Det finns få saker som gör att ens vidvinkel minskar än avsaknad av input. Nya perspektiv och nya tankar som kan få alla att börja reflektera över om det man gör verkligen är "rätt saker". Omvänt så finns de lika få saker som gör att synfältet ökar som att tex besöka skolor och ta reda på "hur de gör för att lyckas".
När man besöker skolor tex så märks det tydligt vilka skolor som lägger vikt vid att skapa kanaler för ny input och de som inte vill, orkar eller ens tycker det är viktigt utan hellre ägnar sig åt att behålla den kultur de har. Det behöver inte omedelbart betyda att dessa är en sämre skola än de som jobbar aktivt med input, men på sikt riskerar de att inte utvecklas i samklang med samhällsutvecklingen. Det handlar ju i sammanhanget mycket om att få saker "gjorda" och första steget är såklart att förstå att man måste få "saker gjorda".
På onsdag åker jag, tillsammans med några skolledare från Stockholm Stads Utbildningsförvaltning, till Manchester för att besöka en skola som själva lägger stor vikt vid att söka nya perspektiv och som samtidigt generöst bjuder på sina erfarenheter till andra. Deras resa visar att det går att lyckas och man kan lära mycket av att förstå drivkrafterna som skapat denna "förflyttning".
Det här handlar om en skola som lyckats med att ta sig från elände till "success" i en minst sagt komplicerad socioekonomisk kontext. Tricket har varit att genom grundläggande ledarskapsstrategier bredda, öppna upp och förändra elevers, föräldrars och medarbetares beteenden kring den didaktiska situationen. Det blir djupdykning inom ett par olika områden och en avslutande workshop, upprättande av en "action plan" och fortsatt processande när vi kommer hem.
Det är fantastiskt roligt att se hur Stockholmsrektorerna som ingår i projektet drivs av grundtanken att "vi måste vidare". Jag beundrar skolledare och lärare som ständigt hittar driv och engagemang.
Återkommer i ärendet.
No comments:
Post a Comment