Thursday, September 08, 2005

"Betygsinflation" är ett eko från forntiden...

En hel del pedagoger och skolledare för ett resonemang kring betygsinflation, och ingen verkar reflektera över att hela det begreppet indikerar att den som använder det inte begripit vare sig målstryrning eller resultatstyrning. Det är helt enkelt ett eko från en svunnen tid. Låt mig förklara vad jag menar.

I läroplanen innan dagens som ju är målstryrd (som de flesta av oss noterat) byggde på normalfördelningskurvan. Det betydde helt enkelt att antalet elever som fick betygen 1,2,3,4 och 5 från början var stipulerat efter just normalfördelningskrurvan. Som konsekvens av det så handlade det om att varje enskild lärare hade ansvaret att fördela betygen till och med på klassnivå efter detta från början nationalpedagogiska styrmedel. Därför kunde man då få höra att "Fredrik du är i och för sig värd en tvåa men tyvärr blir det en etta eftersom tvåorna är slut". Satte lärare för många 5or ledde det till intern kritik eftersom det skulle påverka normalfördelningen och för många "riskerade" att komma in på gymnasie, universitet etc...inflation ! I praktiken blev exempelvis flit och uppförande många gånger avgörande i betygssättningen, något som numera inte har relevans.

Idag är skolan målstyrd vilket betyder att till skillnad från den förra läroplanen så är betygen kunskapsrelaterade. Har man nått målen så har man helt enkelt nått målen, punkt slut varulfstjut. Det betyder att en skola faktiskt (rent teoretiskt) kan ha elever med MVG i samtliga ämnen om skolan satsat rätt på kompetens, värdegrund, ledarskap m.m
. I praktiken spelar många saker in på elevers möjligheter att nå målen, inte minst sociala förutsättningar m.m. Däremot skall man veta att ALLA elever har rätt enligt lag att ges sådana möjligheter att man når minst godkänt. Inga skall alltså behöva misslyckas så att man saknar betyg i något ämne. Fråntaget detta är särskolan som omfattar elever med mentala handikapp m.m.

Att prata om inflation betyder tror jag att lärare inte vill riskera att bli beskylda för att ge "för höga betyg" alltså "översätta betyg". Det finns några olika uttryck. Det är självklart fel att låta elever som inte nått målen för G,VG eller MVG få dessa betyg. Men med en resultat och målstyrd lärarkår på sin skola så minimerar man risken att enskilda lärare sätter fel betyg eftersom man då har pedagogiska arbetsmetoder som anpassats till Lpo94 och inte Lgr80 eller någon 60-talsvariant.

Men inflationsdebattörerna använder ofta begreppet som en ursäkt för att undvika att utveckla sina egna mer eller mindre omoderna arbetsmetoder. Den sociala kontrollen i lärarkåren är fenomenal, alla lärare vet exakt vad som försigår gällande kollegors betygsnivåer. Många är helt enkelt rädda att bli beskylda för att vara en lärare som sätter höga betyg eftersom man tror att kollegorna har synpunkter. "Bäst är att hålla sig still i båten..."

De flesta lärare i den "äldre skolan" (inte att förväxla med äldre lärare) har faktiskt inte satt sig in i vad den målstyrda läroplanen kräver i förändrad kunskapssyn och förändrade arbetsmetoder tillräckligt ordentligt. Man fick inte heller någon utbildning i det att tala om när den nya läroplanen infördes. De som använder inflationsbegreppet i sin argumentation borde ögonblickligen kompetensutveckla sig kring den mål och resultatstyrda skolan istället för att som en öppen bok visa hela världen att man inte fattat.

8 comments:

Markus said...

Vad händer om en hel skola tolkar målen, som är möjliga att tolka på olika sätt, på ett avvikande sätt och detta avvikande belönas/bestraffas genom betygsligor för skolor som ger fler elever till skolor högt i ligan?

Blir det inte just inflation?

Fredrik Jeppesen said...

Nej det blir vad det just nu är nämligen anarki i tolkning av läroplanen, men det du iaktar är just behovet av ett mindre tolkningsutrymme i läroplanen, typ en Lpo94 1.2 för att använda andra begrepp. Man kan också tänka sig kompetensutveckling i hur man faktiskt skall tolka läroplanens mål. Skolverket gav efter en tid ut Skolverkets egna tolkningar av läroplanen just av skälet att få trängt in i läroplanens väsen. Få lärare har läst den, och den anger ganska väl ambitionen med hur man skall tolka. Vilket ju i sig är paradoxalt. Men att det skapar inflation är fel ord, det skapar däremot oproffesionalism.

:-)

markus said...

Jag köper att det kan motverkas genom lärare som ger något för läroplanen och dess mål och kriterier. Men det vi har idag, anarki som du säger, det är väl ingen motsättning mellan det och betygsinflation?

Tvärtom, anarki är väl en förutsättning för betygsinflationen?

Fredrik Jeppesen said...

Det vi har idag håller jag med om. Det vi vill ha i morgon får vi gemensamt se till att det händer. Jag tror att de skolor som sätter sig in i vad resultat och målstyrning är och som börjar jobba mot det kommer att få elever att faktiskt nå målen, dvs lära sig det de ska och också visa det för sina lärare. Resonemanget man hör ibland är att lärare eller hela skolor känner sig tvingade att sätta överbetyg. Det är skandal givetvis eftersom de betygen i sak inte grundar sig i målstyrning utan i det gamla synsättet att klassificera elever helt eller delvis genom subjektivt tyckande.

Jag förstår vart du vill komma, men vad jag diskuterade var de olika grundsynerna som skiljer subjektivt tyckande från klara målsystem i fråga om värderande av kunskaper.

Nej motsättningen jag pratar om är ovilljan att sätta sig in i uppdraget :-)

Det är inte lärares fel att det är så, det är systemet i sig...

markus said...

Då förstår jag vad du menar och instämmer.

Att betygsinflation är ett eko från forntiden, är väl för övrigt en lite ironisk titel. Var det inte just betygsinflation och dålig likvärdighet som havererade det forntida bokstavssystemet.

Ur det perspektivet tycker jag att det är lättare att begripa att man införde ett relativt system. För jag menar, utan det aspekten så blir den idén riktigt knasig, sortering för sorteringens egens skull.

På samma tema. Ser du någon motsättning mellan att ha målrelaterade betyg och många, fler än idag, sex till exempel, betygssteg?

Anonymous said...

Vad man menar med betygsinflation är väl kanske en något annorlunda sak nu än dåförtiden.
Det är helt sant att en skola teoretiskt kan sätta jättebra betyg på sina elever och att det kan vara helt riktigt - men en slutsats kan man nog dra, och det är att det inte är särskilt rimligt att eleverna blivit en 40% bättre under de c:a 10 år vi haft det nya betygssystemet. Ändå har betygen ökat i (väldigt) runda slängar så mycket... Alltså tolkas kraven "snällare" för varje år som går och betygen ökar, utan att kunskaperna gör det (det vore väl otroligt att eleverna för 10 år sen skulle fått sämre betyg för att de var avsevärt sämre i skolan?)...Ett betyg är alltså lättare att få/mindre värt, etc.
Således en form av inflation.

juriststudent som inte är spec insatt egentligen said...

Även om det här problemet med tolkning eller brist på den åtgärdas kvarblir ju den riktigt svåra störningen.

Att läkarstudenter lottas fram är knappast önskvärt, och man frågar sig gärna om alla dessa sökande med det högsta betyget i alla ämnen i gymnasieskolan, verkligen är likvärdiga. I ett sökande på svaret på denna fråga kan det vara intressant att uppmärksamma betygssytem som bygger på normalfördelningskurvor. International Baccalaureate (IB), en av de flesta universitet mycket högt ansedd utbildning, bygger på ett sådant system. 32 av 45 möjliga poäng vid IB ger tillträde till läkarprogram vid Brittiska univeristet. Det ger ganska tydligt för handen att alla som uppnådde högsta möjliga betyg i svenska gymnasiesystemet knappast hade gjort det vid IB.

Så, om vi ignorerar tolkningsproblemet och menar att de som har betyget 20,0 faktiskt har uppnåt målen för MVG i alla ämnen känns det naturligt att undra om vi ställer tillräckligt höga krav. De elever som är bäst bör av naturliga anledningar ha företräde till läkarprogrammet, och för att urskilja dessa elever behövs ett omfattande systemskifte inom skolväsendet.

Återinför normalfördelning, på nationell nivå så som det var tänkt från början. Inför centralt rättade inlämningsuppgifter och prov i samtliga ämnen. Ge tydliga direktiv för hur betyg skall utdelas, förslagsvis skall en tydligt övervägande del grundas på dessa inlämningsuppgifter och prov som alltså inte rättas av lärarna vid skolan. Ge betyg på en åtminstonde femgradig skala, där högsta betyg skall vara mycket svårt att uppnå. Att få högsta betyg i ALLA ämnen skall vara i princip omöjligt.

Anonymous said...

Ett mått på om betygen är satta för höga är elevernas förmåga att sedan påbörja sina högskolestudier utan kunskapsluckor. Men högskolor och universitet har måst inrätta förberedelseår och särskilda resurser för att studenter som antagits skall kunna tillgodogöra sig kunskapen - de är inte tillräckligt kompetenta för att påbörja dem trots att de på pappret har de betyg som krävs. Anledningen till betygsinflationen är ju skolpengen - skolorna är rädda för att förlora elever. Det är också svårt att spjälka ner målen till lokala betygskriterier - så bedömningen kan bli godtycklig och oacceptabelt varierande. Det finns de som har strategier att söka sig till utbildningar där det är lättare att få höga betyg i ämnen som är avgörande för ansökan till högskolan vilket visar att normalfördelning ändå tillämpas inom programmen. Ett MVG på ett barn- och fritidsprogram på en friskola är inte detsamma som ett MVG på det naturvetenskapliga programmet i en kommunal innerstadsskola med över tusen elever.