Om morötter, piskor och "att kissa på sig"...

Det finns en allmän tendens i skolpolitiken att ägna sig åt den gamla klassiska "morot eller piska" i en förhoppning om att detta ska leda till fantastiska resultat. Det senaste i raden är Folkpartiets premie fpå 25-75000 kr i premie ör att locka fler att utbilda sig till lärare naturvetenskapliga ämnens i skolan.

När det inte hjälper att skälla på lärarstudenter och vifta med problemen utan att egentligen göra något som ger effekt innehållsmässigt i utbildningen, så kan man tydligen vända på klacken och locka med pengar (DN 2014-03-02)

Jag ägnade gårdagen åt att ställa frågan, "Jag undrar lite hur ni tänker kring detta?", till framförallt lärarstudenter, lärare och rektorer och jag  fick faktiskt inte en enda positiv reaktion. Nej det var ingen vetenskaplig undersökning, men tillräckligt innehållsrikt för mig att tänka:

"Det känns skönt att skolans profession sätter innehåll före form, kosmetika och växelpengar"

Många menade att det ju är en kortsiktig och rätt dålig affär i grunden, att det är fel att polarisera, att pengarna behövs på annat håll, att det verkar konstigt att sänka studiemedlem för alla för att finansiera premier till vissa, att vi attraherar fel personer på fel bevekelsegrunder att söka till att bli lärare, att vi faktiskt behöver fler språklärare och att de minst lika svåra att finna m.m. 

Ambitionen i förslaget är naturligtvis god, det betvivlar jag inte, men det känns lite desperat kan jag tycka. Vill man öka statusen och attrahera fler att söka till dessa ämnesinriktningar, och andra, bör vi koncentrera oss på innehållet och börja prata om vad vi vill ladda begreppet lärarstudent med för värderingar och berättelser. För om berättelsen är 75 000 kr så känns det återigen som lite "brist på idéer".

På Lärarförbundets Skolledarkonvent gjorde förra veckan vi en Talkshow om identitet och attityder till skolledaryrket, och några saker som återkom i samtalen var att vi för att öka attraktiviteten måste börja lyfta goda exempel i samhällsdebatten.  Vi måste visa hur spännande yrket är och förändra strukturer som gör att "behov möter resurser" i yrkesutövningen. Det visade sig att 66% av skolledarna som var där funderat på att lämna yrket. Folk börjar bli rätt trötta på att hela tiden beskrivas som "ett problem" och att se hur vardagen faktiskt inte tillåter eller ger reella möjligheter att skapa en en "likvärdig skola.

Valfläskandet kommer givetvis att öka i omfattning framöver men låt oss vara på det klara med att det egentligen handlar om en enda sak: Nämligen att det måste finnas ballans mellan

MÅL
METOD
RESURS

Tre perspektiv som hänger ihop och det går inte att sopa det under matten och försöka få folk att en näve växelmynt påverkar människor att fatta livsavgörande beslut. Det är folk för smarta för.

Det där med morötter fungerar lika dåligt som piskor, det vet framförallt vi som sysslar med lärande. Det är lite som att kissa på sig, det är varmt och härligt till en början, men det blir rätt kallt efter en stund.