Tallanger som "klarar sig ändå"

I Sydsvenskan idag tar Åsa Melander upp ett viktigt ämne upp kring svensk skola. Samtidigt som vi skriker över sjunkande matte och teknikkunskaper på universiteten så gör vi väldigt litet eller ingenting åt de elever som "klarar sig bra ändå". Elever som har lätt för sig, som saknar svårigheter och inget annat vill än att utmanas ytterligare får inte den uppmärlsamhet och backning som de har rätt till. Dessa är ganska många i skolan skulle jag gissa. Men skolan har att fördela resurser och nauturligtvis helt korrekt satsas det på dem som har det svårast lärandet av begåvningsskäl eller socioekonomiska. Inga problem för min del, men vi glömmer ju bort att de andra också har rätt till uppmärksamhet och stöd. För mig är detta inte en rättvisefråga egentligen utan en frustration över att vi inte tar hand om tallangerna i skolan och ser till att de utvecklas. Tallanger som skulle kunna kläcka avgörande ideer i näringslivet. Det handlar om att att stötta de har det svårt och att uppmuntra och engagera tallanger. Tallanger...smaka på det. En fotbollsspelare, hockelirare, tvärflöjtist, skådig eller tennisspelare kan det statsas på men ett "mattesnille" behöver inget stöd eller uppbackning för han "klarar ju sig ändå".

Mitt förslag är att skolan bygger ut sin specialundervisning och låter specialpedagoger (speciallärare) även få sporra de som har lätt för tex ma, no, språk eller so så att de kommer vidare och inte glöms bort. På det viset får vi en skola som ställer upp på alla. Det jag pratar om är inte en elitistisk skola utan en skola där alla kan få lyckas efter sina förutsättningar.
En skola, och detta är inte oväsentligt, som det i Lpo94 står angivet att vi skall ha i detta land.

Konsekvensen av detta skulle förmodligen bli att vi fick världens bästa skola.

:-)