It´s a brave new world & modet att vara modig

I stort sett alla processer som syftar till förändring eller förbättring handlar om att bryta mönster och utmana rådande strukturer. För att mönsterbrytande (kreativa processer) överhuvudtaget ska starta krävs mod, tex mod att våga misslyckas. Med det förhållningssättet som rektor eller lärare så kommer fler initiativ att tas i en s närhet, modet att våga misslyckas smittar nämligen har jag märkt. 

För att skolutveckla krävs mycket mod, och det märker man nu att fler och fler skolor börjar landa i. För 12 år sen, när jag själv klev in som rektor i Botkyrka, var det en helt annan tid och vad gäller hur vanligt det var med modet att utmana och göra annorlunda. Kulturen var, ska man ska komma ihåg, betydligt mer cementerad på den tiden och de som gjorde annorlunda ironiserades och förlöjligades snarare än applåderades. Idag är snarare normen att utveckla och förändra utifrån rådande strukturer.

Det har helt enkelt blivit tryggare att vara modig, det är nästan mainstream att vara just modig, och det är då självklart att fler blir modiga och hänger på. På många sätt är denna "mainstream" fantastiskt bra för skolan. Vi har fantastiska förutsättningar för detta i svensk skola just nu, det gäller bara att ta vara på dessa. 

It´s a brave new world

En viktig parameter, som jag kommer prata om i morgon på ett föredrag för rektorer och förvaltningschefer (arrat av Ifous) är hur viktig relationen mellan dessa är och hur tex modiga rektorer lätt kan tryckas tillbaka av fega skolchefer och tvärt om. Samma förhållande finns naturligtvis mellan rektorer och lärare, en feg rektor hämmar modiga lärare och tvärt om. 

Att vara feg är ofta inte ett medvetet val, utan det grundar sig naturligtvis i en emotionell känsla av osäkerhet, oro och/eller ångest, att tex misslyckas eller "göra fel". I de fall det är medvetna strategiska val handlar det ofta om, har jag märkt, personer som tex inte har personlig nytta av någon annans idéer kommer i ljuset och därför bromsar uppenbart positiva processer. Medlet man använder grundar sig på kvalificerat bullshit, om uttrycket tillåts. Man hittar på lite olika saker som man greppar rakt ur luften för att få stopp på "hotet". Det är inte bara fegt utan också osedvanligt:

Korkat

När jag tänker tillbaka på min rektorstid 2002-2005 så är det med stolthet jag tänker att jag i alla fall var modig nog att jag utmana de strukturer som behövde utmanas, för att både elever och lärare skulle få ett ledningsklimat/kultur de trivdes bättre i. Ett klimat där prestationer och utveckling blev naturligt  och inte "ångestladdat". Där enskildas idéer värdesattes. Där personlig frihet att själv fatta beslut som lärare  tillsammans med "arbetslaget" blev en bärande gren. 

Jag skrev efter att jag slutade som rektor en bok med titeln "Uppdrag Skola" om just min tid i Broängen, den finns faktiskt fortfarande kvar ett par hundra exemplar, och om någon är intresserad så går den att köpa så klart. Boken är en historia i sig eftersom inget av förlagen som gav ut böcker kring ämnet skola, lärande ledarskap vågade ge ut den. Den var för kontroversiell och provocerande sa man efter att ha läst igenom manus, vilket är smått ironiskt i sammanhanget. Istället startade vi ett eget förlag och boken sålde faktiskt hela 6000 ex. Ingen blockbuster kanske sett i förläggarkontext, men ändå rätt många i min värld. Jag minns att när de första 10 exemplaren såldes, till helt okända människor, så blev jag otroligt stolt över att någon ville läsa om vad som hände på Broängen.