Det senaste dagarna har det i media diskuterats betygsbedömning i svensk skola och huruvida den är rättvis eller inte rättvis. Den korrekta frågeställningen bör naturligtvis istället vara hur man överhuvudtaget kan anta att lärare skall kunna betygsbedöma utan att först fått adekvat utbildning i frågan? (Många har det, bara så att ingen nu tror att ingen kan. För det är inte sant).Kolla detta som Metta Fjelkner på LR säger i Aftonbladet:
"På lärarhögskolorna är det i dag alldeles för lite eller ingen utbildning alls i betygsättning och bedömning, säger Metta Fjelkner, ordförande."
Aftonbladet 2007-05-16
Jag har själv under min tid som rektor frågat en hel del lärarkandidater hur mycket man arbetar med skolans läroplan och kursplaner kopplat till just bedömning och betygssättning och först trodde jag att "jaha det kanske kommer lite senare i deras utbildning då". Men rätt snart insåg jag till min bestörtning att det på många lärarutbildningar faktiskt aldrig tas upp överhuvudtaget. Hur kan det vara möjligt?
Ja det kan ju vara möjligt med tanke på att man från statligt håll redan vid införandet signalerade att kompetensutveckling inte behövs när man rullade ut den "nya" läroplanen (Lpo94 m.fl). Ny och ny förresten? :-) Ingen fick nämligen från statligt håll en samlad och konsekvent satsning vid införandet. Det fick kommunerna sköta själva. "De hade väl folk som gått lärarutbildning för jesu namn", lät de väl på departementet kan jag tänka.
En annan förklaring är ju kanske till vilken grad lärarna på nuvarande lärarutbildningar verkligen har förstått målstyrning och hur lärande går till utifrån den kunskapssyn som finns beskriven i styrdokumenten? Om de har förstått så är det i så fall ännu mer besynnerligt att de inte för den kunskapen, förståelsen och färdigheten vidare?
Hur kan man överhuvudtaget komma på idén att på en lärarutbildning på 2000-talet inte lära lärarstuderande hur man bedömer elevernas lärande utifrån måldokumenten? Jag fattar bara inte det...är det nån som fattar det så hjälp gärna till. Metta vill förstås samtidigt med sitt uttalande (ovan) försöka påskina att lärare som fick sin lärarexamen för länge sen inte alls har dessa brister. Det är bara de nuvarande studenterna och de riktigt unga som har dessa svagheter verkar det som. Vi andra vet ju att det är lite mer komplicerat än så...och att lösningen kräver ordentliga samhälleliga insatser snarare än ändrat betygssystem och ny läroplan...igen...
Men jag är uppriktigt sagt lite rädd för att den här debatten kommer att utmynna i fel åtgärder, nämligen kapitulationer som
"jaha då gör vi väl om hela betygssystemet då"
istället för "jaha då gör vi väl en riktigt massiv kompetensutvecklingsinsats av sveriges samlade lärarkår då så de lär sig en gång för alla". Risken är nämligen att vi annars mycket snart står inför ytterligare 20 år av vattentrampande och huvudkliande i en tid då fokus istället borde ligga på att utveckla lärandet och dess metoder så att essensen i läroplanerna verkligen exploderar till samhällsnytta. Vi har helt enkelt inte 20 år tillgodo längre. För under tiden vi sitter här och bloggar och dyligt springer utvecklingsländerna i Asien om oss, eller rättare sagt det är redan på samma nivå nu kunskapsmässigt. Om inte redan helt förbi...
Vår läroplan är tveklöst den mest samhällstillvända läroplanen i hela världen, sett utifrån behoven i en alltmer globaliserande värld, och den läroplan som bäst i världen förbereder barn och ungdomar för det framtida samhället.
Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
5 comments:
Känner igen mig så väl i det du skriver. Har några nyexade vikarier på jobbet, som har mycket liten kunskap om betyg och bedömning.
Och jag håller med dig om vad du skriver i sista stycket fullt ut. Så är det.
Du läste innan jag korrat...så snabb magistern :-)
Jag kan vittna om att det inte finns någon utbildning i betygsättning eller bedömning på lärarprogrammet, men det är inte heller något jag saknar.
Lärare, både på student- och veterannivå, måste väl ändå kunna förväntas läsa den aktuella läroplanen utan att det för den sakens skull skall heta "kompetensutveckling".
Jag hoppas dessutom att det inte finns någon som tror att den läroplan vi har idag kommer att vara samma läroplan som gäller imorgon. Den nya tidens lärare måste vara beredda på att följa politikens nycker och anpassa sig efter nya direktiv när de kommer.
Initiativ och flexibilitet är snarare vad vi borde få lära oss på lärarprogrammet. Inte bedömningsmetodik och lusläsning av en redan föråldrad läroplan.
Jag gick den "nya" lärarutbildningen. Av mina 60 poäng där var 21 poäng praktik, 10 poäng utgjordes av examensarbetet och en poäng var ämnesdidaktik i mitt huvudämne. Vad vi gjorde de övriga 28 poängen vet jag inte. Jag har minnesfragment av något grupparbete om socker...
Den nyttigaste poängen var ämnesdidaktiken - där vi faktiskt pratade både metodik och bedömning av elever utifrån läroplaner och kursplaner. Å andra sidan fick jag bara ämnesdidaktik i ett av mina två ämnen...
Johan: Jag saknar verkligen att vi inte fick de rätta verktygen för att bedöma eleverna utifrån kursmålen. Innantilläsning av läroplanen räcker inte om man ska ge rättvisa och likvärdiga betyg.
Visst är det så att lärarhögskolorna är helt ute och cyklar. Det finns väldigt liten verklighetsförankring för hur det ser ut på skolorna. Nu kommer ju lärarhögskolan i Stockholm att komma till Universitetet. Kanske hjälper det eller kanske inte.
Det finns saker man bör göra och det är att åter se till att kandidaterna får göra mycket praktik, vilken man har skurit i alltför mycket.
Givetvis bör man lära sig att bedöma elevers kunskaper.
De stora bristerna som jag såg i skolsystemet låg nog snarare ofta i att rektorerna inte längre hade en pedagogisk ledningsfunktion utan endast ekonomisk. Saknas ledning så saknas det också mål och riktning.
Jag har ju läst din bok Fredrik och du beskriver ju där en kaotisk första tid. Det beror mycket på att lärare inte är vana vid att ha en ledare vid rodret.
Post a Comment