2009 och ny resa till SkolKina :D

Den nya boken är under produktion och min senaste Kinaresan har givit mig många nya infallsvinklar kring den framtida skolan. Framförallt förståelsen för i vilket sammanhang kompetens och kunskap blir konkurrenskriterier i den alltmer globaliserade världen. För så är det.

Kina är ett gigantiskt land med 1.4 miljarder invånare. Om 20% av befolkningen får högre kompetens och samma eller större kreativ förmåga så väntar en västerländsk utslagning av gigantiska proportioner. Dagens finanskris kommer antagligen att liknas vid rena högkonjukturen skulle jag gissa. Det är få nordbor som tänker på detta, särskilt beslutsfattare. Det är därför jag planerar denna nya bok. En bok med titeln:

"... Globaliseringens kölvatten"

Och jag har tänkt mig att göra två varianter av boken, en för oss som brinner för skola och en för de som brinner för frågor rörande arbetslivet eller "näringsliv". De båda böckerna får också i så fall olika titlar. En med titeln "Lärande i Globaliseringens kölvatten" och en "Jobben i globaliseringens kölvatten". Samma utgångspunkter men vinklade ur två målgruppers olika sätt att tänka, med ambitionen att de båda så småningom närmar sig varandra.

Nu väntar i alla fall en ny resa med start den 13 februari 2009. Fokus denna gång kommer att vara besök av skolor, företag, myndigheter och universitet. Dessutom kommer jag att försöka snoka upp skolor i Kina som kör "en till en" på olika sätt, dvs pedagogisk verksamhet som bygger på att alla elever har varsin laptop, oavsett det är ett Linux, Windows eller en Apple. Den gängse bilden hos 99% av svenskarna kring Kinesiskt skolsystem är ju att det är gammalmodigt och extremt auktoritärt med enbart traditionell utlärningsprincip. Vilket naturligtvis i de flesta fall stämmer mycket väl, men vad händer när Kineserna i sin hunger hämtar in även det pedagogiska försprånget som vi har med fokus på modern inlärning, kreativitet, kritiskt tänkande, demokratifokus, grupporienterat etc? Finns det Kinesiska skolor idag som är på väg att bli eller redan är toppmoderna? Naturligtvis. Och det är dem jag tänker försöka hitta och besöka.

Det sista fokuset blir ungdomskultur, musik och populärkonst och vilken betydelse det får för utvecklingen för de unga i Kina.

Ni som har idéer eller tips får mer än gärna dela med er av dem.

Boken kommer bli klar i vår och jag lovar bjuda in trogna bloggläsare till partyt som vanligt. Var och när det blir är fortfarande osäkert men det kommer antagligen att bjudas på nåt gott från Kina.

:-D

Dansbandsaktiv lärare blev uppsagd

Publicerad: 24 juni 2008

Hans anställning som estetlärare var en vecka gammal när skolans rektor gav honom sparken. Lärarens medverkan i ett dansband var högst omoralisk och stred mot skolans värdegrund, ska rektorn ha sagt enligt en anmälning till JO.

Enligt den sparkade läraren hävdade rektorn att den övriga personalen på gymnasieskolan utanför Västervik inte kunde acceptera en dansbandsmusiker till kollega, och att barnens föräldrar förmodligen inte heller skulle göra det.

Så här skriver den uppsagde läraren i sin JO-anmälan: ”Rektorn upplevde att mitt band var så högst omoraliskt att han avrådde mig från att överhuvud taget ägna mig åt undervisning. Han påtalade även att han hade makten att avgöra min framtid som lärare.”

Får man inte spela i dansband och jobba i svensk skola? Får man inte gilla vilken musik man vill? Vilken musik är tillåten? Vilken är inte tillåten? Vilka del i värdegrunden omöjliggör aktivt deltagande i musikorkestrar? Vad är moraliskt betingat godkänd musik? Vilka andra fritidsintressen är av omoralisk art? Vilken musik spelar rektorn i hemlighet, och vilken lyssnar hon/han på i smyg? Vilka musikstilar ska man inte ta upp till diskussion i ämnet musik av moraliska skäl? Många intressanta frågor blir det? Finns det fler?

:-D

Lärare viktigaste yrket...

En liten artikel i DN säger att det enligt högskoleverket är allt färre som väljer läraryrket. Inte så konstigt eftersom yrket framställts av diverse aktörer som ett av de värsta och farligaste som finns. En del har till och med kallat det en krigszon, med små resurser och som ett mer mindre otacksamt lågstatusjobb.

"Allt färre vill bli lärare. Lärarutbildningen fortsätter att tappa sökande och det är främst männen som vänder yrket ryggen, enligt en rapport från Högskoleverket som presenteras under fredagen."
DN 19 dec 2008

Det kommer bli tufft när 40 talisterna nu lämnar sina arbetsplatser. Vem ska ta över har man tänkt sig? Och vilka skall förbereda våra barn och unga för den alltmer komplexa och globaliserade värld vi går mot?

Dax kanske att ändra på bilden av läraryrket nu under 2009 och istället marknadsföra det som den fantastiska arbetsplats den är. Och som den i särsklass viktigaste yrkesrollen vi har i vårt samhälles framtidsbyggamnde. Om vi nu verkligen vill ha de vassaste människorna till att utveckla våra barn? Vill vi det får vi också se till ta ansvaret att locka dem till yrket och inte skrämma iväg dem.

Att det ska vara så svårt att lyfta skolans betydelse till dess riktiga och rimliga nivå?

Jag tänker börja:

Människor som arbetar i skolan är viktigare än: skolpolitiker, svetsare, poliser, säljare, bankanställda, rallyförare, rockstjärnor, TV.-hallåor, busschafförer, forskare, snickare, psykologer, socialsekreterare, Fredrik Virtanentyper, journalister, skådisar, företagare, miljonärer, sjuksköterskor, bagare, affärsbiträden, receptionister, mekaniker, officerare, optiker, veterinärer, läkare, processtekniker, taxichafförer, besiktningsmän, mäklare, skolverketanställda, godiskioskägare, nätverkstekniker, programmerare, direktörer, affärsänglar, kriminalare, resturangfolk, entreprenörer, leksakstillverkare, yrkesbloggare, ståuppare, föreläsare, fackrepresentanter m.fl.

:-D

"Julen är här...", för många unga ett helvete...

Det finns all anledning att i dagarna fundera över det här med jul. En härlig tid för många med social samvaro, glädje, glada barn, god mat, snöbollskrig, välförtjänt vila och eftertanke. Att kunna sitta i sin fåtölj, läsa en god bok och känna glöggdoften från spisen och tänka: "Ah så skönt det är med jul ändå"

Men julen är inte enkom fantastisk, i alla fall inte för alla.

Många unga kommer få 20 ångestfyllda dagar av absolut helvete

Vi glömmer att dryga 16% av våra unga växer upp i dysfunktionella familjekonstellationer med inslag av fysiskt och psykiskt våld inom hemmet, alkohol och narkotikamissbruk. Och begynnande lågkonjunktur torde pressen i dessa familjer öka. Jag läste för något år sen en artikel som tog upp ett liknande resonemang där det berättades om elever som inte ville gå hem på avslutningen. De var oroliga för vad som skulle hända i jul därhemma. Om en ung människa inte vill gå hem till jul känns det uppenbart att något inte är rätt ställt. Och här har skolan alla möjligheter i världen att ingripa, i de allra värsta fallen där "familjen" av olika skäl inte alls finns skulle jag nog kunna tänka mig att erbjuda en fristad under julen. Jag inser att det inte är skolans, pedagogers eller skolledares ansvar kring vad som händer i elevers familjeliv. Men samtidigt har jag svårt att distansera mig från det faktum att unga människor far illa. Kom också ihåg att många av dessa trasiga själar är de som är utåtagerande, mobbar och eller har andra negativa kompensatoriska bekräftelsemönster. Kanske är det därför de inte får hjälp? Men vems fel är det egentligen att det hamnat där de hamnat? Deras eget? Skall de straffas genom att få än mer helvete? Eller skall de få kärlek omtanke och bekräftelse? Vem ska i så fall ge dem det? Hur länge skall vi anmäla till socialen och sen borsta av oss ansvaret från axlarna och slå upp en ny sida i boken?


För att komma till rätta med denna typ av problem måste det till förändring. Inte förändring av första ordningen, dvs att man petar lite i den rådande strukturen. Utan förändring av andra ordningen, där man tillför helt nya strukturer och lösningar som tar utgångspunkt i de yttre omständigheterna. Förändring av första ordningen känner du säkert igen väl i din skola eller ditt företag, omorganisationer, ansvarsförskjutningar och lite annat på ytan. Förändringar av andra ordningen är vi mer ovana med att hantera eftersom de oftast kräver ett helt annat beteendemönster och ganska stora ingrepp i våra vanemönster. Men det är förändringar av andra ordningen som har chans att påverka resultatet väsentligt. Faktiskt oavsett vad vi talar om för utmaningar eller problem.

Jag kommer att återkomma till detta under 2009.

Nu vill jag inte lägga sordi över din planerade härliga jul. Inte alls. Jag vill bara be dig vara uppmärksam på din omgivning under jul och nyår. Alla har det inte som du. Njut av det du har och dela med dig till de som inte har, det kan kanske räcka med en blick, ett leende eller en kram. För de som aldrig möter sådant är det kanske en förändring av andra ordningen. Vi har alla ett ansvar.

Fredrik Svensson

Blodsugare & TV-program

Först och främst så vill jag verkligen tipsa dem som inte läst "Låt den rätte komma in", ni vet den där vampyrboken som nu blivit film. Skriven av ståupparen John Ajvide Lindqvist. Ni som känner mig vet att jag, av olika skäl, bara läser max 1-2 böcker om året så därför är det bara bra böcker som lyckas fånga mig från sida ett till eftertexten. Det gäller ju övrigt alla för den delen, så särskilt unikt är det inte.

Denna blodstänkande och ämnestabuspäckade bok har ett budskap bakom vampyrbeklädnaden som alla borde ta till sin egen eftertänksamhet. Jag talar om mobbing och utanförskap. Läs den för guds skull. Och inse tex att medvetenheten om mobbing och utanförskap trots allt tagit några kliv sedan 1981 då denna historia utspelar sig. Inte så många och stora kliv som vore önskvärt kanske men ändå.

För det andra vill jag slå ett slag för Skolfront, vars team på plats före sändning är riktigt riktigt riktigt proffsiga. Förra torsdagen var jag på besök hos dem och snattrade vad som hänt 2008. Medverkade gjorde även Mikael Wendt och Filippa Mannerheim. Det blev ett kort men sjysst panelande tycker jag. Se programmet Skolfront här.

:-D

Digital Kompetens, en ödesfråga...

Kompetens är ett svårt ord. Det finns nästan lika många definitioner som det finns människor känns det som ibland. Sätt två personer som sysslar med lärande i olika former i samma rum och de kan gladeligen diskutera begreppets detaljbetydelse i minst ett par timmar utan att bekymmra sig det minsta över att de spiller både tid och energi. Varför kan vi aldrig enas om vad det står för? Problemet är att det inte finns någon enhetlig definition, vilket å andra sidan har sina poänger, vi kan tolka och sätta vårt eget sammanhang i det. Konsekvensen blir tyvärr att vi får svårt att sätta definitioner i konkret praktik. Vem har rätt? Vem har bäst synsätt? Det är bara att konstatera att vi närmar oss den från olika håll, vi har olika starting points. En del definierar begreppet snävt och enkelt så de slipper förändra sig och sina processer och en del djupdyker in i det dunkla och verkar ibland aldrig lyckas hitta ut igen.

Plötsligt förändras världen runt kunskapsnomaderna och nya begrepp uppstår, tex "digital kompetens". Förvirringen blir närmast total och man anar att år kommer passera innan man diskuterat frågan helt klart. Men nu har EU kommit med en definition för att förenkla för oss.

EUs allmänna direktiv kring lärande kretsar kring de 8 nyckelkompetenserna sett ur perspektivet "det livslånga lärandet". Man anser alltså att det finns 8 gemensamma kompetenser som medborgarna i EU skall ha. Och som jag tolkar det alla medborgare, dvs både elever i detta fall och pedagogisk personal och chefer. Detta kan man förstås ha åsikter om men om EU satt ned foten så kan man nog anta att det får visst genomslag. Hur som helst så ingår digital kompetens som en av dessa nyckelkompetenser:

Modersmål
Främmande språk
Matematiskt kunnande
Digital kompetens
Initiativförmåga/ företagaranda
Lära att lära
Social och medborgerlig kompetens
Kulturell medvetenhet

EUs definition av digital kompetens lyder:

"en säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT- färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet."

För detta krävs sammanfattningsvis enligt samma deklaration kunskaper, färdigheter och en reflekterande attityd till information och dess värde.

I någon mening känns detta direktiv eller definition naturligtvis helt relevant men det är nu det börjar köra ihop sig.

"You can talk the talk but can you walk the walk?"

Hur man tar detta till praktisk verklighet är en helt annan fråga och som jag menar en viktig ödesfråga för Sverige som kunskapsutvecklare i en global värld. Det är dax för alla som är intresserade av IKT, medierikt lärande, IT i skolan, digitala lärandet (kärt barn har många namn) att sluta upp och verkligen anstränga oss för att påverka och få igång realiseringen av det vi talar så fint om, nämligen "digital kompetens".

I februari genomför det fristående nätverket Rektorsakademien en seminarieturné (nätverksträffar) i Mälardalen, Västra Götaland och Skåne på temat "digital kompetens". Syftet är att väcka frågan ordentligt och låta deltagarna vara med oss och kunskapa i ett vad vi kallar "klokskapande". De nya kunskaperna, idéerna, tipsen, resonemangen etc som kommer fram i det fokuserade seminariet kommer publiceras i en "klokskapsbok". Vi utgår helt enkelt från att kunskapen finns ute i nätverket och att alla försök att sätta riktningen "von oben" inte är att föredra. Det är hos professionen och experterna med fingrarna i myllan som vi sannolikt hittar på svaren kring frågor runt "HUR". Seminarierna är öppna för skolledare och pedagoger med intresse för skola, näringsliv och framtid...

:-D

London Calling!

För tredje året i rad anordnar vi en exklusiv nätverksträff för de som reser till BETT Show. Träffen arrangeras i samarbete med Apple och vi riktar oss till dig som är nytänkande, nyfiken och som söker ny inspiration och nya kontakter.

Kl 21.00 slår vi upp dörrarna till den tredje nätverksträffen i London på den anrika adressen 235 Regent Street. Denna gång är intresset större än någonsin för vår träff så vi har bytt lokal och höjt nivån på innehållet.

Temat går i “internationell utblick” och vi kommer att få ta del av tankar från representanter från Europa, Sverige och till och med Kina under kvällen.

21.10 Inledning Helena L´Estrade, Rektorsakademien & Ove Lidström Apple
21.20 Cecilia Schedvin om sin nya roll på Rektorsakademien och vad hon hittills sett som omvärldsbevakare med fokus på IT och lärande i skolan.
21.30 Elisabeth Helleström, Commersial Research Executive MTV Networks, Nordic Region. Elisabeth kommer att berätta om trender och attityder till lärande och arbete hos ungdomar ur ett intrnationellt perspektiv.
21.50 En representant för utbildning inom “European Commision”
22.00 Fredrik Svensson Rektorsakademien berättar om Kinesisk utbildning/skola och hur långt man kommit kring införandet av datorer och digital kompetens Kinas utbildningssytem.
22.15 Leo Qi, en Kinesisk ung student ger sin bild av hur unga i Kina tänker kring utbildning, globala jobbmöjligheter och om Kinas vision om att bli världsledande inom kunskapsutveckling
22.30 Fortsatt mingel
23.00 Slut

Förutom spännande information ger vi er också möjligheten att mingla och knyta nya kontakter bland de drygt 350 lärare, skolledarna och politiker som redan anmält sig, innan programmet blivit klart.

Vill du anmäla dig redan nu för att säkra en plats innan hela programmet är spikat ut så går det bra att göra det på Rektorsakademiens hemsida.

My best friend BlackBerry Bold

I dagarna har jag via vännerna på Telenor kommit i kontakt med mobiltelefonen och e-postmaskinen BlackBerry Bold. En fullkomligt lysande telefon med enkel access till både telefonering, sms, mms, e-post och surf på nätet. Dessutom GPS (denna iof märkliga funktion) och en handfull andra småmysiga applikationer som förenklar vardagen. Men mest av allt är jag förstås förtjust i "Push-Mail" funktionen, dvs att telefonen konstant checkar mail mot mailservern och låter mig hela tiden vara uppdaterad kring vad som händer i min mailbox. Mailen som avancerade sms kan man säga. Och den piper inte då mailen ramlar in, utan blinkar lite försynt till mig där på tunnelbanan eller i rulltrappan på Åhlens. Och så synkar den såklart med min dator också på ett perfekt sätt.

Och varför är nu detta intressant kanske du frågar dig? Jo därför att det minskar min stress och oro eftersom jag har större möjlighet att planera och påverka min arbetssituation. En stress som annars alltid sätter in efter möten, föredrag och annat då jag sätter mig ned igen vid datorn och möter de horder av mail som hunnit landa sedan jag sist satt framför skärmen. BlackBerryn minskar inte antalet mail men den låter mig hålla bättre kolla på mailen över tid. Den ger mig nämligen möjlighet att enkelt snabbsvara på bussen, mellan möten, under möten, vid sidan av möten m.m. En mer konstant mailfördelning över arbetsdagen helt enkelt. det är BRA för mig.

Och du:

Den går också att stänga av...rent tekniskt alltså....

Att snabbt, direkt i mobilen, kunna ta del av bifogade dokument som är vanliga, typ Word Excel och Pdf etc är ju heller ingen nackdel om man säger så.

Jag tror nämligen att en del i informationsstressen är just att inte ha chansen att i tid påverka sin situation, som det faktiskt innebär då man inte har informationen inom räckhåll utan att ständigt oroas över den växande högen i "inkorgen". En "hög" som är en del av det naturliga arbetet idag, och dessutom en hög som det är lönlöst att "önska bort". Det är lätt att säga att man önskar att mailen försvann eller att vi skulle må bättre utan mobiler men det är samtidigt en utopi. Dessa kommunikationsformer kommer inte att försvinna för det, däremot kommer de byta skepnader över tid. Vilket är omväxlande och uppfriskande. Ungefär som en fruktsallad!

Det vi behöver är istället ständigt nya lösningar för hur vi efter våra individuella förutsättningar kan skapa oss en metodik i arbetet som inte bara gör oss effektiva utan även i samma utsträckning ger oss möjlighet att kontrollera informationstrycket.

För mig är BlackBerry precis det jag behövde.

Tack för det vännerna på Telenor !

"Lika självklar som pennan"

För några år sedan medverkade jag i en film som Apple gjorde på temat 1-1. Det som nu håller på att bli verklighet för allt fler elever i svenska kommuner och enskilda skolor. "En pedagogisk rörelse mot ett modernt lärande där alla elever har en egen dator som används med en utklarad pedagogisk tanke och lärstrategi".

Detta handlar inte om de skolor som köper in en dator som reklamjippo. Jag pratar om de skolor och kommuner som lägger in teknologi i det pedagogiska tänkandet och lärmodellerna. I filmen visar skolledare och lärare tydliga och självklara exempel på att processer i lärandet får andra uttryck och att eleverna förbereds på ett annorlunda sätt för det samhälle de skall ge sig ut i sen (som vi vet lite om men ser drag av riktningar i).

I de skolor som satsar på riktig 1-1 oavsett teknisk operativ plattform (Pc eller Mac) kan man se hur fokus går från envägskommunikativ och förmedlad utbildning till dubbelriktad, involverande och skapande kunskapsperspektiv. I filmen råkar jag använda "metaforen" att en dator snart är lika självklar som pennan. Något jag är 100% säker på snart är en realitet.

Att tro något annat är helt enkelt befängt. De vore att blunda för samhällsutvecklingen.

Frågan är bara hur många förlorade årskullar vi skall se passera undertiden? Pennan är också, det bör påpekas, en enastående uppfinning. I många sammanhang praktiskt, snygg, överlägsen och läcker. Men kanske inte i alla sammanhang så modernt anpassad för en modern tid. Detsamma gäller boken, ett lysande och sjysst format att ta med sig upp i soffan då fokuserad läsning är på tapeten. Men återigen inte en universallösning i ett modernt kommunicerande samhälle.

I en radiointervju i Sveriges radio hörde jag idag att Eva-Lis Sirén på Lärarförbundet nästan ordagrant använt "mitt uttryck" i sitt resonemang om att alla lärare borde ha en dator, som på vilken annan arbetsplats som helst. Vilket naturligtvis är uppenbart. Det var roligt att höra henne, men sen blev jag fundersam. Alla lärare borde ha en dator? Men var tog elevperspektivet vägen i inslaget Eva-Lis?

En elev yttrade sig i nyheterna i veckan när man lyfte fokus på att tonåringar läser mindre faktaböcker:

"Faktaböcker är oftast dåligt uppdaterade och man hittar sällan det man letar efter"

Man måste ha en extremt aktuellt uppdaterad och galet tjock uppslagsbok för att ens kunna mäta sig till en miljarddel av fördelarna med sökmotorer på Internet. Den skulle förmodligen behöva vara ett par tusen mil tjock och mycket svår att förflytta eller ens bläddra i. Eller så skulle man behöva ha varsin uppsättningar av alla världens bibliotek hemma. Triljontals böcker i ett sinrikt mekaniskt system.

En dator väger däremot drygt ett kg idag och går lätt ner i elevens väska. Dessutom pågår ungdomars hela liv i en värld tydligt sammanflätad av olika teknologiska hjälpmedel. Internet, mobiltelefon, mp3-spelare, spelkonsoller, TV och annat. Och utanför skolan är teknologi idag helt naturliga inslag i vardagen. Utan dator stannar de flesta av de livsviktiga processerna vi har i samhället.

Eleven här ovan sätter fingret på det som jag tror är avgörande för framtidens skola.

Att de flesta snart genomskådat skolornas argumentation om att just skolans "beprövade" arbetsmetoder är de som är de bästa för elevernas möjligheter att nå målen.

Det hade nog stämt om årtalet på dagstidningen du läste i morse var 1980. Men nu har världen förändrats mer på de senaste 15 åren än de 100 tidigare. Problemet är att vi som är födda före 1980 tvingats adaptera teknologi, de födda efter 1980 har vuxit upp mitt bland dessa "gadgets" och därför utvecklat andra förmågor och talanger. Vi vuxna har i detta med lärandet en tendens att tillskriva unga människor värden och egenskaper som vi själva har. Om vi själva lär bäst på ett speciellt sätt så tänker vi att de måste gälla för typ 12 åringar också. Att världen snabbt förändras genom uppfinningen mikrochipset tas sällan in i sammanhanget lärande och vi som är födda före 1980 stressas av tanken på att det jag nu gör inte längre har ett värde och vi kanske hoppas att "det går över" eller visar sig vara "flyktiga trender". De skilda världar vi vuxit upp i som födda före och efter 1980 har utvecklat oss till olika "lärpersoner" med olika sociala, kommunikativa och aktivitetsmässiga talanger. Det betyder tyvärr att de flesta metoder som väljs i skolan numera inte alls anpassats till de sätt att lära som ungdomar och barn idag föredrar och finner bäst för dem. Jag har skrivit om detta i mina båda böcker "Uppdrag Skola!" (2006) och "Bryt mönstret eller gå under" (2007).
De finns i nya upplagor och kan beställas på www.rektorsakademien.se.

Nu när lärprocesserna tar nya former i världen är det dax för svensk skola att ta steget och ta täten i kunskapsutvecklandet och det kan vi bara göra genom att odla ungas lärande där de befinner sig. En bra början är att lärare och elever får tillgång till varsin dator med trådlöst Internet för kommunicerande, letande, läsande, sammanställande och kreerande i lärandets tecken.

Sen tänkte jag också på varför ingen använt argumentet "förbjud pennor i svenska skolor" i sammanhanget att det är hemskt med allt klotter på skolan. Debatten är ju annars pigg på att förbjuda saker som åstadkommer olämpligheter. Sär därför borde 1-1 kunna lösa ut klotterfrågan i ganska hög grad :-)

"I en skola utan pennor minskar klottret"

Ha en skön helg hörni....

:-D

Nätverksträff i Göteborg

Äntligen är vi i Göteborg igen med en nätverksträff och vi har över 100 skolledare anmälda denna gång. Vi ska bjuda rektorer, biträdande rektorer och chefer i arbetsliv/näringsliv på spännande föredrag från Carl Bennet (ordf Getinge) och ledarskapspersonligheten Jan Gunnarsson. Dessutom skall Bergsjöns Ann-Christin Frankenberg berätta om sin satsning på 1-1.

Givetvis delar vi också ut priset "Heja rektorn" till en skolledare som vågar.

I minglet i mitten bjuder vi på lite att äta förutom stora möjligheter att knyta nya kontakter. Vi kommer att hålla till på Världskulturmuseet i Göteborg.

:-D

Vår nätverksträff i London !

Ska du till BETT Show i år? Då måste du anmäla dig till Rektorsakademiens nätverksträff i London. För nu börjar detaljerna så smått att hamna på plats och det blir i sanning en spännande mötesplats för alla som intresserar sig för lärande, utveckling och IT och lärande, IKT, medierikt lärande, e-larning, "one to one" eller vad ni väljer att kalla det hela.
Eventet, som vi som vanligt, arrangerar i samarbete med Apple kommer att ha en "internationell utblick" runt lärande och vi bjuder in alla som är på plats i London denna gång.

Därför byter vi nu till en större och mer spännande lokal, nämligen Europas största Apple Store på anrika 235 Regent Street. Vi kommer att dra igång kl 21.00 så det bästa är att äta middag innan, vi bjuder på något att "tugga på" och något att svalka strupen med under det att ni far omkring och skapar nya kontaktytor i folkvimlet.

Redan nu har över 300 skolchefer, skolledare, lärare, politiker och andra kompetenser anmält sig. Vi räknar med mellan 350-500 anmält sig innan sista anmälningdag. Missa för allt i världen inte detta. Sveriges samlade mest intresserade och kompetenta skolmänniskor komer finnas nåbara för dig, passa på att hälsa på dem och etablera inspirerande kontakter.

Programmet kommer att omfatta kortare föredrag om max 15 minuter under mingelupplägg, dvs inga långrandiga historier här inte. Vi kommer att få höra om tankar runt lärande och utbildningssatsningar från både EU, Sverige och Kina. Bland annat så kommer Leo Qi besöka oss ända från Beijing (Peking) och vittna om utvecklingen kring Kina och hur man som ung tänker kring kompetens i det framtida globala samhället.

Jag träffade Leo i Beijing och blev ganska tagen av hans personlighet och hans tankar runt vad som händer i Kina idag och kring hans erfarenhet runt skola och utbildning.

Förutom talare så bjuder vi på lite att tugga på och lite att svalka strupen med under det att ni minglar runt och lär av andra.

Mer detaljer kring talare och program kommer inom kort.

Men vill ni vara säkra på att få en plats på nätverksträffen och samtidigt besöka Europas största Apple Store så gå in på www.rektorsakademien.se och anmäl dig redan nu.

:-D

Oktober, förväntningar och att nästan dö....

Oktober är som ni alla vet en extra speciell månad när det gäller skolan. Det är tiden då det bland annat blir aktuellt med lärarnas obligatoriska kompetensutveckling. Men också en tid då de flesta lärare går på hörntänderna efter en intensiv förhöst och längtar efter några dagars ledighet och återhämtning.

Förväntningar är därför stora på att utbildningsdagarna blir innehållsrika. Misslyckas man med kvalitetssäkringen så faller det snabbt tillbaka på skolledningen vars rykte naggas i kanten. Så ser det ut. Å andra sidan har ledningen chansen att stärka sin position i meadarbetarnas ögon genom att genomföra kompetensutveckling som är relevant och som leder till konkret utveckling och i bästa fall förbättring. Och detta skiljer sig i sak inte nämnvärt från hur det är i övriga arbetslivet.

Jag var i måndags i Örebro och förläste för personal på sammanlagt 5 gymnasieskolor, nära 300 personer. Förra veckan ringde nämligen Teo Härén som hade haft oturen att ha dubbelbokat sig för föredrag i Stockholm och Örebro samtidigt. När heller inte Teos bror Fredrik Härén kunde hoppa in så blev jag helt sonika tillfrågad att ersätta dem, med ganska kort varsel. Jag tackade naturligtvis blixtsnabbt ja utan att ens nudda vid något som kan liknas vid en analys. Man vill ju hjälpa sina föreläsarvänner. Analysen kom så ofta en stund senare.

Att ersätta Teo och Fredrik Härén är lite speciellt eftersom de både nominerats flera år för priset "årets talare" och även vunnit det.

Jag blev helt enkelt kraftigt nervös fram på söndagskvällen...

Hur ersätter man två av landets mest intressanta och omtyckta föredragshållare? Hur kommer hundratals förväntansfulla medarbetare att reagera när de inser att personen de förväntat sig inte dyker upp utan ersatts med någon vilt främmande? Hur skulle chefen på plats hantera nyheten? Hur skulle han tex presentera mig utan att få det att låta som att han egentligen inte ville ha mig där? Hur ska jag anpassa mitt material så jag i alla fall ger dem lite av det som de förväntat sig, trots att mina föredrag i vissa stycken tar ett helt annat fokus? Kommer de sitta där besvikna och kritiska. Kanske rent av sura? Kommer jag att dö?

Ja tankarna blir många i förändringens tid eller i situationer som jag kallar "nåntingannatzonen", till skillnad från "trygghetszonen" där allt är förutsägbart och kontrollerbart.

Hur det nu var så bestämde jag mig för att köra "min grej" fullt ut och inledningsvis försöka skoja till det kring dubbelbokningen. Det hela avlöpte trots min oro bra efter en trevande inledning och applåden efter föredraget var nog en av de varmaste jag fått.

Det gjorde mig glad och jag kunde pusta ut. På tåget hemåt funderade jag återigen på detta med att "hoppa in" för någon där förväntningarna från början är mycket är höga. Vad beror det på att man blir så nervös? Man ersätter ju inte någon annan, man kan ju bara vara sig själv. Alla inser ju att jag inte kan vara en Härén. Jag kan bara vara jag.....

Kan det vara Hr. Jante som gör sig påmind?

Hmmm...så är det nog antagligen med visshet gränsande till säkerhet. Det känns skönt att ibland möta detta onda kreatur som så effektivt tycks förinta människors mod och styrka att tro på sin egen förmåga. Att då och då få det bekräftat att han är en "mindghost" och inte alls verklig.

Och nej jag dog inte därborta i Örebro. Still breathing.....still happy....

:-D

China vs Microsoft

I Metro idag står det om Microsofts nystartade krig mot piratnedladdade operativsystem i Kina. Man har helt enkelt skapat ett program som stänger av funktioner hos de som använder ett piratkopierat operativsystem.

Att Microsoft inte gillar att folk i allmänhet inte betalar för sina licenser kan man ju utan problem förstå och känna empati med. Enligt en rapport är 82% av alla programvaror som används i Kina är piratkopierade och då ska man veta att antalet internetanvändare i Kina idag är fler än USAs.

Men vad det hela rör sig om för kineserna är lite knepigare än så. Och kanske sätter de upprörda kinesiska ungdomarna fingret på en öm punkt som vi tycks glömt bort här i vårt blåögda Sverige, dvs företags rätt att ta sig in i enskilda datorer.

– Varför är Microsoft anslutna direkt till min dator? Datorn är min! Microsoft har ingen rätt att styra min dator utan att jag gått med på det, skriver en arg kinesisk bloggare på portalen sina.com, enligt Reuters.

Enligt den kinesiska advokaten Dong Zhengwei så beskrivs Microsoft nu som "den största hackaren i Kina", skriver China Daily.
– Microsofts nya grepp kommer att orsaka stora problem för användarna, och enligt kinesisk lag kan de hållas ansvariga för att de bryter sig i folks datorer, säger Dong Zhengwei.

Då jag var i Beijing såg jag tydligt hur utbredd internetcafékulturen är. I stort sett i varje hörn finns små internetcaféer eller små "hål i väggen" med ett antal datorer där kinesiska unga och gamla aktiverar sig. Man gör läxor, studerar på distans, socialiserar eller spelar spel. Ungefär som här alltså. När man nu tar sig in i datorer och stänger av dess funktioner över nätet drabbar detta väldigt många människor som varje dag försöker resa sig ur fattigdom och sett ur det perspektivet tycker jag Microsoft borde tänka lite smartare, men å andra sidan är det inte självklart att företag som Microsoft tänker ens en knivsudd i termer av socialt ansvar eller Corporate responsibility. And who can blame them? De har i grunden endast ett kommersiellt existensberättigande och avkastningsuppdrag gentemot sina aktieägare i första hand. Bill Gates däremot, skänker stora belopp till behjärtansvärda ändamål, som en slags motvikt mot det extremt kommersiella och ramgångsrika företag han byggt upp. Men det är ju hans egna stålar. Viss skillnad. Ur ett varumärkesperspektiv så kan man ju dessutom inte direkt påstå att de stärker sina kort i det största landet av alla i världen med denna typ av åtgärder. Ett land som arbetar med att frigöra sig kan det knappast vara fiffigt att stänga av saker om man vill bli hjälte. Frågan är alltså mer komplex än vad det verkar vid första anblick. Microsoft borde kunnat löst detta problem på något annat sätt kan jag tycka.

Jag kommer åka tillbaka till Beijing i februari och kommer då lägga ganska mycket krut på att titta på digital kommunikation (eller IT) i undervisningen ur olika aspekter.

Hepp :-D

Stora A tack !

Debatten har visst startat även detta år kring något som diskuterats så länge jag kan minnas. Nämligen frågeställningen om elever skall sätta betyg på sina lärare.

Metta Fjelkner LR är skeptisk till det eftersom iden uppkommit efter Klass 9A, och man får intrycket att det är efter programmets nymodighet som hon ställer sig kritisk till det här kvalitetssäkringsförslaget.

– Att betygsätta lärare med Klass 9A som ursprung, en redigerad tv-serie, är att misstro lärare, säger hon till programmet.
Aftonbladet 081016

För det första är programmet en dramadokumentär och inte en redigerd TV-serie, det finns en skillnad i det. Så i mediekunskap får Metta lilla "b" i betyg av mig.

Men idén med betygsättning av lärare är inte ny, utan har ständigt varit på tapeten, och alltid rivits ned med diverse argument som speglar rädsla mer än rationellt tänkande. Argumenten mot har varit att barn inte kan skilja på prestation och person och att lärare kan bli utsatta för kränkande situationer. Dessutom menar man att det kan finnas risk att "betygsättningen" kan påverka enskilda lärares löneutveckling negativt. Båda dessa farhågor kan man riskminimera då man konstruerar själva utvärderingsverktyget.

Men om man nu istället stannar upp en smula så är ju hela diskussionen lite absurd. Frågeställning bör ju istället vara en helt annan. Nämligen den att det är högst märkligt att lärare och rektorer inte aktivt efterfrågar strukturerad feedback från elever och föräldrar, så att de tidigt kan sätta in insatser för sig själva för att förbättra sin undervisning eller sitt förhållningssätt eller vad det hela nu kan röra sig om för den enskilde. Hur kan man ur pedagogiskt perspektiv inte vilja ha denna feedback på ett strukturerat sätt? Kan det röra sig om sina egna skolupplevelser som ung och om hur det kändes att bli betygsatt? Hmmmmm...

Både för rektorer och lärare är "återkoppling" avgörande viktigt för hur man utvecklas framåt. Om det heter betyg, omdömen eller något annat är mindre viktigt.

:-D

"Betyg" är onekligen ett engagerande ord...tänk om "lärande" var lika hett att diskutera....

Nätverksträff idag igen :-D

I kväll kl 17.00-19.30 har vi nätverksträff på China-teatern i Stockholm, med rekordartat antal anmälda. Närmare 400 ledare från skola och näringsliv vill komma till oss idag. Temat denna gång är "Ledarskapets betydelse för framgång". Som röd tråd går alltså ledarskapet genom programmet. Fint och annorlunda besök har vi fått fatt i också. Vad sägs om:

Erik Hörstadius, producent på TV8 och medverkande i OS-soffan på Svt. Erik kommer prata om ledarskap sett utifrån hans alldeles egna perspektiv. Med erfarenheter främst hämtade från medieindustrin som journalist och programledare delger han oss kåserier kopplade till OS och livet på en TV-kanal.


Oscar Bjers, VD på Apple Norden. Oscar berättar om hur han med ledarskapets hjälp ändrade kurs på den nordiska delen inom världsföretaget Apple. Oscar har sin bakgrund inom Fuijitsu och internetbranschen på bland annat Icon Medialab.

Jan Gunnarsson, ledarskapsguru och författare. Jan beksriver ledarskapet utifrån det goda värdskapet och hans böcker har sålt i upplagor om över 50 000 exemplar. Jan tillhör de absolut främsta aktörerna inom inspiration och motivation kopplat till resultat. Han är en mycket uppskattad talare som fångar sin publik med starkt personligt engagemang.

Jag kommer också avlägga en kortare summerande rapport med anledning av min Kinaresa, det är inte alls huvudnummret denna gång men det kanske kan vara intressant att höra lite om det i alla fall.

Innan pausen där det bjuds på lite att äta och dricka delas priset "Heja Rektorn" ut.

Eftermiddagen och kvällen leds av mig själv och Angelica Hedin, rektor på Fredrikhovs Slotts skola. Angelica kommer bland annat intervjua Oscar bjers på scenen och dela ut priset "Heja Rektorn".

Ni som vill komma får anmäla er snarast på hemsidan www.rektorsakademien.se

:-D

Stig Sundqvist & Dum Spiro Spero!

Stig Sundqvist, skolledare och projektledare i Sundsvalls kommun, skriver idag en artikel i Sundsvalls Tidning om de framtida krav som ställs på skolan. Eller framtida föresten, de annorlunda krav som redan nu ställs i den hårdnande konkurrensen såväl i kommunen som i världen i takt med att Kina och Indien kliver in på medelklasspelplanen.

Stig som helt klart verkar vara en klokt resonerande skolledare lyfter på ett norrländskt och tydligt sätt fram flera saker jag håller med om rakt av. Framförallt hans tre punkter på vad han anser bör förändras:

1. Vi behöver ett nytt synsätt på lärandet, vi ska i första hand utbilda unga människor så att de ska klara sig i livet, inte primärt att de ska klara sig till exempelvis gymnasiebehörighet.
2. Vi behöver en ny syn på relationen mellan lärare och lärare, ensamläraren i klassrummet är inte huvudkonceptet. Vidare behöver våra duktiga pedagoger en tydlig ledning som ger delaktighet och insyn. Teamarbete på ledarnivå och lärarnivå är exempel på ett modernare synsätt på lärandet i skolverksamheten.
3. Vi behöver ett nytänkande kring ledarskapet som bygger på decentralisering fullt ut! Vi måste även definiera ledarskapets ansvarsområden och därvid koncentrera ledaruppdraget på de områden som kan förbättra skolans verksamhet. För detta måste rektorer som ensamvargar upphöra och bli mer av teamarbete där kompletterande kompetenser hos rektorerna tas till vara.
Sundsvalls Tidning 10-02

Dessutom har Stig den goda smaken att delge oss som läsare och nyfikna människor en, i alla fall för mig, ny metafor som jag tycker är användbar i många avseenden. Metaforer är roliga eftersom de ofta appellerar till vårt bildseende och vår fantasi, faktum är att de hjälper oss att förstå och befästa sådant vi annars bara hör eller läser flyktigt. Hur som helst så är detta Stigs bidrag till allas våra metaforsamlingar:

"Det duger inte att bara: "flytta om möblerna i den givna lägenheten, utan här måste vi garanterat byta ut några av möblerna som inte svarar mot de behov som krävs i den nya lägenheten"."

Läs gärna hela artikeln på Sundsvalls Tidning.

Dum Spiro Spere Stig!
("Så länge jag andas, hoppas jag")

Hemma igen i vattentrampet...

Nyss hemkommen igen från Beijing blir skillnaden mellan kina och Sverige än mer påtaglig. Plötsligt ser jag saker i ett annat ljus. Det blir lite tydligare allting och vår lilla inskränkthet här i trygga Svedala blir så tydlig att man närapå börjar stamma med frukosten i halsen.

Vi diskuterar i media just nu ifall skolor som inte sköter sig skall bötfällas?

Ok....tala om för mig på vilka dramatiska sätt lärandet ökar och på vilket sätt en sådan åtgärd ökar Sveriges konkurrenskraft då Kineserna just passerat oss?

Jag hade kunnat förstå tankesättet om övriga reformerande förslag rörde ökat lärande och tydliga visioner om hur vi skall kunna bli världsledande inom kunskapsutveckling 2020. Men icke sa nicke. Här gäller inget sånt. Vi nöjer oss att gladeligen lägga våra hjärnor i befriande bomullsinlägg och diskutera saker som kanske vid en extra fundering borde vara rätt självklara.

“Hon efterlyser också ”mer kraftfulla verktyg för att hävda skollagens krav” och skulle vilja ha möjlighet att använda vite för att tvinga skolhuvudmännen att åtgärda brister i skolan. Lärarfacken har i flera år förespråkat sådana sanktionsmöjligheter och välkomnar Ann-Marie Beglers utspel.”
Aftonbladet 0928

Är detta verkligen det smartaste vi kan tänka ut för att stärka svensk skola och svensk välfärd inför framtiden? Att bötfälla huvudmannen? Det minskar ju i praktiken utvecklingspotentialen i kommunen eller friskolekoncernen än mer. Min åsikt att skolor skall följa skollagen bör vid det här laget vara självklar så det lämnar jag. Men likt Peter Karlberg som gör en logisk analys här menar jag att de skolor som inte fullgör sitt uppdrag av olika skäl bör byta skolledning då det uppenbarligen brister i ledningsförmåga. Jag skulle vilja tillägga att "om omständigheterna inte är gravt hindrande", då kanske förvaltningsledningen istället bör tvingas omsätta sin kompetens eller ledning. Men diskussionen och nivån är ändå andefattig.

Nej debatten ger intryck av en inställning som saknar långsiktighet och progressiva angreppssätt. En idé som grundar sig i att vi inte har anledning att ändra i svensk skolas innehåll, det räcker istället med stiffa upp ramverket.

Så medan det reformeras och funderas i Asien med vilda visioner och kraftiga satsningar på att vända skutan, guppar vi runt här i vikingaland i våra små träbåtar med åror och önskar att vi kunde vrida klockan tillbaka, eller åtminstone stoppa den...

Detta oroar mig....

:-D

Last day in Beijing 25/6

Den sista dagen i Beijing var som ett ända stort crescendo från tidig morgon till sen kväll. Under 18 timmar hann jag med att undervisa tre tvåtimmarspass på Beijing International studies University som ligger i biznizzområdet öster om den "inre stan". Sammanlagt mötte jag tre studentgrupper om ungefär 70 studenter vardera. Jag pratade lite om Sverige men valde under planeringsarbetet kvällen innan att lägga huvuddelen av mina 2 timmar på vikten av att "bryta mönster". Passen uppskattades mycket både av studenterna och av lärare och professorer. Jag valde medvetet att bygga passen på dialog och diskussion för att testa av hur pass trygga de kände sig i den formen. Det visade sig att trots att det är ovanligt med den typen av lärande så var de väldigt aktiva och hade konstruktiva och kritiska åsikter. Än en gång kom mina fördomar på skam, och jag skämdes lite efteråt. Men jag var salig att ha fått ynnesten att undervisa på ett kinesiskt universitet, och så nervös har jag nog aldrig varit någonsin. Men det släppte snart. Efter två veckor med engelska som enda språk så kände jag mig bekväm med alla uttryck och fackbegrepp inom lärandesfären.

Under lunchen hade vi sedan många spännande samtal om Kinas framtida utbildningssystem och alla var enade om att det är stora reformer på gång. Professorn vittnade om kravet på utbildning i kritiskt tänkande samt kreativitet och innovation. Hon menade att om jag vore europé så skulle jag vara lite nervös, eller i alla fall tänka att det är dags att börja fundera över framtiden. Jag kunde förstås inget annat än att ödmjukt hålla med.

En annan spännande sak är att i stort varje student på detta universitet där många studerade språk, främst engelska, hade ett digitalt språklexikon som direktöversatte från Kinesiska till Engelska. Den vassaste (på bilden till vänster) hade även interaktivitet och filmer med fraser och uttal. Ett fantastiskt verktyg menade man och språkkunskaperna på universitetet harv exploderat efter att dessa "maskiner" fått spridning. Det vittnar om att det i Kina inte är kontroversiellt att använda IT som verktyg i det reguljära lärandet. Man börjar bli alltmer fokuserade på resultatet av lärandet, och nyttan. Ett problem är språket eftersom språket blir bryggan över till ett fint jobb i det alltmer globaliserade Kina. Visst fanns diskussioner om traditionellt kontra modernt lärande men faktum kvarstår:

- Nästan alla 10 000 studenter ägde en sån här "translator" och de låg ständigt framför dem på bänkarna.

Dessa digitala språklexicon eller vad man skall kalla dem finns i olika varianter från 350 - 1400 RMB (yen) vilket i stort sätt är samma som SEK. Alla med samma funktion, dvs du lär dig kinesiska digitalt. Jag ska beställa en.

Efter undervisningen på universitetet tog jag en taxi hem, bytte om för att sista kvällen ta mig till "Himmelska fridens" för att möte Leo Qi en sista gång. han krävde att få ta mig till en restaurang och bjuda mig på "traditional Chinese food". Det blev en guidning av rang i det kinesiska köket och vi passerade 5 restauranger på olika små kyffesbakgator, alla med sin specialitet, och efteråt var jag så mätt att jag bokstavligen trodde jag skulle spricka. Och inte fick jag betala denna gång heller, han skulle stå för allt. Helt i linje med den Kinesiska traditionen. 6 timmar senare var jag på mitt rum. Packade mina väskor och somnade på 2 röda sekunder.

Svenska skolan & Springtime

Häromdagen (måndag) var jag på besök hos Svenska Skolan i Beijing. Där arbetar Svenska, Norska och Kinesiska pedagoger sida vid sida med den svenska skolans uppdrag för utlandssvenskars barn. Det är en fantastisk smältdegel där det finns stora möjligheter att det utvecklas nya tankar kring lärandet med influenser från dessa olika unika skolkulturer.

Jag var inbjuden av skolans rektor Mona Nyberg. Mona är en riktigt inspirerande och open minded skolledare som tidigare arbetat i bland annat Haninge och Tyresö i olika roller i nivåer, från förskola till skola. Nu är hon alltså här och driver skola under helt andra förutsättningar än hemma i Sverige. Stort !

På skolan fick jag också kontakt med flera kinesisk lärare som lovade att hjälpa mig med innehåll till boken. Fantastiskt.

Jag har träffat många lärare, studenter och annat under resan och de har varit helt fantastiska allihop och fått mig att inse en hel massa saker om de skillnader som finns mellan våra länders utgångspunkter kring lärande och skola.

Jag fick även den stora förmånen att lyssna till Per Dahl som är verksamhetsansvarig på Springtime i Kina. Per gav en enastående bra föreläsning om interkulturell kommunikation och förståelse. Det var verkliugen spännande och han gav mig flera nycklar jag upptäckt att jag saknat under dessa två veckor. Pusslet börjar falla på plats....

Nu skall jag ut på nya äventyr i ett för dagen regnigt Beijing. I morgon skall jag bland annat undervisa på Universitetet här i stan, ett av dem. Otippat? Ja! Men så lever vi globaliseringens tidevarv också, i en tid där allt är möjligt.

:-)

Leo Qi & framtiden

I lördags träffade jag 26 åriga Leo Qi. Under ett 5 timmar långt möte gav denna unga man mig en rejäl rundtur i bland annat kinesisk skolkultur. Det tog nästan en hel dag att återhämta mig och smälta allt. Leo Qi är inne på sitt sista universitetsår och arbetar samtidigt deltid som lärare här i Beijing. Han erbjöd sig via kontakter i olika led att guida mig och svara på alla de funderingar jag hade runt kinesiskt skolsystem kopplat globaliseringen och kinas uppöppnande mot världen. Leo var väldigt påläst och förvånansvärt frispråkig. Han stämde träff med mig på Himmelska fridens torg och hade inga som helst problem med att på eget initiativ prata om känsliga ämnen som tex den tragiska händelsen 1989. Vi åkte med buss till Beijings "Bizznizområde" runt Guomao västerut från den inre staden. Där satte vi oss på en avkroksrestaurang för att äta och han krävde att få bjuda mig utan att jag hade den minsta chans att få bjuda tillbaka. 

"Du förstår Fredrik, du är vår gäst och det är både en ära för mig och min skyldighet att bjuda dig så länge du är gäst här"

Jag tackade allra ödmjukast men i själva verket slets jag i bitar av mitt svenska rättvisetänkande och kom att tänka på alla "splittade notor" jag genomlevt hemma i Svedala. Jag förklarade lite senare hur det kan gå till att dela nota i Sverige. Hur komplicerat det kan bli om man är 7-8 personer som skall dela och några vill att det minsann skall vara lika på kronan. Han tittade upp på mig med stora ögon en lång stund, sen tittade han ner i maten igen och skrattade medan han slevade in av godsakerna. 

"Här brukar vi småbråka om vem som ska få den stora äran att få betala", säger han sen. 

Kanske säger det något om vilka skillnader som ändå finns i våra sociala grundsyner, och ändå handlade detta bara om en ät- och betalningsprocedur. 

Maten var fantastisk och samtalet varade i flera timmar och gick som en tornado längs jordklotets alla hörn men hela tiden kopplat till Kinas utveckling och kinesernas syn på kunskap, lärande, kreativitet, IT, att leva som ung i Kina och naturligtvis hur det är att gå i skola i "Mittens Rike". Kunskaper jag kommer ha stor nytta av i skrivandet av min nya bok "I globaliseringens kölvatten". 

Detta är det absolut mest intressanta och mest lärorika möte jag haft på många år. Ni får ursäkta alla ni speciella och spännande människor jag möter hela tiden och som jag har mött, men detta var något väldigt speciellt.

:-D

Ungdomarna i Beijing/Kina

Ni Hao!

Igår var jag på studiebesök i ungdomasvärlden i Beijing, närmare bestämt Mao Livehouse norr om "förbjudna staden". Ett rockställe där lokala band från Beijing uppträder inför en mångfacetterad ungdomsgrupp. I Sverige är vi ju vana vid att ungdomar bildar olika tillhörigheter och ofta med musiken som bas. Det mest spännande med mao Livehouse är att under ett och samma tak möts ca 200 st punkare, skinheads, rockabilly, hårdrock, till och med hiphop. Flest är dock de alldeles vanliga Kineserna, eller unga Bijingborna ska man nog säga. Det ser väldigt underligt ut för en västerlänning när en skinhead dansar vilt till en amerikansk poplåt från 60-talet medan kompisen som är heavymetall-freak står bredvid och vaktar den dansandes väska samtidigt som han står och pussar sin hip hop tjej. Underligt men samtidigt befriande. Min egen tolkning är att tillhörighet är viktigare än vad själva "kulturen" står för. Att mötas och sticka ut är viktigare än att det är uttryck för påverkan och eller förändring.

En besökare jag pratar med bekräftade det jag hört tidigare att Mao Livehouse är en av 4 rockscener i Beijing och på dessa spelar en handfull band som alternerar runt som i en oändlig lokal Beijingturne runt runt runt. Igår hade man punk festival som det hette men spännvidden är stor. På scen spelades blandningar av Sex Pistols, Iron Maiden, Bill Halley och diverse filmmusik om vartannat i ett virrvarr. Virrvarr för mig som naturligtvis värderar det som jag upplever i jämförelse med normen, det vill säga det som jag själv tycker är normen. Ett gigantiskt vanligt misstag som många västerlänningar med mig gör dagligen när man diskuterar Kina.

Men hur som helst så känns det relevant här att beskriva skillnader och likheter. Miljön tex. Den känns lite arrangerad, med provocerande klotter på väggarna på toaletten som verkar konstruerad. Lite "sleezy" inredning och progressiv konst på väggarna. Entren är superkontrollerad och man bokför allt som köps och hur många som går in med precision. Verksamheten är med all säkerhet kontrollerad och godkänd av myndigheterna, precis om våra "klubbar" måste ha tillstånd.

Men det känns ändå bra och atmosfären är "helrätt" för en musikupplevelse i mina mått mätt och i synnerhet för den lilla skara om 200 som hittat dit där denna mötesplats är deras hjärta. Beijing har ca 20 miljoner invånare, så var finns då alla andra ungdomar om de fyra scenerna sväljer sammanlagt ett par tusen, om ens det?

Det är något som inte stämmer, kanske du tänker?

Tjejen i ett av banden bekräftar att ungdomar i Beijing normalt sätt inte rör sig i sådana här kretsar eftersom de inte har tid, för de pluggar hela tiden. Fritid är en lyx för unga i Kina, och det är verkligen inget "understatement". Skoldagen börjar för de flesta kl sex på morgonen och slutar oftast inte förens ett på natten inräknat alla läxor m.m. Helgerna är uppbokade med extrastudier och någon enstaka idrottsträning, övning i kalligrafi eller något annat av intresse. I övrigt umgås man med familjen och hjälper till hemma. Hon berättar också att de flesta musikerna i banden som spelar på scenerna lägger ned lika mycket tid på att studera sitt instrument som på skolan i övrigt. De flesta av dem är lyckosamma både i skolan och på sitt musicerande. Och de har lika många timmar på dygnet som vi. man undrar ibland över deras kapacitet. (I ett blogginlägg framöver vidrör jag skolans stressande inverkan på eleverna, men lämnar det här).

"Vi är grymma på att kopiera västerländsk rock rent tekniskt men har mycket kvar innan vi skapar egna kvalitetsmässigt bra låtar på egen hand, säger sångerskan".

Det finns alltså fler vägar att ta sig fram än skola, även i Beijing. Men traditionen är stark och därför är dessa personer relativt sett att räkna som "noll".

Musikaliskt är det lite som att åka tillbaka till början 1980-talet, då de flesta garagerockande ungdomar lärt sig grunderna. Hur man än gjorde då så lät det just "lite amatörgaragemässigt", precis som här. Tekniskt bra med känslan saknas, variationen saknas, kreativiteten saknas och budskapet skulle kunna bli tydligare. Men här finns å andra sidan en stor portion charm och innerlig vilja, som vi på sätt och vis saknar lite hos oss nu för tiden.

Det blev hur som helst en väldigt spännande och härlig kväll med ett par riktigt intressanta samtal som gav mycket insikter om ungdomar i Beijing och Kina generellt. Beskrivningar berättade av ungdomar själva, vilket är inte minst viktigt tycker jag.

:-D

En liten skillnad !

Innan jag åkte till Beijing köpte jag en fin penna att göra antecknar med. En schysst penna med svart bläck, inte särskilt dyr men ändå väldigt skön att skriva med. Igår när jag åt frukost på ett frukosthak nåt kvarter från hotellet så glömde jag pennan när jag gick. Suck. 

Nu på morgonen hade jag ingen penna att göra några noteringar med, så  i morse på vägen till frukoststället jag köpte  en ny penna i en av de otal kiosker som finns längs gatorna. 

Väl inne på frukoststället så hann jag inte sätta mig innan servitrisen dök upp och bugade med min penna i handen. Jag blev lite förbluffad och samtidigt liten besviken över att jag föreställt mig att pennan för evigt skulle vara i personalens ägo, dvs att tillskrev dem egenskaper jag byggt på förutfattade meningar om dem. Men för henne var det nog en självklarhet att lämna den tillbaka så fort hon såg mig.  Det var det där med att kulturhistoriskt är det just självklart att ständigt jobba med sin egen godhet eller schyssthet. Det sitter djupt rotat i den Kinesiska livsåskådningen (se blogginläggen tidigare om Konfucius m.m).

Det är måhända en liten skillnad, men en betydelsefull sådan tror jag, mellan våra båda länders sätt att hantera och förhålla sig till sin omgivning. Jag har svårt att se att något sådant skulle kunna hända i Sverige, även om det säkert händer här och där. Tvärtom är nog betydligt vanligare skulle jag tippa...

Nu är jag dock inte så naiv att jag tror att alla kineser är "hederliga", så enkelt är det förstås inte. Ficktjuveri och kriminalitet ökar, särskilt i de större städerna, läste jag i Börje Ljunggrens bok "Kina - vår tids drama". Jag kom också att tänka på att jag läst nånstans att Kinas tidigare ledare Deng en gång sa något i stil med att "om man öppnar fönstret för att få in frisk luft får man in en och annan fluga också". 

:-D

Alla dessa nya intryck....

Ni Hao !

Alla nya intryck här i Beijing gör mig nästan matt just nu och jag formligen plöjer skrifter, böcker hemsidor om Konfucianismen, Daoismen, dynastierna och allsköns kulturhistoria. Också den moderna historien har gett sina avtryck i Kinas själ naturligtvis. Våra kulturer skiljer sig dramatiskt åt sett ur ett filosofiskt perspektiv och jag börjar fascineras alltmer av dessa skillnader som ligger till grund för hur vi tex ser på skolan som samhällsverktyg.

Så sakteliga börjar jag också, hör och häpna, ifrågasätta mina egna tankemönster och se oerhörda styrkor med den österländska livsåskådningen. Nej jag håller inte på att bli religiös eller politiskt indoktrinerad på kuppen, det hela rör helt andra saker. Möjligen ökar min ödmjukhet och nyfikenhet runt våra respektive politiska system kopplat till "lärandet" ännu mer i takt med dessa insikter. Att det tex är befängt att världen och i synnerhet den här delen av den, hos oss i svensk skola nästan enbart beskrivs utifrån våra etniska glasögons perspektiv.

"Vår lilla glaskupa i norr kanske borde sluta att slå sig på bröstet i oinsiktsfulla försök att "lära kineser hur vagnen skall dras"

Landet Kinas sociala och kulturella mekanismer är så oerhört mycket mer komplexa än jag kunnat föreställa mig och förändringen från ett slutet introvert samhälle till ett alltmer mer öppet går så snabbt att man till slut inte ser det goda utan enbart de brister som finns kvar. Kan ju även vara ett uttryck för vår undermedvetna livsfilosofi kallad "jante". All förändring tar dock tid, det ska man komma ihåg, hur märkligt det än kan låta att säga det i samband med en diskussion om ett land som gått från fattigt introvert land till att ge sig ut i världsekonomin på knappa 20 år.

"Och kanske är det så att det istället är vi som har mycket mer att lära av dem än de av oss? "

Mina möten blir också allt fler för varje dag och jag lär intensivt. Efterhand börjar en förståelse, även om den ännu är i sin linda, bli allt tydligare kring de drivkrafter som ligger till grund för denna explosionsartade utveckling som nu Kina är mitt uppe i. det är nog detta som gör mig matt för tillfället. Men samtidigt tacksam och glad.

I dag hade jag ett extremt spännande möte med den svensk med största Kinakunskaper idag, nämligen Johan Björkstén på företaget Eastwei. Vi träffades på Starbucks CoffeeShop i skrapan Fullink vid Dongzhimen Daije. Johans arbete som startade 1986 har givit honom en unik position som kulturöversättare mellan öst och väst och att höra honom berätta om sina egna reflektioner är verkligen spännande. Ett tips är att köpa hans bok "I mittens rike", som en lättläst och enkel bok som belyser Kinas samhälle på olika sätt. Vi skall ses igen och se vad vi kan hitta på tillsammans kring debatten runt svensk skola genom Rektorsakademien.

På vägen tillbaka till hotellet på förmiddagen, efter Eastwei, mötet passerade jag en Primary School (offentlig skola i de lägre åldrarna) där en lärare sysselsatte ett antal 6-7 åringar på gården. Först stod jag utanför en häck försiktigt sneglande på vad som hände därinne men efter en stund tog jag mod till mig och gick in och helt sonika frågade om jag fick titta på en stund. Jag kände mig verkligen dum i det ögonblicket. Men läraren som kunde lite engelska gick helt oväntat med på det men bad mig vänligt med bestämt att inte fotografera. Det hela blev en sällsynt spännande upplevelse kan jag lova.

Nu ska jag in lärtyfonen igen, vi hörs....

:-D

Kina, Konfucius och Utbildning

Det jag nu skriver är inget försök att beskriva någon sanning, och jag kan ha fel i mina slutsatser. Beskrivningar är också starkt förenklade. Men jag försöker lära mig....det är gott nog det !

Konfucianismen (儒家) härstammar från Taoismen (TAO) där bland annat Yin och Yan symboliserade att allt hade sin motsats. Inget kan till exempel vara gott om det inte finns nåt ont som spelar i samklang. Inget kan vara vackert om det inte samtidigt fins nått fult att kontrastera med/mot. Människan var i grunden en del av det himmelska riket, inte en enskild individ alltså utan en del i något mycket större än det jordliga. Människan levde i samklang med det himmelska och det gällde att följa himmlens regler. Det viktigaste en människa hade att utveckla var sin godhet och människan var i grunden god enligt konfucianismen. Endast genom utbildning kunde man förbättra sin godhet och därför var en konfucianismens viktigaste redskap just kunskap och att studera. Det viktiga var dock inte att lära och skapa nytt utan istället vidarebfordra gamla värderingar till nya generationer, på så sätt kunde godheten utvecklas och bli bättre hos människorna men framförallt bevaras för framtiden. Utan utbildning blev man alltså antagligen ond och/eller belastande. Man skulle helt enkelt studera hur man uppför sig, vad som var etiskt och moraliskt riktigt m.m. Den sociala normen hölls på så sätt oförändrad. 

En annan viktig drivkraft i tankarna var att se upp till överheten, lyda överordnade, vörda sina föräldrar och äldre och mannen skulle styra över sin kvinna. Alltså en starkt komformistisk idévärld. Tanken var den att om människorna levde efter dessa principer så skulle man leva i samklang med himmelriket och inga hungersnöder eller katastrofer utöver det vanliga skulle inträffa.

Hmmm...vad lär vi oss nu av detta då? Jo att det finns starka traditionsbudna och kulturhistoriska synsätt i Kina som förklarar varför detta med att studera hårt är viktigt. Inte så att man idag tänker att man ska studera hårt på universitetet för att bli en god människa eller i första hand "bara" återskapa gamla värderingar. Det gör man också, men att påstå att Kineser inte kunskapsutvecklar vore att göra ett stort övertramp. Men konfucius tankar finns där ändå. Där bakom det nya som växer fram. Utbildning är för Kineserna mycket viktigt och något som alla vill åt på ett eller annat sätt utifrån familje- och individperspektiv men också utifrån ett samhällsperspektiv. Man vill helt enkelt få det bättre och samtidigt bidra till samhällets utveckling.

Det är mycket fint att studera i Kina.

Det här med att vara en god medmänniska som konfucianismen höll fram som det viktigaste ser man också överallt här i Kina. Man är precis hur trevliga och hjälpsamma som helst. Man ler åt varandra oftare här än hemma. Man erbjuder sig hela tiden att hjälpa till. För en västerlänning kan man uppfatta det som efterhängset och påfluget många gånger, vi är ju vana vid vår personliga integritetssfär på 1,5 meter.

En reflektion man kan göra och som jag inte har belägg för men som ändå är intressant är ju hur konfucius påverkar samhällets förmåga att utveckla nytt idag, då konfucianismen hellre pratade om att återskap och föra gamla värderingar vidare? Ligger Konfucius tankar som en våt filt över landet ytterligare en tid? Vad för utveckling hade vi sett i Kina idag utan konfucianismen? Frågor för andra att besvara.

Men kanske finns här något vi kan dra nytta av i Sverige? Kanske ger det oss några extra år eller månader innan problematiken för oss startar på allvar. jag tänker på kreativitet igen, förstås. Kreativitet var kanske inte Konfucius ballaste ämne i skolan. Kina reser sig nu från det gamla och nyreformerar överallt i syfte att öppna upp och skapa nytt och skapa en bättre framtid för befolkningen som man kallar det "socialistiska harmoniska samhället".En framtid där utbildning kommer ha en lika viktig roll som under kondfucianismen. Detta är det mest spännande just nu tycker jag. Man utnyttjar något man redan är stark på, dvs viljan att studera. Konfucianismen är inte längre det exakta rättesnöre man använder sig av i Kina. Men man håller så sakteliga på att modernisera synen för att få den att passa in i "det nya" kina. Denna kulturyttring eller filosofi har nämligen en förenande kraft för samhällsomvälvningen.

Men kanske sneglar nu istället en del svenska skolpolitiker på Konfucius läror, vad vet jag? Det verkar så ibland....

Det kanske är dags att vakna upp nu!