Dagens läroplanscitat Del 10

Som idag handlar om betygsbedömning enligt nationella kursplanerna.

"Om det finns särskilda skäl får läraren vid betygssättningen bortse från enstaka mål som eleven skall ha uppnått eller enstaka kriterier som eleven skall ha uppfyllt. Med särskilda skäl avses funktionshinder eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven skall kunna nå ett visst mål eller uppfylla ett visst kriterium. Detta gäller samtliga betygssteg."

Ur grundskolans nationella kursplaners inledning under stycke "bedömning"

Bedömning mot mål genom betygskriterier är en konst man kan lära sig, men det kräver mycket engagemang och vilja att förstå vilka mekanismer som ligger bakom. Den förståelsen måste man ha för att kunna bedöma på ett likvärdigt sätt inom framförallt lärarkollegiet men också för att säkra en så likvärdig nationell bedömning som det går. Det var enklare förr när läraren hade till uppgift att peta in eleverna på rätt plats i normalfördelningskurvan.

Det skulle vara kul med ett "nationellt prov" för lärare i ämnet betygsbedömning :-)

Gott nytt år :-)

Nätet är stort...större än "the real world"...

...på GOTT och ONT !

Lagförslaget om att det är förbjudet att kränka barn via nätets mötesplatser som Lunarstorm och Playahead etc bprde varit införlivat i lagen redan för 10 år sen. Redan då borde man kunnat ana sig till händelser som Alexandra (31 åringen som ofredat och våldtagit unga tjejer på nätet och i den fysiska världen och kallade sig Alexandra som alias). Att det inte är förbjudet att vuxna föreslår sexträffar för trettonåringar (s.k grooming) är naturligtvis inte bara orimligt utan i grunden också helt vansinnigt.

Hur man hanterar detta kommande förbud rent juridiskt låter vi rättsväsendet avgöra och de skiljelinjer och kriterier som det måste tas hänsyn till får nog växa fram eftersom det juridiska gränslandet mellan nätets värld och den riktiga världen i andra sammanhang visat sig vara komplicerad.

Däremot skall man nog inte övervärdera riskerna för grooming. Om vuxna intresserar sig lite mer för denna "nätets värld" så kan man genom kunskap och förståelse sätta verkligheten i centrum istället för att genom okunskap låta rädslan över det okända ta överhanden. Det vore nog bra om man tex lät undervisa svensk skolas samtliga lärare och andra yrkesgrupper (ca 350 000 personer) i hur det faktiskt fungerar där ute på nätet. Jag utbildade mina lärare på Broängskolan en dag i hur nätets mötesplatser fungerar och det gick bra. Naturligtvis var det lite "skämmigt" för en del att finna sig i rollen som total novis men efter en stund började fler och fler ana lite om vilken värld ungdomarna lever i. Även rektorerna i området fick en chans att bekanta sig med Lunarstorm och det var väl en och annan som inte riktigt greppade vad denna kunskap skulle kunna användas till. Någon trodde till och med att jag menade att de på äldre dar skulle börja leva ett liv på nätet? Men syftet var naturligtvis att fördjupa deras insikt om ungdomars livsstil och vad de gör på nätet.

Jag tror att om vi vuxna, lärare, rektorer, fritidsledare, skolmåltidspersonal, vaktmästare, föräldrar, far- och morföräldrar, grannar, idrottsledare etc sätter oss in mer i detta så kan vi minska riskerna för att någon råkar illa ut.

I dagens Smålandsnytt finns en artikel om problemen med tex pedofiler på nätet men ungdomarna från Norregårdsskolan i Växjö menar att problemen är överskattade. Snarare menar de att i Växjös nätgemenskap utvecklas en nätform av social kontroll. Samhället är så litet att alla vet vilka som hänger med vilka och även på nätet.

- Man får en grym koll på vad alla kompisar håller på med. Och man vet precis vilka i Växjö som hänger med vilka. Det kanske kan vara bra, säger Fanny Nilsson.
- Det händer ju hela tiden att man träffar folk ute, som man redan träffat på Lunar, säger Elina Anderson.
(Smålandsposten 2005-12-30)

I större städer är ju anonymiteten större och därmed också riskerna större, även om riskerna trots allt finns även på mindre orter och inte kan/ska negligeras. Poängen som tjejerna lyfter fram är just social kontroll och med en utbredd sådan minskar riskerna. Detta handlar ju om att skydda barn från grooming och pedofili och inte att om att skydda dem från nätet i sig, som spelar en central roll i ungdomars liv.

Bilden föreställer Gregg Richie som anhölls efter att som musiklärare på en skola i USA på fritiden idkat grooming och kränkt elever sexuellt. Han anhölls mot en borgen på 2 000 000 kr.

Skoldebatten är kosmetika :-)

När alla nu säger att vi skall begränsa antalet högskoleplatser och renodla mer praktiska gymnasier finns det anledning att fundera en stund över vilken framtidsbild som ligger bakom? Eller om det finns en framtidsbild överhuvudtaget? Jag är lite osäker på vad debattprimadonnorna har för bakgrundsanalys faktiskt?

Ni som följt denna blogg kan inte ha undgått att se en hel del inlägg om den ökande globaliseringens förändrade krav på vårt land och för att inte säga hela västvärldens syn på vår egen kompetens och framförallt vårt minskande kompetensövertag jämfört med utvecklingsländer.

När nu konkurrensen från länder som Indien och Kina rullar upp i farstun så måste vi fundera över vilka konkurrensfördelar som skall ersätta det allmänna kunskapsövertaget, det är snart uppätet. Om vi inte kan producera billigt så måste vi vara bättre på att skapa nya ideér, produkter och företag. Altrenativet är att vår välfärdstanke får monteras ned brick by brick. Och det känns väl inte rimligt, eller ? Nej jag tänkte väl det =0)

Rgeringen säger att 50% av alla elever i grundskoal och gymnasie skall läsa vidare på universitet. Det är ju såklart lite av en arbetsmarknadsåtgärd om än i fårakäder. Å andra sidan krävs det samhällsmedborgare framöver med högre kompetens för att vi överhuvudtaget skall hänga med i racet med låglöneländerna. Men frågan är ju om universiteten sysslar med rätt saker om en del i ett dolt uppdrag handlar om att sysselsätta folk, man har ju nog med att sysselsätta sig själva ibland efter vad man hör?! Inte ens AMS klarar ju att arbeta med sysselsättning menar jag ;-)

En annan skoldebatt rör praktiska gymnasielinjer där man vill ta bort teoretiska ämnen och införa lärlingssytem. Ja kanske är det en bra idé ? Eller så är det en kass idé? Men oavsett, vad hjälper det?

Vi måste ändra de sätt vi låter skolan arbeta och vi måste uppmuntra helt andra saker i skolan än vi gör idag. Vi måste uppmuntra elever att ställa frågor, att utveckla sina kreativa ådror, att tänka entrenböriellt, att lära sig effektiva stretgier för eget lärande ("att lära att lära"), att tänka i nya icke linjära banor, att våga utmana ännu mer än idag, att ifrågasätta strukturer. Vi måste sluta uppmuntra konformitet !

Då får vi en skola som förbereder eleverna för de krav som framtiden ställer. Den debatt som förs just nu i TV och morgontidningar är mest kosmetisk.

Men smink kan ju för all del dölja allt möjligt en stund :-)

Brandskydd i skolor

Under min tid som rektor slog det mig vid flera tillfällen att detta med brandskydd är extremt viktigt för skolans säkerhet. Ansvaret för skolans brandsäkerhet överförs nu alltmer till skolorna själva och huvudansvaret för det hela vilar på rektor. I sak är detta inte märkligt. Men en rektor har i allmänhet precis lika stor bransskyddsutbildning som en bibliotikarie eller hårfrisör. Ändå ansvarar han/hon för skolans brandsäkerhet. Men om vi backar bandet en tre fyra km måste man väl ändå ställa frågan om varför inte brandmyndigheterna ansvarar för brandsäkerhet och skolan för barnens lärande ? Det vore i alla fall ur ett kompetenshänseende lite mer smakfullt. I vissa kommuner hyr skolförvaltningen (skolan) lokalerna av fastighetsförvaltningen och i en vanlig hyresrelation ansvarar hyresvärlden för att tex brandskyddsåtgärder och säkerhetsutrustning finns i lokalerna. Men inte överallt i skolsverige utan på många ställen är det rektors uppgift att tillsammans med lärare sörja för detta. Märkligt värre !

Vore det inte bättre för säkerheten om brandskyddsexperter handhar brandsäkerhet ? Ett alternativ är ju att brandskyddsutbilda rektor och ge honom/henne en ordentlig grundutbildning i brandsäkerhet arrangerad av brandförsvaret och inte av administratörer på skolförvaltningen. I alla fall i kommunala skolor. Friskolor hyr ju lokaler på andra premisser och där kanske man får tänka annorlunda.

Hur som helst är det ju rätt speciellt att brandfrågor som rör barns livssäkerhet ansvarsmässigt läggs på rektorer och lärare? Man kan ju i alla fall fråga sig om det verkar rimligt ?

God Jul :-)

God Jul alla glada laxar :-)

Fredrik

Dagens läroplanscitat Del 9

Riktlinjer

ALLA SOM ARBETAR I SKOLAN SKALL
uppmärksamma och hjälpa elever i behov av särskilt stöd och samverka för att göra skolan till en god miljö för utveckling och lärande.

LÄRAREN SKALL
utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan, ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel, stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter, samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen och organisera och genomföra arbetet så att eleven

- utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,
- upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt,
- får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,
- successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar,
- får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang och
- får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.

Lpo94

En förtrollad värld :-)

Det är få förunnat att få samtala med barn och tonåringar. Faktum är att de allra flesta bara samtalar med sina egna och väldigt sällan med andras barn och tonnisar. Några av de få förunnade är lärare och eventuellt några skolledare men framförallt lärare. Vilka enorma kunskaper många av dessa lärare har om ungdomar. Eller har de det ? Svaret kan vara klurigt att riktigt reda ut av lite olika skäl. Många lärare har nog genom samtal med sina tonåringar fått inblick i hur de tänker. Andra försöker men lyckas inte ta sig ur de föreställda rollerna "lärare" och "elev". Min erfarenhet är nämligen att de lärare som verkligen bryr sig, eller som en elev sa: "nån som lixom bryr sig äkta", de bygger relationer och genom positiva relationer skapas förtroende och vips så får man access till tonåringarnas värld nästan som en like. Att få tillgång till det som en näst intill en like är farscinerande.

Jag ska ge ett exempel på hur man INTE får access. En lärare sa till mig vid ett tillfälle att hon var bekymrad över en elev som var utsatt för diverse kränkningar och alltså var mobbad. Bland annat hade läraren samtalat med eleven och hon hade då berättat att några hade varit inne och skrivit eleka lögner och fula ord i hennes gästbok. Läraren hade då frågat eleven "varför låter du din gästbok ligga framme i ditt rum då, kan du inte gömma den?". Det läraren var bekymrad över var att eleven inte längre pratade med henne om sin situation. Förmodligen, sa jag, så hade eleven tappat förtroendet för läraren eftersom hon inte förstått att hon menat gästboken på Lunarstorm och inte nån jäkla pappersgästbok som hennes farmor och farfar använde i sommarstugan. Eleven hade helt enkelt skakat på huvet och gått därifrån, "hopplöst fall". Att läraren inte kände till Lunarstormbegreppet och vad en gästbok på nätet är för något satte på något sätt ribban för trovärdigheten. Det var i alla fall vad eleven berättade för mig sen.

Min poäng är att genom att verkligen intressera sig för elevernas värld kan man vinna förtroenden som ger en access till deras liv och genom att komma in där kan man åstadkomma underverk. Med detta menas inte som en del politiker påstår att det skulle vara att "bli kompis med eleverna" och att man ägnar sig åt flumskola. Elever blir inte kompisar med vuxna, försök hajja det...det finns inte på deras världskarta. Att tro det visar bara hur långt man är från verkligheten. Varför skulle en tonåring bli kompis med en vuxen?

Nej det handlar bara om att intressera sig och bry sig om elevernas lärsituation. Smarta personer väljer att bygga relationer med sina elever och få tillgång till deras förtrollade värld.

Ni som inte lyckats med detta kan via Sveriges Radion PodRadion "barnen" (http://www.sr.se) få lite smak av barns tankar och ställningstaganden. Lyssna på det så förstår ni hur viktigt det är att få tillgång till dem.

http://www.sr.se/cgi-bin/mall/artikel.asp?ProgramID=2332&Artikel=739347 (Länk)
http://www.sr.se/Podradio/xml/p1_barnen.xml (Feed till din iTunes)

Flextid för elever i Solna :-)

I Solna har nu skolorna möjligheter att köra flextid för elever och rimligtvis då även personalen kan man tänka. Bra med tanke på att vetenskapen säger att tonåringars biologiska klocka förskjuts. Dessutom säger viss annan forskning att vi inte är anpassade för alltför tidiga mornar. De 30-tal skolor i Sverige som prövat flextid pekar på positiva effekter.

Alla som jobbat några dagar i skolan har ju sett hur vansinnigt sömniga en del elever är innan halv 10 på förmiddagen och hur de helst trillar ned för en sovstund på bänkar och hörn. Helt naturligt men inte särskilt bra förutsättning för att kunna hänga med på lektionen.

Kommunfullmäktige i Solna beslöt förra veckan att införa flextid i skolan. Främst kommer flextid att införas i mellanstadie-, högstadie- och gymnasieskolorna. Om rektorerna vill, ty det är skolledarna på de enskilda skolorna som har sista ordet om skolan ska ha flextid eller inte.

Enligt utbildningsförvaltningens förslag ska flextiden omfatta en och en halv timme på morgonen och motsvarande tid på eftermiddagen.

Dagens Nyheter 2005-12-20

Bergsprängardottern igen :-)

Hur får vi in skolan i samhället som helhet. Hur släpper vi in samhällsutvecklingen i skolan på ett smart sätt. Måste skolan vara den avskurna organisation den blivit. Vist många skolor är inte avskurna, tvärt om, men alltför många är det tyvärr. Lo Kauppi har en massa goda ideer, vad sägs om detta på temat Ungdomens hus:

Nutid
I dag är det få områden som har fungerande ungdomshus, många fritidsgårdar lades ner under 90 talet. Ungdomar driver runt och kommer inte in någonstans.

Framtid
Varje område ska ha ett ungdomshus med aktiviteter, filmvisning, replokal med kunnig ensemblespelslärare, RFSU mottagning, Ellengrupper, läxhjälp, datarum, bibliotek och fik. Ett ungdomshus där man inte är exponerad för en massa reklam utan där filmerna och aktiviterna är valda med omsorg och utan syfte att tjäna pengar.

Utdrag från Lo Kauppis "Bergssprängardotterns manifest"

Jag delar Los grundsidé om ett ungdomens hus, innehållet kan man säkert utveckla ännu mer. Men det är idén i botten som är intressant, dvs att fokus hamnar på ungdomarna snarare än andra särintressen. En frizon som väger upp övriga delar i samhället, som skapar ballans. Övriga samhället har sina fördelar och styrkor men tydligt är att det inte har sina styrkor i ansvaret att stötta och förbereda ungdomar för samhällslivet. Låt oss ballansera upp lite.

Om man tar Los idé och sedan bygger in hela grejen ungdomens hus i skolverksamheten så att det växer samman med skoldagen så hittar man en otroligt stark grej. En tunn svårobserverad skiljelinje mellan skola, lärande och fritid. En miljö där vuxna finns och bryr sig. In med pensionärer också med livserfarenhet och öppet sinne. In med föräldrar i olika roller, stärk upp och satsa. Låt kommunalpolitiker jobba en kväll i veckan i ungdomens hus också som lite gratis samhällsutbildning.

Skola, Graffiti och Klotter....ehhh ?

Graffiti är en konstform, det är bara att acceptera...ett två tre...meddelande slut på den punkten ! Enkelt att förstå men såklart varlfritt att gilla, man kan välja att ta avstånd från denna konstform. Man kan även ta avstånd från August Strindbergs böcker, Noréns pjäser, Ernst Billgrens konst, Picassos tavlor eller varför inte alla dessa modernister som ställer ut tex en hink med avföring som en installation i tunnelbanan i konstens namn eller han den där vad han nu heter som fyllde en konsthall med lik. Allt kan diskuteras, absolut ! Men det är likväl konst och vad som helst som uttrycker något eller skapar reaktioner brukar kallas konst.

Grafitti är en konstform och bör behandlas därefter.

Klotter däremot är något helt annat, det är nedskräpning av vår gemensamma miljö. Det skulle vara lika mycket klotter om Ernst Billgren for runt i tunnelbanan och målade om efter eget huvud eller lika mycket nedskräpning om Lars Norén satte upp 200 pjäser ute på stan med gigantiska högtalarsytem. Är tex trubaduren på stan som sjunger in stålar i en hatt audiellt klotter ? Ja kanske.
Men det klotter vi mest tänker på, och även här, är ungdomar som sprider tags på allmänna platser. Allt från avancerade tags till huvudfotingar eller bara snabba provocerande meddelanden. Ett rop på uppmärksamhet i en annars för unga människor svårkommunicerad värld. Några vill kommunicera med lite mer finess och de har fastnat för graffiti medan andra nöjer sig att sprida spretiga bokstäver och streck, ungefär som hundar kissar "jag var här och detta är mitt revir". Klotter är inte ok, det tror jag nog de flesta kan enas kring, inte alla det vet jag och det är såklart helt ok att ha en annan uppfattning. Men frågan är ju vad man gör åt det om nu de flesta av oss i någon demokratisk mening tycker att det är nedskräpning. Ja man kan ju fundera en stund på det i alla fall. Kanske kan man intressera sig lite mer för ungdomarna ifråga.

Nu startas tydligen en gymnasielinje i Bromma med graffiti som inriktning och genast är missuppfattningarna igång, "en skola för klottrare, fy så gräsligt". Men om du reagerar så då blandar du ju ihop begreppen konst och klotter.

Kanske är det så att man i Brommaexemplet på klassiskt Fryshusmanér når ett antal ungdomar som klottrar och ger dem uppmärksamhet för deras frustrerade tankar och åsikter. Kanske kan man då kanalisera dessa frustrationer i andra riktningar än som klotter i tunnelbanevagnar?

Dagens läroplanscitat Del 8

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Lpo94

Betyg i uppförande ????

Såg en diskussion på en annan blogg att man efterlyser betyg i uppförande. Vojne vojne, vissa vill vist tillbaks till 1800-talet.

Vad är gott uppförande?
Vem bestämmer vad gott uppförande är och i vilket sammanhang?
Hur sätter man betyg på det?
Vad tillför ett betyg i uppförande?
Vilket är mönsteruppförandet?
Är det tex Jan Gillous Ondskan som eftersträvas?
Vilka tillgångar tar vi vara genom betyg i uppförande?

Många av de entreprenörer jag känner är elever som stack ut från mängden och var ganska jobbiga i skolan och många av dem hade både läs och skrivsvårigheter (ex Dyslexi), ADHD, ADD etc. De skulle garanterat fått sämsta möjliga betyg i uppförande. Men de tillför samhället enormt idag, kanske just för att de inte knäpptes på näsan för sitt uppträdande i en fas i livet där hormonerna sprutar åt alla möjliga håll. Mycket av stökbeteendet är en del av identifikationsprocessen, glöm inte det. Alltså naturligt... Dessutom tar männsikor som inte lyckas och kompenserar sina misslyckanden genom att bli lyckade i att just misslyckas riktigt rejält. Man blir bra på att vara dålig så att säga...

Hela idén med betyg i uppförande handlar om att tidigt skapa utanförskap och avgränsa vilka som passar in och vilka som inte passar in. I detta finns inget politiskt ställningstagande från min sida utan det handlar om att vi måste ta tillvara alla krafter i samhället. De som stängs ute och marginaliseras rånar till slut värdetransporter som levebröd eller rånar bensinstationer. De är entreprenörer som behandlats som avvikande moment och som därför använt sin professionalism i fel bransch, nämligen kriminalitet.

Däremot så måste de som mår dåligt eller har psykiska störningar av olika slag uppmärksammas och ges den hjälp de behöver i tid.

Med ett betyg i uppförande skulle vi i värsta fall kunna se en explossionsartad kriminalitet...

Det är en risk man då får ta...men är den risken värd att ta ?

Betyg Betyg Betyg - det är sånna tider nu :-)

Hörde på TV att elever i högstadier anser att man borde få betyg redan i 7an och kanske till och med i 6an. Skälen är nog egentligen att de blir chockade i 8an då betygen kommer in i bilden och att de då ångrar att de inte började koncentrera sig lite tidigare. Ett annat skäl är att stökigheten ofta är stor just i 7an eftersom nya roller skall sättas bland nya kamrater och många stökisar säger att "varför ska jag plugga nu när vi inte för betyg förens i 8an". Inte särskilt långsiktigt tänkande kanske men man kan nog inte begära mer med tanke på den fas de är inne i i livet.

Däremot bör man fundera över begreppet betyg och kanske vidga resonemanget en smula.

Ett perspektiv är att det handlar om att medvetendegöra eleverna om var de kunskapsmässigt befinner sig i förhållande till de kunskapsmål som finns. Om man gör det ordentligt så vet eleven hur den ligger till målmässigt.

Ett annat perspektiv är att betyget handlar om att kategorisera eleverna efter betyg för att se vilka som skall komma in på gymnasiet.

Om man sammanför dessa perspektiv så kan man finna man att skälet till att eleverna sannolikt vill ha betyg tidigare är att de eftersöker kontrollpunkter kring var de står kunskapsmässigt som harmoniserar med de "kommande betygen" i åk 8 och 9. För någonstans innerst inne vill de lyckas, men de satsar inte om de inte ser hur det skall gå till. Omdömen baserade på betygskriyterier kanske kunde vara något? Kanske kan eleverna vara med att själva bedöma sig?

Nu framgår det hursomhelst i både skollag och läroplan att eleverna skall ges sådan insyn i lärarens arbete med bedömningen etc så att eleven vet hur den ligger till. Inte andras men elevens egen situation. Frågan är om detta sätt att arbeta fått genklang bland alla lärare?

"Betygsättning" av lärare :-)

Det finns otroligt många fantastiska lärare i vårt land och det finns och de som inte fungerar särskilt bra alls, precis som i alla brancher. Lärare har dock ett extremt ansvar eftersom de formar framtiden, till skillnad från många andra branscher. Rent krasst borde det vara så att de lärare som inte fungerar alls borde erbjudas massiv kompetensutveckling och de som är framgångsrika borde få den "cred" de förtjänar. Så ökas statusen och attraktionen för yrket.

Tänk till exempel vilken fantastisk idé det är att elever betygsätter lärarna på samma sätt som lärare elever. Nu tänker du som läser detta kanske att det skulle aldrig gå eftersom eleverna bara skulle kränka lärare. Ok (?)...men om utgångspunkten istället är att eleverna får utvärdera sina lärare då ? Lärarens styrkor, svagheter, elevinflytande i undervisningen, variation i pedagogiska metoder, förmåga att utveckla sin verksamhet, grad av lyssnarförmåga, diskussionsförmåga, förmåga att förklara resonemang & begrepp, förmåga att hantera konflikter, att stötta, ledarskap i klassrummet etc. Alla dessa förmågor (inte heltäckande, det finns garanterat fler och kan ske helt andra) är tillgångar för lärare och påverkar elevernas inlärningsförmåga.

Denna typ utvärdering skulle skulle ge läraren själv, kollegiet och skolledningen tydliga signaler från den viktigaste gruppen i skolan, nämligen eleverna. Det skulle kunna användas som ytterligare en parameter (bland många andra) gällande exempelvis löneutveckling eller möjligheter till kompetensutveckling. Man skulle också kunna kolla korrelationen med enskilda lärares andra resultat som tex lärarnas egna betygsnivåer. Poängen med detta är att jämföra lärarnas resultat över en tidperiod, låt oss säga 3 år. De som utvecklar sina pedagogiska arbetssätt och sina resultat till det bättre kan då uppmuntras och de som inte påvisar högre resultat erbjuds kompetensutveckling och andra former av stöd.

Varför inte införa en utbildning för lärare i behov av särskilt stöd i samband med en lärarlegitimation. Det är ju kränkande att inte stötta de lärare som inte klarar av sina rbeten.

Det måste vara ett helvete att gå till jobbet varje dag och känna att man inte lyckas. Precis som många elever också känner det...

Låt oss hjälpa alla som behöver stöd i sitt lärande.

:-)

Flera mycket viktiga saker !

Igår hade vi nätverksträff på Berns och det kom ca 150 personer och lyssnade på hjärnforskaren Per Hamid Ghatan, Seher Yilmaz, rektor Tom Hagman och årets hjärna 1998 Leif Edvinsson.
Det viktigaste lärdomarna att ta med sig var:

1) Låt ungdomar i tonåren få sova mer eftersom deras biologiska förutsättningar gör att de behöver sova mer. Sömn är avgörande för vår lärförmåga. Skolan bör starta vid 10 och sluta lite senare om dagarna...eller lägg in sovpaus i alla åldrar mitt på dan...
2) Satsa på elevråden genom att ge dem reell funktion och visa att de är viktiga. Ge dem samma förutsättningar som vuxna när det gäller resurser, de behöver tex en bärbar dator och mobil i sin funktion precis som rektorer. Om elevinflytandet ökar så ökar allas trivsel.
3) Börja ställa frågor istället för att enbart avkräva svar. Toyotametoden innebär att alla anställda i Toyota alltid ställer 5 följdfrågor för att nå djupare i insikt.
4) Ställ dig frågan som skolledare, lärare, elev eller vaktmästare om det är tillåtet att lyckas i ditt arbete. Om alla tillåts lyckas kommer underverk att inträffa.

Spännande kväll :-)

Dagens läroplanscitat Del 7

Läraren skall:

klargöra och med eleverna diskutera det svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet

Lpo94

Kommentar: Två tolkningar kan förståss göras och representeras i exemplet nedan av två lärartyper. En som lagt ned energi och fattat innebörden i Lpo94 och en som motvilligt och pliktskyldigt uppfyller texten som lag:

1) Min undervisning präglas av att kontinuerligt på dagligbasis lyfta svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet
2) Jag går varje termin igenom detta en gång med varje klass så att alla har fått sin dos, det ingår i mitt åtagande.

De flesta bra och resultatorienterade lärare tillhör rimligtvis första kategorin. Den andre behöver kompetensutveckling.

Att vara kritiskt tänkande eller negativ ?

I veckan snackade jag med lärarstaben på Kvickentorpsskolan i Farsta i samband med deras arbete efter insikten att de måste förändra bilden av sig själva gentemot omvärlden. Bakgrunden är att de tappat runt 100 elever som helt enkelt lämnat skolan för andra skolor. Ryktet i området är att de har kompetenta och duktiga lärare på Kvickenstorp men att en massa olika kringsliggande orsaker skapat en svag lojalitet i föräldrakretsar och elevkretsar.

I diskussionen pratade vi om att varje lärare, vaktmästare, rektor, kurator eller vad det nu handlar om kan påverka situationen om man bara samlar sig kring en gemensam idé om verksamheten. Varje medarbetares beslut, agerande, kontakt med yttervärlden, utvecklingssamtal, lektionsgenomförande, bemötande i korridorer står i direkt relation till omvärldens förtroende och lojalitet. I detta sammanhang kom vi in på att det är otroligt viktigt att tänka kritiskt när man analyserar vilken kultur man har innanför väggarna. Och detta är centralt i min poäng, för annars kan man inte hitta ut ur situationen. Men de flesta förväxlar kritiskt tänkande med att vara "negativ i förhållningssättet". Två helt olika saker i grunden. Kritiskt tänkande är en objektiv intelektuell aktivitet byggt på saklighet resonerande och negativt förhållningssätt är i det sammanhang jag tar upp det en subjektiv obstruerande grundinställning för att stoppa nya idéer. Jante ! Tyvärr är det så att en del anser att det gynnar dem som individer att vara negativ i förhållningssättet eftersom de uppfattar sig själva som riddare i kampen mot den förtryckande omvärlden som inte förstår dem. Tyvärr är det så att det är ungefär som att kissa i sängen, lite varmt i början men sen kallt som fan.

Negativa krafter syns och hörs och ger sken av att vara mycket starkare än de i själva verket är. Ofta är de också auktoritära i sitt ledarskap. De allra flesta av oss, 96-97%, är dock människor med kristiskt tänkande och positiva till tanken och pigga på att utveckla mot resultat. Vi vill helt enkelt arbeta för att få en verksamhet som vi kan vara stolta över. Kvickenstorpsskolan i Farsta är en sån organisation och lärarstaben signalerade detta mycket starkt. De få bittra och sura måste få vara det om de vill och om det känns bra men de får inte påverka skolans positiva krafter.

Om alla tar bort 80% av sitt negativa beteendemönster (alla har en del av detta) stärker man sin skolas rykte med 1000-tals procent och eleverna kommer tillbaka.

:-)

Sockernarkomaner

Sockerdebatten kring skolan är mycket intressant. Vi har en lag som ger skolorna själva rätten att via den demokratiska processen komma fram till att antingen tillåta, begränsa eller till och med förbjuda. Tanken är att skolorna själva i dialog med eleverna skall komma fram till lämpliga lösningar. Detta är bra eftersom man i samma veva har chansen att lyfta sockerfrågan ur ett lärperspektiv i samtliga ämnen i exempelvis någon form av tema. Detta sker ju tyvärr inte och min teori är att dessa frågor inte får rum i kursplanerna utan att det är mycket lättare att stoppa huvudet i sanden och göra skolan till en förbudszon så att eleverna springer till kiosken istället som vi gjorde på 80-talet i mitt plugg. Samhället måste in i skolan och där i undervisningen skall värdena skapas i samspel mellan pedagogen och barnen & ungdomarna. Först då kan vi genom lärandet få dem att inse att överdrivet nyttjande eller rent sockerknarkande är skadligt, för det är klart att det är. Upp med det hela på agendan och jobba konkret med frågan istället för att låtsas att det inte är ett problem som skolan "äger" för det är det om man läser de delar i läroplanen som omfattar hälsa. Bjud dessutom samtidigt in föräldrar som missat det där med att överdoserat socker är farligt och extremt svårt att få bukt med.

Jag är av den övertygelsen att allt som är lagligt i samhället skall speglas i skolan för att där i lärandets namn skapa förberedda ungdomar. Det duger inte att sticka huvudet i sanden.

Mental Doping på G :-)

Hjärnforskaren Martin Ingvar har under ett par år medverkat i ett forskningsprogram för att ta fram en substans för Alzheimerpatienter som ökar deras lärande. Poängen är att om man äter medicinen så förbättras de förutsättningar i hjärnan som iscensätter lärandeprocessen.

Ett nästa steg vid sidan av Alzheimer är naturligtvis andra former av inlärningssvårigheter och för skolan skulle detta bli till stor hjälp för väldigt många elever och lärare.

Men diskussionen kring mental doping kommer också att komma, det kan ni vara säkra på. Typ vilka elever skall ha rätt till detta preparat och skall vem som helst kunna komma åt dess fördelar. Man kan ju tänka sig en utveckling där elever går på ”smartdrinkparties” på helgerna eller att det poppar upp ”smartdrink milkbars” i närheten av skolor. Eller att skolmatsalen inför smartdrinks på matsedeln. Allt i lärandets namn.

Jag tycker att diskussionen måste upp på arenan eftersom jag inte ser någon skillnad mellan äldre Alzheimerpatienter och barn & ungdomar med inlärningsproblem. Men i debatten kommer det alldeles säkert finnas en sådan motsättning.

Man kanske måste vara 60+ för att få få hjälp med sitt handikapp i lärandesammanhang ? Är i så fall äldre mer värda än barn & ungdomar? Min poäng är att vi skulle få ett mycket bättre samhälle om vi kunde minska antalet barn som varje dag misslyckas i skolan och tar ut det genom destruktivitet nere i centrum.

Prästupproret

Jag såg att två skolor i Kungälv nobbat adventsfirande i kyrkan där präster som signat på listan att de inte tänker viga homosexuella i sina kyrkor. Prästerna själva tycker att de var ett onödigt agerande från rektorerna och menar att det är tråkigt att barnen kommer i kläm (???). Som jag ser det är det väl helt andra människor som hamnat i kläm om man betänker alla de 100 000 tals homosexuella som prästupproret handlar om. Snacka om att skapa utanförskap !!! Men det är klart att om man resonerar som Åke Gren i den lilla församlingen på Öland så har man kanske svårt att just avgöra vem som drabbas av vad och varför ?

Att skolor markerar i denna fråga är högst relevant och uppriktigt sagt så förstår jag inte hur man annars skulle göra om man värnar den värdegrund som skolan trots allt vilar på. Hade jag själv varit rektor skulle jag absolut utnyttjat situationen och lyft värdegrundsfrågan till ytan ordentligt.

Dagens Läroplanscitat 6

Alla som arbetar i skolan skall

samarbeta med elevernas vårdnadshavare så att man tillsammans kan utveckla skolans innehåll och verksamhet.

Lpo94

Extra miljoner till problemskolor

225 miljoner kronor från skolministern skall stärka de 100 värsta skolorna. Hur man väljer ut dessa skall bli intressant att se? Det skall även bli intreessant att se hur länge de skall ha "förstärkningen" och vad som händer om listan ser annorlunda ut efter 1 år och om de som då halkat ur blir av med de extra pengarna?

Förslaget är säkert bra men det krävs nog att man kollar noga vad stålarna används till...

Sen kan man ju fråga sig om en satsning på 225 miljoner kronor ger någon effekt ?

Erfarenheten säger ju att denna typ av resurser inte påverkar det pedagogiska resultatet.

Det luktar en del valfiske som jag ser det :-)

Den som lever får se.

Dagens Läroplanscitat 5

Alla som arbetar i skolan skall:

- främja elevernas förmåga och vilja till ansvar och inflytande över den sociala, kulturella och fysiska skolmiljön.

Lpo94