Valåret har startat, dags att sluta trampa vatten

Valupptakten är i full gång och partierna har redan börjat positionera sig så smått. Inga uppseendeväckande utspel ännu, men det kommer väl så småningom. Frågan huruvida man kommer tänja på sina komfortzoner står naturligtvis skrivna i stjärnorna ännu så länge, men så länge kan man ju önska sig nya frågor med hög relevans. Jag vill gärna hoppas på att de kryper ur sina befästa skyttegravar och försöker ta sig an ny mark. Mycket talar för att läget för det skulle kunna vara mycket gynnsamt just Valåret 2014. 

1. Förändringarna i den globala världen och ekonomin börjar göra sig mer än påmind
2. De redan lagda reformerna visar på litet eller intet resultat
3. Det moderna lärandets didaktiska frågeställningar fångar allt fler lärares och rektorers uppmärksamhet
4. Den icke likvärdiga skolan blir allt starkare, skillnaderna ökar
5. Lärmiljön i huvuddelen av skolsverige börjar närma sig gränsen helt omodern, behovet av nybyggen och renoveringar ökar
6. Den fysiska arbetsmiljön granskas hårt av Arbetsmiljöverket ur ett rent hälsoperspektiv
7. Fler röster höjs för att digitaliseringen är en grundläggande demokratifråga för sverige
8. Frågan om lärares låga status fortsätter
9. Läraryrkets lockelse börjar bli genant för politiken
10. Det talas alltmer om skolans ledarskap som en nyckel för framgång

Det finns betydligt fler punkter att lägga till, men sammantaget skulle detta kunna vara ingångar till politiken att roffa åt sig initiativ. Vist är många av dem kostsamma, men så är det ju när man skjuter frågor framför sig och ägnar sig åt att vattentrampande dricka saltvatten på oceanen. Så småningom kommer verkligheten ifatt med en räkning som byggts på över tid och som kräver att man simmar i land.

Att plocka ut en enskild fråga som viktigast är svårt, skolan är komplex. Det handlar om att försöka begränsa de negativa konsekvenserna av 10 års vattentramp och det är här ansvarsfrågan blir central och politikens signaler ytterst viktiga.

Vad vill man ha för skola?
Vad behöver vi stärka hos våra elever i fråga om förmågor och mjuka kompetenser, alltså vid sidan av det uppenbara kunskapsbegreppet som nu upptar allt fokus?
Hur får vi fatt i barns och ungas nyfikenhet för lärande?
Hur hanterar vi barn i riskzonen för långvarigt utanförskap?
Vilken lägsta nivå på fysisk och psykosocial arbetsmiljö för elever och personal vill vi lägga?
Hur säkerställer vi att alla skolor får en digital miljö som ligger i fas med samhällsutvecklingen
Hur ger vi skolans personal stöd i sin utveckling, främst i pedagogik och värdegrund
Vad kan höja läraryrkets status, förutom det uppenbara "högre lön"?
Hur utvecklar vi landets skolledare mot det globala samhällets krav?
Hur kan vi öka läraryrkets attraktivitet (Lärarutbildningen)
Hur ger vi alla barn samma möjligheter, oavsett var och hur de växer upp?

Jovist är det kostsamt att lösa denna typ av frågor. Men det är dags nu att inse att skolan måste kosta. Och om man istället för att se det som kostnader istället ser det för vad det är, nämligen investeringar i framtiden, så kanske det blir lättare. Och här duger inte fnuttande med några tiotals miljoner på nåt signalprojekt utan här krävs uppoffringar och kraftiga prioriteringar.

Vi får väl se om något av detta blir frågor i valrörelsen. Hoppet är det sista som lämnar människan.

För Svensk skola har de i särklass bästa förutsättningarna i världen för att skapa en skola som går i takt med samhällsutvecklingen. Inte minst har vi fantastiskt dedikerade och skickliga lärare och rektorer som är värda att lyftas och ges de förutsättningar de behöver.