Saab, skola och strukturomvandling

När jag var i Kina nyss pratades det en del i olika läger om Saab och om Kinesiska bilföretag skulle vara intresserade av varumärket SAAB. Det samlade intrycket var att då pengar finns i bilindustrin och landet har en stor kassa (även om Kina nu också kliver rakt in i den globala krisen) så kommer Kineserna sannolikt göra ett försök att köpa bilmärket så billigt man kan. Idag kom fler uppgifter fram om vilka intresserade köpare som VD talade om förra veckan.

"Omkring fem tänkbara köpare har visat intresse för att köpa Saab, uppger källor för Reuters. Däribland de båda kinesiska bilföretagen Geely Automobile och Dongfeng Motor Group."
Svt 2009-02-04

"Flera företag ska ha visat intresse för varumärket Saab och GM kan öppna för budgivning, så snart finansiellt informationsmaterial gjorts tillgängligt åt de intresserade.
Syftena är gissningsvis två, dels att komma åt kompetensen som finns i Saab kirng byggandet av SAAB-bilar men också utvecklingskompetensen, alltså förmågan att i framtiden skapa nya innovativa bilmodeller."
DN 2009-02-04

Och här har nu SAAB en liten chans till att bevara lite av sitt kära bilmärke, genom att i förhandlingar vara benhårda med att innovations- och utvecklarprocessen tillåts ligga kvar i Sverige även om produktionen så småningom sväng om till Kina. kan sen SAAB behålla innovationskompetensen så kan man rädda ett hundratal jobb kvar i landet. Dräneras den är det sannolikt utför med alltihop. Samtidigt kan man givetvis fundera över just den kompetensen då inga verkar vilja köpa SAAB numera, försäljningen sjönk 59 % i Feb. Mycket pga av bolaget nuvarande situation såklart men SAAB har ju nästan aldrig i sin moderna historia varit ett framfgångsrikt bolag. Det ska man komma ihåg.

Detta är ytterligare ett tecken på hur olika kompetens i skilda delar förskjuts i globaliseringens efterdyningar. Och att vi i strukturomvandlingen som nu sker i bilindustrin (tidigare varvs och teko industrin) är igång ordentligt men att vi även i framtiden kan ha roller, om än mindre. I Sverige sitter över 100 otroligt duktiga personer och konstruerar båtar över hela världen, som en rest från den gamla varvsindustrin.

För att ha chans att hålla kvar dessa roller krävs en utveckling och förändring av den svenska skolan så att fler kvaliteter skapas än de som hörde till industrisamhället...

Fler företag kommer nämligen att passera denna strukturomvandlig framöver, inte bara i Sverige utan även i världen. Inte bara i tung industri, utan även inom vissa delar av inom delar av IT och mobilbranschen. Och då måste vi ha en samlad innovativ, kunskapskonkurrenskrafig och ständigt förnyande lärandebas i hela landet. Annars kan vi inte möta framtiden.

Här krävs nu ett starkt ledarskap i skola, bland politiker och i företag.

Att luta oss tillbaka nu gör oss inte mer förberedda. Vi kan lösa detta om vi agerar nu. Det är när det blåser upp till storm som vissa bygger vindskydd och andra väderkvarnar som kineserna (Mao) säger....

Obama och skolan...

I torsdags talade president Obama till nationen igen och denna gång handlade det om hur USA skall återta initiativet igen internationellt genom att bygga upp landet inifrån. Skolan fick en intressant position igen, jag bloggade om det redan vid valutgången och han verkar återkomma till detta med skolan i en alltmer globaliserad värld:

Och ”våra barn” tävlar om jobb i en global ekonomi, men ”alltför många av våra skolor” förbereder dem inte för detta.
Sydsvenskan 26/2 2009

För detta vill han nu ha rejäla satsningar så att man kan bygga ut infrastruktur, bredband, och reparera och modernisera skolan i grunden. Hur det nu blir med detta vet ingen men det är ändå intressant att frågan "skola" ständigt sätts i ljuset av hur landet skall återhämta sig.

Det är mer än man kan säga här hemma, där denna typ av resonemang lyser med sin frånvaro i skuggan av annat.

Synd tycker jag....

:-/

Bye Bye Beijing....

Dax att åka hem till gamla Svedala igen efter två mycket lärorika veckor i Kinas huvudstad Beijing. Dessa två veckor har givit ännu fler kvalitativa möten än förra årets resa. Jag har lyssnat till normativa och mönsterbrytande studenter smarta affärsmän, professorer, utvecklare inom mobilindustrin, pensionärer, datortillverkare, och vanliga Beijingbor som alla vittnat om betydelsen av utbildning för ett lands utveckling i globaliseringens tidevarv.

Arbetsmarknaden kommer successivt förändras ännu mer än vi hittills sett och den arbetskrävande industrin kommer aldrig tillbaka i den omfattning som varit. Dax att inse nu vad det betyder. Att vi tex behöver ställa om vårt lärande så att vi kan hitta nischer vi kan bli bäst inom, vid sidan av de arbeten som naturligtvis alltid kommer behöva i vårt land, som snickare, rörmokare, taxichaufförer, m.fl. Yrken som krävs för att ett land skall fungera. Det vi behöver ar riktiga entreprenörer med uppfinningar, idéer och smarta lösningar vi kan sälja till omvärlden. Kreativitet, idéskapande och tänkande blir nyckelfunktioner på samhällsnivåer. Även de "vanliga" yrkena kommer sannolikt att kräva mer och annorlunda kunskaper och färdigheter än idag. Därför bör vi noga fundera över hur vi tänker oss en framtida förskola, grundskola, gymnasie, universitets och inte minst vuxenutbildning.

Aldrig har väl lärande varit viktigare än nu, det känns tydligt efter denna resa. Men också att vi måste börja fokusera på att förändra vårt sätt att tänka kring lärande, och allra helst från politiskt och tjänstemannahåll. För utan att tydliga direktiv pekas ut mot ett modernt lärande för det 20:e århundradet så kommer vi inte att kunna utveckla de kvaliteter vi behöver då strukturomvandlingen i världen pockar på ordentligt. Och detta är knepigt, ballansen mellan toppstyrning och gräsrotsdrivkrafter är hårfin och svår att hantera.

Vi behöver en nationell samling bland de som leder oss politiskt, från näringslivshåll, från forskningshåll och professionella pedagoger, barn & ungdomar och skolledare. Utan denna samordning blir det alldeles hiskeligt svårt.

Bye Bye Beijing

:D

Teknik, Kina och Skola

Nu väntar den sista delen i min lilla research som handlar om IT och lärande i Kina. För att förstå denna utveckling som ännu ligger i startgroparna implementeringsmässigt här i Mittens Rike så kändes det från början angeläget att först fördjupa förståelsen för landets utbildningstradition och skolkultur. Risken är annars att slutsatserna blir alltför grunda. Det gäller för övrigt allt som rör det som händer här nere, förstår man inte utvecklingen utifrån Kinas kulturella glasögon är det lätt att antingen helt missförstå det man möter eller dra felaktiga slutsatser.

När det gäller teknik så finns i stort sett allt det vi har i väst tillgängligt på en armslängds avstånd, i alla fall i Beijing. Värre är det förstås ute i provinserna på landet där köpkraften är lägre och där även infrastrukturen inte är lika väl utbyggd.

Men även om tillgängligheten på modern teknik, prylar och gadgets är stor så är den för den vanlige Kinesen i storstaden nästan oåtkomligt dyr. Och inte är det särskilt billigt med västerländska mått mätt heller. Visst kan man pruta en del även inom teknikområdet men priserna inte galet låga på tex Nokia, SonyEricsson etc. Nån hundralapp billigare kanske, om man har tur. Är man inte insatt kan det till och med bli dyrare. Det är affärsmän vi talar om här nere, inte ordermottagare i svenska kedjor. Så passar man sig inte blir det dyrt. Om man inte vill köpa kopior förstås, då är det en annan femma. Jag köpte själv på kul en iPhone-kopia förra vecka. En SciPhone som den heter. På baksidan står med liten skrift:

"Designed by Apple in California and assembled in China"

På bakplattan sitter en oskickligt ditsatt klisterlapp med Apples logo. Den känns plastig, men å andra sidan väldigt lätt. Men vid en hastig blick ser den ut som helt äkta första generation iPhone och fyller därför sitt syfte som statussymbol för den medvetne Kinesen på sin resa in i medelklassen. Slår man på apparaten så hälsas man välkommen av en gräslig melodi som får alla att vända sig om medan man med all kraft försöker gömma den för att dämpa ljudnivån. Givetvis så är mjukvaran i telefonen en helt annan än Apples smarta gränssnitt. Det är krångligare och bökigare att få saker gjort även om det går. Kan vara ett gränssnitt som Kineser är mer bekväma med, jag vet inte. En bra grej är FM radio. Nåja, en kul pryl som på något sätt accentuerar Kinas kopieringstradition. Det återstår att se om den funkar i Sverige. Priset då? Jo du kan få en iPhone-kopia för under en femhundring med lite pruterfarenhet.

Idag ska jag träffa ytterligare personer som har stora kunskaper om IKT i Skolan i Asien, dvs IT i lärandet. Man inte kommit särskilt långt med IT i lärandet i praktisk mening, däremot har man i läroplaner och i teoretiska termer förberett för den nya tidens lärande. Datorer finns på skolorna men det är ont om exempel där alla lärare och elever har varsin dator med internetaccess. Visst finns det experiment och goda exempel på kollaborativt lärande där datorer ingår, som jag beskrev igår. Men några egentliga 1-1 installationer finns ännu inte, alltså projekt där man utrustat varje elev med en dator. Men det ska vara på gång påstås det och de flesta datortillverkare är hemlighetsfulla med hur långt man kommit. Viljan finns hos lärare och rektorer, men det finns en rad komplicerande omständigheter i Kina som gör det krångligare än i väst att sjösätta denna typ av projekt. Bland annat bestämmelser från staten.

To be continued...

Pensionerade lärare...

Idag har jag träffat två pensionerade lärare i Beijing (Peking). Herr och fru Fang och jag diskuterade utbildning, lärande och framtid i deras soffa drickandes grönt te. De båda lärarna bjöd öppet på 80 års samlade erfarenheter av undervisning vid det omtalade "Peking University", det kanske mest statusfyllda universitet i hela Kina. Beroende på hur man räknar och vem som räknar så hamnar Peking University bland de kanske 20 bästa universiteten i världen. Inte illa för ett föredetta helt slutet land. Hur man värderar universitet tänker jag inte ge mig in i här, det får andra sköta. Informationen är hämtad från Wikipedia.

Samtalet pågick flera timmar och eftersom en av dem inte förstod engelska så översattes allt som sas fram och tillbaka. Inte så ovanligt här i Kina eftersom engelska inte är särskilt utbrett, i synnerhet inte bland de äldre. Men fru Fang var som tur var lärare i just engelska så här gick det som smort. Efteråt var jag alldeles matt av alla intryck och allt diskuterande så i taxin tillbaka kändes det nästa som om huvudet snurrade av axlarna.

Jag fick många nya insikter i och kring det Kinesiska lärandet, familjens betydelse och baksidorna av en alltför hårt konkurrensbaserad skola. Jag tänker utveckla det mer vid ett senare tillfälle. Mycket av sådant jag tidigare snappat upp fick jag också mer bekräftelse på, vilket känns skönt. Bland annat att det finns en rörelse kring nya moderna sätt att undervisa i det Kinesiska utbildningssystemet. Inte helt utvecklade ännu men det känns helt klart att det finns de som knäckt koden för tex kollaborativt lärande. På Peking University och andra ställen experimenterar man fokuserat inom gruppinriktat lärande och man har till och med, som jag uppfattat det, satt ett eget namn på det hela, nämligen

"Team Spirit Learning".

Spännande val av perspektiv. Själva grundtanken är helt enkelt att skapa nära relationer till studenterna och omforma lärarens roll från att vara "lecturer" to "helper" eller typ "learning guide". Lärarna kallar sig TeamSpirits och är själva smörjmedlet och stimulansmekanismen för studenrnas lärprocesser.

Känns det igen? Sannolikt ja...

Även om det tar lång tid för det Kinesiska skolsystemet helt transformeras från "testkultur" till "lärandekultur" så har den resan i alla fall påbörjats. Ännu sin linda, men i den lindan har vi ju alla varit. Eller hur?

Och under tiden i Sverige...

Under det att jag nu tillbringar en del tid i Kina för att försöka förstå vad som händer i världen och hur det påverkar svensk skolas uppdrag så pågår spännande saker hemma i Sverige har jag förstått. Läste på Aftonbladet om en rektor som ägnar tid och energi åt att i efterhand retuschera skolfoton när några gossar försöker vara tonårsprovocerande genom att ha t-shirts med utstickande tryck.

stötande?
– Har man dålig fantasi kan man tolka körv på ett annat sätt också.
Hur då?
– Ingen aning, men ”hot moms” måste du hålla med om att man kan tolka på ett jävligt tydligt sätt.
Rektor diskuterar hur man tolkar körv på Aftonbladet 02-24

I alla år har detta med att sticka ut och provocera hört till tonårens natur, och det lär inte upphöra min gode läsare. Till en del är det ju som vi, nästa alla, vet en ungdomsrevolt som vi kanske möter bäst genom att bara låta vara.

Men om man nu måste ta tag i det där hemska så varför tar inte rektor och pedagoger istället och använder bilderna i skolkatalogen som pedagogiskt instrument i undervisningen? Ja och diskuterar med eleverna hur individens uppträdande, beteende och/eller ageranden kan uppfattas? Det vill säga vad budskapen står för i detta fallet och hur de tas emot?

Då gör man något pedagogiskt av situationen istället för att skapa helt onödigt muller o bång korridoren (och på Aftonbladet). Kan det komma nåt bra ur en sådan pedagogisk diskussion kan man fråga sig? Hmmm...Ja kanske kommer man i diskussionen fram till att det kan verka stötande och obehagligt för en del personer och att man därför av respekt till den andre individen funderar över hur man gör i framtiden eller så kommer fram till något helt annat? Kanske att människor får tåla en hel del i ett demokratiskt samhälle som vilar på yttrandefrihetens principer. Vad kom man fram till nu undrar jag? Att gossarna hade otäcka tröjor på sig och det får man inte. Eller?

Tröjor har under flera decennier fungerat som budskapsbärare, så något nytt fenomen att förfasa sig över är det ju inte. Bifogar här en bild som visar den framlidne Kenta Gustavsson i melodifestivalen 1980 då han bar en förskräcklig t-shirt med typ liknande budskap som gossarna ovan. Det blev väl lite uppståndelse i tidningarna och hos en och annan nymoralist men det var inget som jag upplevde gjorde svenska befolkningen särskilt galen, sexuellt snedvriden eller på något sätt själsligt sjuk. Tvärt om så tror jag ganska många tyckte det var ett ganska kul practical joke i TV.

Nej jag föreslår att vi försöker fokusera på lärandet istället, så kommer nog svensk skola resa sig till top-position vad det lider. Om vi alla hjälps åt och försöker göra "rätt saker" istället för att "göra saker rätt hela tiden" så kanske det går.

:-)

Två toppendagar för lärande i Beijing...

Lördagens möte på Starbucks i Beijing blev över förväntan och de två ungdomarna jag mötte gav helt olika storys till min bok. Det ena uppvuxen i en central provins som heter Hubei. Hennes historia om hur hon tillbringat Primary School, Middle School och High School är en oerhört spännande historia värd att ta del av. Jag skall sammanställa den och ge bloggläsare en "short version" lite längre fram. Hela storyn kommer sen såklart i min kommande bok. Wen Xiaoxi´s blogg finns här.

Det andra mötet några timmar senare skulle varit två ungdomar som jag trodde men istället dök en High School-student och en lärare (!) upp. Båda visade sig vara något så riktigt ovanligt som två personer som bryter mönstret i Kinesisk skola. Även detta skall jag skriva en short brief om längre fram här och i boken för den som orkar läsa.

Igår söndag var vi sen vid muren och JingShan Park. Muren var som förväntat, fullkomligt obegripligt hur de lyckats asa upp alla dessa stenar till den totalt 600 mil långa försvarsmuren. Det är mer än tre gånger Sveriges längd. På muren träffade jag också märkligt nog SonyEricssons "huvudarkitekt" för mobilutveckling. Han hade promenerat ända nere ifrån byn Mutianyu, vi hade åkt linbana.

Han var hiskeligt trött men glad över att träffa någon att snacka med efter de tusen trappstegen i brant lutning han tvingats genomlida.

Vi pratade mycket om SonyEricssons nuvarande aktiviteter i Beijing, och jag fick en del info som jag inte tänker sprida vidare men som spred ljus över ett par frågor kring framtidens kunskap och kompetens i näringslivet och samtidigt Kinas kommande utveckling. Spännande. Så muren gav flera bra grejer igår.

JingShan är en park strax norr om Förbjudna staden där bland annat den siste Kejsaren i Mingdynastierna hängde sig och sin vapenbroder när fienden trängde sig in i Beijing. I parken samlas tusentals Beijingbor varje lördag och söndag och leker ihop, spelar ihop och sjunger ihop. Imponerande tillställning. Som två "festivaler" varje vecka. Bland annat deltog jag i en spontan utbildning i ett Taj-Chi Bollspel som de höll på med där. Det var så kul att jag köpte utrustning med mig hem, väldigt avkopplande. På bilden får jag tydliga instruktioner av en mästare om hur man utför denna speciella form av Taj-Chi.

Nu har jag desvärre ådragit mig en influensa och precis intagit tre kinesiska huvudvärkstabletter. Hoppas de biter.

På återseende....

=)

Lördag i Full Link Plaza

Det är lördag morgon i byggnaden Full Link Plaza och jag sitter på Starbucks och väntar på en kinesisk tonåring jag träffade förra rundan till Kina. Hon studerade på universitetet där jag fick möjligheten att undervisa en dag. Vi ska idag ha ett samtal om hennes erfarenheter från sin skolgång i tidiga år, hennes drömmar om framtiden och hur det är att vara ung i Kina idag. I eftermiddag träffar jag ytterligare två tonnisar på liknande tema. Sen blir det nog "Roosted Beijing Duck" ikväll, eftersom det ännu inte provats.

Keep you posted....

Fredrik

Fredag i lärandets och konstens tecken....

Efter 6 dagar i Beijing har jag "preppat" ordentligt inför resten av tiden här med möten och intervjuer. Att få till möten kräver mycket krattande och kontakter är helt nödvändigt att ha, annars går det helt enkelt inte. Alla är hopplöst upptagna här i Beijing, och tempot är extremt högt känns det som. Därför blir också effektiviteten i mötena är stor. Pang Pang Pang...

Idag har jag haft ett väldigt spännande möte med Christer Ljungwall, doktor i nationalekonomi och anställd vid Handelshögskolan i Stockholm. Christer är gästprofessor vid det prestigefyllda China Center for Economic Research (CCER) där man utbildar i och forskar kring nationalekonomi. Vi träffades hos honom i utkanten av Beijing. En taxiresa på drygt 45 minuter med mängder av assisterande mobilsamtal kors och tvärs för att få till kommunikationen så chaffisen hittar rätt. Taxi i Beijing är spännande....särskilt om man inte kan Kinesiska....

Väl framme vid målet väntade dock ett spännande samtal som rörde Kina och den transformering landet befinner sig i, dess framtid och överhuvudtaget globaliseringens inverkan på västländer som tex Sverige. Vi talade mycket om välfärdens stöttepelare som tex sysselsättning på arbetsmarknaden, ekonomisk aktivitet och utbildningens nyckelroll.

Bra diskussioner som jag skall utveckla i boken.

Sen var vi en sväng förbi 798 Art Zone som är ett konstområde inrett i en gammal vapen och krutfabrik. Mycket intressant och inspirerande att se hur Kinesiska konstnärer kommunicerar med sina konstverk. Området känns väldigt futuristiskt och bitvis som hämtat ur "Flykten från New York".

Det finns ställen i världen...

...där ungdomar väljs att styra. Flera medier i Kina berättar om att man i Gaojie village, 40 km från Qinjian i Shaanxi provinsen nyligen valde den endast 19-åriga Bai Yitong till att styra byn (eller i svenska mått mätt "småstad"). 19 åringen dundrade igenom valet med stort självförtroende och plockade 450 röster av totalt 461 och blev därmed den yngste genom tiderna att styra i Gaojie.

Jaha, tänker ni. Vad menar han nu med detta?

Jo jag menar att det tydligen i de mest oväntade vatten simmar fiskar av sällan skådat slag. Var någonstans i den övriga världen har ni hört talas om en 19 åring får ansvaret att styra en hel småstad? Bortsett från skillnader i politiskt styre mellan Sverige och Kina, vilket naturligtvis kan vara svårt att bortse ifrån, så kvarstår faktum att man i denna by låter utvecklingen skötas av en knappt färdig gymnasieelev. Det skulle knappast ha skett hemma hos oss.

Bai Yitong är inte inte bara tonåring, hon har dessutom tydliga planer på hur framtiden skall utvecklas. Bland annat ska hon bygga ett sjukhus och förbättra kommunikationerna:

"I have a plan to have roads linking our village with the cities, to dig deep water wells to solve the problem of water shortage and developing aquaculture in order to increase the income of our farmers," she said, the confidence gleaming in her eyes.
China Daily

Och nu kan ni naturligtvis fnysande säga att man inte kan lita på vad medierna i Kina skriver, och det kan naturligtvis vara en riktig iaktagelse, men det är inte mediernas trovärdighet som är poängen här. Utan en historia om att ungdomar kan ingjuta hopp i vuxna människors framtidstro. Det är väl ändå en ganska upplyftande tanke? Kanske något för oss att fundera över? Att ungdomar kan...

Eller?

Bokhandel the Chinese style

Nordöst om Xidan, mitt i Beijing, ligger en av de största bokhandlarna i hela Kina, Beijing Bookstore Mansion. På 8000 kvadratmeter på 6 våningsplan finns det mesta om det mesta från de över 500 förlagen som finns representerade. Vi orkade bara gå runt och kika på två våningsplan men jag noterade i alla fall två intressanta saker. Dels att det finns precis hur många böcker som helst om ledarskap, företagsekonomi, entreprenörskap och retorik med alla inriktningar man kan tänka sig. Bland annat en bok som vad jag kunde förstå analyserade Obamas installationstal, som ju inte gick av stapeln för så där hemskt länge sen. Så vill man och kan kinesiska så finns här allt möjligt att hämta kring modernt management, bra mycket mer än i en välsorterad svensk bokhandel.

Det andra man kunde konstatera var att det är helt ok att ta en bok i bokhandeln och sätta sig att läsa så länge man vill. Överallt satt kinesiska unga och gamla människor och läste i godan ro, eller ett bättre uttryck är nog att de tycktes vara i färd med att "hårdstudera". I alla gångar , i alla prång där det fanns lite utrymme över satt de och läste och läste och läste. Det känns som att det i kulturen finns stor förståelse för det "okynnesläsandet" som vi säkert skulle kalla det i Sverige, där det såklart är "förbjudet" att läsa böcker man ännu ej köpt. Men här verkar det som att läsandet har stort utrymme och stort överseende. Kanske är den kulturella koden den att det är bra om folk läser, och kopplar man det till konfucianismens läror så är det ju självklart. Att utbilda sig (läsa) gör att man blir en bättre människa. Om alla lär mer så är det bra för samhället helt enkelt.

Priset på böcker är i svenska mått mätt väldigt lågt. Modern managementlitteratur kostar mindre än en pocketdeckare på PacketShop. Jag köpte en om Ledarskapets Retorik, helt obegripligt innehåll, men snygg och skoj. Priset för en medelinkomsttagare i Kina är däremot väldigt högt.

:-)

Hot Pot at the Hot Spot

Igår anlände vi Beijing och av att döma av de 6 månader jag varit frånvarande så verkar allt sig likt så här långt, dvs det byggs och moderniseras fortfarande i en rasande takt. Tillväxten har dock slagit av på takten kan man läsa i tidningar och nyhetssiter, naturligtvis påverkas även Kina av den globala lågkonjunkturen och finansiella krisen.

På vägen in med expresståget från flygplatsen passerar man trots krisen ett oändligt antal pågående moderna husbyggen insprängda mellan lika många äldre traditionella arkitekturer. Svaret finns att finna, antar jag, i att den Kinesiska regeringen har tänkt sig att stimulera den interna tillväxten i Kina som ett medel av flera att hantera effekterna av krisen i världen. I alla fall inte slå av mer än nödvändigt på takten.

Annars läser man här ganska mycket om Hu Jintaus besök i Afrika där han just nu befinner sig i Tanzania. Kina är djupt involverat i utvecklingen i Afrika, självklart vill man ha goda relationer med alla världens länder ur ett globalt ekonomiskt perspektiv. Åsikter runt Kinas relationsbyggande med afrikanska länder går isär ganska mycket, mest utifrån krasst västliga perspektiv. Många menar att Kina exploaterar afrikanska länder i jakten på naturresurser och därför inte aktivt bidrar till demokratiska påtryckningar via tex FN på tex konflikterna i Darfur. Andra hävdar att deras intressen är mer affärsmässiga och biståndsknutna och man menar att skälet till att väst har så starka synpunkter på Kinas frammarsch i Afrika står att finna i att afrikanska länder hellre samarbetar med Kina än med västländer. Det stör den bild av väst som ensam supermakt och normsättare av en global standard. Var sanningen ligger är jag inte kompetent nog att avgöra. Jag vet däremot att att Kina alltmer sätter sig i en roll av global Hot Spot.

Ännu har det inte hunnits med så mycket sen jag anlände i lördags, men vi har i alla fall ätit Hot Pot. En Kinesisk variant av fondue där man helt enkelt kokar olika saker som kött, fisk och fågel med grönsaker i en särskild buljong och doppar det i en speciell sås. En mycket god och trevlig sysselsättning för några timmar.

I morgon blir det besök vid Svenska Skolan för att träffa personalen där och bygga fler nyttiga kontakter. Planen är att hitta fler Kinesiska skolor att besöka.

See Ya

:-D

Kina II

Ni Hao !
Nu åker jag en andra resa till Kina för research inför nya boken "I globaliseringens kölvatten". Under två veckor skall jag besöka skolor, träffa studenter och pensionärer, entreprenörer, IT-företag och en hel del annat i jakten på ökad förståelse för vart den här delen av världen är på väg och hur det kommer påverka oss i trygga Svedala.

Den förra resans kontakter och möten gav en bra grund att stå på och nu tänkte jag gräva djupare och vidga perspektiven lite. Det är så lätt att hamna i fördomsträsket när det gäller Kina. Lika lätt är det att överbländas av det stora landet i öster. Båda dessa risker är jag väldigt medveten om, och det går kanske inte att helt skydda sig mot dem, men min ambition är att skriva en bok som ger en så tydlig och "riktig bild" det går av de drivkrafter som ligger bakom vår skola/utbildning och Kinas. För dessa drivkrafter blir sedan avgörande för hur vi förstår den framtida arbetsmarknaden och globala ställningen vi får som land och välfärdsstat. Skolan och utbildningen är ju i dessa sammanhang det viktigaste kugghjulet, i alla fall som jag ser det.

Om det är något ni fått nys om eller undrar över så få ni gärna kontakta mig.

:-)

Kunskapsklassamhället smyger allt närmare...

Den senaste tiden har jag funderat allt oftare på detta med det framväxande kunskapsklassklyftorna. Inte klass direkt hämtat ur ett gammaldags perspektiv utan det faktum att det finns en risk att kunskap och lärande mycket snart kommer att ha olika betydelse beroende på vilken skola eller kommun man går eller bor i. Det vi ser hända nu, om vi lyfter blicken en smula, handlar om tillgängligheten till det moderna lärandet.

Svensk skola har sedan länge haft kungstanken "en likvärdig skola för alla". Det jag nu ser hända innebär en katastrof för hela det begreppet.

Det kommer i framtiden handla om dem som kan lära om snabbt, som kan ta till sig tillgänglig information tillräckligt fort och omvandla den till kunskap för att sedan omsätta den praktiskt i olika sammanhang genom sina färdigheter och talanger.

Tyvärr ser och hör jag hur man diskuterar om det är vettigt eller inte att utrusta alla elever med en bärbar dator och internet när man istället borde insett faktum redan för 20 år sedan att verktyget är en viktig nyckel till lärandet. Verktyget var igår en penna, idag en dator och något helt annat kanske om 20 år. Verktyget kommer variera och det är inte verktyget som är det intressanta. Utan det intressanta är att de skolor som inte anpassar sina lärmetoder i linje med ett högkommunicerande samhälle inte kommer kunna ge de unga en adekvat utbildning för den tid de växer upp till.

Om 30% av Sveriges skolor följer med tidens tecken och 70% står kvar i det gamla är det lätt att föreställa sig hur attraktivt Sverige kommer att vara om 20 år...

Om 30% av Sveriges skolor examinerar sina elever till att vara anpassade till väl fungerande världsmedborgare så kommer 70% att inte lyckas med det. Det börjar smaka beskt i munnen det där...

Men det är just det som håller på att hända. För att någon eller några oupplysta vägrar se var världen tagit vägen och krampaktigt håller sig fast i masten.

"Släpp masten och bege dig till rodret istället, annars kommer du inte hitta någon väg ur stormen..."

Vi håller på att få ett kunskapssegregerat samhälle, där vissa erbjuds stora möjligheter medan andra inte.

Vi har kanske snart inte längre en likvärdig skola för alla är jag rädd...

Ansök om pengar till projekt!

Nu finns möjlighet att söka pengar via Wallenbergs stiftelser för spännande projekt inom framtidens lärande.

Ni som vill veta mer om hur man kan söka pengar/stöd till sin skola eller kommun får gärna komma till oss på Rektorsakademien och det informationsseminarium vi anordnar tillsammans med WGLN:

Datum: 23 februari
Tid: kl 10.00 – 12.00
Plats: Rektorsakademien, Sveavägen 34, Stockholm

Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse (KAW) har, tillsammans med Stanford University, ett samarbetsprojekt (WGLN) där det är möjligt att söka anslag till projekt inom informations- och kommunikationsteknologi för och i skolan. Projekten skall vara ett samarbete mellan svensk skola/skolor, svenska universitet, amerikansk skola och Stanford University. Följande krav ställer WGLN på projektens innehåll och fokus:

• Hur kan teknologin sättas in i ett genomtänkt pedagogiskt sammanhang
• Fokus på naturvetenskap, matematik, samt språk, kommunikation och presentation
• Implementering i klassrummet samt utvärdering av den nya teknologin

För vidare information se bifogad annons. Sista ansökningsdag 30 april 2009.

Mer information här: www.wallenberg.com/mmw

Ansökan sker elektroniskt här.

Kom igen och ansök nu !

Time for a different kind of....

Här en liten film som min kära kollega Åsa Sundelin visade mig för några månader sen. Tänkte den kanske kan ge er lite funderingar så här på söndagskvällen...



Fredrik :-)

En liten film om ledarskap i skolan....

Här kommer en liten film om ledarskap i skolan.



:-)

Dagens läroplanscitat 77

När jag började blogga för några år sedan så kändes det väsentligt att ofta återkomma till vad som står i Lpo94. Det var nu ett tag sen jag gjorde det. Men här kommer ett litet men väl så viktigt grundläggande tema i läroplanen, demokrati och delaktighet.

"Kap 1: Rättigheter och skyldigheter
Skolan skall klargöra för elever och föräldrar vilka mål utbildningen har, vilka krav skolan ställer och vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till infl ytande och påverkan. Det är inte minst viktigt som underlag för den enskildes val i skolan. Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt deltaga i samhällslivet. Den skall utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. "
Lpo94

Om man läser detta så känns det som en självklarhet att elever skall erbjudas riktiga möjligheter att få delta i val av, planering av, genomförandemetod och utvärdering av lärandeprocessen.

Varför är det då så att huvuddelen av all undervisning i Sverige sker helt på basis av vad skolornas rektorer och lärare bestämmer är viktigt gällande innehåll och arbetsmetod? Hmmm för att de har utbildning av vad som är relevant? Njae....det är sant att de har utbildning i vad som kan vara relevant. Men poängen är att de just genom att de vet det och behärskar lärandets magi kan låta eleverna styra innehållet och ändå se till att de tar sina individuella vägar mot kunskapsmålen.

Låt oss se på vad det finns för definitioner av ordet delaktighet:

”Aktiv medverkan eller medansvar”.
Svensk Ordbok 1996

”de som är berörda av en fråga får möjlighet att ge sina synpunkter, och att dessa synpunkter beaktas i samband med att frågan hanteras”
Dilschmann, Falck & Krafft, s.43, 2000

...delaktighet som en hierarkisk process i vilka de berörda av en viss fråga har inflytande i olika stor utsträckning beroende på yttre och inre förhållanden.
Ledarskap och delaktighet Carina Kjellgren & Adéle Larsson (Uppsats LiU)

Det betyder att undervisning där innehåll och metod väljs av enbart huvudmannen strider mot läroplanens intentioner. Och följaktligen så måste ansvar och befogenheter att fatta beslut om vilket innehåll och vilka metoder eleverna har att välja mellan ligga hos rektorer och ytterst hos det enskilda arbetslaget av lärare. Det kräver ett delegerat ledarskap som ger medarbetarna både ansvar och befogenheter. Ett modernt ledarskap.

Annars faller ju intentionen i läroplanens platt till marken. Syftet var ju att på ett vardagligt sätt låta eleverna under sin skoltid förstå och tillämpa den demokratiska processen.

:D

Spetsa ögonen filmen...

Här kommer en liten film jag gjort i all enkelhet. Den handlar om svensk skola....kolla på den, den kanske gör att du ställer dig en del frågor?



:-)

Debatten tar fart...

Nu går Mats Ekholm, professor vid Karlstads universitet, Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet och Bengt-Erik Andersson, professor emeritus, Stockholms universitet hårt ut med ett landsomfattande upprop riktat till alla som har koppling till skola och ungas lärande. Det dessa auktoriter på skolutvecklingsområdet har tröttnat på är den senaste tidens förskjutning mot en fyrkantigare och mer barnfrånvänd svensk skoldebatt. De pekar på en avsaknad av utgångspunkter i evidensbaserad kunskap om hur lärande går till anpassat till den nya framväxande globala världen.


Ämnet är provocerande och diskussionerna går heta i skolsverige. Härligt ! Det borde borga för en seriös offentlig diskussion.

Så här skriver de bland annat i sitt upprop:

"I spetsen för ett hårdnat mode i sättet att möta barn och ungdomar går regeringen. I dess retorik hyllas kunskap. Det vore värdefullt om regeringen använder systematisk kunskap också inom utbildningsområdet. I strid mot vetenskapliga rön förespråkas straff som uppfostringsmetod, t ex i form av kvarsittning. Lärarcentrerad undervisning lyfts fram istället för elevaktivt lärande. De ungas frågor och uppfattningar om vad som är viktigt att lära döms ut. Regeringen ordnar, tillsammans med oppositionen, så att eleverna oftare blir centralt prövade och deras motivation ska styras av tätare betyg och kunskapskontroller. Betygsjakt ska ersätta kunskapstörst som drivkraft för lärande. Man avvisar evidensbaserad kunskap som visar att ungas lust att lära föds i deras medskapande och när de fördjupar sig i lärande.
Hemsidan med deras upprop (läs hela)

I mars kan DU få delta i ett spännande seminarium med Hans-Åke Scherp i styrpulpeten och vi skall göra vad vi kan på Rektorsakademien för att ställa uppropets argument i förhållande till sittande regerings åsikter. Det blir inte lätt att få till detta på så kort tid med tanke på politikernas pressade agenda. Men det är värt ett försök eftersom frågorna som flyter upp i denna kittel är högst avgörande för alla landets lärare och inte minst alla skolledare.

Jag ber att få återkomma med inbjudan när detaljerna är satta.

:-)

Att kommunicera med film...

Att kommunicera med film idag är en baggis faktiskt, och roligt. Att lära sig spela in en kort film och klippa ned den till YouTube-nivå tar mindre en 5 minuter med dagens teknik. Det räcker med att man är en en hyfsat datamogen person med tillgång till rätt grejer. Igår var jag på konstutställning i Falun och passade då på att med hjälp av min dator med inbyggd kamera spela in och klippa en enkel film om utställningen. Det hela tog inte mer än 20 minuter effektiv tid och resultatet verkar funka. Att skriva ett "paper" med samma innehåll hade förmodligen tagit dubbelt så lång tid och tråkigare presenterat.

Konstnatten 24/2 2009:



Jag ser stora möjligheter med film som kommunikations- och lärandeverktyg i skolan idag. För både elever, lärare och till och med skolledare. Att som skolledare eller lärare spela in lite av vad som händer i skolan och lägga ut det på tex YouTube är ett kraftigt verktyg.

Att låta eleverna utveckla sina färdigheter att kommunicera med hjälp av film och redovisa sina kunskaper inom olika områden genom detta medium är självklart både smart och inspirerande. Som lärare kan man på enkla sätt komma igång med att använda film som pedagogiskt verktyg, det finns många exempel runt om i sverige och världen på detta. Här ett synneligen enkelt exempel kring film som lärverktyg i samband med gitarrspel:



Och här ett exempel på hur man som lärare kan lära sig att genomföra bättre lektioner, eller snarare hur man inleder en lektion på ett bra sätt. Det är Lärare vid Lillholmskolan i Skärholmen som gjort detta tror jag. Se särskilt 6.50 in i filmen.....(roligt tycker jag):

Fjelkner och gammalmodigt ledarskap...

Jag har många gånger bloggat om att debatten om skolan mer eller mindre ägs av ett antal starka aktörer. Aktörer vars agendor styr vad som diskuteras och i vilken omfattning. De med starka resurser når ut längst med sina budskap och om personerna bakom dessutom har personliga färdigheter så blir ju resultatet ännu mer effektivt, dvs budskapen når fram.

När det gäller dessa aktörer så verkar det som att Metta Fjelkner fått det en aning hett om öronen då hon tydligen gått in och detaljstyrt vad deras förbundstidning skall skriva om och även bestämt över huvudet på chefredaktören att hon minsann skall intervjuas i varje nummer.

"Därför har hon gett direktiv för hur redaktionen på Skolvärlden ska arbeta. Den har fått riktlinjer som säger vilka evenemang som ska bevakas, hur ofta man ska skriva om olika föreningar och – vilket förstås är det mest uppseendeväckande – den åläggs att intervjua Lärarnas riksförbunds ordförande när det gäller viktiga politiska frågor. Alltså en ren tvångströja på den journalistiska självständigheten."
Journalisten 14/1 2009

Hennes egen reaktion på detta övertramp och toppstyrningsmentalitet ger hon här:

”Visst ska den vara självständig, men samtidigt så är det förbundets tidning. Om vi ska ha en tidning där ordföranden inte kan uttala sig då behöver vi inte ha någon tidning alls.”
Journalisten 14/1 2009

Metta menar att tidningen inte har något värde alls om hon inte är med i varje nummer med sina åsikter och om hon inte själv får bestämma vad redaktionen skall bevaka inom skolans område. För mig verkar det som att att Metta Fjelkner missuppfattat sin roll en hel del. Hon tycks inbilla sig att hon representerar sig själv i första hand och sina medlemmar i andra eller tredje hand. Det är det ena märkliga med denna historia. Det andra är att det också speglar en långt viktigare fråga, nämligen vilka signaler inflytelserika personer sänder ut om hur vi vill ha svensk skola. Metta är en inflytelserik person med stor makt att påverka skolpolitikens innehåll.

Hon borde naturligtvis ha förtått att ta det ansvar som följer med denna roll. Hon borde aktivt i sina handlingar verka för sådant som hon ofta har på agendan när hon representerar sina medlemmar lärarna. Jag talar om hennes åsikter och synpunkter på skolledarskapet. Nu kliver hon in som chef och kör över medarbetare och dessutom en självständig medieaktör och sätter sig själv i den viktigaste stolen, dvs tronen. Ett gammalmodigt ledarskap Metta. Ett ledarskap som inte har plats i ett modernt samhälle. Vad ger du för signaler till landets lärare när du agerar precis på samma sätt som du ofta kritiserar rektorer för? "Peka med hela handen", är det din melodi det?

Demokrati, yttrandefrihet, delaktighet och framförallt en oberoende press är viktiga grundstenar i ett modernt samhälle. Detta är kunskaper och insikter inom ramen för G-målen i åk 9 Metta.

Ta dig en funderare nu över helgen Metta och reflektera lite över vilka länder som inte har fri oberoende press och samtidigt på vilken riktning du själv nu går.

Jag ska åka till Kina den 13 februari, om du vill kan du få hänga med så kan vi tillsammans titta lite närmare på detta med styrande av press och media. de väljer nu en annan väg och öppnar upp istället. Du kanske kan lära dig något av dem. Kanske till och med något om ledarskap?

Det vore väl nåt det va?

:D

Årets ungdomskommun 2008

Gammal nyhet men ändå värt att uppmärksammas. I november förra året delade Ungdomsstyrelsen ut priset "Årets Ungdomskommun" till Umeå, för sitt långsiktiga arbete för att via bland annat inflytande och delaktighet förbättra ungdomars vardag.

Motiveringen lyder:
»Vinnaren av Ungdomsstyrelsens utmärkelse Årets ungdomskommun 2008 har länge arbetat med att utveckla sitt ungdomspolitiska arbete. Vi vill särskilt uppmärksamma satsningarna på ungas inflytande, förebyggande verksamhet och ungas fritid.

Ert ungdomspolitiska arbete imponerar men en stor utmaning blir att fortsätta att utvecklas. En satsning vi hoppas få ser mer av är arbete för att öka delaktigheten och inflytandet för de unga som idag inte deltar.«
Ungdomstyrelsens hemsida

Lotus Travel och skolresor...

Under de senaste veckorna har jag påbörjat förberedelserna för nästa Kinaresa med besök av skolor och företag för research inför mitt kommande bokprojekt. I samband med det så har jag sprungit på Lotus Travel som är en researrangör med fokus på resor till just Kina. Man ordnar gruppresor till Kina och till Skandinavien från Kina. Lotus Travel uppmärksammades för några år sedan då VD Elby Kwok Drewsen erhöll ett pris för årets affärskvinna:

”Priset går till Elby Kwok Drewsen för att hon som nyinflyttad svensk byggt upp och kraftigt expanderat en resebyråverksamhet till att bli störst i Sverige på resor till Kina med tiotusen resenärer. Hon prisas även för att under det senaste året ha etablerat egna säljkontor i Kina med resultatet femtusen resande till Skandinavien. I en tuff konkurrensutsatt marknad har Elby därmed i Madame Clicquot Ponsardins anda visat på verkligt entreprenörskap: nytänkande, mod, riskvillighet, expansionslusta och ledarskap”.
Dagens Industri 2006-05-08

Jag träffade Elby kort under ett möte häromdagen uppe på Lotus och det var en verkligt spännande upplevelse. Inte bara för att de sitter på mycket kunskap och kontakter runt Kina utan eftersom man märker ganska snabbt när man möter en riktig entreprenör att personen verkligen utstrålar beslutsamhet och utvecklingsanda. Det ger energi !

Vi beslutade att titta på möjligheter till samarbete mellan Rektorsakademien och Lotus Travel. Bland annat att erbjuda gruppresor till Kina för de skolor som är kopplade till vårt nätverk. Så om ni i er skola är intresserade av att resa till Kina så bör ni kontakta Lotus Travel och se vad de kan hjälpa till med. Ju fler som upptäcker möjligheterna med Asien, och allt som händer där, ju mer insikter får vi om den skola vi behöver nu och i framtiden. Så res mina vänner, res. Medan det ännu är billigt.

Och föresten tack ska du ha Juliet Yu som fixade mötet !

:-)

Skolan och det olämpliga...

Skolan skall ta arbeta för den värdegrund som finns angiven i läroplanerna. Det betyder att alla svårigheter på vägen i att förbereda unga människor för ett liv i samhället måste hanteras. Det är bättre att lägga manken till och ge unga människor de värderingar varpå samhället vilar än att ha övertro på aktiviteter som handlar om att "skydda" dem. Självklart skall alla barn skyddas från omedelbar fara och ingen skall komma till skada men om vår idé bygger på att allt obehagligt skall sopas under mattan så får vi en naiv verklighet att röra oss i.

Idag läste jag en debattartikel av Bengt Malmquist som leder ett stort IT-säkerhetsföretag som säljer webfiltrering till bland annat skolor. Han är upprörd över att många kommuners skolor är tveksamma till att filtrera bort websidor med innehållande "sökord" som "sex" och "porr".

"Inom skolvärlden har en rad förslag för att tackla problemet har sett dagens ljus, allt från att förlita sig till elevernas sunda förnuft, tysta överenskommelser, regelböcker, etikdiskussioner, pedagogiska samtal, olika former av kontrakt till användning av censurprogram".
Bengt Malquist publicerat i Tech

Bengt menar här att skolan inte skall, möjligen menar han inte skolan kan arbeta med annat än enbart kunskap angiven i tryckta böcker. Att samtal och insikt och diskussion inte fungerar. Man undrar varför han skriver en debattartikel om han inte tror på reflekterande kommunikation? Retoriken är densamma som tex skolminister Jan Björklund, vars budskap under lång tid har varit att förbjuda sådant han inte förstår. Jag är på alla sätt motståndare till att begränsa tillgängligheten till information, helt enkelt därför att det ger barn och unga en sned bild av vår värld. Det ger dessutom skolans medarbetare en signal om att skolan inte är en del av den värld vi förväntas förbereda barnen för. Skolan blir en isolerad skyddad verkstad, med egna normer. Mina frågor blir givetvis vilka fler innehållsetiketter Bengt och andra anser vara oförenliga med skolans uppdrag? Religion har skapat oreda och djävulskap på många håll i världen sedan tidernas begynnelse, skall vi skydda barnen från det?

Jag var i höstas i Kina och där finns ganska mycket webfiltrering, allt verkar lugnt på ytan och det förbjuda går inte enkelt att komma åt för den som vill. Men den som verkligen har behov av att komma åt detta förbjudna hittar alltid andra vägar till målet. Jag förstår att tanken är att "man räddar så många man kan från detta moraliskt förkastliga", men idén är naiv och ger en signal om okunnighet. Ett webfilter på skolan är ett slag i luften eftersom de som vill surfa på det förbjudna innehållet snart gör det med egen dator och eget mobilt bredband eller kopplar upp sig via mobiltelefon. Webfilter skulle tvärtom kunna vagga in skolledning och medarbetare i falsk osäkerhet med konsekvenser som att

"det där med porr och sånt behöver vi inte ta upp eftersom det inte finns ett sånt problem i vår skola, vi har ju webfilter"

Dessutom så kan det till och med finnas många andra skäl till att faktiskt tillåta elever att söka på ord som "sex" och "porr" eller "våld" för den delen. Detta tabuns nästan oklättringsbara terräng.

Tänk dig att du är 15 år och funderar över om du är hetero- eller homosexuell? Dina föräldrar skulle förstås klappa ihop om de upptäcker dig sitta och surfa på sidor med innehåll kring denna frågeställning, så det är knappast en risk du vill ta. Du vet ju inte än vem du är. Du fixar inte en föräldrascen kring det här just nu, du vill veta säkert först vem du är. Du börjar söka din sexuella roll. Du är 15 år och befinner dig den för alla livsviktiga rollsökningsfasen. Du kommer till skolan, den plats där du förväntar dig att kunskapen är en viktig grundsten och till för dig. Din mentorslärare känns inte riktigt helrätt som person att ta upp denna fråga med och dina kompisar kommer antagligen inte förstå dig. Men din drivkraft att söka dig rätt på stigen är starkare än detta. Du närmar dig en av de datorer som finns för skolans elever, eller du använder din egen personligt tilldelade dator som du har för skolarbete. Du söker efter information med sökordet "homosex". Du vill veta vem du är. Du måste få veta. Frågan tynger dig samtidigt som den kittlar.

Sökresultatet:
"Acess Denied - du försöker nu komma åt olämplig information med skadligt innehåll som är förbjuden enligt skolans värderingar."

Du lär dig att homosexualitet är är något som inte hör hemma i skolans värdegrund och därmed inte i samhällets, du känner dig förvirrad och börjar må dåligt. Du vågar nu inte gå till någon, inte ens din kurator, du skäms...du vet inte vem du är...du mår dåligt...

Känns scenariot ok för dig?

I en fungerande skola med ett kommunicerande levande ledarskap, en pedagogisk tanke samt en sund värdegrund i enlighet med våra samhälleliga värderingar behövs inte ingrepp i informationsfriheten. En skola där vi fångar upp beteenden eller aktiviteter som motverkar värdegrunden eller våra demokratiska grundprinciper och hanterar dem i ett lärande och utvecklande syfte. Där utnyttjas tillgängligheten av den istället och tillsammans formar vi framtiden.

Där ser vi möjligheter med lärandet, inte begränsningar av det.

Obama och skolan...

I Barack Obamas installationstal idag togs skolan upp som en viktig del att förändra så att den möter framtidens krav.

"...And we will transform our schools and colleges and universities to meet the demands of a new age. All this we can do. And all this we will do. "
Aftonbladet 2009-02-20

Barack Obama har förstått vikten av skolan som en långsiktig garant för återinföra landet till en världsledande position i en global värld.

Vad detta betyder i praktiken återstår förstås att se, men det känns i alla fall som att skolan och forskning kan se fram emot en förändring. Det verkar som att skolans position i återuppbyggnaden av USAs förtroende i världen får en framträdande roll, bland många andra viktiga områden som också kommer reformeras.

I sanning ett budskap som är intressant och som borde ge oss här i Sverige en anledning till eftertanke.

More to come....

:-)

Omvärlden påverkar oss...

Detta år hade tvi två träffar i London, en för skolledare och poedagoger och en riktad till förvaltningsnivå. Sammanfattningsvis så blev båda träffarna lyckade innehållsmässigt men torsdagens lokal brast i det att en del som stod längst bak hade svårt att höra. Det var väldigt tråkigt, men vi lär oss till nästa år.

FREDAG 16/1
Fredagkvällens träff för förvaltningspersonal gick på temat Öst möter Väst och de som kom fick höra en rapport från min Kinaresa och slutsatser dragna från den. Bland annat lyftes det att globaliseringen nu på allvar börjar sätta sina spår i världsekonomin och att vi därför bör räkna med fler och starkare finnanskriser och konkunkturer. Det vi ser nu är en början på en ny världsekonomisk fas enligt många ekonomer. Till detta skall då läggas att Kinas och övriga Asiens utveckling spelar stor roll för var produktion och initiativkraft har sitt nya centrum och att detta spelar roll för hur vi förbereder våra barn ungdomar för sina liv. Här spelar det roll att vi tänker i nya pedagogiska banor och att vi verkligen utvecklar oss alla i kreativitet och idéskapande.

Efter minglet så bjöds det på ett intervjusamtal på scenen som leddes Ove Lidström Apple och Cecila von Schedvin Rektorsakademien. Personerna som stod i fokus var Dan, student från USA, och Juliet Hong Yu, från Kina. Samtalet kretsade kring skillnader och likheter mellan Amerikansk och Kinesisk skola. De båda konstaterade att den bästa skolan var den som lät deras båda styrkor sammansmälta till en och där kreativitet och eget initiativ sattes i centrum. Samtalet rörde också de framtida utmaningar som den yngre generationen står inför, ekonomiska som miljömässiga. Detta var mycket uppskattat av deltagarna.

TORSDAG 15/1
Torsdagkvällens stora nätverksträff i samband med mässan BETT i London för sammanlagt 360 personer med särskilt intresse av det nya lärande.

I år höll vi till på en av världens största Apple Store men tyvärr var lokalen inte anpassad för så mycket folk och många hade därför svårt att höra det uppskattade innehållet:

Elisabeth Hellerström från MTV Networks inledde med att gå igenom deras senaste världsomspännande undersökning kring ungdomars välmående och särskilt kring vad som stressar dem. Främst handlar det om att få en bra utbildning och ett bra jobb i framtiden. de tycks inte ha så stor framtidstro vilket naturligtvis är oroande. Hennes budskap är att vi måste göra vad vi kan för att minska deras oro och för att hjälpa dem fram i livet. Här krävs kreativitet. Därefter fortsatte Elisabeth med en studie kring hur svenska ungdomar uppfattar skolan och sina lärare. Det visade sig bland mycket annat intressant att, i likhet med Skolverkets egna mätningar, att svenska elever (90%) trivs väldigt bra i skolan och ser upp till sina lärare. Det betyder att förutsättningarna är goda i svensk skola för att göra något åt framtiden i det globala samhället.

Därefter samtalade undertecknad med Juliet Hong Yu från Kina. Samtalet rörde hur det är att gå i skolan i Kina och vilka drivkrafter som finns hos kinesiska elever.

Som avslutning redogjorde Cecilia von Schedvin för utvecklingen i Asien när det gäller IT i undervisningen. Man kan konstatera att Asien i många stycken kommit längre än oss i utveckling när det gäller att faktiskt utnyttja IT i undervisningen och utbilda sina lärare trots att Sverige har bättre förspänt gällande infrastruktur. Cecilia lyfte särskilt fram Malaysia som exempel på strategiskt politisk medvetenhet i fråga om IT för skola. 1996 startade Smart School Project som givit landet stort försprång i hur man faktiskt får lärare att ta till sig IT och som därmed förändrat synen på lärande och val av metoder. Även Kina togs upp som sedan 1999 infört en skolreform med bland annat ny läroplan där IKT ingår i landets lärarares utbildning plus i en omfattande kompetensutvecklimg av samtliga aktiva lärare.

London, Fish & Chips och 10 000 pund till lärare

Idag har jag hamnat på plats i London. Syftet är att bland annat besöka BETT, den stora mässan för IT och lärande/skola. Efter diverse strul med internet och annat så hamnade jag till slut på en English Pub och åt den traditionsmässiga rätten Fish and chips.

Under måltiden läste jag en bunt inköpta tidningar och fastnade för nyheten om den Brittiska regeringens storsatsning på skolor i områden där förutsättningarna inte är så stora. Nyheten kom ut idag. Man söker 6000 superlärare till 500 av landets hårdast utsatta skolor och lovar de pedagogerna 10 000 GBP, alltså motsvarande drygt 120 000 kr i bonus. Förutom lön givetvis. För att få dessa bonuspengar tecknar man sig för 3 år.

Regeringen vill minska den just nu så tydliga kopplingen mellan barns socioekonomiska oförutsättningar och studieresultat. 6000 superlärare a 120 000 kronor blir 720 000 000 kr extra i skolbudgeten det. Alltså billigt. Ja kanske tänker man ändå åt rätt håll här, låt de bäst meriterade och kompetenta lärarna konkurrera om att ta sig an det viktiga jobbet att ge barn med sämst förutsättningar en bättre framtidsmöjlighet. Action! I andra länder anställer man istället fler statliga kontrollanter av skolan...För det ökar ju självklart lärandet för alla miljoner barn...Ehhh...eller...NOT?

Golden handcuffs
I tidningarna kallas det av kritikerna för "Golden handcuffs" och meningsmotståndarna ser hellre att man tar de där pengarna och ger alla landets lärare en bonus.

Britterna har satsat länge
Spännande idéer här borta i Storbritanien må jag säga. Det saknas inte visioner och idéer om skolans utveckling. Sen att förutsättningarna och den pedagogiska nivån ligger några decenier bakom oss svenskar spelar ingen roll. De gör något åt sin situation och satsar ordentligt. För ett antal år sedan startade reformeringen av Brittisk grundskola då man tillförde resurser motsvarande 400 miljarder pund till IT investeringar, kompetensutveckling av pedagoger och ombyggnationer av skolor. Ambitionen är att modernisera skolan.

Och nu vallfärdar pedagoger och skolledare från hela Europa till London och besöker BETT-mässan, eftersom där det skapas marknad skapas också mötesplatser för intresserade.

Man kan inte låta bli att tänka:

Tänk om Sverige tog initiativet och blev världscentrum för skola och det nya lärandet?

Det vore inte alls omöjligt med tanke på att vi traditionellt inte sitter lika mycket fast i gamla traditioner som Britterna. Men då krävs djärva politiska beslut och rejäla satsningar. Nu ska det i alla fall bli spännande att bevaka detta med England några dagar.

Vi hörs...

:D

Ledarskap som hämmar kreativitet...

Jag tänkte nu skriva om ett ämne jag bloggat väldigt lite om den senaste tiden men som jag normalt sett engagerar mig mest av allt för. Det handlar om ledarskap, och ledarskapets betydelse för att lyckas med att utveckla skolan och andra arbetsplatser. Det kan aldrig nog poängteras hur oerhört viktigt ledarskapet är, oavsett det handlar om Rektorskap, VD-skap eller lärarskap.

De senaste åren har en vind börjat blåsa upp, en vind av förändring. Vi har fått en allt kargare diskussion om vad som behövs göras för att tex svensk skola skall utvecklas mot bättre resultat, främst avseende lärande, men även andra områden som ligger organisationen nära. Förslagen har de senaste åren mestadels rört förändringar av de yttre slagen, dvs kring yttre faktorerna som lärarutbildning, betyg, ordning och reda m.m. Ofta handlar det om tuffare tag, konfliktsperspektiv, stämma i bäcken, räta upp saker. (När krubban är tom så bits hästarna). Ändringar i yttre förutsättningars kräver inte särskilt mycket av ledarskap. Att förändra dessa betingelser kräver bara ett enkelt beslut. Att på riktigt få till stånd förbättringar i verkligheten är ofta en helt annan sak. Utveckling och förbättring måste starta innifrån och med delaktighet, inte ur ett rättviseperspektiv utan helt enkelt för att det är den effektivaste metoden.

Ett ledarskap med en ensidig syn på vilka betingelser, yttre eller inre, som ger resultat leder sällan mot en bättre värld. Det krävs en balanserad mix. Men det ledarskap som bygger på både yttre och inre betingelser tycks hamna lite i skymundan nu i "handlingskraftens" tidevarv, där tydliga beslutkraftiga chefer höjs till skyarna utan närmare analys. Att hellre prata om fina förändringsambitioner än att göra saker som verkligen har betydelse och leder någon vart tycks alltför ofta härska hos chefer i lågkonjunktur. Det auktoritära och toppstyrda centraliserade ledarskapet får här plötsligt ny kraft och organisationen riskerar tyvärr hamna i återvändsgränder och gamla fotspår utan den livsviktiga kreativiteten.

Det finns inget så kreativitetsdödande som en chef som inte lyssnar eller inte delegerar både ansvar OCH befogenheter till sina medarbetare. Och det är en svår balansgång, skall erkännas, om man vill få till en mix av de båda perspektiven handlingskraft och lyssnande. Och skulle man nu av någon anledning inte vilja ha kreativa, utvecklingsbenägna och nytänkande medarbetare/elever är det såklart det hierarkiska och toppstyrda ledarskapet såklart den överlägset bästa metoden som finns att tillgå.

Det vi behöver i Sverige är mer kreativitet, inte mindre, och därför krävs att vi diskuterar ett mer lyssnande och tillitsbasserat ledarskap.

Ni som lever i en organisation med centraliseringskultur, där chefen är den som fattar alla beslut och vill ha insyn och kontroll över allt och alla vet vad jag menar. Ni som arbetar i eller själva leder en organisation där besluten fattas där besluten också får sin konsekvens får säkert kalla kårar på ryggen inför tanken på en återgång till det gamla hierarkiska synsättet.

Det krävs naturligtvis en balans. Vist är det så att varje fas en organisations befinner sig i kräver sin speciella typ av ledare, och ibland vid katastroflägen så krävs en oerhört beslutsam chef som fattar strategiskt viktiga, nödvändiga och ibland obekväma beslut. Beslut där tid inte finns för särskilt stor grad av inflytande eller delaktighet. Men dessa situationer är proportionerligt sett extremt få.

De flesta organisationer behöver nu i tider av förändring i världsekonomin snarare utveckla sin kreativa förmåga än hindra den. Hur skall vi annars komma fram till bra lösningar? Och för att som organisation bli mer handlingskraftig behöver chefen ge medarbetare stora mandat att fatta egna beslut och leta sig fram till de lösningar som är effektivast och bäst.

Jag tycker att:

Chefen oftast fattar rätt korkade beslut

Bakom det ligger en övertygelse om att de som jobbar närmast verksamheten är de som är bäst skickade att fatta beslut. Men att chefen ofta istället tycks tro att han/hon är den som vet bäst om allting. Ibland, kring vissa specifika frågor, vet chefen bäst men oftast inte alls. Alla chefer trillar dock ibland dit på detta med att tro sig att alltid veta bäst, och jag själv alltför många gånger skall också villigt erkännas. Men samtidigt vet jag ju att det inte är så och försöker därför alltid att delegera så mycket jag bara kan av just detta skäl. Det är ledarskapet som avgör om organisationen skall utveckla initiativkraftiga och kreativa egenskaper eller inte.

Det gäller inte minst ledarrollen lärare...

Så jag hoppas att diskussionen om centraliseringens och toppstyrningens hämmande av kreativitet i både skola och näringsliv blir betydligt livligare 2009. Det är i lågkonjuktur och kristid vi behöver "action" som mest, inte rädda organisationer som kör på för mycket säkerhet och sitter och håller sig i bordsskivan.

:D

I strålkastarljusets sken...värmer sig de kortsiktiga...

Den här texten finns i ursprunglig form i tidningen Hjärnkraft nr 4 på temat konsekvenser av ungdomsvåld men jag tänkte att den kanske kunde göra nytta här också.

Vi lever i ett land som jag ganska ofta anser sakna visioner och riktigt kreativa idéer om hur vi vill ha det på längre sikt. Det mesta i sammhällsdebatten idag rör snuttifierade och defensiva åtgärdspaket som oftast är att betraktas som rena brandkårsuttryckningar. Problemet med denna kortsiktighet är att vi till slut tappar förmågan att anpassa oss till förändring och för vårt samhälle viktiga utmaningar.

Jag ska ta ett konkret exempel. Så fort det händer något inom området ungdomsvåld så startar en våg av reaktioner. Det blir plötsligt 100% fokus på problematiken runt unga människors våld mot varandra och man börjar diskutera fenomenet överallt. I tidningar, i TV, vid fikaborden. Dessutom börjar också enskilda personer och organisationer inse nyttan av uppmärksamheten då strålkastarljusen tänds. Plötsligt vimlar det av goda människor som vill bidra till det minskade våldet. Det arrangeras möten, demonstrationer och det startas insamlingar. Det debatteras i morgonsoffor och det kastas ansvar mellan olika läger, vems är felet? Men till slut, efter allt detta, så står vi där lika handfallna och novisa i bakvattnet på de kortsiktiga tänkandet. Hur gör vi? Vad hjälper? Kan ingen göra nåt? Hjälp vi kommer sjunka? Jäkla ungdomar…kan de inte skärpa sig? Samhället faller i bitar! Det var bättre förr! Ordning och reda! Ja vist, det gäller att sätta in de hårda handskarna tidigt. Analysnivån blir i de allra flesta fall riktigt grund.

Poängen är att det aldrig kommer hända något med ungdomars värderingar och omtanke om varandra om vi inte alla tar vårt gemensamma ansvar för dem som nu växer upp i vårt fina samhälle. Föräldrar har ett naturligt ansvar, eller hur? Men alla unga har inte engagerade och närvarande föräldrar. En del har inga föräldrar alls, medan har men som kanske är dysfunktionella och där missbruk och våld eller olika typer av funktionshinder präglar vardagen. 16-17% av svenska ungdomar lever dagligen i den världen. Hårda handskar spelar ingen roll om man har ett helvette vid sidan om, där man varken känner sig sedd eller älskad.

Människor som trivs, känner trygghet och litar på sin egen och andras förmåga har inga direkta anledningar att ta till våld. De vet bättre. De känner efter och förstår genom sina empati-glasögon som vuxenvärlden lyckats ge dem. Det gäller att i skolans regi få de unga att känna självtillit genom att ständigt uppmuntra och lyfta fram deras egentliga kapacitet. Och det är ingen omöjlig uppgift att klara detta, framförallt eftersom skolan är den plats där unga människor vistas mest.

Unga människor måste få riktiga och ärliga chanser att diskutera, värdera, komma till insikt med livet i samhället, och enda sättet är att vi sätter oss ned med dem, en efter en...timma för timma.

Det kommer att kosta mycket tid, men det måste det få göra. Det är en investering som ger trippelt tillbaka i människovärde och lärande.

Eftersom vårt samhälle utvecklats till att handla mycket om högt livstempo så klarar inte föräldrar på egen hand att forma de unga. Skolan måste här få ett ännu större uppdrag runt det som dess pedaoger är bra på, nämligen att odla och utveckla våra ungdomars hjärnor efter sunda värderingar. Värderingar i samklang med ett modernt humanistiskt samhällsperspektiv, ett perspektiv som vilar i tanken att unga kan och har förmåga om vi bara visar dem. För det är där vårt lands förbättringspotential sitter på riktigt. Den sitter inte i kortsiktiga strålkastarprojekt eller krönikor som denna.

Så sluta läs nu och greppa alla barn och tonåringar i närheten och ge dem en lång innerlig kram.

Varje dag.

:-)

Cecilias Omvärld! Ny Blogg!

Nu har Cecilia Schedvin hos oss kommit igång på allvar med sitt omvärldsbevakande av IKT i skolan. Med hjälp av Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond som kan vi ha en resurs enkom för detta.

En viktig byggsten i Rektorsakademiens verksamhet är att lära av andra framgångsrika projekt, inte bara i Sverige utan världen över. Eller mer specifikt av hur man har implementerat ny teknik för att utveckla skolan och lärande. Det är för detta vi rekryterat Cecilia Schedvin, som omvärldsbevakare. Cecilia har tio års erfarenhet från skolans värld där hon har varit verksam både som föreläsare med inriktning på nya medier och som lärare.

Så här säger Cecilia själv om sitt tänk kring lärande och nya medier:

"Jag drivs av att få förändra, förnya och av att verkligen släppa tanken fri. Det är den typen av kreativt tänkande som jag tror att den nya globala skolan kan medverka till med hjälp av ny teknik och kunniga, kreativa lärare. Framtidens skola finns redan där, det är jag övertygad om, man måste bara hitta de goda exemplen och lära av dem".

Ni som vill följa hennes blogg och ta del av hennes upptäckter gör klokt i att kolla in denna resurs framöver: Cecilias Omvärld.

Hon tar gärna emot tips och svarar på frågor också.

Det nätverk som Cecilia nu bygger upp bestående av människor med unikt intresse för IT och lärande både från Sverige och internationellt kommer vara en kraftfull resurs för er att utnyttja framöver och vill ni vara en del av det så kontakta henne och berätta vad ni gör. Era bidrag och era erfarenheter är lika viktiga som våra egna och alla andras. Det är lätt att glömma bort ibland i vardagens rusningstrafik. Alla behövs om vi skall kunna påverka vår framtida lärstruktur.

Så häng med nu för sjutton och hjälp till att göra något stort av detta !

:D

Ett konstruktivt politiskt förslag !

Aftonbladet skriver idag om Moderaternas kommande förslag om att låta de elever som av olika skäl inte kan gå i skolan, tex skolvägrare, få genomföra sina studier via nätet och kompetenta pedagoger.

– Det är väl att ge upp i dag när så många elever inte är i skolan. Då måste man hitta andra metoder för att nå dem. De ska lära sig det de behöver lära sig, i vilken form det sker måste vara underordnat.
Mats Gerdau, Aftonbladet 2009-01-04

Ett förslag som naturligtvis berör vårt projekt Oneeighty där vi vänder oss till "hemmasittare". Projektet som leds av mediepeadogogen Åsa Sundelin har nu pågått i snart 1,5 år och resultaten är mycket imponerande. Vi känner att vi är på helt rätt väg här.

För en gång skull är det roligt att läsa politiska förlag, Mats Gerdau (blogg) och hans grupp tar uppenbart utgångspunkt i lärandet och inte i gamla strukturer. Inte det vanligaste i den politiska sfären den senaste tiden.... Det betyder att Sveriges ca 1500 elever som inte kan gå i skolan av olika skäl plötsligt kommer få möjligheter de inte tidigare haft och som på sitt lilla sätt kommer öka Sveriges möjligheter att ta vara på deras talanger så de inte riskerar tappas bort. För bland dessa hemmasittare finns fantastiska talanger och personligheter som saknar motstycke blend normativa personer som dig och mig, vi som väljer att anpassa oss till i stort sett vad som helst. Problemet är att de inte passar in i systemet och väljer sin egen väg. Ditt och mitt problem är kanske just att vi passar in för mycket och därför indirekt bidrar till att många personer kreativitet och nytänkande aldrig får utrymme... Därför är detta förslag från Moderaterna bra. Man får bara hoppas att detta inte blir en trist partipolitisk träta utan att alla partierna tar ansvaret att ge dessa unga människor en utbildning och ett lärande som de har rätt till. Men förhoppningsvis sker det inte för denna fråga är ju som jag ser det inte en partipolitisk fråga utan en fråga om lärande.

Så bra jobbat Mats !

:D