Skolan och det olämpliga...

Skolan skall ta arbeta för den värdegrund som finns angiven i läroplanerna. Det betyder att alla svårigheter på vägen i att förbereda unga människor för ett liv i samhället måste hanteras. Det är bättre att lägga manken till och ge unga människor de värderingar varpå samhället vilar än att ha övertro på aktiviteter som handlar om att "skydda" dem. Självklart skall alla barn skyddas från omedelbar fara och ingen skall komma till skada men om vår idé bygger på att allt obehagligt skall sopas under mattan så får vi en naiv verklighet att röra oss i.

Idag läste jag en debattartikel av Bengt Malmquist som leder ett stort IT-säkerhetsföretag som säljer webfiltrering till bland annat skolor. Han är upprörd över att många kommuners skolor är tveksamma till att filtrera bort websidor med innehållande "sökord" som "sex" och "porr".

"Inom skolvärlden har en rad förslag för att tackla problemet har sett dagens ljus, allt från att förlita sig till elevernas sunda förnuft, tysta överenskommelser, regelböcker, etikdiskussioner, pedagogiska samtal, olika former av kontrakt till användning av censurprogram".
Bengt Malquist publicerat i Tech

Bengt menar här att skolan inte skall, möjligen menar han inte skolan kan arbeta med annat än enbart kunskap angiven i tryckta böcker. Att samtal och insikt och diskussion inte fungerar. Man undrar varför han skriver en debattartikel om han inte tror på reflekterande kommunikation? Retoriken är densamma som tex skolminister Jan Björklund, vars budskap under lång tid har varit att förbjuda sådant han inte förstår. Jag är på alla sätt motståndare till att begränsa tillgängligheten till information, helt enkelt därför att det ger barn och unga en sned bild av vår värld. Det ger dessutom skolans medarbetare en signal om att skolan inte är en del av den värld vi förväntas förbereda barnen för. Skolan blir en isolerad skyddad verkstad, med egna normer. Mina frågor blir givetvis vilka fler innehållsetiketter Bengt och andra anser vara oförenliga med skolans uppdrag? Religion har skapat oreda och djävulskap på många håll i världen sedan tidernas begynnelse, skall vi skydda barnen från det?

Jag var i höstas i Kina och där finns ganska mycket webfiltrering, allt verkar lugnt på ytan och det förbjuda går inte enkelt att komma åt för den som vill. Men den som verkligen har behov av att komma åt detta förbjudna hittar alltid andra vägar till målet. Jag förstår att tanken är att "man räddar så många man kan från detta moraliskt förkastliga", men idén är naiv och ger en signal om okunnighet. Ett webfilter på skolan är ett slag i luften eftersom de som vill surfa på det förbjudna innehållet snart gör det med egen dator och eget mobilt bredband eller kopplar upp sig via mobiltelefon. Webfilter skulle tvärtom kunna vagga in skolledning och medarbetare i falsk osäkerhet med konsekvenser som att

"det där med porr och sånt behöver vi inte ta upp eftersom det inte finns ett sånt problem i vår skola, vi har ju webfilter"

Dessutom så kan det till och med finnas många andra skäl till att faktiskt tillåta elever att söka på ord som "sex" och "porr" eller "våld" för den delen. Detta tabuns nästan oklättringsbara terräng.

Tänk dig att du är 15 år och funderar över om du är hetero- eller homosexuell? Dina föräldrar skulle förstås klappa ihop om de upptäcker dig sitta och surfa på sidor med innehåll kring denna frågeställning, så det är knappast en risk du vill ta. Du vet ju inte än vem du är. Du fixar inte en föräldrascen kring det här just nu, du vill veta säkert först vem du är. Du börjar söka din sexuella roll. Du är 15 år och befinner dig den för alla livsviktiga rollsökningsfasen. Du kommer till skolan, den plats där du förväntar dig att kunskapen är en viktig grundsten och till för dig. Din mentorslärare känns inte riktigt helrätt som person att ta upp denna fråga med och dina kompisar kommer antagligen inte förstå dig. Men din drivkraft att söka dig rätt på stigen är starkare än detta. Du närmar dig en av de datorer som finns för skolans elever, eller du använder din egen personligt tilldelade dator som du har för skolarbete. Du söker efter information med sökordet "homosex". Du vill veta vem du är. Du måste få veta. Frågan tynger dig samtidigt som den kittlar.

Sökresultatet:
"Acess Denied - du försöker nu komma åt olämplig information med skadligt innehåll som är förbjuden enligt skolans värderingar."

Du lär dig att homosexualitet är är något som inte hör hemma i skolans värdegrund och därmed inte i samhällets, du känner dig förvirrad och börjar må dåligt. Du vågar nu inte gå till någon, inte ens din kurator, du skäms...du vet inte vem du är...du mår dåligt...

Känns scenariot ok för dig?

I en fungerande skola med ett kommunicerande levande ledarskap, en pedagogisk tanke samt en sund värdegrund i enlighet med våra samhälleliga värderingar behövs inte ingrepp i informationsfriheten. En skola där vi fångar upp beteenden eller aktiviteter som motverkar värdegrunden eller våra demokratiska grundprinciper och hanterar dem i ett lärande och utvecklande syfte. Där utnyttjas tillgängligheten av den istället och tillsammans formar vi framtiden.

Där ser vi möjligheter med lärandet, inte begränsningar av det.

Obama och skolan...

I Barack Obamas installationstal idag togs skolan upp som en viktig del att förändra så att den möter framtidens krav.

"...And we will transform our schools and colleges and universities to meet the demands of a new age. All this we can do. And all this we will do. "
Aftonbladet 2009-02-20

Barack Obama har förstått vikten av skolan som en långsiktig garant för återinföra landet till en världsledande position i en global värld.

Vad detta betyder i praktiken återstår förstås att se, men det känns i alla fall som att skolan och forskning kan se fram emot en förändring. Det verkar som att skolans position i återuppbyggnaden av USAs förtroende i världen får en framträdande roll, bland många andra viktiga områden som också kommer reformeras.

I sanning ett budskap som är intressant och som borde ge oss här i Sverige en anledning till eftertanke.

More to come....

:-)

Omvärlden påverkar oss...

Detta år hade tvi två träffar i London, en för skolledare och poedagoger och en riktad till förvaltningsnivå. Sammanfattningsvis så blev båda träffarna lyckade innehållsmässigt men torsdagens lokal brast i det att en del som stod längst bak hade svårt att höra. Det var väldigt tråkigt, men vi lär oss till nästa år.

FREDAG 16/1
Fredagkvällens träff för förvaltningspersonal gick på temat Öst möter Väst och de som kom fick höra en rapport från min Kinaresa och slutsatser dragna från den. Bland annat lyftes det att globaliseringen nu på allvar börjar sätta sina spår i världsekonomin och att vi därför bör räkna med fler och starkare finnanskriser och konkunkturer. Det vi ser nu är en början på en ny världsekonomisk fas enligt många ekonomer. Till detta skall då läggas att Kinas och övriga Asiens utveckling spelar stor roll för var produktion och initiativkraft har sitt nya centrum och att detta spelar roll för hur vi förbereder våra barn ungdomar för sina liv. Här spelar det roll att vi tänker i nya pedagogiska banor och att vi verkligen utvecklar oss alla i kreativitet och idéskapande.

Efter minglet så bjöds det på ett intervjusamtal på scenen som leddes Ove Lidström Apple och Cecila von Schedvin Rektorsakademien. Personerna som stod i fokus var Dan, student från USA, och Juliet Hong Yu, från Kina. Samtalet kretsade kring skillnader och likheter mellan Amerikansk och Kinesisk skola. De båda konstaterade att den bästa skolan var den som lät deras båda styrkor sammansmälta till en och där kreativitet och eget initiativ sattes i centrum. Samtalet rörde också de framtida utmaningar som den yngre generationen står inför, ekonomiska som miljömässiga. Detta var mycket uppskattat av deltagarna.

TORSDAG 15/1
Torsdagkvällens stora nätverksträff i samband med mässan BETT i London för sammanlagt 360 personer med särskilt intresse av det nya lärande.

I år höll vi till på en av världens största Apple Store men tyvärr var lokalen inte anpassad för så mycket folk och många hade därför svårt att höra det uppskattade innehållet:

Elisabeth Hellerström från MTV Networks inledde med att gå igenom deras senaste världsomspännande undersökning kring ungdomars välmående och särskilt kring vad som stressar dem. Främst handlar det om att få en bra utbildning och ett bra jobb i framtiden. de tycks inte ha så stor framtidstro vilket naturligtvis är oroande. Hennes budskap är att vi måste göra vad vi kan för att minska deras oro och för att hjälpa dem fram i livet. Här krävs kreativitet. Därefter fortsatte Elisabeth med en studie kring hur svenska ungdomar uppfattar skolan och sina lärare. Det visade sig bland mycket annat intressant att, i likhet med Skolverkets egna mätningar, att svenska elever (90%) trivs väldigt bra i skolan och ser upp till sina lärare. Det betyder att förutsättningarna är goda i svensk skola för att göra något åt framtiden i det globala samhället.

Därefter samtalade undertecknad med Juliet Hong Yu från Kina. Samtalet rörde hur det är att gå i skolan i Kina och vilka drivkrafter som finns hos kinesiska elever.

Som avslutning redogjorde Cecilia von Schedvin för utvecklingen i Asien när det gäller IT i undervisningen. Man kan konstatera att Asien i många stycken kommit längre än oss i utveckling när det gäller att faktiskt utnyttja IT i undervisningen och utbilda sina lärare trots att Sverige har bättre förspänt gällande infrastruktur. Cecilia lyfte särskilt fram Malaysia som exempel på strategiskt politisk medvetenhet i fråga om IT för skola. 1996 startade Smart School Project som givit landet stort försprång i hur man faktiskt får lärare att ta till sig IT och som därmed förändrat synen på lärande och val av metoder. Även Kina togs upp som sedan 1999 infört en skolreform med bland annat ny läroplan där IKT ingår i landets lärarares utbildning plus i en omfattande kompetensutvecklimg av samtliga aktiva lärare.

London, Fish & Chips och 10 000 pund till lärare

Idag har jag hamnat på plats i London. Syftet är att bland annat besöka BETT, den stora mässan för IT och lärande/skola. Efter diverse strul med internet och annat så hamnade jag till slut på en English Pub och åt den traditionsmässiga rätten Fish and chips.

Under måltiden läste jag en bunt inköpta tidningar och fastnade för nyheten om den Brittiska regeringens storsatsning på skolor i områden där förutsättningarna inte är så stora. Nyheten kom ut idag. Man söker 6000 superlärare till 500 av landets hårdast utsatta skolor och lovar de pedagogerna 10 000 GBP, alltså motsvarande drygt 120 000 kr i bonus. Förutom lön givetvis. För att få dessa bonuspengar tecknar man sig för 3 år.

Regeringen vill minska den just nu så tydliga kopplingen mellan barns socioekonomiska oförutsättningar och studieresultat. 6000 superlärare a 120 000 kronor blir 720 000 000 kr extra i skolbudgeten det. Alltså billigt. Ja kanske tänker man ändå åt rätt håll här, låt de bäst meriterade och kompetenta lärarna konkurrera om att ta sig an det viktiga jobbet att ge barn med sämst förutsättningar en bättre framtidsmöjlighet. Action! I andra länder anställer man istället fler statliga kontrollanter av skolan...För det ökar ju självklart lärandet för alla miljoner barn...Ehhh...eller...NOT?

Golden handcuffs
I tidningarna kallas det av kritikerna för "Golden handcuffs" och meningsmotståndarna ser hellre att man tar de där pengarna och ger alla landets lärare en bonus.

Britterna har satsat länge
Spännande idéer här borta i Storbritanien må jag säga. Det saknas inte visioner och idéer om skolans utveckling. Sen att förutsättningarna och den pedagogiska nivån ligger några decenier bakom oss svenskar spelar ingen roll. De gör något åt sin situation och satsar ordentligt. För ett antal år sedan startade reformeringen av Brittisk grundskola då man tillförde resurser motsvarande 400 miljarder pund till IT investeringar, kompetensutveckling av pedagoger och ombyggnationer av skolor. Ambitionen är att modernisera skolan.

Och nu vallfärdar pedagoger och skolledare från hela Europa till London och besöker BETT-mässan, eftersom där det skapas marknad skapas också mötesplatser för intresserade.

Man kan inte låta bli att tänka:

Tänk om Sverige tog initiativet och blev världscentrum för skola och det nya lärandet?

Det vore inte alls omöjligt med tanke på att vi traditionellt inte sitter lika mycket fast i gamla traditioner som Britterna. Men då krävs djärva politiska beslut och rejäla satsningar. Nu ska det i alla fall bli spännande att bevaka detta med England några dagar.

Vi hörs...

:D

Ledarskap som hämmar kreativitet...

Jag tänkte nu skriva om ett ämne jag bloggat väldigt lite om den senaste tiden men som jag normalt sett engagerar mig mest av allt för. Det handlar om ledarskap, och ledarskapets betydelse för att lyckas med att utveckla skolan och andra arbetsplatser. Det kan aldrig nog poängteras hur oerhört viktigt ledarskapet är, oavsett det handlar om Rektorskap, VD-skap eller lärarskap.

De senaste åren har en vind börjat blåsa upp, en vind av förändring. Vi har fått en allt kargare diskussion om vad som behövs göras för att tex svensk skola skall utvecklas mot bättre resultat, främst avseende lärande, men även andra områden som ligger organisationen nära. Förslagen har de senaste åren mestadels rört förändringar av de yttre slagen, dvs kring yttre faktorerna som lärarutbildning, betyg, ordning och reda m.m. Ofta handlar det om tuffare tag, konfliktsperspektiv, stämma i bäcken, räta upp saker. (När krubban är tom så bits hästarna). Ändringar i yttre förutsättningars kräver inte särskilt mycket av ledarskap. Att förändra dessa betingelser kräver bara ett enkelt beslut. Att på riktigt få till stånd förbättringar i verkligheten är ofta en helt annan sak. Utveckling och förbättring måste starta innifrån och med delaktighet, inte ur ett rättviseperspektiv utan helt enkelt för att det är den effektivaste metoden.

Ett ledarskap med en ensidig syn på vilka betingelser, yttre eller inre, som ger resultat leder sällan mot en bättre värld. Det krävs en balanserad mix. Men det ledarskap som bygger på både yttre och inre betingelser tycks hamna lite i skymundan nu i "handlingskraftens" tidevarv, där tydliga beslutkraftiga chefer höjs till skyarna utan närmare analys. Att hellre prata om fina förändringsambitioner än att göra saker som verkligen har betydelse och leder någon vart tycks alltför ofta härska hos chefer i lågkonjunktur. Det auktoritära och toppstyrda centraliserade ledarskapet får här plötsligt ny kraft och organisationen riskerar tyvärr hamna i återvändsgränder och gamla fotspår utan den livsviktiga kreativiteten.

Det finns inget så kreativitetsdödande som en chef som inte lyssnar eller inte delegerar både ansvar OCH befogenheter till sina medarbetare. Och det är en svår balansgång, skall erkännas, om man vill få till en mix av de båda perspektiven handlingskraft och lyssnande. Och skulle man nu av någon anledning inte vilja ha kreativa, utvecklingsbenägna och nytänkande medarbetare/elever är det såklart det hierarkiska och toppstyrda ledarskapet såklart den överlägset bästa metoden som finns att tillgå.

Det vi behöver i Sverige är mer kreativitet, inte mindre, och därför krävs att vi diskuterar ett mer lyssnande och tillitsbasserat ledarskap.

Ni som lever i en organisation med centraliseringskultur, där chefen är den som fattar alla beslut och vill ha insyn och kontroll över allt och alla vet vad jag menar. Ni som arbetar i eller själva leder en organisation där besluten fattas där besluten också får sin konsekvens får säkert kalla kårar på ryggen inför tanken på en återgång till det gamla hierarkiska synsättet.

Det krävs naturligtvis en balans. Vist är det så att varje fas en organisations befinner sig i kräver sin speciella typ av ledare, och ibland vid katastroflägen så krävs en oerhört beslutsam chef som fattar strategiskt viktiga, nödvändiga och ibland obekväma beslut. Beslut där tid inte finns för särskilt stor grad av inflytande eller delaktighet. Men dessa situationer är proportionerligt sett extremt få.

De flesta organisationer behöver nu i tider av förändring i världsekonomin snarare utveckla sin kreativa förmåga än hindra den. Hur skall vi annars komma fram till bra lösningar? Och för att som organisation bli mer handlingskraftig behöver chefen ge medarbetare stora mandat att fatta egna beslut och leta sig fram till de lösningar som är effektivast och bäst.

Jag tycker att:

Chefen oftast fattar rätt korkade beslut

Bakom det ligger en övertygelse om att de som jobbar närmast verksamheten är de som är bäst skickade att fatta beslut. Men att chefen ofta istället tycks tro att han/hon är den som vet bäst om allting. Ibland, kring vissa specifika frågor, vet chefen bäst men oftast inte alls. Alla chefer trillar dock ibland dit på detta med att tro sig att alltid veta bäst, och jag själv alltför många gånger skall också villigt erkännas. Men samtidigt vet jag ju att det inte är så och försöker därför alltid att delegera så mycket jag bara kan av just detta skäl. Det är ledarskapet som avgör om organisationen skall utveckla initiativkraftiga och kreativa egenskaper eller inte.

Det gäller inte minst ledarrollen lärare...

Så jag hoppas att diskussionen om centraliseringens och toppstyrningens hämmande av kreativitet i både skola och näringsliv blir betydligt livligare 2009. Det är i lågkonjuktur och kristid vi behöver "action" som mest, inte rädda organisationer som kör på för mycket säkerhet och sitter och håller sig i bordsskivan.

:D

I strålkastarljusets sken...värmer sig de kortsiktiga...

Den här texten finns i ursprunglig form i tidningen Hjärnkraft nr 4 på temat konsekvenser av ungdomsvåld men jag tänkte att den kanske kunde göra nytta här också.

Vi lever i ett land som jag ganska ofta anser sakna visioner och riktigt kreativa idéer om hur vi vill ha det på längre sikt. Det mesta i sammhällsdebatten idag rör snuttifierade och defensiva åtgärdspaket som oftast är att betraktas som rena brandkårsuttryckningar. Problemet med denna kortsiktighet är att vi till slut tappar förmågan att anpassa oss till förändring och för vårt samhälle viktiga utmaningar.

Jag ska ta ett konkret exempel. Så fort det händer något inom området ungdomsvåld så startar en våg av reaktioner. Det blir plötsligt 100% fokus på problematiken runt unga människors våld mot varandra och man börjar diskutera fenomenet överallt. I tidningar, i TV, vid fikaborden. Dessutom börjar också enskilda personer och organisationer inse nyttan av uppmärksamheten då strålkastarljusen tänds. Plötsligt vimlar det av goda människor som vill bidra till det minskade våldet. Det arrangeras möten, demonstrationer och det startas insamlingar. Det debatteras i morgonsoffor och det kastas ansvar mellan olika läger, vems är felet? Men till slut, efter allt detta, så står vi där lika handfallna och novisa i bakvattnet på de kortsiktiga tänkandet. Hur gör vi? Vad hjälper? Kan ingen göra nåt? Hjälp vi kommer sjunka? Jäkla ungdomar…kan de inte skärpa sig? Samhället faller i bitar! Det var bättre förr! Ordning och reda! Ja vist, det gäller att sätta in de hårda handskarna tidigt. Analysnivån blir i de allra flesta fall riktigt grund.

Poängen är att det aldrig kommer hända något med ungdomars värderingar och omtanke om varandra om vi inte alla tar vårt gemensamma ansvar för dem som nu växer upp i vårt fina samhälle. Föräldrar har ett naturligt ansvar, eller hur? Men alla unga har inte engagerade och närvarande föräldrar. En del har inga föräldrar alls, medan har men som kanske är dysfunktionella och där missbruk och våld eller olika typer av funktionshinder präglar vardagen. 16-17% av svenska ungdomar lever dagligen i den världen. Hårda handskar spelar ingen roll om man har ett helvette vid sidan om, där man varken känner sig sedd eller älskad.

Människor som trivs, känner trygghet och litar på sin egen och andras förmåga har inga direkta anledningar att ta till våld. De vet bättre. De känner efter och förstår genom sina empati-glasögon som vuxenvärlden lyckats ge dem. Det gäller att i skolans regi få de unga att känna självtillit genom att ständigt uppmuntra och lyfta fram deras egentliga kapacitet. Och det är ingen omöjlig uppgift att klara detta, framförallt eftersom skolan är den plats där unga människor vistas mest.

Unga människor måste få riktiga och ärliga chanser att diskutera, värdera, komma till insikt med livet i samhället, och enda sättet är att vi sätter oss ned med dem, en efter en...timma för timma.

Det kommer att kosta mycket tid, men det måste det få göra. Det är en investering som ger trippelt tillbaka i människovärde och lärande.

Eftersom vårt samhälle utvecklats till att handla mycket om högt livstempo så klarar inte föräldrar på egen hand att forma de unga. Skolan måste här få ett ännu större uppdrag runt det som dess pedaoger är bra på, nämligen att odla och utveckla våra ungdomars hjärnor efter sunda värderingar. Värderingar i samklang med ett modernt humanistiskt samhällsperspektiv, ett perspektiv som vilar i tanken att unga kan och har förmåga om vi bara visar dem. För det är där vårt lands förbättringspotential sitter på riktigt. Den sitter inte i kortsiktiga strålkastarprojekt eller krönikor som denna.

Så sluta läs nu och greppa alla barn och tonåringar i närheten och ge dem en lång innerlig kram.

Varje dag.

:-)

Cecilias Omvärld! Ny Blogg!

Nu har Cecilia Schedvin hos oss kommit igång på allvar med sitt omvärldsbevakande av IKT i skolan. Med hjälp av Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond som kan vi ha en resurs enkom för detta.

En viktig byggsten i Rektorsakademiens verksamhet är att lära av andra framgångsrika projekt, inte bara i Sverige utan världen över. Eller mer specifikt av hur man har implementerat ny teknik för att utveckla skolan och lärande. Det är för detta vi rekryterat Cecilia Schedvin, som omvärldsbevakare. Cecilia har tio års erfarenhet från skolans värld där hon har varit verksam både som föreläsare med inriktning på nya medier och som lärare.

Så här säger Cecilia själv om sitt tänk kring lärande och nya medier:

"Jag drivs av att få förändra, förnya och av att verkligen släppa tanken fri. Det är den typen av kreativt tänkande som jag tror att den nya globala skolan kan medverka till med hjälp av ny teknik och kunniga, kreativa lärare. Framtidens skola finns redan där, det är jag övertygad om, man måste bara hitta de goda exemplen och lära av dem".

Ni som vill följa hennes blogg och ta del av hennes upptäckter gör klokt i att kolla in denna resurs framöver: Cecilias Omvärld.

Hon tar gärna emot tips och svarar på frågor också.

Det nätverk som Cecilia nu bygger upp bestående av människor med unikt intresse för IT och lärande både från Sverige och internationellt kommer vara en kraftfull resurs för er att utnyttja framöver och vill ni vara en del av det så kontakta henne och berätta vad ni gör. Era bidrag och era erfarenheter är lika viktiga som våra egna och alla andras. Det är lätt att glömma bort ibland i vardagens rusningstrafik. Alla behövs om vi skall kunna påverka vår framtida lärstruktur.

Så häng med nu för sjutton och hjälp till att göra något stort av detta !

:D

Ett konstruktivt politiskt förslag !

Aftonbladet skriver idag om Moderaternas kommande förslag om att låta de elever som av olika skäl inte kan gå i skolan, tex skolvägrare, få genomföra sina studier via nätet och kompetenta pedagoger.

– Det är väl att ge upp i dag när så många elever inte är i skolan. Då måste man hitta andra metoder för att nå dem. De ska lära sig det de behöver lära sig, i vilken form det sker måste vara underordnat.
Mats Gerdau, Aftonbladet 2009-01-04

Ett förslag som naturligtvis berör vårt projekt Oneeighty där vi vänder oss till "hemmasittare". Projektet som leds av mediepeadogogen Åsa Sundelin har nu pågått i snart 1,5 år och resultaten är mycket imponerande. Vi känner att vi är på helt rätt väg här.

För en gång skull är det roligt att läsa politiska förlag, Mats Gerdau (blogg) och hans grupp tar uppenbart utgångspunkt i lärandet och inte i gamla strukturer. Inte det vanligaste i den politiska sfären den senaste tiden.... Det betyder att Sveriges ca 1500 elever som inte kan gå i skolan av olika skäl plötsligt kommer få möjligheter de inte tidigare haft och som på sitt lilla sätt kommer öka Sveriges möjligheter att ta vara på deras talanger så de inte riskerar tappas bort. För bland dessa hemmasittare finns fantastiska talanger och personligheter som saknar motstycke blend normativa personer som dig och mig, vi som väljer att anpassa oss till i stort sett vad som helst. Problemet är att de inte passar in i systemet och väljer sin egen väg. Ditt och mitt problem är kanske just att vi passar in för mycket och därför indirekt bidrar till att många personer kreativitet och nytänkande aldrig får utrymme... Därför är detta förslag från Moderaterna bra. Man får bara hoppas att detta inte blir en trist partipolitisk träta utan att alla partierna tar ansvaret att ge dessa unga människor en utbildning och ett lärande som de har rätt till. Men förhoppningsvis sker det inte för denna fråga är ju som jag ser det inte en partipolitisk fråga utan en fråga om lärande.

Så bra jobbat Mats !

:D

2009 och ny resa till SkolKina :D

Den nya boken är under produktion och min senaste Kinaresan har givit mig många nya infallsvinklar kring den framtida skolan. Framförallt förståelsen för i vilket sammanhang kompetens och kunskap blir konkurrenskriterier i den alltmer globaliserade världen. För så är det.

Kina är ett gigantiskt land med 1.4 miljarder invånare. Om 20% av befolkningen får högre kompetens och samma eller större kreativ förmåga så väntar en västerländsk utslagning av gigantiska proportioner. Dagens finanskris kommer antagligen att liknas vid rena högkonjukturen skulle jag gissa. Det är få nordbor som tänker på detta, särskilt beslutsfattare. Det är därför jag planerar denna nya bok. En bok med titeln:

"... Globaliseringens kölvatten"

Och jag har tänkt mig att göra två varianter av boken, en för oss som brinner för skola och en för de som brinner för frågor rörande arbetslivet eller "näringsliv". De båda böckerna får också i så fall olika titlar. En med titeln "Lärande i Globaliseringens kölvatten" och en "Jobben i globaliseringens kölvatten". Samma utgångspunkter men vinklade ur två målgruppers olika sätt att tänka, med ambitionen att de båda så småningom närmar sig varandra.

Nu väntar i alla fall en ny resa med start den 13 februari 2009. Fokus denna gång kommer att vara besök av skolor, företag, myndigheter och universitet. Dessutom kommer jag att försöka snoka upp skolor i Kina som kör "en till en" på olika sätt, dvs pedagogisk verksamhet som bygger på att alla elever har varsin laptop, oavsett det är ett Linux, Windows eller en Apple. Den gängse bilden hos 99% av svenskarna kring Kinesiskt skolsystem är ju att det är gammalmodigt och extremt auktoritärt med enbart traditionell utlärningsprincip. Vilket naturligtvis i de flesta fall stämmer mycket väl, men vad händer när Kineserna i sin hunger hämtar in även det pedagogiska försprånget som vi har med fokus på modern inlärning, kreativitet, kritiskt tänkande, demokratifokus, grupporienterat etc? Finns det Kinesiska skolor idag som är på väg att bli eller redan är toppmoderna? Naturligtvis. Och det är dem jag tänker försöka hitta och besöka.

Det sista fokuset blir ungdomskultur, musik och populärkonst och vilken betydelse det får för utvecklingen för de unga i Kina.

Ni som har idéer eller tips får mer än gärna dela med er av dem.

Boken kommer bli klar i vår och jag lovar bjuda in trogna bloggläsare till partyt som vanligt. Var och när det blir är fortfarande osäkert men det kommer antagligen att bjudas på nåt gott från Kina.

:-D

Dansbandsaktiv lärare blev uppsagd

Publicerad: 24 juni 2008

Hans anställning som estetlärare var en vecka gammal när skolans rektor gav honom sparken. Lärarens medverkan i ett dansband var högst omoralisk och stred mot skolans värdegrund, ska rektorn ha sagt enligt en anmälning till JO.

Enligt den sparkade läraren hävdade rektorn att den övriga personalen på gymnasieskolan utanför Västervik inte kunde acceptera en dansbandsmusiker till kollega, och att barnens föräldrar förmodligen inte heller skulle göra det.

Så här skriver den uppsagde läraren i sin JO-anmälan: ”Rektorn upplevde att mitt band var så högst omoraliskt att han avrådde mig från att överhuvud taget ägna mig åt undervisning. Han påtalade även att han hade makten att avgöra min framtid som lärare.”

Får man inte spela i dansband och jobba i svensk skola? Får man inte gilla vilken musik man vill? Vilken musik är tillåten? Vilken är inte tillåten? Vilka del i värdegrunden omöjliggör aktivt deltagande i musikorkestrar? Vad är moraliskt betingat godkänd musik? Vilka andra fritidsintressen är av omoralisk art? Vilken musik spelar rektorn i hemlighet, och vilken lyssnar hon/han på i smyg? Vilka musikstilar ska man inte ta upp till diskussion i ämnet musik av moraliska skäl? Många intressanta frågor blir det? Finns det fler?

:-D

Lärare viktigaste yrket...

En liten artikel i DN säger att det enligt högskoleverket är allt färre som väljer läraryrket. Inte så konstigt eftersom yrket framställts av diverse aktörer som ett av de värsta och farligaste som finns. En del har till och med kallat det en krigszon, med små resurser och som ett mer mindre otacksamt lågstatusjobb.

"Allt färre vill bli lärare. Lärarutbildningen fortsätter att tappa sökande och det är främst männen som vänder yrket ryggen, enligt en rapport från Högskoleverket som presenteras under fredagen."
DN 19 dec 2008

Det kommer bli tufft när 40 talisterna nu lämnar sina arbetsplatser. Vem ska ta över har man tänkt sig? Och vilka skall förbereda våra barn och unga för den alltmer komplexa och globaliserade värld vi går mot?

Dax kanske att ändra på bilden av läraryrket nu under 2009 och istället marknadsföra det som den fantastiska arbetsplats den är. Och som den i särsklass viktigaste yrkesrollen vi har i vårt samhälles framtidsbyggamnde. Om vi nu verkligen vill ha de vassaste människorna till att utveckla våra barn? Vill vi det får vi också se till ta ansvaret att locka dem till yrket och inte skrämma iväg dem.

Att det ska vara så svårt att lyfta skolans betydelse till dess riktiga och rimliga nivå?

Jag tänker börja:

Människor som arbetar i skolan är viktigare än: skolpolitiker, svetsare, poliser, säljare, bankanställda, rallyförare, rockstjärnor, TV.-hallåor, busschafförer, forskare, snickare, psykologer, socialsekreterare, Fredrik Virtanentyper, journalister, skådisar, företagare, miljonärer, sjuksköterskor, bagare, affärsbiträden, receptionister, mekaniker, officerare, optiker, veterinärer, läkare, processtekniker, taxichafförer, besiktningsmän, mäklare, skolverketanställda, godiskioskägare, nätverkstekniker, programmerare, direktörer, affärsänglar, kriminalare, resturangfolk, entreprenörer, leksakstillverkare, yrkesbloggare, ståuppare, föreläsare, fackrepresentanter m.fl.

:-D

"Julen är här...", för många unga ett helvete...

Det finns all anledning att i dagarna fundera över det här med jul. En härlig tid för många med social samvaro, glädje, glada barn, god mat, snöbollskrig, välförtjänt vila och eftertanke. Att kunna sitta i sin fåtölj, läsa en god bok och känna glöggdoften från spisen och tänka: "Ah så skönt det är med jul ändå"

Men julen är inte enkom fantastisk, i alla fall inte för alla.

Många unga kommer få 20 ångestfyllda dagar av absolut helvete

Vi glömmer att dryga 16% av våra unga växer upp i dysfunktionella familjekonstellationer med inslag av fysiskt och psykiskt våld inom hemmet, alkohol och narkotikamissbruk. Och begynnande lågkonjunktur torde pressen i dessa familjer öka. Jag läste för något år sen en artikel som tog upp ett liknande resonemang där det berättades om elever som inte ville gå hem på avslutningen. De var oroliga för vad som skulle hända i jul därhemma. Om en ung människa inte vill gå hem till jul känns det uppenbart att något inte är rätt ställt. Och här har skolan alla möjligheter i världen att ingripa, i de allra värsta fallen där "familjen" av olika skäl inte alls finns skulle jag nog kunna tänka mig att erbjuda en fristad under julen. Jag inser att det inte är skolans, pedagogers eller skolledares ansvar kring vad som händer i elevers familjeliv. Men samtidigt har jag svårt att distansera mig från det faktum att unga människor far illa. Kom också ihåg att många av dessa trasiga själar är de som är utåtagerande, mobbar och eller har andra negativa kompensatoriska bekräftelsemönster. Kanske är det därför de inte får hjälp? Men vems fel är det egentligen att det hamnat där de hamnat? Deras eget? Skall de straffas genom att få än mer helvete? Eller skall de få kärlek omtanke och bekräftelse? Vem ska i så fall ge dem det? Hur länge skall vi anmäla till socialen och sen borsta av oss ansvaret från axlarna och slå upp en ny sida i boken?


För att komma till rätta med denna typ av problem måste det till förändring. Inte förändring av första ordningen, dvs att man petar lite i den rådande strukturen. Utan förändring av andra ordningen, där man tillför helt nya strukturer och lösningar som tar utgångspunkt i de yttre omständigheterna. Förändring av första ordningen känner du säkert igen väl i din skola eller ditt företag, omorganisationer, ansvarsförskjutningar och lite annat på ytan. Förändringar av andra ordningen är vi mer ovana med att hantera eftersom de oftast kräver ett helt annat beteendemönster och ganska stora ingrepp i våra vanemönster. Men det är förändringar av andra ordningen som har chans att påverka resultatet väsentligt. Faktiskt oavsett vad vi talar om för utmaningar eller problem.

Jag kommer att återkomma till detta under 2009.

Nu vill jag inte lägga sordi över din planerade härliga jul. Inte alls. Jag vill bara be dig vara uppmärksam på din omgivning under jul och nyår. Alla har det inte som du. Njut av det du har och dela med dig till de som inte har, det kan kanske räcka med en blick, ett leende eller en kram. För de som aldrig möter sådant är det kanske en förändring av andra ordningen. Vi har alla ett ansvar.

Fredrik Svensson

Blodsugare & TV-program

Först och främst så vill jag verkligen tipsa dem som inte läst "Låt den rätte komma in", ni vet den där vampyrboken som nu blivit film. Skriven av ståupparen John Ajvide Lindqvist. Ni som känner mig vet att jag, av olika skäl, bara läser max 1-2 böcker om året så därför är det bara bra böcker som lyckas fånga mig från sida ett till eftertexten. Det gäller ju övrigt alla för den delen, så särskilt unikt är det inte.

Denna blodstänkande och ämnestabuspäckade bok har ett budskap bakom vampyrbeklädnaden som alla borde ta till sin egen eftertänksamhet. Jag talar om mobbing och utanförskap. Läs den för guds skull. Och inse tex att medvetenheten om mobbing och utanförskap trots allt tagit några kliv sedan 1981 då denna historia utspelar sig. Inte så många och stora kliv som vore önskvärt kanske men ändå.

För det andra vill jag slå ett slag för Skolfront, vars team på plats före sändning är riktigt riktigt riktigt proffsiga. Förra torsdagen var jag på besök hos dem och snattrade vad som hänt 2008. Medverkade gjorde även Mikael Wendt och Filippa Mannerheim. Det blev ett kort men sjysst panelande tycker jag. Se programmet Skolfront här.

:-D

Digital Kompetens, en ödesfråga...

Kompetens är ett svårt ord. Det finns nästan lika många definitioner som det finns människor känns det som ibland. Sätt två personer som sysslar med lärande i olika former i samma rum och de kan gladeligen diskutera begreppets detaljbetydelse i minst ett par timmar utan att bekymmra sig det minsta över att de spiller både tid och energi. Varför kan vi aldrig enas om vad det står för? Problemet är att det inte finns någon enhetlig definition, vilket å andra sidan har sina poänger, vi kan tolka och sätta vårt eget sammanhang i det. Konsekvensen blir tyvärr att vi får svårt att sätta definitioner i konkret praktik. Vem har rätt? Vem har bäst synsätt? Det är bara att konstatera att vi närmar oss den från olika håll, vi har olika starting points. En del definierar begreppet snävt och enkelt så de slipper förändra sig och sina processer och en del djupdyker in i det dunkla och verkar ibland aldrig lyckas hitta ut igen.

Plötsligt förändras världen runt kunskapsnomaderna och nya begrepp uppstår, tex "digital kompetens". Förvirringen blir närmast total och man anar att år kommer passera innan man diskuterat frågan helt klart. Men nu har EU kommit med en definition för att förenkla för oss.

EUs allmänna direktiv kring lärande kretsar kring de 8 nyckelkompetenserna sett ur perspektivet "det livslånga lärandet". Man anser alltså att det finns 8 gemensamma kompetenser som medborgarna i EU skall ha. Och som jag tolkar det alla medborgare, dvs både elever i detta fall och pedagogisk personal och chefer. Detta kan man förstås ha åsikter om men om EU satt ned foten så kan man nog anta att det får visst genomslag. Hur som helst så ingår digital kompetens som en av dessa nyckelkompetenser:

Modersmål
Främmande språk
Matematiskt kunnande
Digital kompetens
Initiativförmåga/ företagaranda
Lära att lära
Social och medborgerlig kompetens
Kulturell medvetenhet

EUs definition av digital kompetens lyder:

"en säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT- färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet."

För detta krävs sammanfattningsvis enligt samma deklaration kunskaper, färdigheter och en reflekterande attityd till information och dess värde.

I någon mening känns detta direktiv eller definition naturligtvis helt relevant men det är nu det börjar köra ihop sig.

"You can talk the talk but can you walk the walk?"

Hur man tar detta till praktisk verklighet är en helt annan fråga och som jag menar en viktig ödesfråga för Sverige som kunskapsutvecklare i en global värld. Det är dax för alla som är intresserade av IKT, medierikt lärande, IT i skolan, digitala lärandet (kärt barn har många namn) att sluta upp och verkligen anstränga oss för att påverka och få igång realiseringen av det vi talar så fint om, nämligen "digital kompetens".

I februari genomför det fristående nätverket Rektorsakademien en seminarieturné (nätverksträffar) i Mälardalen, Västra Götaland och Skåne på temat "digital kompetens". Syftet är att väcka frågan ordentligt och låta deltagarna vara med oss och kunskapa i ett vad vi kallar "klokskapande". De nya kunskaperna, idéerna, tipsen, resonemangen etc som kommer fram i det fokuserade seminariet kommer publiceras i en "klokskapsbok". Vi utgår helt enkelt från att kunskapen finns ute i nätverket och att alla försök att sätta riktningen "von oben" inte är att föredra. Det är hos professionen och experterna med fingrarna i myllan som vi sannolikt hittar på svaren kring frågor runt "HUR". Seminarierna är öppna för skolledare och pedagoger med intresse för skola, näringsliv och framtid...

:-D

London Calling!

För tredje året i rad anordnar vi en exklusiv nätverksträff för de som reser till BETT Show. Träffen arrangeras i samarbete med Apple och vi riktar oss till dig som är nytänkande, nyfiken och som söker ny inspiration och nya kontakter.

Kl 21.00 slår vi upp dörrarna till den tredje nätverksträffen i London på den anrika adressen 235 Regent Street. Denna gång är intresset större än någonsin för vår träff så vi har bytt lokal och höjt nivån på innehållet.

Temat går i “internationell utblick” och vi kommer att få ta del av tankar från representanter från Europa, Sverige och till och med Kina under kvällen.

21.10 Inledning Helena L´Estrade, Rektorsakademien & Ove Lidström Apple
21.20 Cecilia Schedvin om sin nya roll på Rektorsakademien och vad hon hittills sett som omvärldsbevakare med fokus på IT och lärande i skolan.
21.30 Elisabeth Helleström, Commersial Research Executive MTV Networks, Nordic Region. Elisabeth kommer att berätta om trender och attityder till lärande och arbete hos ungdomar ur ett intrnationellt perspektiv.
21.50 En representant för utbildning inom “European Commision”
22.00 Fredrik Svensson Rektorsakademien berättar om Kinesisk utbildning/skola och hur långt man kommit kring införandet av datorer och digital kompetens Kinas utbildningssytem.
22.15 Leo Qi, en Kinesisk ung student ger sin bild av hur unga i Kina tänker kring utbildning, globala jobbmöjligheter och om Kinas vision om att bli världsledande inom kunskapsutveckling
22.30 Fortsatt mingel
23.00 Slut

Förutom spännande information ger vi er också möjligheten att mingla och knyta nya kontakter bland de drygt 350 lärare, skolledarna och politiker som redan anmält sig, innan programmet blivit klart.

Vill du anmäla dig redan nu för att säkra en plats innan hela programmet är spikat ut så går det bra att göra det på Rektorsakademiens hemsida.

My best friend BlackBerry Bold

I dagarna har jag via vännerna på Telenor kommit i kontakt med mobiltelefonen och e-postmaskinen BlackBerry Bold. En fullkomligt lysande telefon med enkel access till både telefonering, sms, mms, e-post och surf på nätet. Dessutom GPS (denna iof märkliga funktion) och en handfull andra småmysiga applikationer som förenklar vardagen. Men mest av allt är jag förstås förtjust i "Push-Mail" funktionen, dvs att telefonen konstant checkar mail mot mailservern och låter mig hela tiden vara uppdaterad kring vad som händer i min mailbox. Mailen som avancerade sms kan man säga. Och den piper inte då mailen ramlar in, utan blinkar lite försynt till mig där på tunnelbanan eller i rulltrappan på Åhlens. Och så synkar den såklart med min dator också på ett perfekt sätt.

Och varför är nu detta intressant kanske du frågar dig? Jo därför att det minskar min stress och oro eftersom jag har större möjlighet att planera och påverka min arbetssituation. En stress som annars alltid sätter in efter möten, föredrag och annat då jag sätter mig ned igen vid datorn och möter de horder av mail som hunnit landa sedan jag sist satt framför skärmen. BlackBerryn minskar inte antalet mail men den låter mig hålla bättre kolla på mailen över tid. Den ger mig nämligen möjlighet att enkelt snabbsvara på bussen, mellan möten, under möten, vid sidan av möten m.m. En mer konstant mailfördelning över arbetsdagen helt enkelt. det är BRA för mig.

Och du:

Den går också att stänga av...rent tekniskt alltså....

Att snabbt, direkt i mobilen, kunna ta del av bifogade dokument som är vanliga, typ Word Excel och Pdf etc är ju heller ingen nackdel om man säger så.

Jag tror nämligen att en del i informationsstressen är just att inte ha chansen att i tid påverka sin situation, som det faktiskt innebär då man inte har informationen inom räckhåll utan att ständigt oroas över den växande högen i "inkorgen". En "hög" som är en del av det naturliga arbetet idag, och dessutom en hög som det är lönlöst att "önska bort". Det är lätt att säga att man önskar att mailen försvann eller att vi skulle må bättre utan mobiler men det är samtidigt en utopi. Dessa kommunikationsformer kommer inte att försvinna för det, däremot kommer de byta skepnader över tid. Vilket är omväxlande och uppfriskande. Ungefär som en fruktsallad!

Det vi behöver är istället ständigt nya lösningar för hur vi efter våra individuella förutsättningar kan skapa oss en metodik i arbetet som inte bara gör oss effektiva utan även i samma utsträckning ger oss möjlighet att kontrollera informationstrycket.

För mig är BlackBerry precis det jag behövde.

Tack för det vännerna på Telenor !

"Lika självklar som pennan"

För några år sedan medverkade jag i en film som Apple gjorde på temat 1-1. Det som nu håller på att bli verklighet för allt fler elever i svenska kommuner och enskilda skolor. "En pedagogisk rörelse mot ett modernt lärande där alla elever har en egen dator som används med en utklarad pedagogisk tanke och lärstrategi".

Detta handlar inte om de skolor som köper in en dator som reklamjippo. Jag pratar om de skolor och kommuner som lägger in teknologi i det pedagogiska tänkandet och lärmodellerna. I filmen visar skolledare och lärare tydliga och självklara exempel på att processer i lärandet får andra uttryck och att eleverna förbereds på ett annorlunda sätt för det samhälle de skall ge sig ut i sen (som vi vet lite om men ser drag av riktningar i).

I de skolor som satsar på riktig 1-1 oavsett teknisk operativ plattform (Pc eller Mac) kan man se hur fokus går från envägskommunikativ och förmedlad utbildning till dubbelriktad, involverande och skapande kunskapsperspektiv. I filmen råkar jag använda "metaforen" att en dator snart är lika självklar som pennan. Något jag är 100% säker på snart är en realitet.

Att tro något annat är helt enkelt befängt. De vore att blunda för samhällsutvecklingen.

Frågan är bara hur många förlorade årskullar vi skall se passera undertiden? Pennan är också, det bör påpekas, en enastående uppfinning. I många sammanhang praktiskt, snygg, överlägsen och läcker. Men kanske inte i alla sammanhang så modernt anpassad för en modern tid. Detsamma gäller boken, ett lysande och sjysst format att ta med sig upp i soffan då fokuserad läsning är på tapeten. Men återigen inte en universallösning i ett modernt kommunicerande samhälle.

I en radiointervju i Sveriges radio hörde jag idag att Eva-Lis Sirén på Lärarförbundet nästan ordagrant använt "mitt uttryck" i sitt resonemang om att alla lärare borde ha en dator, som på vilken annan arbetsplats som helst. Vilket naturligtvis är uppenbart. Det var roligt att höra henne, men sen blev jag fundersam. Alla lärare borde ha en dator? Men var tog elevperspektivet vägen i inslaget Eva-Lis?

En elev yttrade sig i nyheterna i veckan när man lyfte fokus på att tonåringar läser mindre faktaböcker:

"Faktaböcker är oftast dåligt uppdaterade och man hittar sällan det man letar efter"

Man måste ha en extremt aktuellt uppdaterad och galet tjock uppslagsbok för att ens kunna mäta sig till en miljarddel av fördelarna med sökmotorer på Internet. Den skulle förmodligen behöva vara ett par tusen mil tjock och mycket svår att förflytta eller ens bläddra i. Eller så skulle man behöva ha varsin uppsättningar av alla världens bibliotek hemma. Triljontals böcker i ett sinrikt mekaniskt system.

En dator väger däremot drygt ett kg idag och går lätt ner i elevens väska. Dessutom pågår ungdomars hela liv i en värld tydligt sammanflätad av olika teknologiska hjälpmedel. Internet, mobiltelefon, mp3-spelare, spelkonsoller, TV och annat. Och utanför skolan är teknologi idag helt naturliga inslag i vardagen. Utan dator stannar de flesta av de livsviktiga processerna vi har i samhället.

Eleven här ovan sätter fingret på det som jag tror är avgörande för framtidens skola.

Att de flesta snart genomskådat skolornas argumentation om att just skolans "beprövade" arbetsmetoder är de som är de bästa för elevernas möjligheter att nå målen.

Det hade nog stämt om årtalet på dagstidningen du läste i morse var 1980. Men nu har världen förändrats mer på de senaste 15 åren än de 100 tidigare. Problemet är att vi som är födda före 1980 tvingats adaptera teknologi, de födda efter 1980 har vuxit upp mitt bland dessa "gadgets" och därför utvecklat andra förmågor och talanger. Vi vuxna har i detta med lärandet en tendens att tillskriva unga människor värden och egenskaper som vi själva har. Om vi själva lär bäst på ett speciellt sätt så tänker vi att de måste gälla för typ 12 åringar också. Att världen snabbt förändras genom uppfinningen mikrochipset tas sällan in i sammanhanget lärande och vi som är födda före 1980 stressas av tanken på att det jag nu gör inte längre har ett värde och vi kanske hoppas att "det går över" eller visar sig vara "flyktiga trender". De skilda världar vi vuxit upp i som födda före och efter 1980 har utvecklat oss till olika "lärpersoner" med olika sociala, kommunikativa och aktivitetsmässiga talanger. Det betyder tyvärr att de flesta metoder som väljs i skolan numera inte alls anpassats till de sätt att lära som ungdomar och barn idag föredrar och finner bäst för dem. Jag har skrivit om detta i mina båda böcker "Uppdrag Skola!" (2006) och "Bryt mönstret eller gå under" (2007).
De finns i nya upplagor och kan beställas på www.rektorsakademien.se.

Nu när lärprocesserna tar nya former i världen är det dax för svensk skola att ta steget och ta täten i kunskapsutvecklandet och det kan vi bara göra genom att odla ungas lärande där de befinner sig. En bra början är att lärare och elever får tillgång till varsin dator med trådlöst Internet för kommunicerande, letande, läsande, sammanställande och kreerande i lärandets tecken.

Sen tänkte jag också på varför ingen använt argumentet "förbjud pennor i svenska skolor" i sammanhanget att det är hemskt med allt klotter på skolan. Debatten är ju annars pigg på att förbjuda saker som åstadkommer olämpligheter. Sär därför borde 1-1 kunna lösa ut klotterfrågan i ganska hög grad :-)

"I en skola utan pennor minskar klottret"

Ha en skön helg hörni....

:-D

Nätverksträff i Göteborg

Äntligen är vi i Göteborg igen med en nätverksträff och vi har över 100 skolledare anmälda denna gång. Vi ska bjuda rektorer, biträdande rektorer och chefer i arbetsliv/näringsliv på spännande föredrag från Carl Bennet (ordf Getinge) och ledarskapspersonligheten Jan Gunnarsson. Dessutom skall Bergsjöns Ann-Christin Frankenberg berätta om sin satsning på 1-1.

Givetvis delar vi också ut priset "Heja rektorn" till en skolledare som vågar.

I minglet i mitten bjuder vi på lite att äta förutom stora möjligheter att knyta nya kontakter. Vi kommer att hålla till på Världskulturmuseet i Göteborg.

:-D

Vår nätverksträff i London !

Ska du till BETT Show i år? Då måste du anmäla dig till Rektorsakademiens nätverksträff i London. För nu börjar detaljerna så smått att hamna på plats och det blir i sanning en spännande mötesplats för alla som intresserar sig för lärande, utveckling och IT och lärande, IKT, medierikt lärande, e-larning, "one to one" eller vad ni väljer att kalla det hela.
Eventet, som vi som vanligt, arrangerar i samarbete med Apple kommer att ha en "internationell utblick" runt lärande och vi bjuder in alla som är på plats i London denna gång.

Därför byter vi nu till en större och mer spännande lokal, nämligen Europas största Apple Store på anrika 235 Regent Street. Vi kommer att dra igång kl 21.00 så det bästa är att äta middag innan, vi bjuder på något att "tugga på" och något att svalka strupen med under det att ni far omkring och skapar nya kontaktytor i folkvimlet.

Redan nu har över 300 skolchefer, skolledare, lärare, politiker och andra kompetenser anmält sig. Vi räknar med mellan 350-500 anmält sig innan sista anmälningdag. Missa för allt i världen inte detta. Sveriges samlade mest intresserade och kompetenta skolmänniskor komer finnas nåbara för dig, passa på att hälsa på dem och etablera inspirerande kontakter.

Programmet kommer att omfatta kortare föredrag om max 15 minuter under mingelupplägg, dvs inga långrandiga historier här inte. Vi kommer att få höra om tankar runt lärande och utbildningssatsningar från både EU, Sverige och Kina. Bland annat så kommer Leo Qi besöka oss ända från Beijing (Peking) och vittna om utvecklingen kring Kina och hur man som ung tänker kring kompetens i det framtida globala samhället.

Jag träffade Leo i Beijing och blev ganska tagen av hans personlighet och hans tankar runt vad som händer i Kina idag och kring hans erfarenhet runt skola och utbildning.

Förutom talare så bjuder vi på lite att tugga på och lite att svalka strupen med under det att ni minglar runt och lär av andra.

Mer detaljer kring talare och program kommer inom kort.

Men vill ni vara säkra på att få en plats på nätverksträffen och samtidigt besöka Europas största Apple Store så gå in på www.rektorsakademien.se och anmäl dig redan nu.

:-D

Oktober, förväntningar och att nästan dö....

Oktober är som ni alla vet en extra speciell månad när det gäller skolan. Det är tiden då det bland annat blir aktuellt med lärarnas obligatoriska kompetensutveckling. Men också en tid då de flesta lärare går på hörntänderna efter en intensiv förhöst och längtar efter några dagars ledighet och återhämtning.

Förväntningar är därför stora på att utbildningsdagarna blir innehållsrika. Misslyckas man med kvalitetssäkringen så faller det snabbt tillbaka på skolledningen vars rykte naggas i kanten. Så ser det ut. Å andra sidan har ledningen chansen att stärka sin position i meadarbetarnas ögon genom att genomföra kompetensutveckling som är relevant och som leder till konkret utveckling och i bästa fall förbättring. Och detta skiljer sig i sak inte nämnvärt från hur det är i övriga arbetslivet.

Jag var i måndags i Örebro och förläste för personal på sammanlagt 5 gymnasieskolor, nära 300 personer. Förra veckan ringde nämligen Teo Härén som hade haft oturen att ha dubbelbokat sig för föredrag i Stockholm och Örebro samtidigt. När heller inte Teos bror Fredrik Härén kunde hoppa in så blev jag helt sonika tillfrågad att ersätta dem, med ganska kort varsel. Jag tackade naturligtvis blixtsnabbt ja utan att ens nudda vid något som kan liknas vid en analys. Man vill ju hjälpa sina föreläsarvänner. Analysen kom så ofta en stund senare.

Att ersätta Teo och Fredrik Härén är lite speciellt eftersom de både nominerats flera år för priset "årets talare" och även vunnit det.

Jag blev helt enkelt kraftigt nervös fram på söndagskvällen...

Hur ersätter man två av landets mest intressanta och omtyckta föredragshållare? Hur kommer hundratals förväntansfulla medarbetare att reagera när de inser att personen de förväntat sig inte dyker upp utan ersatts med någon vilt främmande? Hur skulle chefen på plats hantera nyheten? Hur skulle han tex presentera mig utan att få det att låta som att han egentligen inte ville ha mig där? Hur ska jag anpassa mitt material så jag i alla fall ger dem lite av det som de förväntat sig, trots att mina föredrag i vissa stycken tar ett helt annat fokus? Kommer de sitta där besvikna och kritiska. Kanske rent av sura? Kommer jag att dö?

Ja tankarna blir många i förändringens tid eller i situationer som jag kallar "nåntingannatzonen", till skillnad från "trygghetszonen" där allt är förutsägbart och kontrollerbart.

Hur det nu var så bestämde jag mig för att köra "min grej" fullt ut och inledningsvis försöka skoja till det kring dubbelbokningen. Det hela avlöpte trots min oro bra efter en trevande inledning och applåden efter föredraget var nog en av de varmaste jag fått.

Det gjorde mig glad och jag kunde pusta ut. På tåget hemåt funderade jag återigen på detta med att "hoppa in" för någon där förväntningarna från början är mycket är höga. Vad beror det på att man blir så nervös? Man ersätter ju inte någon annan, man kan ju bara vara sig själv. Alla inser ju att jag inte kan vara en Härén. Jag kan bara vara jag.....

Kan det vara Hr. Jante som gör sig påmind?

Hmmm...så är det nog antagligen med visshet gränsande till säkerhet. Det känns skönt att ibland möta detta onda kreatur som så effektivt tycks förinta människors mod och styrka att tro på sin egen förmåga. Att då och då få det bekräftat att han är en "mindghost" och inte alls verklig.

Och nej jag dog inte därborta i Örebro. Still breathing.....still happy....

:-D

China vs Microsoft

I Metro idag står det om Microsofts nystartade krig mot piratnedladdade operativsystem i Kina. Man har helt enkelt skapat ett program som stänger av funktioner hos de som använder ett piratkopierat operativsystem.

Att Microsoft inte gillar att folk i allmänhet inte betalar för sina licenser kan man ju utan problem förstå och känna empati med. Enligt en rapport är 82% av alla programvaror som används i Kina är piratkopierade och då ska man veta att antalet internetanvändare i Kina idag är fler än USAs.

Men vad det hela rör sig om för kineserna är lite knepigare än så. Och kanske sätter de upprörda kinesiska ungdomarna fingret på en öm punkt som vi tycks glömt bort här i vårt blåögda Sverige, dvs företags rätt att ta sig in i enskilda datorer.

– Varför är Microsoft anslutna direkt till min dator? Datorn är min! Microsoft har ingen rätt att styra min dator utan att jag gått med på det, skriver en arg kinesisk bloggare på portalen sina.com, enligt Reuters.

Enligt den kinesiska advokaten Dong Zhengwei så beskrivs Microsoft nu som "den största hackaren i Kina", skriver China Daily.
– Microsofts nya grepp kommer att orsaka stora problem för användarna, och enligt kinesisk lag kan de hållas ansvariga för att de bryter sig i folks datorer, säger Dong Zhengwei.

Då jag var i Beijing såg jag tydligt hur utbredd internetcafékulturen är. I stort sett i varje hörn finns små internetcaféer eller små "hål i väggen" med ett antal datorer där kinesiska unga och gamla aktiverar sig. Man gör läxor, studerar på distans, socialiserar eller spelar spel. Ungefär som här alltså. När man nu tar sig in i datorer och stänger av dess funktioner över nätet drabbar detta väldigt många människor som varje dag försöker resa sig ur fattigdom och sett ur det perspektivet tycker jag Microsoft borde tänka lite smartare, men å andra sidan är det inte självklart att företag som Microsoft tänker ens en knivsudd i termer av socialt ansvar eller Corporate responsibility. And who can blame them? De har i grunden endast ett kommersiellt existensberättigande och avkastningsuppdrag gentemot sina aktieägare i första hand. Bill Gates däremot, skänker stora belopp till behjärtansvärda ändamål, som en slags motvikt mot det extremt kommersiella och ramgångsrika företag han byggt upp. Men det är ju hans egna stålar. Viss skillnad. Ur ett varumärkesperspektiv så kan man ju dessutom inte direkt påstå att de stärker sina kort i det största landet av alla i världen med denna typ av åtgärder. Ett land som arbetar med att frigöra sig kan det knappast vara fiffigt att stänga av saker om man vill bli hjälte. Frågan är alltså mer komplex än vad det verkar vid första anblick. Microsoft borde kunnat löst detta problem på något annat sätt kan jag tycka.

Jag kommer åka tillbaka till Beijing i februari och kommer då lägga ganska mycket krut på att titta på digital kommunikation (eller IT) i undervisningen ur olika aspekter.

Hepp :-D

Stora A tack !

Debatten har visst startat även detta år kring något som diskuterats så länge jag kan minnas. Nämligen frågeställningen om elever skall sätta betyg på sina lärare.

Metta Fjelkner LR är skeptisk till det eftersom iden uppkommit efter Klass 9A, och man får intrycket att det är efter programmets nymodighet som hon ställer sig kritisk till det här kvalitetssäkringsförslaget.

– Att betygsätta lärare med Klass 9A som ursprung, en redigerad tv-serie, är att misstro lärare, säger hon till programmet.
Aftonbladet 081016

För det första är programmet en dramadokumentär och inte en redigerd TV-serie, det finns en skillnad i det. Så i mediekunskap får Metta lilla "b" i betyg av mig.

Men idén med betygsättning av lärare är inte ny, utan har ständigt varit på tapeten, och alltid rivits ned med diverse argument som speglar rädsla mer än rationellt tänkande. Argumenten mot har varit att barn inte kan skilja på prestation och person och att lärare kan bli utsatta för kränkande situationer. Dessutom menar man att det kan finnas risk att "betygsättningen" kan påverka enskilda lärares löneutveckling negativt. Båda dessa farhågor kan man riskminimera då man konstruerar själva utvärderingsverktyget.

Men om man nu istället stannar upp en smula så är ju hela diskussionen lite absurd. Frågeställning bör ju istället vara en helt annan. Nämligen den att det är högst märkligt att lärare och rektorer inte aktivt efterfrågar strukturerad feedback från elever och föräldrar, så att de tidigt kan sätta in insatser för sig själva för att förbättra sin undervisning eller sitt förhållningssätt eller vad det hela nu kan röra sig om för den enskilde. Hur kan man ur pedagogiskt perspektiv inte vilja ha denna feedback på ett strukturerat sätt? Kan det röra sig om sina egna skolupplevelser som ung och om hur det kändes att bli betygsatt? Hmmmmm...

Både för rektorer och lärare är "återkoppling" avgörande viktigt för hur man utvecklas framåt. Om det heter betyg, omdömen eller något annat är mindre viktigt.

:-D

"Betyg" är onekligen ett engagerande ord...tänk om "lärande" var lika hett att diskutera....

Nätverksträff idag igen :-D

I kväll kl 17.00-19.30 har vi nätverksträff på China-teatern i Stockholm, med rekordartat antal anmälda. Närmare 400 ledare från skola och näringsliv vill komma till oss idag. Temat denna gång är "Ledarskapets betydelse för framgång". Som röd tråd går alltså ledarskapet genom programmet. Fint och annorlunda besök har vi fått fatt i också. Vad sägs om:

Erik Hörstadius, producent på TV8 och medverkande i OS-soffan på Svt. Erik kommer prata om ledarskap sett utifrån hans alldeles egna perspektiv. Med erfarenheter främst hämtade från medieindustrin som journalist och programledare delger han oss kåserier kopplade till OS och livet på en TV-kanal.


Oscar Bjers, VD på Apple Norden. Oscar berättar om hur han med ledarskapets hjälp ändrade kurs på den nordiska delen inom världsföretaget Apple. Oscar har sin bakgrund inom Fuijitsu och internetbranschen på bland annat Icon Medialab.

Jan Gunnarsson, ledarskapsguru och författare. Jan beksriver ledarskapet utifrån det goda värdskapet och hans böcker har sålt i upplagor om över 50 000 exemplar. Jan tillhör de absolut främsta aktörerna inom inspiration och motivation kopplat till resultat. Han är en mycket uppskattad talare som fångar sin publik med starkt personligt engagemang.

Jag kommer också avlägga en kortare summerande rapport med anledning av min Kinaresa, det är inte alls huvudnummret denna gång men det kanske kan vara intressant att höra lite om det i alla fall.

Innan pausen där det bjuds på lite att äta och dricka delas priset "Heja Rektorn" ut.

Eftermiddagen och kvällen leds av mig själv och Angelica Hedin, rektor på Fredrikhovs Slotts skola. Angelica kommer bland annat intervjua Oscar bjers på scenen och dela ut priset "Heja Rektorn".

Ni som vill komma får anmäla er snarast på hemsidan www.rektorsakademien.se

:-D

Stig Sundqvist & Dum Spiro Spero!

Stig Sundqvist, skolledare och projektledare i Sundsvalls kommun, skriver idag en artikel i Sundsvalls Tidning om de framtida krav som ställs på skolan. Eller framtida föresten, de annorlunda krav som redan nu ställs i den hårdnande konkurrensen såväl i kommunen som i världen i takt med att Kina och Indien kliver in på medelklasspelplanen.

Stig som helt klart verkar vara en klokt resonerande skolledare lyfter på ett norrländskt och tydligt sätt fram flera saker jag håller med om rakt av. Framförallt hans tre punkter på vad han anser bör förändras:

1. Vi behöver ett nytt synsätt på lärandet, vi ska i första hand utbilda unga människor så att de ska klara sig i livet, inte primärt att de ska klara sig till exempelvis gymnasiebehörighet.
2. Vi behöver en ny syn på relationen mellan lärare och lärare, ensamläraren i klassrummet är inte huvudkonceptet. Vidare behöver våra duktiga pedagoger en tydlig ledning som ger delaktighet och insyn. Teamarbete på ledarnivå och lärarnivå är exempel på ett modernare synsätt på lärandet i skolverksamheten.
3. Vi behöver ett nytänkande kring ledarskapet som bygger på decentralisering fullt ut! Vi måste även definiera ledarskapets ansvarsområden och därvid koncentrera ledaruppdraget på de områden som kan förbättra skolans verksamhet. För detta måste rektorer som ensamvargar upphöra och bli mer av teamarbete där kompletterande kompetenser hos rektorerna tas till vara.
Sundsvalls Tidning 10-02

Dessutom har Stig den goda smaken att delge oss som läsare och nyfikna människor en, i alla fall för mig, ny metafor som jag tycker är användbar i många avseenden. Metaforer är roliga eftersom de ofta appellerar till vårt bildseende och vår fantasi, faktum är att de hjälper oss att förstå och befästa sådant vi annars bara hör eller läser flyktigt. Hur som helst så är detta Stigs bidrag till allas våra metaforsamlingar:

"Det duger inte att bara: "flytta om möblerna i den givna lägenheten, utan här måste vi garanterat byta ut några av möblerna som inte svarar mot de behov som krävs i den nya lägenheten"."

Läs gärna hela artikeln på Sundsvalls Tidning.

Dum Spiro Spere Stig!
("Så länge jag andas, hoppas jag")