Delaktighet, en självklarhet....? hmmm för vissa...ja!

Delaktighet och inflytande är intressant. Min erfarenhet kring hur detta område hanteras i vuxenvärlden är rätt intressant. Som vuxna tycker vi att delaktighet och inflytande är något av en rättighet vi har i vår västerländska demokratiska värld. Fine, det är det nog också. En självklarhet alltså. Vi driver delaktighet framför oss i fackliga sammanhang och arbetsgivarsammanhang som om det var ett självändamål. Alla möjliga situationer får funka som måltavla för att diskutera om man har inflytande och delaktighet på arbetsplatsen. Men mitt i villervallan uppstår två centrala frågor.

Hur korrelerar delaktighet och resultat? Den andra frågan är ännu mer relevant. Hur står det till med delaktigheten i skolan för eleverna?

Jag tror att de allra flesta idag år 2007 kan skriva under på att om 8 personer ska utföra uppgifter över tid så löses de betydligt mer effektivt och med ett bättre resultat om alla är delaktiga i både möjlighetslösning och själva utförandet jämfört med om en gör allt. Delaktighet är alltså inte en politisk fråga i första hand utan i allra högsta grad inverkande på resultatet. Det finns gott om evidensbasserad forskning kring detta inom bland annat socialpsykologi och pedagogik, så det är långt ifrån kontroversiellt eller på något sätt nytt.

Men förlängningen på detta är naturligtvis att lärandet i skolan också behöver delaktighet bland de som lär. Därför har vi en kungstanke i den svenska skola om att eleverna skall vara delaktiga i planering och utvärdering av den DAGLIGA undervisningen.
Så här står det i Lpo94 (den svenska läroplanen för grundskolan):

"Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervis-
ningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna
utveckla sin formåga att utöva inflytande och ta ansvar."

Det är alltså inga som helst tveksamheter kring hurvida delaktigheten skall vara en bärande del av skolan, underförstått är också att det är nödvändigt för det moderna lärandet.

Om vi nu ser på möjligheterna här, istället för problemen, möjlighetiserar istället för problematiserar så inser vi snart hur stor kraft det sitter i de 1,4 miljoner elever vi har i skolan. Om alla dessa barn & ungdomar ges ökat inflytande över sin undervisning och i de situationer det är möjligt (de flesta) också ges konkreta verktyg och processer för att aktivt kunna påverka sitt lärande så kommer också resultaten att skjuta i höjden. Det är ingen tvekan om det.

Hmmm...de kraxande kråkorna formerar sig och ställer frågan:
- ja ja lilla Fredrik, men alla elever är inte mogna att ta ökat ansvar....

Fel! Alla elever kan ta ansvar, men i olika grad. Alla kan !!! Men antar man att de inte kan så kommer de heller inte att kunna. Det är din föreställning som begränsar, inte verkligheten. Möjlighetisera mera. Tänk om chefen säger:

- Mina anställda är inte alls mogna att ta ansvar....

Hmmm...då skulle det bli ett herrans liv i korridorerna. Men när vi talar om barn och unga dår är det närmast en självklarhet att de inte kan. Men de kan...så in i bomben mycket. Mycket mer än vi vuxna lägger märke till. De lär sig på ett ett helt annat sätt än vi, och andra saker för den delen. Saker som är viktiga i deras värld och den värld de ser sig växa upp till. Att vi inte begriper det och klänger oss fast i det gamla är ju vår egen belastning, inte deras.

Låt oss möta dem, ge dem delaktighet och inflytande över sitt lärande i skolan. Låt oss skapa oss en utvecklande framtid.





Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap