särskolan och specialundervisning
8) Passar för förskola ända upp till gymnasie och i näringslivet

På Rösjöskolan har man installerat 10 stycken men nu vill alla lärare ha en och det som jag reagerade mest på var just lärarnas entusiasm. Det känns som att detta är ett pedagogiskt hjälpmedel som tagits emot med öppna armar och jag tror att mycket beror på igenkänningsfaktorn. En interaktiv whiteboard förändrar inte hela lärarens sätt att arbeta utan gör lärarens lektioner mer intressanta och upplevelsemässiga. Som grädde på moset minskar också känslan av "samma sak varje lektion" och tidsvinst för läraren.

Hur som helst så skall vi såklart installera sådana hos oss på Rektorsakademien så att rektorer kan få känna på dem...

"Dagens läroplanscitat" Del 1

"Den (utbildningen) skall utveckla deras (elevens) förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. "

Lpo94

Centraliseringsvågen försvagar

Det blåser en centraliseringvåg över kommunerna sedan ett par år. Skälet är att en del tjänstemän och politiker tror att det blir effektivare verksamhet. Det verkliga skälet är att de även tror att det blir billigare verksamhet. Man blandar alltså ihop begreppen och tolkar effektivitet som aktivitet per krona snarare än resultatnivå per satsad krona. Jag vet inte hur samtliga delar i en kommun fungerar i detalj men just skola känner jag till en del om och en centralisering betyder sämre skola:

a) Handlingsfriheten att fatta beslut grundade på sin skolas förutsättningar minskar vilket minskar kreativa och individuella lösningar. Centralisering som idé står tvär kontrast till den läroplan vi har som är både individ, resultat och målstyrd. Dessutom blir det svårt för kommunala skolor med centralstyrning att hantera omvärldens ständiga förändring. Det som kommer hända i centraliseringens spår är att vi får en retarderande ledarutveckling. Ett utvecklande ledarskap behövs helt enkelt inte längre. Det behövdes inte heller i Östtyskland, där härskade det auktoritära ledarskapet som handlade om att kontrollera snarare än att motivera till initiativ. Slutsats: UTVECKLING AVSTANNAR

b) Standardisering innebär "samma lösning för alla". Samma för alla betyder att ingen får tänka utanför boxen, inte ens om ett logiskt påvisat resultathävdande ligger till grund. Att alla gör på samma sätt blir viktigare än att tex skolorna på egna grepp ökar resultatet och får fler elever godkända genom en utvecklingspräglad pedagogisk utveckling. IT brukar vara en första centraliseringsvåg där idén är att alla skolor skall överlömna ägandet av sina redan betalda datorer för att sedan hyra dem av kommunen. Det är inte bara korkat utan dessutom ett sätt att använda skattepengar på som borde vara förbjudet. Tänk dig att staten skulle ta över ägandet av din nya 42 flatscreen TV (du som har) och sedan säga att från och med nu får du hyra den av oss på 7000 kr/år. Slutsats: OEKONOMISK VERKSAMHET & MINSKAT MÅNGFALDSTÄNKANDE
c) Tappad kontroll över organisationens kompetens. Exemplet på detta är att vissa kommuner/förvaltningar sköter rekryteringsprocessen. Förödande eftersom enheten då inte själva kan avgöra vem som är bäst lämpad utifrån verksamhetens krav. Det som brukar hända är att rekryteringsavdelningen på kommunen sätter ett enda krav och det är att vederbörande är examninerad från lärarhögskolan. Felrekryterandet kommer öka dramatiskt...det är ingen fabrik vi jobbar med...vi jobbar med inte helt färdigutvecklade människor vilket ställer stora krav på medarbetarens personliga kvalitéer. Slutsats: FORTSATT 25% ELEVER MED SAKNADE BETYG

Annanasskivare & 25 000 nya ideer !

En kille jag känner (Fredrik Härén) skriver i sin bok "Idébok" om uppfinnaren och inovatören Charles Babbage. Charles menade att britter är ett folk som har ett inbyggt motstånd till idéer. Bland annat berättar historien om Charles att britterna som regel alltid måste kritisera och döda en ny idé, och det spelar in gen roll om det är en god idé eller en dålig idé. Om man skulle göra en uppfinning som en potatisskalare till exempel så skulle engelskmannen säga att det är en kass idé eftersom det inte går att göra en potatisskalare. Om man samtidigt som man beskrev idén skalade en potatis framför ögonen på engelskmannen så skulle han säga: "Ja men det är en skitidé eftersom den inte kan skiva annanas".

Nu kan du byta ut ordet engelskman mot någon du känner eller varför inte människor som jobbat länge i näringsliv eller skola. Du kommer märka att vi är alldeles för negativt inställda till andras idéer. Poängen är att om vi istället för att säga att "det går inte" pröva idérna lite längre så skulle vi kunna få igång en fantastisk utveckling. Tänk efter...tänk om alla som jobbar på en skola (med 100 anställda) och alla elever skulle tänka fram 25 NYA ideer kring hur vi får bort mobbing så skulle aktuell skola direkt ha en mobbingbank på bortåt 20-25 000 idéer. Av dessa 25 000 idéer skulle man med sannolikhet gränsande till visshet finna i alla fall 10 stycken som skulle få bort mobbing helt. Om vi bara slängde bort Babbage:s "engelskman" inom oss.

Delegerat ledarskap & sjukskrivningar

Ingrid Tollgerdt-Andersson (filosofie doktor) har i sin forskning tittat på vad det är i chefers ledarskap som leder till hög respektive låg sjukfrånvaro hos medarbetarna. Rent allmänt kan man säga de målinriktade cheferna med höga krav har friskare personal än de som prioriterar att alla ska vara nöjda och ha det bra. Resultatet visar tydligt att den friskaste personalen finns på arbetsplatser där chefen ger tydliga riktlinjer, har höga krav och delegerar ansvaret till flera andra.

Några punkter som kännetecknar ett ledarskap som ger frisk personal (kategori 1):

Målinriktad
Tydlig
Har högt ställda krav
Systematisk, har ordning och reda
Delegerar systematiskt
Jobbar mycket med sin egen utveckling

Några ledarbeteenden som genererar mer sjukdom (kategori 2):

Vill vara till för alla
Vill att alla ska vara nöjda och ha det bra
Viktigt att få personalen att känna sig delaktig
Vara närvarande
Prioriterar medbestämmande och demokrati

Jag tror att svaret ligger i det målstyrda (målhävdande) bitarna och folk faktiskt tröttnar på en chef som vill alla väl hela tiden men där resultaten uteblir. "Mycket snack och lite verkstad" brukar det ju heta i folkmun. Eller "ja han e ju trevlig och så och bryr sig men det händer ju inget". Jag tror helt enkelt att folk ledsnar på att inget händer och att det är skadligt i längden. Däremot är jag övertygad om att det ena inte står i motsägelse till det andra, även om det ibland kan förenkla resonemangen. Jag menar att man kan mycket väl ha ett ledarskap som betonar tydlighet och målstyrning men som även tar hänsyn till att få peronalen att må bra och lyssna på dess ideér.

Delaktig på engelska heter involved och det känns som att de orden har lite olika betydelse :-)

Nätföräldrarna & Telia

Telia har frågat föräldrar och beslutsfattare i kommunen hur de vill att kommunikationen skall ske mellan skolan och hemmen. Varannan av dem vill ha kontakter via e-post och sms med skolan. Bland annat vill de kunna sjukanmäla sina barn och ha veckoinformation via mail. Allt detta är givetvis vettigt eftersom det ökar möjligheterna att resursoptimera i skolan och sannolikt kan de bidra till ökade möjligheter för elever att nå mål. Om skolan anpassar sig till samhällets kommunikativa nivå blir den effektivare, inte så förvånande.

Att det "bara" är 50 procent av föräldrarna som svarat att de vill ha digitala kontakter är inte så mycket att analysera eftersom de resterande 50 procenten av dem förmodligen inte bryr sig särskilt mycket. Men med vetskapen att vi i landet har bortåt 90 procent internettillgänglighet så skulle man kunna föra in digital kommunikation som standard i skollag och läroplan.

Nu kommer diskussionerna sannolikt följa samma mönster som tidigare och de som inte vill förändra sig kommer hävda att inget tekniskt system kan ersätta mänskliga möten och särskilt i samband med konflikter eller svårare "elev eller föräldraärenden". Till er vill jag bara säga att självklart inte. Men genom att automatisera för vissa grupper kan ännu mer energi läggas på de föräldrar som behöver andra former av kommunikation.

Det finns bra system idag som kan bli ännu bättre. Bland annat system som låter lärare tillsammans sammanställa underlag för utvecklingssamtal som sedan föräldrar och elever kan surfa in och kommentera innan samtalet i fysisk form skall genomföras. Ett nästa steg är att också distribuera "åtgärdsprogram", "individuella utvecklingsplaner", schema, kursbeskrivningar, läxor på detta sätt. POÄNGEN är att samtliga tre intressenter elever, lärare och föräldrar är med i processen på ett helt annat sätt än tidigare. Man kan inte längre säga att "nej vi har aldrig läxor i vår skola". VIKTIGT att veta är dock att de elever vars föräldrar man behöver kommunicera mer med ofta har en livssistuation som omöjliggör nätkontakt och en risk i alla möjligheter är ju att dessa elever råkar illa ut genom att de faller handlöst mellan stolar. Men tänker vi på dem kan vi hantera det också.

När jag pratat med rektorer och lärare som använder dessaa typer av system så hävdar de att det digitala arbetssättet förenklat och gjort dem mer professionella som lärare eftersom mycket av den tunga administrationen ersätts med en enklare och mer energieffektiv.

Sannolikt lommer vi se utveckling av system från Telia och andra drakar, HP lär hålla på med ett också. I dag finns flest systemutvecklare på småföretagsnivå som NovaScheme och Schoolsoft m.fl.

En målhävdande skola ?

Alla som har en liten inblick i organisationsfrågor och som tar sig en titt på skolans sätt att organisera sig inser att de flesta skolor är organiserade efter en gammal verklighet. Inte de skolor som lämnat timplanen och fokuserar på målhävdande ledarskap, för de har organiserat sig efter optimal effekt för lärandet. (Målhävdande ledarskap är samma sak som mål och resultatstyrt ledarskap men ger en lite mjukare framtoning.)

Den gamla verklighetens skola syftade till att lära eleven och den framtida samhällsmedborgaren i huvudsak 2 saker. Först och främst att komma i tid, en viktig egenskap i en fabrik eftersom det är nbödvändigt att arbetarna var där när maskinerna startade i början av skiftet. Därför har vi organierat oss så att bästa möjliga inlärning sker ifråga om att passa tider. Gradvis utvecklas kraven till i högstadiet pressa elever att springa mellan lektionssalar att de mår illa. Till vilken nytta för dagens samhälle kan man undra?

Det andra som var viktigt i den gamla verkligheten var att lära medborgaren tillräckligt mycket så att han/hon kunde dra i rätt spak vid rätt tillfälle. Eget tänkande var inte avsett för alla, utan ett antal utvalda som passerade nålsögat för högre utbildning där kritiskt tänkande lanserades inför en förmodligen förstummad samling studenter. Detta lever kvar än idag i de flesta skolor, även om en del skolor som sagt organiserat sig annorlunda. Det som sammanhåller många av de sklor som ligger kvar i den gamla verkligheten är timplanen.

Tanken med timplanen är att garantera föräldrar ett minimum av undervisningstid de har rätt till. Alla skall ha rätt till ett lägsta antal timmars undervisning i grundskolan, 6665 timmar för att vara exakt. Att skollagen säger att alla har rätt att nå samtliga mål har få sett ? Timplanen och läroplanen står i kontradiktion till varandra. Å ena sidan målhävdande och å andra sidan inte....

I praktiken organiserar vi oss efter timplanen och inte efter målen som det var tänkt i läroplanen. Vi är så omåttligt starkt fixerade vid att mäta alla processer i skolan efter antal minutrar. Varför ? Tid har i väldigt liten grad inverkan på lärande jämfört med saker som pedagogisk tanke, motivation, omtanke, stöd, relationsbyggande (förväxla inte med kompisskap). Självklart spelar tid roll men det är inte så viktigt att vi måste organisera oss efter det i första hand.

Hoppas Timplanedelegationen beslutar sig för att ta väck timplanen så att vi kan få en målhävdande skola inriktad på kvalitativt lärande för vår samtid.

Glöm inte...

...att svensk skola också består av dryga miljonen oerhört begåvade entuseastiska, smarta, humanisatiska, godhjärtade, kunniga, hårt arbetande, professionella, effektiva, pedagogiska, utvecklingsbenägna, rättvisa, anti-mobbingarbetande, "disciplinerade", drogmotverkande, kreativa, idérika, ta sig församma, otroliga, positiva, dramaturgiska, kärleksfulla, kostmedvetna, entreprenöriella, trovärdiga, trygga, hjälpsamma, kompetenta, globaliserade, it-utvecklade, kommunikativa, roliga och dedikerade ELEVER, LÄRARE, SERVICEPERSONAL och SKOLLEDARE.

Det är lätt att glömma det i debatten....

:-)

Framsynt Svenskt Skolledarförbund

Hans Persson är ordförande i Sveriges Skolledarförbund. Han är en reflekterande person och skriver en debattartikel på temat "entreprenörskap i skolan". Bland annat ställer han frågan:

- Tänker vi inom skol- och utbildningsväsendet för traditionellt när det gäller vad ungdomar ska arbeta med och var dom ska jobba i framtiden?

Diskussionen han för handlar om en kritisk granskning av skolan och om den verkligen förstått vikten av att inte bara förbereda barn och ungdomar för "anställning" utan även stimulera till företagsamhet och entreprenörskap. Han är rädd att vi istället skapar vad han kallar "trygghetsnarkomaner". Vi behöver inte bara "anställningsbara människor" utan och också fler jobb skapade av exempelvis företag. Och företag skapas inte av sig självt. Företagare är inte bakterieliknande organisamer som celldelar sig. De måste ges förutsättningar, bland annat från tidig ålder i skolan. Ta sig församhet !

Han har också rätt i att storföretagens tid är över och han konstaterar att inget svenskt storföretag har startats efter 1970. Snarare flyttar storföretagen ut bit för bit. Han efterlyser ett mer fokuserat tänkande från politikerhåll kring just att låta skolan stimulera det som numera efter NUTEKS och TEMOS undersökning kallas "Ta sig församhet". Jag är rädd att skolans ledare har alldeles för låg förståelse för vikten av detta, dvs att skapa en skola som manar till initiativkraft, kreativitet och "ta sig församhet". Vi behöver fler entreprenörer inom näringsliv, offentlig sektor, ideella organisationer, sjukvård m.m. Entreprenör för mig handlar om att tro och brinna för en idé och sen ge sig fanken på att genomföra den. Sen kan det handla om att starta företag och anställa medarbetare, arbeta kraftigt mot att utplåna mobbing, engagera sig i narkotikabekämpning, bli en positivt brinnande lärare eller andra aktiviteter som för vårt samhälle framåt.

Ni som ännu inte hunnit kan titta igenom www.rektorsakademien.se och det nätverk som syftar till bland annat detta, nämligen koppla samman samhälle och skola och i synnerhet öka dialogen mellan näringslivsledare och skolledare så att de tillsammans kan utveckla respektives ledarskap.

Hans är framsynt och en mycket god förebild för skolans ledare. Snyggt Hasse...

Ungdomsfientligt samhälle? Ja det kan man nog säga...

Ständigt hör man diskussioner kring det förskräckliga liv dagens "tonnisar" lever och vilka "hemska vanor" och "vulgära kommunikationsmönster" de har. Inte sällan hör man diskussionen i media om att ungdomar blir allt stökigare och att skolan och hela samhället står maktlös. Det talas viytt och brett om hur horder av ungdomar drar runt och rekryterar uttråkade och händelsetörstande "wannabies" och sätter knark i mungipan på dem och manipulerar dem in i kriminalitet.

Vad ungdomarna behöver är meningsfull fritid och något att fylla sin vardag med. Det behövde ungdomar på 50, 60, 70, 80, 90-talen så varför skulle de inte behöva det nu på 2000-talet? Varför satsar vi inte ordentligt på att bygga ut fritidsgårdar för ungdomarna, som medvetet monterats ned de senaste 20 åren? I DN idag står att resurserna i stort sett försvunnit eller skurits ned med 70%. En viktig närhet till vuxna har alltså medvettet skurits bort och nu riktas kritiken mot ungdomarna själva och skolan som inte fixar biffen. En modern "ungdomsgård" i anslutning borde finnas på varje skola där gränslandet mellan skola och fritid kan suddas ut. Moderna ungdomsgårdar med möjligheter att umgås med andra, snacka med vuxna, snacka med pensionärer, få stöd och hjälp, diskutera viktiga saker med varandra, spela musik, repa i replokaler, dansa på dansmattor, spela innebandy, hångla eller alla andra spännande och viktiga saker som hör till rollsökningsfasen. En levande mötesplats kort sagt.

I mitt liv har jag ofta känt att det är i tristessen som den spännande kittlande önskan av att "nåt måste hända" uppstår. Det är naturligtvis i tristessen som det ordentliga missnöjet och längtan efter snabba kickar får sin grogrund. Men framförallt är det i tristessen i kombination med avsaknad av vuxna som ungdomar skapar egna norm- och regelsystem. System som i allt väsentligt saknar de värderingar som vårt samhälle bygger på. Värderingar som i någon mening bygger upp sunda idéer, respekt och omtanke om varandra.

Ingen vill ha ett samhälle fullt av "kriminella idiiter" som Botkyrkas egen homeboy Dogge Doggelito skulle sagt. Det är både samhällsekonomiskt dyrt och obotligt korkat att inte satsa på ungdomar. Det är ju trots allt de som ska mata dig och/eller torka dig när du varit på toa senare i livet.

Så se till att hjälpa Sverige att bli ett land som satsar framåt. Kräv moderna ungdomsgårdar till alla vilsna tonnisar och framförallt: Engagera er !

Åk 7 har reella åldrar från 9-17 år

Jag tror att en grundläggande organisationsbrist i skola är att vi delar in elever efter ålder och inte efter hur lång de nått i sin personliga utveckling och sitt lärande. I de tidigare åren märks det inte så mycket men i takt med att barnen blir äldre syns skillnaderna mer. I åk 7 är spännvidden mellan fysisk ålder och faktiskt social och biologisk mognad ganska stor vilket i sig skapar svårigheter på pedagogerna. Tänk er att ha en åk 7 klass (fysisk ålder 12 år) i engelska med elever som befinner sig mognadsmässigt från en 9 års ålder till 16 års ålder i klassen. Detta beror naturligtvis på att vi alla har olika sociala bakgrunder, förutsättningar och att vi därmed utvecklas olika. Inget kontroversiellt i sig, så ser det ut liksom.

Frågan man kan ställa sig är då vem det gagnar att dela in klasserna efter fysisk ålder? Vore det inte ur ett pedagogiskt lärperspektiv smartare att dela in eleverna i de högre åldrarna efter vilka behov de har och utefter vilka mål de uppnåt och inte. Kanske en mix ? Allt behöver inte vara statiskt...idén är ju eleven i centrum och risken är ju att det skuggas av klassen i centrum och att en del elever "försvinner".

Diskussionen som rasar därute kring detta är ju att det är kränkande att låta en 12 åring gå i samma klass som en 9 åring ur ett socialt perspektiv. Men å andra sidan är det väl mer kränkande att eleven inte får det stöd de behöver och de möjligheter de har rätt till enligt lag till att nå kunskapsmålen? ja ja säger man nu som läsare: möjligheten att gå om har altid funnits. Ok...men hur många gånger säger föräldern nej trots att pedagogen säger att det vore det bästa i situationen utifrån ett lärsperspektiv ?

Ålderindelningen är en tradition vi har och som i första hand tar hänsyn till kamrater och socialt umgänge och det är ju bra. Men man skulle kunna organisera skolan efter andra principer och lägga till det sociala i andra fomer.

Ok det kräver en enorm förändring på skolor men jag är säker på att skolor som tänker nytt och arbetar mer mål och resultatstyrt kommer att lyckas bättre än de som inte gör det. Mål och resultatstyrning måste sättas i flera perspektiv, tex kunskapsmålen (uppnåendemål och strävansmål i Lpo94), social utveckling, sjukfrånvaro (elev och personal), inflytandegrad i arbetet (elever och personal) m.m

Särskilt stöd ännu en gång...

Detta med stöd till elever som behöver särskilt stöd är en riktig kioskvältare i media nu i dagarna. Ibland kan det vara på sin plats att lyfta fram lite fakta i diskussionen eftersom ämnet är mer komplicerat än vad man kan få för sig vid en första blick eller ett getöra vid morgonsoffan.

Så här säger lagen:
1 kap. 2 § I utbildningen ska hänsyn tas till elever i behov av särskilt stöd.
4 kap. 1 § Särskilt stöd ska ges till elever som har svårigheter i skolarbete

Just formuleringarna "behov av särkskilt stöd" och "svårigheter i skolarbetet" är ganska öppna för tolkning och följdaktligen ser behovsanpassningen av undervisning olika ut i Kvikkjokk och Lund.

Vad är då svårigheter i lärandet, här ett axplock (ej fullständig lista):

Dyslexi och Läs och skrivsvårigheter (16-18% av eleverna)
Dyskalkyli
Hemsförhållanden med missbruk, ätstörningar och våld (14-20% av eleverna)
Dåligt självförtroende (extremt utbrett)
Skilsmässoproblematik och bristande vuxentillit
Språkutvecklingsproblem
ADHD, ADD, Asberger etc
Tillfälliga livskriser
Kompiskonflikter etc
Regelrätt mobbing och kränkande beteenden
Genomgår rebbeliska upprorsfaser mot vuxna, dvs bryter sig loss (normalt)
Hormonellt kaos (åk 6-9 och gymn)
Alkohol och Drogproblem
Spelberoende

Med detta i bakhuvet blir plötsligt bilden av lärares uppdrag lite mer komplicerad men också väldigt utmanande eftersom de flesta i samhället inte tar hänsyn till myntets andra sida i debatten. Många av punkterna är inte skolans ansvar menar många. Säkert helt rätt men de skapar svårigheter i lärandet och är därmed en del av skolans vardag. Det är bara strutsen som klarar att blunda. Många av de listade svårigheterna kan man med mänskligt relationsbyggande hantera ganska väl, dvs det handlar om att ge trygghet och en känsla av att finnas där. Andra på listan kräver mer pedagogisk finess och spetskunskap. Men gemensamt är att de barn som har någon av dessa svårigheter omfattas av lagtexten och det är alltså ett lagbrott om stödet inte ges. Tufft ja ! Men så ser det ut....

Detta kräver naturligtvis ett positivt förhållningssätt mellan vuxna och barn/ungdomar och ett tydligt ledarskap från skolledning men även lärare.

Man ska komma ihåg i denna eländesodysé att det är otroligt roligt och stimulerande att jobba i skolan och jag saknar ungdomarna varje dag numera sen jag slutade som rektor. Tänk att på arbetstid kunna sitta och prata med ungdomar och deras liv en hel eftermiddag och genom det förstå alltmer av skolans verklighet och uppdrag. Ofta glömmer vi bort ungdomars komplicerade livssituation och gärna glor på snabba lösningar som beslagta mobiler, prov i åk 3, betyg tidigare och oftare. Åtgärder som säkert fungerar på sitt sätt men inte utan ett positivt förhållningssätt och ett tydligt positivt ledarskap. Kvarsittning känns däremot som Stig Järrel i filmen "Hets".

Jan Björklund och Ibrahim Baylan diskuterade nyss i Morgonsoffan Svt. En opolitisk bedömning är att Jan vann med 2-0 (mest retoriska poäng) men att även Jan har svårigheter i sitt resonemang på en del punkter. Politikerna behöver också stöd i sitt lärande...

Skolverkets årliga inspektion...

...gav till handa att svensk skola generellt sett är trivsam och trygg, men många skolor har stora brister i den pedagogiska kvaliteten. Inte så konstig slutsats kanske med tanke på att 25% av eleverna inte når målen i ett eller fler ämnen. Det är i alla fall oerhört positivt att debatten lyfts ordentligt. Trygg och trivsam skola föresten, det låter bra. Men det kan ju för all del också ge en illusion av att mobbingen plötsligt försvunnit och att unga tjejer inte längre kallas hora etc. Men kanske visar skolverkets resultat på en förbättring och det är i så fall fantastiskt positivt !

Lärarnas Riksförbund var snabbt ute med kommentaren att lösningen på skolans kvalitetsbrist är ett bra ledarskap i kombination med behöriga lärare. Bra att man kopplat in ledarskapet som en lika viktig förutsättning som lärarnas kompetens.

I Lärarförbundets tidning Skolledningsnytt trycker man på att bristerna rör stöd för elever med särskilda behov och att vi måste bli bättre på att sätta "rättvisa" eller snarare kanske "likvärdiga" betyg över hela landet.

I Svt:s nyhetssändning tar man upp att rektorerna och skolan som helhet har ett kompetensutvecklingsbehov. Detta diskuterar man också i morgonsoffan med Ibrahim Baylan (s) och Jan Björklund (fp). Jan sa föresten något väldigt sant förra veckan efter vår debatt i P1 kring ledarskap, nämligen att regler aldrig kan ersätta ett gott ledarskap. Ska bli spännande att se tupparna Ibrahim och Janne fäktas ännu en gång :-) Det kan ju bli bra TV i alla fall, inte illa det :-)

Men Oj (!) vad skolverket rörde upp debatten med sin inspektion, låt oss nu hoppas att debatten för en gång skull leder till fokus på just elevernas möjligheter att nå målen och inte enbart på de vuxnas arbetsförhållanden :-)

Resultatökning i skolan ?!

Debatten känns väldigt märklig. När skolan på en del håll förbättrar sitt resultat så skall lärarna där tas ifrån känslan av att lyckas och minsann "hacka i sig" att det hela inte alls är förbättringar utan mygel. Skolverket att man inte har några bra verktyg för att värdera sambandet betyg och faktisk kunskapsnivå, vilket i sig känns lite märkligt år 2005. Kanske är det dags att förtydliga i betygssystemet och strama upp tolkningsmöjligheterna en aning. Lars Lustig på HSV har tittat på antagningarna till högskola och universitet och "funnit" det är inflation i skolans betygsystem. Intressant !

Det finns anledning att fundera över resonemanget lite djupare eftersom det finns en antydan om lärares Oprofessionalism i Lars Lustigs och andras undersökningar på området. Om utgångspunkten är att arbetsmetoderna i skolan är desamma som för 100 år sedan så är det klart att resultatuppgången måste diskuteras. Men om man tittar på de skolor som genomgått framgångsrika förändringsprocesser, ser resultaten lika konstiga ut då också? Exempel:

Skola 1: All undervisning går till så att eleverna lyssnar på genomgångar av lärarna som skriver upp allt på tavlan och sen får eleverna för varje arbetsområde skriftliga prov. Inga eller luddiga mål presenteras för eleverna som knappt vet vad de skall lära sig eller vad kunskapen skall syfta till.

Skola 2: Man arbetar växelvis traditionellt och ämnesövergripande med tydlig arbetsstruktur så att inga elever faller ur (alltså inte 80-talets lärarfria lektioner). Eleverna är aktiva i lärprocessen och man använder flera pedagogiska modeller för att få variation i lärandet. Skolan har en utbyggd speciallärarkompetens som ägnar sig åt de barn/ungdomar som har lite tuffare inlärningskurvor. Man är också mån om att uppmärksamma eleverna på varje kunskapsmål som skall nås.

Dessa variationer delade jag upp i två skolor eftersom det handlar om vilken kunskapssyn man har i sin skola. Men världen är sällan riktigt så enkel och det finns också ganska stora variationer inom varje skola.

Vad jag menar är att en skola som inte ändrat sina arbetsmetoder alls eller särskilt mycket och samtidigt visar på dramatiskt ökat resultat bör granskas medan de skolor som förändrat sin kunskapssyn och kämpat sig igenom ändrade arbetsmetoder bör lämnas ifred och inte misstänkliggöras för mygel.

Släpp hörnflaggan Herr Jante !!

Sen håller jag med om att en större nationell upprustning av bedömningskriterierna bör genomföras, varför inte under att en månad i samband med en rejäl kompetensutveckling. Låt eleverna sluta några veckor tidigare och kompensera lärarna för den extra tiden ekonomiskt. Vi skulle förmodligen få stigande resultatkurvor.

Kreativa klassen ?

Richard Florida beskriver den "kreativa klassen" som en grupp yrken som behärskar de "kreativa" områdena av arbetsmarknaden. Han beskriver dem som forskare, ingenjörer, aktörer i konstvärlden, kulturarbetare, mjukvaruprogrammerare och opinionsbildare etc. Arbetet handlar om målstyrning, klädkoder, egenstyrning av arbetstid och integrering av kultur i arbetet. Deadlines, projektslutfiranden och uppgraderingar sker kontinuerligt; den kreativa klassen är ett hårt arbetande släkte och därför också uppskattade.

Kreativa processer krävs i betydligt högre utsträckning nu över hela samhället än för 100 år sedan. Framöver kommer det att vara avgörande med kreativitet och initiativkraft. Förr var lärare och rektor högstatusarbeten men något har uppenbarligen hänt. Detta är ingen fråga som ägs av de fackliga delarna av samhället utan en fråga för alla att fundera över, vill vi inte ha kreativa och uppskattade människor i skolan? Vilket samhälle blir bäst, de med uppskattade lärare eller de med nedskattade ? Jag tror att eleverna når högre lärande i det första alternativet. Men uppskattning kommer inte utan resultat, och naturligtvis information om att resultaten ökar. Status kommer inte genom att man höjer lönen utan motprestation. Ökar man lönen utan prestationskrav ökar lönenivån men uppskattningen i samhället ökar inte för det. Här gäller helt andra åtgärder tror jag.

Det finns en spännande tanke här om man vågar tänja lite på de kreativa gränserna. Tänk om vi hade en skola som tillhörde den "kreativa klassen". Då skulle vi förmodligen se aktiva lärare som stolta deltog i den offentliga debatten och som symboliskt skålande i champagne när man varje vecka firade framgångar och drev den pedagogiska utvecklingen till nya höjder. Vi skulle toppa listan i världen över vilken skola som bäst förbereder ALLA barn för samhället och levererar bäst lärprocesser. Vi skulle se lärare i magazinens värld som beskrivande berättade om roliga och lyckade exempel på projekt. I soffan på "Sen Kväll med Luuk" i TV4 skulle matteläraren Tor Nilsson sitta och berätta för hela Sveriges tittare hur spännande senaste halvårets forskningsprojekt kring kreativ lärdesign utvecklats och hur lärandegraden ökat med 24% hos barn med sociala svårigheter. Folk skulle sitta ned chipspåsarna och drömmande sucka av avund på alla de som klarat kvalgränsen för läraryrket. Varje höst skulle alla TV-kanaler samsända prisutdelningen av det mest åtråvärda galapriset där bland annat Europas bästa lärarinsats delas ut som ett bland 30 andra priser. Bland de högst betalda i samhället hittar vi generellt sett numera lärare och skolledare och skälet till det visar sig vara enkelt: samhället uppskattar deras betydande insatser för samhället genom att leverera ett sprudlande lärande. Man har helt enkelt starkt bidragit till landets ökade konkurrenskraft. zzzzzzzzzzz-.... snark..... .....Wake up !

Fack och arbetsgivare skulle tillsammans sätta sig ned och målinriktat diskutera hur vi utvecklar en kreativ stolt kultur i svensk skola så att vi förbättrar resultaten och påbörjar den verkliga resan mot statushöjning för skola och konkurrenskraft för sverige.

Vi har förlorat kompetenskriget för länge sen...

Sverige är ett av de mest utvecklade länderna i världen när det gäller IT och nya medier, men vi rasar neråt. Vi rasar i alla möjliga listor. Många säger att vi är på väg mot en utjämning mellan de länder vi tradionellt sett som U-länder och vårt eget kunskapsbesserade försprång. Varje år utexas 2000 000 kinesiska civilingenjörer och det byggs 100-tals nya universitet i både Kina och Indien. Indien är för övrigt världsledande inom IT och ny teknologi och många utbildas hos oss för att universitetsstudier är gratis här...kul paradox va? Problemet eskalerar när vi adderar det faktum att de tillhör vad vi kallar "låglöneländer" med en närmast exploderande tillväxt. För varför ska företag köpa tjänster av svenskar till en kostnad på 1000 kr/h när det finns minst lika bra och kanske bättre leverantörer för 100 kr/h av ingenjörer, marknadsekonomer, jurister, programmerare, designers m.m från Kina ? Vi måste inse att Asien inte bara är i kapp oss kunskapsmässigt, vi är till och med förbipasserade. Jag tror att den enda chansen för oss att hantera detta är att satsa från grunden. Universitetetsexamen börjar bli lägsta krav och vi måste därför hitta områden för oss att bli konkurrenskraftiga inom. Jag håller med Johan Stael von Holstein och Fredrik Härén om att vi måste utveckla vår svenska idétalang ännu mer. Den finns där i den svenska folksjälen, den åtråvärda talangen att komma på smarta idéer och förverkliga dem. Den har bara somnat in de senaste 20-30 åren. Vi har lutat oss tillbaka och ägnat oss åt I-landslyxens tragikomiska exesser och likt strutsen borrat huvet i sanden. När 1,3 miljarder Kineser strukturerat om hela sitt samhälle och kämpat för att komma in i matchen har vi ätit chokladpraliner och diskuterat 6 timmars arbetsdag som en konkurrensfaktor....

Vi måste alla inse att kunskap numera är "commodity" (något som alla har) och att vi måste utveckla svenskarna till kreativa, initiativrika och modiga personer som genom nya uppfinningar, patent, brilljanta affärsideer också i framtiden kan skapa arbetstillfällen. Vi behöver det eftersom globaliseringen ställer helt andra krav på vårt land, våra arbeten, våra familjer, våra barn ja alla påverkas av den.

Därför krävs att alla engagerar sig i svensk skola så att den kan ställa om till att bli en skola som utvecklar kreativa, initiativrika och "ta sig församma" människor.

Lo Kaupi och barn med missbrukande föräldrar

Igår var vi på Södra Teatern och såg Lo Kaupis uppsättning av "Bergsprängardottern som exploderade". En historia om ett liv som präglats av missbruk, negativ självbild och skuld och som startade med en autentisk inspelning från ett samtal i Lo.s kök 1984 med en som hon själv uttryckte "pissfull pappa". Gå och se den om ni har möjlighet, den ger en bra bild av hur fasansfullt det måste vara att växa upp i missbruksproblematik. Ca 14-20% av svenska ungdomar växer upp med hemförhållanden med inslag av alkohol- och narkotikamissbruk och våld. Självklart påverkar den sociala situationen för ungdomar och medarbetare i skola men givetvis även i arbetslivet. Det slår över samhällsklasser och välbergade familjer undantas inte. Efter pjäsen fick man sig en rejäl funderare över hur livet utvecklas olika och hur viktigt det är att söka efter signaler och i tid reagera. Lo sågar på ett effektivt sätt hela det sociala skyddsnätet. Det är tydligen så också att det är många missbrukar barn som väljer vårdande yrken eller lärare. Så att arbeta med frågan i skolan skär genom inte både elevers känslouppfattningar utan är samtidigt förmodligen ångestladdat för många lärare också. Jag kunde efteråt inte sluta att tänka på de otaliga möten med socialen som man som rektor sitter i och hur lite som egentligen görs av samhället. Utan att nu fokusera på syndabockar handlar min slutsats om att alla som möter ungdomar, medarbetare eller polare med dessa problem borde ta sitt civilkurage och närma sig problematiken. Engagera er över partigränser och över bostadsområdesgränserna, i idrottsföreningar, i skolan, på arbetsplatser och i näringslivets ledningsgrupper och gör något. En förlorad människa är en förlorad tillgång en vunnen människa betyder minskat lidande. Tänk om vi bara kunde minska effekterna av detta problem en smula...eller mot alla odds och kraxande kråkor få bort det helt... Jag tror inte vi behöver offra särskilt mycket faktiskt, lite tid och kanske en och annan spänn.

Flummig kritik av svensk läroplan...

Dax att döda myten om den svenska läroplanens flummighet, kritikerna i sig visar däremot prov på en stor portion av egen flummighet. Ofta kritiseras skolan att i grunden vara flummig och självklart kan man ha den uppfattningen, det råder åsiktsfrihet. Men oftast är kritikerna personer som INTE tagit till sig innehållet i läroplanen. Lpo94 vilar nämligen på en kunskapssyn som bland annat formats av den akademiskt väldigt ansedda och i skolsammanhang inflytelserika pedagogen John Dewey på slutet av 1800-talet. En framsynt man med öga för framtidens kunskapsutveckling.

En oerhört kort sammanfattning av hela hans arbete men som ändå ger en bra bild av tanken bakom kan beskrivas som att det fria arbetssättet noga måste struktureras, förberedas och följas upp. Tyvärr har de som inte lagt manken till ordentligt tolkat läroplanens friare delar som att "släppa eleverna att själva söka kunskap". Dewey menade tvärtemot att man i en mål och resultatstyrd skola måste kombinera begränsningar i elevens frihet men samtidigt stimulera till lärande på djupet. Frihetsgraden syftar till att stimulera och motivera och träna eleven i kreativitet och "ta sig församhet" (initiativkraft) och genom interaktion med andra nå djupare förståelse av kunskapens delar. För detta krävs nämligen också stora detaljkunskaper som med fördel kan läras in genom traditionella metoder. Det är kombinationen "struktur" och "fria arbetssätt" som är viktig här. Alla elever klarar inte friare arbetssätt och där måste läraren lägga större vikt vid det strukturerade och mer tydliga metoderna. Det handlar alltså om att hitta lärare som behärskar både de äldre metoderna i kombination med strukturerade ämnesövergripande och projektinriktade metoder. Vad vi inte behöver är lärare som släpper allt fritt utan struktur. Risken är då att man får en negativ kunskapssyn överförd till eleven som inte rimmar med samhällsutvecklingen. Enklare uttryckt: elever utan struktur riskerar att inte veta var de ska ta vägen med sitt kunskapssökande och de tappar då intresset för lärande överhuvudtaget (skolk). Den andra ytterligheten är inte heller bra (att endast de traditionella metoderna används med kadaverdisciplin) eftersom för mycket utantillkunskaper inte långsiktigt är värt något då samhället utvecklas så fort och kunskaperna snabbt blir inaktuella. Dessutom blir elever i hög grad uttråkade (skolk).

Och detta belade Dewey empiriskt grunden till på 1800-talet ! Snacka om gamla goda metoder....Vad man måste se till är alltså att lära eleverna ett positivt förhållningssätt till lärande så att de ute i samhället blir nyfikna och bra på att lära sig nya saker som är aktuella. De flesta organisationer som idag går i konkurs är de som inte tillräckligt snabbt kan ställa om sin kunskap till nya förändrade förutsättningar.

Vad är då felet ? Varför uppfattas skolan som flummig ? Jo för att skolan inte fullt ut arbetar som Lpo94 är konstruerad. Dels beror detta på okunskap. Det är inte lärarnas fel utan felet ligger i att de inte erbjudits tillräcklig kompetensutveckling kring läroplanens syften och pedagogiska modeller. Det andra skälet är en kultur där förändring ses som jobbigt men även en upplevd risk för att många lärares befintliga kunskaper går in i devalvering, dvs. blir mindre värd.

Så den flummighet som anges i debatten är delvis felriktad mot läroplanen men också understödd från vissa konservativa krafter i skolsystemet som inte vill se devalvering på sin status som lärare (vilket är fullständigt obefogat).

Många skolor, säkert 20%, har klarat denna resa och också visat på väldigt fina resultat och många av dessa skolor har slopat timplanen, dvs. den lagstiftade garanti föräldrar har i antal timmar undervisning som barnet har rätt att få.

Lärarlegitimation och status

Lärarlegitimation är på tapeten och det är ju inget nytt. Detta har Sveriges Kommuner och Landsting drivit under lång tid. Själv tycker jag att det är en utmärkt idé. Poängen är att en lagitimation kan ges till de lärare som man anser är lämplig, vilket i sin tur betyder att man förvisso kan gå ut lärarhögskolan men att det i sig inte ger samma status som en erfaren väl fungerande lärare. Man kan även dra in legitimationen för de lärare som inte fungerar på tillfredställande sätt. Den som utfärdar legitimationen bör naturligtvis vara rektor på respektive skola i samverkan med myndigheter efter en noggrann nagelfarning av lämplighet etc. Dessutom bör det vara frivilligt för nuvarande lärare att ansöka om legitimation och alla borde bedömas efter samma förutsättningar, av rättsäkerhetsskäl gentemot elever och föräldrar. Universitetsutbildade dedikerade personer och som visat sig ha pedagogisk tallang bör kunna behandlas utifrån samhällsekonomiska resursvinster och efter kompletterande pedagogisk utbildning kunna dessa kunna ges legitimation. Givetvis efter samma krav som övriga. Legitimationen skulle omedelbart innebära 3000-5000 kr mer i lön och löneutvecklingen för lärare utan legitimation skulle vara mer begränsad och modest. Kriterier för legitimation skulle kunna vara förhållningssätt och lämplighet att arbeta med barn/ungdomar, hur man fungerar i föräldrakontakter, hur man arbetar med elevinflytande, vilka resultat man uppnår, delaktighet i skolans utvecklingarbete mot högre måluppfyllnad etc.

Då skulle läraryrkets staus öka....

Ta sig församhet :-)

Om företagsamhet och entreprenörskap i skolan handlade ett seminarie som bl.a Nutek genomförde igår på iQube i Stockholm. Nutek har tittat på lärares syn på företagsamhet. Sammanfattningsvis kan man säga att resultaten är något motsägelsefulla. Kanske beror det på vilka frågor som stälts av TEMO i frågebatteriet men oavsett det så finns mycket att göra i arbetet med att få initiativrika, kreativa och modiga samhällsmedborgare.

Vad lärare menar med entreprenörskap varierar. En majoritet av lärare i grundskolan förknippar det med företagande och många associerar till byggbranschen medan ett fåtal kopplar begreppet till kreativitet och allmän ”ta-sig-för-samhet”.

Några intressanta siffror:

59% anger att de har kontakter med företag, vilket kan tyckas verka bra, men omvänt är det då 41% eller i reella tal ca 80 000-100 000 lärare aom inte arbetar med externa omvärldskontakter med arbetsmarknaden vilket är skrämmande. 100 000 lärare är en nedslående siffra om man lägger till att de som anger att de har kontakter med omvärlden anger att det i huvudsak rör sig om studiebesök. Det betyder att siffrorna i rapporten inte riktigt ger en tydlig bild. Vad detta rör sig om är att eleverna erbjuds en passiv lärform där det handlar om att "titta och lyssna" och inte "göra och tänka". Omvärldskontakterna är alltså inte integrerade i aktiva lärprocesser där elever får använda kreativitet, initiativförmåga etc.

8 av 10 lärare och skolledare anger att de regelbundet arbetar med projektinriktade, problembasserade och tematiska arbetsmetoder. Det man bör fundera över här är vad de menar med regelbundenhet? Regelbundet kan vara 1 gång per termin vilket naturligtvis inte är tillräckligt om syftet är att träna kreativitet, intiativkraft och "ta sig förskap". Jag skulle gissa att en riktigare siffra är att 20 % av sveriges lärare aktivt arbetar med dessa arbetsmetoder som huvudangreppssätt. Alldeles för få.

Att notera var också att en elev som var med i den efterföljande paneldebatten eftersökte mycket mer initiativinriktat och kreativt skolarbete i grundskolan och han sa att det överghuvudtaget inte finns där (kom ihåg att 80% av lärarna angav motsatsen). Elevorganisationen i Sverige var också där och eftersökte mer elevinflytande i lärandet (alltså mindre arbetssätt där läraren bestämmer allt) och att man skulle sammanfoga fritid mer med skolans verksamhet för att stimulera kreativitet.

Förebilder ?

När någon sparkar en rektor i Karlstad eller en ung kock misshandlas till döds på Kungsgatan i Stockholm blir det med rätta stor debatt kring samhällsvåldet och hur vi skall kunna stoppa utvecklingen. Skolan är en arena för diskussion kring våld och naturligtvis även familjen. Men hur i hela världen kan det komma sig att idrotten är befriad från antivåldsarbete? Hur kan man idrottsmän i TV komma undan med att skalla sina motspelare, stampa dem i bröstet, ge varandra käftsmällar i regelrätta slagsmål som utanför rinken eller fotbollsplanen skulle klassas som grov misshandel m.m ?

Problemet är naturligtvis att idrotten står för ett ideal av renhårighet i ett sammanhang men samtidigt blir man ett ideal för ungdomar om att att om det inte passar så "ge honom på käften bara". Nu kanske någon säger att det där är en del av showen i proffssammanhang men fenomenet "misshandel e ok i sportsammanhang" glider över hela idrottssverige. Här har vi ett erxempel i Piteå Tidning om en div 2 match: "FOTBOLL. Andreas Lindahl i Piteå IF skallade en av motspelarna i måndagens division 2-match mot IFK Luleå.

Hur kan åklagare sitta och titta på match efter match utan juridisk påföljd där det är solklara fall av misshandel? Dessutom förmodligen väl medvetna om att varje enskilt fall lär barn/ungdomar att det i idrottsammanhang inte är straffbart att exempelvis skalla någon. En liten förtydligande beskrivning från en av Hammarby Hockeys hemsidor kanske kan vara på sin plats. Man jämför straffsatsen i idrott med rättsamhällets syn på att sticka en biljardkö i magen på någon, det kallas i hockeysammanhang för "Buttending" och är naturligtvis inte tillåtet:

Buttending (slag med klubbskaftet)
I rinken: 2 minuter eller 5 och matchstraff.
Exempel: Du gillar biljard men inte att stå i kön till biljardborden. Du ilsknar till, stöter kön hårt i magen på personen framför dig i kön.
I rättssalen: Klar misshandel. Eftersom det är stor risk för inre skador kan det bli frågan om grov misshandel och fängelse i 1-10 år.

Jag vill inte vara moralpraktikant, tvärt om. Detta handlar om att våldsbrott oavsett sammanhang inte är ok. Boxning då ? Ja boxning kan funka tycker jag så länge reglerna för boxning följs. Men var någonstans står det att "skallning" hör till fotbollens kärnvärden.

Lärare som provisionsförsäljare ?

Döm av förmodligen allas förvåning när man i dagarna kunde höra på TV en lärare som aktivt erkände och försvarade att han tagit emot provisioner efter att ha uppmanat sin gymnasieelever att köpa Texas Instruments miniräknare. I sak tror jag nog att de flesta föräldrar gärna investerar i en bra grafräknare som jag antar att Texas Instruments och andra leverantörer levererar. Men att lärare får pengar för att rekommendera vissa produkter till eleverna verkar ju minst sagt diskutabelt. Det luktar hyfsat med muta tycker jag. Läraren som intervjuades i TV menade att det var väl i sin ordning eftersom han ju gjorde ett jobb för Texas Instrument som i sin tur ökade deras försäljning så ur hans perspektiv var det inget konstigt. Men i själva verket är det verkligen konstigt eftersom det rent juridiskt är förbjudet att i sin kommunala yrkesroll utnyttja sin egen position för att tjäna pengar vid sidan om. Det är inte förbjudet att bedriva vidsidanomverksamhet men att utnuttja sin ställning och lärare är tjänstemän. Normalt sett anmäler man sin vidsidanomverksamhet till sin förvaltning och låter dem avgöra om det är känsligt eller ok.

Sen har jag förståelse för att det underlättar att eleverna har samma maskin för sina räkenskaper.

Låt rektorerna renovera sina plugg

I Svenska Dagbladet idag står att läsa att det råder politisk diskussion angående skolans lokaler. Kd vill att staten skall skall ge bidrag till delfinansiering av upprustning av skolans lokaler. Man talar om förbättrad luftkonditionering och bättre toaletter vilket naturligtvis i grunden är en bra idé eftersom förbättrad miljö ökar trivseln.

Nu ligger det till så att i många kommuner så är det fastighetsförvaltningen som råder över skolans lokaler när det gäller renovering etc. Detta betyder att huvuddelen av denna typ av bidrag skulle hamna i fastighetsförvaltningarnas svarta hål och inte till bättre toaletter för elever. Bra idé Kd men ge stålarna direkt till Rektorerna så att dessa har en möjlighet att själva påverka och styra skolans verksamhet.

Friskolor har i allmänhet en klar fördel av att ha egna lokaler som hyrs av fastighetsägare eller av ägs friskolorna själva. De har genom detta helt kontroll över sin egen miljö. Detta borde också kommunala skolor ha.

En del av oordningen i skolan ligger i att miljön inte är välkomnande och positiv utan sliten, tråkig och negativ. Eleverna och personalen känner att det är meningslöst att vara rädd om något eller stolt över något som i princip ser ut höra till tippen. Dessa människor är precis som alla ni andra och de känner också efter i närmiljön om de uppskattas och prioriteras som medarbetare. Det är med säkehet så att i de mest slitna skolorna är stöket som värst och i trivsamma lokaler är stöket mindre. Jag skulle vilja se Jan Björklund eller Ibrahim Baylan arbeta i en miljö som en ordinär svensk 70-talsskola med orginalmålning. Men med tanke på att de ständigt mobbar varandra så kanske de vuxit upp i slitna skolor. Varför inte sitta på hårda plaststolar (-59:or)några månader på departementet och statshuset? Några timmar kanske räcker ? :-)

Vi skulle genast få en helt annan debatt om skolan än den som handlar om ökade befogenheter för lärare och baslagtagning av divese främmande föremål.

Jag har själv sett resultatet av att satsa på miljön i min egen kommunala skola mellan 2002-2005 och även om det rörde sig om mindre förändringar så minskade stöket bland både elever och personal. Oordningen har med ledarskapet att göra Major Björklund och minister Baylan. Och ledarskapet står i direkt relation till resultat i mål och resultatstyrda verksamheter.

En klassiker på väg tillbaka

Jag läste i dag om att fluortanten är på väg tillbaka med sina gulligt färgade små fluorkoppar och grinande terrorflin. Skälet är att dagens ökande sockerkonsumtion påverkar barnens kariesstatus och självklart är flur bra för tänderna. Om fluortanten eller fluorgubben som det också kommer att finnas numera gör återtåg så hoppas jag de lärt sig lite sen sist. Jag hoppas de är mysiga, trevliga och humoristiska till exempel. Jag hoppas också att de smaksatt fluoret med om inte en god smak så i alla fall en inte direkt äcklig utifrån barns upplevelsegrad.

Säga vad man vill men alla som träffat en fluortant från 70-talet förstår vad jag menar :-)

Torsås fackets populäraste kommun

Igår delade Lärarförbundet ut priset till vad man kallar "bästa skolkommun" inför ca 40 gäster från de fem i topkommunerna som i stort sett var desamma som året innan. Förutom skolornas resultat tar man bedömer man kommunens samarbetsförmåga med facket, hur höga löner lärarna har, hur många lärare som är sjuka, hur många som gått lärarhögskolan, lärartäthet och hur stor andel barn som är inskrivna i förskolan (?). Däremot tas inget som elevinflytande eller elevhälsa upp som kriterie för en bra skolkommun. Inte heller nytänkande och kreativitet eller samarbete med det övriga samhällets funktioner som exempelvis arbetslivet.

Samtliga framgångfsrika kommuner är små kommuner med ett fåtal skolor i sin regi.

Fackets favoritkommuner är i ordning Torsås, Övertårneo, Staffanstorp, Lomma och Lund.