Vi måste kanske börja fundera över vart skolutvecklingen nu kommer att ta vägen, kanske går den åt att "göra mer" konkret?
För 11 år sedan då jag av en slump hamnade i skolvärlden märkte jag att ordet vision närmast var clownstämplat. Man funderade aldrig i de banorna, man frågade sig vad ska vi med det till? Vi har ju ju styrdokument och timplan? Det var närmast helt visionslöst på en hel del ställen skulle jag vilja påstå. Såväl i förvaltning som på skolnivå. Något som ingen idag förstås skulle erkänna, precis som då.
Idag har visionens betydelse tagit en fast position i skolutvecklingssverige och i de flesta läger är det inte särskilt laddat, snarare närmast självklart att ta fokus framåt i sitt ledarskap. Mats Tyrstrup (Researcher Centre for Advanced Studies in Leadership) pratar om "everyday leadership" och berättar att visionspräglade chefer är bättre på att lösa praktiska vardagsutmaningar eftersom hen vet var vi är på väg och behöver inte som planeraren (administratören) kasta sig in i nån handlingsplan eller genast göra en ny plan då förutsättningarna plötsligt ändras.
Så det är givetvis bra att skolans chefer nu börjar bry sig mer om framtidsfrågor eftersom det ger dem bättre förutsättningar att leda i vardagen och fatta snabba beslut. Varenda skolutvecklare, och det finns numera mängder av fantastiska sådana, tar nu utgångspunkt i ett helt annat framtidsfokus och på det hela taget är det inte just det som är utmaningen framöver. Snarare tvärt om.
Vi får kanske nu istället se upp med balansen mellan det som i alltför stor dos lätt kan uppfattas som bullshit talking och konkreta vardagsnära beslut som för lärandet i nuet framåt, dvs det konkreta görandet. Det betyder inte att framtidsfrågor och visioner är mindre viktiga, inte alls. De är alltid mer än mer viktiga, men inte på bekostnad av att vi tappar görandet.
Vi pratar ibland om skolans problem som "målförmörkelse", med meningen att vi inte ser framåt pga alla mål vi omges av. Ett bra begrepp som får oss att lyfta blicken lite då och då och prioritera, men kanske är det också dags att börja tala om "visionsförmörkelse" också som ett hot. Så vi inte riskerar att bara prata framtid hela tiden så vi glömmer bort att det faktiskt också krävs konkreta hantverksmässiga göranden. Så att vi helt enkelt förblindas. Det är den där balansen som är så viktig.
Det finns ett gammalt Kinesiskt ordspråk som lyder:
Vision without action is a daydream Action without vision is a nightmare
När det gäller skolutveckling nu och framöver så behövs förmodligen mycket mer action på jordnära saker för att inte stanna enbart i visionerandet. Ante Runnquist har skrivit ett bra inlägg på samma tema här: Framtiden är sjukt överskattad
I never try anything, I just Do it.
(Rob Zombie)
No comments:
Post a Comment