En sursöt blandning av Metta Fjelkner, friskolreformen, Troed Troedson och marknadsföring i skolan....

Jag är relativt säker på, precis Metta Fjelkner ordf LR (för ovanlighetens skull), att nästa vals stora fråga kring skolan kommer att bli friskolereformen.  Det är i alla fall mycket som tyder på det. Dels börjar oppositionen så smått lyfta ytterligare regelskärpningar och dessutom så har LR länge kritiserat friskolornas existens, inte minst de senaste dagarna när artiklar om marknadsföringskostnader på gymnasiet blossat upp. Regeringen å sin sida ligger lågt än så länge. 

Att riva upp friskolereformen är naturligtvis omöjligt, däremot handlar det förmodligen om uppstramning av regelverket för att komma till rätta med de värsta avarterna där tex enskilda entreprenörer skor sig i orimliga proportioner på att  medvetet bygga otillräcklig kvalitet och på det sättet skära (skinna) pengar emellan. En företeelse jag skulle gissa är förhållandevis liten om man ser till uppenbara fall och naturligtvis svårt att bedöma i de allra flesta fall. Motargumentet är ju att det finns kommuner som skär ned i kvalitet i skolan för att bekosta andra delar i kommunbudgeten. Också det är utifrån skolans perspektiv helt orimligt.

För mig är dock friskolereformen tämligen enkel och okomplicerad, även om det i sina konsekvenser ibland innehåller mekanismer som många gånger är mer komplicerade än om enbart kommunen skulle vara huvudman. Att förutsättningarna är så pass olika för kommunala och fristående rektorers ledarskap är tex en sådan mer komplicerad fråga. Lagstiftningens uppbyggnad ger helt enkelt dessa skillnader.

Men förutom det så är det utifrån ett skolutvecklingsperspektiv väldigt enkelt:

Driftsformen är i helt ointressant, det som spelar roll är vad skolorna gör om dagarna och om eleverna får tillgång till en skola de har rätt till eller inte.

Utifrån det blickfånget så blir det hela enklare, men långt ifrån okomplicerat. De som inte lever upp till dessa krav på ett rimligt sätt och aktivt kan visa att de jobbar mot förbättringar ska naturligtvis inte bedriva skola, oavsett det rör sig om en kommunal eller fristående rektor eller huvudman. Komplikationerna kring detta är många och mitt inlägg har inte utrymme för mer om det.

Däremot så tycker jag, likt de flesta av oss, att möjligheten att välja skola är bra och så självklar att ingen ens lyfter frågan om alternativet. Men som Troed Troedson skrev häromdagen på Facebook så är det ju lite konstigt ibland i skoldebatten. Så här beskriver Troed den pågående debatten om den kritiserade marknadsföring som bedrivs av gymnasieskolor:



1. Elever bör få välja vilken skola de vill gå i
2. Skolan bör få ekonomiska resurser utifrån hur många elever som valt just den
3. Skolan bör avhålla sig från att försöka få elever att välja den egna skolan?

Punkten tre blir väldigt knepig givet att de två första är accepterade. Därför så tror jag, och av liknande krockande skäl, att frågan om uppstramning av friskolereformen inte är så himla enkel som man kan tro. Därför är en valfråga kring det här klockren för samtliga partier oavsett var de står.

Undertiden, givet min inställning ovan, så struntar jag i friskolefrågan och koncentrerar mig på den mer viktigare frågan:

Hur får vi skolor oavsett driftsform att jobba på ett modernare sätt så att både unga och vårt land får de förutsättningar de behöver när vi möter samtid och framtid?