Wednesday, September 28, 2005

Är religiösa friskolor så självklart ?

De religiösa friskolorna är väl en självklarhet vid en flyktig betraktelse. Men vid en lite djupare fundering reser sig rimligen ett antal frågestecken. Är små barn mogna att själva välja religion redan i skolåldern? Är inte regiösa friskolor precis som skoluniformer, dvs ett sätt att formstöpa oskyldiga barn? Är det skolans uppgift att syssla med religionsfostran? Vad betyder egentligen religionsfrihet? Skapar religiösa friskolor segregering snarare än integrerar kulturer? Är det etiskt/moraliskt ok att föräldrar tvingar barn till ett viss religiöst tänkande? Ja frågorna reser sig allt högre och blir allt fler. Och de är inte så enkla att ta ställning till. Ofta blir det både ja och nej beroende på hur man ser på problematiken.

Ur ett perspektiv bör föräldrar till exempel självklart få välja skola till sina barn men ur ett annat krockar det ju med integrationsvisionen i samhället. I Botkyrka bussas barnen från kommunens kommunala skolor till en muslimsk skola i en annan kommun och det är klart att när det handlar om en muslims skola så ökar nivån på diskussionen ytterligare. Hade det varit en kristen skola med "fader vår" på skoltid hade det kanske inte varit så läbbigt för folk men om eleverna vänder sig mot mecka så blir det en helt annan sak.

Frågan är svår men jag ställer mig väldigt tveksam till religiösa friskolor av det enkla skälet att religionsfrihet på nått sätt bygger på iden om att individen själv ska ha rätt att välja sin egen religion och att det är skolans uppgift att presentera olika livsåskådningar så objektivt det går så att barnen när det blir lite äldre själva kan välja vad de vill tro på. Det betyder då att kristna skolor givetvis inte heller känns ok. För då kunde vi ju ha en satanistfriskola i Bredäng eller Jönköping också eller en friskola kring svartkonst...inte ok va ? Eller ?

1 comment:

Andrej said...

Hej, Fredrik! Din åsikt om skolor med religiös inriktning utgår troligen från din icke kyrkliga tänkande. Nu vill jag förklara för dig hur jag som en kristen människa reflekterar över de meningslösa diskussionerna beträffande det problemet eller rättare sagt de goda möjligheterna att uppfostra sitt barn med hjälp av sådana fristående skolor i de moraliska kriterierna. Först och främst innan man blir en fullvärdig individ med en god förmåga att välja vad som är rätt och fel, vad som är nyttig för själen och hälsa, hur man ska bete sig för att i framtiden inte ångra sig för de gärningarna som gjordes, kan det ta en lång tid, även upp tills man fyller 16-21. Vi föräldrar som har gått genom olika svårigheter, problem, har gjort många misstag men Gud ske lov har landad äntligen på rätt plats vill inte att våra barn ska upprepa samma fel och uppleva så mycket negativa saker som kan förstöra även hela livet. Om du känner den rätta vägen ska du inte visa den åt dina barn? Skolundervisning med religiös inriktning avser inte ju att läsa bara ”Fader vår” och bläddra Bibeln. Den lär våra barn bara de goda sakerna såsom: man ska älska varandra och inte mobba; man ska hjälpa varandra och inte vara egoistisk; man ska gifta sig, älska sin fru/man och inte leva i otukt; man ska vara samvetsgrann i sina handlingar och inte vara en klåpare i hela sitt liv; sedan följer respekt till sina föräldrar, till lärare, till de äldre personer osv. Visst låter det gudfruktig och kanske förnuftigt att leva så? Vidare kan vi ställa för oss en fråga: ”Kan en vanlig skola bjuda på sådana kunskaper och uppfostran?” Självklart, inte. Deras motto är ”Gör som du vill och anser att det är rätt, vi respekterar din val”. För mig innebär det att knuffa i ryggen ett barn i bråddjupet. Jag anser att de kunskaperna som inte byggs på en religiös grund är tomhet och kan vara förödande för själva personer och hela mänskligheten. Det är inte överdrivet. En del av människor i världen fick uppleva hur atombomb och vätebomb fungerar.
Som du kanske redan förstod vill jag inte på något sätt inkräkta mitt barns intresse och inte heller vill jag styra hans liv så att han blir ledsen över att inte få möjlighet i att välja det som önskas honom. Men tvärtom vill jag rikta honom bara åt rätt håll sedan när han blir mogen får han välja och bestämma själv över hans liv.
Haninge Mvh Andrej
PS Ber om ursäkt för ev. grammatiska fel.