Vi Kan, Vi Vill och Vi Törs...

Svensk skola mår, trots alla skriverier och svartmålande beskrivningar, bra. Det finns mycket som tyder på det. Det betyder å andra inte att det saknas utvecklingsområden, tvärt om. Det behöver utvecklas med fokus på lärande och pedagogik överlag, hela tiden.

Det är nämligen det som präglar vår tid och vårt samhällsklimat. Man kan aldrig förvänta sig att hitta ett sätt som gör allt finimang över tid. Att leva och verka i vår värld, i vårt samhälle, innebär ständigt arbetande med "förbättringar" och "nya idéer" som löser nya problem.

I stora delar av skolsystemet driver det omkring fantastiska lärare, rektorer, tjänstemän, projekt, forskare, elever, föräldrar arbetsgivarparter, arbetstagarparter som aktivt bidrar till att svensk skolutveckling rör sig framåt. Det finns ideella organisationer som lägger ned enormt med kraft och bidrar till otroligt mycket gott inom olika områden och det finns företag man möter som nånstans i botten verkligen brinner för att göra svensk skola bättre. Svensk skolutveckling är en stor organism som faktiskt hittat informella vägar fram i samarbete med fokus på framtid. Och vist blir det ibland fel, men själv lever efter devisen:

"Det är bättre att göra rätt saker än saker rätt"

Gör man fel saker men väldigt "ordentligt rätt" blir resultatet ändå helt kass. Och det är detta som är min poäng. Det saknas inte driv varken i svensk skola eller hos aktörerna runtomkring. det mesta som görs är rätt saker. Och att konsekvent se bakåt och konservera kan ju rimligtvis aldrig vara rätt saker, utan istället ett suktande efter att tryggt och enkelt "göra rätt".

Vist finns även det motsatta, dvs aktörer som inte alls vill se utveckling och som tror att förbättring handlar om att göra som förr i världen, med argumentet "det gick ju bra då så varför inte fortsätta så". Men som droppen urholkar stenen så kommer dessa krafter förr eller senare få maka på sig.

Allt är inte guld och gröna skogar men

Vi Kan, Vi vill och vi Törs...