Konkurrensen tätnar i Göteborg

Idag står att läsa i Göteborgsposten att friskolor hotar flera gymnasiers existens i Göteborg.

"Vilket eller vilka gymnasier det blir är för tidigt att säga. Men två skolor som redan i höst har problem med att fylla sina platser är Frölundagymnasiet och Munkebäcksgymnasiet.
- Jag är orolig för båda. Det är skolorna utanför centrum som drabbas mest av hårdare konkurrens. Frölundagymnasiet har hög kvalitet, men måste profilera sig mycket mer, säger Lars-Olov Lernberg."
Göteborgs-posten 2007-05-28

Skolchefen i Göteborg Lars-Olov Lernberg nämner här två saker som är viktiga att komma ihåg, dels att de skolor som ligger utanför centrum har lite tuffare att möta konkurrensen eftersom de inte bara måste ha en högre kvalitet utan just för att tendensen är att ungdomar hellre vill in till centrum än hänga kvar i sin hemmiljö. Man blir äldre och vill söka sig till andra områden för att pröva sina vingar. Det ligger liksom i sakens natur. Det andra han säger är att en av skolorna har hög kvalitet men att de behöver lära sig mer om hur man för ut just det budskapet så att både elever och föräldrar förstår att det är en bra skola. Begreppet marknadsföring och profilering är alltså inget som man har gratis i svensk skolas kultur, dvs olika kommunikativa strategier för att berätta det man skola är bra på. Snarare har man ju undvikit detta helt tidigare, det har liksom aldrig förr funnits skäl till att berätta vad man kan riktigt bra och är stolta över. Eleverna kom ju ändå. Men nu är det annorlunda.

"Nu har man tyvärr ofta så pass bråttom att marknadsföra sig att man går på dyrköpta nitar som inte fungerar".

Man kan inte köpa fri från ett sviktande rykte. Varumärket (ryktet) måste börja brinna inifrån organisationens kultursjäl och genom de prestationer man har, dvs sin skolas sammantagna kvalitet. Därefter kan man mycket väl investera i olika mediekanaler för att nå ut, men utan att först skapa "den positiva själen" blir det oerhört svårt.

I artikeln nämner också Lernberg att det finns fler förklaringar till att elevunderlaget sjunker i en del skolor. Bland annat sjunker det totala elevantalet med 2000 elever i gymnasiet i år. Men självklart är det otvetydligt så att friskolor kommer att sätta press på kommunala skolor framöver och att en del skolor får läggas ned pga bristande elevunderlag är att vänta.

Fler boggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Freon, Magistern, Mauricio Rojas och debatten om skolan

"Varför känns det hela tiden som om man som lärare kämpar i uppförsbacke? Råkar man trivas med sitt jobb, har goda kollegor och undervisar fantastiska elever som suger åt sig kunskap - nog fan ska man må skit för det också och anklagas för att vara flummig och en del av ett uppfunnet problem."
Freon Blog

Det är Freon som reflekterar över den osakliga och sneda debatten om skolan, som för övrigt även också Magistern ventilerat härförledes.

Bakgrunden är mångfacetterad men allt som oftast dimper den ned i den politiska pulpeten Dagens Nyheters debattsida. En debattsida som tycks frångått sin roll som allsidig och saklig debattarena till att bli just en nationell pulpet för de politiskt ensidiga viljor som hyllar det gamla och tar vägen fram genom att smutskasta snarare än att vila sina argument i utvecklingsorienterad vetenskaplighet om lärandet.

Jag försöker alltid alltid alltid ta utgångspunkten i själva förutsättningarna för lärandet när jag deltar i debatten om skolan. Jag tror att om man inte gör det så blir det oftast fel. Det som är bra för barnens lärande är ALLTID bra och jag förstår Freon som ju tycks vara en alldeles utomordentlig lärare med huvudet på skaft. Jag förstår hur jävla illa det måste kännas att bli offentligt hånad som yrkesgrupp av personer helt utan egentligt intresse för skola, elever och det viktiga lärandet. Personer som istället använder skolan som verktyg i sin egna politiska maktkamp. Det stinker verkligen!

Senast i raden är Mauricio Rojas som på DN Debatt lanserar sin egen rapport om politisk snedvridning i skolböcker, samtidigt som den arena han använder för dessa budskap är snedvridet åt andra hållet.

"Det hela är både komiskt och sorgligt, Mauricio Rojas".

Mauricio: Du borde ägna din aldrig så tröttnande penna och tunga till att försöka utveckla en debatt om lärandet istället för att klamra dig fast i böckerna, som faktiskt i praktiken inte längre behövs. De kan och är många gånger mycket bra och praktiska att ha tillgång, i många fall bästa sätter att förmedla förståelse. Men de är inte längre det enda och av nöden tvunget.

Det finns nämligen numera lärare som är så oerhört fantastiska att de klarar av att tolka läroplanen och genomföra en undervisning som är både saklig och objektiv. Du och dina partipolare kanske inte vet om det Rojas, men så är det faktiskt. Det är bara för dig att "hacka i dig", som det heter. Men det ingår kanske inte i din politiska bildning att fokusera på sånt, för sånt vinner man väl inga röster på va? Eller hur? Och det gäller ju att börja i tid för rätt som det är är det 2010 och val igen ;-)

Det är tydligt att det en äldre omodern läroplan som du lever efter Mauricio. De läroplaner där boken var det viktigaste instrumentet och där läraren många gånger (inte alltid) bara var en förmedlare av vilka sidor som gällde. Det som stod i boken var sant, en liten stund. Men Mauricio, den tiden är förbi på alla plan.
Nu går det fort Rojas, nu gäller det att haka på samhällsutvecklingen och inte somna in där i ditt politiska lilla vakum. "Grow Up and keep on learning!"

Elevitera mera!

oggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Lärare, lakridsglasspinnar, USB och bredand i luften

Alla lärare borde ha en bärbar dator och ett trådlöst bredband med internetaccess överallt. Just att ha tillgång överallt där man råkar befinna sig har länge påståtts skapa möjligheter, men det är först nu den riktiga tillgängligheten börjar komma på plats. Ett abonnemang och ett USB moden direkt in i datorn och det hela är biff....

- "eeeehhhh", börjar de jantelagspessimistiska belackarna väsa och muttrandes knyta handen i fickan med ord som "man blir elallergiker och utbränd om man e uppkopplad jämt". Men man kan ju som bekant stänga av om man vill, och det vill man givetvis...

Jag har nu testat (eller snarare köpt) Telenors trådlösa bredband via USB som kör s.k "Turbo 3G" på 3,6 mbit där det finns täckning för det, och finns inte det så kör man på 0,3 mbit genom vanliga 3G nätet. Nu sitter jag på tåget mellan Linköping och Stockholm och surfar helt obehindrat utan att datorn tappar kontakten alls. Dessutom betydligt snabbare och billigare än SJs ockerverksamhet. Det är sällan man har en bandbredd över gamla 28.8 modemen på 90-talet i de där tågen och bredvilligt köper man 1:a klassbiljett bara för möjligheten att tömma mail mellan Stockholm och Malmö. Men nu är den tiden över! Nu väntar snabbare åtkomster på mina resor runt om i landet. Och det känns skönt.

Så för er som i sommar vill plocka med den bärbara ut på stadens gator och torg i solen eller varför inte till båten eller stugan och samtidigt ha tillgång till nätet billigt kan jag verkligen rekommendera detta. Även Tele2 och 3 har samma lösning till ungefär samma pris. 199 kr/mån. Bilden till vänster är 3s lösning på turbo 3G genom USB porten. Bilden ovan är Telenors lakrids-glasspinne.

I min nya lägenhet kommer jag absolut inte behöva dra in något fast bredband, utan nöjer mig gott med min lilla glasspinne i USB-porten.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Lärarhögskolan till Stockholms Universitetet

Regeringen har beslutat att flytta ansvaret för Lärarhögskolan i Stockholm till Stockholms Universitet. .

"Kåre Bremer vill ha utbildningen samlad vid universitetet. Han räknar med att de första studenterna flyttas successivt redan 2009. Han har begärt att Akademiska hus ska lösa dem från kontrakten så snart som möjligt och att Akademiska hus ska bygga nytt på parkeringen vid Fysikcentrum vid Albano."
Dagens Nyheter 2007-05-26

Utan att veta exakt hur rektor Bremer tänker sig att utveckla lärarutbildningen så tror jag att detta är ett helt rätt steg att ta, nämligen att bryta mönstret så att det i alla fall finns en möjlighet att lämna de gamla strukturerna och samtidigt ta med sig de bra bitarna in i det nya. Bara att det i framtiden finns en tydlig koppling och signal om att lärarutbildningen är en del av samhällets övriga lärosäten är guld värd för alla, inte minst forskningen kring skola och lärande.

"Detta kommer i framtiden att bredda lärarnas förståelse för samverkan med hela samhället. "

Men sen skall man kanske inte ha övertro på att omorganisationer per automatik skapar bättre lösningar. Givetvis måste man tillsätta en ansvarig ledare som kan styra upp utvecklingen åt positiva håll och någon som kan hantera det massiva motstånd hos personalen som naturligtvis kommer blossa upp.

Bilden ovan visar Kåre Bremer.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Qvarsebos skolforskning, aga, disciplinära befogenheter och konkurrensen med bl.a Kina

När 30 barn samlas i ett rum för att få undervisning krävs ganska många kompetenser av barnen - de ska kunna sitta stilla, lyssna och sortera intryck och information.
- Skolan som institution skyr det olikartade, säger Jonas Qvarsebo.
Skolvärlden 2007-05-24

Det är Jonas Qvarsebo Doktorand vid Tema Barn FM (historia, religionsvetenskap), Linköping 2001 och författare till doktorsavhandlingen "Skolbarnets fostran". En avhandling som handlar om de förändrade fostransidealen under ett tidigare systemskifte (1946-1962 i huvudsak).

Bland annat handlar det om att Skolkommisionen 1946 vars förslag om att ta bort skolagan skapade stor debatt. Många lärare då ville ha kvar skolagan eftersom det var ett enkelt sätt att hålla ordning i klassen. Motivation och intresse för lärande var inte uppfunnet alls då på den tiden.

- Den var det yttersta medlet att hålla ordning i klassrummet. Om man inte tog till det kunde man åtminstone hota, säger Jonas Qvarsebo.

Vi hade då en ännu mer sorterande skola än vad vi har idag. De var ett skolsverige där man i borgerlighetens flickskola skulle bli hemmafruar och behärskade mödrar, de borgerliga pojkarna gick på läroverken för att fostras till att sköta viktiga ämbeten i samhällskroppen. I båda dessa skolformer var det förbjudet att slå skolbarnen sedan 1926.

Det vara bara i folkskolan det var tillåtet eftersom fokskolan skulle lära vanartiga underklassbarn att veta hut. Lite som idag alltså om man vill sticka ut hakan...

För det var ju till folkskolan "underklassens barn" i huvudsak blev hänsvisade. När man sen slog ihop de tre skolformerna blev det omöjligt att bevara agan och ett förbud kom 1958. Den demokratiska trenden tog istället fart.

Qvarsebo menar nu att den trend som råder i den svenska skoldebatten är en början till en återgång till de gamla fostransmekanismerna som enligt honom rent funktionellt tillhör en försvunnen tid och därmed också oerhört svår att återinföra. Att öka de disciplinära befogenheterna hos lärare får inte önskad effekt på dagens ungdomar som vuxit upp med idéer om "individen i centrum", demokrati som en viktig rättighet, självförverkligande och inte minst kanske den oändligt mycket större kommunikationsfaktorn som råder idag. Han tror vidare att utbredningen av friskolor som komplement i de "tyngre" områdena kan vara ett uttryck för ett samhälle där samhällsklyftorna kommer att öka.

Slutsatsen av detta är naturligtvis att vi måste se upp med vår skolpolitik så att vi inte i vår iver efter "ordning och reda" föder oss ett större problem. Nämligen en återgång till parallellskolsystemet där "B skolorna" stannar i pedagogisk utveckling för att disciplin är det enda reella vertyg man harr få tyst i klassen och där "A skolor" istället ständigt utvecklar lärandet. Vist drar jag det nu till en extrem men det är för att tydligt visa på riskerna som annars kan vara svåra att urskilja. Och det är när detta är ett faktum som sverige får riktigt stora problem, inte bara med den globala konkurrensen (vi får för få kreativa och idérika medborgare) utan även de enorma kostnader i pengar och lidande i en allt mer negativ social utvecklingskurva genererar.

Vi är 9 milj personer i det här landet (i Kina har den största mobiloperatören 480 milj abonnenter) och vi behöver en skola som lyfter fram lärandet hos varenda individ och förbereder dem för det framtida samhället.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Björn Söderberg, Max Entin, Left is right och Bert Stålhammar

Igår hade vi nätverksträff som inte liknade nånting på Berns. Fullständigt fantastisk! De 5 personer som utmärkte sig mest var dessa:

Max Entin, serietecknaren och läraren ni vet? Vi presenterade honom och vårt projekt ihop, att ge ut hans serier om skolans vedermödor ur ett humoristiskt och varmt perspektiv. Mycket uppskattat. Vi planerar att ge ut den i höst och har talat om flera i en följd om det blir bra. Just nu letar vi skolor som kan beställa boken som julklapp till all sin personal, responsen var mycket positiv. Tanken är att man skall kunna använda boken dels som ren underhållning men att den även skall kunna fungera som en del i kompetensutvecklingen eftersom mycket av det som berättas i serierna är rena skolkulturfrågor som på ett kul sätt kan fungera som diskussionsunderlag.

Kerstin Hallén erhöll priset Heja Rektor och fick diplom, vandringspris, iPod Shuffle och en orginalteckning av Max Entin. Dessutom körde hon ett skolboksbrandtal om skolan och dess vikt för oss alla. Kerstin är rektor på Samskolan i Djursholm och fick priset för sina fina insatser med att dels optimera organisationen och dels för att de på ett mycket fokuserat sätt arbetar med barn i behov av särskilt stöd.


Björn Söderberg, entreprenören utan gränser som var med oss i Uppsala också gav skolledarna och näringslivsledarna något att tänka på när det gäller att skapa intresse i sina organisationer och att verkligen skapa en miljö där alla trivs. Hans bok såldes också i pausen och efteråt. Jag kan verkligen rekommendera er att lyssna på denna otroliga berättelse om hur man tex vill bygga vindkraftverk i sin skola i Växjö men inte får det för att det "det går inte" och hur man på drygt en månad lär sig återvinna papper på sopberget i Nepal och sen trycker 3000 julkort och hinner leverera till den 12 dec.


Olle Öberg från företaget Left is Right berättade om sitt företag som specialiserat sig på att bara anställa personer med aspbergers syndrom eftersom om man tar vara på deras sätt att förhålla sig till uppgifter etc så får man ett brännhett företag med otrolig kapacitet. Det handlar om att dra nytta av de fördelar dessa personer har och inte tvärt om se dem som problem. Olle gjorde ett mycket intressant föredrag som säkert fick en och annan att tappa hakan. Det left is right gör är nämligen som enkelt och smart men samtidigt så normbrytande i synen på personer med handikapp, normbrytande i den meningen att de ses som personer med fantastiska tallanger. Det är tyvärr många av oss som tror att dessa personer inte kan bara för att de är lite annorlunda.


Avslutade gjorde kommunikations- och skolledargurun och professor emeritus Bert Stålhammar som hela sitt liv arbetat med att försöka förändra skolan. Han gjorde en enastående dragning för en jublande och skrattande publik. Alla hans böcker sålde slut efteråt.

Succé helt enkelt....En helt fantastisk kväll !








Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Lärarnas riksförbund, kreativitet & kommunala friskolor

Idéer och kreativitet kan närmast beskrivas som att man tar en gammal känd sak och slår ihop med en annan känd sak och så uppstår något nytt. Kommunal skola + Friskola = Kommunal Friskola. Alltså kreativt. Den senaste tiden har Lärarnas Riksförbund varit ovanligt aktiva i sina debattinlägg i ämnet,

och man gillar inte detta med kreativitet.

Senast handlar det om att man från fackföreningens sida kräver tillfälligt stopp på tillståndsgivning till friskolor. Det finns för många olika typer av friskolor menar man och kan uppenbarligen inte skilja på de två som brukar nämnas: Friskolor med privat ägande och "kommunala friskolor". I TV4 häromdagen sa Metta Fjelkner till och med att "något sånt som kommunala friskolor finns inte" och "det är det ingen som vet vad det är". Har de inte hängt med på LRs kansli de senaste 5-6 åren eller?
I Sveriges Radio går nu Hallands lokala fack ut och kräver stopp på fiskolor helt i takt med sin chef Metta Fjelkner.

- Det är för rörigt och det finns för många olika former för friskolor, säger Sten Hagberg som är ordförande för Lärarnas Riksförbund i länet.

I Svenska Dagbladet fredags skriver Metta också att staten abdikerar från skolans ansvar, nånstans menar hon att staten släpper loss ett veritabelt kaos och experimentverkstad och menar att staten genom det håller på att tappa greppet.
Svenska Dagbladet 2007-05-20

"Det är förstås ett uttryck för hennes förenings oro över att skolor blir mer självstyrande, framgångsrika och därmed svårare att hålla samman som fackförening."

Rösjöskolan i Sollentuna är en kommunal friskola som mycket framgångsrikt skapat en verksamhet med fina resultat, god sammanhållning i kollegiet, bland elever och aktiva föräldrar. Det är väl ändå det som måste stå i fokus, inte driftsformen. Eller är det en viktigare fråga att diskutera friskola, kommunal skola eller kommunal friskola än vilka resultat de olika driftsformerna ger?

Det som skiljer Rösjöskolan från kommunal respektive "vanlig friskola" är enligt dem själva:

"att vi är fria från administratörerna i kommunalhuset
att vi behåller hela skolpengen
att vi styrs av skoldokument i läroplanen och skollagar och även kommunens skolplan
att rösjöstyrelsen har ansvar för Rösjöskolan"
Sollentunas hemsida

Fördelarna ledningen och personalen ser är följande:

Styrelsen är lokalt förankrad och känner området
Styrelsen hittar lösningar som passar Rösjöskolan
De mål styrelsen sätter har förankring
Som förälder kan man vända sig till styrelsen. Styrelsen har en närhet till brukarna
Vi får behålla hela skolpengen och själva avgöra om och av vilken/vilka vi vill ta hjälp.
Styrelsen har prioriterat hög personaltäthet.
Sollentunas hemsida

Jag anser att driftsformen i sig är helt ointressant. Det intressanta med Rösjöskolan, likt många kommunala skolor och friskolor, är att de driver en framgångsrik skola med ideér som andra kan lära av, inte nödvändigtvis kopiera.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Mats Ekholm, skolinspektioner och svensk bilprovning

Mats Ekholm är en extremt erfaren skolmänniska med oerhörd kompetens om hur det står till i svensk skola. Han gick häromsistens ut i TT och sa att man lika gärna kunde lägga ned den statliga inspektionen av skolor eftersom den är verkningslös och därför bara kostsam. Man får ingen ökad skolutveckling menar han.

"Granskningen visar sig att man inte kan anta att de korta besöken från en statlig inspektör har någon som helst inverkan på skolornas utveckling och vad eleverna lär sig, säger Mats Ekholm till TT.


I samma artikel blixtrar den inte fullt alltid så insatte skolminisitern till med en ny av sina specialkonstruerade kvällstidningsaktiga punschline-metaforer:

"Om den svenska bilparken blir sämre är det ingen som föreslår att man ska lägga ned Svensk Bilprovning.
Svenska Dagbladet 2007-05-16

Hans retoriska rådgivare gör trippelvolter på fredagsölen av upphetsning antar jag, eller så gör han det själv där i sin korridor.

Vad debatten egentligen handlar om kommer lite längre ned i samma artikel:

Hans debattinlägg kommer i tider då de statliga skolmyndigheterna utreds. Regeringen vill banta antalet myndigheter och lägga mer pengar på tätare inspektioner. Ekholm förespråkar en mjukare linje, med en myndighet som stöttar pedagogiska projekt hellre än en som inspekterar.
Svenska Dagbladet 2007-05-16

Mats Ekholm har naturligtvis helt rätt i sina tankar. Hur ökar man lärandet med mer inspektioner och mindre utvecklingsinsatser?

Jag bara undrar?

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Härligt med kompetenta människor i samverkan....

När jag i torsdags hade möjligheten att få vara med i TV4s Kvällsöppet med Lennart Ekdal och Johan Hakelius fick jag återigen en sån där härlig upplevelse av hur det kan vara när

kompetens, kreativitet och professionalism sammanfaller i exakt samma skärningspunkt.

Teamet bakom programmet Kvällsöppet känner jag överhuvudtaget inte men det behövs ändå inte för att redan efter några sekunder känner man sig mer än välkommen och fullständigt medveten om att här vet man precis vad man gör.

En timmas program är naturligtvis grundligt förberett av redaktionen och själva studiofolkets förberedelser och trimning mer än noga planerad. Programledarna styrs upp av studiomannen (som var en galet cool intensiv tjej) och publiken lika så. 4 kameror synkas ihop i kontrollrummet och det hela sitter som en smäck. Lennarts tuffa men ödmjuka attityd i samtalet mellan gästerna som smugits in bland publiken bryts då och då av med korta små inlägg av skribenten Johan Hakelius. Skämtsam men med en botten av allvar i det han gör.

Eftersnack i studion i samband med Tv4s Kvällsöppet 17/5. Bilden tagen av Karolina Lassbo med bloggen "En glamourprinesessas dagbok" som också medverkade i programmet.

Man kan naturligtvis fråga sim om detta är ett utfall av kompetens, kreativitet och profesionalism eller om det är TV-fabrik? En del hävdar det senare men jag skulle i alla fall vilja vittna om att det givetvis är oerhört svårt att göra bra TV. Och bra TV görs på många håll i Sverige i många kanaler. Jag har erfarenhet av 4-5 stycken kanaler som gäst och de har alla det gemensamt att när man går därifrån så tänker man

"så jäkla proffsiga".

Tänk efter...det blir väldigt sällan fel i paketeringen i TV. Sen kan innehållet säkert uppfattas som fel på olika sätt, men sällan själva formatet.

Jag skulle önska att teamet på TV4 kom till en nätverksträff och berättade om vad som särpräglar denna branschkultur, som säkert skiljer sig mellan kanalerna och som säkert har sina brister om man frågar dem. En branschkultur som ändå har en gemensam syn på hur man måste leverera sina program.

"Kanske kan vi lära oss något av dem att överföra till skolans värld?"

Tack för en spännande lektion i professionalism Tv4.

Bärbara datorer, trådlöst turbo 3G bredband, mobbing och kränkningar.

I torsdags då jag var med i TV4s kvällsöppet diskuterades bland annat internet och mobbing. Ett ämne som måste upp på agendan betydligt mer framöver eftersom det inte råder någon tvekan om att mycket av skolans mobbing sker i dessa miljöer idag. Metta Fjelkner talade om "den virtuella skolgården" och jag förundras över hennes frenesi och skönmålning ibland. Svensk skola har ingen digital skolgård, det finns ingen digital skolgård. Det är en rapport från Microsofts som tar upp detta med nätets avigsidor, lovvärd rapport med mycket matnyttigt. Rapporten bär det inte helt modernt signalerande namnet "vem går rastvakt på den virtuella skolgården". Snacka om konserverande syn på skolan. Rastvakt....eeehhh....

Om skolan skulle kunna ta upp konkurrensen med communitysiter som Playahead, MySpace eller Lunar så ligger det hyfsat långt fram i tiden som jag ser det, i alla fall om ingångsvärdena är att se sig själva som "virtuella rastvakter". Däremot kan vi vuxna både i skola och i hem engagera oss mer i denna "annorlunda värld", lära vad den handlar om, kanske förstå den lite mer.

"Först därefter kan vi guida en del unga i konsten att undvika att kränka andra personer och inte minst dra nytta av fördelarna med digital kompetens. "

Den digitala hemvisten för ungdomar som en del av den verklighet vi lever i saknar nämligen inte bara lärare utan vuxna överhuvudtaget. Förutom då de vuxerndejtingsiter och bloggforum som finns, där en del av föräldrarna ägnar tid såklart, men där hänger ju knappast tonåringarna i någon större omfattning. Några enstaka snygga rapporter gör tyvärr ingen skillnad. Det är först när vi gör något konkret som vi kan påverka. Att veta utan att göra ger inga poäng annat än på konferenser och fikarum. Därför måste vi som jobbar i skolan uppgradera oss dramatiskt kring den här världen, kalla det gärna "digital kompetens" om det känns bättre. Vi måste helt enkelt få in detta som en viktig kunskaps och värderingsöverföring så att vi kan fullfölja vårt uppdrag att förbereda barnen och ungdomarna för det samhälle som finns därute.

"På internet hör nämligen ingen dig skrika....."

Ett ganska enkelt sätt vore att helt enkelt utrusta alla lärare och rektorer med varsin egen bärbar dator som arbetsredskap och sen se vad som händer. Apples MacBook eller valfri Pc spelar ingen större roll, bara tillgängligheten optimeras helt. Ge dem även ett trådlöst USB-turbo3G också så att de kan komma åt världen utanför var, när och hur som helst OM de vill. Utbilda dem sedan 4 veckor heltid i internetkultur, ungdomskultur, bloggning, källkritik, pedagogiska metoder, språkutveckling på nätet m.m m.m

"Men framförallt hur man kopplar allt detta med internet och mobbing till läroplanens värdegrundsbitar."

Samtidigt utrustas även alla elever från åk 6 eller 7 med varsin bärbar dator ända upp i gymnasiet. 600 000 elever skulle kunna få en bärbar dator till en kostnad av låt oss säga 3 miljarder kronor. Det kan det väl vara värt att investera i om uppsidan är att vuxenheten tillsammans med eleverna kan minska kränkningar och mobbing samtidigt som vi successivt för större möjligheter till ett modernt lärande med fokus på framtidens krav.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Betygsbedömning, vägval och vattentramp...

Det senaste dagarna har det i media diskuterats betygsbedömning i svensk skola och huruvida den är rättvis eller inte rättvis. Den korrekta frågeställningen bör naturligtvis istället vara hur man överhuvudtaget kan anta att lärare skall kunna betygsbedöma utan att först fått adekvat utbildning i frågan? (Många har det, bara så att ingen nu tror att ingen kan. För det är inte sant).

Kolla detta som Metta Fjelkner på LR säger i Aftonbladet:

"På lärarhögskolorna är det i dag alldeles för lite eller ingen utbildning alls i betygsättning och bedömning, säger Metta Fjelkner, ordförande."
Aftonbladet 2007-05-16

Jag har själv under min tid som rektor frågat en hel del lärarkandidater hur mycket man arbetar med skolans läroplan och kursplaner kopplat till just bedömning och betygssättning och först trodde jag att "jaha det kanske kommer lite senare i deras utbildning då". Men rätt snart insåg jag till min bestörtning att det på många lärarutbildningar faktiskt aldrig tas upp överhuvudtaget. Hur kan det vara möjligt?

Ja det kan ju vara möjligt med tanke på att man från statligt håll redan vid införandet signalerade att kompetensutveckling inte behövs när man rullade ut den "nya" läroplanen (Lpo94 m.fl). Ny och ny förresten? :-) Ingen fick nämligen från statligt håll en samlad och konsekvent satsning vid införandet. Det fick kommunerna sköta själva. "De hade väl folk som gått lärarutbildning för jesu namn", lät de väl på departementet kan jag tänka.

En annan förklaring är ju kanske till vilken grad lärarna på nuvarande lärarutbildningar verkligen har förstått målstyrning och hur lärande går till utifrån den kunskapssyn som finns beskriven i styrdokumenten? Om de har förstått så är det i så fall ännu mer besynnerligt att de inte för den kunskapen, förståelsen och färdigheten vidare?

Hur kan man överhuvudtaget komma på idén att på en lärarutbildning på 2000-talet inte lära lärarstuderande hur man bedömer elevernas lärande utifrån måldokumenten? Jag fattar bara inte det...är det nån som fattar det så hjälp gärna till. Metta vill förstås samtidigt med sitt uttalande (ovan) försöka påskina att lärare som fick sin lärarexamen för länge sen inte alls har dessa brister. Det är bara de nuvarande studenterna och de riktigt unga som har dessa svagheter verkar det som. Vi andra vet ju att det är lite mer komplicerat än så...och att lösningen kräver ordentliga samhälleliga insatser snarare än ändrat betygssystem och ny läroplan...igen...

Men jag är uppriktigt sagt lite rädd för att den här debatten kommer att utmynna i fel åtgärder, nämligen kapitulationer som

"jaha då gör vi väl om hela betygssystemet då"

istället för "jaha då gör vi väl en riktigt massiv kompetensutvecklingsinsats av sveriges samlade lärarkår då så de lär sig en gång för alla". Risken är nämligen att vi annars mycket snart står inför ytterligare 20 år av vattentrampande och huvudkliande i en tid då fokus istället borde ligga på att utveckla lärandet och dess metoder så att essensen i läroplanerna verkligen exploderar till samhällsnytta. Vi har helt enkelt inte 20 år tillgodo längre. För under tiden vi sitter här och bloggar och dyligt springer utvecklingsländerna i Asien om oss, eller rättare sagt det är redan på samma nivå nu kunskapsmässigt. Om inte redan helt förbi...

Vår läroplan är tveklöst den mest samhällstillvända läroplanen i hela världen, sett utifrån behoven i en alltmer globaliserande värld, och den läroplan som bäst i världen förbereder barn och ungdomar för det framtida samhället.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Leif Davidsson vill slopa målstyrningen i läroplanen...

– Det största tankefelet var att man hade en idealiserad bild av professionen, säger utredaren Leif Davidsson. Lärarna förutsattes förstå abstrakta – ibland rent av flummiga – texter, vilket de inte gjorde. Och till detta ska läggas en total brist på implementering.
Skolporten 2007-05-09

Nu är det ju inte en helt riktigt skulle jag vilja påstå, hur kan det i så fall vara så att exceptionellt många lärare har förstått måldokumenten och gör ett mycket väl godkänt arbete med läroplanerna. Är de mer begåvade än andra, mer flummiga eller har de kanske lagt manken till att kompetensutveckla sig på egen hand för att förstå?

"Enligt utredningen så har det saknats fortbildningsinsatser och inte heller lärarutbildningarna har förberett blivande lärare för att arbeta efter måldokumenten."
Skolporten 2007-05-09

De duktiga lärare jag har/haft kontakt med de senaste åren har verkligen lagt manken till och kompetensutvecklat sig själva. Leif har rätt i att det fanns ett tankefel från början och det handlar allra mest om att det inte fanns en massiv kompetensutvecklingsinsats från staten i uppstarten av Lpo94 m.fl. En tydlig målstyrning av den målstyrda läroplanen har alltså saknats. Ett rejält och obegripligt tankefel. Att nu skylla på målformuleringar och målstyrning som process för lärandet gör att leif inte känns sätskilt seriös. Det är ju eleverna och deras lärande målstyrningen i första hand är till för.

Men Leif tycker lite fånigt leende att den bästa lösningen är att lämna målstyrningen helt och ge sig in på den gamla beprövade och gammalmodiga linjen, där kursplanerna i detalj styr lärarnas valmöjligheter att arbeta metodiskt. En konservering av det linjära tänkandet och en katastrof för kreativitetens utveckling för svenskt samhälle i en globaliserande värld. Han vill lägga sig på lägsta nivån och sedan sänka ribban istället för att verkligen göra det som krävs för att få igång lärandet, att massivt utbilda personalen i svensk skola.

Leif: "Men vad händer med de elever som har mindre ambitiösa och erfarna lärare?", frågar Leif och insinuerar samtidigt som han accepterar det han insinuerar: att sverige har lärare som (han påstår) inte är ambitiösa...
Skolporten 2007-05-09

Det finns i själva verket väldigt få oambitiösa lärare i svensk skola, däremot har inte alla fått erforderlig kompetensutveckling och många har därför hängt kvar i det gamla regelstyrda systemet. Det system de en gång fäst sig vid och som nu Leif vill tillbaka till i en annan tid då Sverige nu i globaliseringens allt ökande krav borde anamma styrkorna och möjligheterna i målstyrningen. Skolverkets rapport nu senast visar dessutom att ambitionerna i Lpo94 m.fl börjar att slå igenom. Leif vill ändå vända åter till att lära barnen saker som är "rätt svar och/eller fel svar" när Sverige behöver det precis omvända. Leif tycks inte ha satt sig in i vad utvecklingen i Kina betyder för Svensk utbildning och arbetsliv.

Och här har vi slutklämmen som Leif bygger sina retoriska tokerier på:

"Lärarnas frihet måste ändå ställas mot elevernas rätt till en likvärdig undervisning"

Precis som att frihet för lärare att själva tolka och utveckla lärandet efter individens behov och förutsättningar är skälet till att vi inte har en likvärdig skola? Bah...bäsk retorik av Leffe...En misstänkt stank av beställningsjobb...

Är detta måhända början på slutet för svensk målstyrd skola, ja kanske är det så. Det vore i så fall mycket olyckligt för alla inblandade!


Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Steffo på TV4 en skolhjälte i det lilla...

I veckan såg jag något väldigt roligt i "TV4s morgonsoffa" med Steffo Törnquist som programledare. Som ni kanske vet skrapar de trisslotter som ett moment i programmet och denna gång var det en lärare som skulle skrapa hem storvinsten. Och det var i denna situation som Steffo gjorde något fantastiskt. Inte något stort och prålande kanske, faktum är att även om ni såg det så kanske det till och med flög er helt förbi. Strax innan hon skulle skrapa så berättade "skraparen" att hon till yrket var lärare i svensk skola och sedan utspelades i stort sett följande ordväxling:

"- Lärare kul! Det måste vara fantastiskt roligt att vara lärare?"

- Ja det är underbart, svarar hon och sen var det över.

Det var starkt och mycket klokt av Steffo att sätta ord på det som vi alla någonstans inser är det enda rimliga när det gäller lärares engagemang och passion. Starkt i den meningen att han kunde som alla andra ha sagt typ:

"Lärare oj är inte det ett fruktansvärt hemskt jobb?"

Men det gjorde han inte utan gav istället en kort reflekterande och innerlig signal om att han uppskattade lärare och skola. Det är precis såna vibbar som i det tysta stärker lärarens status ute i samhället.

Mera Steffo och andra hjältar...MERA ! :-)


Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Skrattider och saknade drömmar

Igår hade vi en välbesökt och intressant nätverksträff på Scandic Crown i Göteborg. Temat för kvällen var ledarskap och bland annat fick vi lyssna på Birgitta Dahte från Ringhals (Vattenfall), Kjell Svenson personaldirektör på Volvo och idéföreläsaren Fredrik Härén (som jag bloggat om förr).

Kjell berättade bland annat vi jämfört med 40-talet skrattar mindre idag på våra arbetsplatser. Då skrattade man i snitt runt 18 min per dag (effektiv tid) och idag bara runt 6 minuter. Det säger en del om det nya samhällets klimat men också om hur våra organisationer tagit vara på glädje och skratt som resurs. En del tycks till och med vara övertygade om att det man arbetar mer blir mindre seriöst om jag skrattar lite för mycket, samtidigt som vi antagligen är rätt övertygade om att skrattande glada människor har större engagemang i det de gör.
På Volvo jobbar man i alla fall bland annat med detta och det är helt ok att skratta lite extra.

Birgitta Dahtes mest intressanta punkt var Ringhals visualiserade visioner och mål. De har en metod för att kommunicera visioner och mål med hjälp av tydliga bilder, vilket gjort att de 1 400 medarbetarna tagit till sig dem på ett effektivare sätt.

Fredrik Härén avslutade kvällen med en berättelse om att vi här i Sverige verkar ha slutat att använda vår fantasi och att drömma medan det dröms utav bara f-n i exempelvis Kina. När vi slutar drömma och att använda vår fantasi så slutar vi också att sätta ihop två kända saker till något helt nytt, en definition av ordet idé. Idéer är i de allra flesta fall inte "helt nya saker" utan istället just två tidigare kända saker som sätts ihop till en ny tidigare okänd. För att kunna göra det så måste vi drömma och fantisera och försöka se de där "nya idéernas nytta". När vi nu alltmer slutar drömma och fantisera så utvecklas vi därför inte, drömmandet är en drivkraft. Vi stagnerar, blir hemmablinda och ser inte vad som händer runt omkring oss.

Vi blir "fat and happy" och tänker att det är väl inte så farligt det där med Kina. Vi kan ju fortfarande mycket här i Sverige. Visst kan vi det tänker Härén samtidigt som värdet på kunskap är 18 kr i timmen i Beijing.

Jag håller med Fredrik i detta och det är dax för skolan att börja utveckla elevernas sätt att tänka istället för att lära dem "rätt saker" och ta av sig kepsen.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Vid 25 e de färdiga

Hjärnan är färdigutvecklad vid 25 års ålder enligt en ny forskning av Jay Gledd som också lär oss att vara försiktiga med alltför tuffa krav på tonåringar. Att de kan vara vimsiga tillhör alltså det normala och alltså inte något som går att "krava bort".

"Tonåren är en lika dynamisk period. Det är området i pannloben, ”hjärnans beslutsfattarcentrum”, som blir klart allra sist. Detta innebär att förmågor som framtidsplanering, förmågan till överblick och att sålla intryck och riskbedömning inte är utvecklade hos tonåringarna."
Svenskan 2007-05-11

Kanske bör den nya kunskapen lära oss att inte ställa större krav på unga människor än deras hjärnor klarar av.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

Skolverkets rapport är finfina nyheter i annars träskartad debatt...

"Allt fler elever är engagerade och trivs med skolarbetet. Relationen mellan elever och lärare blir allt bättre. Idag trivs nio av tio av eleverna med sina lärare och de flesta tycker att det är lätt att vända sig till sina lärare om de har problem. Samtidigt visar Skolverkets attitydundersökning att många elever upplever att det inte finns tillräcklig arbetsro i klassrummet."
Skolverket.se

Rapporten är intressant ur flera aspekter. Den ger ett tydligt svar på tal kring att det finns positiva saker i den sociala miljön i svensk skola, trots de senaste årens kampanjande från politiskt håll.

Eleverna trivs med sin skola och med relationen till sina lärare. Det betyder enligt min mening att den enskilt viktigaste grundförutsättningen för lärande är på plats.

Genom att vidareutveckla detta förtroendeingivande relationsbyggande med nya pedagogiska metoder och arbetssätt i klassrummet och inte bara köra det gamla vanliga spåret så kommer också studieron att infinna sig. Det visar många exempel på i flera svenska kommuner. Inte så att det nya i sig som självändamål engagerar eleverna mer utan fortfarande gäller den gamla devisen "de metoder som fungerar med sitt syfte är bra metoder". Man kan alltså inte påstå att något sätt är bra bara för att det är nytt. MEN, som Tony Irving skulle sagt, så måste man oftast pröva flera nya arbetssätt innan men som pedagog finner det som passar sig och sina elever bäst. och det är här den stora tröskeln och utmaningen sitter. Det är därför det behövs en stark vision och en levande idé hos både skolledning och lärarkollegie som strävar åt samma håll. De skolor som lyckas med detta får en skola som överträffar förväntningarna visar flera undersökningar av bland andra Skolverket.

Det andra är att utredningen ovan visar att den "nya läroplanen" (1994) nu äntligen börjar ge resultat efter de ambitioner som finns formulerade i densamma.

Mer engagemangsskapande åtgärder i skolan! Förutsättningarna finns!

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap

CheckPoint Skola avsnitt 4

Det fjärde (4) avsnittet av "Checkpoint Skola" ligger nu ute och denna gång är ämnena:

Helena Gullberg: "Om lärare och rektorer som kommer för sent"
Johan Nyström: "Ser vi slutet för den målstyrda läroplanen?"
Marianne Wieslander: "Skåpmatsreformer"
Angelica Hedin: "Skolverkets rapport om elever och lärares attityder till skolan"
Fredrik Svensson: Programledare typ...

Lyssna på nya avsnittet Checkpoint Skola

Du som vill prenumerera klistrar in detta i din iTunes eller det podcast-program du kör med:
http://www.rektorsakademien.se/documents/rektorsakademien_podcast2.xml

Läs mer här:
http://www.rektorsakademien.se/podradio.html

Drösvis med nationella prov, flit samt "no child left untested"

Det skall vara rättvist i betygssättningen i svensk skola. Därför planerar regeringen införa nationella prov i 9 ämnen till, undantagna är praktisk och estetiska ämnen. De är ju inte riktigt lika fina och viktiga. Men vad innebär detta? Vid en enkel okulärbesiktning kan det ju verka vederhäftigt och logiskt att om vi har fler natiuonella prov så kommer lärandet att öka. Vi har haft och har nationella prov i matte, men inte inte ökar mattelärandet för det. Snarare minskar mattekunskaperna för varje år, men det beror naturligtvis lika lite det också på de nationella proven.

"Prov Prov Prov Prov Prov kommer prägla den framtida skolan, inte det som borde vara det centrala nämligen lärandet."

En annan undring jag har är att betyget i åk 9 som ju idag är ett samlingsbetyg som skall spegla större delar av elevens skolgång och måluppfyllnad än bara de senaste veckornas råplugg innan det "nationella provet". Tydligen är tanken med förslaget att ambitionen skall "twistas" till att bli en riktig gallring i alla ämnen under det sista året. Diskussionen om att "plugga för ett prov" och inte för "livet" kommer bli allt mer aktuellt framöver. I USA startade Clinton reformen "no child left behind" men i själva verket blev det en utveckling av den amerikanska skolans sätt att se på lärande som mer liknar "no child left untested". Vad ger detta för signaler om vår syn på lärande och hur viktigt det är i en tid av globalisering? Vår syn kontra en alltmer krävande arbetsmarknad där utantillkunskaper efterfrågas allt mindre till fördel för kreativitet, omlärande och flexibilitet?

En tredje grej är naturligtvis vad detta förslag kommer att innebära för de enskilda lärarna, som tydligen i större grad skall rätta och administrera nationella prov istället för att skapa individuella förutsättningar för barnen/ungdomarna att nå målen. Vore det inte ur rättsäkerhetsperspektiv och av "rättviseskäl" (som det hävdas att förslaget vilar på) bättre att vidareutveckla alla lärare i betygsbedömning snarare än att ge skolorna ett verktyg som riskerar att bedöma eleven utifrån ett givet provresultat vid ett givet tillfälle. Nationella prov är säkert bra på många olika sätt som riktningsvisare, men en hel del lärare (inte alla naturligtvis) utgår tyvärr ändå utifrån resultaten i det enskilda nationella provet när de sätter betygen.

Det gäller i framtiden att som 16 åring verkligen formtoppa sitt liv efter de 9 nationella proven.

Flit och pluggande skall löna sig lyder de nygamla naturlagarna. Men som den gode rektornb Johan Nyström sa i CheckPoint Skola häromsistens:

Flit är inget betygskriterie i en målstyrd skola.

Det stämmer...men det kan snart bli...