Vi vet att ca 5% av eleverna har koncentrationssvårigheter eller perceptionssvårigheter av sådant slag att det i sig bli ett hinder för lärande om medvetenheten och kunskapen hos pedagogen inte är tillräcklig. Skolans uppdrag handlar i stor utsträckning om att undanröja olika hinder för elevernas lärande.Ok...vilken är skillnaden mellan ADHD och DAMP och vilka krav ställer det på dig som pedagog, förälder, rektor, kurator, skolmåltidspersonal, vaktmästare etc?
Just det....du kan inte riktigt svara på det eller hur? Ändå lider runt 70-80 000 av våra svenska elever av dessa neurologiska handikapp. När ni läser i debatten om ordningsproblem så får ni inte glömma att det inte alltid (!) handlar om "unga kriminella odågor" (en del ser dem som det) som fått alldeles för fria tyglar. Ofta handlar det om neorologiska handikapp, något barnen absolut inte kan rå för. Att vi vuxna inte vet vad tex ADHD är eller att vi tror att vi kan få bort "dessa störningar" med hjälp av betyg i ordning och uppförande vittnar både om kunskapsbrist och enfald. Men alla elever som "stör i skolan" har inte neorologiska störningar utan därtill kommer sociala svårigheter, vilket inte heller skall lastas barnen. Om vi kan undanröja hindren för dessa barns lärande, vilket är vårt uppdrag, så kan vi kanske sänka statistiken på 25% elever i åk som saknar betyg i ett eller fler ämnen.
Här kommer lite om ADHD och DAMP eftersom de flesta jag känner blandar ihop dessa:
AD/HD – Attention Deficit / Hyperactivity Disorder, innebär uppmärksamhetsstörning med eller utan hyperaktivitet. AD står för uppmärksamhetsbrist och HD för hyperaktivitet. Snedstecket mellan dessa bokstavsgrupper syftar till att markera att en person kan ha en uppmärksamhetsstörning utan att vara hyperaktiv. Likaså kan en person vara hyperaktiv utan att ha en uppmärksamhetsstörning. AD/HD är därmed ett mycket vidare begrepp än de övriga.
Neuropsykiatriskt forum om begreppen
Många har ofta svårt att både lyssna och titta samtidigt. För att kunna koncentrera sig på att lyssna kanske personen väljer att titta bort vilket kan misstolkas som att personen inte är intresserad av vad som sägs eller inte lyssnar.
Det är vanligt med överkänslighet mot vissa typer av ljud t.ex. plötsligt starka ljud eller ljudet från applåderande händer, en dammsugare eller rakapparat. Det är också vanligt att uppmärksamheten inte tillräckligt snabbt kan riktas mot ny information.
Den som har svårt att koncentrera sig kan ibland "fastna" i det den gör. Personen blir uppslukad och koncentrerar sig alltför mycket på en enda sak. Detta kan man se det hos personer som blir helt uppslukade av att t.ex. spela TV-spel - de varken hör eller ser något annat.
DAMP - Deficits in Attention, Motor control and Perception, dysfunktion i fråga om motorikkontroll och/eller perception. En nordisk term och ett snävare begrepp än AD/HD då en person förutom uppmärksamhetsbrist (ADHD min notering) även måste ha svårigheter med motorik och perception.
Neuropsykiatriskt forum om begreppen
Enligt Gillberg (1999) kan man tala om tre grupper av närbesläktade problem – ADHD, DAMP och DCD. Ca 5 procent av alla barn vid skolstarten har påtagliga svårigheter ifråga om såväl aktivitetskontroll och avledbarhet som motorik och perception, det vill säg det som vi i vardagligt tal kallar DAMP. En tredjedel av dessa har mycket uttalade svårigheter. Därutöver finns det barn som endast har svårigheter med avledbarhet och aktivitetskontroll, det vi kallar ADHD.
Den tredje urskiljbara gruppen är de barn som enbart har svårigheter med motorik och perception. Denna problematik går under namnet developmental coordination disorder och förkortas DCD. Sammanfattningsvis kan man säga att DAMP i stort sett är liktydigt med en kombination av ADHD och DCD.
Neuropsykiatriskt forum om DAMP & ADHD
Neuropsykiatriskt forum
6 comments:
Hur ser miljön och själva lärandet ut i skolan idag?
Jag har en son som skolan anser ligger inom någon form av npf-diagnos. Jag tvekar och ställer mig frågande till varför han inte agerar likadant i hemmiljö som i skolan.
I skolan utagerar han, har svårt att fokusera och koncentrera sig och någon direkt hjälp får han inte.
Ett tydligt exempel är när det ska skrivas fria historier.
När jag gick i första klass gjorde vi det med, men en ganska betydande skillnad. Vi fick först leta rätt på en bild på nåt vi ville skriva om, därefter skriva en berättelse utifrån bilden.
Idag får de ett blankt papper och ska fantisera om något att skriva om. Inga förutsättningar, utan tänka fritt.
Vad är tanken med det??
Avsaknad av struktur och röriga klassrumssituationer gör iaf att min son reagerar med att bli stressad och ofokuserad.
Lägg därtill att han är mobbad och utsatt av både klasskompisar och av en svag lärare som inte fixar att leda klassen. Resultatet blir att vår son anses det vara fel på, men inte gruppstrukturen och den pedagogiska kompetensen.
Är det kanske så att skolans krav och utformning idag kanske inte passar alla och att vi därmed ser en ökning av dessa sk bokstavsbarn?
En liten tanke bara...
Fiskolja är ju inget nytt utan kunskapen har funnits länge. Och vist skulle skolan kunna ta upp det mer i kosten, helst på naturlig väg via som du säger mer fisk.
Gällande att skolan på långt ifrån alla platser anpassat arbetssätt efter alla barns behov så stämmer det. det tror jag alla i skolan skulle säga. Och det är därför som diskussioner som denna är så viktiga. Utveckling tar tid säger en del, som ett alibi för att slippa förändra. Men så är det ju inte, i alla fall så skall det inte ta drygt 10 år att komma dit vi är idag med utgångspunkt för den läroplan vi har. Lpo94....
Din andra fråga om vi ser fler med bokstavsliknande symptom så är det absolut så. Men om fler har neuropsykologiska problem, dvs att de ökar finns liten forskning runt. Däremot har Marc Prenscy lite ideer kring varför vuxna i skolan upplever fler med koncentrationssvårigheter.
Så här är det nog tyvärr.
I dagens Sverige begås övergrepp på barn när man misstänker dem för att ha en neuropsykiatrisk störning.
Barnen kan aldrig känna sig trygga i en skola där lärarna gått på npf kurs och sedan nyfrälsta börjar hålla utkik efter vem i klassen som kan tänkas ha Damp/adhd autismspektrumstörning mm.
Visst finns det problem med utåtagerande barn, det förnekar jag inte. men man måste titta mera på varför dom här problemen finns istället för att skylla på en biologisk förklaring "barnens egna hjärnor". Det är ingen tillfällighet att neuropsykiatriska diagnoser har fått en nyrenässans i takt med 90-talets alla besparingar inom skolan och samhället i övrigt. När personer som Eva Kärfve "som skrev boken Hjärnspöken Damp och hotet mot folkhälsan" kritiserar det neuropsykiatriska etablissemanget möts hon av hån och diverse andra osmakliga påhopp. Hon som bara är en enkel sociolog begriper inget! heter det.
Tydlingen skall man vara högt uppsatt forskare samt samtycka med neuropsykiatrikerna för att få ta del av forskning som påstår attDamp/adhd är en giltig diagnos. Professor Christopher Gillbergs forskning om Damp fick aldrig någon chans att granskas. När domstolarna gav Eva Kärfve och Läkaren Leif Elinder rätt att ta del av forskningsmaterialet förstördes det av bla controllern Kerstin Lamberg och Gillbergs fru, Carina Gillberg. Christopher Gillberg befann sig i London när 22 hyllmeter forskningsmaterial förstördes. Man kan ju lätt räkna ut vem som gav orden om förstörelse från London. Kerstin Lamberg fick sedan löneförhöjning istället för sparken som hade varit det naturliga. Tyvärr har scientologerna samma uppfattning som diagnosmotståndarna. Detta har Gillberg utnyttjat. Istället för att bemöta kritiken beskyller han alla kritiker för att vara scientologer. Detta budskap har spridit sig bland medlemmarna inom Riksförbundet Attention. Så nu är det inte så konstigt om man blir kallad för scientolog när man diskuterar med dessa människor.
Man funderar självklart om orsaken till neuropsykiatriska diagnoser. En av förklaringarna ligger säkert i läkemedelsbolagens vinstintressen. Man skapar en diagnos "ett problem" som inte fanns för att få sälja medicin.
En annan orsak är kulturell.
För att citera en sann tänkare.
"Diagnoser föds, gör karriär och dör. Ett historiskt perspektiv visar detta tydligt. Gränserna för vad som betraktas som sjukt och friskt, normalt eller avvikande, förändras ständigt. En diagnos kan försvinna för att den inte längre uppfattas som sjukdom, för att den slukas av andra diagnoser eller för att den inte längre är kulturellt sanktionerad."
"Denna typ av rörligt sjukdomsspråk kan kallas kultursjukdomar eller kulturrelaterade diagnoser. Sådana finns alltid, de är nödvändiga rum för sjukdomsupplevelsen, men varierar med tid, rum och värderingar.
Vi "förstår" alltså genom de tillgängliga förklaringsmodellerna. Men inte därför att de nödvändigtvis är bättre, utan därför att de är anpassade till upplevelsen av vår samtid. För att bli framgångsrika måste nya diagnoser samspela med kulturellt relevanta teman. De fungerar därmed som en kommentar till samhället, ett gränsvärde för vad som uppfattas som normalt, rimligt och acceptabelt. Det finns knappast något område, inklusive kön, klass, barndom, livsstil, industrialisering, arbetsmiljö, bomiljö, teknikanpassning, där hypotetiska diagnoser inte finns med för att stödja och bekräfta värderingar, attityder och intressen."
Att skylla på barnen för att själv ge sig skuldbefrielse är omoraliskt och oetiskt.
Tilltaget kan få oetiska konsekvenser för barnet.
Mvh Återställ
Det är intressant att se hur Återställ genom att dölja sanningen försöker sprida en icke korrekt uppgift.
Gillberg är friad från fusk och rättegången handladeinte om det utan om två privatpersoner skulle ha rätt att ta del av materialet.
Den ena angav som skäl att han som skolläkare inom särskolan i Uppsala hade behov av att ta del av forskningen. Mycket märkligt och om så vore fallet så skulle så klart hans arbetsgivare varit de som drivit frågan. Som skolläkare inom särskolan har man ingen som helst anledning att ta del av detta material och som förälder inom särskolan i Uppsala torde man ha all anledning att oroa sig rejält. Samme läkare har dessutom fått sparken från sin tjänst som försäkringsläkare i samma kommun då han haft en så avvikande syn på människor med psykiska problem att situationen blev ohållbar.
Den andre, Kärfve, fick intyg från Brante, sin forskningskollega, att hon behövde materialet för deras gemensamma forskning när hon begärde ut handlingarna i kammarrätten. Till vetenskapsrådet angav same person, Brante, att hon inte alls behövde dessa personliga journaler och att deras forskning var helt skilda från varandra. Detta för att undvika etisk prövning i frågan där de skulle fått nej.
Så kontentan blir att Gillberg är friad från fusk men Kärfve är belagd med att ljuga.
Dessutom var det Peder Rasmussens ide att köra materialet i papperskvarnen och allt anat är ju faktiskt konspirationsterier.
Det är det ju detta med scientologerna med, men samtidigt vet vi att Kärfve varit huvudgäst på deras stora seminarium samt fått material till sin bok från Janne Larsson.
Vi vet också att läkaren i fråga har som sin stora kunskapskälla en känd läkare ansluten til Kmr.
Återställd!
Härligt att läsa att en till har förtått allt detta! Varför kan inte fler se dessa samband?
Post a Comment