Futuregames Academy

Idag har jag varit och tittat på projektpresentationer på utbildningen
Futuregames Academy. På Futuregames Academy lär unga människor att skapa spel, och det med hjälp av medarbetare från våra främsta spelföretag. Föreläsare från bl. a. Avalanche Studios, DICE, Starbreeze och GRIN guidar kommande spelmakare i strategitänk, berättandeteknik, speldesign och 3D-grafik.

Man blir helt paff när man ser vad dessa talanger kan prestera. Man undrar också var de lärt sig grunderna för att skapa spel, för det är helt klart hög nivå på dessa studenter som är inne i en utbildning på 35 veckor. Det informella lärandet har helt klart spelat huvudroll i dessa ungdomars utveckling från tidig ålder, för jag kan svårligen se att de utvecklat sina talanger i skolan.

Det handlar om innovation

Det är som med nästan all riktig innovation, den skapas av flera människor i kollaboration kring drivkraften som skapas runtgemensamma intressen. För spelindustrin är det avgörande viktigt att utveckla nya spelmagiker som i formell mening kan hitta sin plats i en utbildning eller arbetsplats som präglas av innovationsmekanismer. Och det känns att Futuregames Academy har fångat detta.

Det är ett priveligium att få sitta med i ett så spännande advisory board som det i Futuregames Academy. Det ger mig mycket insikter i ungdomskultur och kreativt tänkande.

Men det finns en sten gömd i salladen...

Ett problem dock som jag kan se är andelen killar och tjejer. De som jobbar i spelindustrin och de som väljer denna typ av utbildningar är i huvudsak killar. Det betyder att spelindustrin har ett potentiellt problem, eller två faktiskt. Dels, det uppenbara, att industrin i sig bli mansdominerad och trist. Men också att spelen de utvecklar riskerar att få en enkönad plattform av grundvärderingar. Jag tror att hela industrin skulle tjäna mycket på att ta ett krafttag i arbetet med att locka unga tjejer till att bli spelutvecklare.

Kanske skulle vi få se andra typer av spel som kompletterar de som killarna nu tänker fram.

Det är inga fel på killarnas värderingar, det inte alls det jag menar, men ju fler olika hjärnor ju bättre lösningar...


Tipsa tjejer i er närhet om Futuregames Academys infokväll den 21 april kl 18.00 på Svev 34 i Stockholm. Eller varför inte Studie och yrkesvägledare som kan guida in fler tjejer till denna spännande industri. Anmäl här!

By the way, jag skulle gärna vilja ha några till svar på min gallup nedan :-)



:-)

Dagens skämt, eller menar de allvar?

Försittning? Ibland undrar man vad som pågår däruppe i toppen av hierarkin egentligen. Jag hoppas att det är, och kan väl heller inte tänka mig att det kan vara något annat heller, än en dimridå för att taktiskt kunna "offra" något i förhandlingarna om nya skollagen. detta i syfte att få igenom andra lika illa valda idéerna om avstängning och polishämtning i grundskolan.

För allvarligt talat, det hade funkat hyfsat som skämt av ståupparna Magnus Betnér eller Järvheden. Men nu när det är ett seriöst förslag från skolministern så är det faktiskt om möjligt ännu roligare. Så ring skolministern Betnér, kanske kan han lära dig mer om humor? Fast det behöver du inte å andra sidan. Du är rolig som du är faktiskt.

Eller var förslaget "försittning" ett aprilskämt på departementet kanske, som kom på villovägar? Jag bara undrar lite stilla här. För det är som ett skämt, jag kommer använda det flitigt i mina föredrag. Provade i morse i Näsbypark, det funkade hur bra som helst.

Hur kan man för det första tro att det skulle hjälpa elever med trasslig bakgrund eller olika neuropsykiatriska hinder att försitta, kvarsitta eller avstängas?

Om det nu är så att vi andra inte förstått det viktiga i detta så visa gärna forskning som pekar på de tydliga vinsterna tack! Jag är inte den som är den. Har jag fel så ändrar jag mig.

Om det skapar lugn, ro, ordning och reda för andra elever så visa gärna tydlig forskning på det också tack så ska jag ompröva även det.

Föresten härstammar försittning från grundordet försitta, vilket har samma synonyma betydelse som "missa". Det gör det hela ändå roligare tycker jag.

Jag fortsätter med gårdagens fråga ett tag till. Ni som inte fyllt i får väldigt gärna svara på frågan nedan, jag behöver minst 50 bloggläsares uppfattning :-)

Dagens fråga

Dagens fråga rör förutsättningar för skolan att följa med i samhällsutvecklingen.



:-)

Läxor, fritid och vuxna

Diskussionen om läxor verka pyra ute i vimlet. I alla fall hos vissa av mina vänner på facebook. Jag satt och följde diskussionen där och kom att fundera över att det är en ganska konstig idé det där med läxa. Vi har inget i lagstiftningen som säger att läxa är en del av skolans uppdrag, utan det är en kulturtradition. Det är också så självklart för föräldrar att barnen skall göra sina läxor.

Vissa ser det som en metod att hinna ikapp det man missat, andra som en pedagogiskt arbetssätt som fyller sin funktion. En del tycker det är självklart att läxor skall finnas och ofta utan att man kan förklara något rimligt skäl till dem. Sen finns det dom som vill ta bort läxor helt eftersom det inkräktar på barnets fritid, som man menar bör vara till för lek, vila, återhämtning och social interaktion.

Men kanske ska man innan man bestämmer sig för om läxa är ett bra sätt att öka lärandet ta reda på lite vad forskningen säger.

Så här säger Jan Olof Hellsten, skolforskare Uppsala Universitet:

"Ansvaret för läxorna måste ligga på kvalificerade lärare, som vet vad de pratar om".
SVD

Ingrid Westlund, forskare Linköpings Universitet:

"Många föräldrar tycker att läxor gör att de får en chans att följa barnens skolarbete, och därför är bra. Men Ingrid Westlund menar att det finns andra sätt. Som att prata med sina barn".
Helsingborgs Dagblad

Jan-Olof Hellsten (igen), Uppsala Universitet

"Samtidigt finns det ingen svensk forskning som pekar på att läxor gör någon nytta, säger Jan-Olof Hellsten som har arbetat som lärare, skolledare och forskare vid Uppsala universitet"
GP

Ja säga vad man vill om föräldrar men att utgå från av de kan sköta det pedagogiska handledandet bättre än skolans professionella har jag svårt att se. Men om det handlar om att stötta sina barn och ge dem ökat självförtroende i skolarbetet så är jag med. Och lärandet sker ju överallt och inte enbart i skolan, så kanske är det skolan som bör ändra sitt perspektiv på lärandet...hmmm...tänk om vi hade en skola som var så spännande och stimulerande att de unga inte vill sluta lära mer av ren nyfikenhet. Och tänk om vi då hade en debatt om hur vi får barnen att ägna mindre tid åt skolarbete...? Ja tänk om vi hade en sån skola...

Däremot undrar jag om läxdebatten inte skulle ändra karaktär om man applicerade resonemanget på arbetslivet istället.

Borde vi kanske införa arbetsuppgifter i arbetslivet som ligger utanför arbetstid att ägna sig åt på kvällar och helger...låter inte det bra? Viss del av semestern borde också vara arbetsrelaterad, särskilt om man inte hunnit med dem på ordinarie arbetstid. Och även om skälet till att man halkat efter är chefens...

Nu säger ni väl att de flesta faktiskt redan jobbar en del på sin fritid. Att det handlar om att ta ansvar för sitt arbetsresultat och att det ibland kan innebära visst merarbete. Javisst så är det ju. Men arbetsgivaren kan ju inte i juridisk mening lägga ut obetalda arbetsuppgifter på din tid utanför arbetet. Och det är nog bra det, för vi vuxna behöver ju vila mellan arbetspassen och sen har ju vissa av oss familjer att ägna uppmärksamhet också. Tiden efter arbetet anses vara en rättighet i vårt samhälle. Så nej resonemanget håller inte på vuxna i arbetslivet. Vi behöver vår fritid !

Min fråga blir nu:

Gäller inte detta även barn?

:-)

Fredrik





(Delar ur föredraget "Uppdrag Skola" Klicka på bilden)

Föredraget "Uppdrag Skola!"

Nu finns delar ur föredraget "Uppdrag Skola!" på Youtube för den som eventuellt skulle vara intresserad. Det är bara ett axplock av innehållet men det kanske kan ge en bild i alla fall av vad jag är ute efter i budskapsväg.



Håll till godo med det lilla !

:D

Elevitera Mera !

ABC för lärare (inget aprilskämt)

På onsdag nästa vecka, dvs 1 april, så släpper vi Max Entins nya seriebok om skolan med titeln "ABC för lärare". Det är Maxs andra bok som vi ger ut och den som den första ger anledning till mycket igenkänning och gutturala skratt.

Ni som vill komma på releasepartyt kl 18.00 på Sveavägen 34 (Stockholm) och samtidigt få möjligheten att köpa boken signerad till partypris kan anmäla er på denna mailadress:

abc@rektorsakademien.se

Vi bjuder på något att dricka såklart, plus mingelmöjligheter.

Välkomna att anmäla er

Ni som vill beställa den som vår/sommarpresent till personalen kan kontakta oss på Rektorsakademien så lovar vi att ge er ett bra paketpris. Annars är ordinarie pris 120 kr (plus frakt).

=D

Timplanen, en black om foten....

Timplanedelegationen lämnade sitt betänkande till den regeringen 2005. Slutsatsen var att timplanen inte hör hemma i en mål och resultathävdande skola. Den hindrar utveckling av arbetsprocesser och ger mer negativa än positiva effekter. Bakgrunden vara att man givit 900 skolor under 5 år tillåtelse att arbeta utan timplan. Det betydde att skolorna själva kunde anpassa lärandet efter de ungas förutsättningar. Projektet beforskades och man kom fram till följande i den slutgiltiga rapporten:

- Ökad måluppfyllelse, dvs ökat lärande
- Förbättrad arbetstillfredsställelse för lärare och elever
- Ökat korrelation med den målstyrda läroplanen Lpo94
- Föräldrar blev också mer nöjda med skolan

"Försöksverksamheten har följts av ett flertal olika forskare. Resultaten visar att i de skolor som ingår i försöksverksamheten har det utvecklats olika sätt att använda tiden mer flexibelt. Det har skett en ökad målorientering, en konsekventare utvärdering och en positiv utveckling av arbetssätt som lett till ökat elevinflytande. Betygsresultaten har utvecklats mer positivt än i övriga skolor."
Helsingborgs Stads hemsida

Detta betyder att det i och med detta är empiriskt klarlagt att timplanen inte är förenlig med en målstyrd (målhävdande) skola och delegationen gav, med Skolverkets välsignelse, regeringen rådet att avskaffa timplanen eftersom den är ett hinder för skolans möjligheter till utveckling och förbättring. Regeringen vågade dock inte sätta ned foten den gången, man var rädd för konflikter. Regeringen vek sig helt enkelt för enskilda människors tycktande istället för empiriskt belagd kunskap. En trend som sitter i när det gäller nuvarande regering.

Ett hån mot skolans professionella och framförallt ett hån gentemot forskning och skolutveckling.

Min uppfattning är att timplanedelegationen hade helt rätt i att timplanen och målstyrning inte kan fungera tillsammans, och det är enkelt att förklara rent logiskt. Vi vet att individer tar olika lång tid på sig att lära för bestående kunskaper, detta eftersom vi alla har olika förutsättningar och olika erfarenheter. Några har lättare än andra inom vissa områden men svårare inom andra. Det är en del i vår komplexa mångfald. Detta är empiriskt belagt i forskningen om lärandet och inget särskilt kontroversiellt. Att då hävda att alla skall ha exakt lika många timmar, 6665, fördelade på 16 ämnen är direkt okunnigt och världsfrånvänt. I en sådan skola styr strukturen och timmarna mer än vad som sker kring lärandet. Man tar inte förtsta utgångspunkt i lärandet utan timplanen sätter istället gränser för vad man kan och inte kan göra i skolans namn. Inte behoven och förutsättningarna.

Timplanen är inte bara kontraproduktiv i en målstyrande skola utan den blir också på många håll en enkel en ursäkt för att inte förändra skolans pedagogiska arbetssätt och grundantaganden. Att förändra kostar initialt kraft och engagemang. Man skyller därför gärna på att man är så styrd av timplanen. Det blir en lätt väg ut ur komplicerade resonemang.


En del skolor i Sverige jobbar trots timplanen ämnesintegrerat och verklighetskopplat i projekt och teman där eleverna med olika förutsättningar kan jobba självständigt eller med mer stöd från läraren. Man utnyttjar det frirum som finns men som få vågar. Det är skolor med tydliga ideer om pedagogik och arbetssätt, också också med starka ledare. Ledare med visioner om den globala framtiden och vad unga behöver. Men de flesta fjättras i de arbetssätt och den kunskapssyn som passar med timplanens instrumentella syn på lärande. Alltså styr gamla strukturer och idéer som inte vilar på forskning och beprövad erfarenhet skolan och hur vi löser de utmaningar som nu tornar upp sig.

Jag förstår inte hur man kan stå upp för den typen av idéer?

Det är nu dax för politiken, forskningen och professionen att samlas runt idéer som ger oss en skola med fokus på lärprocesser.

Först då kan vi skapa en skola som bygger på motivation, lust och engagemang för lärande. Då kommer också det djupa lärandet.

Men framförallt ger det oss en skola som vilar på resultatet av forskning och beprövad erfarenhet istället för trender och enskilda personers tro och tyckanden.

Bad and worse...

Enligt ett flertal analyser, bland annat Lärarförbundets, kommer nu krisen snart att också slå mot skolan. Enligt de förvaltningschefer och politiker jag har kontinuerlig kontakt med så kommer de riktiga effekterna kommer inte för än 2010, då budgetarna på allvar minskar i kommunerna. Självklart måste en ansvarstagande huvudman redan nu vidta åtgärder för att minimera konsekvenserna så långt det går när vågen väl sköljer in. En smart huvudman tänker däremot långsiktigt och passar på att ta initiativet på skolområdet när alla andra intar passiva roller i kylan.

Krisen vi nu befinner oss i är en kris som går genom hela samhällsstrukturen och det krävs att alla och envar inser allvaret i situationen och ser till att bidra med smarta och nytänkande lösningsförslag.

Extra ordinära situationer kräver extra ordinära insatser.

Politiker på alla nivåer har nu en hel del tuffa beslut att fatta och jag kan inte låta bli att citera Barack Obama när han beskriver karaktären på en hel del av de beslut han dagligen har på sitt bord. Han säger:

"It's often a choice between bad and Worse"

De val man nu måste göra handlar om att bygga framtid och för att klara det krävs prioriteringar. Och hur konstigt det än kan låta så skulle jag vilja att man i denna tid inte tar fram osthyvel och bara tänker kostnadsnedskärningar rakt över alla områden utan att man frdar skolans område. Inte bara fredar utan omprioriterar i budgeten och satsar på skolan på aldrig tidigare skådad nivå. det är nämligen nu man måste visa hur man tänker hantera framtida kriser på denna nivå. Alla länder kommer givetvis skära i de offentliga utgifterna så att så få som möjligt drabbas. I de flesta kulturen skär man direkt i vård, omsorg och skola. Men en klok beslutsfattare skär istället bort sådant vi kan avstå ifrån, sådant av karraktären "nice to have" och lägger överskottet i sådant jag kallar "crucial to have". Skolan är ett sådant. Och våra barn och unga behöver en bättre utbildning. Jag skulle vilja se följande:

En ny snabbutredning och sjösättning av en modern lärarutbildning
En ny snabbutredning och sjösättning av ny skolledarutbildning
Investering nationellt i en långsiktig implementering av "en dator till varje elev"
Säkerställning i styrdokumenten att djupinlärning prioriteras framför ytinlärning
Starta nationella projekt för ökat inflytande för unga

Och vad ska man då skära ned på frågar sig den pålästa?
Ja allt som har karaktären "nice to have"....

It's often a choice between bad and worse....

Den skolpolitiska debatten 18/3

Över 180 rektorer, lärare och politiker och förvaltningschefer i både kommunal och fristående skola samlades den 18/3 för att diskutera det upprop som Mats Ekholm, professor vid Karlstads universitet, Hans-Åke Scherp, docent pedagogik vid Karlstads universitet och Bengt-Erik Andersson, professor emeritus, Stockholms universitet startade i januari.

Debattledare var Sofia Strömberg som är rektor på Berghs School of Communication och jag själv. Vi försökte få en framåtsiktande diskussion men ändå med förankring i nuet. Inte så lätt alla gånger, och vi hann inte med alla de frågor vi hade som mål men dem spar vi till nästa gång.

Utbildningsutskottet var representerat av Gunilla Tjernberg (KD), Rossana Dinamarca (V), Sofia Larsen (C), Mats Pertoft (MP), Mats Gerdau (M), Christer Nylander (FP) och Marie Granlund (S).

Scherp inledda med att beskriva den forskning som anger vad som utmärker en skola en där djupinlärninbgen står i fokus. Att som pedagog och skolledare finna inre motivation och drivkraft hos eleven är i särklass bästa verktygen enligt den forskning som finns på området. Scherp hänvisade också flera gånger på den svängande debatten i England (se förra blogginlägget här) där 20 års nationella prov nu ifrågasätts av pedagoger, föräldrar och forskare. Man tenderar att lära för provet.

Min egen erfarenhet av Kina visar på detsamma. Kinerserna är världsbäst på att lära enligt förmedlande utbildningsprincip inför proven. Man lär inte för livet utan för provet. Det är detta som skapar ytlärande, snarare än inre insikter och kunskap på syntesnivå. Skolan utvecklas till att pedagogiskt didaktiskt just lära barnen inför tex de nationella provet och inte förbereda dem för vad som krävs i det samhälle de skall leva i. Där givetvis utantillkunskaper också har sin roll. det finns ingen motsats här.

"Det finns en risk med att se de nationella proven som enda sätt att mäta kunskap. Skolan tenderar nämligen då att fokusera på ytinlärning istället för att djupinlärning" uttryckte Scherp med en blinkning åt politiken.

Den efterföljande debatten startade i vilka lärandeperspektiv vi bör inta utifrån ett globalt perspektiv. vad krävs av skolan för att Sverige långsiktigt skall kunna hävda sig på den globala marknaden. Vilka talanger eftersöks i det framtida samhället/arbetsmarknaden? Förhållandet mellan det hårda kunskaperna som är mätbara och hur vi kanske måste lära oss att värdera den inre djupinlärningen. Vad är en kvalitativ skola, hur vet vi vad vi behöver? Svåra frågor. Ännu svårare blev det när jag ställde frågan jag brukar ställa kring kreativitet och idéskapande, nämligen

"kan utskottets representanter förklara vad en idé består av?".

Inget direkt tydligt svar framkom naturligtvis, utan tvärtom det vanliga trevandet om att man behöver ditten och datten och vilka förutsättningar som krävs för en kreativ miljö. Men inte så mycket kring vad en idé faktiskt är. Och då blir det ju förstås svårt att som politiskt vald skapa politiska förutsättningar för hur dessa talanger utvecklas mer i skolan.

Sammantaget kan man säga att jag ändå förvånades över hur överens partierna ända är över vad som måste göras i skolan på det stora hela, även om de skiljer sig ideologiskt i detalj. Framförallt skiljer de sig kring HUR vägen bör stakas ut. Och det är ju den vägen vi alla söker, med ljus och lykta....är den vägen verklugen svart eller vit?

Det blev i alla fall en bra förmiddag på rektorsakademien tycker jag. Vetenskapen, politiken och professionen mötes för en gångs skull på samma arena. Alla förstod inte varandra på en gång men rollsökningsfasen är inledd. Det borgar för en fortsättning.

:)

England vänder riktning?

I detta inslag redovisas hur debatten i England verkar få en annan riktning ifråga om nationella prov.

Sveriges Television SvtPlay (Rapport)

Hur går era tankar kring det?

F

Bidra till politisk debatt!

Nu finns det möjlighet för er bloggläsare att bidra med tankar till den allmänna skolpolitiska diskussionen.

Den 18/3 arrangerar vi en debatt på Rektorsakademien med riksdagspartiernas skoltalespersoner. Inledande anförande genomförs av Hans-Åke Scherp där han förklarar mer om sitt nationella upprop med bland annat Mats Ekholm. Inlägget blir startskottet på den efterföljande debatten mellan Mats Pertoft (mp), Marie Granlund (s), Mats Gerdau (m), Christer Nylander (fp), Rosanna Dinamarca (v), Sofia Larsen (c) och Gunilla Tjernberg (kd).

Syftet med att arrangera detta är att vi vill nyansera den offentliga diskussionen runt skolan. För Rektorsakademien som är partipolitiskt neutrala men intresserade av skolpolitik är det viktigt att bidra till en mer nyanserad diskussion.

Debatten kommer att röra framtidens globala arbetsmarknad och skolans roll i den. Säkert kommer en del handla om ledarskapets roll för skolledare och för lärare. Andra intressanta områden är själva lärandet, tex om innehållet, hur vi ökar intresset för lärandet hos unga, vilka talanger vi behöver framöver samt hur vi bäst stimulerar utveckling av dessa.

Själva områdena är ännu inte satta med debattledaren och det finns möjligheter för er att påverka innehållet.

Sveriges framtid behöver dig och dina tankar !

Om ni mailar mig eller kommenterar här på bloggen så bidrar ni till att innehållet blir ännu mer relevant.

:-)

Demokrati & Skola

Demokrati är en grundsten i det svenska samhället och det är för oss svenskar en självklarhet att demokratins principer präglar vårt sätt att förhålla oss till det mesta som rör samhället, särskilt förändringsprocesser. När demokratins principer felutnyttjas eller brister så reagerar de allra flesta med bestörtning. Det är en het potatis, med all rätt.

Den offentliga debatten i traditionella medier är idag den bärande demokratiska arenan och med internet som komplement blir det allt svårare att i framtiden att runda demokratin.

Men när det gäller unga så är det inte lika självklart. I skolan tex är det inte självklart att eleverna finns med i viktiga beslut kring utveckling och förändring. På en del skolor är det demokratiska arbetssättet väl fungerande men på många har jag en känsla av att det inte är utbyggt alls.

Jag undrar tex varför denna punkt i läroplanen inte tycks används som en naturlig del i undervisningen:

Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.
Lpo94 1 kapitlet

Notera detaljen "dagliga undervisningen".

Jag undrar till exempel vidare över varför det inte är självklart att ta in eleverna i skolans ledningsgrupp? Det går väl alldeles utmärkt att involvera unga människor i viktiga frågor?

"På det sättet man ju tydligt visa unga att de är kompetenta individer som kan ta ansvar"

Ansvar är ju en viktig kugge i demokratins mekanismer. För att vår demokrati skall kunna fungera och för att vår frihetsgrad skall kunna stanna hos oss i vår kultur så krävs att alla medborgare tar ansvar. Ansvar är något fint och möjliggörande, inte något betungande eller få förunnat. Med ansvar kommer naturligtvis också befogenheter, rättigheter och skyldigheter. Vi skall vara stolta över att ha ett så väl utbyggt tänk kring demokratin, och det är dax att också visa på ett ökat ansvarstagande för demokratins hörnstenar. För när ansvarskänslan brister så brister också engagemanget och i värsta fall uppstår allienation och utanförskap. Den realiteten kan nog alla i skolan vittna om, för exemplen finns på de allra fleta skolor.

Därför bör kanske det demokratiska uppdraget i skolan förtydligas ytterligare och lyftas ännu mer i styrdokumenten. Vi bör ha en nationell undersökning som varje år mäter de ungas upplevelser om hur deokratin fungerar för dem på deras skola. Detta skulle ge oss ovärderlig information och kunskap om hur vi utvecklar demokratin och samtidigt aktivt minskar risken för utanförskap hos ungdomar.

Utanförskap är mycket kostsamt för individen och samhället i stort.

:-)

Saab, skola och strukturomvandling

När jag var i Kina nyss pratades det en del i olika läger om Saab och om Kinesiska bilföretag skulle vara intresserade av varumärket SAAB. Det samlade intrycket var att då pengar finns i bilindustrin och landet har en stor kassa (även om Kina nu också kliver rakt in i den globala krisen) så kommer Kineserna sannolikt göra ett försök att köpa bilmärket så billigt man kan. Idag kom fler uppgifter fram om vilka intresserade köpare som VD talade om förra veckan.

"Omkring fem tänkbara köpare har visat intresse för att köpa Saab, uppger källor för Reuters. Däribland de båda kinesiska bilföretagen Geely Automobile och Dongfeng Motor Group."
Svt 2009-02-04

"Flera företag ska ha visat intresse för varumärket Saab och GM kan öppna för budgivning, så snart finansiellt informationsmaterial gjorts tillgängligt åt de intresserade.
Syftena är gissningsvis två, dels att komma åt kompetensen som finns i Saab kirng byggandet av SAAB-bilar men också utvecklingskompetensen, alltså förmågan att i framtiden skapa nya innovativa bilmodeller."
DN 2009-02-04

Och här har nu SAAB en liten chans till att bevara lite av sitt kära bilmärke, genom att i förhandlingar vara benhårda med att innovations- och utvecklarprocessen tillåts ligga kvar i Sverige även om produktionen så småningom sväng om till Kina. kan sen SAAB behålla innovationskompetensen så kan man rädda ett hundratal jobb kvar i landet. Dräneras den är det sannolikt utför med alltihop. Samtidigt kan man givetvis fundera över just den kompetensen då inga verkar vilja köpa SAAB numera, försäljningen sjönk 59 % i Feb. Mycket pga av bolaget nuvarande situation såklart men SAAB har ju nästan aldrig i sin moderna historia varit ett framfgångsrikt bolag. Det ska man komma ihåg.

Detta är ytterligare ett tecken på hur olika kompetens i skilda delar förskjuts i globaliseringens efterdyningar. Och att vi i strukturomvandlingen som nu sker i bilindustrin (tidigare varvs och teko industrin) är igång ordentligt men att vi även i framtiden kan ha roller, om än mindre. I Sverige sitter över 100 otroligt duktiga personer och konstruerar båtar över hela världen, som en rest från den gamla varvsindustrin.

För att ha chans att hålla kvar dessa roller krävs en utveckling och förändring av den svenska skolan så att fler kvaliteter skapas än de som hörde till industrisamhället...

Fler företag kommer nämligen att passera denna strukturomvandlig framöver, inte bara i Sverige utan även i världen. Inte bara i tung industri, utan även inom vissa delar av inom delar av IT och mobilbranschen. Och då måste vi ha en samlad innovativ, kunskapskonkurrenskrafig och ständigt förnyande lärandebas i hela landet. Annars kan vi inte möta framtiden.

Här krävs nu ett starkt ledarskap i skola, bland politiker och i företag.

Att luta oss tillbaka nu gör oss inte mer förberedda. Vi kan lösa detta om vi agerar nu. Det är när det blåser upp till storm som vissa bygger vindskydd och andra väderkvarnar som kineserna (Mao) säger....

Obama och skolan...

I torsdags talade president Obama till nationen igen och denna gång handlade det om hur USA skall återta initiativet igen internationellt genom att bygga upp landet inifrån. Skolan fick en intressant position igen, jag bloggade om det redan vid valutgången och han verkar återkomma till detta med skolan i en alltmer globaliserad värld:

Och ”våra barn” tävlar om jobb i en global ekonomi, men ”alltför många av våra skolor” förbereder dem inte för detta.
Sydsvenskan 26/2 2009

För detta vill han nu ha rejäla satsningar så att man kan bygga ut infrastruktur, bredband, och reparera och modernisera skolan i grunden. Hur det nu blir med detta vet ingen men det är ändå intressant att frågan "skola" ständigt sätts i ljuset av hur landet skall återhämta sig.

Det är mer än man kan säga här hemma, där denna typ av resonemang lyser med sin frånvaro i skuggan av annat.

Synd tycker jag....

:-/

Bye Bye Beijing....

Dax att åka hem till gamla Svedala igen efter två mycket lärorika veckor i Kinas huvudstad Beijing. Dessa två veckor har givit ännu fler kvalitativa möten än förra årets resa. Jag har lyssnat till normativa och mönsterbrytande studenter smarta affärsmän, professorer, utvecklare inom mobilindustrin, pensionärer, datortillverkare, och vanliga Beijingbor som alla vittnat om betydelsen av utbildning för ett lands utveckling i globaliseringens tidevarv.

Arbetsmarknaden kommer successivt förändras ännu mer än vi hittills sett och den arbetskrävande industrin kommer aldrig tillbaka i den omfattning som varit. Dax att inse nu vad det betyder. Att vi tex behöver ställa om vårt lärande så att vi kan hitta nischer vi kan bli bäst inom, vid sidan av de arbeten som naturligtvis alltid kommer behöva i vårt land, som snickare, rörmokare, taxichaufförer, m.fl. Yrken som krävs för att ett land skall fungera. Det vi behöver ar riktiga entreprenörer med uppfinningar, idéer och smarta lösningar vi kan sälja till omvärlden. Kreativitet, idéskapande och tänkande blir nyckelfunktioner på samhällsnivåer. Även de "vanliga" yrkena kommer sannolikt att kräva mer och annorlunda kunskaper och färdigheter än idag. Därför bör vi noga fundera över hur vi tänker oss en framtida förskola, grundskola, gymnasie, universitets och inte minst vuxenutbildning.

Aldrig har väl lärande varit viktigare än nu, det känns tydligt efter denna resa. Men också att vi måste börja fokusera på att förändra vårt sätt att tänka kring lärande, och allra helst från politiskt och tjänstemannahåll. För utan att tydliga direktiv pekas ut mot ett modernt lärande för det 20:e århundradet så kommer vi inte att kunna utveckla de kvaliteter vi behöver då strukturomvandlingen i världen pockar på ordentligt. Och detta är knepigt, ballansen mellan toppstyrning och gräsrotsdrivkrafter är hårfin och svår att hantera.

Vi behöver en nationell samling bland de som leder oss politiskt, från näringslivshåll, från forskningshåll och professionella pedagoger, barn & ungdomar och skolledare. Utan denna samordning blir det alldeles hiskeligt svårt.

Bye Bye Beijing

:D

Teknik, Kina och Skola

Nu väntar den sista delen i min lilla research som handlar om IT och lärande i Kina. För att förstå denna utveckling som ännu ligger i startgroparna implementeringsmässigt här i Mittens Rike så kändes det från början angeläget att först fördjupa förståelsen för landets utbildningstradition och skolkultur. Risken är annars att slutsatserna blir alltför grunda. Det gäller för övrigt allt som rör det som händer här nere, förstår man inte utvecklingen utifrån Kinas kulturella glasögon är det lätt att antingen helt missförstå det man möter eller dra felaktiga slutsatser.

När det gäller teknik så finns i stort sett allt det vi har i väst tillgängligt på en armslängds avstånd, i alla fall i Beijing. Värre är det förstås ute i provinserna på landet där köpkraften är lägre och där även infrastrukturen inte är lika väl utbyggd.

Men även om tillgängligheten på modern teknik, prylar och gadgets är stor så är den för den vanlige Kinesen i storstaden nästan oåtkomligt dyr. Och inte är det särskilt billigt med västerländska mått mätt heller. Visst kan man pruta en del även inom teknikområdet men priserna inte galet låga på tex Nokia, SonyEricsson etc. Nån hundralapp billigare kanske, om man har tur. Är man inte insatt kan det till och med bli dyrare. Det är affärsmän vi talar om här nere, inte ordermottagare i svenska kedjor. Så passar man sig inte blir det dyrt. Om man inte vill köpa kopior förstås, då är det en annan femma. Jag köpte själv på kul en iPhone-kopia förra vecka. En SciPhone som den heter. På baksidan står med liten skrift:

"Designed by Apple in California and assembled in China"

På bakplattan sitter en oskickligt ditsatt klisterlapp med Apples logo. Den känns plastig, men å andra sidan väldigt lätt. Men vid en hastig blick ser den ut som helt äkta första generation iPhone och fyller därför sitt syfte som statussymbol för den medvetne Kinesen på sin resa in i medelklassen. Slår man på apparaten så hälsas man välkommen av en gräslig melodi som får alla att vända sig om medan man med all kraft försöker gömma den för att dämpa ljudnivån. Givetvis så är mjukvaran i telefonen en helt annan än Apples smarta gränssnitt. Det är krångligare och bökigare att få saker gjort även om det går. Kan vara ett gränssnitt som Kineser är mer bekväma med, jag vet inte. En bra grej är FM radio. Nåja, en kul pryl som på något sätt accentuerar Kinas kopieringstradition. Det återstår att se om den funkar i Sverige. Priset då? Jo du kan få en iPhone-kopia för under en femhundring med lite pruterfarenhet.

Idag ska jag träffa ytterligare personer som har stora kunskaper om IKT i Skolan i Asien, dvs IT i lärandet. Man inte kommit särskilt långt med IT i lärandet i praktisk mening, däremot har man i läroplaner och i teoretiska termer förberett för den nya tidens lärande. Datorer finns på skolorna men det är ont om exempel där alla lärare och elever har varsin dator med internetaccess. Visst finns det experiment och goda exempel på kollaborativt lärande där datorer ingår, som jag beskrev igår. Men några egentliga 1-1 installationer finns ännu inte, alltså projekt där man utrustat varje elev med en dator. Men det ska vara på gång påstås det och de flesta datortillverkare är hemlighetsfulla med hur långt man kommit. Viljan finns hos lärare och rektorer, men det finns en rad komplicerande omständigheter i Kina som gör det krångligare än i väst att sjösätta denna typ av projekt. Bland annat bestämmelser från staten.

To be continued...

Pensionerade lärare...

Idag har jag träffat två pensionerade lärare i Beijing (Peking). Herr och fru Fang och jag diskuterade utbildning, lärande och framtid i deras soffa drickandes grönt te. De båda lärarna bjöd öppet på 80 års samlade erfarenheter av undervisning vid det omtalade "Peking University", det kanske mest statusfyllda universitet i hela Kina. Beroende på hur man räknar och vem som räknar så hamnar Peking University bland de kanske 20 bästa universiteten i världen. Inte illa för ett föredetta helt slutet land. Hur man värderar universitet tänker jag inte ge mig in i här, det får andra sköta. Informationen är hämtad från Wikipedia.

Samtalet pågick flera timmar och eftersom en av dem inte förstod engelska så översattes allt som sas fram och tillbaka. Inte så ovanligt här i Kina eftersom engelska inte är särskilt utbrett, i synnerhet inte bland de äldre. Men fru Fang var som tur var lärare i just engelska så här gick det som smort. Efteråt var jag alldeles matt av alla intryck och allt diskuterande så i taxin tillbaka kändes det nästa som om huvudet snurrade av axlarna.

Jag fick många nya insikter i och kring det Kinesiska lärandet, familjens betydelse och baksidorna av en alltför hårt konkurrensbaserad skola. Jag tänker utveckla det mer vid ett senare tillfälle. Mycket av sådant jag tidigare snappat upp fick jag också mer bekräftelse på, vilket känns skönt. Bland annat att det finns en rörelse kring nya moderna sätt att undervisa i det Kinesiska utbildningssystemet. Inte helt utvecklade ännu men det känns helt klart att det finns de som knäckt koden för tex kollaborativt lärande. På Peking University och andra ställen experimenterar man fokuserat inom gruppinriktat lärande och man har till och med, som jag uppfattat det, satt ett eget namn på det hela, nämligen

"Team Spirit Learning".

Spännande val av perspektiv. Själva grundtanken är helt enkelt att skapa nära relationer till studenterna och omforma lärarens roll från att vara "lecturer" to "helper" eller typ "learning guide". Lärarna kallar sig TeamSpirits och är själva smörjmedlet och stimulansmekanismen för studenrnas lärprocesser.

Känns det igen? Sannolikt ja...

Även om det tar lång tid för det Kinesiska skolsystemet helt transformeras från "testkultur" till "lärandekultur" så har den resan i alla fall påbörjats. Ännu sin linda, men i den lindan har vi ju alla varit. Eller hur?

Och under tiden i Sverige...

Under det att jag nu tillbringar en del tid i Kina för att försöka förstå vad som händer i världen och hur det påverkar svensk skolas uppdrag så pågår spännande saker hemma i Sverige har jag förstått. Läste på Aftonbladet om en rektor som ägnar tid och energi åt att i efterhand retuschera skolfoton när några gossar försöker vara tonårsprovocerande genom att ha t-shirts med utstickande tryck.

stötande?
– Har man dålig fantasi kan man tolka körv på ett annat sätt också.
Hur då?
– Ingen aning, men ”hot moms” måste du hålla med om att man kan tolka på ett jävligt tydligt sätt.
Rektor diskuterar hur man tolkar körv på Aftonbladet 02-24

I alla år har detta med att sticka ut och provocera hört till tonårens natur, och det lär inte upphöra min gode läsare. Till en del är det ju som vi, nästa alla, vet en ungdomsrevolt som vi kanske möter bäst genom att bara låta vara.

Men om man nu måste ta tag i det där hemska så varför tar inte rektor och pedagoger istället och använder bilderna i skolkatalogen som pedagogiskt instrument i undervisningen? Ja och diskuterar med eleverna hur individens uppträdande, beteende och/eller ageranden kan uppfattas? Det vill säga vad budskapen står för i detta fallet och hur de tas emot?

Då gör man något pedagogiskt av situationen istället för att skapa helt onödigt muller o bång korridoren (och på Aftonbladet). Kan det komma nåt bra ur en sådan pedagogisk diskussion kan man fråga sig? Hmmm...Ja kanske kommer man i diskussionen fram till att det kan verka stötande och obehagligt för en del personer och att man därför av respekt till den andre individen funderar över hur man gör i framtiden eller så kommer fram till något helt annat? Kanske att människor får tåla en hel del i ett demokratiskt samhälle som vilar på yttrandefrihetens principer. Vad kom man fram till nu undrar jag? Att gossarna hade otäcka tröjor på sig och det får man inte. Eller?

Tröjor har under flera decennier fungerat som budskapsbärare, så något nytt fenomen att förfasa sig över är det ju inte. Bifogar här en bild som visar den framlidne Kenta Gustavsson i melodifestivalen 1980 då han bar en förskräcklig t-shirt med typ liknande budskap som gossarna ovan. Det blev väl lite uppståndelse i tidningarna och hos en och annan nymoralist men det var inget som jag upplevde gjorde svenska befolkningen särskilt galen, sexuellt snedvriden eller på något sätt själsligt sjuk. Tvärt om så tror jag ganska många tyckte det var ett ganska kul practical joke i TV.

Nej jag föreslår att vi försöker fokusera på lärandet istället, så kommer nog svensk skola resa sig till top-position vad det lider. Om vi alla hjälps åt och försöker göra "rätt saker" istället för att "göra saker rätt hela tiden" så kanske det går.

:-)

Två toppendagar för lärande i Beijing...

Lördagens möte på Starbucks i Beijing blev över förväntan och de två ungdomarna jag mötte gav helt olika storys till min bok. Det ena uppvuxen i en central provins som heter Hubei. Hennes historia om hur hon tillbringat Primary School, Middle School och High School är en oerhört spännande historia värd att ta del av. Jag skall sammanställa den och ge bloggläsare en "short version" lite längre fram. Hela storyn kommer sen såklart i min kommande bok. Wen Xiaoxi´s blogg finns här.

Det andra mötet några timmar senare skulle varit två ungdomar som jag trodde men istället dök en High School-student och en lärare (!) upp. Båda visade sig vara något så riktigt ovanligt som två personer som bryter mönstret i Kinesisk skola. Även detta skall jag skriva en short brief om längre fram här och i boken för den som orkar läsa.

Igår söndag var vi sen vid muren och JingShan Park. Muren var som förväntat, fullkomligt obegripligt hur de lyckats asa upp alla dessa stenar till den totalt 600 mil långa försvarsmuren. Det är mer än tre gånger Sveriges längd. På muren träffade jag också märkligt nog SonyEricssons "huvudarkitekt" för mobilutveckling. Han hade promenerat ända nere ifrån byn Mutianyu, vi hade åkt linbana.

Han var hiskeligt trött men glad över att träffa någon att snacka med efter de tusen trappstegen i brant lutning han tvingats genomlida.

Vi pratade mycket om SonyEricssons nuvarande aktiviteter i Beijing, och jag fick en del info som jag inte tänker sprida vidare men som spred ljus över ett par frågor kring framtidens kunskap och kompetens i näringslivet och samtidigt Kinas kommande utveckling. Spännande. Så muren gav flera bra grejer igår.

JingShan är en park strax norr om Förbjudna staden där bland annat den siste Kejsaren i Mingdynastierna hängde sig och sin vapenbroder när fienden trängde sig in i Beijing. I parken samlas tusentals Beijingbor varje lördag och söndag och leker ihop, spelar ihop och sjunger ihop. Imponerande tillställning. Som två "festivaler" varje vecka. Bland annat deltog jag i en spontan utbildning i ett Taj-Chi Bollspel som de höll på med där. Det var så kul att jag köpte utrustning med mig hem, väldigt avkopplande. På bilden får jag tydliga instruktioner av en mästare om hur man utför denna speciella form av Taj-Chi.

Nu har jag desvärre ådragit mig en influensa och precis intagit tre kinesiska huvudvärkstabletter. Hoppas de biter.

På återseende....

=)

Lördag i Full Link Plaza

Det är lördag morgon i byggnaden Full Link Plaza och jag sitter på Starbucks och väntar på en kinesisk tonåring jag träffade förra rundan till Kina. Hon studerade på universitetet där jag fick möjligheten att undervisa en dag. Vi ska idag ha ett samtal om hennes erfarenheter från sin skolgång i tidiga år, hennes drömmar om framtiden och hur det är att vara ung i Kina idag. I eftermiddag träffar jag ytterligare två tonnisar på liknande tema. Sen blir det nog "Roosted Beijing Duck" ikväll, eftersom det ännu inte provats.

Keep you posted....

Fredrik

Fredag i lärandets och konstens tecken....

Efter 6 dagar i Beijing har jag "preppat" ordentligt inför resten av tiden här med möten och intervjuer. Att få till möten kräver mycket krattande och kontakter är helt nödvändigt att ha, annars går det helt enkelt inte. Alla är hopplöst upptagna här i Beijing, och tempot är extremt högt känns det som. Därför blir också effektiviteten i mötena är stor. Pang Pang Pang...

Idag har jag haft ett väldigt spännande möte med Christer Ljungwall, doktor i nationalekonomi och anställd vid Handelshögskolan i Stockholm. Christer är gästprofessor vid det prestigefyllda China Center for Economic Research (CCER) där man utbildar i och forskar kring nationalekonomi. Vi träffades hos honom i utkanten av Beijing. En taxiresa på drygt 45 minuter med mängder av assisterande mobilsamtal kors och tvärs för att få till kommunikationen så chaffisen hittar rätt. Taxi i Beijing är spännande....särskilt om man inte kan Kinesiska....

Väl framme vid målet väntade dock ett spännande samtal som rörde Kina och den transformering landet befinner sig i, dess framtid och överhuvudtaget globaliseringens inverkan på västländer som tex Sverige. Vi talade mycket om välfärdens stöttepelare som tex sysselsättning på arbetsmarknaden, ekonomisk aktivitet och utbildningens nyckelroll.

Bra diskussioner som jag skall utveckla i boken.

Sen var vi en sväng förbi 798 Art Zone som är ett konstområde inrett i en gammal vapen och krutfabrik. Mycket intressant och inspirerande att se hur Kinesiska konstnärer kommunicerar med sina konstverk. Området känns väldigt futuristiskt och bitvis som hämtat ur "Flykten från New York".

Det finns ställen i världen...

...där ungdomar väljs att styra. Flera medier i Kina berättar om att man i Gaojie village, 40 km från Qinjian i Shaanxi provinsen nyligen valde den endast 19-åriga Bai Yitong till att styra byn (eller i svenska mått mätt "småstad"). 19 åringen dundrade igenom valet med stort självförtroende och plockade 450 röster av totalt 461 och blev därmed den yngste genom tiderna att styra i Gaojie.

Jaha, tänker ni. Vad menar han nu med detta?

Jo jag menar att det tydligen i de mest oväntade vatten simmar fiskar av sällan skådat slag. Var någonstans i den övriga världen har ni hört talas om en 19 åring får ansvaret att styra en hel småstad? Bortsett från skillnader i politiskt styre mellan Sverige och Kina, vilket naturligtvis kan vara svårt att bortse ifrån, så kvarstår faktum att man i denna by låter utvecklingen skötas av en knappt färdig gymnasieelev. Det skulle knappast ha skett hemma hos oss.

Bai Yitong är inte inte bara tonåring, hon har dessutom tydliga planer på hur framtiden skall utvecklas. Bland annat ska hon bygga ett sjukhus och förbättra kommunikationerna:

"I have a plan to have roads linking our village with the cities, to dig deep water wells to solve the problem of water shortage and developing aquaculture in order to increase the income of our farmers," she said, the confidence gleaming in her eyes.
China Daily

Och nu kan ni naturligtvis fnysande säga att man inte kan lita på vad medierna i Kina skriver, och det kan naturligtvis vara en riktig iaktagelse, men det är inte mediernas trovärdighet som är poängen här. Utan en historia om att ungdomar kan ingjuta hopp i vuxna människors framtidstro. Det är väl ändå en ganska upplyftande tanke? Kanske något för oss att fundera över? Att ungdomar kan...

Eller?

Bokhandel the Chinese style

Nordöst om Xidan, mitt i Beijing, ligger en av de största bokhandlarna i hela Kina, Beijing Bookstore Mansion. På 8000 kvadratmeter på 6 våningsplan finns det mesta om det mesta från de över 500 förlagen som finns representerade. Vi orkade bara gå runt och kika på två våningsplan men jag noterade i alla fall två intressanta saker. Dels att det finns precis hur många böcker som helst om ledarskap, företagsekonomi, entreprenörskap och retorik med alla inriktningar man kan tänka sig. Bland annat en bok som vad jag kunde förstå analyserade Obamas installationstal, som ju inte gick av stapeln för så där hemskt länge sen. Så vill man och kan kinesiska så finns här allt möjligt att hämta kring modernt management, bra mycket mer än i en välsorterad svensk bokhandel.

Det andra man kunde konstatera var att det är helt ok att ta en bok i bokhandeln och sätta sig att läsa så länge man vill. Överallt satt kinesiska unga och gamla människor och läste i godan ro, eller ett bättre uttryck är nog att de tycktes vara i färd med att "hårdstudera". I alla gångar , i alla prång där det fanns lite utrymme över satt de och läste och läste och läste. Det känns som att det i kulturen finns stor förståelse för det "okynnesläsandet" som vi säkert skulle kalla det i Sverige, där det såklart är "förbjudet" att läsa böcker man ännu ej köpt. Men här verkar det som att läsandet har stort utrymme och stort överseende. Kanske är den kulturella koden den att det är bra om folk läser, och kopplar man det till konfucianismens läror så är det ju självklart. Att utbilda sig (läsa) gör att man blir en bättre människa. Om alla lär mer så är det bra för samhället helt enkelt.

Priset på böcker är i svenska mått mätt väldigt lågt. Modern managementlitteratur kostar mindre än en pocketdeckare på PacketShop. Jag köpte en om Ledarskapets Retorik, helt obegripligt innehåll, men snygg och skoj. Priset för en medelinkomsttagare i Kina är däremot väldigt högt.

:-)

Hot Pot at the Hot Spot

Igår anlände vi Beijing och av att döma av de 6 månader jag varit frånvarande så verkar allt sig likt så här långt, dvs det byggs och moderniseras fortfarande i en rasande takt. Tillväxten har dock slagit av på takten kan man läsa i tidningar och nyhetssiter, naturligtvis påverkas även Kina av den globala lågkonjunkturen och finansiella krisen.

På vägen in med expresståget från flygplatsen passerar man trots krisen ett oändligt antal pågående moderna husbyggen insprängda mellan lika många äldre traditionella arkitekturer. Svaret finns att finna, antar jag, i att den Kinesiska regeringen har tänkt sig att stimulera den interna tillväxten i Kina som ett medel av flera att hantera effekterna av krisen i världen. I alla fall inte slå av mer än nödvändigt på takten.

Annars läser man här ganska mycket om Hu Jintaus besök i Afrika där han just nu befinner sig i Tanzania. Kina är djupt involverat i utvecklingen i Afrika, självklart vill man ha goda relationer med alla världens länder ur ett globalt ekonomiskt perspektiv. Åsikter runt Kinas relationsbyggande med afrikanska länder går isär ganska mycket, mest utifrån krasst västliga perspektiv. Många menar att Kina exploaterar afrikanska länder i jakten på naturresurser och därför inte aktivt bidrar till demokratiska påtryckningar via tex FN på tex konflikterna i Darfur. Andra hävdar att deras intressen är mer affärsmässiga och biståndsknutna och man menar att skälet till att väst har så starka synpunkter på Kinas frammarsch i Afrika står att finna i att afrikanska länder hellre samarbetar med Kina än med västländer. Det stör den bild av väst som ensam supermakt och normsättare av en global standard. Var sanningen ligger är jag inte kompetent nog att avgöra. Jag vet däremot att att Kina alltmer sätter sig i en roll av global Hot Spot.

Ännu har det inte hunnits med så mycket sen jag anlände i lördags, men vi har i alla fall ätit Hot Pot. En Kinesisk variant av fondue där man helt enkelt kokar olika saker som kött, fisk och fågel med grönsaker i en särskild buljong och doppar det i en speciell sås. En mycket god och trevlig sysselsättning för några timmar.

I morgon blir det besök vid Svenska Skolan för att träffa personalen där och bygga fler nyttiga kontakter. Planen är att hitta fler Kinesiska skolor att besöka.

See Ya

:-D

Kina II

Ni Hao !
Nu åker jag en andra resa till Kina för research inför nya boken "I globaliseringens kölvatten". Under två veckor skall jag besöka skolor, träffa studenter och pensionärer, entreprenörer, IT-företag och en hel del annat i jakten på ökad förståelse för vart den här delen av världen är på väg och hur det kommer påverka oss i trygga Svedala.

Den förra resans kontakter och möten gav en bra grund att stå på och nu tänkte jag gräva djupare och vidga perspektiven lite. Det är så lätt att hamna i fördomsträsket när det gäller Kina. Lika lätt är det att överbländas av det stora landet i öster. Båda dessa risker är jag väldigt medveten om, och det går kanske inte att helt skydda sig mot dem, men min ambition är att skriva en bok som ger en så tydlig och "riktig bild" det går av de drivkrafter som ligger bakom vår skola/utbildning och Kinas. För dessa drivkrafter blir sedan avgörande för hur vi förstår den framtida arbetsmarknaden och globala ställningen vi får som land och välfärdsstat. Skolan och utbildningen är ju i dessa sammanhang det viktigaste kugghjulet, i alla fall som jag ser det.

Om det är något ni fått nys om eller undrar över så få ni gärna kontakta mig.

:-)

Kunskapsklassamhället smyger allt närmare...

Den senaste tiden har jag funderat allt oftare på detta med det framväxande kunskapsklassklyftorna. Inte klass direkt hämtat ur ett gammaldags perspektiv utan det faktum att det finns en risk att kunskap och lärande mycket snart kommer att ha olika betydelse beroende på vilken skola eller kommun man går eller bor i. Det vi ser hända nu, om vi lyfter blicken en smula, handlar om tillgängligheten till det moderna lärandet.

Svensk skola har sedan länge haft kungstanken "en likvärdig skola för alla". Det jag nu ser hända innebär en katastrof för hela det begreppet.

Det kommer i framtiden handla om dem som kan lära om snabbt, som kan ta till sig tillgänglig information tillräckligt fort och omvandla den till kunskap för att sedan omsätta den praktiskt i olika sammanhang genom sina färdigheter och talanger.

Tyvärr ser och hör jag hur man diskuterar om det är vettigt eller inte att utrusta alla elever med en bärbar dator och internet när man istället borde insett faktum redan för 20 år sedan att verktyget är en viktig nyckel till lärandet. Verktyget var igår en penna, idag en dator och något helt annat kanske om 20 år. Verktyget kommer variera och det är inte verktyget som är det intressanta. Utan det intressanta är att de skolor som inte anpassar sina lärmetoder i linje med ett högkommunicerande samhälle inte kommer kunna ge de unga en adekvat utbildning för den tid de växer upp till.

Om 30% av Sveriges skolor följer med tidens tecken och 70% står kvar i det gamla är det lätt att föreställa sig hur attraktivt Sverige kommer att vara om 20 år...

Om 30% av Sveriges skolor examinerar sina elever till att vara anpassade till väl fungerande världsmedborgare så kommer 70% att inte lyckas med det. Det börjar smaka beskt i munnen det där...

Men det är just det som håller på att hända. För att någon eller några oupplysta vägrar se var världen tagit vägen och krampaktigt håller sig fast i masten.

"Släpp masten och bege dig till rodret istället, annars kommer du inte hitta någon väg ur stormen..."

Vi håller på att få ett kunskapssegregerat samhälle, där vissa erbjuds stora möjligheter medan andra inte.

Vi har kanske snart inte längre en likvärdig skola för alla är jag rädd...

Ansök om pengar till projekt!

Nu finns möjlighet att söka pengar via Wallenbergs stiftelser för spännande projekt inom framtidens lärande.

Ni som vill veta mer om hur man kan söka pengar/stöd till sin skola eller kommun får gärna komma till oss på Rektorsakademien och det informationsseminarium vi anordnar tillsammans med WGLN:

Datum: 23 februari
Tid: kl 10.00 – 12.00
Plats: Rektorsakademien, Sveavägen 34, Stockholm

Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW) har, tillsammans med Stanford University, ett samarbetsprojekt (WGLN) där det är möjligt att söka anslag till projekt inom informations- och kommunikationsteknologi för och i skolan. Projekten skall vara ett samarbete mellan svensk skola/skolor, svenska universitet, amerikansk skola och Stanford University. Följande krav ställer WGLN på projektens innehåll och fokus:

• Hur kan teknologin sättas in i ett genomtänkt pedagogiskt sammanhang
• Fokus på naturvetenskap, matematik, samt språk, kommunikation och presentation
• Implementering i klassrummet samt utvärdering av den nya teknologin

För vidare information se bifogad annons. Sista ansökningsdag 30 april 2009.

Mer information här: www.wallenberg.com/mmw

Ansökan sker elektroniskt här.

Kom igen och ansök nu !

Time for a different kind of....

Här en liten film som min kära kollega Åsa Sundelin visade mig för några månader sen. Tänkte den kanske kan ge er lite funderingar så här på söndagskvällen...



Fredrik :-)

En liten film om ledarskap i skolan....

Här kommer en liten film om ledarskap i skolan.



:-)

Dagens läroplanscitat 77

När jag började blogga för några år sedan så kändes det väsentligt att ofta återkomma till vad som står i Lpo94. Det var nu ett tag sen jag gjorde det. Men här kommer ett litet men väl så viktigt grundläggande tema i läroplanen, demokrati och delaktighet.

"Kap 1: Rättigheter och skyldigheter
Skolan skall klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till infl ytande och påverkan. Det är inte minst viktigt som underlag för den enskildes val i skolan. Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. "
Lpo94

Om man läser detta så känns det som en självklarhet att elever skall erbjudas riktiga möjligheter att få delta i val av, planering av, genomförandemetod och utvärdering av lärandeprocessen.

Varför är det då så att huvuddelen av all undervisning i Sverige sker helt på basis av vad skolornas rektorer och lärare bestämmer är viktigt gällande innehåll och arbetsmetod? Hmmm för att de har utbildning av vad som är relevant? Njae....det är sant att de har utbildning i vad som kan vara relevant. Men poängen är att de just genom att de vet det och behärskar lärandets magi kan låta eleverna styra innehållet och ändå se till att de tar sina individuella vägar mot kunskapsmålen.

Låt oss se på vad det finns för definitioner av ordet delaktighet:

”Aktiv medverkan eller medansvar”.
Svensk Ordbok 1996

”de som är berörda av en fråga får möjlighet att ge sina synpunkter, och att dessa synpunkter beaktas i samband med att frågan hanteras”
Dilschmann, Falck & Krafft, s.43, 2000

...delaktighet som en hierarkisk process i vilka de berörda av en viss fråga har inflytande i olika stor utsträckning beroende på yttre och inre förhållanden.
Ledarskap och delaktighet Carina Kjellgren & Adéle Larsson (Uppsats LiU)

Det betyder att undervisning där innehåll och metod väljs av enbart huvudmannen strider mot läroplanens intentioner. Och följaktligen så måste ansvar och befogenheter att fatta beslut om vilket innehåll och vilka metoder eleverna har att välja mellan ligga hos rektorer och ytterst hos det enskilda arbetslaget av lärare. Det kräver ett delegerat ledarskap som ger medarbetarna både ansvar och befogenheter. Ett modernt ledarskap.

Annars faller ju intentionen i läroplanens platt till marken. Syftet var ju att på ett vardagligt sätt låta eleverna under sin skoltid förstå och tillämpa den demokratiska processen.

:D

Spetsa ögonen filmen...

Här kommer en liten film jag gjort i all enkelhet. Den handlar om svensk skola....kolla på den, den kanske gör att du ställer dig en del frågor?



:-)

Debatten tar fart...

Nu går Mats Ekholm, professor vid Karlstads universitet, Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet och Bengt-Erik Andersson, professor emeritus, Stockholms universitet hårt ut med ett landsomfattande upprop riktat till alla som har koppling till skola och ungas lärande. Det dessa auktoriter på skolutvecklingsområdet har tröttnat på är den senaste tidens förskjutning mot en fyrkantigare och mer barnfrånvänd svensk skoldebatt. De pekar på en avsaknad av utgångspunkter i evidensbaserad kunskap om hur lärande går till anpassat till den nya framväxande globala världen.


Ämnet är provocerande och diskussionerna går heta i skolsverige. Härligt ! Det borde borga för en seriös offentlig diskussion.

Så här skriver de bland annat i sitt upprop:

"I spetsen för ett hårdnat mode i sättet att möta barn och ungdomar går regeringen. I dess retorik hyllas kunskap. Det vore värdefullt om regeringen använder systematisk kunskap också inom utbildningsområdet. I strid mot vetenskapliga rön förespråkas straff som uppfostringsmetod, t ex i form av kvarsittning. Lärarcentrerad undervisning lyfts fram istället för elevaktivt lärande. De ungas frågor och uppfattningar om vad som är viktigt att lära döms ut. Regeringen ordnar, tillsammans med oppositionen, så att eleverna oftare blir centralt prövade och deras motivation ska styras av tätare betyg och kunskapskontroller. Betygsjakt ska ersätta kunskapstörst som drivkraft för lärande. Man avvisar evidensbaserad kunskap som visar att ungas lust att lära föds i deras medskapande och när de fördjupar sig i lärande.
Hemsidan med deras upprop (läs hela)

I mars kan DU få delta i ett spännande seminarium med Hans-Åke Scherp i styrpulpeten och vi skall göra vad vi kan på Rektorsakademien för att ställa uppropets argument i förhållande till sittande regerings åsikter. Det blir inte lätt att få till detta på så kort tid med tanke på politikernas pressade agenda. Men det är värt ett försök eftersom frågorna som flyter upp i denna kittel är högst avgörande för alla landets lärare och inte minst alla skolledare.

Jag ber att få återkomma med inbjudan när detaljerna är satta.

:-)

Att kommunicera med film...

Att kommunicera med film idag är en baggis faktiskt, och roligt. Att lära sig spela in en kort film och klippa ned den till YouTube-nivå tar mindre en 5 minuter med dagens teknik. Det räcker med att man är en en hyfsat datamogen person med tillgång till rätt grejer. Igår var jag på konstutställning i Falun och passade då på att med hjälp av min dator med inbyggd kamera spela in och klippa en enkel film om utställningen. Det hela tog inte mer än 20 minuter effektiv tid och resultatet verkar funka. Att skriva ett "paper" med samma innehåll hade förmodligen tagit dubbelt så lång tid och tråkigare presenterat.

Konstnatten 24/2 2009:



Jag ser stora möjligheter med film som kommunikations- och lärandeverktyg i skolan idag. För både elever, lärare och till och med skolledare. Att som skolledare eller lärare spela in lite av vad som händer i skolan och lägga ut det på tex YouTube är ett kraftigt verktyg.

Att låta eleverna utveckla sina färdigheter att kommunicera med hjälp av film och redovisa sina kunskaper inom olika områden genom detta medium är självklart både smart och inspirerande. Som lärare kan man på enkla sätt komma igång med att använda film som pedagogiskt verktyg, det finns många exempel runt om i sverige och världen på detta. Här ett synneligen enkelt exempel kring film som lärverktyg i samband med gitarrspel:



Och här ett exempel på hur man som lärare kan lära sig att genomföra bättre lektioner, eller snarare hur man inleder en lektion på ett bra sätt. Det är Lärare vid Lillholmskolan i Skärholmen som gjort detta tror jag. Se särskilt 6.50 in i filmen.....(roligt tycker jag):

Fjelkner och gammalmodigt ledarskap...

Jag har många gånger bloggat om att debatten om skolan mer eller mindre ägs av ett antal starka aktörer. Aktörer vars agendor styr vad som diskuteras och i vilken omfattning. De med starka resurser når ut längst med sina budskap och om personerna bakom dessutom har personliga färdigheter så blir ju resultatet ännu mer effektivt, dvs budskapen når fram.

När det gäller dessa aktörer så verkar det som att Metta Fjelkner fått det en aning hett om öronen då hon tydligen gått in och detaljstyrt vad deras förbundstidning skall skriva om och även bestämt över huvudet på chefredaktören att hon minsann skall intervjuas i varje nummer.

"Därför har hon gett direktiv för hur redaktionen på Skolvärlden ska arbeta. Den har fått riktlinjer som säger vilka evenemang som ska bevakas, hur ofta man ska skriva om olika föreningar och – vilket förstås är det mest uppseendeväckande – den åläggs att intervjua Lärarnas riksförbunds ordförande när det gäller viktiga politiska frågor. Alltså en ren tvångströja på den journalistiska självständigheten."
Journalisten 14/1 2009

Hennes egen reaktion på detta övertramp och toppstyrningsmentalitet ger hon här:

”Visst ska den vara självständig, men samtidigt så är det förbundets tidning. Om vi ska ha en tidning där ordföranden inte kan uttala sig då behöver vi inte ha någon tidning alls.”
Journalisten 14/1 2009

Metta menar att tidningen inte har något värde alls om hon inte är med i varje nummer med sina åsikter och om hon inte själv får bestämma vad redaktionen skall bevaka inom skolans område. För mig verkar det som att att Metta Fjelkner missuppfattat sin roll en hel del. Hon tycks inbilla sig att hon representerar sig själv i första hand och sina medlemmar i andra eller tredje hand. Det är det ena märkliga med denna historia. Det andra är att det också speglar en långt viktigare fråga, nämligen vilka signaler inflytelserika personer sänder ut om hur vi vill ha svensk skola. Metta är en inflytelserik person med stor makt att påverka skolpolitikens innehåll.

Hon borde naturligtvis ha förtått att ta det ansvar som följer med denna roll. Hon borde aktivt i sina handlingar verka för sådant som hon ofta har på agendan när hon representerar sina medlemmar lärarna. Jag talar om hennes åsikter och synpunkter på skolledarskapet. Nu kliver hon in som chef och kör över medarbetare och dessutom en självständig medieaktör och sätter sig själv i den viktigaste stolen, dvs tronen. Ett gammalmodigt ledarskap Metta. Ett ledarskap som inte har plats i ett modernt samhälle. Vad ger du för signaler till landets lärare när du agerar precis på samma sätt som du ofta kritiserar rektorer för? "Peka med hela handen", är det din melodi det?

Demokrati, yttrandefrihet, delaktighet och framförallt en oberoende press är viktiga grundstenar i ett modernt samhälle. Detta är kunskaper och insikter inom ramen för G-målen i åk 9 Metta.

Ta dig en funderare nu över helgen Metta och reflektera lite över vilka länder som inte har fri oberoende press och samtidigt på vilken riktning du själv nu går.

Jag ska åka till Kina den 13 februari, om du vill kan du få hänga med så kan vi tillsammans titta lite närmare på detta med styrande av press och media. de väljer nu en annan väg och öppnar upp istället. Du kanske kan lära dig något av dem. Kanske till och med något om ledarskap?

Det vore väl nåt det va?

:D

Årets ungdomskommun 2008

Gammal nyhet men ändå värt att uppmärksammas. I november förra året delade Ungdomsstyrelsen ut priset "Årets Ungdomskommun" till Umeå, för sitt långsiktiga arbete för att via bland annat inflytande och delaktighet förbättra ungdomars vardag.

Motiveringen lyder:
»Vinnaren av Ungdomsstyrelsens utmärkelse Årets ungdomskommun 2008 har länge arbetat med att utveckla sitt ungdomspolitiska arbete. Vi vill särskilt uppmärksamma satsningarna på ungas inflytande, förebyggande verksamhet och ungas fritid.

Ert ungdomspolitiska arbete imponerar men en stor utmaning blir att fortsätta att utvecklas. En satsning vi hoppas få ser mer av är arbete för att öka delaktigheten och inflytandet för de unga som idag inte deltar.«
Ungdomstyrelsens hemsida

Lotus Travel och skolresor...

Under de senaste veckorna har jag påbörjat förberedelserna för nästa Kinaresa med besök av skolor och företag för research inför mitt kommande bokprojekt. I samband med det så har jag sprungit på Lotus Travel som är en researrangör med fokus på resor till just Kina. Man ordnar gruppresor till Kina och till Skandinavien från Kina. Lotus Travel uppmärksammades för några år sedan då VD Elby Kwok Drewsen erhöll ett pris för årets affärskvinna:

”Priset går till Elby Kwok Drewsen för att hon som nyinflyttad svensk byggt upp och kraftigt expanderat en resebyråverksamhet till att bli störst i Sverige på resor till Kina med tiotusen resenärer. Hon prisas även för att under det senaste året ha etablerat egna säljkontor i Kina med resultatet femtusen resande till Skandinavien. I en tuff konkurrensutsatt marknad har Elby därmed i Madame Clicquot Ponsardins anda visat på verkligt entreprenörskap: nytänkande, mod, riskvillighet, expansionslusta och ledarskap”.
Dagens Industri 2006-05-08

Jag träffade Elby kort under ett möte häromdagen uppe på Lotus och det var en verkligt spännande upplevelse. Inte bara för att de sitter på mycket kunskap och kontakter runt Kina utan eftersom man märker ganska snabbt när man möter en riktig entreprenör att personen verkligen utstrålar beslutsamhet och utvecklingsanda. Det ger energi !

Vi beslutade att titta på möjligheter till samarbete mellan Rektorsakademien och Lotus Travel. Bland annat att erbjuda gruppresor till Kina för de skolor som är kopplade till vårt nätverk. Så om ni i er skola är intresserade av att resa till Kina så bör ni kontakta Lotus Travel och se vad de kan hjälpa till med. Ju fler som upptäcker möjligheterna med Asien, och allt som händer där, ju mer insikter får vi om den skola vi behöver nu och i framtiden. Så res mina vänner, res. Medan det ännu är billigt.

Och föresten tack ska du ha Juliet Yu som fixade mötet !

:-)