Jag har så många gånger gånger flaggat för risken det innebär att ladda debatten med alltför negativa budskap. Nu börjar lärar och skolledarfacken (som vanligt mest LR) inse att det är få som söker arbeten som tex lärare.
Och jag kan bara säga så här: Jaha????? Varför förvånas ni över att yrket lärare och skolledare BLIR oattraktivt när ni så ofta och kraftfullt använder er av hemska negativa värdeord som: Underbetald, utsatt, utbränd, okunniga, misshandlade, orimligt behandlade, kränkta, behörig, svagt intresse för lärarutbildning, kandidat, rättning, elevernas fel, elever sätter betyg, examinationsordning, behörig, obehörig, lärare flyr etc....(axplock)
man kan säga: Viktig och anvarstagande, driven, underbar, omhändertagande, lyssnande, kompetent, glädjesmittande, trygg, dramaturgisk, kunnig, lyssnande, grymt medveten, engagerad, förstående, kunnig, cool, kommunikativ, omtyckt, insiktsfull, resultatinriktad, livskunnig, ämnesinsatt, inbjudande, utvecklingsorienterad, glad, positiv, guidelinesdrivenetc... (axplock)....
Jag kan bara tycka så här, även om vissa av ovan angivna rubriker kanske kan ha ett bredare innehåll, så handlar det långsiktigt som vad man signalerar och vad människor kommer att uppfatta som viktigt.
Offer eller någon som tar framtiden i egna händer....vem får bäst betalt....???
God Jul
Fredrik
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Trendspaning och utvecklingstankar för skola och arbetsliv med fokus på kreativitet, lärande, digital kompetens, ledarskap, ungdomar, samhälle och annat roligt som hör framtiden till.
Thursday, December 20, 2007
Monday, December 17, 2007
Bokreleasen gick bra...
I fredags hade vi releasen av den nya boken. Ca 50 intressanta och spännande personer dök upp och knöt många nya spännande kontakter. Den skolfrågeintresserade Johanna Graf från Solna fann bland annat Torbjörn Skarin som båda arbetat på olika departement och därför hade mycket att prata om.
Bloggarna Magistern, Sara och Max dök självklart upp och här ser ni dem på en finfin gruppbild. Alla tre chattrade oavbrutet i sin soffa och det är alltid roligt att höra dem diskutera skolan, och det är något de verkligen kan. Skola alltså. De är alla tre engagerade lärare.
Jag fick själv också möjligheten att säga ett par ord till gästerna och jag valde ta upp exemplet Schoppenhauers teori om en idés olika faser från 1. Förlöjligande av omgivningen 2. Kompakt Motstånd 3. Den blir en självklarhet.
Mediepedagogen Åsa Sundelin som jobbar med vårt projekt "OneEghty" förgyllde tillställningen och agerade fotograf innan hon hastade vidare till Sveriges Television för att medverka i en skoldebatt.
Pim Pim visade också upp sin fantastiska idé med handskrivna visitkort, jag tror att han hade med sig över 50 stycken till just detta lilla event. Pim Pim har verkligen fattat hur man på ett enkelt sätt (även om de tar tid att skriva dem) kan ladda visitkort med positiva vibbar.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Bloggarna Magistern, Sara och Max dök självklart upp och här ser ni dem på en finfin gruppbild. Alla tre chattrade oavbrutet i sin soffa och det är alltid roligt att höra dem diskutera skolan, och det är något de verkligen kan. Skola alltså. De är alla tre engagerade lärare.
Jag fick själv också möjligheten att säga ett par ord till gästerna och jag valde ta upp exemplet Schoppenhauers teori om en idés olika faser från 1. Förlöjligande av omgivningen 2. Kompakt Motstånd 3. Den blir en självklarhet.
Mediepedagogen Åsa Sundelin som jobbar med vårt projekt "OneEghty" förgyllde tillställningen och agerade fotograf innan hon hastade vidare till Sveriges Television för att medverka i en skoldebatt.
Pim Pim visade också upp sin fantastiska idé med handskrivna visitkort, jag tror att han hade med sig över 50 stycken till just detta lilla event. Pim Pim har verkligen fattat hur man på ett enkelt sätt (även om de tar tid att skriva dem) kan ladda visitkort med positiva vibbar.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Tuesday, December 11, 2007
Inbjudan Releasefest Hurra Hurra Hurra Hurra!
Berghs School of Communication och jag vill väldigt gärna bjuda in dig som bloggläsare till ett litet bokreleaseparty för boken "Bryt mönstret eller gå under" fredagen den 14 dec kl 15.00. Platsen är Sveav 34 i Berghs lokaler, vån 1 i Cafébaren.
Vi bjuder på lite dryck och något att stoppa i magen förutom möjligheter att knyta nya kontakter.
Det är gott om plats och anmälningarna ramlar in, men någonstans måste vi förståss dra en gräns för hur många som kan få rum så om ni vill komma så anmäl er via mail till Marianne Wieslander 0739676632 som håller kolla på alla anmälningar. Vi viker 15 platser till bloggare. Ange i anmälan att du är just bloggläsare.
För de som vill köpa böcker så finns de förståss att tillgå. Både "Bryt mönstret..." och även den andra sprillans nytryckta utgåvan av "Uppdrag Skola!" med extra kapitel om lusten för lärande. Båda till för festen extra förmånligt pris.
Det är dock inget krav, utan det viktiga är att du kommer och partajjar och firar vikten av att "BRYTA MÖNSTER" :-)
Välkomna
Vi bjuder på lite dryck och något att stoppa i magen förutom möjligheter att knyta nya kontakter.
Det är gott om plats och anmälningarna ramlar in, men någonstans måste vi förståss dra en gräns för hur många som kan få rum så om ni vill komma så anmäl er via mail till Marianne Wieslander 0739676632 som håller kolla på alla anmälningar. Vi viker 15 platser till bloggare. Ange i anmälan att du är just bloggläsare.
För de som vill köpa böcker så finns de förståss att tillgå. Både "Bryt mönstret..." och även den andra sprillans nytryckta utgåvan av "Uppdrag Skola!" med extra kapitel om lusten för lärande. Båda till för festen extra förmånligt pris.
Det är dock inget krav, utan det viktiga är att du kommer och partajjar och firar vikten av att "BRYTA MÖNSTER" :-)
Välkomna
Saturday, December 08, 2007
Handikappade och skola!
Det finns i vårt samhälle både kommunal skola och fristående skola, och båda skolformerna är till för alla elever, eller hur? Ingen nyhet. Kungstanken i skollagen är en likvärdig skola. Nice....
Utbudet av friskolor för handikappade är dock rätt så begränsat, det finns ett antal, men jämfört med för de icke handikappade är fenomenet friskola rätt så tunt. Det verkar helt enkelt som att den där gamla dängan "Är du lönsam lille vän" får en helt annan innebörd i det här sammanhanget?
Det speciella med det här är att jag och Anastelle Wieslander på Nöjesguiden diskuterade frågan oerhört grundligt i samband med att vi skulle förbereda en utbildning för en friskola inriktad på just handikappade. Anastelle skulle ringa upp skolledarna på skolan och ställa ett antal mer eller mindre obekväma frågor som vi spelade in och sen använde i utbildningen. Vi diskuterade frågorna innan på ett ganska djuplodande och rätt underhållande sätt på temat just "vilka handikappade är minst lönsamma?". För det är väl det frågan handlar om? Att friskola för handikappade är extra känsligt? Inte?
"Varför behöver Friskolorna inte följa "en skola för alla" och istället kunna neka att ta emot handikappade."
För elever kan idag nekas börja i friskola om de har tex grav dyslexi eller fysikt handikap (läs TV4-Nyheterna). Kostnaderna bedöms helt enkelt vara för stora och man får därför dispans att slippa. Gäller det kommunal skola är det en helt annan ansvarsfråga. Då måste skolan ta emot.
Men vore inte den rimliga hållningen istället vara att "HUR TAR VI VARA PÅ ÄVEN DE HANDIKAPPADES förmågor i samhället? Och hur skapar vi resurser som möter dem? Och här är jag ganska klar över att det behövs mer resurser, oavsett det handlar om kommunal eller fristånde driftsform. Det rör sig om MÄNNISKOR !!!
Hmmmm....Jag tycker själv frågan är delikat och jag tror att den borde diskuteras mer.
Läs CP-TROTTOAREN :-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Utbudet av friskolor för handikappade är dock rätt så begränsat, det finns ett antal, men jämfört med för de icke handikappade är fenomenet friskola rätt så tunt. Det verkar helt enkelt som att den där gamla dängan "Är du lönsam lille vän" får en helt annan innebörd i det här sammanhanget?
Det speciella med det här är att jag och Anastelle Wieslander på Nöjesguiden diskuterade frågan oerhört grundligt i samband med att vi skulle förbereda en utbildning för en friskola inriktad på just handikappade. Anastelle skulle ringa upp skolledarna på skolan och ställa ett antal mer eller mindre obekväma frågor som vi spelade in och sen använde i utbildningen. Vi diskuterade frågorna innan på ett ganska djuplodande och rätt underhållande sätt på temat just "vilka handikappade är minst lönsamma?". För det är väl det frågan handlar om? Att friskola för handikappade är extra känsligt? Inte?
"Varför behöver Friskolorna inte följa "en skola för alla" och istället kunna neka att ta emot handikappade."
För elever kan idag nekas börja i friskola om de har tex grav dyslexi eller fysikt handikap (läs TV4-Nyheterna). Kostnaderna bedöms helt enkelt vara för stora och man får därför dispans att slippa. Gäller det kommunal skola är det en helt annan ansvarsfråga. Då måste skolan ta emot.
Men vore inte den rimliga hållningen istället vara att "HUR TAR VI VARA PÅ ÄVEN DE HANDIKAPPADES förmågor i samhället? Och hur skapar vi resurser som möter dem? Och här är jag ganska klar över att det behövs mer resurser, oavsett det handlar om kommunal eller fristånde driftsform. Det rör sig om MÄNNISKOR !!!
Hmmmm....Jag tycker själv frågan är delikat och jag tror att den borde diskuteras mer.
Läs CP-TROTTOAREN :-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Friday, December 07, 2007
Skola, lärande, girighet och dålig ekonomisk förmåga....
Debatten om vinster som plockas ut av ägare i friskolor har blommat upp igen och visst är det politiskt sprängstoff, det förstår jag. Men debatten är ändå både ytlig och vriden kan jag tycka. Alla friskolor delar inte ut vinsten till ägarna utan en hel del återinvesterar den i verksamheten. Visst det finns tveksamma aktörer som drivs enbart av vinstmaximering och där elevernas förutsättningar sätts i andra rummet. Detta är naturligtvis inte acceptabelt och likt alla branscher kommer det beteendet för eller senare bli belastande. Det lyser nämligen klart och tydligt igenom när man pratar med en del av dem. Girigheten brinner hos en del starkare än intresset för lärandet. Och det kommer straffa sig för dem som långsiktigt inte satsar på lärmetoder som ger ökat lärande och måluppfyllelse. Men samtidigt är jag inte moståndare till vinstutdelning i skolor där resultaten i lärandet är rimliga ställt mot uppdraget, dvs om skolan löser sitt åtagande mer eller mindre fullt ut. Skolor som inte har en rimlig måluppfyllelse bör rimligen inte heller ta ut vinst till ägare alls. Jag är en förespråkare för "rimlighet". Resultat i skolan handlar alltså inte bara om det ekonomiska. Hur mycket ägarna sen tar ut i vinst ur företag utanför skolans värld är en annan sak tycker jag, det är och förblir ägarnas ensak. Men låt oss vrida diskussionen lite.
I en kommun med bara kommunala skolor finns i det ekonomiska systemet liknande mekanismer som borde vara minst lika upprörande för den debattsugne. Låt oss säga att det i kommunen Knäpphed går så ekonomiskt illa att man måste överföra pengar från olika verksamheter? Låt oss säga man bollar med sina konton och plötsligt hittar en magisk möjlighet att styra resurser från verksamheten skola till äldreomsorgen. Effekten blir densamma, skolorna måste "spara pengar" och de enskilda skolorna kan inte använda hela skolpengen. De som sparar flitigast och effektiviserar bäst lämnar i slutet av året över en "snygg vinst" till kommundirektören i Knäpphed som får sin ekonomi att gå ihop. En inte helt ovanlig situation, möjligen något spetsad. Men inte alls ovanlig.
Samma konkreta omöjlighet inför uppdraget uppstår för skolorna som i diskussionen om orimliga vinster men den känns kanske i sammanhanget enklare att stå för utifrån det kommunala ansvaret, eller? Men sett utifrån lärandet och alla elevers rätt till en likvärdig skola blir det naturligtvis knepigt att argumentera för fenomenet. Utvecklingspotentialen minskar i dessa kommuner och skolor och man får stå kvar och stampa under lång tid efter den typen av stålbad. Skadorna blir oftast i praktiken bestående. Oavsett man är kommunal eller fristående skola. Skolor som fungerar bra har kontroll över sin ekonomi och gör själva de prioriteringar som behövs.
Det gäller att satsa på lärandet, att vara kreativ och idérik samt att tänka långsiktigt i första hand.
Sydsvenskans ledare tog upp vinster i skolan idag och oavsett ledarskribentens politiska hemvist (vilket jag skiter i vilken den är eftersom jag inte bryr mig om partipolitisk färg) så skriver personen något viktigt mot slutet:
Redan nu råder överetablering på sina håll. Inom några år blir konkurrensen knivskarp när årskullarna krymper med en fjärdedel. Då kommer både kommunala skolor och friskolor att tvingas slå igen. ”De som har bra planering och bra lokaler kommer att klara sig”, spådde Mats Söderberg, gymnasieansvarig på Sveriges Kommuner och Landsting härförleden. Renommé och kvalitet blir nog så viktigt. Skolor som får rykte om sig att sätta ägarnas vinst före utbildningens innehåll och standard lär få evigt lov.
Sydsvenskan 7 dec 2007
Det betyder såklart också att även kommunala skolor kommer vara tvugna att skapa en trovärdig verksamhet om de vill klara sig i framtiden. De kommunala och fristående skolorna som missköts får förbereda sig för en kall och mycket ansträngande konkurrensvinter. För konkurrensen kommer att hårdna, den saken är klar.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
I en kommun med bara kommunala skolor finns i det ekonomiska systemet liknande mekanismer som borde vara minst lika upprörande för den debattsugne. Låt oss säga att det i kommunen Knäpphed går så ekonomiskt illa att man måste överföra pengar från olika verksamheter? Låt oss säga man bollar med sina konton och plötsligt hittar en magisk möjlighet att styra resurser från verksamheten skola till äldreomsorgen. Effekten blir densamma, skolorna måste "spara pengar" och de enskilda skolorna kan inte använda hela skolpengen. De som sparar flitigast och effektiviserar bäst lämnar i slutet av året över en "snygg vinst" till kommundirektören i Knäpphed som får sin ekonomi att gå ihop. En inte helt ovanlig situation, möjligen något spetsad. Men inte alls ovanlig.
Samma konkreta omöjlighet inför uppdraget uppstår för skolorna som i diskussionen om orimliga vinster men den känns kanske i sammanhanget enklare att stå för utifrån det kommunala ansvaret, eller? Men sett utifrån lärandet och alla elevers rätt till en likvärdig skola blir det naturligtvis knepigt att argumentera för fenomenet. Utvecklingspotentialen minskar i dessa kommuner och skolor och man får stå kvar och stampa under lång tid efter den typen av stålbad. Skadorna blir oftast i praktiken bestående. Oavsett man är kommunal eller fristående skola. Skolor som fungerar bra har kontroll över sin ekonomi och gör själva de prioriteringar som behövs.
Det gäller att satsa på lärandet, att vara kreativ och idérik samt att tänka långsiktigt i första hand.
Sydsvenskans ledare tog upp vinster i skolan idag och oavsett ledarskribentens politiska hemvist (vilket jag skiter i vilken den är eftersom jag inte bryr mig om partipolitisk färg) så skriver personen något viktigt mot slutet:
Redan nu råder överetablering på sina håll. Inom några år blir konkurrensen knivskarp när årskullarna krymper med en fjärdedel. Då kommer både kommunala skolor och friskolor att tvingas slå igen. ”De som har bra planering och bra lokaler kommer att klara sig”, spådde Mats Söderberg, gymnasieansvarig på Sveriges Kommuner och Landsting härförleden. Renommé och kvalitet blir nog så viktigt. Skolor som får rykte om sig att sätta ägarnas vinst före utbildningens innehåll och standard lär få evigt lov.
Sydsvenskan 7 dec 2007
Det betyder såklart också att även kommunala skolor kommer vara tvugna att skapa en trovärdig verksamhet om de vill klara sig i framtiden. De kommunala och fristående skolorna som missköts får förbereda sig för en kall och mycket ansträngande konkurrensvinter. För konkurrensen kommer att hårdna, den saken är klar.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Tuesday, December 04, 2007
Så smart så smart !
På bloggen Don´t mess with tha Karma Police hittar jag ofta galet bra grejer, tankar och frundringar. Detta, till exempel, bara måste ni bara läsa och fundera över.
Kollegan har just haft mattelektion med två killar i nian. De ska lösa samma uppgift. Den handlar om att beräkna foderåtgång till kor: Om en ko äter 12 kg om dagen och en ensilage-boll väger 500 kg - hur länge räcker då fodret om man har en ko?
Elev nr 1 räknar enkelt ut svaret: 41 dagar.
Elev nr 2 säger:
- Nej, det går inte.
- Vad? säger både elev 1 och läraren. Vadå går inte?
- Äh - det fattar ni väl, säger elev nr 2. Det ruttnar ju. Öppnar du en boll måste den förbrukas inom en vecka...
Och sedan följde en ny, spännande lektion i jordbrukskunskap där elev nr 1 och läraren fick veta en hel del de inte visste tidigare. Och... som kollegan sa... att dra slutsatser på det viset - ja, då har man ju inte bara gjort en uträkning - man har dessutom vågat bedöma rimligheten och ifrågasätta den! Underbart!
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Kollegan har just haft mattelektion med två killar i nian. De ska lösa samma uppgift. Den handlar om att beräkna foderåtgång till kor: Om en ko äter 12 kg om dagen och en ensilage-boll väger 500 kg - hur länge räcker då fodret om man har en ko?
Elev nr 1 räknar enkelt ut svaret: 41 dagar.
Elev nr 2 säger:
- Nej, det går inte.
- Vad? säger både elev 1 och läraren. Vadå går inte?
- Äh - det fattar ni väl, säger elev nr 2. Det ruttnar ju. Öppnar du en boll måste den förbrukas inom en vecka...
Och sedan följde en ny, spännande lektion i jordbrukskunskap där elev nr 1 och läraren fick veta en hel del de inte visste tidigare. Och... som kollegan sa... att dra slutsatser på det viset - ja, då har man ju inte bara gjort en uträkning - man har dessutom vågat bedöma rimligheten och ifrågasätta den! Underbart!
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Tuesday, November 27, 2007
Sexualundervisning på Expressen?
Nu ska ni läsa något roligt mina vänner :-) Riktigt roligt....
För nån vecka sedan såg jag en intressant krönika av Marie Söderkvist på den djuplodande kvällstidningen Expressen. Marie tycker i sin krönika att det är "sjukt mycket sex i skolan", i synnerhet på hennes dotters skola. En skola som enligt Marie borde hålla sig långt ifrån "sånt där" då det ju är en "ordentlig traditionstyngd skola". Skolans personal borde besinna sig och hålla "sexet" på en närmast skyddande katolsk hemlig nivå kan man tänka? ja man undrar faktiskt efter att ha läst hennes text! För krönikan är en veritabel odysee i märkliga argument för att ungdomar INTE skall lära sig att skydda sig (egendomligt nog). Det hela rör alltså undervisningen i sexualkunskap som Marie uppenbart inte kan förstå poängen med alls. Först trodde jag faktiskt att hon ironiserade över för lite sexualundervisning i skolan men efter en stund insåg att hon faktiskt menade allvar. Och då blir texten faktiskt ännu roligare på ett sätt.
Så här skriver Marie om sin fjortonåriga dotters förfärliga sexualundervisning :
"...Jag bara tycker att det är lite märkligt att min ännu inte, som det så fint heter, byxmyndiga dotter har lärt sig rabbla alla könssjukdomar. De är indelade i kategorierna obotliga, obotliga och dödliga, samt botbara. Hon kan definitivt mer än jag om både syfilis och gonorré."
Expressen 21 nov 2007
Och det blir bara mer längre ner:
"Nej, jag har inget emot att min dotter blir vuxen och att hon har pojkvänner. Men jag känner en viss förståelse för muslimska kvinnor som försöker få sina döttrar att undkomma den svenska sexualundervisningen. Om det gick skulle jag också genomdriva det. "
Och vad sägs om detta inte alla stycken så hypermoderna eller ens pålästa stycke:
"Jag tycker inte att en fjortonåring tjej nödvändigtvis måste lära sig allt om penisar. Jag tror på lite romantisk oskuldsfullhet ..."
Och (o)klokskapen slutar faktiskt aldrig (huga):
"Varför måste hon med allvarlig min titta på mig och kunna säga: ”mamma, vet du att det är ytterst viktigt att använda kondom vid tillfälliga sexuella relationer?”.
Marie Söderqvist är också ironisk på slutet, eller bara vettskrämd (?):
"Och vad ska de lära sig i nionde klass?Karma sutras alla sexuella positioner, allt om läder- och skofetischism eller kanske listan på swingersklubbarnas medlemskrav?"
Jag önskar att Olle Waller (Fråga Olle) på Lafa kunde träffa Marie ett par timmar och kanske på ett pedagogiskt sätt försöka förklara för henne varför det är bra med sexualundervisning i skolan. Om inte för hennes egen skull så i alla fall som opinionsbildare...
:-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
För nån vecka sedan såg jag en intressant krönika av Marie Söderkvist på den djuplodande kvällstidningen Expressen. Marie tycker i sin krönika att det är "sjukt mycket sex i skolan", i synnerhet på hennes dotters skola. En skola som enligt Marie borde hålla sig långt ifrån "sånt där" då det ju är en "ordentlig traditionstyngd skola". Skolans personal borde besinna sig och hålla "sexet" på en närmast skyddande katolsk hemlig nivå kan man tänka? ja man undrar faktiskt efter att ha läst hennes text! För krönikan är en veritabel odysee i märkliga argument för att ungdomar INTE skall lära sig att skydda sig (egendomligt nog). Det hela rör alltså undervisningen i sexualkunskap som Marie uppenbart inte kan förstå poängen med alls. Först trodde jag faktiskt att hon ironiserade över för lite sexualundervisning i skolan men efter en stund insåg att hon faktiskt menade allvar. Och då blir texten faktiskt ännu roligare på ett sätt.
Så här skriver Marie om sin fjortonåriga dotters förfärliga sexualundervisning :
"...Jag bara tycker att det är lite märkligt att min ännu inte, som det så fint heter, byxmyndiga dotter har lärt sig rabbla alla könssjukdomar. De är indelade i kategorierna obotliga, obotliga och dödliga, samt botbara. Hon kan definitivt mer än jag om både syfilis och gonorré."
Expressen 21 nov 2007
Och det blir bara mer längre ner:
"Nej, jag har inget emot att min dotter blir vuxen och att hon har pojkvänner. Men jag känner en viss förståelse för muslimska kvinnor som försöker få sina döttrar att undkomma den svenska sexualundervisningen. Om det gick skulle jag också genomdriva det. "
Och vad sägs om detta inte alla stycken så hypermoderna eller ens pålästa stycke:
"Jag tycker inte att en fjortonåring tjej nödvändigtvis måste lära sig allt om penisar. Jag tror på lite romantisk oskuldsfullhet ..."
Och (o)klokskapen slutar faktiskt aldrig (huga):
"Varför måste hon med allvarlig min titta på mig och kunna säga: ”mamma, vet du att det är ytterst viktigt att använda kondom vid tillfälliga sexuella relationer?”.
Marie Söderqvist är också ironisk på slutet, eller bara vettskrämd (?):
"Och vad ska de lära sig i nionde klass?Karma sutras alla sexuella positioner, allt om läder- och skofetischism eller kanske listan på swingersklubbarnas medlemskrav?"
Jag önskar att Olle Waller (Fråga Olle) på Lafa kunde träffa Marie ett par timmar och kanske på ett pedagogiskt sätt försöka förklara för henne varför det är bra med sexualundervisning i skolan. Om inte för hennes egen skull så i alla fall som opinionsbildare...
:-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Wednesday, November 21, 2007
Bryt mönstret eller gå under !
Nu har de första exemplaren av min nya bok i behändigt "bäraruntformat" kommit till oss och på fredag landar äntligen en hel fruktansvärt stor och otymplig pall fullastad med rykande exemplar här på kontoret. Det känns jätteroligt att efter så många timmars skrivande plötsligt se slutresultatet färdigt och tryckt.
Författare: Moi
Antal sidor: 130
Formgivning: Holger Thorsin
Korrektur: Madeleine Sahlin
Omslagsillustration: Fredrik Kjellström
Boken kostar 170 kr inklusive moms (frakt tillkommer men den väger inte särskilt mycket). Priset sjunker sedan ifall man beställer flera exemplar. Beställer man fler än 40 blir priset 120 kr inklusive moms exklusive rakt. I samband med föredrag kan man också få ett specialpris, säg bara till innan.
Ni som är intresserade av ett ex kan beställa direkt här.
Boken, som är att betrakta som en ispirationsbok, är upplagd som en blädderbok med texter på vänster sida och budskapsillustrationer gjorda av Holger Thorsin på höger sida på varje uppslag. Det kan dels vara en kort historia berättad av någon annan (tex "MOTIVISION" på bilden intill här) eller något annat som jag tycker lyfter frågan om att "bryta mönstret" på ett exemplifierande sätt. En hel del av innehållet på mina föredrag förekommer också, till exempel en grundlig genomgång av skillnaden mellan de som är födda före och efter 1980.
I bokens andra hälft finns en del sidor som är förseglade med ett rött klistermärke, och den förseglingen bryts av läsaren "på egen risk". Innehållet på dessa dessutom helt röda och varningssignalerande sidor kan väcka anstöt hos en del läsare, och därför så har vi helt enkelt klistrat igen de sidorna för att slippa diskussion i efterhand. Man kan förstå resonemanget kring dessa sidors innehåll utan att bryta förseglingen också...
:-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Författare: Moi
Antal sidor: 130
Formgivning: Holger Thorsin
Korrektur: Madeleine Sahlin
Omslagsillustration: Fredrik Kjellström
Boken kostar 170 kr inklusive moms (frakt tillkommer men den väger inte särskilt mycket). Priset sjunker sedan ifall man beställer flera exemplar. Beställer man fler än 40 blir priset 120 kr inklusive moms exklusive rakt. I samband med föredrag kan man också få ett specialpris, säg bara till innan.
Ni som är intresserade av ett ex kan beställa direkt här.
Boken, som är att betrakta som en ispirationsbok, är upplagd som en blädderbok med texter på vänster sida och budskapsillustrationer gjorda av Holger Thorsin på höger sida på varje uppslag. Det kan dels vara en kort historia berättad av någon annan (tex "MOTIVISION" på bilden intill här) eller något annat som jag tycker lyfter frågan om att "bryta mönstret" på ett exemplifierande sätt. En hel del av innehållet på mina föredrag förekommer också, till exempel en grundlig genomgång av skillnaden mellan de som är födda före och efter 1980.
I bokens andra hälft finns en del sidor som är förseglade med ett rött klistermärke, och den förseglingen bryts av läsaren "på egen risk". Innehållet på dessa dessutom helt röda och varningssignalerande sidor kan väcka anstöt hos en del läsare, och därför så har vi helt enkelt klistrat igen de sidorna för att slippa diskussion i efterhand. Man kan förstå resonemanget kring dessa sidors innehåll utan att bryta förseglingen också...
:-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Novemberfestivalen, Film om ungdomsvåld och lite annat kunskapsrelaterat :-)
Sent om sider kommer här en kort rapport om filmfestivalen i Trollhättan. Fredagen ägnades år Novemberfredag där jag höll ett föredrag för ett hundratal tillresta skolmänniskor och filmpedagoger m.fl. Dessutom dök IT-mamman upp och det var kul att få ett ansikte att reffa till framöver. Efter en workshop på eftermiddagen avslutades dagen med ett besök på "Film i Väst" där man just nu spelar in Lukas Moodysons nya film.
Det mest spännande var ändå att träffa Lucas Nilsson som arbetade på "Film i Väst" med att "trampa film", dvs lägga på alla de kringljud som en film innehåller. Många av de kringljud som finns i en film hörs normalt sätt inte i verkligheten men behövs lyftas fram på filmen för att sätta rätt ton för tittaren. I sin ljudstudio på ca 30 kvm kunde Lukas i stort sätt skapa alla ljud som behövs i vilken scen som helst. "Tramparnas" kompetens och förmåga är oerhört väsentlig för en filmupplevelse men tyvärr får de aldrig den uppskattning de förtjänar.
På kvällen var det galapremiär på Josef Fares film Leo med där tillhörande "face to face" snack efteråt i kulturbaren. Josef lyfter i filmen det oprovocerade våldet och mekanismerna kring hämnd och hur människor kan utveckla benägenhet att döda. Han gav i face to face snacket inte så mycket svar på frågorna han fick utan lät dem istället leva vidare som just frågor för alla att diskutera. Filmen är bitvis väldigt otäck och bildmässigt oerhört realistisk. Det som är lite intressant är också att ingen av skådespelarna, förutom Josef själv, inte är skådespelare och aldrig stått framför kameran förut.
På lördagkvällen fick vi sedan exklusivt se 15 min av kommande Arn-filmen med premiär juldagen. Den verkar supergrym... I samband med den förhandstitten berättade manusförfattaren Hans Gunnarsson om manusets betydelse och hur ett manusarbete ser ut. En intressant historia och ett välskrivet manuskript är naturligtvis utgångspunkten för en bra film. Hans Gunnarsson har förutom Arn filmerna också bearbetat Hofströms film "Ondskan" baserad på Jan Guillous bok med samma namn. Också manusförfattare är doldisar i filmsammanhang, ofta får regisören hela "creden". Men utan kompetensen och förmågan hos manusförfattaren har regisören svårt att lyckas. Hans Gunnarsson var verkligen ett fascinerande energiknippe.
På lördagkvällen blev det också förhandstitt på en hemlig film som Svenska Filminstitutet bjöd på. En film som jag tyvärr inte såg då bandet "Oh Laura" samtidigt spelade i Kulturbaren, ni vet SAAB låten "release me"? Det var roligt att höra fler låtar och det kändes som att det funkade bra. Duktiga musiker och bra ljud.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Det mest spännande var ändå att träffa Lucas Nilsson som arbetade på "Film i Väst" med att "trampa film", dvs lägga på alla de kringljud som en film innehåller. Många av de kringljud som finns i en film hörs normalt sätt inte i verkligheten men behövs lyftas fram på filmen för att sätta rätt ton för tittaren. I sin ljudstudio på ca 30 kvm kunde Lukas i stort sätt skapa alla ljud som behövs i vilken scen som helst. "Tramparnas" kompetens och förmåga är oerhört väsentlig för en filmupplevelse men tyvärr får de aldrig den uppskattning de förtjänar.
På kvällen var det galapremiär på Josef Fares film Leo med där tillhörande "face to face" snack efteråt i kulturbaren. Josef lyfter i filmen det oprovocerade våldet och mekanismerna kring hämnd och hur människor kan utveckla benägenhet att döda. Han gav i face to face snacket inte så mycket svar på frågorna han fick utan lät dem istället leva vidare som just frågor för alla att diskutera. Filmen är bitvis väldigt otäck och bildmässigt oerhört realistisk. Det som är lite intressant är också att ingen av skådespelarna, förutom Josef själv, inte är skådespelare och aldrig stått framför kameran förut.
På lördagkvällen fick vi sedan exklusivt se 15 min av kommande Arn-filmen med premiär juldagen. Den verkar supergrym... I samband med den förhandstitten berättade manusförfattaren Hans Gunnarsson om manusets betydelse och hur ett manusarbete ser ut. En intressant historia och ett välskrivet manuskript är naturligtvis utgångspunkten för en bra film. Hans Gunnarsson har förutom Arn filmerna också bearbetat Hofströms film "Ondskan" baserad på Jan Guillous bok med samma namn. Också manusförfattare är doldisar i filmsammanhang, ofta får regisören hela "creden". Men utan kompetensen och förmågan hos manusförfattaren har regisören svårt att lyckas. Hans Gunnarsson var verkligen ett fascinerande energiknippe.
På lördagkvällen blev det också förhandstitt på en hemlig film som Svenska Filminstitutet bjöd på. En film som jag tyvärr inte såg då bandet "Oh Laura" samtidigt spelade i Kulturbaren, ni vet SAAB låten "release me"? Det var roligt att höra fler låtar och det kändes som att det funkade bra. Duktiga musiker och bra ljud.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Wednesday, November 14, 2007
Film Film Film, Skola, Lärande & Kreativitet :-)
Film blir för alltfler skolor ett viktigt verktyg i det moderna lärande. Vi är på väg mot att film alltså inte bara behandlas som passivt konsumerande utan även som en del i det aktivt skapande lärandet. En viktig poäng är att just film till sin natur ligger väldigt nära dagens "ungdomskultur". Ungdomar idag är naturligt vana mediekonsumenter och har därför lätt att förhålla sig till film som uttrycksform och därmed också som lärandeform.
Att skapa film, som arbetssätt i skolan, är på många sätt en utmärkt möjlighet att tex kombinera kreativitet och skapande som verktyg för lärande. Men även ett sätt att låta skola och lärande för en gång skull ta utgångspunkt i "ungdomars och barns värld" och genom det nästan per automatik få engagerade och motiverade "Eleviter" snarare än passiva "Elever". (Ni som följt min blogg eller läst min bok förstår vad jag menar).
Hur som helst! I helgen skall jag till Novemberfestivalen i Trollhättan. Där skall det nämligen ses och läras mycket film. Och innan själva festivalen drar igång skall jag dessutom få förmånen att hålla ett föredrag på "Novemberfredag", en fortbildnings- och inspirationsdag för beslutsfattare, skolledare, pedagoger och fritidsgårdspersonal med fokus på ungas skapande med digitala uttryck.
Eftersom jag verkligen är en hysterisk filmoman så är jag väldigt glad över att kunna vara kvar hela helgen på "Novemberfestivalen" och verkligen få hänge mig åt film på ett annat sätt än genom det utbud som min lokala DVD uthyrare tagit på sig ansvaret att bestämma över.
Bland annat skall 2007 års festival invigas högtidligen med en stor galapremiär av Josef Fares nya långfilm Leo! En film som, efter vad jag förstått, tar upp det högaktuella ämnet "oprovocerat våld" och som sannolikt ställer ett antal intressanta och relevanta frågor i ämnet.
Men Novemberfestivalen är första hand Sveriges nationella arena och tävling för unga oetablerade filmare. Årets festival är den tolfte i ordningen och de tävlande filmerna kommer från landets alla 19 regioner. Under festivalens tre dagar visas över 60 av Sveriges bästa filmer gjorda av unga filmskapare. Filmerna tävlar i klasserna lättvikt (0-16 år), mellanvikt (17-21 år) och tungvikt (22-26 år) och bedöms av en kvalificerad jury.
Källa www.novemberfestivalen.nu
Det är inte varje dag man får se många unga filmares alster och självklart och möjligheterna stora att nya stjärnor föds på filmhimlen just denna helg? Hissnande :-) Det skall bli grymt spännande och skoj.
Och lärorikt !
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Att skapa film, som arbetssätt i skolan, är på många sätt en utmärkt möjlighet att tex kombinera kreativitet och skapande som verktyg för lärande. Men även ett sätt att låta skola och lärande för en gång skull ta utgångspunkt i "ungdomars och barns värld" och genom det nästan per automatik få engagerade och motiverade "Eleviter" snarare än passiva "Elever". (Ni som följt min blogg eller läst min bok förstår vad jag menar).
Hur som helst! I helgen skall jag till Novemberfestivalen i Trollhättan. Där skall det nämligen ses och läras mycket film. Och innan själva festivalen drar igång skall jag dessutom få förmånen att hålla ett föredrag på "Novemberfredag", en fortbildnings- och inspirationsdag för beslutsfattare, skolledare, pedagoger och fritidsgårdspersonal med fokus på ungas skapande med digitala uttryck.
Eftersom jag verkligen är en hysterisk filmoman så är jag väldigt glad över att kunna vara kvar hela helgen på "Novemberfestivalen" och verkligen få hänge mig åt film på ett annat sätt än genom det utbud som min lokala DVD uthyrare tagit på sig ansvaret att bestämma över.
Bland annat skall 2007 års festival invigas högtidligen med en stor galapremiär av Josef Fares nya långfilm Leo! En film som, efter vad jag förstått, tar upp det högaktuella ämnet "oprovocerat våld" och som sannolikt ställer ett antal intressanta och relevanta frågor i ämnet.
Men Novemberfestivalen är första hand Sveriges nationella arena och tävling för unga oetablerade filmare. Årets festival är den tolfte i ordningen och de tävlande filmerna kommer från landets alla 19 regioner. Under festivalens tre dagar visas över 60 av Sveriges bästa filmer gjorda av unga filmskapare. Filmerna tävlar i klasserna lättvikt (0-16 år), mellanvikt (17-21 år) och tungvikt (22-26 år) och bedöms av en kvalificerad jury.
Källa www.novemberfestivalen.nu
Det är inte varje dag man får se många unga filmares alster och självklart och möjligheterna stora att nya stjärnor föds på filmhimlen just denna helg? Hissnande :-) Det skall bli grymt spännande och skoj.
Och lärorikt !
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Sunday, November 11, 2007
Han sa det igen i Agenda :-)
På Agenda sa Jan Björklund det nu en gång till (se tidigare inlägg). Dvs att det inte är viktigt att utveckla digital kommunikation genom nya medier (Internet) i skolan som redskap för lärande. En del av diskussionen i Agenda handlade om ifall det är viktigt att följa upp tidigare IT-satsningar i skolan så att lärare/rektorer får ökad kompetens om var ungdomar spenderar och utvecklar sina värdesystem. Dvs öka den digitala kompetensen hos pedagoger inte bara för att kunna lära modernt utan också för att kunna upptäcka ungdomar som mår dåligt. Jan nämnde att tidigare IT-satsningar tyvärr bara gjort att ungdomarna numera surfar och spelar spel. Så alltså inga fler IT-satsningar i Björklund-land. Samtidigt sa han också att det inte var bra att lärarna inte har koll på vad eleverna gör på nätet, i alla fall så tolkade programledaren Karin Hübinette Jan på det viset i programmets summering. Kanske har Jan ändå börjat fundera? Bra i så fall.
Tanken som rektorn i programmet lyfte fram, och som naturligtvis är helt korrekt, var att med ökad insikt och kunskap så kan vi möta, bemöta och och fånga upp ungdomar i tid och därmed arbeta förebyggande proaktivt. Självklart så måste skolans lärare och rektorer vara helt med på den digitala kommunikationens utveckling och inte gömma sig bakom att det är svårt med teknik.
Även Skolfront lyfte frågan i fredags i Svt där mediepedagogen Åsa Sundelin tryckte på det insiktsfulla att vi måste vara närvarande på de arenor där ungdomar befinner sig. Klokt! Men det betyder att skolan måste satsa på lära mer om internet och dess möjligheter. Hur skall vi annars kunna finnas där?
Jag tycker att det är bra att frågan nu lyfts alltmer men jag blir samtidigt bekymrad av att skolministern inte ser det många av oss andra ser glasklart.
Sen är det klart att det är mycket svårt att vara där särskilt tonåringar befinner sig. En del i utvecklingen handlar ju om att bryta med vuxenvärlden. Jag brukar ta det gamla exemplet
"vad händer nere vid kiosken"?
På tiden innan internet samlades vi som tonåringar nere vid kiosken och om de vuxna kom förbi bytte vi av olika skäl arena omgående. Men vetskapen om att de vuxna då och då rörde sig bland oss påminde oss om att vi inte var helt lämnade åt oss själva. I alla fall inte hela tiden. På nätet idag kan nog de flesta tonåringar vara hyfsat säkra på att ingen vuxen de känner dyker upp, och det är i de allra flesta fall bra, och naturligt viktigt. De behöver vara själva men de behöver också guidance då och då. Och ett skyddsnät. Vi kan inte erhålla guidance och skyddsnät om vi inte förstår dem och inte är där. Det här handlar inte om att kontrollera, det handlar om att finnas där, diskutera och att visa dem så att de vet var de skall vända sig när destruktiva händelser och varningssignaler dyker upp.
Facebook är en bra utveckling, kanske är det den snabbaste kompetensutvecklingen av en vuxenvärld genom tiderna. Många vuxna har äntligen fattat vad social interaktion på nätet innebär. För 6 månader sedan regerade okunskapen, nu är den på sätt och vis bruten även om vi har lång väg kvar.
Janne skaffa ett Facebook konto :-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Tanken som rektorn i programmet lyfte fram, och som naturligtvis är helt korrekt, var att med ökad insikt och kunskap så kan vi möta, bemöta och och fånga upp ungdomar i tid och därmed arbeta förebyggande proaktivt. Självklart så måste skolans lärare och rektorer vara helt med på den digitala kommunikationens utveckling och inte gömma sig bakom att det är svårt med teknik.
Även Skolfront lyfte frågan i fredags i Svt där mediepedagogen Åsa Sundelin tryckte på det insiktsfulla att vi måste vara närvarande på de arenor där ungdomar befinner sig. Klokt! Men det betyder att skolan måste satsa på lära mer om internet och dess möjligheter. Hur skall vi annars kunna finnas där?
Jag tycker att det är bra att frågan nu lyfts alltmer men jag blir samtidigt bekymrad av att skolministern inte ser det många av oss andra ser glasklart.
Sen är det klart att det är mycket svårt att vara där särskilt tonåringar befinner sig. En del i utvecklingen handlar ju om att bryta med vuxenvärlden. Jag brukar ta det gamla exemplet
"vad händer nere vid kiosken"?
På tiden innan internet samlades vi som tonåringar nere vid kiosken och om de vuxna kom förbi bytte vi av olika skäl arena omgående. Men vetskapen om att de vuxna då och då rörde sig bland oss påminde oss om att vi inte var helt lämnade åt oss själva. I alla fall inte hela tiden. På nätet idag kan nog de flesta tonåringar vara hyfsat säkra på att ingen vuxen de känner dyker upp, och det är i de allra flesta fall bra, och naturligt viktigt. De behöver vara själva men de behöver också guidance då och då. Och ett skyddsnät. Vi kan inte erhålla guidance och skyddsnät om vi inte förstår dem och inte är där. Det här handlar inte om att kontrollera, det handlar om att finnas där, diskutera och att visa dem så att de vet var de skall vända sig när destruktiva händelser och varningssignaler dyker upp.
Facebook är en bra utveckling, kanske är det den snabbaste kompetensutvecklingen av en vuxenvärld genom tiderna. Många vuxna har äntligen fattat vad social interaktion på nätet innebär. För 6 månader sedan regerade okunskapen, nu är den på sätt och vis bruten även om vi har lång väg kvar.
Janne skaffa ett Facebook konto :-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Upp på bakhjulet nu mina vänner :-)
Bert Stålhammars bok ”Ledarskap i balans” (Libris) kan jag rekommendera alla typer av chefer och ledare. Bert är en av få jag känner till som verkligen hängivet intresserat sig för ledarskapets alla skrymslen och vrår. Vist är han en äldre herre, som han själv påpekar i förordet, men insikterna är kanske just därför så många och så intressanta.
Att ledarskapet förändrats de senaste 30-40 åren råder det ingen som helst tvekan om och bokens titel indikerar att det idag krävs både mod och balans för att lyckas. I inledningen ger Bert en tydlig och insiktsfull metafor när han jämför sitt eget cyklande rakt fram med båda hjulen på marken och bägge händerna på styret med 10 årige Victor som kör på bakhjulet, hoppar över diken och uppför slänter. Det räckte gott att cykla rakt fram på asfalterade vägar förr i världen men inte nu längre, det vet Victor. Nu måste man som chef/ledare ta det okända snåriga vägarnas stig och inte nog med det, dessutom måste man få medarbetarna med sig in i det okända. Vilket inte alltid är så lätt.
Och det är detta som Bert är så bra på:
”Att dela med sig av sin kunskap genom ett fenomenalt berättande”
Ni som lyssnat till Berts säkert 1000 tals framföranden genom åren vet jag menar. I boken ger Bert mängder av tips och exempel på hur man som chef/ledare hittar rätt i snårigheten och boken bidrar absolut till chansen att som ledare hitta balansen i sitt eget ledarskap.
Köp boken !
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Att ledarskapet förändrats de senaste 30-40 åren råder det ingen som helst tvekan om och bokens titel indikerar att det idag krävs både mod och balans för att lyckas. I inledningen ger Bert en tydlig och insiktsfull metafor när han jämför sitt eget cyklande rakt fram med båda hjulen på marken och bägge händerna på styret med 10 årige Victor som kör på bakhjulet, hoppar över diken och uppför slänter. Det räckte gott att cykla rakt fram på asfalterade vägar förr i världen men inte nu längre, det vet Victor. Nu måste man som chef/ledare ta det okända snåriga vägarnas stig och inte nog med det, dessutom måste man få medarbetarna med sig in i det okända. Vilket inte alltid är så lätt.
Och det är detta som Bert är så bra på:
”Att dela med sig av sin kunskap genom ett fenomenalt berättande”
Ni som lyssnat till Berts säkert 1000 tals framföranden genom åren vet jag menar. I boken ger Bert mängder av tips och exempel på hur man som chef/ledare hittar rätt i snårigheten och boken bidrar absolut till chansen att som ledare hitta balansen i sitt eget ledarskap.
Köp boken !
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Wednesday, November 07, 2007
Skolskjutningen i Finland...
Det är en helt svart dag idag. Jag har många gånger genom åren bloggat om att riskerna för att skolskjutningar även når oss häruppe i norr är rella. Nu har det fruktansvärda inträffat i Finland. 7 elever och en rektor sköts ihjäl av en elev som sedan riktade vapnet mot sig själv. Jag tror att psykologen vid Stockholms Universitet Sven Å Christiansons ord i Aftonbladet idag har mer vikt än vi anar:
– Det är viktigt att vi ser personer runt omkring oss som far illa och hamnar utanför. Det är personerna som drar sig undan som kan vara de riktigt farliga. Vi har var och en ett ansvar. Det gäller inte minst skolpersonal.
Aftonbladet 2007-11-07
Det han säger är att alla runt omkring oss har ett ansvar och att skolan kanske har de största möjligheterna av alla att fånga upp signaler om ungdomar (barn) som mår mycket dåligt. Vi vet idag att ungdomar mår allt sämre i vårt samhälle.
Frågan man nu måste ställa sig är vad vi gör med den kunskapen?
Vi måste alla tänka kreativt här om vi skall kunna förhindra fler katastrofer av det här slaget.
– Det är viktigt att vi ser personer runt omkring oss som far illa och hamnar utanför. Det är personerna som drar sig undan som kan vara de riktigt farliga. Vi har var och en ett ansvar. Det gäller inte minst skolpersonal.
Aftonbladet 2007-11-07
Det han säger är att alla runt omkring oss har ett ansvar och att skolan kanske har de största möjligheterna av alla att fånga upp signaler om ungdomar (barn) som mår mycket dåligt. Vi vet idag att ungdomar mår allt sämre i vårt samhälle.
Frågan man nu måste ställa sig är vad vi gör med den kunskapen?
Vi måste alla tänka kreativt här om vi skall kunna förhindra fler katastrofer av det här slaget.
Tuesday, November 06, 2007
Nätverksträff i Malmö om globaliseringen och lärandet/ledarskapet
I dag den 6 november mellan kl 16.00-19.00 har vi nätverksträff på Hilton Malmö City med temat Globaliseringens inverkan på lärande ledarskap i skola och arbetsliv/näringsliv.
fr. 15:45 Registrering
16.00 Inledning och välkomna. Vad är Rektorsakademien i Skåne?
16.15 Fredrik Svensson, Lärandet i globaliseringens kölvatten
16.45 Priset Heja Rektorn delas ut och pristagaren berättar
17.00 Mingel med mat och öl/vin/alkoholfritt
17.40 Eva Östling Ollén, Ledarskapet i en allt mer globaliserad värld
18.00 Teo Härén, Kreativitet och innovationssamhället
:-)
Återkommer med rapport om vad framförallt Teo hade för sig :-)
fr. 15:45 Registrering
16.00 Inledning och välkomna. Vad är Rektorsakademien i Skåne?
16.15 Fredrik Svensson, Lärandet i globaliseringens kölvatten
16.45 Priset Heja Rektorn delas ut och pristagaren berättar
17.00 Mingel med mat och öl/vin/alkoholfritt
17.40 Eva Östling Ollén, Ledarskapet i en allt mer globaliserad värld
18.00 Teo Härén, Kreativitet och innovationssamhället
:-)
Återkommer med rapport om vad framförallt Teo hade för sig :-)
Saturday, November 03, 2007
Skola, lärande och byxor????
Kort fråga:
Hur kan man fokusera på hur byxor bärs i en värld där allting borde fokuseras på hur vi skall motivera och engagera ungdomar att vilja lära mer....?
Är det viktigt hur man klär sig när man talar om lärande? Är inte frågan hur man klär sig mindre relevant än hur man egentligen lär?
Häromdagen träffade jag Matta Fjelkner i samband med ett TV program i Svt, vilket har hänt förr. Men vid detta tillfälle sågs vi i logen innan sändning och vi kom att prata om skola (såklart). Jag sa att jag tycker att lärande borde stå utanför ideologisk partipolitisk idévärld snarare än att det har att göra med politik. Lärande rent kognitivt är ju något som händer i hjärnan, dvs inne i människors huvuden. Metta sa att det var ur alla perspektiv helt fel. Lärande har enligt henne alltid varit (underförstått är nu) högst ideologisk. Och hon har ju rätt på ett sätt, varje samhälle har sin skola och sin syn på lärande. Metta och Jan Björklund vill ju gärna se att lärandet är det samma som det var på 50-talet, då eleverna satt stilla och lyssnade på läraren eftersom läraren är just lärare. Skolans organisation och idé är politiskt betingad. Och alla politiska system har sin skola och sina politiska syften.
Men var det det jag lyfte fram? Lärandet? Är själva lärandet politiskt betingat? Är själva lärandet sett utifrån hjärnans perspektiv politiskt betingat? I wonder...?
Hjärnforskaren Per Hammid Ghatan menar att det mer har att göra med vad som händer inuti hjärnan och att omständigheterna runt om i och för sig har sin påverkan. Men rent kognitivt står lärandet helt vid sidan av allt runt omkring. Man lär helt enkelt oavsett politisk miljö...
Jag litar på Per Hammid Ghatan och på därför också på att alla ungdomar med byxorna way doooooown har alla möjligheter att lära...oavsett alla vuxenidiotier runt omkring.... tro mig !!!!
:-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Hur kan man fokusera på hur byxor bärs i en värld där allting borde fokuseras på hur vi skall motivera och engagera ungdomar att vilja lära mer....?
Är det viktigt hur man klär sig när man talar om lärande? Är inte frågan hur man klär sig mindre relevant än hur man egentligen lär?
Häromdagen träffade jag Matta Fjelkner i samband med ett TV program i Svt, vilket har hänt förr. Men vid detta tillfälle sågs vi i logen innan sändning och vi kom att prata om skola (såklart). Jag sa att jag tycker att lärande borde stå utanför ideologisk partipolitisk idévärld snarare än att det har att göra med politik. Lärande rent kognitivt är ju något som händer i hjärnan, dvs inne i människors huvuden. Metta sa att det var ur alla perspektiv helt fel. Lärande har enligt henne alltid varit (underförstått är nu) högst ideologisk. Och hon har ju rätt på ett sätt, varje samhälle har sin skola och sin syn på lärande. Metta och Jan Björklund vill ju gärna se att lärandet är det samma som det var på 50-talet, då eleverna satt stilla och lyssnade på läraren eftersom läraren är just lärare. Skolans organisation och idé är politiskt betingad. Och alla politiska system har sin skola och sina politiska syften.
Men var det det jag lyfte fram? Lärandet? Är själva lärandet politiskt betingat? Är själva lärandet sett utifrån hjärnans perspektiv politiskt betingat? I wonder...?
Hjärnforskaren Per Hammid Ghatan menar att det mer har att göra med vad som händer inuti hjärnan och att omständigheterna runt om i och för sig har sin påverkan. Men rent kognitivt står lärandet helt vid sidan av allt runt omkring. Man lär helt enkelt oavsett politisk miljö...
Jag litar på Per Hammid Ghatan och på därför också på att alla ungdomar med byxorna way doooooown har alla möjligheter att lära...oavsett alla vuxenidiotier runt omkring.... tro mig !!!!
:-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Friday, November 02, 2007
Skola & Fablernas värld....eller ???
Socialdemokraterna skulle i höst anta en ny skolpolitik baserad på 9 punkts-förslaget som utarbetats av det beryktade "förtroendeskolrådet". Nu visar det sig att det inte blir nåt av med det alls.
Skälet till att man skjuter upp det till 2009 (?????) lär vara att de av formella stadgeskäl inte kan eftersom det "inte haft koll vad höger och vänster hand sysslar med"... Hmmm...jag vet inte det jag..... Jag tror istället att det rör sig om djup oenighet i partiet med olika falanger, säkerligen en "hårdare tag" och en "nåntingannat" - linje. Kanske fler?
Jag tror att de gör klokt i att lugna sig lite nu och invänta förnuft och vision istället för att ta fram kopieringsaparaten och följa folkpartiet i fotspåren.
Sverige behöver en tydlig opposition i skolfrågor, och förslaget som nu bordlades var på det stora hela inte alls utvecklingsorienterat utifrån lärandeperspektiv. Därför var det bra att det förkastades och jag hoppas jag nu, och säkert fler med mig, att de utvecklar en politik som tillför något, för en gång skull.....?
För övrigt hörde jag något mycket intressant och nästan gränslöst roligt i veckan. Jan Björklund fick en fråga rörande statens intresse för att bidra till utveckling av nya läromedel, tex IT baserade. Jan svarade att man inte var intresserad av den typen av frågor alls och:
"dessutom har ju staten en gång satsat miljarder på IT i skolan och det gav ju bara konsekvensen att barnen numera spelar spel hela tiden..."
Ibland undrar man hur det kan komma så många konstigheter ur en en och samma person på en gång...
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Skälet till att man skjuter upp det till 2009 (?????) lär vara att de av formella stadgeskäl inte kan eftersom det "inte haft koll vad höger och vänster hand sysslar med"... Hmmm...jag vet inte det jag..... Jag tror istället att det rör sig om djup oenighet i partiet med olika falanger, säkerligen en "hårdare tag" och en "nåntingannat" - linje. Kanske fler?
Jag tror att de gör klokt i att lugna sig lite nu och invänta förnuft och vision istället för att ta fram kopieringsaparaten och följa folkpartiet i fotspåren.
Sverige behöver en tydlig opposition i skolfrågor, och förslaget som nu bordlades var på det stora hela inte alls utvecklingsorienterat utifrån lärandeperspektiv. Därför var det bra att det förkastades och jag hoppas jag nu, och säkert fler med mig, att de utvecklar en politik som tillför något, för en gång skull.....?
För övrigt hörde jag något mycket intressant och nästan gränslöst roligt i veckan. Jan Björklund fick en fråga rörande statens intresse för att bidra till utveckling av nya läromedel, tex IT baserade. Jan svarade att man inte var intresserad av den typen av frågor alls och:
"dessutom har ju staten en gång satsat miljarder på IT i skolan och det gav ju bara konsekvensen att barnen numera spelar spel hela tiden..."
Ibland undrar man hur det kan komma så många konstigheter ur en en och samma person på en gång...
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Wednesday, October 31, 2007
Framgångsrika skolor...YEAH !!!
I förra veckan hade DN en härlig artikelserie om framgångsrika skolor och vad som kännetecknar dem. Reportrarna levererade berättelser som stämmer väl överens med den forskning som genomförts och de utredningar som skolverket gjort, nämligen att hemligheten kring framgångsrika skolor ligger i det sociala klimatet och det visionära målinriktade ledarskapet.
Det sociala klimatet i kombination med en gemensam viljeriktning borgar för trygghet och trygga människor presterar bättre eftersom de blir motiverade (kolla "motivision" i tidigare inlägg). Se här vad Kenneth Karlsson rektor på Östergårdsskolan i Halmstad säger om nyckeln för hur de på hans skola framgångsrikt ändrat färdriktning.
- Vi försöker vara stenhårt fokuserade på att samtliga elever ska bli sedda, att de ska få så mycket hjälp de behöver och att de ska prestera så bra som de kan. Då blir betygen ofta bättre.
DN 24 okt
Det egendomliga är att vi inte verkar ha fattat detta överallt och att det inte är en självklarhet i varje skola, och varje företag också för den delen. Är det någon som så här in på 2000-talet med all forskning i ryggen verkligen på fullt allvar har övertygelsen att otrygga människor lär bäst? Eller att ha fruktansvärt tråkigt eller att inte alls bli sedd ökar betingelserna för lärande?
Nä knappast. Så frågan är alltså mer än bara relevant?
Lite längre in i samma artikel kan man läsa detta och bilden av klimatet på Östergårdsskolan börjar bli än tydligare:
"Tre entusiastiska lärare i de samhällsorienterande ämnena pratade om hur viktigt det är att alla och då menade de alla elever får uppleva hur det känns att få godkänt på en kurs."
DN 24 okt
:-)
Motivisionera mera
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Det sociala klimatet i kombination med en gemensam viljeriktning borgar för trygghet och trygga människor presterar bättre eftersom de blir motiverade (kolla "motivision" i tidigare inlägg). Se här vad Kenneth Karlsson rektor på Östergårdsskolan i Halmstad säger om nyckeln för hur de på hans skola framgångsrikt ändrat färdriktning.
- Vi försöker vara stenhårt fokuserade på att samtliga elever ska bli sedda, att de ska få så mycket hjälp de behöver och att de ska prestera så bra som de kan. Då blir betygen ofta bättre.
DN 24 okt
Det egendomliga är att vi inte verkar ha fattat detta överallt och att det inte är en självklarhet i varje skola, och varje företag också för den delen. Är det någon som så här in på 2000-talet med all forskning i ryggen verkligen på fullt allvar har övertygelsen att otrygga människor lär bäst? Eller att ha fruktansvärt tråkigt eller att inte alls bli sedd ökar betingelserna för lärande?
Nä knappast. Så frågan är alltså mer än bara relevant?
Lite längre in i samma artikel kan man läsa detta och bilden av klimatet på Östergårdsskolan börjar bli än tydligare:
"Tre entusiastiska lärare i de samhällsorienterande ämnena pratade om hur viktigt det är att alla och då menade de alla elever får uppleva hur det känns att få godkänt på en kurs."
DN 24 okt
:-)
Motivisionera mera
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Tuesday, October 30, 2007
Man måste få göra fel....eeeehhhhh....
En viktig del i lärandet och utvecklandet av entreprenörer som vågar pröva nya saker är att skapa en kultur och ett klimat som tillåter att man gör fel. Vi vill inte ha "felrädda människor" utan "vågliga" människor som törs bryta mönster, även om det ibland är jobbigt. Utveckling och progression kan inte ske utan att vi bryter befintliga mönster. Därför måste medarbetare och elever få känna att det är ok att pröva nytt, få göra fel, och att lära av dem.... Men ibland blir även det resonemanget fel.
I fredags var jag och föreläste hos ett av Vattenfalls bolag om just bland annat "vikten av att bryta mönster". Och ni kan ju tänka er hur knasigt det blev när jag började berätta om vikten av att få göra fel. Som tur var som kom jag av någon outgrundlig anledning på mig själv mitt i stunden och lyckades tråckla mig ur det hela med att säga typ: "...man måste få göra fel överallt...det är oerhört viktigt....ehhh...
...utom just här i Forsmarks kärnkraftverk då kanske???"
Ha ha ha....det blev väldigt roligt i alla fall. Ett minne som kommer sitta i ganska länge.
:-)
I fredags var jag och föreläste hos ett av Vattenfalls bolag om just bland annat "vikten av att bryta mönster". Och ni kan ju tänka er hur knasigt det blev när jag började berätta om vikten av att få göra fel. Som tur var som kom jag av någon outgrundlig anledning på mig själv mitt i stunden och lyckades tråckla mig ur det hela med att säga typ: "...man måste få göra fel överallt...det är oerhört viktigt....ehhh...
...utom just här i Forsmarks kärnkraftverk då kanske???"
Ha ha ha....det blev väldigt roligt i alla fall. Ett minne som kommer sitta i ganska länge.
:-)
Tuesday, October 23, 2007
Tolerans, kycklingskap och 40 000 möten....
Igår hade vi nätverksträff på Berns med talare som Helén Andersson, Kjell Svensson, Christer Sturmark och jag själv. Jag inledde med lite nytt material blandat med lite gammalt på temat för kvällen "Bryta mönstret".
Helene gjorde ett grymt framträdande och berättade om sina erfarenheter som företagare/entreprenör i kycklingindustrin. Bland annat så handlade det om ledarskap, som vi snabbt döpte om till begreppet:
"Kycklingskap"
Helén berättade även om sin nya verksamhet, singelträffar. 40% av svenskarna är singlar, ca 2,5 milj. "Vilket marknad"....Den kvinnan ser affärsmöjligheter överallt :-)
Kjell Svensson, personaldirektör på AB Volvo, berättade massor spännande saker för deltagarna, bland annat de viktiga orden resultat och värderingar. Vi fick den retoriska frågan om vilket av de ord som är viktigast för chefen? ....alla funderade...efter en stund avslöjade Kjell att det viktigaste ordet är "och"...
En annan rolig sak han lyfte upp är vårt maniska beteende kring möten i näringsliv och skola, en vanlig svensk chef har ca 40 000 möten i sin karriär....huga ! Är 30% av dem konstruktiva är det ju rätt mycket onödig energi som kanaliseras åt fel håll.
Christer Sturmark gav oss slutligen en resa i globaliseringen och det faktum att vi ibland använder begrepp som vi inte alltid inser betydelsen av. Tex Tollerans..... Att vara tolerant betyder att man motvilligt accepterar en viss företeelse eller egenskap hos tex en annan människa. Säger man tex att man är tollerant till homosexualitet eller homosexuella så accepterar man dem alltså motvilligt. Betydelsen blir alltså att det är något "fel" på dem "men de får väl vara med ändå då". Kyrkan visar homosamhället tollerans. De får gärna vigas, men inte i kyrkan. Det är alltså viktigt att vi rör oss med begrepp som signalerar vår människosyn, den som sätter samma värde på alla människor oavsett om vi är vita, svarta, bruna, gråa, homosexuella eller hetero m.m. Normal och onormal är ett annat sånt där ord, som bygger på vad som statistiskt sätt är mer än 50% eller nåt sånt. Christer gav exemplet pingstpastor Åke Gren som hävdade att homosexualitet är onormalt. I en debatt diskuterade Sturmark med denne kontroversiella pingspastor och Christer kunde väl på ett sätt hålla med om att rent statistiskt är homosexualitet onormalt, det är kanske 10% av befolkningen som har den läggningen (kan ej korrekt siffra). Men som Christer sa:
"Det måste ju vara ännu mer onormalt att vara pingstpastorn Åke Gren..."
Ja det blev en spännande kväll.
Helene gjorde ett grymt framträdande och berättade om sina erfarenheter som företagare/entreprenör i kycklingindustrin. Bland annat så handlade det om ledarskap, som vi snabbt döpte om till begreppet:
"Kycklingskap"
Helén berättade även om sin nya verksamhet, singelträffar. 40% av svenskarna är singlar, ca 2,5 milj. "Vilket marknad"....Den kvinnan ser affärsmöjligheter överallt :-)
Kjell Svensson, personaldirektör på AB Volvo, berättade massor spännande saker för deltagarna, bland annat de viktiga orden resultat och värderingar. Vi fick den retoriska frågan om vilket av de ord som är viktigast för chefen? ....alla funderade...efter en stund avslöjade Kjell att det viktigaste ordet är "och"...
En annan rolig sak han lyfte upp är vårt maniska beteende kring möten i näringsliv och skola, en vanlig svensk chef har ca 40 000 möten i sin karriär....huga ! Är 30% av dem konstruktiva är det ju rätt mycket onödig energi som kanaliseras åt fel håll.
Christer Sturmark gav oss slutligen en resa i globaliseringen och det faktum att vi ibland använder begrepp som vi inte alltid inser betydelsen av. Tex Tollerans..... Att vara tolerant betyder att man motvilligt accepterar en viss företeelse eller egenskap hos tex en annan människa. Säger man tex att man är tollerant till homosexualitet eller homosexuella så accepterar man dem alltså motvilligt. Betydelsen blir alltså att det är något "fel" på dem "men de får väl vara med ändå då". Kyrkan visar homosamhället tollerans. De får gärna vigas, men inte i kyrkan. Det är alltså viktigt att vi rör oss med begrepp som signalerar vår människosyn, den som sätter samma värde på alla människor oavsett om vi är vita, svarta, bruna, gråa, homosexuella eller hetero m.m. Normal och onormal är ett annat sånt där ord, som bygger på vad som statistiskt sätt är mer än 50% eller nåt sånt. Christer gav exemplet pingstpastor Åke Gren som hävdade att homosexualitet är onormalt. I en debatt diskuterade Sturmark med denne kontroversiella pingspastor och Christer kunde väl på ett sätt hålla med om att rent statistiskt är homosexualitet onormalt, det är kanske 10% av befolkningen som har den läggningen (kan ej korrekt siffra). Men som Christer sa:
"Det måste ju vara ännu mer onormalt att vara pingstpastorn Åke Gren..."
Ja det blev en spännande kväll.
Thursday, October 18, 2007
Delaktighet, en självklarhet....? hmmm för vissa...ja!
Delaktighet och inflytande är intressant. Min erfarenhet kring hur detta område hanteras i vuxenvärlden är rätt intressant. Som vuxna tycker vi att delaktighet och inflytande är något av en rättighet vi har i vår västerländska demokratiska värld. Fine, det är det nog också. En självklarhet alltså. Vi driver delaktighet framför oss i fackliga sammanhang och arbetsgivarsammanhang som om det var ett självändamål. Alla möjliga situationer får funka som måltavla för att diskutera om man har inflytande och delaktighet på arbetsplatsen. Men mitt i villervallan uppstår två centrala frågor.
Hur korrelerar delaktighet och resultat? Den andra frågan är ännu mer relevant. Hur står det till med delaktigheten i skolan för eleverna?
Jag tror att de allra flesta idag år 2007 kan skriva under på att om 8 personer ska utföra uppgifter över tid så löses de betydligt mer effektivt och med ett bättre resultat om alla är delaktiga i både möjlighetslösning och själva utförandet jämfört med om en gör allt. Delaktighet är alltså inte en politisk fråga i första hand utan i allra högsta grad inverkande på resultatet. Det finns gott om evidensbasserad forskning kring detta inom bland annat socialpsykologi och pedagogik, så det är långt ifrån kontroversiellt eller på något sätt nytt.
Men förlängningen på detta är naturligtvis att lärandet i skolan också behöver delaktighet bland de som lär. Därför har vi en kungstanke i den svenska skola om att eleverna skall vara delaktiga i planering och utvärdering av den DAGLIGA undervisningen.
Så här står det i Lpo94 (den svenska läroplanen för grundskolan):
"Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervis-
ningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna
utveckla sin formåga att utöva inflytande och ta ansvar."
Det är alltså inga som helst tveksamheter kring hurvida delaktigheten skall vara en bärande del av skolan, underförstått är också att det är nödvändigt för det moderna lärandet.
Om vi nu ser på möjligheterna här, istället för problemen, möjlighetiserar istället för problematiserar så inser vi snart hur stor kraft det sitter i de 1,4 miljoner elever vi har i skolan. Om alla dessa barn & ungdomar ges ökat inflytande över sin undervisning och i de situationer det är möjligt (de flesta) också ges konkreta verktyg och processer för att aktivt kunna påverka sitt lärande så kommer också resultaten att skjuta i höjden. Det är ingen tvekan om det.
Hmmm...de kraxande kråkorna formerar sig och ställer frågan:
- ja ja lilla Fredrik, men alla elever är inte mogna att ta ökat ansvar....
Fel! Alla elever kan ta ansvar, men i olika grad. Alla kan !!! Men antar man att de inte kan så kommer de heller inte att kunna. Det är din föreställning som begränsar, inte verkligheten. Möjlighetisera mera. Tänk om chefen säger:
- Mina anställda är inte alls mogna att ta ansvar....
Hmmm...då skulle det bli ett herrans liv i korridorerna. Men när vi talar om barn och unga dår är det närmast en självklarhet att de inte kan. Men de kan...så in i bomben mycket. Mycket mer än vi vuxna lägger märke till. De lär sig på ett ett helt annat sätt än vi, och andra saker för den delen. Saker som är viktiga i deras värld och den värld de ser sig växa upp till. Att vi inte begriper det och klänger oss fast i det gamla är ju vår egen belastning, inte deras.
Låt oss möta dem, ge dem delaktighet och inflytande över sitt lärande i skolan. Låt oss skapa oss en utvecklande framtid.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Hur korrelerar delaktighet och resultat? Den andra frågan är ännu mer relevant. Hur står det till med delaktigheten i skolan för eleverna?
Jag tror att de allra flesta idag år 2007 kan skriva under på att om 8 personer ska utföra uppgifter över tid så löses de betydligt mer effektivt och med ett bättre resultat om alla är delaktiga i både möjlighetslösning och själva utförandet jämfört med om en gör allt. Delaktighet är alltså inte en politisk fråga i första hand utan i allra högsta grad inverkande på resultatet. Det finns gott om evidensbasserad forskning kring detta inom bland annat socialpsykologi och pedagogik, så det är långt ifrån kontroversiellt eller på något sätt nytt.
Men förlängningen på detta är naturligtvis att lärandet i skolan också behöver delaktighet bland de som lär. Därför har vi en kungstanke i den svenska skola om att eleverna skall vara delaktiga i planering och utvärdering av den DAGLIGA undervisningen.
Så här står det i Lpo94 (den svenska läroplanen för grundskolan):
"Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervis-
ningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna
utveckla sin formåga att utöva inflytande och ta ansvar."
Det är alltså inga som helst tveksamheter kring hurvida delaktigheten skall vara en bärande del av skolan, underförstått är också att det är nödvändigt för det moderna lärandet.
Om vi nu ser på möjligheterna här, istället för problemen, möjlighetiserar istället för problematiserar så inser vi snart hur stor kraft det sitter i de 1,4 miljoner elever vi har i skolan. Om alla dessa barn & ungdomar ges ökat inflytande över sin undervisning och i de situationer det är möjligt (de flesta) också ges konkreta verktyg och processer för att aktivt kunna påverka sitt lärande så kommer också resultaten att skjuta i höjden. Det är ingen tvekan om det.
Hmmm...de kraxande kråkorna formerar sig och ställer frågan:
- ja ja lilla Fredrik, men alla elever är inte mogna att ta ökat ansvar....
Fel! Alla elever kan ta ansvar, men i olika grad. Alla kan !!! Men antar man att de inte kan så kommer de heller inte att kunna. Det är din föreställning som begränsar, inte verkligheten. Möjlighetisera mera. Tänk om chefen säger:
- Mina anställda är inte alls mogna att ta ansvar....
Hmmm...då skulle det bli ett herrans liv i korridorerna. Men när vi talar om barn och unga dår är det närmast en självklarhet att de inte kan. Men de kan...så in i bomben mycket. Mycket mer än vi vuxna lägger märke till. De lär sig på ett ett helt annat sätt än vi, och andra saker för den delen. Saker som är viktiga i deras värld och den värld de ser sig växa upp till. Att vi inte begriper det och klänger oss fast i det gamla är ju vår egen belastning, inte deras.
Låt oss möta dem, ge dem delaktighet och inflytande över sitt lärande i skolan. Låt oss skapa oss en utvecklande framtid.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Wednesday, October 17, 2007
Ny blogg att läsa och inspireras av...
Här kommer ett tips på en väldans schysst blog som ni kommer inspireras av, det är jag rätt säker på . Jag har ju bloggat om Jytte förut, det är hon på Astrid Lindgrens Hembyggd, och nu kan ni följa hennes tankar och ideer via hennes blog om ni vill.
Bloggen heter UrbanLand och har flera dimensioner, som ni snart kommer att märka :-) Believe me...
Webadressen är:
http://www.schysst.org
:-)
Bloggen heter UrbanLand och har flera dimensioner, som ni snart kommer att märka :-) Believe me...
Webadressen är:
http://www.schysst.org
:-)
Sunday, October 14, 2007
Att falla för trycket, lärande och gott gry...
Läste en artikel i Dagens Nyheter idag, som i och för sig är nån dag gammal. Den beskriver delar av socialdemokraternas nya skolpolitik som lämnas från rådsgruppen till partiet. Eftersom jag ger blanka _ _ _ i partipolitik utan hellre ser till förutsättningar på barn och ungdomars lärande skall jag redovisa hur jag tänkte när jag läste.
Det är två saker som jag kan notera:
1. Att man planerar lämna den 9 åriga grundskolan som den ser ut idag
2. Man faller för trycket att närma sig folkpartiets mer repressiva skola
Om man läser förslaget med att lämna 9 åriga obligatoriska skolan till att även omfatta gymnasiet och ett större fokus på måluppfyllnad så känns det friskt. Det signalerar att man tror på idén om att "alla kan", vilket också vår nuvarande läroplan gör. I praktiken betyder det att man också lämnar det klassiska årkursuppflyttandet baserat på ålder i första hand till att ha inse att alla behöver olika tid på sig för att nå målen. Det kan för vissa enligt artikelförfattarnas mening röra sig om ett spann på 11-15 år. Kanske är det iof ett konstigt spann, tre uppåt och ett ned. Jag skulle tro att det finns de elever som helt klart når målen på 8-10 år, bara de stimuleras på rätt sätt.
Hur som helst så finns här en upplyftande och helt klart bärande idé som helt klart tar utgångspunkt i lärandet. En sådan idé skulle öka förväntningar på både skolans personal och elever, vilket skulle kunna beskrivas med ordet "motivision", se tidigare inlägg i denna blogg....
Men sen byts denna positiva idévärld mot ett mindre spännande synsätt, sett ur lärandeperspektivet alltså. Nämligen ett hejdlöst inbäddat flirtande med "den repressiva hårdare tag skolan". Förmodligen tyvärr ren partipolitisk strategi.
Men problemet är att de båda synsätten inte på något sätt hänger samman, och det kanske de inte alltid behöver heller. Men i det här fallet känns det i alla fall mest halvdant och partipolitiskt betingat snarare än en helhjärtad kreativ nytänkande satsning på ökat lärande i skolan. Det ska i artikelförfattarnas nya skola handla om enbart "kunskaper" som är mätbara, fler och längre dagar i skolan, ökad granskning av skolverket. Ord som varna, sanktionera, flytta elever, tvångsförvalta skolor, byta ut skolledare som inte fungerar, kasta ut olämpliga lärare från utbildning, enbart 5 åriga rektorsförordningar och så vidare. De ordens laddning rimmar ganska lite med stimulering av lärandet och tar istället tankarna iväg mot 50 talet. Hade någon listat detta för ett par år sen och frågat vilket parti som föreslagit allt så hade svaret varit folkpartiet. Men var finns ord som:
kreativitet, trygghet, elevinflytande, idéskapande, lek, glädje, inspiration, motivation, LÄRANDE, pedagogisk metodutveckling, målstyrt ledarskap, uppmuntran, entreprenörskap, uppskattning, empati, ombry, förtroende, utvärdering, feed back, skolutveckling, "livskunskap" eller "livsviktigt" ungdomskultur, identitet, nya medier....?
De positiva orden sett utifrån lärandet blir allt färre för varje år i debatten.
Detta betyder att det är å ena sidan gott gry i sossarnas ideer, men också att vi i Sverige inte längre tycks ha någon tydlig opposition i skolfrågor. Snarare har man fallit för trycket från sina kombatanter. Känns tråkigt om man ser till lärandets utveckling tycker jag....
Läs även Peter Karlsbergs kommentar på sin blogg
Läs också magisterns kommentar på sin blogg
"Elevitera mera"
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Socialdemokraterna Ledarskap
Det är två saker som jag kan notera:
1. Att man planerar lämna den 9 åriga grundskolan som den ser ut idag
2. Man faller för trycket att närma sig folkpartiets mer repressiva skola
Om man läser förslaget med att lämna 9 åriga obligatoriska skolan till att även omfatta gymnasiet och ett större fokus på måluppfyllnad så känns det friskt. Det signalerar att man tror på idén om att "alla kan", vilket också vår nuvarande läroplan gör. I praktiken betyder det att man också lämnar det klassiska årkursuppflyttandet baserat på ålder i första hand till att ha inse att alla behöver olika tid på sig för att nå målen. Det kan för vissa enligt artikelförfattarnas mening röra sig om ett spann på 11-15 år. Kanske är det iof ett konstigt spann, tre uppåt och ett ned. Jag skulle tro att det finns de elever som helt klart når målen på 8-10 år, bara de stimuleras på rätt sätt.
Hur som helst så finns här en upplyftande och helt klart bärande idé som helt klart tar utgångspunkt i lärandet. En sådan idé skulle öka förväntningar på både skolans personal och elever, vilket skulle kunna beskrivas med ordet "motivision", se tidigare inlägg i denna blogg....
Men sen byts denna positiva idévärld mot ett mindre spännande synsätt, sett ur lärandeperspektivet alltså. Nämligen ett hejdlöst inbäddat flirtande med "den repressiva hårdare tag skolan". Förmodligen tyvärr ren partipolitisk strategi.
Men problemet är att de båda synsätten inte på något sätt hänger samman, och det kanske de inte alltid behöver heller. Men i det här fallet känns det i alla fall mest halvdant och partipolitiskt betingat snarare än en helhjärtad kreativ nytänkande satsning på ökat lärande i skolan. Det ska i artikelförfattarnas nya skola handla om enbart "kunskaper" som är mätbara, fler och längre dagar i skolan, ökad granskning av skolverket. Ord som varna, sanktionera, flytta elever, tvångsförvalta skolor, byta ut skolledare som inte fungerar, kasta ut olämpliga lärare från utbildning, enbart 5 åriga rektorsförordningar och så vidare. De ordens laddning rimmar ganska lite med stimulering av lärandet och tar istället tankarna iväg mot 50 talet. Hade någon listat detta för ett par år sen och frågat vilket parti som föreslagit allt så hade svaret varit folkpartiet. Men var finns ord som:
kreativitet, trygghet, elevinflytande, idéskapande, lek, glädje, inspiration, motivation, LÄRANDE, pedagogisk metodutveckling, målstyrt ledarskap, uppmuntran, entreprenörskap, uppskattning, empati, ombry, förtroende, utvärdering, feed back, skolutveckling, "livskunskap" eller "livsviktigt" ungdomskultur, identitet, nya medier....?
De positiva orden sett utifrån lärandet blir allt färre för varje år i debatten.
Detta betyder att det är å ena sidan gott gry i sossarnas ideer, men också att vi i Sverige inte längre tycks ha någon tydlig opposition i skolfrågor. Snarare har man fallit för trycket från sina kombatanter. Känns tråkigt om man ser till lärandets utveckling tycker jag....
Läs även Peter Karlsbergs kommentar på sin blogg
Läs också magisterns kommentar på sin blogg
"Elevitera mera"
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Socialdemokraterna Ledarskap
Saturday, October 13, 2007
Hultsfred, Vimmerby, lärande och Rock City...
I veckan var jag bland annat i Vimmerby och Hultsfred. Förutom att jag höll ett föredrag så besökte jag även Rock City, Sveriges i särklass mest överlägsna mötesplats för musik och upplevelseindustrin. Och jag skulle också vilja säga att Hultsfred är en de få regioner med fungerande koncept för entreprenörskap. Detta vet kanske alla redan och även jag innan jag var där men att verkliugen besöka det är något helt annat. Här händer det på riktigt, och inte bara på näringslivskontorets ledningsmötet och i fina tidningsartiklar.
Själva Rock City, som bland annat har en skola för musikproduktion, digitala media och upplevelseindustrin, är sprunget ur föreningen Rock Party. Föreningen är kopplad till själva navet eller hjärtat Hultsfredsfestivalen. Inom Rock City finns förutom utbildning även ett närmast aldrig sinande antal föreningar, projekt, eventbolag. Dessutom har man kontroll över ett gigantiskt "rockarkiv" med Sveriges största arkivering av svensk populärmusik utgivet på LP och CD etc. genom åren. Som om inte det vore nog, även sveriges största bibliotek runt popularmusik/kultur. En riktig kulturskatt och en unik oas för forskning.
Ett viktigt projekt är "Popkollo" för unga tjejers musikskapande, efter en idé från artisten Marit Berman. Det är som det låter, ett kollo där tjejer lirar och utvecklar sig inom rock och pop. Här startar med all säkerhet många framtidens riktiga artister. Hultsfred och Vimmerby är skapandets och kreativitetens mecka, och framtidstron tar aldrig slut. Och det finns två viktiga skäl till att man har lyckats här, tror jag i alla fall. För det första att allt startade (1986) av ungdomar för ungdomar samt att ett av ledorden delaktighet och inkludering genomsyrar allt. Delaktighet i sammanhanget:
"fler hjärnor tillsammans kläcker bättre ideer och skapar ny viktig kunskap"
och inkludering i sammanhanget:
"man korsbefruktar olika projekt, visioner och syften med varandra och vinner på så vis mer ut ännu mer hjärnkraft".
Men Rock City är också något annat, och kanske viktigare ändå, i sammanhanget enpreprenörskap. Att bara kliva in och kort möta dessa människor är som att kliva in i ett moln av kreativitet. Man riktigt känner den in under skinnet. I Rock City möts alla, ung som gammal. Och ungdomskultur ses för en gång skull som en stor och viktig tillgång för samhället. Ur alla dessa nätverk, möten och utbildningar föds inte bara artister. Utan också framtida företagare, idealister, processexperter, coacher, skådisar och andra kreativa människor. Människor som sedan sprider sin skapar- och beslutskraft över landet i otaliga former.
Och dessutom blomstrar den lokala verksamheten runt Hultsfreds kommun, inte att förglömma. Det trodde inte riktigt de lokala kommunalråden på glada 80-talet skulle jag gissa. Rock party kastades ju först ut i kylan då de påstods att deras musikaktiviteter förstörde kommunens sporthall. I själva verket visade det sig att det inte alls var så, hallen förstördes nämligen av för mycket basketbollspel (!). Men kommunen har ju sen dess gjort helt om i sin syn på Rock party och dess aktiviteter, klart man gillar att det kommer mycket folk till bygden.
Hultsfred och Vimmerby är i många stycken ett mönsterområde. Ett område där man kommit oändligt mycket längre än andra kommuner i samma situation med avflyttning av unga som största hinder för utveckling. Vist flyttas det härifrån också men inte på samma sätt.
Har ni möjlighet, eller föresten "ta er möjligheten" att besöka Rock City. Det är ett bra råd, jag lovar.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Hultsfred Ledarskap
Själva Rock City, som bland annat har en skola för musikproduktion, digitala media och upplevelseindustrin, är sprunget ur föreningen Rock Party. Föreningen är kopplad till själva navet eller hjärtat Hultsfredsfestivalen. Inom Rock City finns förutom utbildning även ett närmast aldrig sinande antal föreningar, projekt, eventbolag. Dessutom har man kontroll över ett gigantiskt "rockarkiv" med Sveriges största arkivering av svensk populärmusik utgivet på LP och CD etc. genom åren. Som om inte det vore nog, även sveriges största bibliotek runt popularmusik/kultur. En riktig kulturskatt och en unik oas för forskning.
Ett viktigt projekt är "Popkollo" för unga tjejers musikskapande, efter en idé från artisten Marit Berman. Det är som det låter, ett kollo där tjejer lirar och utvecklar sig inom rock och pop. Här startar med all säkerhet många framtidens riktiga artister. Hultsfred och Vimmerby är skapandets och kreativitetens mecka, och framtidstron tar aldrig slut. Och det finns två viktiga skäl till att man har lyckats här, tror jag i alla fall. För det första att allt startade (1986) av ungdomar för ungdomar samt att ett av ledorden delaktighet och inkludering genomsyrar allt. Delaktighet i sammanhanget:
"fler hjärnor tillsammans kläcker bättre ideer och skapar ny viktig kunskap"
och inkludering i sammanhanget:
"man korsbefruktar olika projekt, visioner och syften med varandra och vinner på så vis mer ut ännu mer hjärnkraft".
Men Rock City är också något annat, och kanske viktigare ändå, i sammanhanget enpreprenörskap. Att bara kliva in och kort möta dessa människor är som att kliva in i ett moln av kreativitet. Man riktigt känner den in under skinnet. I Rock City möts alla, ung som gammal. Och ungdomskultur ses för en gång skull som en stor och viktig tillgång för samhället. Ur alla dessa nätverk, möten och utbildningar föds inte bara artister. Utan också framtida företagare, idealister, processexperter, coacher, skådisar och andra kreativa människor. Människor som sedan sprider sin skapar- och beslutskraft över landet i otaliga former.
Och dessutom blomstrar den lokala verksamheten runt Hultsfreds kommun, inte att förglömma. Det trodde inte riktigt de lokala kommunalråden på glada 80-talet skulle jag gissa. Rock party kastades ju först ut i kylan då de påstods att deras musikaktiviteter förstörde kommunens sporthall. I själva verket visade det sig att det inte alls var så, hallen förstördes nämligen av för mycket basketbollspel (!). Men kommunen har ju sen dess gjort helt om i sin syn på Rock party och dess aktiviteter, klart man gillar att det kommer mycket folk till bygden.
Hultsfred och Vimmerby är i många stycken ett mönsterområde. Ett område där man kommit oändligt mycket längre än andra kommuner i samma situation med avflyttning av unga som största hinder för utveckling. Vist flyttas det härifrån också men inte på samma sätt.
Har ni möjlighet, eller föresten "ta er möjligheten" att besöka Rock City. Det är ett bra råd, jag lovar.
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Hultsfred Ledarskap
Monday, October 08, 2007
Nätverksträff i Göteborg på temat "Bryta Mönster"
I kväll har vi nätverksträff i Göteborg, på Scandic Crown, Polhemsplatsen 3.
Tema: Att bryta mönster
Talare: Helén Andersson, Christer Sturmark, Bert Stålhammar
16.00 Inledning
16.10 Helén Andersson
16.35 Grisen i säcken - Jan Rippe, Galenskaparna och Caj Malmros, Rektorsakademien samtalar
16.50 Heja Rektorn
17.00 Mingel
17.45 Bert Stålhammar
18.10 Christer Sturmark
Christer har tidigare arbetat som entreprenör i IT-branschen men har på senare tid intresserat sig alltmer för humanismen som livsåskådning och han har bland annat skrivit boken "Tro och vetande 2.0". Vi har bjudit in Christer eftersom han är en intressant person som vågar bryta mönster i debatten, oavsett det handlar om företagande, lärande, religion eller barns rättigheter. Christer är en aktiv debattör kring bland annat religiösa friskolor som organisationen Humanisterna menar borde förbjudas eftersom det är lika förnuftigt att tro på att olika typer av gudar formar vår tillvaro som på att "tomtar och troll och häxor" skulle göra det.
Helén Andersson har som företagare och entreprenöri snart snart 30 års samlat på sig stor erfarenhet av affärslivet. Efter så lång tid har hon varit med i både uppgång och fall, i rikedom såväl som fattigdom och i både stora och små organisationer och företag. Hon vet vad som krävs av dagens ledare och personal även i en krisdrabbad situation eller en krävande omorganisation.
Kommunikations- och skolledarguru samt professor emeritus Bert Stålhammar har arbetat med att försöka förändra skolan i hela sitt liv. Han har bred erfarenhet av läraryrket och har varit såväl skolledare som riksdagsman.
Dessutom samtalar Caj Malmros med mönsterbrytaren Jan Rippe från Galenskaparna.
Tema: Att bryta mönster
Talare: Helén Andersson, Christer Sturmark, Bert Stålhammar
16.00 Inledning
16.10 Helén Andersson
16.35 Grisen i säcken - Jan Rippe, Galenskaparna och Caj Malmros, Rektorsakademien samtalar
16.50 Heja Rektorn
17.00 Mingel
17.45 Bert Stålhammar
18.10 Christer Sturmark
Christer har tidigare arbetat som entreprenör i IT-branschen men har på senare tid intresserat sig alltmer för humanismen som livsåskådning och han har bland annat skrivit boken "Tro och vetande 2.0". Vi har bjudit in Christer eftersom han är en intressant person som vågar bryta mönster i debatten, oavsett det handlar om företagande, lärande, religion eller barns rättigheter. Christer är en aktiv debattör kring bland annat religiösa friskolor som organisationen Humanisterna menar borde förbjudas eftersom det är lika förnuftigt att tro på att olika typer av gudar formar vår tillvaro som på att "tomtar och troll och häxor" skulle göra det.
Helén Andersson har som företagare och entreprenöri snart snart 30 års samlat på sig stor erfarenhet av affärslivet. Efter så lång tid har hon varit med i både uppgång och fall, i rikedom såväl som fattigdom och i både stora och små organisationer och företag. Hon vet vad som krävs av dagens ledare och personal även i en krisdrabbad situation eller en krävande omorganisation.
Kommunikations- och skolledarguru samt professor emeritus Bert Stålhammar har arbetat med att försöka förändra skolan i hela sitt liv. Han har bred erfarenhet av läraryrket och har varit såväl skolledare som riksdagsman.
Dessutom samtalar Caj Malmros med mönsterbrytaren Jan Rippe från Galenskaparna.
Saturday, September 29, 2007
Läroplanen som aldrig fick fäste....
Efter en vecka i Åre och lite högoktanig rekreation noterar jag att Skolporten har engagerat sig särskilt i Leif Davidssons utredning om Lp094. Man verkar anse att Leifs utredning kommer att göra svensk skola styrd åt ett håll för elevers rätt till utbildning på lika villkor, en likvärdig skola. Vist kära porten men hur kommer innehållet se ut? Och hur väl kommer det rimma med de krav som ställs i globaliseringen? Vilka svar ger Davidsson i sin kritik av den odugliga läroplanen? Inga alls. Och kanske har de bloggande lärare jag följt under många år rätt. Det pedagoger som använder Lpo94 fullt menar ju att Leif inte har en aning om hur läroplanen skall tillämpas. han konstaterar att man inte tillämpar den, vist men vilken slutsats drar han av det?
Man ställer vidare frågan på porten varför ingen eller så få deltar i debatten runt denna utredning och om det beror på att alla håller med Leif, dvs att att Leif slagit in öppna dörrar. Mig veterligen deltar väldigt få i debatten överhuvudtaget, så den slutsatsen kanske är väl snabb och ytlig att dra. Men kanske fyller den sitt syfte, dvs att lyfta fram Leifs åsikter som rätta och riktiga och bana väg för dess verkliga politiska syften? Den svenska debatten i de etablerade medierna om skolan är precis så trångsynt som medierna väljer att driva den. Skolporten är en av de mest inflytelserika mediekrafterna i Svensk skoldebatt. Det råder ingen som helst tvekan om den saken. Därför fyller webplatsen en viktig funktion. Inte minst genom deras senaste satsning på att sprida aktuell forskning kopplat till skola och lärande till alla intresserade. Av med hatten bockar och bugar. Kanske borde herr Reinolf bara därför vunnit Kunskapspriset han var nominerad till som utdelades av Nationalenklypsodepien (eller hur han i TV sa) i Stadshuset?
Skolporten bjuder in viktiga experter att delta i diskussionen om Leif Davidssons utredning, för att bidra till en fruktsam diskussion.
Men den riktiga pedagogdebatten pågår istället på bloggar bland de som verkligen intresserar sig för sina arbeten och som vill utveckla både sig själva och andra. Dessa gudabenådade pedagoger verkar hänge sig till att diskutera skolan i ett levande fritt medium snarare än i ett styrt av medierna.
Dessa bloggare verkar strunta helt i de etablerade kanalerna.
Etablissemanget får okritiskt rada upp sig i medierna och basunera sina särintressen och budskap medan pedagogerna på golvet hellre väljer att blogga och diskutera utveckling. De som är nära verksamheten marginaliseras, som inom många andra områden.
Att man från etablerade håll fortfarande tycks tro att den viktiga vägen är att ge luft under vingarna åt en förändringsvind som hellre blickar bakåt än framåt mot den värld vi är på väg in i ter sig extremt egendomligt i mina ögon.
Det är något som inte stämmer i debatten om moder Sveas skola
Leif säger i en intervju att han är osäker på om Lpo94 överhuvudtaget införts i svensk skola? Ja detta har jag själv och hundratals bloggare diskuterat i 5 år utan att någon intresserat sig från det viktiga etablissemanget. Man har ju redan känt till det, och "det är ju svårt att göra något åt det". Men min slutsats är, till skillnad från de politiska krafternas som nu råder, inte att Lp094 är en kass läroplan, tvärtom. Den är världens bästa läroplan för vår tid men som vid införandet misshandlades av politiker genom att man INTE kompetensutvecklade skolans personal ordentligt. Eller överhuvudtaget. En satsning på att utbilda lärarkåren i en ny läroplan skulle lågt räknat kosta 3-10 miljarder kronor. Oavsett vilken läroplan vi nu skall ha. Hur mycket är det värt för vårt land att utbilda sina lärare? 10 000 kr i kompetensutveckling per år? 50 000 kr? Nej jag skulle gissa att svaret hamnar på någonstans 10 kr....
Vi pratar ofta om att kompetens kostar mycket i vårt samhälle idag, men vad kostar då inte inkompetens?
(Johan Stael von Holstein 2006)
Nu tycker Leif alltså att läroplanen inte fungerar och när något inte fungerar ja då verkar det ju självklart att införa ytterligare en läroplan, eller? Och givetvis en med gigantiska backspeglar som upptar hela vindrutan när globaliseringens utmaningar tränger sig på framifrån? När undervisade Leif själv eller var rektor för en skola som leds av Lpo94? Det har aldrig förmodligen aldrig hänt.
Istället för att utveckla den befintliga läroplanen vidare ifråga om hur den praktiseras vill man nu istället förkasta en idé som passar perfekt ihop med vårt nuvarande och framtida samhälle. Hur väl rimmar det? Känns det inte som ett beställningsjobb från en politik som vurmar för handlingskraft och "kolla vad vi kan".
Det vi behöver finns i Lp094, vi behöver bara göra en kraftansträngning och sätta oss in i den allihop. I den globala konkurrensen med bland andra Indien behöver Sverige förutom kunskapsfokus (lärandet) också kreativitet, idéskapande, nytänkande, problemlösning, förmågor att arbeta i grupp, att tänka utanför ramarna om vi skall kunna ta upp konkurrensen med bland andra Kina och Indien. Allt det där är styrkor som Lp094 medger....det ligger i dess själ. Vi måste se till att alla får fatt i den själen...
...annars väntar en formidabel katastrof inom 10 år.
Vi behöver ingen ny läroplan, vi behöver lära oss hur den vi har funkar. Många kan det redan och det är viktigt att inflika här. Men det är just detta som är det kniviga. Lärare är ju så många. Landets största arbetsplats. Lärarfacken kämpar som furier för att höja lärarlönerna några hundralappar, och summorna blir totalt sett gigantiska. Men det är väl snarare 5000 kr mer i plånkan som eventuellt kanske kulle bidra till att höja statusen på läraryrket och få fler talanger att välja yrket än idag? Den summan per månad skall i så fall multipliceras med 300 000 pedagoger och 12 månader, exklusive sociala avgifter. 25,2 miljarder kronor årligen....Pengar som uppenbarligen inte finns.
Så detta med kompetensutveckling och löneutveckling i skolan, bortsett från satsningar som nu görs, är mycket kostsamma. Att byta läroplan kostar ännu mer och riskerar att sätta oss minst 10 år efter i utveckling. Men samtidigt är det de två delar som hänger ihop med hur svensk skola skall kunna prestera med den läroplan vi har. De båda hänger starkt ihop med vår läroplans ambitioner, dvs hur de ambitionerna förvaltas där ute. Och det kommer att kosta, var så säkra. Det är detta som är det kniviga. Hur mycket är vi beredda att satsa? Leif?
De skolor och kommuner som redan nu och i framtiden satsar erforderliga ekonomiska och andra resurser på att på hög nivå kompetensutveckla sin personal kommer att få det betydligt lättare att nå både elever och resultat. Det är till slut ute i myllan hos brinnande pedagoger förändringen och kvalitetsarbetet måste ske, inte i debattartiklar i etablissemangets favoritmorgontidningar eller nyhetswebplatser.
I´m back from Åre...Mooooaaaaaaahhhh (red.anm. ett skämt)
:-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Läroplan Pedagogik Skolutveckling Ledarskap
Man ställer vidare frågan på porten varför ingen eller så få deltar i debatten runt denna utredning och om det beror på att alla håller med Leif, dvs att att Leif slagit in öppna dörrar. Mig veterligen deltar väldigt få i debatten överhuvudtaget, så den slutsatsen kanske är väl snabb och ytlig att dra. Men kanske fyller den sitt syfte, dvs att lyfta fram Leifs åsikter som rätta och riktiga och bana väg för dess verkliga politiska syften? Den svenska debatten i de etablerade medierna om skolan är precis så trångsynt som medierna väljer att driva den. Skolporten är en av de mest inflytelserika mediekrafterna i Svensk skoldebatt. Det råder ingen som helst tvekan om den saken. Därför fyller webplatsen en viktig funktion. Inte minst genom deras senaste satsning på att sprida aktuell forskning kopplat till skola och lärande till alla intresserade. Av med hatten bockar och bugar. Kanske borde herr Reinolf bara därför vunnit Kunskapspriset han var nominerad till som utdelades av Nationalenklypsodepien (eller hur han i TV sa) i Stadshuset?
Skolporten bjuder in viktiga experter att delta i diskussionen om Leif Davidssons utredning, för att bidra till en fruktsam diskussion.
Men den riktiga pedagogdebatten pågår istället på bloggar bland de som verkligen intresserar sig för sina arbeten och som vill utveckla både sig själva och andra. Dessa gudabenådade pedagoger verkar hänge sig till att diskutera skolan i ett levande fritt medium snarare än i ett styrt av medierna.
Dessa bloggare verkar strunta helt i de etablerade kanalerna.
Etablissemanget får okritiskt rada upp sig i medierna och basunera sina särintressen och budskap medan pedagogerna på golvet hellre väljer att blogga och diskutera utveckling. De som är nära verksamheten marginaliseras, som inom många andra områden.
Att man från etablerade håll fortfarande tycks tro att den viktiga vägen är att ge luft under vingarna åt en förändringsvind som hellre blickar bakåt än framåt mot den värld vi är på väg in i ter sig extremt egendomligt i mina ögon.
Det är något som inte stämmer i debatten om moder Sveas skola
Leif säger i en intervju att han är osäker på om Lpo94 överhuvudtaget införts i svensk skola? Ja detta har jag själv och hundratals bloggare diskuterat i 5 år utan att någon intresserat sig från det viktiga etablissemanget. Man har ju redan känt till det, och "det är ju svårt att göra något åt det". Men min slutsats är, till skillnad från de politiska krafternas som nu råder, inte att Lp094 är en kass läroplan, tvärtom. Den är världens bästa läroplan för vår tid men som vid införandet misshandlades av politiker genom att man INTE kompetensutvecklade skolans personal ordentligt. Eller överhuvudtaget. En satsning på att utbilda lärarkåren i en ny läroplan skulle lågt räknat kosta 3-10 miljarder kronor. Oavsett vilken läroplan vi nu skall ha. Hur mycket är det värt för vårt land att utbilda sina lärare? 10 000 kr i kompetensutveckling per år? 50 000 kr? Nej jag skulle gissa att svaret hamnar på någonstans 10 kr....
Vi pratar ofta om att kompetens kostar mycket i vårt samhälle idag, men vad kostar då inte inkompetens?
(Johan Stael von Holstein 2006)
Nu tycker Leif alltså att läroplanen inte fungerar och när något inte fungerar ja då verkar det ju självklart att införa ytterligare en läroplan, eller? Och givetvis en med gigantiska backspeglar som upptar hela vindrutan när globaliseringens utmaningar tränger sig på framifrån? När undervisade Leif själv eller var rektor för en skola som leds av Lpo94? Det har aldrig förmodligen aldrig hänt.
Istället för att utveckla den befintliga läroplanen vidare ifråga om hur den praktiseras vill man nu istället förkasta en idé som passar perfekt ihop med vårt nuvarande och framtida samhälle. Hur väl rimmar det? Känns det inte som ett beställningsjobb från en politik som vurmar för handlingskraft och "kolla vad vi kan".
Det vi behöver finns i Lp094, vi behöver bara göra en kraftansträngning och sätta oss in i den allihop. I den globala konkurrensen med bland andra Indien behöver Sverige förutom kunskapsfokus (lärandet) också kreativitet, idéskapande, nytänkande, problemlösning, förmågor att arbeta i grupp, att tänka utanför ramarna om vi skall kunna ta upp konkurrensen med bland andra Kina och Indien. Allt det där är styrkor som Lp094 medger....det ligger i dess själ. Vi måste se till att alla får fatt i den själen...
...annars väntar en formidabel katastrof inom 10 år.
Vi behöver ingen ny läroplan, vi behöver lära oss hur den vi har funkar. Många kan det redan och det är viktigt att inflika här. Men det är just detta som är det kniviga. Lärare är ju så många. Landets största arbetsplats. Lärarfacken kämpar som furier för att höja lärarlönerna några hundralappar, och summorna blir totalt sett gigantiska. Men det är väl snarare 5000 kr mer i plånkan som eventuellt kanske kulle bidra till att höja statusen på läraryrket och få fler talanger att välja yrket än idag? Den summan per månad skall i så fall multipliceras med 300 000 pedagoger och 12 månader, exklusive sociala avgifter. 25,2 miljarder kronor årligen....Pengar som uppenbarligen inte finns.
Så detta med kompetensutveckling och löneutveckling i skolan, bortsett från satsningar som nu görs, är mycket kostsamma. Att byta läroplan kostar ännu mer och riskerar att sätta oss minst 10 år efter i utveckling. Men samtidigt är det de två delar som hänger ihop med hur svensk skola skall kunna prestera med den läroplan vi har. De båda hänger starkt ihop med vår läroplans ambitioner, dvs hur de ambitionerna förvaltas där ute. Och det kommer att kosta, var så säkra. Det är detta som är det kniviga. Hur mycket är vi beredda att satsa? Leif?
De skolor och kommuner som redan nu och i framtiden satsar erforderliga ekonomiska och andra resurser på att på hög nivå kompetensutveckla sin personal kommer att få det betydligt lättare att nå både elever och resultat. Det är till slut ute i myllan hos brinnande pedagoger förändringen och kvalitetsarbetet måste ske, inte i debattartiklar i etablissemangets favoritmorgontidningar eller nyhetswebplatser.
I´m back from Åre...Mooooaaaaaaahhhh (red.anm. ett skämt)
:-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Läroplan Pedagogik Skolutveckling Ledarskap
Subscribe to:
Posts (Atom)