I en skola i Sverige, kommer tyvärr inte ihåg vad den hette, har man bestämt att skidresan till Vemdalen inte blir av. Gränsen för vad kommunen (tror det var Sundsvall) anser vara en kostnad av obetydlig storlek är 100 kronor och resan kostade för eleverna 150 kr. Därför blev det ingen resa för någon. Eleven som intervjuades i morgon TV tyckte hela grejen med att diskutera +- 50 kr är konstigt eftersom väldigt få elevers föräldrar saknar betalningsförmåga på den nivån, han var dock medveten om att en del familjer inte kan avvara 150 kr/år. Hans argument var att 150 kronor för resa och liftkort var extremt billigt, så billigt att det för betydligt många fler elever kostnadsmässigt är enda chansen att komma till en skidbacke överhuvudtaget. Han påstod att det på sin skola rör sig om 1 % som inte kan betala 150 kr men att de som aldrig annars kan åka till skidort är ohyggligt många fler. De tycker i grunden om sin skola för att skolan visar dem världen och vill inte bara sitta där i skolans lokaler.
Om han har rätt handlar det om 3-4 familjer med eknonomi som inte under ett år kan plocka fram 150 kr till sina barn och om man istället hanterade frågan utefter vilka möjligheter detta skapar för att integrera situationen i lärandet så skulle man kunna nå ett antal mål där eleverna lär sig grunden i tex solidaritet eller som det också kallas compassion, dvs att bry sig om varandra i samhället. Men det kan ju vara svårt ibland för oss vuxna. Det krävs ibland en rad ställningstaganden av oss som kräver engagemang och just medkänsla och då förbjuder vi hellre. Hur svårt kan det vara att hjälpa dessa familjer att hjälpa sina barn se världen ? Hur känns det nu för de familjer som inte har 150 kr och som får läsa i tidningen att det är deras fel att 500 elever inte får åka skidor ? Jag tror att de känner sig som skit.
Eleven hade helt rätt tycker jag. Heja Eleven :-)
No comments:
Post a Comment