På Agenda sa Jan Björklund det nu en gång till (se tidigare inlägg). Dvs att det inte är viktigt att utveckla digital kommunikation genom nya medier (Internet) i skolan som redskap för lärande. En del av diskussionen i
Agenda handlade om ifall det är viktigt att följa upp tidigare IT-satsningar i skolan så att lärare/rektorer får ökad kompetens om var ungdomar spenderar och utvecklar sina värdesystem. Dvs öka den digitala kompetensen hos pedagoger inte bara för att kunna lära modernt utan också för att kunna upptäcka ungdomar som mår dåligt. Jan nämnde att tidigare IT-satsningar tyvärr bara gjort att ungdomarna numera surfar och spelar spel. Så alltså
inga fler IT-satsningar i Björklund-land. Samtidigt sa han också att det inte var bra att lärarna inte har koll på vad eleverna gör på nätet, i alla fall så tolkade programledaren Karin Hübinette Jan på det viset i programmets summering. Kanske har Jan ändå börjat fundera? Bra i så fall.
Tanken som rektorn i programmet lyfte fram, och som naturligtvis är helt korrekt, var att med ökad insikt och kunskap så kan vi möta, bemöta och och fånga upp ungdomar i tid och därmed arbeta förebyggande
proaktivt. Självklart så måste skolans lärare och rektorer vara helt med på den digitala kommunikationens utveckling och inte gömma sig bakom att det är svårt med teknik.
Även Skolfront lyfte frågan i fredags i Svt där mediepedagogen
Åsa Sundelin tryckte på det insiktsfulla att vi måste vara närvarande på de arenor där ungdomar befinner sig. Klokt! Men det betyder att skolan måste satsa på lära mer om internet och dess möjligheter. Hur skall vi annars kunna finnas där?
Jag tycker att det är bra att frågan nu lyfts alltmer men jag blir samtidigt bekymrad av att skolministern inte ser det många av oss andra ser glasklart.
Sen är det klart att det är mycket svårt att vara där särskilt tonåringar befinner sig. En del i utvecklingen handlar ju om att bryta med vuxenvärlden. Jag brukar ta det gamla exemplet
"vad händer nere vid kiosken"? På tiden innan internet samlades vi som tonåringar nere vid kiosken och om de vuxna kom förbi bytte vi av olika skäl arena omgående. Men vetskapen om att de vuxna då och då rörde sig bland oss påminde oss om att vi inte var helt lämnade åt oss själva. I alla fall inte hela tiden. På nätet idag kan nog de flesta tonåringar vara hyfsat säkra på att ingen vuxen de känner dyker upp, och det är i de allra flesta fall bra, och
naturligt viktigt. De behöver vara själva men de behöver också guidance då och då. Och ett skyddsnät. Vi kan inte erhålla guidance och skyddsnät om vi inte förstår dem och inte är där. Det här handlar inte om att kontrollera, det handlar om att finnas där, diskutera och att visa dem så att de vet var de skall vända sig när destruktiva händelser och varningssignaler dyker upp.
Facebook är en bra utveckling, kanske är det den snabbaste kompetensutvecklingen av en vuxenvärld genom tiderna. Många vuxna har äntligen fattat vad
social interaktion på nätet innebär. För 6 månader sedan regerade okunskapen, nu är den på sätt och vis bruten även om vi har lång väg kvar.
Janne skaffa ett Facebook konto :-)
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Ungdomskultur Pedagogik Ledarskap
Därefter redovisade Torbjörn Skarin en spännande utredning på uppdrag av myndigheten för skolutveckling som handlade om skola och IT och hur det funkar med integrering av IT på både längden och på tvären. En gedigen, föredömligt kort och kärnfull genomgång. Rapporten finns att ladda ned här.
Vårt projekt OneEighty presenterades av Åsa Sundelin, dvs projektet som går ut på att genom nya medier och internet få tillbaka "skolvägrare" in i lärandet på deras villkor. Projektet finansieras av Wallenbergsstiftelserna och har nu pågått i 4 månader.
