Valåret har startat, dags att sluta trampa vatten

Valupptakten är i full gång och partierna har redan börjat positionera sig så smått. Inga uppseendeväckande utspel ännu, men det kommer väl så småningom. Frågan huruvida man kommer tänja på sina komfortzoner står naturligtvis skrivna i stjärnorna ännu så länge, men så länge kan man ju önska sig nya frågor med hög relevans. Jag vill gärna hoppas på att de kryper ur sina befästa skyttegravar och försöker ta sig an ny mark. Mycket talar för att läget för det skulle kunna vara mycket gynnsamt just Valåret 2014. 

1. Förändringarna i den globala världen och ekonomin börjar göra sig mer än påmind
2. De redan lagda reformerna visar på litet eller intet resultat
3. Det moderna lärandets didaktiska frågeställningar fångar allt fler lärares och rektorers uppmärksamhet
4. Den icke likvärdiga skolan blir allt starkare, skillnaderna ökar
5. Lärmiljön i huvuddelen av skolsverige börjar närma sig gränsen helt omodern, behovet av nybyggen och renoveringar ökar
6. Den fysiska arbetsmiljön granskas hårt av Arbetsmiljöverket ur ett rent hälsoperspektiv
7. Fler röster höjs för att digitaliseringen är en grundläggande demokratifråga för sverige
8. Frågan om lärares låga status fortsätter
9. Läraryrkets lockelse börjar bli genant för politiken
10. Det talas alltmer om skolans ledarskap som en nyckel för framgång

Det finns betydligt fler punkter att lägga till, men sammantaget skulle detta kunna vara ingångar till politiken att roffa åt sig initiativ. Vist är många av dem kostsamma, men så är det ju när man skjuter frågor framför sig och ägnar sig åt att vattentrampande dricka saltvatten på oceanen. Så småningom kommer verkligheten ifatt med en räkning som byggts på över tid och som kräver att man simmar i land.

Att plocka ut en enskild fråga som viktigast är svårt, skolan är komplex. Det handlar om att försöka begränsa de negativa konsekvenserna av 10 års vattentramp och det är här ansvarsfrågan blir central och politikens signaler ytterst viktiga.

Vad vill man ha för skola?
Vad behöver vi stärka hos våra elever i fråga om förmågor och mjuka kompetenser, alltså vid sidan av det uppenbara kunskapsbegreppet som nu upptar allt fokus?
Hur får vi fatt i barns och ungas nyfikenhet för lärande?
Hur hanterar vi barn i riskzonen för långvarigt utanförskap?
Vilken lägsta nivå på fysisk och psykosocial arbetsmiljö för elever och personal vill vi lägga?
Hur säkerställer vi att alla skolor får en digital miljö som ligger i fas med samhällsutvecklingen
Hur ger vi skolans personal stöd i sin utveckling, främst i pedagogik och värdegrund
Vad kan höja läraryrkets status, förutom det uppenbara "högre lön"?
Hur utvecklar vi landets skolledare mot det globala samhällets krav?
Hur kan vi öka läraryrkets attraktivitet (Lärarutbildningen)
Hur ger vi alla barn samma möjligheter, oavsett var och hur de växer upp?

Jovist är det kostsamt att lösa denna typ av frågor. Men det är dags nu att inse att skolan måste kosta. Och om man istället för att se det som kostnader istället ser det för vad det är, nämligen investeringar i framtiden, så kanske det blir lättare. Och här duger inte fnuttande med några tiotals miljoner på nåt signalprojekt utan här krävs uppoffringar och kraftiga prioriteringar.

Vi får väl se om något av detta blir frågor i valrörelsen. Hoppet är det sista som lämnar människan.

För Svensk skola har de i särklass bästa förutsättningarna i världen för att skapa en skola som går i takt med samhällsutvecklingen. Inte minst har vi fantastiskt dedikerade och skickliga lärare och rektorer som är värda att lyftas och ges de förutsättningar de behöver.

Barack Obama vs Sveriges Utbildningsminister

Talet från Obama i natt innehöll lite intressanta vägval för amerikansk skola. Det är uppenbart att strategin att komma ordentligt på fötterna grundar sig i långsiktighet runt lärande som i sin tur skapar "the next thing" för landet. Det innebär att man i USA tar ett sig steg bortom vår politiska debatt som tillspetsat kretsar kring att stärka kunskapsperspektivet utan att sikta på vare sig kreativitet och uppfinningsrikedom för samtliga samhällssektorer. Det är väldigt tydligt nu att man i USA inte är nöjda med att ha tappat initiativet och positionen som världens ledande när det gäller kunskapsutvecklande. 

Bland annat har han fattat beslut om att 99% av landets samtliga skolor ska få tillgång till high speed internet genom samarbete med flera företag med spetskompetens inom olika områden, bland annat Microsoft, Apple och Google m.fl. Investeringarna är gigantiska, men de drabbar inte "med en enda dime" landets tunga lånesituation. Allt verkar fullfinansierat, vilket jag tror är viktigt ur perspektivet signalvärde. Det betyder att amerikansk skola nu på allvar börjar transformera sitt inre väsen, för att just återta positionen som det land andra länder ser upp till när det gäller skola, högre utbildning och forskning. Höga ambitioner och möjligen lite oklart HUR än så länge, men märk väl att han har tydliga:

Ambitioner 

Vårt försprång sedan några år här i Sverige när det gäller utveckling av en modern skola finns det som skolutvecklare och lokalpolitiker all anledning att bevaka eftersom statsmakterna här visar litet eller obefintligt intresse för frågan om transformering av skola in i en mer modern tid. Här låter vi utvecklingen tuffa på från regeringshåll och det finns inte en enda formulerad tydligt formulerad strategi på detta område.

Man hänvisar istället till andra reformarbeten som betyg tidigare och fler nationella prov. Kraftfulla reformer, absolut, men är de rätt pilriktning på dem? Det tvista de lärde om som bekant. Men den intressanta frågan är ändå: Var finns ambitionerna om en skola och ett lärande som går i takt med tiden och samhällsutvecklingen? Det som Obama inte bara pratar om, efter att ha insett att världen har förändrats och så lärandes förutsättningar, utan också avkräver action på.

 Om jag var utbildningsminister skulle jag snabbt som attan göra en pudel inom ett antal valda områden och besluta mig för att gå hela vägen ut. Läget är perfekt för det och utbildningsministern, som både är en klok och smart ska tilläggas, skulle snabbt bli hjälte i sociala medier som kommer beundra honom för sitt insiktsfulla och ödmjuka sätt han har att ändra sig. Sociala medier som även beflockas av hungriga journalister skulle förmodligen hylla honom. Det vore det mest kloka eftersom vekligheten annars har en tendens att bita en i baken om man inte ser upp. Särskilt som det nu är valår. Eller kanske kommer oppositionen vandra denna väg? Det kräver förstås ett politiskt mod, men jag menar dessa personer är ju valda av folket att leda ett land och inte en bostadsrättsförening.

(Inför valet 2006 bloggade jag och skrev en bok (Uppdrag Skola) där jag hade ett kapitel på temat löpsedlar om skolan som jag skulle vilja se. Kort därefter startades en kampanj med i stort sett samma löpsedelsbudskap. Vill man stjäla idéer även i år så säger jag bara varsågoda. De behöver inte heller denna gång källhänvisa.)

Vi får inte riskera att bli "fat and happy", för det är alltid en risk för det när det faktiskt går bra inom olika områden. Eller som Ante Runnquist sa häromsistens:

"Det verkar mer som att vi är "Fat And Unhappy" om vi ser till hur debatten påverkat professionen de senaste 10 åren. 

Och Ante har naturligtvis så rätt så rätt. Mediebilden är plågsam, även för mig. Man riskerar att sakta dras in beskrivningarna om man inte ser upp.

Hur som helst så var Obamas tal mycket intressant med tanke på vad som kommer vara avgörande framöver, nämligen att de som snabbt lär sig att lära nytt i sin kontext är också den som snabbt kan anpassa sig till rådande förutsättningar och snabba förändringar.

Och som avslutning: Svensk skola har de bästa förutsättningarna i världen att ta ledningen i detta med modernisering av skolan. Vi har lätt de bästa lärarna, styrdokumenten och ledarfilosofierna. Låt oss gå den smarta vägen och ge professionen det den förtjänar, nämligen tydliga visioner och support för modern skolutveckling från departementshåll.

//Fredrik

Dålig delaktighet i IT-strategi kostar skolan 7.5 miljarder kr

På nyheterna idag rapporterades att de finns stora brister i delaktighet och inflytande hos de som ska jobba med IT-systemen i näringslivet.  Det skapar i sig dålig effektivitet, stress och dålig arbetsmiljö. I snitt lägger var tionde medarbetarna överlag 1 timma på datastrul enligt Unionens fleråriga undersökning och den totala kostnaden är 11 miljarder kr om året.  

– Vi har ju gjort den här undersökningen under ett antal år och vi ser inte någon fötrbättring i delaktighet när man utformar IT-systemen. Frustrationen finns kvar och är till och med något större från år till år.
 Peter Hellberg i Rapport 28/1 20114 (Länk)

Orsaken är att IT-cheferna helt enkelt är för dåliga på att ta reda på hur folk verkligen jobbar och efter det anpassa IT-miljön.

Detta har vi i skolsammanhang känt till länge, de senaste 10 åren har många med mig påpekat detta med IT-chefers mandat att kontrollera och hålla tillbaka pedagogisk utveckling, som är en känslig och och för svensk skola avgörande viktig process. Min erfarenhet är att de flesta IT-chefer  vurmar för att skapa ett system att underhålla med minsta möjliga friktion, även om enstaka undantag finns. Systemet blir då till för sig självt och inte för verksamhetens bästa som det var tänkt. Men ett bra arbete på IT-avdelning genererar, som jag sagt fler än 1000 gånger de senaste 10 åren, ökad måluppfyllelse hos eleverna. Det är därför IT-chefen har det jobb hen har (även om det flesta är män).

Vad det är som gör att att IT-cheferna lyssnar så illa på användarnas kravställning eller bryr sig om de faktiska arbetssätt som lärare vill gå mot är fullkomligt obegripligt. Räknar man på 1 timmas datastrul om dagen för var tionde av landets lärare  så blir det genast ekonomiskt mycket kännbart. Runt 25 miljoner kr i meningslösa personalkostnader brutto per dag och då räknar jag inte in det mest väsentliga, nämligen effekten av minskade förutsättningar för elever att lära. 

Per år skulle det bli 7,6 miljarder kronor, som vi skulle kunna lägga på insatser för en bättre lärmiljö och ökad måluppfyllelse. Med en transparant och uppriktigt insiktsfull IT-strategi skulle huvudmän kunna utnyttja skattepengar betydligt smartare. Det finns kommuner som försöker göra något åt detta, bland andra Norrtälje som berättade om sin arbetsprocess på BETT i år.

Vad som krävs är en tydligare medvetenhet på kommunledningsnivå så skulle det hela ta en annan riktning. De kommuner som förstår att belysa detta område, det finns några stycken, kommer förmodligen vara de som snabbast kan räkna hem investeringar i IT snabbast.

Sverige har världens bästa förutsättningar att återta tätpositionen som de land andra ser upp till när det gäller hur vi förbereder våra barn för livet, vi hade den positionen tidigare.  Men det kräver samling och förnuft.

Lärmiljö i skolan får inte gå samma väg som IT i skolan

Den kommande åren kommer många huvudmän bygga nya skolor eller renovera gamla. Skälen varierar. Små och medelstora kommuner börjar på allvar inse hur tex en gymnasieskola faktiskt attraherar eller behåller det lokala näringslivet och en modern skola blir då en viktig signal. Huvudmän med bristfälliga och slitna skollokaler tycks har kommit till vägs ände och måste nu helt enkelt göra något åt alltihop, man kan helt enkelt inte längre blundat för hälsoaspekten, särskilt nu när Arbetsmiljöverket ska granska Sveriges alla skolor. 

Att bygga nytt, renovera eller modernisera gammalt i skolan är en strategiskt viktig process. Förutom rena gränsvärdesdiskussioner utifrån hälsa måste man också ta ställning till hur den fysiska och psykosociala miljön ska kunna stötta lärandet så att måluppfyllelsen ökar i den tid vi lever i. Det är en en krävande process som behöver ta sin utgångspunkt i behoven runt själva lärandets väsen. Miljön ska naturligtvis svara mot de perspektiv lärare och elever har kring hur lärande går till i vår tid och därmed ska lärmiljön ses som ett "lärverktyg". Det här vet alla egentligen och det är inte på något sätt någon nyhet. Är det någonstans vi har på fötterna vetenskapligt så är det såklart hur miljön påverkar människan. Tyvärr ser beslutskulturen runt fysisk och psykosociala lärmiljön ut ungefär som "IT i skolan" såg ut för 10-15 år sedan.

Då var det av hävd så att IT-chefen ställde kravspecen till vad skolan skulle använda i det pedagogiska arbetet. I princip innebar det att IT experten i kommunen bestämde hur pedagogen skulle arbeta, utan att ha den mista insikt om vad en lärare gör eller borde göra när man nu genom digitala verktyg öppnar för moderna arbetssätt och utvecklade metoder. Att människor utan pedagogisk komptens fattade långtgående och viktiga beslut kring skolans kärnfrågor var initialt inget som bekymrade varken IT-chefen själv eller kommunenschefen. Retoriken var nämligen enkel: IT chefen har kärnkompetens om "datan" och därför var han, för det är främst en "han", bäst skickad att fatta beslut. Vi vet alla resultatet av detta, nämligen en hel radda meningslösa projekt som efter ett tag rivits upp och gjorts om. Så småningom fick skolans personal ställa kraven på vad de behöver för att jobba.  I en del kommuner är det dock fortfarande så att IT-chefer bestämmer det mesta på egen hand. En fullständigt obegriplig idé.

Det är som att en bilmekaniker på en bilverkstad skulle ansvara för beställningar av råvaror till Restaurang Gondolen utan att Erik Lallerstedt hade något att säga till om. 

När det gäller skollokaler är det på precis samma sätt, men här är det då tekniska enheten eller fastighetsförvaltningen som spelar huvudrollen, de har lite olika namn. Oftast kravställer tekniska enheten på uppdrag av sin nämnd som beslutat att bygga ny skola för att "snart blir elevkullarna större". Och fort ska det gå också, för elevtillströmningen kom lite som en överraskning även denna gång. Kravställandet som sen ska vara underlag för upphandling tas fram och en arkitekt vinner så småningom uppdraget. Arkitekten ritar något som förvaltningen förstår och som nämnden förstår. Det hela stäms av mot kommunens skolsystem på politisk nivå och en snabb diskussion tar fart om det hela känns bra. Utbildningsnämnden, som består av politiker utan spetskunskap om skolan, fattar sen beslut utifrån kostnad och byggnadens utseende.

Skolan börjar sen byggas och först här startar dialogen med "brukarna", det vill säga utbildningsförvaltningen och i bästa fall rektor och/eller lärare. Huvudfrågan brukar då hamna i "hur ska vi anpassa våra arbetssätt så de fungerar även i den nya skolbyggnaden". Resultaten brukar i de allra flesta fall bli att skolan flyttar in och jobbar på som vanligt, men med frustrationer eftersom lokalerna inte alls ser ut som de är vana vid. Många lärare undrar tex var klassrummen är när de förvånat ser att de inte längre finns. Skolor som byggs präglas till viss del av de strömningar som arbetslivet kräver och vad som är att anse som normalt i vår samhällskultur.
Men oftast finns klassrummen kvar, trots chansen man haft att bryta strukturer skapa nya rumsliga utgångspunkter och därmed skapa möjligheter. Resultatet brukar vara att inget alls ser särskilt annorlunda ut mer än att lokalerna nu är nya och på sin höjd innehåller möbler som på ytan känns moderna men som befäster gamla beteenden. Det är alltså exakt samma mekanismer vi ser som i IT-chefssyndromet. Skälet till detta slöseri med pengar och tid är precis detsamma.

De pedagogiska diskussionerna och kompetensutveckling av personalen kommer in i slutet av processen och inte i början som naturligtvis är det mest logiska.

Alla lärmiljöprojekt i skolan måste starta i tankar om hur lärandet går till, vad för slags lärmetoder vi vill ha, vilka krav samhällsutvecklingen ställer och utifrån hur den sociala kontexten ser ut nu och en tid framåt. 

Visionsförmörkelser

På kontoret har vi den senaste tiden diskuterat ganska mycket runt visionens och framtidsblickandets betydelse för organisationer som vill förbättra sina resultat och nå längre. Att det där med resultat är starkt kopplat till görande i större grad än vi kanske tror. Det kan låta enkelt och självklart, men inte om balansen mellan "talk the talk and walk the walk" haltar. 

Vi måste kanske börja fundera över vart skolutvecklingen nu kommer att ta vägen, kanske går den åt att "göra mer" konkret?

För 11 år sedan då jag av en slump hamnade i skolvärlden märkte jag att ordet vision närmast var clownstämplat. Man funderade aldrig i de banorna, man frågade sig vad ska vi med det till? Vi har ju ju styrdokument och timplan? Det var närmast helt visionslöst på en hel del ställen skulle jag vilja påstå. Såväl i förvaltning som på skolnivå. Något som ingen idag förstås skulle erkänna, precis som då. 

 Idag har visionens betydelse tagit en fast position i skolutvecklingssverige och i de flesta läger är det inte särskilt laddat, snarare närmast självklart att ta fokus framåt i sitt ledarskap. Mats Tyrstrup (Researcher Centre for Advanced Studies in Leadership) pratar om "everyday leadership" och berättar att visionspräglade chefer är bättre på att lösa praktiska vardagsutmaningar eftersom hen vet var vi är på väg och behöver inte som planeraren (administratören) kasta sig in i nån handlingsplan eller genast göra en ny plan då förutsättningarna plötsligt ändras. 

Så det är givetvis bra att skolans chefer nu börjar bry sig mer om framtidsfrågor eftersom det ger dem bättre förutsättningar att leda i vardagen och fatta snabba beslut. Varenda skolutvecklare, och det finns numera mängder av fantastiska sådana, tar nu utgångspunkt i ett helt annat framtidsfokus och på det hela taget är det inte just det som är utmaningen framöver. Snarare tvärt om. 

Vi får kanske nu istället se upp med balansen mellan det som i alltför stor dos lätt kan uppfattas som bullshit talking och konkreta vardagsnära beslut som för lärandet i nuet framåt, dvs det konkreta görandet. Det betyder inte att framtidsfrågor och visioner är mindre viktiga, inte alls. De är alltid mer än mer viktiga, men inte på bekostnad av att vi tappar görandet. 

Vi pratar ibland om skolans problem som "målförmörkelse", med meningen att vi inte ser framåt pga alla mål vi omges av. Ett bra begrepp som får oss att lyfta blicken lite då och då och prioritera, men kanske är det också dags att börja tala om "visionsförmörkelse" också som ett hot. Så vi inte riskerar att bara prata framtid hela tiden så vi glömmer bort att det faktiskt också krävs konkreta hantverksmässiga göranden. Så att vi helt enkelt förblindas. Det är den där balansen som är så viktig. 

Det finns ett gammalt Kinesiskt ordspråk som lyder: 

Vision without action is a daydream Action without vision is a nightmare 

När det gäller skolutveckling nu och framöver så behövs förmodligen mycket mer action på jordnära saker för att inte stanna enbart i visionerandet. Ante Runnquist har skrivit ett bra inlägg på samma tema här: Framtiden är sjukt överskattad 

Sen vill jag bara passa på att avsluta med ett mycket bra citat av multikonstnären Rob Zombie som jag trillade på i helgen. Ett citat som jag känner att vi alla borde tas med oss på vår resa mot framtiden ;)

I never try anything, I just Do it.
(Rob Zombie)

Ledarskapet allt viktigare i Internet-samhället

Wikileaks och Snowdenleaks vittnar om att vi lever i "transparensens tidsålder". Ett samhälle där det blir allt svårare att skydda hemligheter i och göra saker i det dolda. Alla är nu potentiella mottagare till all information, eller som Bill Gates sa för 20 år sen "information at your fingertips"

Detta ställer förstås nya krav på transparant ledarskap och nya former för management. När den "säkraste" av "hemlighetsorganisationer" inte kan hålla tätt så indikerar det internets kraft som informationventil för whisselblowers och det är i grunden en bra för all utveckling.

Utvecklingen är positivt för de organisationer som anpassar sig och lär sig dra fördel av detta och katastrof för de som satsar alla kort på hålla emot och bygga ännu mer "skydd". Det hela ligger också helt i linje med vad vi vet om den digitala kommunikationens effekter på människors beteenden och den nya "digitala" organisationens sårbarhet i densamma.

 Ett mer transparent management och ännu mer tydligt och sunt relationsbaserat ledarskap kommer framöver att bygga de mest trovärdiga och legitima företagen, offentliga förvaltningarna och inte minst skolorna.

 Jag skulle vilja lyfta skolan lite extra eftersom det är här vi bygger grunden för samhället. Om vi inte lyckas skapa ett sunt och samhällsanpassat ledarskap och management här så kommer det att bli mycket svårt att anpassa samhället till den nya tiden. Ledarskapet blir allt viktigare i Internetsamhället.

Vi sliter med SETT2013....och det går bra !

Just nu slipar vi innehållet på SETT2013, och här kommer lite nyheter som kanske kan vara extra intressant.

Lite allmänt viktigt inför SETT2013
Har ni inte anmält er ännu så se till att göra det omgående, särskilt ni som vill gå "Styrnings och ledningsspåret" eftersom det spåret har begränsat antal platser. Och anmälningarna rullar in nu i stadig takt. "Pedagog-/Lärarspåret" har inte begränsat antal platser, i alla fall inte ännu. Vi hoppas slippa det. Anmälan/registrering görs här.

Är du medlem i Lärarförbundet har du 10% rabatt. det är nämligen så att SETT nu har en samarbetspartner till vid sidan av Stockholm Stads Utbildningsförvaltning och det är Lärarförbundet. Något vi är extra glada för.

X-Tra spännande talare
Vi har ett riktigt vasst program under arbete nu och huvuddelen av talarna är redan upp på www.settdagarna.se under fliken Konferens. Några av talarna är lite av favoriter för mig, här nere är ett par av den. Inga av dem var med förra SETT (i april 2012).

Jacob Bøtter är autodidakt ledarskapsguru från Danmark som bland annat varit rådgivare åt flera statsministrar i frågan om det moderna ledarskapet, och i synnerhet de delar som rör den mer komplexa miljön i kölvattnet på internet. I boken "Unboss" beskriver han bland annat det ökade kravet på att lyssna till medarbetare och att låta förändringar starta inifrån. Det handlar om radikala förändringar i sättet man ser på ledarskapets grundmekanismer. Detta bör man inte missa på SETT2013. Bøtter föreläser i styrnings och ledningsspåret onsdagen 17/4.

Elza Dunkels Elza Dunkels är filosofie doktor i pedagogiskt arbete vid Umeå Universitet, och har i sin forskning sett på unga människor och deras datoranvändning. Hon menar att digital kompetens inte i första hand handlar om teknisk kompetens, utan snarare om attityd och förhållningssätt. Ett perspektiv jag absolut omfamnar med eftertryck. Vi bör tänka annorlunda kring denna digitala klyfta och inse att det inte är så att unga nödvändigtvis kan mer än vuxna, utan att vi kan olika saker beroende på i vilken miljö vi vuxit upp i och kommer ifrån. Tänker vi så blir det lättare att lära av varandra. Dator- och internetanvändning bör inte ses som ett enda kunskapsområde, utan är i själva verket ett kluster av olika kunskapsområden. Elza talar både onsdag och torsdag 17-18/4.

Doug Belshaw är ansvarig för Badge & Skills på Mozilla Foundation. Han är en före detta lärare och skolledare och har även arbetat med vidareutbildning och högre utbildning inom JISC, ett brittisk nationellt organ som arbetar på uppdrag av den brittiska regeringen för att främja utbildning och teknik. Doug arbetar över hela Storbritannien och Europa för Mozilla som evangelist och sprider tankar och trender inom pedagogisk utveckling och teknik. Genom det kan arbetet med att skapa en generation av webmakers och deras arbete kan användas för att ackreditera informellt lärande och framtida kompetens. Doug talar onsdagen den 17/4.

Hanna Stehagen är en superintressant lärare tycker jag. Något man för allt smör i småland inte bör missa. Hon arbetar som språkutvecklare och gymnasielärare i svenska som andraspråk på Pauli gymnasium i Malmö. Hon har även ett förflutet i grundskolans senare år. I sin undervisning arbetar hon med genrepedagogik och SIOP, som enligt forskningen funkar riktigt bra för flerspråkiga barn och ungdomars språk- och kunskapsutveckling. Det språkinriktade arbetet utför hon med stöd av digitala verktyg och sociala medier, för att kunna skapa en så autentisk samarbetsinriktad och kollaborativ lärandemiljö som möjligt, just för att eleverna ska bli delaktiga, drivande och medskapande i undervisningen. Hanna presenterar de vetenskapliga teorier och metoder som ligger till grund för hennes arbete samt konkreta exempel på hur hon arbetar språkutvecklande med IKT. Hanna driver även bloggen Hanna lär, där man kan följa hennes yrkesutveckling som reflekterade praktiker

Nu släpper vi vår första App

Idag släpper vi vår första App för iPhone och iPad. jag tänkte beskriva tankarna bakom lite och vad man kan göra i denna 1.0 variant, som kommer att utvecklas. Appen finns att ladda ned på Apples Appstore och går att köra på både iPhone och iPad.

Tanken är att aggregera information kring vad vi gör för något på RAU + att sprida nya idéer kring skola och utveckling på olika sätt.

De som hjälps oss med denna app är Cloud Nine i Stockholm. Cloud Nine är en fullservicebyrå kring digital kommunikation som vi inlett ett mer långsiktigt samarbete med.

Vi kommer tillsammans att kika på hur vi kan initiera olika typer av digitala medier i skolsammanhang som stärker lärandet.

Men här finns lite beskrivningar om hur appen fungerar.

Nyheter, Twitter och Blogg
I nyheter kommer nyheter från vår hemsida in, men också från vårt pressrum. Det betyder att du kan läsa nyheterna på ett ställe och få en samlad bild.

Twitterflödet är våra egna inlägg som också blir lätt att överblicka, även om du alltså själv inte använder twitter.

Bloggen är den här bloggen du nu läser och uppdareas automatiskt.

I snacka delen kan du också kommentera på andras kommentarer från appens olika delar.

I "alla" ser man samtliga på en lång rad om man hellre vill det.

Kalivent
Här presenterar vi vår kallendarium och events, både de som kommer och de som är på gång framöver.

För att det ska vara lätt att hitta de närmaste händelserna så ordnar appen automatiskt så att du får upp de som är mest aktuellt och slipper bläddra igenom en lånbg lista. På varje datum kan du klicka in dig och läsa mer om innehållet, finns det film kommer vi lägga upp det också och du kan självklart kommentera i kommentarsfältet.

Kommentarerna kommer också upp i infoflödet under fliken "alla".

Film
Här finns filmer så som spelats in, men framförallt som kommer att spelas in framöver. Det kommer även att finnas filmer i "Kalivent" under respektive datum/event framöver.

Många av våra egna filmer gör vi tillsammans med Videobrigade men sen finns även filmer vi publicerar som gjorts av andra. Länkningen sker via Youtube.

Vill ni att vi ska lägga in nån film så kontakta oss så ser vi vad vi kan göra.

Skolsnack
Som en liten extra grej la vi in Skolsnack i Appen, för dem som inte orkar prenumerera på podcasts men trots det vill följa Skolsnack. Programmen publiceras samtidigt i iTunes som i Appen.

Magnus Ugglas inlägg om skola 1978

Ska man sitta här hela dagen,
I den här jävla bleka lokalen
Och bara titta på klockan,
Och vänta på att dan' ska ta' slut.

När solen steker ute,
Och bara en strimmans sol härinne,
Ska man bara sitta tyst och stilla,
Och lyssna på majens snack om geografi

Jag tror jag drar nu,
Där ja kan va nu,
Livet 'e stenkul
Utanför murarna
Dit vill jag gå
Och inte hit,

Jag vill inte gå hit,  Jag vill inte gå hit
Jag vill inte gå hit (nej), Jag vill inte gå hit

Så idag ringer dom psykologen,
Då ska de kolla vad jag 'entligen 'e för en,
På papper ska man svara på frågor
Som säger om man 'e dum eller om man 'e idiot

För om man älskar allt i livet,
Och skiter blankt i allt det som står skrivet,
Ska man då på papper svara på frågor,
Som säger om man 'e dum eller om man 'e idiot

Jag tror jag drar nu,
Där ja kan va nu,
Livet 'e stenkul Utanför murarna
Dit vill jag gå
Och inte hit

Jag vill inte gå hit, Jag vill inte gå hit
Jag vill inte gå hit (nej), Jag vill inte gå hit

 Jag tror jag drar nu,
Där ja kan va nu,
Livet 'e stenkul Utanför murarna
Dit vill jag gå
Och inte hit

 Jag vill inte gå hit, Jag vill inte gå hit Jag vill inte gå hit (nej), Jag vill inte gå hit Jag vill inte gå hit, Jag vill inte gå hit Jag vill inte gå hit (nej), Jag vill inte gå hit

School does not kill creativity....

I usually don´t write in English, but I will give it a try. I think this message may interest people outside Sweden too, it´s about a common interest. Namely the future of creativity....in the context of learning.

The more we spread phrases like "schools kill creativity", the more schools will actually kill creativity. It becomes a self-fulfilling prophecy. The problem is that the message it self starts from a wrong perspective.

The modern school does not kill anything, it gives birth to ideas. 

There are thousands and thousands of creative teachers out there that actually shows this for a fact. Teachers who develop the most creative and positive learning experiences on the planet. They are doing an insanely great job.

It's not that I do not agree with Sir. Ken Robinson, he has lots of interesting arguments and very wise analyzes. But he mostly talks about the old school, where he and most grown ups were students. He speaks rarely, or vaguely, of the content of the modern school. At least not as much as he could, if his goal was to make a difference and engage further school developments. Not just selling books. He is a powerful voice in the context of how we relate to the future school development. It should be used even better.

We need more stories about schools we now see emerging in the new era of learning, in virtually all parts of the world today. A movement spreading quickly from US to Asia and in some parts of Europe, where Sweden is a sparkling lighthouse and role model. The results and progress in these great schools vary greatly, due to social culture and especially the school culture. There are, despite this, no doubt that the movement from traditional school to a modern school has started. And it will not stop.

If we instead of looking back in history could focus on the future and spread phrases like "it's the modern teachers of today that really develops creativity in society" or "the new modern schools give birth to creativity". If we do that we create not only a belief in the future, we also encourage teachers and principals all over the world to experiment with methods of learning that develops not only learning it self in the traditional sense, but at the same time abilities and talents such as creativity, drive and engagement. If we continue looking back with bitterness, then the bitterness quickly blinds us bit by bit and the conservative forces will take over permanently. The opposite of what Sir Ken actually strive for.

We need to talk positively about school and learning if we want teachers and principals to strengthen their confidence and rebuild the views of learning.

We all need them and we sure do need their creativity.

Go back to sleep again folks....

Svenska lärare är världens mest kreativa yrkesgrupp...

En sak jag funderat över ett tag är att samhället utanför skolan och särskilt de utanför den moderna skolutvecklingskulturen inte alls känner till att de lärare och rektorer som leder utvecklingsprocesserna ute i skolsverige förmodligen och med hög sannolikhet är några av världens mest kreativa människor. 

Den traditionella synen på var kreativitet hittas är att det återfinns i de s.k "kreativa yrkena" som exempelvis kulturbranschen och naturligtvis design-, formgivning-, film-, musik- och reklambranschen. Det är bara det att folk i allmänhet tyvärr inte förstår det verkligt självklara, nämligen att:

1) moderna lärare i sanning tillhör de kreativa yrkena
2) det till stor del är våra lärares förtjänst att de kreativa branscherna världen över överhuvudtaget har tillgång till världens mest kreativa och kompetenta människor

Om nu Sverige är ett av de mest kreativa länderna, vilket flera oberoende undersökningar världen över understryker, så är det naturligtvis så att det sannolikt beror på att svensk skola bidragit stort till att utveckla dessa kompetenser. Förvisso kanske inte alltid medvetet, men trots det så har arbetsmetoder och förhållningssätt starkt bidragit.

Reser man ut i världen och möter lärare som tillhör de olika ländernas frontlinje skolutvecklingsmässigt inser man ganska snabbt  att de moderna skolutvecklingsmänniskor vi har här i Sverige inte bara är överlägset nytänkande, framtidsorienterade och kreativa.  Utan när vi landar i att läraryrket tillhör de "kreativa yrkena" så är plötsligt svenska lärare samtidigt


världens mest kreativa yrkesmänniskor.  

Och det oavsett bransch. Se upp reklambranschen, nu kommer svenska lärare. På gott och ont...

Det betyder dock inte att man generaliserande kan hävda att alla Sveriges lärare är världens mest kreativa människor, MEN däremot att vi kan dra nytta av de moderna skolutvecklarnas kraft och låta de som fastnat i den svenska skolhistorien inspireras av dessa fantastiska personligheter. (Kanske kan ett trettiotal av dem ta tjänst som sakkunniga på utbildningsdepartementet?) Förr skedde huvuddelen av skolutvecklingen av universitetens forskare, men nu minst lika ofta av kreativa pedagoger som passionerat lever i en ständigt föränderlig värld.

På Facebook kryllar det av dessa kreativa människor och på Twitter likaså. Ge er in där och inspireras och följ med i rörelsen så svenska elever rustas ännu mer för den moderna världen.

Mer om premiäravsnittet av Skolsnack GarageRadio...

I fredags spelade vi in premiären av Skolsnack GarageRadio. Vår programidé är att granska skolan ur ett lättsamt med seriöst perspektiv. Ett ganska enkelt upplägg ligger till grund för genomförandet, en mikrofon, en dator, fyra personer och lite hederlig prestigelöshet. Det var hemskans roligt! Så roligt att det blev svårt att redigera ned materialet till det halvtimmes vi siktade på. Det blev 47 minuter, kanske lite långt. Men det kändes i alla fall att om vi klippt mer så skulle resonemangen bli alltför platta.

Ja innehållet då, ja jag tror att innehållet eventuellt för traditionalister att provoceras och vräka ur sig spydigheter här nere i kommentarsfältet. men hur det nu är med det så är vi stolta över att i alla fall ärligt försökt att skapa en Podcast som berör och tar ut svängarna lite. Vad sägs om följande "checkar" som panelen föredömligt tog med sig:

Ante Runnquist, chef forskning och utveckling på Vittraskolorna inledde med en "check" som  handlade om hur vi börjar städa i västerländska skolor med ambitionen att lämna det gamla och gå mot det nya och hur viktigt det är att vi lyfter upp "fusk" som en nödvändigt förhållningssätt till lärandet utifrån den värld vi faktiskt lever i. Fusk är inte bara bra, det är nödvändigt. En spännande iakttagelse, minst sagt. Självklar men ändå provocerande i vissa läger.

Emma Roséns "check" berörde det faktum att vi, lite till mans/kvinns, kanske borde fundera allvarligt på. Nämligen hur vi egentligen använder begreppet tid och hur vi skulle kunna skapa riktigt effektiva möten. Att det faktiskt handlar om så enkla saker som att skapa rutiner och teknik för fruktsamma möten. Så självklart naturligtvis, men ändå genomförs 1000 meningslösa möten varje vecka. Dessutom lyfte hon kulturskillnaden mellan att jobba i en skola och i ett företag, en högaktuell fråga för henne då hon precis bytt jobb. Spännande.

Mattias Odhner Larsson avslutade med att peka på hur snuttifierad den svenska skoldebatten är och att vi kanske skulle må bra av att ta oss själva på lite mindre allvar och tillåta oss att vara lite mer ironiska gentemot oss själva och det vi sysslar med. Att våga skratta åt oss själva och på det sättet få igång en mer nyanserad skoldiskussion i exempelvis medierna. Ett konkret förslag var en svensk "Daily Show" där skolan lyfts på ett djupare och mer humoristiskt plan, en show där frågorna inte stannar med de enkla och ytliga svaren utan på ett avspänt sätt går på djupet och avslöjar vad skolan egentligen borde syssla med.

Till nästa avsnitt fick "panelen" uppgiften att göra en "check" som helt och hållet är positiv. Det blir vårt bidrag till att lämna den nästan uteslutande negativa ingången vi i skolan ofta tar, dvs att ständigt "leta problem". Balans blir ledordet är det tänkt. Vi har ju världens bästa förutsättningar i skolsverige att utveckla en stark och förebilds-skola sett ur ett internationellt perspektiv. Och svensk skola dräller av goda positiva exempel. Och programmets längd ska vara 30 minuter max...well...let´s see...

Programmet finns att lyssna på här http://www.facebook.com/rautveckling eller direkt på SoundCloud: Skolsnack GarageRadio1

Ett tredje alternativ är att lyssna på programmen genom Appen SoundCloud (iPad/iPhone):

För Android finns Appen att ladda ned här (Android):

Vi Kan, Vi Vill och Vi Törs...

Svensk skola mår, trots alla skriverier och svartmålande beskrivningar, bra. Det finns mycket som tyder på det. Det betyder å andra inte att det saknas utvecklingsområden, tvärt om. Det behöver utvecklas med fokus på lärande och pedagogik överlag, hela tiden.

Det är nämligen det som präglar vår tid och vårt samhällsklimat. Man kan aldrig förvänta sig att hitta ett sätt som gör allt finimang över tid. Att leva och verka i vår värld, i vårt samhälle, innebär ständigt arbetande med "förbättringar" och "nya idéer" som löser nya problem.

I stora delar av skolsystemet driver det omkring fantastiska lärare, rektorer, tjänstemän, projekt, forskare, elever, föräldrar arbetsgivarparter, arbetstagarparter som aktivt bidrar till att svensk skolutveckling rör sig framåt. Det finns ideella organisationer som lägger ned enormt med kraft och bidrar till otroligt mycket gott inom olika områden och det finns företag man möter som nånstans i botten verkligen brinner för att göra svensk skola bättre. Svensk skolutveckling är en stor organism som faktiskt hittat informella vägar fram i samarbete med fokus på framtid. Och vist blir det ibland fel, men själv lever efter devisen:

"Det är bättre att göra rätt saker än saker rätt"

Gör man fel saker men väldigt "ordentligt rätt" blir resultatet ändå helt kass. Och det är detta som är min poäng. Det saknas inte driv varken i svensk skola eller hos aktörerna runtomkring. det mesta som görs är rätt saker. Och att konsekvent se bakåt och konservera kan ju rimligtvis aldrig vara rätt saker, utan istället ett suktande efter att tryggt och enkelt "göra rätt".

Vist finns även det motsatta, dvs aktörer som inte alls vill se utveckling och som tror att förbättring handlar om att göra som förr i världen, med argumentet "det gick ju bra då så varför inte fortsätta så". Men som droppen urholkar stenen så kommer dessa krafter förr eller senare få maka på sig.

Allt är inte guld och gröna skogar men

Vi Kan, Vi vill och vi Törs...

I Svt om skolutveckling i Sydkorea....

I morse hade jag den stora äran att få vara med i Svt:s Gomorron Sverige. Det handlade om Vetenskapens Världs dokumentär av Sharon Jåma som djuptdykt i Sydkoreas skolutveckling. Jag blir alltid så sjukt imponerad av projektledningen i TV-branschen. Så proffsigt genomfört rakt igenom. 

Hur som helst så blev det blev ett nästan 10 min långt samtal om demokrati, lärande, kreativitet, svenska lärare i världsklass och digitalisering av skolan. Att hävda att svenska lärare är i världsklass är alltid provocerande, men att hävda att svensk skola är helt värdelös är tydligen helt ok. Jag försökte i alla fall förmedla min övertygelse kring vad jag ser när jag tittar ut i svensk skola, och det är svenska lärare som har mer att komma med än i de flesta andra länder i världen som jag ser.

Håll till godo, här är hela avsnittet:

Gomorron Sverige 10e september

Smart Schools i Sydkorea, Svt2 måndag....

På måndag sänder Svt2 ett reportage om skolutveckling i Sydkorea, det är Vetenskapens Värld som producerat ett unikt program. Jag har inte sett det men fått delar beskrivna för mig. Det låter verkligen intressant, särskilt eftersom jag själv besökt ett antal skolor i både Kina och Singapore och där sett utvecklingen med egna ögon. Skolsystemet transformeras på ett sätt vi har svårt att förstå hur det går till. För det går snabbt. Mycket beror förstås på att samhället är mer auktoritärt styrt såklart och de är vana vid att genomföra saker som bestäms, nästan oavsett vad det handlar om. När de väl bestämmer sig så händer det saker. 

I Sydkorea kallas de nya elitinriktade skolorna Smart Schools och de präglas i hög grad av ambitionen att skapa en skola för samtiden och framtiden. En viktig del är tillgången till teknik, den är lätt att köpa. Mer svårköpt är naturligtvis pedagogisk utveckling, för den sitter oftast rotad i våra olika "kulturer". I Sydkorea och andra Asiatiska länder vill man snabbt bort från renodlad "förmedlingspedagogik" (katederundervisning) och istället gå mot kollaborerativt lärande, samarbete osv för att bland annat stimulera utveckling av kreativitet. I detta arbete lägger man mycket fokus på modern forskning kring lärande. man vill snabbt sätta teser om det moderna lärande rätt in i verkstaden. Klokt eller oklokt, jag vet inte. Men ofta är göra bättre än inte göra och korrigera efter vägen.

Vi som lever i en väl utvecklad demokrati sitter samtidigt häruppe i norr och resonerar på allvar om vi ska stanna kvar där vi är eller till och med backa tillbaks ännu mer in katederpedagogiken. Och detta när vi har så otroligt goda förutsättningar att ta täten i världen på pedagogiskt område, mycket just på grund av vår långtgående demokrati.

Stora delar av den svenska lärarkåren är nämligen, hävdar jag, i särklass vassast och modernast i hela världen. Det betyder att våra förutsättningar för skolutveckling är bättre än många andra länders.

Men Sydkorea, och övriga Asien, satsar hårt på att skapa bilden är världens modernaste skola. Drivkraften är deras nyvunna förståelse (kanske mentala frigörelse) för hur viktigt det är med både grundkunskaper och att samtidigt utvecklande av de mjukare kompetenserna som bland annat kreativ förmåga, samarbetsförmåga, kritiskt tänkande etc. Även om dessa länder utvecklats ur en mer auktoritär kulturhistoria (ofta diktaturer) kommer det inte dröja länge innan de knäckt koderna för hur man gör skola modernt i samklang med både forskning och lärande, lärmiljöer och teknik utifrån det globala samhällets utveckling. Det har gått imponerande snabbt bara de sista tre åren skulle jag vilja säga.

Jag tror inte ni ska missa det här programmet som sänds måndag 10 sep kl 20.00 Svt2. Här är beskrivningen av programmet:

Tolvåriga Haen i Sydkorea pluggar från halvsex varje morgon och kommer hem från kvällskurserna vid midnatt. Det är hon inte ensam om så inte undra på att Sydkorea har världens bästa skolresultat. Nu börjar allt fler ifrågasätta utbildningshysterin. Men samtidigt börjar ny teknik komma in i de koreanska klassrummen som gör barnen både mer delaktiga och kreativa. Det finns forskning på vad som är de bästa studiemetoderna - men frågan är hur bra den svenska skolan är på att fånga upp de rönen. Programledare: Victoria Dyring.

Jag tänker i vart fall kolla.

Recyclar på Antes tema "Läxor? Whattaf..!?"

Jag gillade Ante Runnquist inlägg "läxor-whattaf" om läxor idag. Faktiskt så pass mycket att jag tänkte "recyla" ett inlägg jag själv skrev från 2009. Just jämförelsen med vuxenlivet som Ante tar upp tycker jag är mer än relevant i sammanhanget. Detta var mitt lilla försök för några år sen. Inte i närheten så väl uttryckt som Antes, men "Whattaf..!?"

Från 2009:

Diskussionen om läxor verka pyra ute i vimlet. I alla fall hos vissa av mina vänner på facebook. Jag satt och följde diskussionen där och kom att fundera över att det är en ganska konstig idé det där med läxa. Vi har inget i lagstiftningen som säger att läxa är en del av skolans uppdrag, utan det är en kulturtradition. Det är också så klart "självklart" för föräldrar att barnen skall göra sina läxor.

Vissa ser det som en metod att hinna ikapp det man missat, andra som en pedagogiskt arbetssätt som fyller sin funktion. En del tycker det är självklart att läxor skall finnas och ofta utan att man kan förklara något rimligt skäl till dem. Sen finns det dom som vill ta bort läxor helt eftersom det inkräktar på barnets fritid, som man menar bör vara till för lek, vila, återhämtning och social interaktion.

Men kanske ska man innan man bestämmer sig för om läxa är ett bra sätt att öka lärandet ta reda på lite vad forskningen säger.

Så här säger Jan Olof Hellsten, skolforskare Uppsala Universitet:

"Ansvaret för läxorna måste ligga på kvalificerade lärare, som vet vad de pratar om".
SVD

Ingrid Westlund, forskare Linköpings Universitet:

"Många föräldrar tycker att läxor gör att de får en chans att följa barnens skolarbete, och därför är bra. Men Ingrid Westlund menar att det finns andra sätt. Som att prata med sina barn".
Helsingborgs Dagblad

Jan-Olof Hellsten (igen), Uppsala Universitet

"Samtidigt finns det ingen svensk forskning som pekar på att läxor gör någon nytta, säger Jan-Olof Hellsten som har arbetat som lärare, skolledare och forskare vid Uppsala universitet"
GP

Ja säga vad man vill om föräldrar men att utgå från av de kan sköta det pedagogiska handledandet bättre än skolans professionella har jag svårt att se. 

Men om det handlar om att stötta sina barn och ge dem ökat självförtroende i skolarbetet så är jag med. Och lärandet sker ju överallt och inte enbart i skolan, så kanske är det skolan som bör ändra sitt perspektiv på lärandet...hmmm...tänk om vi hade en skola som var så spännande och stimulerande att de unga inte vill sluta lära mer av ren nyfikenhet. Och tänk om vi då hade en debatt om hur vi får barnen att ägna mindre tid åt skolarbete...? Ja tänk om vi hade en sån skola...

Däremot undrar jag om läxdebatten inte skulle ändra karaktär om man applicerade resonemanget på arbetslivet istället.

Borde vi kanske införa arbetsuppgifter i arbetslivet som ligger utanför arbetstid att ägna sig åt på kvällar och helger...låter inte det bra? Viss del av semestern borde också vara arbetsrelaterad, särskilt om man inte hunnit med dem på ordinarie arbetstid. Och även om skälet till att man halkat efter är chefens...

Nu säger ni väl att de flesta faktiskt redan jobbar en del på sin fritid. Att det handlar om att ta ansvar för sitt arbetsresultat och att det ibland kan innebära visst merarbete. Javisst så är det ju. Men arbetsgivaren kan ju inte i juridisk mening lägga ut obetalda arbetsuppgifter på din tid utanför arbetet. Och det är nog bra det, för vi vuxna behöver ju vila mellan arbetspassen och sen har ju vissa av oss familjer att ägna uppmärksamhet också. Tiden efter arbetet anses vara en rättighet i vårt samhälle. Så nej resonemanget håller inte på vuxna i arbetslivet. Vi behöver vår fritid !

Min fråga blir nu:

Gäller inte detta även barn?

:-)

Fredrik

Som jag har letat....

Det är något som förbryllar mig. Jag vet inte hur det är ställt med mitt läsande egentligen, men jag har nu letat sedan 2002. Det jag letat efter är exakt var det i styrdokumenten för grundskola eller gymnasieskolan står om det där kravet på läxor, eller att läxor överhuvudtaget är något som lagstiftaren stipulerar som metod eller verktyg. 

Möjligen har jag missat just de rader som klarar ut detta. Vänligen hjälp mig, jag börjar tröttna på att leta. Det måste ju finnas något i de där texterna eftersom alla hela tiden pratar om det som om det var det mest självklara på hela jorden. Till och med mer självklart än TV verkar det som.

Fredrik

"Bloggers Corner", skoltwittrare och idéspridare

Ju längre in i den digitala kommunikationen som skolutvecklande lärare, förskollärare och rektorer kliver ju fler intressanta bloggare och twittrare tycks dyka upp. Vi är nu riktigt många sociala skolutvecklare som brinner för att barn ska bli bättre förberedda för livets olika prövningar.

En del är kritiska över detta bloggande och twittrande, och menar att det inte leder till något konstruktivt. Att det bara tar tid från annat. Inget kan vara mer fel. De negativa synpunkterna har dock en gemensam nämnare, de är själva inte en del av utvecklingen.

Eftersom bloggandet och tweetandet är en del i kommunikationen skolutvecklare emellan så är det också en lärprocess, för alla inblandande. De som skriver processar med sig själva och andra, de som läser och diskuterar för tankarna vidare och de som bara läser blir inspirerade. Visst finns också kritiska debattörer därute, och en del rätt ohyfsade och ibland till och med i undantagsfall personkränkande, men de har också plats i en demokratisk process. Alla får plats. De negativa okonstruktiva krafterna brukar spela ut sin roll över tid. De bygger personliga varumärken som blir självmarkerande. Den positiva kraften i skolutvecklingen har i allmänhet inget till övers för de negativa krafterna över tid. De flesta tröttnar helt enkelt på att följa dem pga deras trista enkelspårighet. Men man ska dock komma ihåg att kritiska röster också har sin plats, så att de kritiska rösterna blir hörda och dess tankar behandlade. Det är ofta det som skiljer vår nutid från dåtid, förr kunde ett fåtal bakåtsträvare styra och hindra den stora massan. Nu med större transparans och friare utrymmen för idéer skapas färre trösklar och barriärer.

Det i särklass mesta som skrivs och diskuteras därute är enbart fokuserat på att sprida nya idéer och fart på skolutvecklingen.

Det är många gånger fantastiskt att följa bloggvärlden och det är helt klart så att de sociala mediernas skolutvecklare har betydande påverkan på skolans utveckling. 

Därför tänker SETT2013 starta Bloggers Corner där vi ska försöka hitta Skandinaviens mest intressanta bloggare, med andra ord bloggare från Danmark, Norge, Sverige och Finland.

I varje Skandinaviskt land finns det fantastiska idéskapare som borde nå längre ut med sina tankar kring skolutveckling.

I mässhallen bygger vi därför ett särskilt inrättat och designat område där Du kan träffa Skandinaviens mest intressanta bloggare och diskutera med dem. Kanske också inspirera dem till att skriva något du föreslår eller har att berätta. På det sättet kan fler nås av fler idéer och därmed ta ytterligare steg i sina arbeten med att modernisera den svenska skolan.

SETT2013 tar mer än gärna emot tips på skolutvecklande bloggare, gå in och tipsa på:

http://www.facebook.com/settdagarna

Inspirerande kontor och lärmiljö....

Just nu är vi inne i en process där vi ska bygga ett kontor.

Frågor vi ställer oss är av typen:

Varför ska vi ha kontor?
Var ska kontoret ligga?
Vad ska vi göra i vårt kontor?
Hur ska det se ut inredningsmässigt?
Hur kan man göra det lite roligare än normalbilden av "kontor"? 

Nu har vi alla fall skaffat ett kontor som vi gillar. Det ligger i Gamla Stan i Stockholm, på Drakens Gränd 6.

I vårt kontor ska vi jobba med olika projekt och dessutom bygga en funktionell lokal för lärande. I den tänkte vi utveckla/utbilda/stimulera/inspirera både lärare, rektorer och tjäntemän i kommunal förvaltning och friskola. Den "utbildningslokalen" får gärna vara modern och ge inspiration till miljöns betydelse för lärande. Vi får se hur långt vi kommer, men vi ska göra ett försök. Vi har sedan tidigare goda erfarenheter av att jobba med färg och form när det gäller lärmiljö.

Vårt mål är kanske inte att bygga det modernaste "klassrummet", utan kanske mer att påvisa miljöns påverkan på hur inspirerade vi kan bli med enkla medel.

Jag återkommer med mer info om detta kontorsbygge....och har ni tips på stimulerande, inspirerande lärmiljöer så hör gärna av er.

Vi lyssnar alltid på goda idéer.

"Stålpenna & riktigt bläck", "släpp hörnflaggorna" och nyfikenhet

Tänk hur diskussionerna alltid ska bli snedvridna och konstiga så fort utvecklingen går mot att "fler får tillgång". Det spelar ingen roll vad det gäller verkar det som.

Det kan handla om att digitaliseringen av skolan gör att fler får tillgång till information andra gjort karriär på genom att ha "ensamrätt". Det kan handla om att gruppinriktat lärande som sprids provocerar de som vill behålla lärarens status bakom katedern. Eller om reklambranschen som högg som kobror i början av interners spridande, de menade att sann reklam är printreklam, dvs att tryckta broschyrer och tidningsannonser.

Till och med när kulspetspennan spred sig till alla genom sitt billigare pris och ökade tillgänglighet så dök det upp diskussioner, och det handlade förstås om problemet att nu skulle fler ha tillgången till "bläckets makt". Att skilja sig från mängden och signalera att man är viktigare än andra är något maktens representanter gärna vill behålla, med alla medel.

"Stålpennegardet" argumenterade typ så här:

"Om man inte lär sig skriva med stålpenna, doppad i riktigt bläck så kommer man inte att få jobb".

En av mina gamla släktingar från "Kullabygden" norr om Höganäs i skåne, "Challe Svensson" målade skonare med olja och blyerts under lång tid. Fantastiska tavlor man kunde titta på i evigheter och drömma sig till havets piskande vågor och äventyr. När kulspetspennan kom började han måla tavlor med blyerts och kulspetspenna istället och bröt väl troligtvis alla normsystem som fanns i kontsnärskretsar. Det där med kulspetskonst blev ingen hit visade det sig, de konservativa vann väl antagligen. De fick behålla sin unikitet.

När det nu gäller skolan så ser vi samma tendens upprepa sig. När vår skolminister (och även personer i andra politiska läger) resonerar så blir det ofta så här utifrån deras rädsla för att det nya ska utplåna det gamla fina:

 – Man måste lära sig skriva för hand i skolan, det går inte att upphöra med det. Man kan inte säga att bara för att det är svårare att skriva med penna så ska man sluta med det. Jag blir rätt sorgsen när jag läser att man tänker så. Även i framtiden måste man kunna både skriva och räkna. Man kan inte alltid ha tillgång till en dator var man än befinner sig, säger Jan Björklund".
Dagens Nyheter 2012-02-01

Det viktiga i detta är att inse att lärandet redan har påverkats, påverkas och kommer att påverkas ännu mer ju längre utvecklingen av människans kommunikation fortskrider.

Så släpp hörnflaggorna nu och se framåt med nyfikenhet....