"Lika självklar som pennan"

För några år sedan medverkade jag i en film som Apple gjorde på temat 1-1. Det som nu håller på att bli verklighet för allt fler elever i svenska kommuner och enskilda skolor. "En pedagogisk rörelse mot ett modernt lärande där alla elever har en egen dator som används med en utklarad pedagogisk tanke och lärstrategi".

Detta handlar inte om de skolor som köper in en dator som reklamjippo. Jag pratar om de skolor och kommuner som lägger in teknologi i det pedagogiska tänkandet och lärmodellerna. I filmen visar skolledare och lärare tydliga och självklara exempel på att processer i lärandet får andra uttryck och att eleverna förbereds på ett annorlunda sätt för det samhälle de skall ge sig ut i sen (som vi vet lite om men ser drag av riktningar i).

I de skolor som satsar på riktig 1-1 oavsett teknisk operativ plattform (Pc eller Mac) kan man se hur fokus går från envägskommunikativ och förmedlad utbildning till dubbelriktad, involverande och skapande kunskapsperspektiv. I filmen råkar jag använda "metaforen" att en dator snart är lika självklar som pennan. Något jag är 100% säker på snart är en realitet.

Att tro något annat är helt enkelt befängt. De vore att blunda för samhällsutvecklingen.

Frågan är bara hur många förlorade årskullar vi skall se passera undertiden? Pennan är också, det bör påpekas, en enastående uppfinning. I många sammanhang praktiskt, snygg, överlägsen och läcker. Men kanske inte i alla sammanhang så modernt anpassad för en modern tid. Detsamma gäller boken, ett lysande och sjysst format att ta med sig upp i soffan då fokuserad läsning är på tapeten. Men återigen inte en universallösning i ett modernt kommunicerande samhälle.

I en radiointervju i Sveriges radio hörde jag idag att Eva-Lis Sirén på Lärarförbundet nästan ordagrant använt "mitt uttryck" i sitt resonemang om att alla lärare borde ha en dator, som på vilken annan arbetsplats som helst. Vilket naturligtvis är uppenbart. Det var roligt att höra henne, men sen blev jag fundersam. Alla lärare borde ha en dator? Men var tog elevperspektivet vägen i inslaget Eva-Lis?

En elev yttrade sig i nyheterna i veckan när man lyfte fokus på att tonåringar läser mindre faktaböcker:

"Faktaböcker är oftast dåligt uppdaterade och man hittar sällan det man letar efter"

Man måste ha en extremt aktuellt uppdaterad och galet tjock uppslagsbok för att ens kunna mäta sig till en miljarddel av fördelarna med sökmotorer på Internet. Den skulle förmodligen behöva vara ett par tusen mil tjock och mycket svår att förflytta eller ens bläddra i. Eller så skulle man behöva ha varsin uppsättningar av alla världens bibliotek hemma. Triljontals böcker i ett sinrikt mekaniskt system.

En dator väger däremot drygt ett kg idag och går lätt ner i elevens väska. Dessutom pågår ungdomars hela liv i en värld tydligt sammanflätad av olika teknologiska hjälpmedel. Internet, mobiltelefon, mp3-spelare, spelkonsoller, TV och annat. Och utanför skolan är teknologi idag helt naturliga inslag i vardagen. Utan dator stannar de flesta av de livsviktiga processerna vi har i samhället.

Eleven här ovan sätter fingret på det som jag tror är avgörande för framtidens skola.

Att de flesta snart genomskådat skolornas argumentation om att just skolans "beprövade" arbetsmetoder är de som är de bästa för elevernas möjligheter att nå målen.

Det hade nog stämt om årtalet på dagstidningen du läste i morse var 1980. Men nu har världen förändrats mer på de senaste 15 åren än de 100 tidigare. Problemet är att vi som är födda före 1980 tvingats adaptera teknologi, de födda efter 1980 har vuxit upp mitt bland dessa "gadgets" och därför utvecklat andra förmågor och talanger. Vi vuxna har i detta med lärandet en tendens att tillskriva unga människor värden och egenskaper som vi själva har. Om vi själva lär bäst på ett speciellt sätt så tänker vi att de måste gälla för typ 12 åringar också. Att världen snabbt förändras genom uppfinningen mikrochipset tas sällan in i sammanhanget lärande och vi som är födda före 1980 stressas av tanken på att det jag nu gör inte längre har ett värde och vi kanske hoppas att "det går över" eller visar sig vara "flyktiga trender". De skilda världar vi vuxit upp i som födda före och efter 1980 har utvecklat oss till olika "lärpersoner" med olika sociala, kommunikativa och aktivitetsmässiga talanger. Det betyder tyvärr att de flesta metoder som väljs i skolan numera inte alls anpassats till de sätt att lära som ungdomar och barn idag föredrar och finner bäst för dem. Jag har skrivit om detta i mina båda böcker "Uppdrag Skola!" (2006) och "Bryt mönstret eller gå under" (2007).
De finns i nya upplagor och kan beställas på www.rektorsakademien.se.

Nu när lärprocesserna tar nya former i världen är det dax för svensk skola att ta steget och ta täten i kunskapsutvecklandet och det kan vi bara göra genom att odla ungas lärande där de befinner sig. En bra början är att lärare och elever får tillgång till varsin dator med trådlöst Internet för kommunicerande, letande, läsande, sammanställande och kreerande i lärandets tecken.

Sen tänkte jag också på varför ingen använt argumentet "förbjud pennor i svenska skolor" i sammanhanget att det är hemskt med allt klotter på skolan. Debatten är ju annars pigg på att förbjuda saker som åstadkommer olämpligheter. Sär därför borde 1-1 kunna lösa ut klotterfrågan i ganska hög grad :-)

"I en skola utan pennor minskar klottret"

Ha en skön helg hörni....

:-D