Såg en diskussion på en annan blogg att man efterlyser betyg i uppförande. Vojne vojne, vissa vill vist tillbaks till 1800-talet.Vad är gott uppförande?
Vem bestämmer vad gott uppförande är och i vilket sammanhang?
Hur sätter man betyg på det?
Vad tillför ett betyg i uppförande?
Vilket är mönsteruppförandet?
Är det tex Jan Gillous Ondskan som eftersträvas?
Vilka tillgångar tar vi vara genom betyg i uppförande?
Många av de entreprenörer jag känner är elever som stack ut från mängden och var ganska jobbiga i skolan och många av dem hade både läs och skrivsvårigheter (ex Dyslexi), ADHD, ADD etc. De skulle garanterat fått sämsta möjliga betyg i uppförande. Men de tillför samhället enormt idag, kanske just för att de inte knäpptes på näsan för sitt uppträdande i en fas i livet där hormonerna sprutar åt alla möjliga håll. Mycket av stökbeteendet är en del av identifikationsprocessen, glöm inte det. Alltså naturligt... Dessutom tar männsikor som inte lyckas och kompenserar sina misslyckanden genom att bli lyckade i att just misslyckas riktigt rejält. Man blir bra på att vara dålig så att säga...
Hela idén med betyg i uppförande handlar om att tidigt skapa utanförskap och avgränsa vilka som passar in och vilka som inte passar in. I detta finns inget politiskt ställningstagande från min sida utan det handlar om att vi måste ta tillvara alla krafter i samhället. De som stängs ute och marginaliseras rånar till slut värdetransporter som levebröd eller rånar bensinstationer. De är entreprenörer som behandlats som avvikande moment och som därför använt sin professionalism i fel bransch, nämligen kriminalitet.
Däremot så måste de som mår dåligt eller har psykiska störningar av olika slag uppmärksammas och ges den hjälp de behöver i tid.
Med ett betyg i uppförande skulle vi i värsta fall kunna se en explossionsartad kriminalitet...
Det är en risk man då får ta...men är den risken värd att ta ?
1 comment:
Mycket bra skrivet! Dessa argument får sällan komma fram i debatten som präglas av rop efter rottingen.
Post a Comment