Friskoledöden eller det naturliga urvalet?

I SvD kan man idag läsa om överetableringen som börjar bli kännbar i friskolebranschen. Det är framförallt gymnasiet som det knakar i. 25% av eleverna har en friskolelösning och har därmed gjort ett aktivt val.

Det hel bottnar i en kombination av den starka tillväxten i friskolesektorn och minskande elevkullar som skapar stora konkurrenseffekter. Konkurrensen blir framöver stenhård och vi kommer säkerligen se ett antal konkurser de kommande 24 månaderna. Tappar en skola 25% av eleverna innebär det samma sak som om ett företag med ekonomi precis i balans och inget större kapital på banken förlorar lika mycket intäkter....nämligen katastrof...

Katastrofen i detta fallet, och de som riskerar förlora mest på detta, är naturligtvis den enskilda eleven som tvingas byta skola och kanske förlorar inte bara sitt sätt att lära utan och också flera år av sina liv. Det visar sig nämligen att de som tvingas byta skola ofta får en längre skolgång. Men det kan också bli kännbart för kommunen som vid en konkurs har ansvaret att bereda eleverna nya platser. Platser som kan vara svårt att skaka fram om man de senaste 10 åren avvecklat lokaler och bantat sin personalkår.

Jag tror att kommuner och friskolor som har en gemensam dialog också har bättre förutsättningar att klara krisen, om de sätter eleverna i första rummet.

Problemen framöver blir som mest kännbara för mindre friskolor, koncernerna har möjligen ett finansiellt kapital som kan tjäna som pengaventil så de slipper slå igen skolor i väntan på att elevkullarna ökar igen 2015. Men samtidigt har de i regel rätt tuffa avkastningskrav och detta kan krocka.

Kommunerna bör i nuläget vara de som tar höjd för utvecklingen och skapar sig handlingsfrihet att ta emot elever om gymnasier konkar. Friskolorna kämpar på många håll för sin egen existens i det "naturliga urvalets tider".

När lärandet sakta spränger sig ut ur skolans lokaler...

Faktum är att det finns ett antal olika yrkesgrupper som ofta glöms bort i skolsammanhang och som förtjänar att lyftas fram och hyllas i större utsträckning. Man kan lätt nämna förskollärare och studie- och yrkesvägledare som två viktiga funktioner men som oftast hamnar lite i skymundan bakom de mer, i sammanhanget, statusladdade "lärarna". 

Men det finns ytterligare en, nämligen fritidspedagogerna. Som namnet antyder är de pedagoger och bör därför användas och integreras i skolans lärprocesser på ett mycket tydligare sätt än idag. Vist finns goda exempel, men jag tycker mig ändå "känna in" att det finns en frustration därute, ni får rätta mig om jag har fel.

Det borde vara en smal sak att förstå fritidspedagogernas kraft i takt med att vi börjar jobba mer och mer med digitala verktyg och internet i skolan. Det är ju trots allt så att barn och ungas kommunikationsvanor och skolans ligger korslagda numera och gränserna för var man lär och på vilket sätt håller allt mer på att suddas ut.

Lärandet spränger sig nu sakta ut ur skolans lokaler. 

Jag tror att fritidspedagogen många gånger är en osynlig resurs i detta avseende och som kan och bör skapa sig en mer aktiv roll i lärsituationerna, om rektorer och lärare är villiga att se dem och dess verkliga kompetens. Fritidspedagogik handlar ju mycket att närma sig lärandet utifrån ett annat perspektiv än vad lärare traditionellt sätt gör. Ett mer lekfullt och kreativt sätt skulle jag säga. Men också med ett förhållningssätt att försöka se hela den unge och faktiskt inte bara det "hårda lärandet och vetandet". Med ett mer personbejakande holistiskt perspektiv.

Därför kommer vi att under SETT2013 försöka lyfta denna yrkesgrupp och ge dem en plats bland alla andra pedagoger.

Vår förhoppning är så klart att inspirera till att skolorna som jobbar digitaliserat ska se vilken tillgång fritidspedagogerna verkligen är.

Följ SETT2013 ...

Nu kan ni följa SETT2013 på twitter:

@SETT2013

Vi kommer förutom lärarspåret och skolledarspåret utöka med:

Förskolespår
Fritidspedagogspår
Studie- och Yrkesvägledarspår

Förutom det utlovas en hel del fler nyheter under hösten.

SETT2013 går av stapeln 17-18 april i Kista på Kistamässan.

IT-avdelningar, Sovjetstats maner och Chuck Hollis

En återkommande story kring kommunal verksamhet är IT-avdelningens roll i skolans digitalisering. Redan då jag började som rektor 2002 har frågan varit på tapeten. Då var IT-avdelningarna rena monopolinstitutionerna, och de styrde och ställde helt efter eget huvud och skolans personal la sig ofta platta eftersom de såg sig sakna den kunskap om IT som ju faktiskt var IT-avdelningens kärnkompetens. Det betydde att IT-avdelningen avgjorde vilka verktyg som tex lärare skulle använda i den pedagogiska situationen. 

Och det är väl i viss mån så fortfarande på många ställen, även om en hel del kommuner faktiskt tänkt om rejält och förstått att det är skolans behov som styr, och inte IT-chefens. 

Men alltså inte överallt i kommunerna, på många håll är det fortfarande så att IT-chefens och hans avdelning styr processerna på klassiska Sovjetstatsliknande maner. Dvs att det finns ett smalt utbud av teknik som några IT-tekniker bestämt och som i de flesta fallen valts för att passa in i det befintliga tekniska systemet. Det betyder att bevekelsegrunden för IT-systemets utveckling i dessa kommuner är att bygga system för systemets skull och inte för användarnas behov. Och användarna har på sin sida samtidigt anpassat sig till samhällsutvecklingens breda utbud och anammat sin nyfikenhet för att pröva nytt. Och här krockar ambitionerna. Frustrationen blir ett faktum och konflikterna rasar. Meningslös tid läggs på utredningar och rena konstigheter. Tid som svensk skola INTE har. 

I en artikel i Computer Sweden visar det sig att det inte bara är i skolan denna utveckling stått i fokus, även företagssidan verkar glida in i samma problematik. Inget nytt så klart, men debatten börjar svänga tycker jag mig kunna se. 

"It-cheferna måste sluta erbjuda en samling av olika teknikverktyg och i stället börja bygga fabriker som levererar de flexibla tjänster som användarna behöver, säger Chuck Hollis, som är global produktmarknadschef på lagringsföretaget EMC, till IDG News.

It-avdelningarnas roll har förändrats, men många av dem startade från början som rena monopol, säger han. 

Eftersom användarna i dag kan välja själva, så är risken större än någonsin att de kringgår it-avdelningen och bara tar sitt kreditkort och själva köper vad de behöver. Hans råd till it-avdelningarna att bli konkurrenskraftiga tjänsteleverantörer.  

– Det handlar inte om att leverera teknik, utan om att hitta nya sätt att leverera tjänster, säger Chuck Hollis." 
Computer Sweden 14/8 2012

Här är det samma sak som beskrivs men den skillnaden att företag inte styrs av offentlig upphandling. Offentlig upphandling är ett osmidigt förlegat tankesätt, som inte ger  rektorer och lärare ett eget val att själva avgöra VAD som är bäst att använda i vilken pedagogisk situation sett utifrån i huvudsak LÄRANDET. När det gäller offentlig upphandling så hoppas jag verkligen att det tänket är på väg ut, för det skulle ge rektorer och lärare större handlingsfrihet att själva bestämma sin egen väg framåt. Här är det betydligt lättare att vara "friskola", en inte oviktig fördel skulle jag vilja säga. 

IT-avdelningen i kommunen är en viktig funktion men de måste omvärdera sin roll och bli en stöd och supportfunktion snarare än motståndsnästen 

Thorildsplans gymnasium

Idag genomförde jag ett föredrag, kombinerat med praktisk idégenering. Denna gång för gymnasielärare från Thorildsplans Gymnasium i Stockholm. Gymnasiet är ofta en lite större utmaning eftersom traditionen sitter något fastare där än i de lägre åldrarna. Vad det beror på kan ofta vara svårt att klarlägga på ett enkelt sätt. 

Samtidigt är det i många fall fel att kalla gymnasielärare traditionalister, det stämmer inte som generalisering. Bland Thorildsplans lärare finns mängder med nyfikna, öppna och nytänkande lärare.

Hur jag vet det?

Jo man lär sig känna in klimat ganska bra med åren och att fånga upp olika signaler från personalgrupper. Man känner det liksom i kroppen, det är som att man utvecklar ett känselsprötsystem som vecklas ut och så suger man in stämningen. Låter kanske väl så dramatiskt, men det är en känsla man utvecklar tror jag.

Dessutom genomförde vi en idégenerering och tapetserade fönstren med idéer kring en fråga som skolledningen valt, nämligen hur skapar Thorildsplan ett bättre studie- och lärklimat?

När man tittar på resultatet av de idéer som kom fram kring hur man skapar bättre studieklimat så uppkommer ett antal klassiska tankar som "mindre elevgrupper", "mer tid", "regler" etc. Men när man kikar runt i grupperna hittar man en hel del som avviker från den traditionella bilden. Inte så ovanligt för just Thorildsplan, utan så är det såklart överallt.

På ett fönster kan man läsa ord som:

"Harmoni"

"Lugn"

"God Miljö"

"Respekt"

"Roliga och meningsfulla lektioner"

"Variation"

"Innehåll"

"Fokus"


På Thorildsplan arbetar man nu vidare med fler frågor för att kunna ta sig till målet. Man jobbar fokuserat på HUR nu när man fastställt VAD. Kan man sedan fortsätta så här och idégenerera under året så tror i alla fall jag att man kommer att komma fram till många bra förbättringsåtgärder.

När vi räknade ihop det totala antalet idéer som man genererade på 180 sek (3 min) kring "studieklimat" så blev det ca 450 stycken. Jag är helt säker på att om man letar riktigt noga bland dessa 450 idéer som finns en handfull riktigt avgörande idéer för hur skolan ska kunna skapa ännu bättre studieklimat under 2012/2013.

Mission complete....logging out....

I morgon planeringsarbete och letande av kontor....

Tankar om föredrag...

En bra uppstart är viktig. Det verkar som att det ofta är just i starten som mycket avgörs. En bra start kan många gånger ge den energi som krävs för att man snabbt ska hitta rätt. Det gäller nog det mesta. En bra anpassad morgon kan avgöra hela dagen, dom rätta inledande orden resten av mötet eller en inspirerande terminstart som skapar entusiasm inför året som kommer. 

Eftersom jag föreläser så får jag ofta förfrågningar om att föreläsa på upptakten till terminer eller verksamhetsår.  Föredrag för mig handlar om att inspirera och skapa det engagemang och energi som senare måste kanaliseras i kolaborerande situationer lärare och rektorer emellan.

Ibland hör jag människor säga att föredrag sällan betyder något egentligen, att det är som ett tomtebloss där bara en bränd kall stump är kvar efteråt. Men efter att ha föreläst aktivt sedan 2004 så vet jag trots allt hur betydelsefullt ett föredrag kan vara. Hur människor vaknar till och till och med påbörjar resan att omvärdera delar av sina egna övertygelser. Det är det ett bra föredrag gör, rör om i grytan. Ett bra föredrag kan inte gillas av alla, och finns det inte ett par därute som ser jäkligt sura ut så vet jag att jag inte gör särskilt bra ifrån mig. Några måste helt enkelt bli förbannade, det hör till sakens natur.

Det är också viktigt att säga i detta sammanhang att ett föredrag inte ersätter återkommande långsiktiga processer som lärande diskussioner eller olika former av samarbeten i arbetslag. Föredrag är energiinjektioner och/eller i viss mån kanske informationssituationer.

Det främsta syftet med föredrag (i min värld) är att väcka nyfikenhet och få åhörarna att ställa frågor som de kan ta med sig vidare på vägen. Det handlar INTE, som en del tror, att leverera svar på vad som är sanning i egentlig mening. Det är frågorna som är viktiga. 

Idag föreläste jag i Viks Skola på Värmdö i regi av TÄNK OM och det blev 1,5 timme historieberättande och exemplifierande om hur världen förändrats, hur "fat and happy" vi är i Sverige, hur goda förutsättningar vi trots det har i den svenska skolan, hur viktigt det är med kreativitet i lärandet och mycket annat i allsköns kuckelimuck-blandning. Provokationer blandat med humor, självutlämnande och forskningsförankrad fakta paketerat i ett rasande uppsluppet tempo, som är lite av min melodi. Det är så jag vill ha det, gärna lite omstrukturerat också, som extra krydda. Det hela avlöpte enligt plan och personalen på Viks Skola såg ut att hänga med från början till slut.

Efteråt kom flera lärare fram och sa att det var ett jätteintressant föredrag. Spännande, allvarligt och humoristiskt på samma gång. Men framförallt, sa det, så var det inget som de hade förväntat sig.

"Vad menar ni", undrade jag.

Det visade sig att de hade förväntat sig att det skulle dyka upp någon torr gubbe som monotont läste innantill om något dödande trist på sin aldrig sinande "powerpoint" eller att de skulle anteckna exakt hur man hittar i menyerna i olika dataprogram m.m. För så hade det varit tidigare.

På vägen hem funderade jag över vad de egentligen sa, och jag kände mig glad för att det hade gillat just den här uppstarten.

För det är viktigt med en bra uppstart, även för mig...

Spännande initiativ i Köpenhamn & Christine Antorini

"Som den første kommune i Danmark sender Københavns Kommune 3.000 af hovedstadens folkeskolelærere af sted på efteruddannelse samtidigt. På det nystartede Sommeruniversitet bliver de i tre dage undervist i fag som IT-didaktik, undervisningens organisering og lærer-elev relationer. Alt sammen skal det sikre lærernes efteruddannelse og i sidste ende munde ud i en styrkelse af fagligheden i de Københavnske folkeskoler."
Berlingske Danmark 

Utan jag vet vad innehållet i utbildningen av 3000 Köpenhamska lärare kretsar kring i detalj och hur det håller kvalitetsmässigt så är det ändå intressant att man vågar dra igång en så pass stor satsning och försöker tillföra ny input på bred front.

Det är också intressant att man väljer IT-didaktik och lärar-elev-relation som viktiga områden. Om man sedan strategiskt följer upp detta under själva verksamhetsåret på olika sätt (konferenstid, lokala workshops, ännu mer kompetensutveckling, Facebook-diskussioner etc) så blir förmodligen resultatet också bärande framöver. 

Skulle gissa att det är en konsekvens av Børne- og Undervisningsminister Christine Antorinis satsning Ny Nordisk Skole, men jag vet inte. Det jag vet är att Danmark har betydligt större fokus och vilja till att förnya skolan. I fokus ligger ett självförtroende kring att Danmark är duktiga på att utveckla unga som tänker själva. 

Da tidligere statsminister Lars Løkke Rasmussen drog til Singapore for at få inspiration til den danske folkeskole, sagde professor Neo Boon Siong da også til ham ”Rejs hjem, statsminister. I skaber jo unge, der kan tænke selv.”
Ny Nordisk Skole
 
Jämför vi med Sverige ser vi en annan ingång, nämligen en på många håll (inte överallt dock) medialt och politiskt misshandlad skola med förvirrad karta och lågt självförtroende. En del kommuner, viktigt att påpeka, har både karta, idéer och självförtroende. Men jag pratar nu om svensk skola generellt. 

Danmark är på väg någonstans, medan vi skolpolitiskt trampar vatten och får upprepade kallsupar. Vi litar på flytväst medan danskarna tycks ha lärt sig simma.

Jag gillar initiativ...allt som görs är bättre än ingenting. 

Heja DANMARK !

Jag publicerar inte anonyma kommentarer

Jag kommer inte att publicera anonyma kommentarer. Vill man delta här visar man vem är och står för sina åsikter. Vill man inte visa andra vad man anser så går det bra att maila istället:

fredrikXrektorsakademien.se

Mvh

Fredrik

Icke likvärdig skola, "min oro" och Jan Björklund

I Almedalen medverkade jag i ett av Lärarförbundets frukostseminarier. Jag och de andra panelhönorna (!) ombads under diskussionen rikta ett budskap till politiker. Mitt budskap blev en fråga som oroar mig ganska mycket, nämligen att vi är på väg mot en riktigt obehaglig "icke likvärdig skola", om det vill sig illa.

Jag menar nu inte integrationsfrågan, även om den i sig också är en centralt viktig och svår utmaning, utan något som bottnar i basen för de framtida lärandet.

En av flera otroligt viktiga förutsättningar för lärande är att i någon mening ha tillgång till information, i skolan garanteras det av "lärares ämneskunskaper" och dessutom närheten till ett "skolbibliotek". Så har det sett ut och så ser det fortfarande ut i många människors hjärnor, i synnerhet vissa politikers. Ingen nämnd ingen glömd.

Idag utgör tillgången till information knappast bibliotek längre, utan förstahandsvalet i arbetslivet är numera Internet. Det betyder att grunden för det framtida lärandet, för att göra en lång historia kort (jag tror ni fattar ändå), är att vi lär eleverna att lära modernt genom processer i närheten av den digitala kommunikationen. So far so good, det här har ni redan fattat. Annars skulle ni inte läsa denna blogg.

MEN (och detta är viktigt)

Ni är inte de enda som verkar i skolan eller annorstädes där lärande står i fokus. Jag skulle säga att huvuddelen av svenska skolor, rektorer och lärare inte alls insett detta. Det pågår stora utvecklingsrörelser i ett 100-tal kommuner, och ett 50-tal är säkert på gång. Men i knappt hälften av kommunerna tar man inte detta på tillräckligt stort allvar. Man kan nämligen inte se sådant man inte förstår.

En grov gissning skulle kunna vara att vi om 5 år ser en stor skillnad i hur långt det digitala lärandet kommit i olika delar av landet. I en del kommuner har man kommit väldigt långt medan man i andra inte kommit någonstans. Ok tänker du, alla har väl samma valmöjligheter. Och det är sant. Men alla gör inte valet ifråga. man duckar och hoppas situationen återgår till det gamla. Men vad detta betyder är att vi riskerar att få en uppdelning av samhällets medborgare i flera grupperingar.

1. De som lär på ett modernt sätt och förbereds för ett samhälle i ständig förändring.
2. De som lär mediokert och inte fullt ut förbereds
3. De som förbereds för ett samhälle inte längre finns

Det betyder att vi i så fall hamnat i något som kan liknas vid ett kunskaps- eller lärandeklassamhälle. 

Alla måste lära sig att lära sig....

Lösningen är ingalunda förstatligande av skolan, inte heller någon nationell IT-strategi i vanlig mening. Staten är nämligen sjukt dålig på att att tänka och verka innovativt. Men det kan behövas en politisk diskussion tänker jag. En diskussion som kan lyfta vikten av att kommuner och friskolor & koncerner (!) följer med i utvecklingen. Särskilt tänker jag då på de kommuner som lyssnar alldeles för hårt på Jan Björklunds kvasi-pressreleaser och medieuttalanden om katederundervisning och sin oerhörda upprördhet över iPads i skolan. 

Jag riktade detta budskap till politiken, men jag undrar om någon plockar upp det?

Men oron finns där, många unga i skolan idag riskerar att långsiktigt bli sämre förberedda än andra.

Det känns inte bra.

Tankar om praktikplats och lärande

Idag träffade jag Feffe, en kille som söker praktikplats som en del i sin utbildning. Han pluggar kommunikation, för att göra en förenklad beskrivning. Vi pratade om syftet med praktik, och vi landade  såklart i att hela poängen är att få utvecklas inom sitt intresseområde. Utvecklas gör man genom att få mycket ansvar, men också kravlöst i en mening. Att få prova sina kunskaper och färdigheter i en konkret verklighet, utan att vara rädd för att förlora "jobbet".

Mina funderingar under samtalet gick till att det finns flera alternativa vägar att gå när man väljer sin praktikplats. De som utbildar sig inom kommunikation vill självklart få in en fot på arbetsplatser som just jobbar med intern- eller externkommunikation, marknadsföring, webutveckling eller andra informationstjänster.

En del väljer då att försöka få plats på något starkt välkänt varumärke, även om man bara får göra skituppgifter, för det ser trots allt snyggt ut i CVt. Andra kanske väljer att ta en praktikplats på ett mindre känt företag men där uppgifterna känns intressanta och möjligheterna till egen utveckling och lärande är stora, och inte minst där resultatet i det man gör ger "personlig cred" i sig.

Vad som långsiktigt är det mest effektiva valet är omöjligt att svara på, livets trådar och vägar är för alltid ställda i dunkel. I alla fall vid den tidpunkt när det där valet ska göras. Efter praktikplatsen på det starka varumärket med skituppgifter kan man få ett jobb snabbt men där den riktiga lärprocessen startar med jobbet, med ansvar och utmaning på riktigt. Lyckas man är det bra, annars får man troligen gå ganska snart.

Efter praktikplatsen på den mindre välkända varumärket kanske man har med sig stora viktiga erfarenheter och stärkt självkänsla, men man kanske inte får det ballaste jobbet på en gång. Däremot har man vunnit värdefull kunskap och erfarenhet.

Svåra val att göra, val som många av oss ställs och ställts inför många gånger. Men också val som måste bottna i vem man är och vad man har i bagaget. Att råda är svårt. Bägge vägarna kan ge stor utbildning, givet att man vet vad man vill långsiktigt.

Feffe står mitt i det valet. Han kommer dock, oavsett vilket val han gör, att lyckas. En del människor man möter ser man direkt att de är "på riktigt", man ser passionen och man ser viljan. Sköter man korten hyfsat så blir det bra oavsett för eller senare.

Det var ett bra samtal, ett samtal som lärde mig mycket.

Thanks Feffe.

Tempen på rektorer i Sverige

För halvår sedan kom det ut en rapport från Skolinspektionen som handlade om hur det är ställt med de svenska rektorernas ledarskap. Man har granskat 30, av totalt cs 8000, kommunala och fristående skolors skolledarskap och funnit följande:

• 30 procent av rektorerna utövar ett väl fungerande pedagogiskt ledarskap.
• Hälften av rektorerna behöver i vissa delar förstärka det pedagogiska ledarskapet. De måste förtydliga sin roll och sitt ansvar för skolutvecklingen.
• Drygt hälften av rektorerna önskar ytterligare stöd från huvudmannen. Vanligast är att rektorn vill ha hjälp med administration.
• Flertalet huvudmän behöver i dialog med rektorerna säkra förutsättningar för rektors ledning av den pedagogiska verksamheten. Huvudmännen måste undersöka hur arbetet kan utvecklas för att ge stöd till rektorerna.

30 rektorer av 8000 är ju möjligen en något för liten urvalsgrupp, men man får väl lita på (!) att en myndighet har koll. Resultatet betyder i praktiken att skolinspektionen menar att 70 procent av rektorerna i "svensk skola" inte har ett väl fungerande pedagogiskt ledarskap, eller om man så vill ledarskap i all sin enkelhet. Att 70% av den brister i sin huvudsakliga rollfuktion.

Om det stämmer så har vi kanske svaret på varför svensk skola har upplevt en del problem med att ta steget in i "samtiden".

Nu vet jag att det inte är så överallt, det finns en uppsjö av fantastiska rektorer, men tyvärr var de inte en del av urvalet i denna studie. 

Det som dock är än mer  intressant med studien är hur man resonerar kring pedagogiskt ledarskap, man beskriver det som ett begrepp med många olika tolkningar. No shit!

Med pedagogiskt ledarskap menar Skolinspektionen:

"Pedagogiskt ledarskap är allt som handlar om att tolka målen samt beskriva aktiviteter för en god måluppfyllelse i relation till de nationella målen i skolan och för att förbättra skolans resultat så att varje elev når så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling. Det betyder att rektor måste ha kunskap om och kompetens för att tolka uppdraget, omsätta det i undervisning, leda och styra lärprocesser, samt skapa förståelse hos medarbetarna för samband mellan insats och resultat."

Inte direkt glasklart...lite mumbojumbo i min bok....men ok. MEN det är högintressant med en definition av ett ledarskap som inte innehåller det direkta ordet "leda" utan istället om att "tolka målen samt beskriva aktiviteter".... Alltså inte att leda och fördela arbetet för att "få till" processer mot ökad måluppfyllelse utan det räcker tydligen med att tolka och beskriva. 


Nä skolinspektionen, det där räcker inte på långa vägar om vi ska få svensk skola att ta mått och steg för att röra sig mot inte bara en framtid utan specifikt nutid och samtid.

Patetiskt...och lamt....

Håll i hatten...

Nya Projekt 2012

Hösten är här och det är dags att dra igång igen efter semestrar och annat. Det är också dags att återuppta bloggandet.

Först och främst hälsar jag Micaela Jonsson välkommen in i verksamheten. Det blir ett hektiskt år så det är bra med förstärkning. Micaela kommer bli projekt-koordinator och spindel i nätet.

Projekt som nu dras igång i regi av RAU (Rektorsakademien Utveckling):


Utveckling av ny hemsida (tillsammans med Holger Thorsin & Pär Haga)
Utveckling av en App för RAU (i samarbete med Cloud Nine)
Utveckling av nya föredrag för 2012/2013
Utveckling av innehåll för SETT2012 (Med Kistamässan & Stockholm Stads Utb.förv.)
Utveckling av aktivitetsinnehåll på BETT i London
Utveckling av en internationell dokumentärfilm (tillsammans med Videobrigade)
Utveckling av "Den Svenska Skolan" (tillsammans med AdvisoryBoard , Jörgen Wahl)
Utveckling av nya utbildningar kring kreativitet & ledarskap för skolledare

Fortsätter också med att skriva på nya boken...

Stay Tuned ....

Uppfinnare, innovatörer & att sno (låna) andras idéer...

Uppfinnare och innovatörer finns i alla samhällssektorer. Tyvärr uppmärksammas de oftast bara i företagsvärlden som de hjältar de faktiskt är, men de finns överallt. De finns i skolan, vården, brandförsvaret, idrottsrörelsen. Överallt där vi hittar människor. Skillnaden mellan en uppfinnare och en innovatör sägs vara att uppfinnaren "skapar något" med stor potential medan innovatören gör den tillgänglig för den breda massan. Ibland är uppfinnaren och innovatören samma person, men faktiskt oftare olika personer.

En uppfinning är ju en idé som sätts i verket, det vill säga resultatet av lyckad en kreativ process. Alla uppfinningen blir dock inte omedelbara succéer, tvärt om faktiskt. Det flesta uppfinningarna stannar i uppfinnarens garage, verkstad, skrivkammare eller köksbord. De funkar helt enkelt inte på det sätt man hoppats. Misslyckande? Ja kanske om man skapar uppfinningar för att andra ska tycka att man är ball. Nej om man ser det hela en lärprocess som i grunden är positiv och ökar möjligheterna att göra skillnad längre fram. Jag tror att de som ständigt lär och försöker igen är de som lyckas förändra ordentligt, men då krävs både uppfinnaren och innovatören. I samma person eller i par.

Skillnaden mellan uppfinnaren och innovatören tycks ligga i förmågan att se sammanhang, sikta på en framtid och lyckas med att nå ut med produkten, tjänsten, hjälpen, budskapet eller vad det nu än må vara. Men ofta är skillnaden, tycker jag mig kunna se, att innovatören vågar ta steget och kliva ut och säga

"check this out, it´s amazing".

Många uppfinnare har inte den förmågan, behovet eller kanske intresset överhuvudtaget. Därför tänker jag mig att den perfekta kombinationen är att bara anställa människor med massor bra idéer och sen mitt i detta peta in innovatörer som kan se sammanhang och samband och få saker att hända. Båda rollerna är ju livsviktiga. Samarbetandes.

Och detta med idéer och kreativitet handlar ju om att inspireras och ta andras idéer vidare, jag har tex aldrig kommit på något jag gjort själv. Det tror jag nämligen ingen kan hävda, helt enkelt eftersom det inte är sant. Man måste vara ödmjuk inför det, att idéer är fria för alla att andas och dra nytta av. Precis som luften är fri att andas. I alla fall tills idéerna skyddas av upphovs-, mönster- och varumärkesskydd m.m.

Men det här är också svårt eftersom människor ändå känner att idéer de kommit på är deras, ofta längre än vad som är rimligt. Därför brukar jag anstränga mig att vara så öppen som möjligt med att jag sällan eller aldrig kommer på något själv. Jag brukar också försöka hänvisa till personer som inspirerat mig, jag tänker att då kanske andra hänvisar till mig. Jag har säkert flera gånger glömt bort det, men det har i så fall aldrig varit meningen. Åandra sidan så om man tar någon annans idé och utvecklar den vidare, då blir just den idén att betrakta som "din". Det är ett givande och tagande, de bästa idéerna kommer ut flera olika personers kreativa processer över tid som liksom steg för steg förädlar grundidén till nya höjder.

“I don’t believe I have ever invented a line of thinking. I have always taken one over from someone else”.
Ludwig Wittgenstein

Här är ett exempel på hur en innovatör tänker, Les Paul, snubben som förändrade synen på gitarr helt och hållet. Företaget Gibson köpte hans idé om en en elektrifierad gitarr och initialt var övernöjda, men fick de kalla fötter efter ett tag och ville sälja idén vidare eller lägga den i papperskorgen. Man var rädd att den skulle döda den stora marknaden av (då) traditionella gitarrer. Med Les Paul lyckades till slut påverka dem till att inte göra sig av med den utan se framtiden komma och vara en aktiv del del av den. Här berättar han själv:

=:)

Om att föreläsa för 10-åringar

Nu ska jag berätta något som varenda lärare och rektor redan vet det mesta om. Men kan hända finns det någon som inte lagt märke till det. Vad vet jag? Jag har genom åren haft förmånen att föreläsa ganska mycket. Jag älskar verkligen att föreläsa.

(Det verkar vara en kompetensering för drömmen om att spela i ett riktigt rockband som aldrig slog in....än....)

Mest har det blivit föreläsningar för vuxna, men inte sällan ställs jag också framför unga människor, riktigt unga. Idag har jag föreläst 40 min om drömmar och idéskapande för 200 st 10-11 åringar.

Att föreläsa för hundratals 10-åringar är något väsensskilt jämfört med att hålla föredrag för vuxna. Det blir tydligt att vi är präglade på helt olika sätt. Medan det är hyfsat bekvämt och relativt enkelt att föreläsa för vuxna så kräver de unga en helt annan approach för att fångas av budskapen. Man märker tydligt att om man pratar om något som inte är superrelevant så stänger de av eller tappar koncentrationen.

Men om de bjuds in i samtalet och får vara delaktiga och blir lyssnade på så blir de omedelbart intresserade. Man måste vara på tårna från första sekund och beredd att hantera oväntade situationer när som helst.

Learning by doing i sin renaste form....

Man måste vara beredd på att byta riktning vilket ögonblick som helst. Det är den absolut bästa skolan för föreläsare att just prova på att föreläsa för några hundra 10-åringar. Säkert blir det ett uppvaknande för de som mest kör på rutin, denna farliga frestelse att vaggas in i och som en del märkligt nog strävar efter. Detta trots att vi vet att rutin idag är något annat än för 50 år sedan.

Föreläs på 10-åringar säger jag bara, först då vet ni om ni står pall för en föränderlig värld.

Detta vet som sagt varenda lärare och rektor, men för varje gång jag möter dessa situationer så lär jag mig mer och mer om lusten som driver oss till att lära och hur man skapar nyfikenhet. Och det är väl i alla fall det allra viktigaste i en värld som kräver allt mer av oss.

Jag lär, alltså lever jag....

Kreativitet, dagdrömmeri, lärande och idébrist

Kreativitet är en av framtidens mest värdefulla tillgångar. I en tid av allt snabbare processer blir förmågan att komma upp med nya lösningar, idéer, produkter eller tjänster som bygger värde bara viktigare och viktigare. Det är en fråga om kreativt lärande, snarare än om repetitivt återgivande av fakta eller beteenden. Den eller de som fastnar i det får redan idag snabbt stora problem.

Vi brukar ofta prata om kreativitet som att det gäller att använda fantasiresursen bättre, att det genom att utnyttja fantasin komma upp med nya fantastiska tankar. Fantasin handlar om kognitiva processer i hjärnan där vi skapar inre bilder fria från sinnen som syn, hörsel eller känsel. Fantasin är oerhört viktig, men kreativitet handlar också om något annat.

”Kreativitet är inte i huvudsak en medfödd genetiskt nedärvd egenskap, det är framförallt en övningsbar färdighet”

Färdighet i bemärkelsen att få saker att gå från fantasi till verklighet, i en bred mening naturligtvis. Det är först när idéerna får praktisk tillämpning som de blir riktigt intressanta för andra människor. Fram till dess kan man om man vill hårdra det "dagdrömmeri". Det är inte så att dagdrömmeri saknar värde, tvärt om. Dagdrömmeri kan vara ytterst verkningsfull om man också har förmågan att skrida till verket och genomföra. Dagdrömmare kan också fungera som inspiration åt andra som kan ta "drömmen" vidare, vilket då också betyder att samarbete, samverkan och kollaboration är avgörande metoder för att allas intellektuella kapital tas tillvara. Givet att man samtidigt försöker bryta ny mark och inte direkt falla alltför djupt in i gamla lösningar och fotspår.

Min egen erfarenhet av detta är att en av de viktigaste parametrarna är att "göra" går före "tänka för länge". Risken är nämligen att när vi tänker och tänker på en idé är att vi snabbt hamnar i problematiseringar som många gånger får stora konsekvenser, inte sällan i att vi av "rädsla för att göra fel" beslutar oss för att inte göra något alls. Idén dör.

Wether you think you can or think you can't you're right....

Henry Ford

Det gamla uttrycket "Det är inte brist på idéer som är problemet, utan brist på genomförare"

är därför mer högaktuellt idag än någonsin tidigare.

Mitt tips är därför att anställa "dagdrömmare". Lyssna på dem och samarbeta med dem, för i kölvattnet av dessa galningar kan riktigt stora värden skapas av bara farten.

=:)

Brev från orolig Framtid...

Hej världen.
Mitt namn är Framtiden och jag skriver till er för att ställa några frågor som jag inte finner svar på. Jag undrar om ett kortare yrkesgymnasium för de som är skoltrötta är så väldigt bra? Jag antar att tanken är att "befria de outvecklingsbara" från teoretiska studier och därmed spara resurser. I så fall är det ju den största satsningen i världen just nu som går ut på att medvetet sänka kunskapsnivån när alla andra länder gör allt för att säkra kunskapsutveckling. Jag läste om det i Dagens Nyheter idag och började fundera på vad förslaget egentligen betyder?

Jag har nämligen hört att kraven på teoretiska kunskaper och tänkande blir allt viktigare inom alla yrkesområden i samhället, att även praktiska yrken behöver människor med teoretisk bas. Om det nu stämmer, hur kan det då komma sig att man tycker det är bra att "oförbereda" en ansenlig mängd ungdomar bara för att de mitt i sin utveckling är lite trötta på skola? Är det då inte klokare att skapa utveckling av skolans arbete så att de får upp motivationen, eller är det för dyrt och jobbigt. Att sänka kunskapskraven verkar ju i nån mening enklare, det kan jag hålla med om.

Men hur smart är det?

Är det så, som det beskrivs i artikeln, att syftet i första hand är att minska avhoppen från gymnasiet och på så sätt snygga till siffrorna i statistiken? Eller är det för att tillfredställa ett stort behov på arbetsmarknaden av underutbildad arbetskraft. I så fall är det ju sensationella nyheter, eftersom det till motsats från andra delar av världen skulle vara en styrka att som individ att inte kunna så mycket just i Sverige.

Om det nu är så bra som ministern säger så är det ju jättebra, för om 10 000 ungdomar per år går ut gymnasiet utan teoretiska kunskaper så blir ju det en jätteresurs för Sverige. På 10 år har vi 100 000 nya lågutbildade personer. Om minsterns tes däremot inte håller så blir det ju å andra sidan en mänsklig katastrof för de inblandade, dvs vi alla.

Om jag får råda, i egenskap av Framtiden, så skulle jag satsa på att få de 10 000 ungdomarna nyfikna och motiverade för att lära och på ett 10-årsspann skapa 100 000 bättre förberedda individer för det samhälle jag just nu står och blickar ut över. För det jag ser är ett ännu mer komplext samhälle, mycket olikt det ni nu jamsar runt i.

Jag undrar om inte Eva-Lis Siren är något på spåret här:

– Man kan inte lura ungdomar att tro att de klarar sig utan svenska, engelska och matematik och att den här korta utbildningen ger dem möjligheter på arbetsmarknaden. Särskilt inte när vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet och dessutom en debatt om höjd pensionsålder, och beredskap för att byta arbete några gånger under yrkeslivet, säger Sirén, DN 10 feb 2012

Tänk efter före du tänker om....

Mvh

Framtiden



Hälsningar Framtiden

USA hårdsatser i den globala kunskapskapprustningen

I November 2010 skrev jag här om USAs kommande satsningar på förnyelse av skolan. Det handlade om "the grand challenge" som ni kanske kommer ihåg. Det var startskottet på en eggresiv förändring för amerikansk skola som man menade tappat kontakt med samtiden. Man såg sig nödgade att skapa en utveckling där lärare lämnar sin "ensamvarg-position" i klassrummet till att samarbeta mer inom och utom klassrum och ämnesgränser, att koppla upp alla skolor mot höghastighetsinternet, att utveckla mätandet av kunskaper utifrån en modern och fräsch utgångspunkt m.m.

I veckan släpptes en stor kampanj av Arne Duncan, utbildningsminister, där man bland annat deklarerade att alla skolor ska lämna de tryckta läromedlen och gå över till digitala, läs mer på Stefan Pålsson utmärka blogg.

Det är tydligt att USA inser att ett modernt lärande, som naturligtvis sträcker sig bortom digitala läromedel, är nödvändigt för att stärka en kunskapsutveckling som rimmar med de krav som det samtida och framtida samhället ställer. Inte minst utifrån vad som händer i den globala:

Kunskapskapprustningen

Sverige ligger långt fram inom det moderna pedagogiska området, faktum är att vi är bäst i världen. Och vi är det utan att staten satsat dramatiskt på att få det att hända.

Det hela har istället startat ute i framsynta kommuner, fristående huvudmän, enskilda aktörer och inte minst hos nyfikna fantastiska lärare.

Tvärtom, vår utbildningsminister visar ständigt prov på att frågan om pedagogisk utveckling i riktningar mot en mer modern skola ligger på nivå som tangerar "en ickefråga".

Är det då klokt att staten tar täten i en sån här omfattande kunskaps- och samhällsförändring vi befinner oss i? Både ja och nej skulle jag säga.

Staten har aldrig varit särskilt bra på innovation, regelverk och politiska agendor står ofta i vägen för nyfikenhet och prova på mentalitet. Så ur det perspektivet ställer jag mig tveksam till att staten skulle klara av att driva igenom stora utvecklingsförändringar. Inte omöjligt så klart, inget är omöjligt i min bok. Men just nu tror jag förutsättningarna för det är, låt säga det diplomatiskt, inte direkt optimala.

Vår utbildningsminsiter skriver förvisso inte längre sina nyhetsbrev på skrivmaskin, utan med dator, deklarerande han i ett försök att minska effekten av ett oerhört plumpt uttalande om läsplattor. Men hans inställning i grunden tycks vara solklar, våra skolor behöver inte anpassa sig till Internets närvaro. Skola är skola, helst för evigt. Med den ingången så tycker jag nog att en nationell strategi vore ännu mer förödande.

Däremot tror jag att det behövs en nationell samling runt behovet av att förbättra skolan så den rimmar mer med samtiden och framtiden. Och det finns starka rörelser ute i kommuner och fristående huvudmän. Fantastiska lärare bryter varje dag ny mark för pedagogisk och didaktisk utveckling. Otroligt omvärldsmedvetna rektorer och förvaltningschefer finns också därute. Även skolpolitiker som uppvisar stort mod i att satsa på att modernisera skolan.

Men jag eftersöker en ännu större nationell samling.

Den nationella samlingen bör grundas i att partnerna, arbetsgivare och fack, till att börja med samlar sig runt frågan, vad vill vi att skolan ska vara? Hur ska den se ut? Vad behöver samhället för att tillgodose sina behov i samhällskroppen? Hur ser lärarprofilen ut framöver, vad behöver de ha med sig? Vad behöver individen i samhället för att klara sig? Vilket lärande backar upp detta?

Jag imponeras av Arne Duncan, som vågar utmana det pedagogiska etablissemanget och sok dessutom lyckas samla parterna mot ett nytt lärande.

Nu startar Rektorspanelen

Nu startas en ny viktig instans för skolutveckling i Sverige. Tankarna är hämtade från olika håll, men går sammanfattningsvis ut på att erbjuda ett antal särskilt utvalda rektorer (150-200) att ingå i en "panel" där vi kontinuerligt stämmer av olika frågor runt tex skolutveckling, lärande, ledarskap, samhällsutveckling, ungdomar. Syftet är att låta rektorer få delta aktivt i utvecklandet av frågor för opinionsbildning eller andra aktiviteter som för svensk skola framåt.

Mer information om detta kommer så småningom upp på www.rautveckling.se

Med hjälp av "Rektorspanelen" kan vi tillsammans bygga direkt-kunskap om hur svensk skolas viktigaste chefer, rektorerna, tänker i olika frågor, och genom det påverka olika delar i samhällskroppen att ta ett mer aktivt ställningstagande i frågan om svensk skolas framtid.

Vi kan också låta rektorerna stämma av viktiga frågor med sina lärare och på så sätt få med hela skolans personal som indikator på var skolor står i olika frågor.

Rektorspanelen kommer att bestå av ett par hundra aktiva rektorer (gr, gy), förskolechefer och skolchefer med geografisk spridning över landet och som representerar skilda en spridning inom det socioekonomiska spridnigsfältet. Det är viktigt eftersom vi vill ha så stor representation för svensk skola som möjligt.

Vi söker nu intresserade rektorer för en "första grupp". Maila fredrik@rektorsakademien.se

Work in progress...

BibMeet 2012

På SETT2012 kommer vi erbjuda alla som är intresserade av skolbibliotekens roll i det moderna lärandet en särskild aktivitet. det är ett samarbete med nätverket BibMeet. Skolbibliotekarier och passionerade skolbiblioteksanvändare berättar i snabbt tempo om; litteratursamtal med twitter, omistliga databaser, bibliotekskunskap med geocaching, QR-koder, källkritik och mycket mer... Allt filmas, taggas och streamas.

Alla som deltar i konferensen är varmt välkommen att dela med dig av ideer och erfarenheter eller bara lyssna. Uppge i din anmälan till SETT om du vill delta aktivt på BibMeet. Skriv gärna ämnesområde. Efter BibMeet är det mingel!
BibMeet arrangeras av Medioteket, elisabeth.soder@stockholm.se och Skolbibliotek.se, cbengtsson2@gmail.com i samarbete med SETT2012.

Registrering till konferensen http://www.settdagarna.se

I regeistreringen kan du också ange om du vill bidra aktivt som "talare" och bidra till innehållet.

Följ SETT2012 på Facebook: http://www.facebook.com/SETT2012

Följs SETT2012 på Twitter: @SETT2012

Den Nya Rektorsutbildningen

Nu startar vi tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting en ny rektorsutbildning med namnet Den Nya Rektorsutbildningen. Innehållet har tagits fram i ett lärdesignarbete mellan Rektorsakademien Utveckling och Hyper Island, Sveriges absolut mest intressanta ledarutvecklare med verksamheter i Sverige, England och USA.

Anmäl dig här: www.rautveckling.se

Det som präglar Hyper Island och Rektorsakademien Utvecklings gemensamma intresse- och kompetensområde är lärande, ledarskap och modern kommunikation utifrån ett globalt och lokalt (glokalt) perspektiv på samhällsutveckling. Det har gjort att vi med våra respektive spetsinriktningar lyckats sätta samman en riktigt relevant rektorsutbildning där systematisk verksamhetsutveckling står i fokus, med skolutvecklings-rötterna rakt ned i det konkreta som rektorer har att omfamna varje dag.

SKL kommer att ansvara för dels kvalitetsarbetet och input i det vidare utvecklingsarbetet, det vill säga säkerställa kvaliteten.

Utbildningen som omfattar teorier och modeller inom ledarskap, lärande, kommunikation och förändringsarbete vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Utbildningen är 2 terminer lång och startar 21 mars, i Stockholm i närheten av Telefonplan. Fler starter kan komma i fråga om stort intresse finns, eventuellt redan i augusti 2012.

Se Filmen:

Den Nya Rektorsutbildningen from Hyper Island on Vimeo.

Pressmeddelande från Sveriges kommuner och Landsting

Ny rektorsutbildning med fokus på ledarskap

Rektorsakademien Utveckling och SKL startar tillsammans Den Nya Rektorsutbildningen. Programmet ska stärka rektorers ledarskap för att kunna möta den svenska skolans förändrade krav.

– Behovet av en mer konkret rektorsutbildning som kompletterar den statliga är stort. Samhällets förändringar i en allt mer global och digital värld ställer helt nya krav på skolan och inte minst skolans ledarskap, säger Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting.

Rektorer och förskolechefer behöver rätt förutsättningar och rätt kompetens för att lösa sitt uppdrag. SKL och Rektorsakademien har lyssnat på cheferna i svensk skola och vad de anser krävs för att de ska kunna utföra sitt uppdrag på bästa sätt. Resultat är en ny fortbildning med fokus på det dagliga ledarskapet.

Utbildningen startar i Stockholm den 21 mars och vänder sig till rektorer och förskolechefer, såväl i kommunal verksamhet som med fristående huvudmän. Ett krav är att man har genomgått den statliga utbildningen.

– Den Nya Rektorsutbildningen är unik i sitt slag. Utbildningen anpassas utifrån skolans nya villkor och håller den höga kvalitetsnivå som krävs. Det visade den tre dagar långa pilotutbildningen med 13 rektorer och förskolechefer som genomfördes innan jul, säger Fredrik Svensson, Rektorsakademien Utveckling.

Utbildningen sker i form av föreläsningar varvat med workshops. Deltagarna får utveckla sitt ledarskap och sin förmåga att reflektera, ge och ta feedback samtidigt som de arbetar med sin egen verksamhet. Praktikfall och möten med framgångsrika chefer och ledare i och utanför skolan är andra viktiga inslag.

Utbildningen har tagits fram i samarbete med och leds av bland annat processledare från utbildningsföretaget Hyper Island.

Fakta:
De teorier och modeller som Den Nya Rektorsutbildningen utgår från vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Utbildningen har ett vardagsnära perspektiv så att deltagarna kan koppla teorier, metoder och verktyg till sin egen verksamhet. Områden är bland andra:
• Ledarskap
• Kommunikation, retorik, svåra samtal och förhandlingsteknik
• Grupputvecklingsprocesser och grupphandledning

Utbildningen består av 13 heldagar under två terminer. Den Nya Rektorsutbildningen planerar att genomföras på fler orter i Sverige. Det kommer också att vara möjligt att skräddarsy utbildningar för kommuner och fristående huvudmäns unika lokala behov.

Den Nya Rektorsutbildningen skall inte förväxlas med Skolverkets Rektorslyftet eller Rektorsprogram.