Att anpassa sig i Kina....

Ni Hao !

Idag har jag äntligen kommit underfund med varför jag haft ont i huvudet  sen jag landade i fredagsnatten på Beijing Capital Airport. I två dagar har jag  nämligen försökt lösa problemet genom att äta Resorb (vätskeersättning) och knaprat Ipren. Men det var inte förrän jag blev uppmärksammad av Pernilla på kärnan i pudeln som orsaken till värken dök upp. 

Kaffe! Så klart! 

Jag har inte druckit kaffe sen jag kom hit och det är därför jag har ont i skallen. Jag köpte hur som helst en kartong Maxim Instant Coffee i en torghandel under eftermiddagen. Ett paket med bilder som jag tyckte såg ut som vanligt kaffe, ja så likt det nu kan bli. Kaffet här är rätt vattnigt om man säger så. Och mycket riktigt så var det ett kaffepulver blandat med 90% mjölkpulver och socker. Odrickbart och absolut ingen medicin för mitt onda huvud som riktig kaffeknarkare från Svedala. 

Men jag tänkte att så lätt ger jag mig inte.

Jag öppnade alla små portionspåsar och separerade kaffepartiklarna från mjölk- och sockerprylarna och fick till slut en hög alldeles tillräcklig för en kopp. Efter tre koppar försvann huvudvärken, nästan som ett mirakel. 

Så vad har detta med den här bloggen att göra då? Jo så till vida att det har med Darwin-begreppet "Survival of the fittest" att göra. Det är nämligen inte "den starke som överlever" utan "den som bäst anpassar sig till förändringen". I detta fall hade jag nog mer tur än att jag har gener som låter mig överleva men ändå. Hade jag inte velat ta omaket att separera kaffepartiklarna från de andra skräpet hade jag inte blivit av med huvudvärken.

Och dessutom är det just det med att anpassa sig som Kineserna nu gör så otroligt framgångsrikt. De anpassar sig till omvärlden och de gör det genom att härma och lära nytt. Frågan är vad vi gör hemma i Svedala undertiden? Ja inte härmar vi i alla fall? Och lär vi nytt?

Tål att funderas på det där....

:-D

Beijing är stort...mycket stort...

Hej (餵)
När jag som 12-åring flyttade till Linköping från Söderhamn var det väldigt stort. När jag sedan flyttade till Stockholm var den nya hemvisten också nästan okontrollerat stor. När jag var i USA kändes det också överväldigande stort. Men jag har nu förstått att det finns stora städer och större städer ändå. Jag har varit i Beijing en dag och mina intryck är redan minst sagt storskaliga. Inte så konstigt kanske, med tanke på att den här staden verkligen är är riktigt stor och häpnadsväckande.

Det byggs överallt i ett tempo som får en att undra över hur det hela är möjligt.

Jag fick tid att promenera runt "Den förbjudna staden" ikväll i två etapper och i mörkret ger den ett mäktigt intryck. Längs hela "strandpromenaden" står kineser kantade och fotograferar det ljussatta området och man får bara lust till att läsa på om dess historia. Lusten för lärande har aldrig varit så påtaglig. Och det är nog bra det, för med hjälp av historien om Beijing (Kina) kanske jag bättre kan förstå människorna som präglats av den kopplat till den bok jag ska skriva.

Alla jag möter (kineser) är vänliga, leende och väldigt hjälpsamma. Men det kan tydligen också ställa till besvär. När en taxichafför fann det obekvämt att erkänna att han inte hittade vägen till mitt hotell och inte visste var han skulle ta vägen där på vägkanten (och allra minst jag själv) dök en familj i min ålder upp och började allihop diskutera med chaffisen som efter en stund gav upp och skamset åkte därifrån. Familjen gick ut allihop i vägen och stoppade en ny taxibil och försäkrade sig om att chaufförinnan verkligen kunde vägen till RedWall hotel i Cheng Deng. Undertiden stod jag bara och kände mig som alien, men satte mig sen och åkte i 30 minuter tills hon efter tre mobilsamtal till slut hittade rätt. Efteråt såg jag på kartan att sträckan var mindre än 5 minuters bilfärd med någon som verkligen kunnat vägen. Hon bad ursäkt (tror jag) på kinesiska, i brist på engelska, och ville inte ha betalt. Hon såg generad obekväm ut. Men givetvis betalade jag för upplevelsen och hon fick såklart också dricks. Hon bugade glatt leende igen, hoppade in i taxin och drog vidare. Jag tyckte synd om henne där jag stod med min resväska på trottoaren mitt Peking.

Efteråt tänkte jag på det där jag hört om att det för kineser helt enkelt inte är bekvämt att erkänna att man inte kan. Det är helt enkelt inte ok att ha fel. Kanske hade händelsen att göra med att jag inte skrivit ut adressen på kinesiska utan på engelska (mitt klumphuvud). Jag ska i alla fall göra det i fortsättningen, så chafförerna slipper våndas för en svensk "alone in Beijing". Så i morgon blir det att införskaffa en billig skrivare och använda översättningsverktyget google translate.

Nu blir det kinsesisk TV hela kvällen, för jag har ätit gott och är trött.

Do you believe in me?

Idag fick jag en helt underbar film av min fantastiska kollega Åsa Sundelin (thanx). Ta er tid att lyssna på det här och försök förstå vad som menas. Kanske kan budskapet hjälpa oss alla att komma vidare i olika sammanhang :-)



Inpired is the word....

:-D

3 dagar kvar...tills resan börjar....

:-D

Kinaförberedelser, MySpace & Ulrika K Engström

Hej (餵)

Nu är det mycket att stå i så här 4 dagar före avfärd. Förberedelserna har gått in i en helt ny fas och jag har bland annat stor hjälp vår nyanställde och mycket kompetenta researcher vid namn Cecilia von Schedvin. Hon backar upp genom att dammsuga internet innan, utan, under och bakom efter spännande personer och möten. En lite rolig grej är att alla som vi kommer i kontakt med och som hemskt gärna vill hjälpa till vill ha frågorna vi skall prata om ställda i förväg på engelska och de är i övrigt mycket försiktiga i kontakten med oss. Vid något tillfälle har till och med några myspace-konton plötsligt stängts ned. Nåja Cecilias arbete skapar i alla fall mycket öppningar och det känns riktigt bra med ett proffs i detta arbete.

Även frågan vi skickade ut i Rektorsakademiens nätverk och här på bloggen tog skruv och mailtipsen har givit berg av frukt faktiskt. Kina och lärande engagerar verkligen, det märks. Tack alla ni som bidragit!

Nu i veckan har jag bland annat det stora nöjet att träffa Ulrika K Engström som skrivit den fantastiska boken "Den harmoniska revolutionen" som jag verkligen kan rekommendera.

Veckan nu innan lift off innehåller dessutom flera spännande personer som vill bidra med klokskaper. Jag träffar också en Beijing-bo som är här i Stockholm och som har insikter om Kinesisk skola, det ska bli spännande som lite förstart.

I övrigt är det mesta klart tror jag. Lite osäkert ännu kring internet och kontantkorts-mobil därborta men det löser sig nog det med. Hotellet lär ha internet i alla fall.

Den som lever får se....

:-D

Kina, skola, lärande....nytt bokprojekt...

Hej (餵)

Nästa fredag åker jag till Kina för att skriva en ny bok. En bok om skillnader och likheter avseende drivkrafter i och runt svensk och kinesisk utbildning och skola. Allt ur perspektivet "globaliseringen".

Frågor som söker svar är bland annat:

• Vad kan vi lära av Kina?
• Hur påverkar Kinas kraftiga utveckling vårt uppdrag, från förskola över grundskola, gymnasium till universitet och kompetensutveckling i företag/offentlig förvaltning?
• Hur ser kommande arbetsmarknad ut?
• IT i undervisningen, hur tänker vi och de kring det?
  
• Hur ska vi klara den framtida konkurrensen?
• Vilken kompetensstrategi har Kina?
• Vad behöver vi addera i vår skolkultur?
• Hur tänker ungdomar i Kina jämfört med Sverige?
• Vilka utmaningar brottas de med och vilka brottas vi med?
• Vilka är våra respektive styrkor och svagheter i vår syn på lärandet?

Många fler frågor kan och kommer förstås komma ifråga för boken, och inget är ännu helt bestämt. Därför behöver vi din input och dina tips, både från skola och näringsliv/arbetsliv, för att få en bra helhet. Har du frågeställningar som jag kan ta med mig till Peking med omnejd ? Eller har du kanske konkreta kontakter som kan vara värdefulla på plats i där borta eller här i Sverige? Har du historier eller anekdoter som pekar på intressanta fenomen?

Alla som bidrar med information är med i en utlottning av sammanlagt 50 exemplar av den nya boken som beräknas vara klar till våren. Har du något att bidra med vänligen maila kina@rektorsakademien.se

:-D

Skoldebatten, aktörerna och mediernas roll

Jag har de senaste sex åren ofta pekat på de negativa och dystra bilderna som svensk skola målas i. Hur dessa "black art" tavlor dessutom tjänar någons eller någras särskilda syften. Att det inte är ovanligt att de som kommunicerar skola genom media är helt kontroproduktiva och att de ibland dessutom är helt ute och cyklar. Det smärtar givetvis oss som varje dag brinnande engagerar oss för själva lärandets utveckling i svensk skola. Ett eftersatt område i debatten, milt uttryckt. Inte för att det inte finns bitar i svenskt skolsystem som behöver utvecklas. Inte alls. Det finns många områden som måste utvecklas i svensk skolkultur, men det finns också fantastiskt många klockrena och goda exempel. Men dessa får sällan plats bland de aktörer som mer eller mindre äger debattutrymmet.

SR P1 granskade häromveckan Jan Björklunds sätt att beskriva svensk skolas situation och reprtrarna menar att han använder skolan för att muskelbygga politiskt. Jag kan inte annat än hålla med. Sällan har man hört något som helst positivt om svenskt skolsystem från den mannens tunga. Han är vass och mycket medvetet genomtänkt, det bör man komma ihåg. Dessutom har han faktiskt humor och är rätt trevlig. Men det mildrar ju inte effekterna av hans svartkonst och vodoomässiga formler. Gula och röda kort som delas ut till höger och vänster, höjdhoppsribbor och one-liners som "sverige är världsmästare i sen ankomst och skolk", "mobiler skall förbjudas", "datorsatsningen vid sekelskiftet ledde bara till att barnen numera sitter och spelar dataspel hela dagarna", "mer katederundervisning...". De verkligt viktiga frågornas estradör. NOT...

– Vi har bara gått till de källor som Jan Björklund själv hänvisar till. Då upptäckte vi ganska snabbt att det inte finns belägg för så dramatiska uttalanden som han har gjort, säger Åsa Avdic, en av reportrarna.
Dagens Nyheter 2008-08-28


Ej heller drottningen av skoldebatt Metta Fjelkner tvekar att låta sina tyckanden sippra fram i de mest märkliga situationer. Idag såg jag tex att hon i Expressen ogillade Reinfeldts låtval när han försökte sjunga på Polarpriset. Han sjöng naturligtvis Pink Floyd-texten: "We don´t need no education...hey teacher leave us kids alone". Det omåttligt populära bandets kanske största hit någonsin. Men oj....det får man ju inte.... "Här måste vi markera".....Ett viktigt inlägg i Expressen kanske vore på sin plats tänker metta Fjelkner och ondgör sig för en kommentarsugen reporter:

"Jag noterade att statsminister Fredrik Reinfeldt sjöng inte bara med, utan själv stämde upp till sången, säger Metta Fjelkner, till LR:s hemsida."
Expressen 2008-08-27

Jag vet inte om jag tänker fel här men har Pink Floyds text något med den svenska skoldebatten att göra överhuvudtaget? Och vem är intresserad av vad Metta tycker att Fredrik Reinfeldt borde få sjunga och inte? Att som journalist navigera i detta gytter av märkligheter, statistik och allsköns tyckanden är förstås väldigt svårt. Det är ingen tvekan om det. Det kan vara nog så svårt att navigera för den som arbetar i skolan varje dag.

Men den löjeväckande, negativa och ofta överdrivna bild som de etablerade debattaktörerna bygger sin retorik efter skapar en närmast omöjlig situation för alla de professionella pedagoger som varje dag utför stordåd ute i svensk skola. Att läsa om sitt yrke som om det vore den värsta och/eller farligaste arbetsplatsen på jorden skapar bara tappade sugar och dessutom en utarmning av rekryteringsunderlaget i en tid då läraryrket borde vara "top of all charts".

De flesta aktörer i skoldebatten driver sina frågor för sina speciella vinklade syften. Det är inget märkligt med det, alla representerar vi något. De skickligaste med störst resurser syns givetvis mest i medieutbudet, inte du och jag. De mest framgångsrika pr-medarbetarna inom skolområdet finns inom skolfacken och inte minst hos självaste pr-mogulen och tillika skolministern Jan Björklund själv. Han blev till och med kallad faxfingret under sin tid i Stockholm Stad, eftersom han faxade så många pressmeddelanden som skolborgarråd.

Att Björklund en längre tid kört med konflikts och snuttifieringsretorik var antagligen ingen nyhet för oss insatta redan innan P1 körde sitt granskande program. Eller blev de flesta av oss lurade av hans "rakryggade tydlighet"? Alldeles oavsett så gör detta sammantaget att den offentliga debatten runt skolan blir väldigt snäv och innehållslös. Intressegrupper med professionella åsikter faller tungt mellan stolarna i medieprioriteringen på landets stora redaktioner och debatten minimeras till att till slut bli mer eller mindre konturlös. Och det är då den blir riktigt farlig. Man bör i detta läge inte anklaga medierna, medierna rapporterar de åsikter som hörs högst. Även om det i sig kan tyckas vara själva problemet.

:-D

Mat i skolan...smaskigt !

Jag har en längre tid funderat över detta med maten i skolan. Skolmat är nämligen ett nedprioriterat område, i alla fall om man ser till diskussionen om hur mycket resurser som läggs på mat. I en vanlig stad i Sverige, som typ Avesta i södra Dalarna, lägger man 5490 kr per år och elev. Det betyder att en måltid kostar ca 6,40 kr att laga och sleva fram. Har du prövat att laga något spännande och inspirerande för sex spänn? För skolmat ska väl också inspirera eller?

Jag brukar inte vara den som anger resurser som huvudorsaken till att kvalitetsarbetet haltar, men trots "argument" som fungerande stordrift så känns dryga 6 spänn som ett skämt om man siktar på en näringsriktig och varierad och spännande kost. För den ska väl också vara spännande?

I många kommuner har det tyvärr blivit norm att skolmat inte ska få kosta, helst inget alls känns det som. På exempelskolan i Avesta menar man på fullaste allvar att man klarar sig på tilldelade resurser på grund av att alla elever inte äter. Annars skulle det inte gå. Jag har hört liknande resonameng i Stockholm, Malmö, Göteborg, Linköping, Halmstad, Kiruna etc. Men att fler resonerar lika illa gör inte sakfrågan mer legitim eller självklar. Tvärt om.

"Hmmm...hur resonerar de egentligen", undrar jag? "Skulle samma resonemang duga för matematik?"

"Vi klarar resurstilldelningen i matteundervisningen på grund av att alla elever inte deltar, som tur är"

Det håller givetvis inte några längre sträckor som försklaringsmodell, istället så skulle det ta hus i helvete i den politiska nämnden och handlingsplaner skulle omdelebart födas. Skolans uppdrag måste nämligen vårdas, kontrolleras och utvecklas.

Men skolan omfattas även ett uppdrag att öka och befästa elevers kunskaper och attityder till hur man tänker och käkar mat på ett någorlunda vettigt sätt. Vi vill ju alla ha fungerande människor som mår bra runt om oss eller? Jodå det vill vi. Vi vill att unga ska må bra och inte bli feta som amerikaner. Fetman har tydligen mer än fördubblats på 25 år, från 15% 1978 till 32% 2003. Det kan ju ha med den allmänna synen på mat att göra menar jag.

Debatten om ungas ätande förläggs dock istället oftast till de mer grumliga vattnen för att den riktiga diskussionen inte skall få nämnvärd fart. Jag menar diskussionen om huruvida vi vuxna faktiskt tar ansvar på riktigt för våra ungas ätande. Enkla diskussioner fungerar alltid bäst i dessa syften, det har ju inte minst Jan Björklund lärt oss de senaste åren. Vi diskuterar tex hellre att förbjuda kexchoklad i caféet än att lyfta elevmaten och skolmatsalsmiljön. Kexchokladdiskussionen duger nämligen alldeles tillräckligt gott som samvetsdödare för de allra flesta vuxna, så de slipper fundera över vad som verklige sker i elevmatsalen eller att maten vi får speglar just precis sex spänn. Vad kostar tex maten för våra fängelsekunder? Eller vad kostar föresten din lunch, du som läser? Ja inte sex ynka kronor i alla fall. Om du inte jobbar i skolan alltså, och då betalar du dessutom 50-60 kronor för den. Snacka om vilka feta fina marginaler skolmatsrestauranger har på sina lärare. Varför inte bygga ut alla skolmatsalarna och sälja lunch till hela samhället? Grym affärsidé....

Om mer energi läggs på en seriös debatt om svensk skolas matuppdrag och vision runt hälsa så skulle vi antagligen få en mer positiv utveckling för ungas mathållning. Och kanske mer välmående barn och ungdomar, inte minst....

Det borde få vara "smaskigt" med mat i skolan !

Ps. Det ska påpekas att det också finns många skolor som lyckas fantastiskt med sitt uppdrag. Detta inlägg spetsar till saker och ting för att peka på orimligheter i hur samhället tänker i en viktig fråga. Syftet är inte att dänga till skolmåltidspersonal i allmänhet. Ds.

Kunskapstest...

Jag läste häromdagen om kunskapstestet kring förintelsen som Forum för levande historia genomfört. Testet, som enligt de slutsatser som drogs av Forum för levande historia, pekade på att sveriges lärare är okunniga om förintelsen. Testet kritiseras nu från flera håll. (Svd 20/8). Jag har inte sett testet och skall väl egentligen passa mig för att diskutera sakinnehållet. Jag kan däremot tänka mig att det var ett ganska vanligt prov i traditionell mening. Prov eller tester som svenska barn och unga regelbundet möter under hela sin skolgång, och det var säkert också svårt. Både lärare och fackliga representanter tycker att slutsatserna är felaktiga och att provet kort och gott var orättvist. Det vet jag inget om.

Däremot vet jag att reaktionerna är likartade de som barn/unga uppvisar då de möts av prov som de inte gillar.

Finns här en koppling? Jag tyckte det var intressant eftersom lärare sällan utsätts för provsituationer i sin egen kompetensutveckling. Kanske kan man istället se detta test från Forum för levande historia som en kompetensutveckling av lärarnas kunskaper och insikter om hur de själva skall förhålla sig till hur man mäter kunskap och de traditionella provens nytta och relevans....?

Hmm....

Intervju Sveriges Radio Gotland

I dag på förmiddagen sände Sveriges Radio Gotland en intervju kring mönsterbrytande och kreativitet i skolan. Intervjun sändes i programmet "Godmorgon Gotland" och finns att lyssna till på Radio Gottlands hemsida under "arkiv och 20 aug avsnitt 0900-0930", intervjun kommer först 14 min in i prgrammet.

Sveriges Radio Gotlands arkivsida.

Donnergymnasiet på Gotland

Dags för lite BONDING! Igår föreläste jag för gymnasielärare från Donnergymnasiet på Visby Strand i Visby. Det var en riktigt trevlig och rolig upplevelse att träffa på denna utstickande friskola som verkligen lyser som en stjärna på himlen av kreativitet och nyfikenhet, men också en stor portion ödmjukhet. Det fanns en alldeles speciell värme bland personalen och skratten verkade aldrig ligga längre bort än en armslängd eller två. Jag hann tyvärr inte se deras lokaler som tydligen var belägna i ett gammalt vårdhem och som de sa: "inte helt moderna", men lokaler är sällan avgörande i skolsammanhang. Vist är den fysiska miljön en viktig faktor, men utan ett varmt klimat blir det ändå alldrig riktigt bra.

Donnergymnasiet fyller i år 10 år och det var i samband med det jag inbjudits, tillsammans med personal från de kommunala skolorna i området. Syftet med det var att försöka få till stånd fler kontaktytor och fler samarbeten skolorna emellan oavsett driftsform.

Besöker ni Gotland någon gång och vill inspireras så kontakta Petra Rönnestig som är tf rektor eller rektor Mattias Larsson (som för närvarande är pappaledig).

BONDA mera !

:-D

Kanelvaniljbulle och andra nymodigheter...

Under det senaste året har jag lyft en frågeställning på mina föredrag angående temat "hur pass öppna vi är för nya idéer". Jag har märkt att många är öppna för nya idéer, särskilt om det rör sig om ofarliga saker som inte har någon större emotionell koppling till den egna personen. Börjar idéerna påverka större delar av vår vardag blir det plötsligt mer komplicerat så klart. Då måste vi ta ställning på en helt annan nivå, såklart.

Men det finns också en stark inflytelserik grupp bland oss svenskar som verkligen INTE accepterar några som helst nymodigheter, inte ens såna triviala saker som "vaniljkanelbullar".

- Nej det går inte...kanelbulle är kanelbulle och vaniljbulle är vaniljbulle...

Ni som läser här vet ju att kanelbullar är gott och vaniljbullar likaså och när man föreslår en bullsort som är en sammanslagning av dessa två ser man plötsligt mönstret att många trots att de inte smakat denna märkliga bulle "vet" att de inte är alls är goda. Hmmm...hur är detta möjligt?

Vi har en förmåga som människor att generalisera och dra slutsatser mot bakgrund av de egna kunskaperna och erfarenheterna. En förmåga som får oss att uthärda en värld som intrycksmässigt är mycket varierad. Utan denna förmåga skulle vi förmodligen (gissar jag) ha svårt att överhuvudtaget navigera i vardagen pga (grovt uttryckt) att sinnena levererar allt för många intryck samtidigt. Vi måste ha en hanterbar trygg struktur att röra oss inom, annars blir vi negativt stressade. Men denna förmåga verkar alltså också vara ett hinder då vi möter nya för oss ej beprövade fenomen.

Den gör att vi i vissa fall låser oss alldeles tidigt vid uppfattningar och värderingar om och kring nya saker vi möter i dagliga livet. I synnerhet andras framlagda idéer på tex arbetsplatsträffar eller i "fikarummet" etc. Vi visar med hela vår kropp att denna förändring ogillas och långsamt skapar vi tillsammans en kultur på jobbet där nya idéer slutar att dyka upp. Ingen orkar till slut bli bemött av denna negativa attityd.

Men det fina är att i takt med att vi diskuterar denna problematik, lyfter upp den när den begränsar oss och lär oss att känna igen våra egna förutfattade meningar, fördomar eller sånt vi ologiskt bara "fått för oss" så kan vi öka vår öppenhet till både nya sätt att arbeta och tänka. Kanske kommer vi av bara farten också själva bli mer benägna att ta fram egna kreativa idéer och sprida till övriga? Vem vet...

Låt oss pröva...det kan ju i alla fall inte skada...

:-D

Skolorna förbereder sig !!!

Denna vecka har precis som veckorna under våren innehållit många spännande besök på skolor. Så här i början av augusti är det särskilt spännande eftersom personalen nu laddar upp inför kommande läsår. Mycket skall gås igenom och planeras, diskuteras, processas och konfliktas och beskrattas. Och det är tydligt att alla skolor har så otroligt olika förutsättningar. Det märks med omisstaglig tydlighet redan när man kliver in genom entrédörrarna. Man liksom känner det i luften. Och man ser det på människor man möter.

Lika härligt som det är att möta den positiva energin på de skolor som mår bra och är inne i "ett flow" är det frustrerande att komma nära skolor där frustrationen och missnöjdheten liksom vibrerar i lokalerna.

På skolor som är inne i ett "flow" kommer hösten att starta på ett positivt sätt och på de skolor som kämpar med stora bekymmer så kommer det förhoppningsvis så småningom kännas bättre. (Tecknet till vänster här är det kinesiska tecknet för "lycka")

Men båda dessa skilda förutsättningars skolor har en sak gemensam, trots allt. Det är personalen och skolledningen som tillsammans avgör hur utfallet blir. På de skolor med "flow" kan situationen snabbt ändras till "bad flow" om alla inte arbetar mot samma mål. Och på skolorna med bekymmer kan situationen plötsligt vändas till det bättre om alla hjälps åt. Det är skolledarnas och medarbetarnas ansvar att båda dessa skolors situation pekar åt rätt håll. Att ta hjälp av elever och föräldrar kan i båda fallen vara en god idé.

På en skola under veckan som gick hade rektor ett litet huvudbry kring en krockad och helt utbränd stulen bil som nästan landat på skolgården. Ett billik som kommunen tydligen inte skulle hinna forsla bort innan eleverna dyker upp på måndag. Hur nu detta kan vara möjligt, det begriper inte jag. Rektor med personal funderade på hur de skulle kunna använda bilvraket som lärverktyg för att ge eleverna viktiga insikter i hur samhället tyvärr ibland ser ut. Intressant och mycket spännande grepp. Verkligheten är en bra lärplattform.

På en annan skola berättar en lärare glatt efter föredraget som till en del handlar om digital kommunikation att en av hans elever häromsistens berättat om en ny helt överlägsen maskin. En maskin som var ungefär som en dator men som hade flera speciella och supercoola finesser. Den behövde t.ex varken elektricitet eller tillkopplad skrivare. Den "printade" nämligen ut papper direkt när man skrev på den. Pojken hade för första gången mött en gammal hederlig skrivmaskin. Om det var sant eller om det var en vandringsskröna spelar ingen roll, det var i alla fall hemskt roligt tycker jag.

:-D

Sommaren, Kina och Nya tag....

Nu har jag varit borta från bloggen osedvanligt länge. Hmmm....kanske har jag stängt av, kanske har jag inte stängt av. Det beror förstås på vad man menar med att "stänga av". Bloggen har varit "av", det vore dumt att påstå nåt annat, men i övrigt har det mesta varit ganska ordentligt "på" faktiskt. Jag har skrivit på en ny bok, som handlar om ett mord som begås i skolans värld. Jag har reflekterat över det gågna utbildningsåret och debattåret. Och jag har givetvis också vilat och tagit igen mig en hel del.


Men jag har framförallt funderat och planerat på ytterligare en bok, en bok om Kinas och Sveriges drivkrafter för sina respektive utbildnings- och skolsystem. Fokus hamnar på lärande, ledarskap, syfte, klimat, kultur, penalism och kränkningar, IT, samhällskoppling. Titeln på boken är inte "fix och färdig" men det kommer att röra sig kring globaliseringen på nåt sätt.

Inför denna bok som påbörjas nu i augusti(september kommer jag att besöka Kina för att träffa, intervjua och försöka förstå Kinas situation för att sedan skriva klart en jämförande bok länderna emellan. Ytterligare en resa genomförs i skutet av januari är det tänkt, för kompletterande research kring sånt man kommer på i efterhand.
Kinas skolsystem är starkt präglat av dess historia, dvs dess sentida historia, men där inne i kultursjälen finns en annan tradition av helt annan karraktär. Det är den traditionen som håller på att vakna till liv tror jag. Innan de senaste 100 åren var Kina världens centrum med en kultur och vetenskapstradition som var överlägsen alla andra delar av världen. Idag ser vi en skola med kadaverdisciplin där individen på sina ställen för plikta med sin självkänsla som exempel på hur man inte får uppföra sig eller uttrycka sig. Vi som såg Kunskapskanalens program för några veckor sedan minns säkert pojken som pillat sönder sitt suddgummi och som straff fick utstå förnedrande behandling och avslutningsvis bära en trasig tröja, som ett tecken på att han inte skött sig. Lite som vår förlegade "dumsstrut" eller "skamvrå". Det gjorde ont att se den lilla pojken gråta inför TV-teamet...

Nåväl. Den kinesiska skoltesen är inte som vår där "en skola för alla" lägger grunden för hur vi planerar, genomför och utvärderar verksamheten utifrån perspektivet "det riktiga kognitiva lärande". Även om man kan kritisera vårt eget sätt att efterleva den idén så är det stor skillnad jämfört med Kina. I Kina behövs nämligen inget sånt som "en skola för alla". Men 1,4 miljarder medborgare så blir utbudet en fördel. Man kan med fördel strunta i en skola för alla eftersom bara några få procents framgång i lärandet skapar en överlägsen konkurrenskraft. Vi som har 9 miljoner invånare behöver varenda persons kreativitet och hjärnkraft för att kunna hävda våra levnadsvillkor i framtiden. Vad händer om Kina lär sig av oss och inte bara får några få procents framgång utan kanske 30-40%. Vad händer om kineserna kommer före oss i kreativitet och andra konkurrenskraftiga egenskaper, som vi allt som oftast trycker undan i våra ofta förseglade timplaner?

Kanske tänker du att detta är att dra det till sin spets? Ja kanske är det så! Men om det nu i alla fall är så eller i alla fall något åt det hållet då? Vad behöver vi då göra med vårt skolsystem för att möta denna konkurrens? Antagligen rätt mycket.

Därför är jag ivrigt intresserad av synpunkter, kontakter och annat som kan vara till hjälp. Just nu samlas det på framförallt konkreta kontakter att besöka i Kina. Det blir skol representanter, universitetspersoner, lärare, rektorer, kinesiska medborgare, företagare, entreprenörer, politiker m.m. Kontakter som redan nu finns men som behöver kompletteras. Kontakta mig här eller per mail: fredrik@rektorsakademien.se

Jag åker den 12 september och blir borta en stund.

Spännande !

Semestern stoppar inte allt!

Semester....betyder för många att strömbrytaren sätts på "av"...men hur går det till? Förtränger folk allt som har med jobb att göra? Jag vet inte, men det verkar så. Jag har dock aldrig begripit hur det går till. Och varför? Under semestern skapas ju oceaner av "space" att fundera i det tysta när man gjort allt det andra semesterliga.

På min semestervecka i Turkiet nu en vecka så har jag hunnit fundera över ganska mycket. Semestern är ju förknippad med avkoppling och laddning av batterier har jag förstått, men i min lilla lilla värld fungerar det sällan på det viset. Jag har ofta avundats er som kan "stänga av" och bara ägna er åt vad det nu är ni gör.

Själv har jag under min första semestervecka, samtidigt som jag kopplat av (!!!), inte kunnat låta bli att fundera över året som gått och det nya som kommer fram i augusti. Det som är bra med semester är att man får just tid till reflektion och långsam planering. Det kommer att fortsätta hela Juli för mig och vem vet (?), kanske blir det en ny bok. Jag har lite ideer på ny bok men sen skall ju inspirationen sätta in också.

Jag kommer inte heller att sluta blogga i sommar, för den som undrade. Nu i Turkiet har det varit lite si och så med internetuppkopplingen men på lördag är jag hemma igen. Då ska jag blogga om "att läsa ljudböcker"...en grymt bra semestersyssla....för även läsäss kan jag tänka mig har det svårt att läsa i solens motljus....

:-D

Oneeighty ska ge elever en framtid över internet

”Hemmasittare” eller annorlunda uttryckt ”elever som av olika skäl aktivt väljer bort den traditionella skolan” är huvudmålgruppen för Oneeighty. Målet är att finna alternativa lärformer för dessa elever. I utvecklingsprojektet formar pedagoger och elever en annorlunda och kompletterande typ av "skola" på Internet. Med starkt fokus på elevens egna intressen och färdigheter hittar pedagogerna ingångar och kopplingar till ett formellt lärande i ungdomarnas verklighet online på internet.

Efter den första testpiloten kan man redan se hur en alternativ lösning skulle kunna se ut för dessa elever.

Behovet av ett alternativ till det utbud skolorna erbjuder ”hemmasittare" har visat sig vara stort. En enkät som skickats ut till skolledare i Rektorsakademiens nätverk visar entydigt att det idag saknas alternativ bortom skollagens ”minst fem timmar hemundervisning i veckan”. Ett misslyckande för samhället menar vi eftersom dessa elever har unika talanger men som tyvärr ofta inte passar in i skolans normsystem. Men skulle man hitta nya sätt som får dem tillbaka i ”lärande” igen så skulle de skulle det ge samhället stora värden.

Många gånger har man ute på skolorna prövat alla idéer man kommit på för att få in eleverna i lärandet igen och till slut står man nästan inför uppgivenhet.

Oneeighty kommer under hösten att genomföra en andra testpilot och då skall fokus ligga på lärande, kunskapande samt bedömning av kunskap.

Med de erfarenheter vi har efter den första testpiloten så känns det oerhört spännande att gå in i fas två i projektet, och vi är helt övertygade om att vi även där kommer att blir positivt överraskade av resultaten.

Vårens sista föredrag

I dag är det dags för vårens sista föredrag och det sker i Stockholm för 400 skolledare på China Teatern. Det är skolchefen för grundskolan Håkan Edman som bjudit in samtliga skolledare för att starta igång nya tankar och ideer. Framförallt genom en del projekt som kommer lanseras under förmiddagen i skolförvaltningens regi, projekt som baseras på den vision Stockholm Stad antagit för sin skolverksamhet.

"En skola i världsklass 2030"

Håkan har dessutom bjudit in undertecknad och Michael Treschow (ordf Ericsson m.m) att tala efter hans inledning.

I fredags var jag förresten i Uppsala också och talade inför 120 special- och fritidspedagoger på samma tema, dvs "Bryta mönster". Vi var då på Wiks Slott 2 mil från Uppsala. Wiks slott ligger i en otroligt vacker miljö och slottet känns som hämtad ur en spökhistoria. Att prata framtid, förändring och mönsterbrytande med väggarna fulla av stirrande fogdar och godsherrar är en speciell upplevelse.

Hultsfredskonferensen :-D

Idag genomfördes Hultsfredskonferensen. Vi fick en riktigt spännande eftermiddag vi som var där på Hultsfredskonferensen. Spännande föredrag och intressanta diskussioner som vi nu kommer att sammanställa en liten "Klokskapsbok" runt. En bok med klokskaper som yttrades, diskuterades och kreerades fram.

De som var där var allt från rektorer, lärare, forskare och näringslivsrepresentanter. En fin stapling av kompetenta människor alltså, som diskuterade ungdomar och vuxna (!) utifrån frågeställningen:

"Entreprenörskap i all ära-, men vad kan skola och näring göra, vad borde man satsa på så att "vanliga yrken" kan upplevas som bra och positiva? Vad skulle du utifrån dina kunskaper och erfarenheter lyfta fram"

Motivisionären Jytte Rüdiger som höll i taktpinnen under dagen inledde med att leda oss in i frågeställningen med några tydliga exempel på hur viktig det är hur vi belyser olika yrkesval funktion och nytta för unga. Särskilt kanske för de orter där utflyttning blir en allt större utmaning. (Tack för en strålande insats Jytte).

Universitetsadjunkt Per Dahlbeck, KME (kultur, media, estetik) lärarutbildningen vid Malmö högskola lyfte detta med balans i både utveckling och lärande. Att inget är antingen svart eller vitt och att de enkla lösningarna vi söker många gånger är mer komplicerade och mer mångfacetterade än vi kanske ofta tar för givet.

"Vi lever i en tid då vi borde diskutera de svåra frågorna men istället söker de rätta svaren."
Per Dahlbeck

En insiktsfull klokskap som ringar in det svåra i debatten om lärande.

Peter Waara, professor i utbildningsvetenskap vid Uppsala Universitet talade om vikten av att vi ger unga en bild av vuxenlivet som ger den en vettig ingång och bild av vad vuxenlivet innebär. Att vi faktiskt inte långsiktigt ger unga en rimlig bild av hur viktiga alla yrken är för att samhället skall fungera. Det är allas vuxnas ansvar att vi överför bilder av yrkeslivet som ger dem möjligheter att själva skapa sig en framtidstro. Gällande entreprenörskap är Peter på ett sätt kritisk.

"Omvärdera begreppet Entreprenörskap från att i huvudsak handla om företagande. "
Peter Waara

Han menar, tror jag, att vi såklart behöver människor i många olika samhällsfunktioner som förstår att det man tar sig för har betydelse för andra. Alltså behövs "ta sig församhet" överallt och inte enbart i affärslivet.

Mats Trondman, ungdomsforskare och professor i kultursociologi Växjö universitet gav de ditresta sedan en upplevelseresa kring ungdomar och hur de tänker och fungerar, men också en tankeväckare kring det kanske minst lika viktiga: Hur vi vuxna förhåller oss till det?

Han bekräftar också vad andra lyft fram och som jag själv försöker sprida insikter om, nämligen att detta med auktoritet har förändrats från att tidigare varit självklarheter för vuxna att förvänta sig vara i förhållande till unga men som idag är något vi måste erövra och förstjäna.

Detta kan bli smärtsamt för den som vill hålla fast i det gamla och som saknar insikter om att världen har förändrats runt oss.

Ja detta var bara några reflektioner, det som nu väntar är att sammanställa en liten Klokskapsbok med ännu mer spännade kunskaper som skapades under dagen av deltagarna under den intensiva och fokuserade diskussionsdelen.

Sedan fick vi en avslutande spännande guidad tur på festivalsområdet som gav några av oss en ny inblick i ungdomars varande, det är jag säker på.

PS. Mitt upp den guidade turen dök det dessutom helt oväntat upp två gamla elever från min gamla skola som hojtande hälsade och undrade vilka band jag skulle se. Det var galet roligt ! Men hur stor är sannolikheten att man skulle träffa på dem där? Stora kanske, men å andra 2 på 20 000. DS

En bra dag !

Härlig morgon i Hultsfred

Nu är det morgon i Hultsfred och förberedelserna för Hultsfredskonferensen är i full gång. Vi gjorde ju ett anmält upprop i våra nätverk innan denna konferens och analysen av frågeställningen är verkligt intressant. Frågeställningen var:

"Entreprenörskap i all ära-, men vad kan skola och näring göra, vad borde man satsa på så att "vanliga yrken" kan upplevas som bra och positiva? Vad skulle du utifrån dina kunskaper och erfarenheter lyfta fram"

Mängder med svar kom in från nätverken och alla med kloka synpunkter. Peter Waara har nu gjort en analys av materialet och efter konferensen nu idag skall vi paketera den klokskap och försöka sprida det.

Återkommer i ärendet :-D

Manage your top line....

Ledarskap och utveckling är viktiga saker om man vill lyckas. Det är inte alltid så lätt, olika branscher har olika knäckfrågor. Men det skadar inte att lyssna på dokumenterat erfarna ledare kring hur de ser på vad som är viktigast sett utifrån ledaruppdraget. Och det finns många exempel, som mer eller mindre kan tillföra dig som lärare och skolledare nycklar till ledarskapets olika framgångsdörrar. Management litteraturen är full av dem men tar tid att plöja igenom så jag tänkte ta en högst aktuell ledartyp som i en intervju alldeles nyligen berättade kort om hur han ser på sin ledarstrategi. Det handlar om Steve Jobs som är VD på Apple. Det skulle nog lika gärna också ha varit Bill Gates. Jag tror nämligen de har ungefär samma inställnig kring detta med ledarfilosofi, även om produkter och affärsstrategier sedan skiljer sig rent konkret.

Steve Jobs får frågan i en CNBC intervju om vad han har att säga till sina kunder, investerrera och ägare gällande berg och dalbananeliknande utveckling som aktien haft det senaste året. Alltså den osäkerhet som någonstans ligger och gryr hos aktiemarknaden.

- We´ve been having record quarter after record quarter, so we´re very pleased with how the company´s doing. And Wallstreet...I´ve never been able to figure out Wallstreet...But someone once told me "Manage the top line, which is your strategy...your talented people...and your execution...and the bottom line will take care of it self. And I´ve allways found that to be the case..."
CNBC 2008-06-09 (se nedan 2.40 in i filmen)



Det betyder att om vi lysstrar till Steves och många andras filosofi kring detta med vad som är viktigt att lägga fokus på så utbreder sig en bild av hur vi skulle kunna få svenska skolor att förbättra sina resultat.

"Manage your top line...."

Ta alltså väl hand om din strategi och vision, dina talangfulla lärare i organisationen och "din kommunikation som ledare" (din förmåga att leda och saker att hända). Ligger huvudfokus där så kommer processerna att starta som får din organisation att förbättra sina resultat.

Jag tror bestämt att Steve Jobs får "Q" här i mitt "betygsliknande omdöme..."

:-D

Svensk skolpolitik oroar

Regeringen och oppositionen lyckades härförledes inte med uppgiften att samlas runt en gemensam idébild för svensk skola. Stor oenighet råder mellan skolministern och oppositionspartierna.

Sverige behöver en långsiktig och stabil inriktning för att säkra svensk skolas utveckling av det lärandet vi framgent behöver. I förlängningen är det nämligen just det som avgör Sveriges attraktionskraft i en alltmer globaliserande värld. Det kräver i sin tur en parlamentarisk och väl förankrad skolpolitik som lägger långsiktiga övergripande mål och inriktningar för skolans personal, elever och föräldrar att jobba efter.

"Vi borde sätta mer fokus i debatten på innehåll och lärande i skolan"

Det är i lärmetoderna som engagemang, inspiration, nyfikenhet och motivation skapas. Grundförutsättningar som på många sätt avgör hur mycket vi lär och framförallt vad vi lär. Lärandet är en komplicerad process med såväl skolledare som pedagoger inblandade. Båda dessa grupper behöver lugn och ro för att få effekt av sina insatser, inte tvära kast vart fjärde år.

"Oförmågan att enas politiskt är därför mycket oroande"

Den senaste årens evidensbaserade forskning och diverse statliga utredningar visar tydligt att framgångsrika skolor vilar i ett ledarskap med tydliga visioner och ett konsekvent utvecklande av verksamheten.

"Om vi i debatten fokuserade lite mer på lärande så skulle svensk skolas resultat skjuta i höjden"

:-D