Och det är väl i viss mån så fortfarande på många ställen, även om en hel del kommuner faktiskt tänkt om rejält och förstått att det är skolans behov som styr, och inte IT-chefens.
Men alltså inte överallt i kommunerna, på många håll är det fortfarande så att IT-chefens och hans avdelning styr processerna på klassiska Sovjetstatsliknande maner. Dvs att det finns ett smalt utbud av teknik som några IT-tekniker bestämt och som i de flesta fallen valts för att passa in i det befintliga tekniska systemet. Det betyder att bevekelsegrunden för IT-systemets utveckling i dessa kommuner är att bygga system för systemets skull och inte för användarnas behov. Och användarna har på sin sida samtidigt anpassat sig till samhällsutvecklingens breda utbud och anammat sin nyfikenhet för att pröva nytt. Och här krockar ambitionerna. Frustrationen blir ett faktum och konflikterna rasar. Meningslös tid läggs på utredningar och rena konstigheter. Tid som svensk skola INTE har.
I en artikel i Computer Sweden visar det sig att det inte bara är i skolan denna utveckling stått i fokus, även företagssidan verkar glida in i samma problematik. Inget nytt så klart, men debatten börjar svänga tycker jag mig kunna se.
"It-cheferna måste sluta erbjuda en samling av olika teknikverktyg och i stället börja bygga fabriker som levererar de flexibla tjänster som användarna behöver, säger Chuck Hollis, som är global produktmarknadschef på lagringsföretaget EMC, till IDG News.
It-avdelningarnas roll har förändrats, men många av dem startade från början som rena monopol, säger han.
Eftersom användarna i dag kan välja själva, så är risken större än någonsin att de kringgår it-avdelningen och bara tar sitt kreditkort och själva köper vad de behöver. Hans råd till it-avdelningarna att bli konkurrenskraftiga tjänsteleverantörer.
– Det handlar inte om att leverera teknik, utan om att hitta nya sätt att leverera tjänster, säger Chuck Hollis."
Computer Sweden 14/8 2012
IT-avdelningen i kommunen är en viktig funktion men de måste omvärdera sin roll och bli en stöd och supportfunktion snarare än motståndsnästen
2 comments:
Kan hålla med om att förutsättningarna för IT konsumtion har ändrat och kommer att ändras i en allt större omfattning. Teknik och funktion som tidigare var förbehållen att tillhandahållas av företag och organisationer är numer vardagskonsumtion för den enskilde.
Detta ska inte ses som ett hot utan som en möjlighet för den som har förmågan att vara flexibel och förändingsbenägen. Tyvärr blir det allt för mycket och ofta en fråga om teknik när det egentligen är en verksamhetsfråga. Sitter själv som IT-arkitekt inom en större offentlig organisation. Ta t.ex. frågan om efterlevnad av lagar och författningar som reglerar användning av digital information och IT. Finns inte hänsyn taget till de parametrar detta tillför från början blir det både dyrt och krångligt att rätta till det med teknik. Duckar man för frågor om användning av publika, ofta gratistjänster, som t.ex. e-post och lagring från verksamheten tvingas IT att agera med Sovjetliknande manér.
Sett till ren teknik så finns det få begränsningar om man inte tar hänsyn till resurser och ekonomi. De IT avdelningar med tillhörande chefer som inte inser att behovet styr tekniken och inte tvärtom lär/borde vara lätträknade. Det som många tampas med är balansen mellan att tillhandahålla mer funktion till en krympande kostnad. Rätt snart närmar man sig en kritisk massa rent volymmässigt för att kunna erbjuda konkurrenskraftiga tjänster med aktörer som vänder sig publikt.
Det enkla svaret på förbättring är samarbetet mellan IT och den verksamhet den har att stödja. Att hitta effektiva gränssnitt för kommunikation och förståelse. Det är ett ömsesidigt ansvar från båda håll. Även en mer storskalig och över organisationsgränser sammanhållen IT drift men under förutsättning att det handlar om basteknik och inte frågor som är verksamhetsnära.
För övrigt instämmer jag i åsikterna om offentlig upphandling...
Bra! Jag har i flera år försökt uppmärksamma problemet, få den pedagogiska sidan och IT-sidan att föra en dialog för att bättre förstå varandras förutsättningar, ramar och önskemål. Helt klart är dock att pedagogerna måste definiera de pedagogiska förutsättningarna. Stå på er lärare!
Post a Comment