"Julen är här...", för många unga ett helvete...

Det finns all anledning att i dagarna fundera över det här med jul. En härlig tid för många med social samvaro, glädje, glada barn, god mat, snöbollskrig, välförtjänt vila och eftertanke. Att kunna sitta i sin fåtölj, läsa en god bok och känna glöggdoften från spisen och tänka: "Ah så skönt det är med jul ändå"

Men julen är inte enkom fantastisk, i alla fall inte för alla.

Många unga kommer få 20 ångestfyllda dagar av absolut helvete

Vi glömmer att dryga 16% av våra unga växer upp i dysfunktionella familjekonstellationer med inslag av fysiskt och psykiskt våld inom hemmet, alkohol och narkotikamissbruk. Och begynnande lågkonjunktur torde pressen i dessa familjer öka. Jag läste för något år sen en artikel som tog upp ett liknande resonemang där det berättades om elever som inte ville gå hem på avslutningen. De var oroliga för vad som skulle hända i jul därhemma. Om en ung människa inte vill gå hem till jul känns det uppenbart att något inte är rätt ställt. Och här har skolan alla möjligheter i världen att ingripa, i de allra värsta fallen där "familjen" av olika skäl inte alls finns skulle jag nog kunna tänka mig att erbjuda en fristad under julen. Jag inser att det inte är skolans, pedagogers eller skolledares ansvar kring vad som händer i elevers familjeliv. Men samtidigt har jag svårt att distansera mig från det faktum att unga människor far illa. Kom också ihåg att många av dessa trasiga själar är de som är utåtagerande, mobbar och eller har andra negativa kompensatoriska bekräftelsemönster. Kanske är det därför de inte får hjälp? Men vems fel är det egentligen att det hamnat där de hamnat? Deras eget? Skall de straffas genom att få än mer helvete? Eller skall de få kärlek omtanke och bekräftelse? Vem ska i så fall ge dem det? Hur länge skall vi anmäla till socialen och sen borsta av oss ansvaret från axlarna och slå upp en ny sida i boken?


För att komma till rätta med denna typ av problem måste det till förändring. Inte förändring av första ordningen, dvs att man petar lite i den rådande strukturen. Utan förändring av andra ordningen, där man tillför helt nya strukturer och lösningar som tar utgångspunkt i de yttre omständigheterna. Förändring av första ordningen känner du säkert igen väl i din skola eller ditt företag, omorganisationer, ansvarsförskjutningar och lite annat på ytan. Förändringar av andra ordningen är vi mer ovana med att hantera eftersom de oftast kräver ett helt annat beteendemönster och ganska stora ingrepp i våra vanemönster. Men det är förändringar av andra ordningen som har chans att påverka resultatet väsentligt. Faktiskt oavsett vad vi talar om för utmaningar eller problem.

Jag kommer att återkomma till detta under 2009.

Nu vill jag inte lägga sordi över din planerade härliga jul. Inte alls. Jag vill bara be dig vara uppmärksam på din omgivning under jul och nyår. Alla har det inte som du. Njut av det du har och dela med dig till de som inte har, det kan kanske räcka med en blick, ett leende eller en kram. För de som aldrig möter sådant är det kanske en förändring av andra ordningen. Vi har alla ett ansvar.

Fredrik Svensson