Mentorskap mellan Skolledare och Näringslivsledare

Mentorskap talas det mycket om numera i alla möjliga sammanhang. Men i begreppet mentorskap i tradionell mening finns ett problem. Problemet ligger i att i mentorsbegreppet finns en rollfördelning som anger tonen från början. Det är säkert bra i vissa fall om behovet är att få "adepten" att verkligen inse att "mentorn" är någon som alltid vet bäst, har mest erfarenhet och därför är auktoritet i relationen. Däremot finns ju situationer där mentorskapets mentor och adeptroll växlar beroende på vad som behandlas. Vi kör ett "dubbelriktat" mentorskap i Rektorsakademien och det har visat sig att de som förstått poängen med detta inser att skolledare och näringslivsledare fantastiskt har mycket att lära av varandra. Den ene slipper känna sig som den underlägsne tacksamme personen bugandes med mössan i hand pga förutfattade meningar. Det har tillexempel visat sig att näringsledare likväl som skolledare blivit så engagerade med att bistå med sina unika erfarenheter att de till och med funnits med på ledningsgruppsmöten i vardera läger. Den gamla synen på mentorskap bygger på idevärlden att kunskap är en maktfråga, jag är inte så säker på att det är det längre. I alla fall inte på samma enkla sätt som förut.

Dubbelriktade mentorskap känns modernt...mentor adept känns väldigt passé...