Leif Davidsson vill slopa målstyrningen i läroplanen...

– Det största tankefelet var att man hade en idealiserad bild av professionen, säger utredaren Leif Davidsson. Lärarna förutsattes förstå abstrakta – ibland rent av flummiga – texter, vilket de inte gjorde. Och till detta ska läggas en total brist på implementering.
Skolporten 2007-05-09

Nu är det ju inte en helt riktigt skulle jag vilja påstå, hur kan det i så fall vara så att exceptionellt många lärare har förstått måldokumenten och gör ett mycket väl godkänt arbete med läroplanerna. Är de mer begåvade än andra, mer flummiga eller har de kanske lagt manken till att kompetensutveckla sig på egen hand för att förstå?

"Enligt utredningen så har det saknats fortbildningsinsatser och inte heller lärarutbildningarna har förberett blivande lärare för att arbeta efter måldokumenten."
Skolporten 2007-05-09

De duktiga lärare jag har/haft kontakt med de senaste åren har verkligen lagt manken till och kompetensutvecklat sig själva. Leif har rätt i att det fanns ett tankefel från början och det handlar allra mest om att det inte fanns en massiv kompetensutvecklingsinsats från staten i uppstarten av Lpo94 m.fl. En tydlig målstyrning av den målstyrda läroplanen har alltså saknats. Ett rejält och obegripligt tankefel. Att nu skylla på målformuleringar och målstyrning som process för lärandet gör att leif inte känns sätskilt seriös. Det är ju eleverna och deras lärande målstyrningen i första hand är till för.

Men Leif tycker lite fånigt leende att den bästa lösningen är att lämna målstyrningen helt och ge sig in på den gamla beprövade och gammalmodiga linjen, där kursplanerna i detalj styr lärarnas valmöjligheter att arbeta metodiskt. En konservering av det linjära tänkandet och en katastrof för kreativitetens utveckling för svenskt samhälle i en globaliserande värld. Han vill lägga sig på lägsta nivån och sedan sänka ribban istället för att verkligen göra det som krävs för att få igång lärandet, att massivt utbilda personalen i svensk skola.

Leif: "Men vad händer med de elever som har mindre ambitiösa och erfarna lärare?", frågar Leif och insinuerar samtidigt som han accepterar det han insinuerar: att sverige har lärare som (han påstår) inte är ambitiösa...
Skolporten 2007-05-09

Det finns i själva verket väldigt få oambitiösa lärare i svensk skola, däremot har inte alla fått erforderlig kompetensutveckling och många har därför hängt kvar i det gamla regelstyrda systemet. Det system de en gång fäst sig vid och som nu Leif vill tillbaka till i en annan tid då Sverige nu i globaliseringens allt ökande krav borde anamma styrkorna och möjligheterna i målstyrningen. Skolverkets rapport nu senast visar dessutom att ambitionerna i Lpo94 m.fl börjar att slå igenom. Leif vill ändå vända åter till att lära barnen saker som är "rätt svar och/eller fel svar" när Sverige behöver det precis omvända. Leif tycks inte ha satt sig in i vad utvecklingen i Kina betyder för Svensk utbildning och arbetsliv.

Och här har vi slutklämmen som Leif bygger sina retoriska tokerier på:

"Lärarnas frihet måste ändå ställas mot elevernas rätt till en likvärdig undervisning"

Precis som att frihet för lärare att själva tolka och utveckla lärandet efter individens behov och förutsättningar är skälet till att vi inte har en likvärdig skola? Bah...bäsk retorik av Leffe...En misstänkt stank av beställningsjobb...

Är detta måhända början på slutet för svensk målstyrd skola, ja kanske är det så. Det vore i så fall mycket olyckligt för alla inblandade!


Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap