Sedan svensk skola införde mål & resultatstyrning rimmar idevärlden i alla fall på pappret med överiga samhället och näringslivet. Resultat är ett mått på att något händer i exempelvis utvecklingsprocesser och vi människor vill väldigt gärna få till saker till det bättre. De allra flesta är intressarade av det. Skiljelinjen går vid gränsen till den personliga sfären, eller enklare uttryckt: somliga ser till sig själv och somliga ser till människorna runt omkring sig också. Golfspelare behöver exempelvis sällan ta hänsyn till andra än sig själv medan rugbyspelare i hög grad bör samarbeta med sina lagkamrater för att riskera att få en smäll.
Man kan likna skolan vid en resa från individuellt arbete mot lagarbete från den tidpunkt då den mål- och resultatstyrda skolan infördes på 90-talet. Innan arbetade lärare helt själva och de var den enskilde pedagogens bedömning av elevens prestationer i jämförelse med klasskamraterna som avgjorde vid exempelvis betygsättning. Betyg delades ut efter ett på förhand definierat antal 1,2,3,4 och 5or. Det betydde att resultat inte grundade sig på hur mycket eleverna faktiskt lärde sig, dvs kunskapen fanns i sig inte i ett givet fokus.
Nu finns måldokument som anger vad eleven skall visa upp eller påvisa för sina lärare, som sedan bockar av uppnådda mål. Tanken är att om elevcen vet vad som förväntas (mål) kan eleven vara delaktig i lärprocessen vilket underlättar målfokus. Läroplanen innebär också att alla kan bli godkända, det handlar bara om vilket resultat läraren tillsammans med eleverna levererar. Undantagna är särskolan som omfattar elever med exempelvis grava mentala handikapp. Naturligtvis finns i alla fall svårigheter här som oordning , mobbing och sociala problem för elever grundinställningen är att alla kan nå målen. Nu underpresterar svensk skola och 25% saknar betyg i ett eller fler ämnen. Rimligt ?
Problemet ligger dock mest i att man vid införandet av målstyrd skola på 90-talet glömde att utbilda lärare i hur man använder läroplanen och vad målrelaterat lärande innebär jämfört med det relativa betygssystemt. Grejen är nämligen den att det hela handlar i grunden om synen på vad lärande är för något. Kan "alla lära" eller är skolans uppgift i första hand att sortera eleverna inbördes efter nogrannhet, flit och uppförande? Erfarenheten säger nämligen att flit exempelvis i praktiken kan kompensera icke uppnådd kunskap i det relativa systemet. Hur har vi det egentligen idag? Arbetar alla lärare mål och resultatstyrt. Många gör det men lång långt ifrån alla. Vad värre är...hur står det till i skolledningarna ?
No comments:
Post a Comment