Hörde på TV att elever i högstadier anser att man borde få betyg redan i 7an och kanske till och med i 6an. Skälen är nog egentligen att de blir chockade i 8an då betygen kommer in i bilden och att de då ångrar att de inte började koncentrera sig lite tidigare. Ett annat skäl är att stökigheten ofta är stor just i 7an eftersom nya roller skall sättas bland nya kamrater och många stökisar säger att "varför ska jag plugga nu när vi inte för betyg förens i 8an". Inte särskilt långsiktigt tänkande kanske men man kan nog inte begära mer med tanke på den fas de är inne i i livet.
Däremot bör man fundera över begreppet betyg och kanske vidga resonemanget en smula.
Ett perspektiv är att det handlar om att medvetendegöra eleverna om var de kunskapsmässigt befinner sig i förhållande till de kunskapsmål som finns. Om man gör det ordentligt så vet eleven hur den ligger till målmässigt.
Ett annat perspektiv är att betyget handlar om att kategorisera eleverna efter betyg för att se vilka som skall komma in på gymnasiet.
Om man sammanför dessa perspektiv så kan man finna man att skälet till att eleverna sannolikt vill ha betyg tidigare är att de eftersöker kontrollpunkter kring var de står kunskapsmässigt som harmoniserar med de "kommande betygen" i åk 8 och 9. För någonstans innerst inne vill de lyckas, men de satsar inte om de inte ser hur det skall gå till. Omdömen baserade på betygskriyterier kanske kunde vara något? Kanske kan eleverna vara med att själva bedöma sig?
Nu framgår det hursomhelst i både skollag och läroplan att eleverna skall ges sådan insyn i lärarens arbete med bedömningen etc så att eleven vet hur den ligger till. Inte andras men elevens egen situation. Frågan är om detta sätt att arbeta fått genklang bland alla lärare?
1 comment:
Vad tror du om nationella prov som kunskapsmätare?
Post a Comment