Debatten om den avgiftsfria skolan är tråkig. Inte minst därför att risken är stor att utflykter i skolan helt upphör och att eleverna inte får se annat än skolområdet under hela sin skoltid. Annat var det i Rom förr i världen då man gick runt i samhället visade upp det för lärjungarna. På Broängen där jag var rektor fanns elever vars föräldrar inte hade råd, det justerade vi självfallet genom skolans medel utan att någon behövde känna obehag. Vid ett tillfälle förklarade en förtvivlad lärare att en elev riskerade att få stanna hemma för att veckosparandet inte fungerat eftersom föräldern inte tyckte att barnet inte gjort sig förtjänt att följa med och att det samtidigt var ett jäkla påfund att åka bort sådär när man kan sitta i bänken och läsa en hel dag istället. Pojken följde med och skolan betalade. Inget snack.
Jag tror att denna debatt om avgiftsfrihet för utflykter är en rent politiskt och ideologiskt basserad rättvisehistoria. En politik som riskerar alla elever, eller i alla fall fler, inte få chansen att tillsammans med skolan göra utflykter och se världen utanför. Man ska komma ihåg att skolan inte har skyldighet att göra detta och att det ytterst är en resursfråga.
En skola med 450 elever som skall åka till Örebro för att titta på myror till en kostnad av 500 kr/elev blir 225 000 kr. För en klass på 28 elever blir det 14000 kr.
225 000 kr är riktigt mycket pengar om tiderna är kärva och självklart blir alla hemma för att något behöver repareras eller en insats behöver göras i hemkunskapen. Om föräldrarna stöttade med en mindre summa varje månad under exempelvis högstadiet skulle månadskostnaden bli 16 kr per månad. Mindre än en Aftonbladet med bilaga en fredag, 1 cigg mindre per dag för förälder som röker, 2 coca cola färre per månad etc. Jag tror vi klarar detta utan att behöva ändra i skollagen. Om någon inte klarar det får skolan skjuta till. Hur svårt kan det vara ?
No comments:
Post a Comment