Ungdomars läsförståelse

En ny undersökning visar att högstadieelever försämrat sin läsförståelse de senaste 10 åren och att det nu är 25% av eleverna som har brister i sin läsning. Rektor Ehrstrand från Rinkeby förde ett klokt resonemang i Morgon Soffan Svt i morse. Han menade helt korrekt att arbetslivet/näringslivet sätter stort värde på kommunikation och förmåga att förmedla budskap. Med brister i språket och minskat ordförråd, vilket är resultatet av den allt minskande läsningen bland barn/ungdomar, står vi inför ett lavinartat problem när ungdomarna kommer ut i exempelvis näringslivet. En samhällsförlust helt enkelt, om vi nu inte får fler barn att läsa tidigare alltså. Dagens åk 9 elever borde specialbehandlas på gymnasiet de kommande 3 åren och det snabbt. Bokförlagen och tidningsbranchen borde ta detta som en varningsklocka eftersom minskat läsintresse innebär en intäktsminskning om 5-10 år. Mindre intresse genererar färre sålda böcker/tidningar och ett sätt att mota olle i grind vore ju att stötta skolan i arbetet med att få ungdomar läsintresserade. Staten & näringslivet tillsammans borde subventionera böcker, tidningar till skolor. Fiffiga speciallärare borde få mer space att utveckla nya metoder som lockar till läsning. Grunden handlar förståss om att hitta böcker/texter som attraherar dagens ungdomar. Ryska klassiker kanske inte är så spännande som man tror....Harry Potter är kanske är mer intressant till och med serietidningar är en bra inkörsport till läsintresse. Ehrstrand menade att en viktig del i att få igång läsandet också är föräldrarnas ansvar och om man som förälder har svårt med läsningen så är det inget försvar enligt Ehrstrand. Man måste ändå börja med att plocka fram "boken" och läsa ändå för att visa barnen vägen.

En annan diskussion igår handlade om att det är datorenas fel att barnen läser mindre, dvs att de ägnar mer tid år datorn och prioriterar bort läsande av skönliteratur. Det är klart att det inte är så enkelt ! Felet är att vi inte får barnen att läsa böcker längre. Vi är för dåliga på att "sälja in" boken som intressant pryl för barnen. Vi måste anstränga oss mer i skola och hem och vi behöver ta hjälp från alla håll.

Vi borde alla uppmuntra och tacka...

...alla sveriges skolmåltidschefer och deras anställda medarbetare i skolköken. Varför då undrar ni? Jo av den enkla anledningen att en skolrestaurang på en ganska ordinär svensk skola kan servera närmare 1000 portioner mat på ett par timmar på 5-6 man och dessutom till en kostnad på 6-7 kronor/tallrik inklusive dryck, bröd och sallad. Tänk efter innan ni klagar på maten i skolan nästa gång och när ni riktar er kritik mot skolmåltidspersonalen. Det är ju närmast mirakel som skapas varje dag. Jag tror inte jag känner någon som kan laga en måltid för 6 spänn, gör du ? Nej precis ! Och detta gör de 300 dagar per år och de flesta dessutom med variation. Stick in huvet och säg tack och gissa om ni blir uppskattade !

Egentligen borde de hyllas på Restaurangernas dag i huvudstaden med konfetti och champagne.

Är religiösa friskolor så självklart ?

De religiösa friskolorna är väl en självklarhet vid en flyktig betraktelse. Men vid en lite djupare fundering reser sig rimligen ett antal frågestecken. Är små barn mogna att själva välja religion redan i skolåldern? Är inte regiösa friskolor precis som skoluniformer, dvs ett sätt att formstöpa oskyldiga barn? Är det skolans uppgift att syssla med religionsfostran? Vad betyder egentligen religionsfrihet? Skapar religiösa friskolor segregering snarare än integrerar kulturer? Är det etiskt/moraliskt ok att föräldrar tvingar barn till ett viss religiöst tänkande? Ja frågorna reser sig allt högre och blir allt fler. Och de är inte så enkla att ta ställning till. Ofta blir det både ja och nej beroende på hur man ser på problematiken.

Ur ett perspektiv bör föräldrar till exempel självklart få välja skola till sina barn men ur ett annat krockar det ju med integrationsvisionen i samhället. I Botkyrka bussas barnen från kommunens kommunala skolor till en muslimsk skola i en annan kommun och det är klart att när det handlar om en muslims skola så ökar nivån på diskussionen ytterligare. Hade det varit en kristen skola med "fader vår" på skoltid hade det kanske inte varit så läbbigt för folk men om eleverna vänder sig mot mecka så blir det en helt annan sak.

Frågan är svår men jag ställer mig väldigt tveksam till religiösa friskolor av det enkla skälet att religionsfrihet på nått sätt bygger på iden om att individen själv ska ha rätt att välja sin egen religion och att det är skolans uppgift att presentera olika livsåskådningar så objektivt det går så att barnen när det blir lite äldre själva kan välja vad de vill tro på. Det betyder då att kristna skolor givetvis inte heller känns ok. För då kunde vi ju ha en satanistfriskola i Bredäng eller Jönköping också eller en friskola kring svartkonst...inte ok va ? Eller ?

Livet som Chef

Henrik Frenkel är en medieperson som är ganska intressant. Han har inte bara byggt upp Tidningen Chef, även om det kanske är flaggskeppet. Han har även arbetat med nyheter och affärspress. Det var faktiskt han som uppfann A-ekonomi på Svt en gång i tiden och han är även en av personerna bakom "Kompetensgalan". En entreprenör helt enkelt! Nu har han också skrivit en bok som baserar sig på 10 års samlade krönikor i Tidningen Chef. Det är en anorlunda bok om chefskap och ledarskap eftersom den är ytterst personlig och tar upp ämnen som normalt inte fastnar i traditionell managementliteratur. Följande kapitelrubriker manar läsaren till nyfiken läsning: "Mötet i dambastun", "Vi chefer ljuger för jämnan", "Varför plugghästar inte lyckas?", "Vad händer om du bara försvinner", "Får man bli förbannad" eller "Så när avslöjas min bluff?". Boken heter "Livet som Chef".

Rekommenderas !

Att brinna för sitt arbete

Det är viktigt med engagemeng, eller som man också kan säga "att hängivet brinna för sitt arbete". Det är såklart väldigt viktigt när man startar bolag och genomför en affärsidé att man är dedikerad och tror på den nästan fanatiskt. Konkurrensen är idag stenhård och det kräver väldigt mycket om man skall starta en rörelse, inte minst all administration och myndigheternas krav. Inte många företag överlever om det inte finns en övertygad entreprenör i botten som kan övervinna alla papper, blanketter och telefonsamtal, momsinbetalningar innan man fått betalt av kunden etc etc.

Att företagets anställda också förstår visionen, målsättningar, marknaden, kundernas behov och produkten eller tjänsten är naturligtvis helt avgörande för om bolaget blir flipp eller flopp. Att få medarbetarna att villja vara med på "resan" krävs mycket engagemang och brinnande från alla. Positiv hängivenhet smittar av sig på hela organisationen. Resultatet när bolaget går framåt, anställningarna tar fart och verksamheten fungerar är naturligtvis djupt tillfredställande för alla inblandade. När företaget lyckas så lyckas också medarbeterna.

När jag började i Botkyrka som rektor direkt från näringslivet så var jag redan första veckan på en stor chefstillställning där det informerades om kvalitetsundersökningar och hur kommunen som helhet skulle gå vidare med det arbetet. Plötsligt klev de upp en person som hörde hemma i något av fackförbunden centralt, jag minns inte vilket och det är kanske heller inte viktigt. Det han sa hade följande budskapsmässiga innehåll.

"Jag har kommit hit idag för att berätta för er som chefer vad vi råder våra medlemmar. Det första är att de som anställda bara skall göra det dom absolut måste göra och under inga som helst omständigheter göra mer än det. Det andra är att se till att inte ha för roligt på jobbet eftersom dom då riskerar att bli utbrända".

Dessa båda budskap har jag aldrig kunnat glömma och vid det aktuella tillfället trodde jag inte mina öron. Jag kan än idag inte förstå hur man man kan komma på något så vansinnigt. Det visar på ett förakt för organisationens uppdrag och inte minst ett förakt gentemot de barn och ungdomar som ligger i alla vuxnas händer ute i skolorna.

Självklart smittar de där budskapen av sig på ungdomarna och släcker deras brinnande drömar.

Avgiftsfri skola

Debatten om den avgiftsfria skolan är tråkig. Inte minst därför att risken är stor att utflykter i skolan helt upphör och att eleverna inte får se annat än skolområdet under hela sin skoltid. Annat var det i Rom förr i världen då man gick runt i samhället visade upp det för lärjungarna.

På Broängen där jag var rektor fanns elever vars föräldrar inte hade råd, det justerade vi självfallet genom skolans medel utan att någon behövde känna obehag. Vid ett tillfälle förklarade en förtvivlad lärare att en elev riskerade att få stanna hemma för att veckosparandet inte fungerat eftersom föräldern inte tyckte att barnet inte gjort sig förtjänt att följa med och att det samtidigt var ett jäkla påfund att åka bort sådär när man kan sitta i bänken och läsa en hel dag istället. Pojken följde med och skolan betalade. Inget snack.

Jag tror att denna debatt om avgiftsfrihet för utflykter är en rent politiskt och ideologiskt basserad rättvisehistoria. En politik som riskerar alla elever, eller i alla fall fler, inte få chansen att tillsammans med skolan göra utflykter och se världen utanför. Man ska komma ihåg att skolan inte har skyldighet att göra detta och att det ytterst är en resursfråga.

En skola med 450 elever som skall åka till Örebro för att titta på myror till en kostnad av 500 kr/elev blir 225 000 kr. För en klass på 28 elever blir det 14000 kr.
225 000 kr är riktigt mycket pengar om tiderna är kärva och självklart blir alla hemma för att något behöver repareras eller en insats behöver göras i hemkunskapen. Om föräldrarna stöttade med en mindre summa varje månad under exempelvis högstadiet skulle månadskostnaden bli 16 kr per månad. Mindre än en Aftonbladet med bilaga en fredag, 1 cigg mindre per dag för förälder som röker, 2 coca cola färre per månad etc. Jag tror vi klarar detta utan att behöva ändra i skollagen. Om någon inte klarar det får skolan skjuta till. Hur svårt kan det vara ?

Att sätta och/eller ansvara för betyg

Diskussionen kring vem som ska sätta betyg rasar runt om i landet just nu. Idén är att lärarskoleutbildade lärare i arbetslaget/ämnet skall bära huvudansvaret på lärarnivå, dvs icke formellt utbildade lärare tillsammans med examinerad lärare skall sätta betygen. I de flesta seriösa skolor sker detta samarbete redan då betygssättande lärare känner sig osäker, oavsett det gäller auktoriserade lärare och de som slarvigt kallas "obehöriga". Men förslaget handlar om att förtydliga detta och i de fall man inte är överens på lärarnivå skall rektor avgöra. Facken vill att bara examinerade lärare skall sätta betyg, naturligtvis för driva "behörighetsfrågan". Att det finns högutbildade samhällsmedborgare med pedagogisk fallenhet och som dessutom har 5 års lärarerfarenhet av att arbeta i skolan och därmed lärt sig yrket "den hårda" vägen tas inte med i beräkningen.

Det första som måste till i denna något särintresse-vinklade mediedebatt är att den som faktiskt är ytterst är ansvarig för betygssättningen är skolans rektor. Därför borde befogenheten ligga hos rektor att avgöra vilka i sin personal som har kompetens nog att sätta betyg. Det kan rimligen inte bedömas av staten, som mig veterligen sällan är ute och tittar över enskilda skolors samlade kompetens. Att rektor sedan har en lärarexamen att ta hänsyn till är ju en positiv och underlättande omständighet so gör bedömningen lite enklare och snabbare. Men han/hon skall rimligen kunna ge mandatet till en fullt duglig lärare med kanske upp till 350-400p universitetspoäng, annan yrkeserfarenhet, 5 års lärarerfarenhet och dokumenterade resultat. Rektor borde föresten också kunna frånta auktoriserade lärare (som inte fungerar) rätten att sätta betyg för den delen. Det hela handlar om att den som bär ansvaret skall kunna påverka resultatet. Det kan lärare men i detta förslag kan också skolans ledning förfoga över händelseutvecklingen, vilket ur ett ledningsperspektiv kan vara bra (understatement).

När det gäller betygsättningen tycker jag att det rent generellt borde finnas ett samarbete mellan lärare generellt där lärare kan stämma av, det är ju tanken med att exempelvis arbeta i arbetslag. Exempelvis skulle man kunna skriva in i lagen att arb
etslagets lärare skall samarbeta aktivt i betygssättningen.

Min tanke här är att skjuta debatten mer mot skolans, lärarnas och elevernas resultat som skolans rektor bär huvudansvaret för. Ansvar och befogenheter måste följas åt.

Vinst, Överskott & Aktieutdelning

I dagens Stockholm City står att läsa att Ibrahim Baylan och Göran Persson vill förbjuda friskolor att göra vinst. Väldigt få friskolor gör vinst och de som gör det betalar skatt och återför resten över budgetåret till nästa års verksamhet. Ännu färre tar en del av vinsten för aktieutdelning. Poängen här är inte aktieutdelningen, för den kan man ju alltid diskutera i samband med den kommunala skolpengen etc. Det intressanta tycker jag är att fråga sig varför inte de kommunala skolorna får flytta över pengar som blivit över till nästa budgetår. Om skolledning och lärare gnetat, varit sparsamma och gjort smarta lösningar som genererat ett överskott så är risken idag att kommunen plockar av dem detta och ger pengarna till en skola som inte lyckats lika bra. Det tråkiga i detta är att skolan som då blev av med överskottet blir bestraffade för att ha varit "duktiga" och de som inte lyckas alls och kanske inte ens ansträngt sig blir "belönade". Nej bättre vore om skolor fick behålla sina eventuellt uppkomna överskott som i genomsnitt kan handla om ett par hundra tusen på sin höjd till året efter så man slipper panikinvestera pengarna i slutet av november som idag. På Broängen där jag var rektor mellan 2002-2005 investerade vi ca 1,5 miljon kronor varje höst pga att vi var ekonomiskt medvetna och hade bra pålitliga prognoser. Men det finns ju skolor som inte har den kunskapen och riskerar att "plötsligt" få ett överskott som lika "plötsligt" rycks bort och kastas in i det svarta kommunhålet. Synd ! Det finns fantastiska möjligheter i detta för kommunal skola eftersom de skulle kunna möta konkurrensen från friskolan genom bättre möjligheter att nå resultat, pedagogiskt resultat.

Nollning, Förnedring & Ledarskap

På universitet, gymnasieskolor och även grundskolor har nollning pågått sedan många 100 år tillbaka gissar jag, på ett eller annat sätt i alla fall. Läste idag att man på någon gymnasieskola ägnade sig åt att sänka ned nya elever på skolan i bajs, hälla kräks i ansiktet på dem och tvinga dem slicka varandras kroppar. Spektakulärt i sig tycker jag. Alldeles oavsett det är en ovanlig nivå på just detta exempel eller inte så är det ju faktiskt organiserad mobbning och kränkning vi talar om. Att skolledare blundar för detta genom att säga att det är elevernas fritid och de gör vad de vill på den är ett mycket oklokt förhållningssätt.

1) För det första sker nollning i skolans namn och därför har man som ledare ett ledarsansvar ur allmänhetens perspektiv. Kanske inte med tydligt stöd i skollagen men väl utifrån att förberedelser och diskussioner kring nollning också sker under skoltid och då är en arbetsmiljöfråga och dessutom utifrån lagens perspektiv kränkande och mobbingklassat. Trist resonemang men man är chef/ledare dygnet om och har sitt ansvar att bygga värderingar utifrån läroplanen.

2) Elevernas nollning är förknippat med den aktuella skolans rykte, dvs varumärke. Alltså borde det vara intressant att ur ett ledningsperspektiv få bukt med denna organiserade form av vad vi brukar kalla "Bad Branding". Vilka föräldrar väljer en skola där deras barn riskerar att dränkas i bajs ? Enkel fråga, enkelt svar.

Naturligtvis är det svårt att komma åt denna problematik eftersom det handlar om hur vi förhåller oss till varandra och att det därför rör våra värderingar. Men det blir om inte ännu svårare eller direkt omöjligt om man säger att det där kan vi inte påverka eftersom det sker på elevernas fritid.

Tydligt ledarskap och engagemang i bland annat dessa frågor vore en självklarhet år 2005 tycker jag.

Tallanger som "klarar sig ändå"

I Sydsvenskan idag tar Åsa Melander upp ett viktigt ämne upp kring svensk skola. Samtidigt som vi skriker över sjunkande matte och teknikkunskaper på universiteten så gör vi väldigt litet eller ingenting åt de elever som "klarar sig bra ändå". Elever som har lätt för sig, som saknar svårigheter och inget annat vill än att utmanas ytterligare får inte den uppmärlsamhet och backning som de har rätt till. Dessa är ganska många i skolan skulle jag gissa. Men skolan har att fördela resurser och nauturligtvis helt korrekt satsas det på dem som har det svårast lärandet av begåvningsskäl eller socioekonomiska. Inga problem för min del, men vi glömmer ju bort att de andra också har rätt till uppmärksamhet och stöd. För mig är detta inte en rättvisefråga egentligen utan en frustration över att vi inte tar hand om tallangerna i skolan och ser till att de utvecklas. Tallanger som skulle kunna kläcka avgörande ideer i näringslivet. Det handlar om att att stötta de har det svårt och att uppmuntra och engagera tallanger. Tallanger...smaka på det. En fotbollsspelare, hockelirare, tvärflöjtist, skådig eller tennisspelare kan det statsas på men ett "mattesnille" behöver inget stöd eller uppbackning för han "klarar ju sig ändå".

Mitt förslag är att skolan bygger ut sin specialundervisning och låter specialpedagoger (speciallärare) även få sporra de som har lätt för tex ma, no, språk eller so så att de kommer vidare och inte glöms bort. På det viset får vi en skola som ställer upp på alla. Det jag pratar om är inte en elitistisk skola utan en skola där alla kan få lyckas efter sina förutsättningar.
En skola, och detta är inte oväsentligt, som det i Lpo94 står angivet att vi skall ha i detta land.

Konsekvensen av detta skulle förmodligen bli att vi fick världens bästa skola.

:-)

Skolverksrapporten II

I veckan kom skolverksrapporten tillbaka in i debatten om lärarhögskola och fenomenet friskola. Det finns många intressanta aspekter i denna nyreviderade version med samma slutsatser. En är att driftsformen i sig enligt rapporten spelar roll för skolans resultat. Att friskolor skulle vara bättre än kommunala skolor är naturligtvis en chimär (skuggverklighet). Det är nog snarare ett uttryck av att friskolor är skolor som startat om och haft möjlighet att rekrytera personal från scratch och därmed bygga upp något som håller ihop. Det finns kommunala skolor som också startat från scratch och gissningsvis spelar detta roll. Gamla strukturer finns helt enkelt inte på samma sätt i väggarna. Det handlar alltså inte om driftsformen i sig utan möjligheterna för ledarskapet att få utrymme.

Den andra påvisade kunskapen i rapporten är mer glädjande eftersom den säger att det inte finns någon självklar sanning i att lärare exade från lärarhögsskolan automatiskt är effektivare lärare. Det betyder naturligtvis inte att människor som läst ämnesfördjupande utbildningar eller pedagogik är sämre än de som inte gjort det. Det det handlar om är att skolan behöver fler erfarenheter än sådana som kommer från lärarhögskolan. Om jag var rektor idag så skulle jag nog resonera kring 80-20 regeln för att få en bra mix av erfarenheter som behövs för att ge eleverna förutsättningar för att nå målen. Samhället utanför lärarhögsskolan, arbetslivet, är en fantastisk källa att också ta hänsyn till. Att inte vilja förstå detta är i sanning att blunda för och stänga ute vårt samhälles samhällsresurser.

Dessutom känner ju alla lärare och rektorer till fakta i målet, nämligen att det finns bra och dåliga lärare från lärarhögsskolan och bra och dåliga lärare som inte gått lärarhögskolan. Det handlar också om pedagogisk fallenhet och brinnande engagemang.

Se till att legitimera duktiga människor utifrån deras faktiska förmåga och inte efter om de lyckades pressa sig igenom lärarhögsskolan med nöd och näppe.Det är intelektuellt oekonomiskt (korkat) att inte använda alla möjligheter som finns i samhället till att skapa världens bästa skola.

Rönnby - En skola som löst sitt uppdrag

Dax att lyfta fram en skola som presterar fantastiska resultat. Rönnbyskolan i Vestmanland har lyckats med att få alla elever att nå målen, dvs inga elever saknar betyg.

Läs mer på http://www.vlt.se/article-article=76139.html

Eleverna är nöjda med sin skola. Det är tryggt, lugnt och ovanligt med mobbning, säger de elever som VLT har träffat.

Genom att slippa timplanen har man lyckats ge eleverna det de behöver efter individernas förutsättningar.

Gläds över detta och kontakta dem och kolla HUR de gjort, länken ovan är ju en artikel och den kanske inte ger hela bilden.

Men det är ju skitkul att läsa om framgångar, eller hur ?

:-)

Sista andetagen för timplanen - skönt

I oktober kommer timplanedelegationen att förslå slopande av timplanen. Denna kvarleva från en svunnen tid vars utgångspunkt är att alla behöver lika mycket av allt. En utgångspunkt som vem som helst som har barn kunnat lista ut för hundra år sen inte stämmer med verkligheten. De som nu har barn vet ju att till och med de egna barnen utvecklas i olika takt beroende på att de i grunden är OLIKA.

Timplanen har skapat en hel del oreda i skolan genom åren, inte minst så har den påverkat den nya målstyrda skolans resultat. Det har varit svårt för vissa lärare att anamma den nya målstyrda skolan samtidigt som man bakbundits av skyldigheten att fylla tid. Många skolor har helt enkelt insett att timplanen ändå skulle försvinna i den målstyrda skolan eftersom den motarbetar målstyrning. dessa skolor har helt enkelt skitit i timplanen inofficiellt. Bra och modigt ! Inte minst bra för barnen !

Timplanen har tyvärr mest varit ett sätt för lärare att planera sin undervisning utifrån skyldigheten att ge eleverna i svenska tex 1490 timmar, matte 900 timmar, musik 230 timmar etc. Sammanlagt 6665 timma ska fördelas mellan åk 1-9. Med lite baskunskaper i matte kan man fördela dessa mellan låg, mellan och högstadie (fel beteckning). Därefter fördelar man timmar på högstadiets 3 år och till slut får man ett ondskefullt industrisamhälle-schema uppdelat på 40 minuters pass och 5-10 minuters raster att springa mellan olika klassrum som en liten stressad arbetsmyra. Kanske hade det en funktion på industrisamhällets tid där skolans uppgift var att lära huvuddelen tillräckligt så att det kunde dra i rätt spak vid rätt tillfälle och komma i tid till skiftet så maskinernsa inte stod still.

Möjligheten till flexibelt tänkande och anpassning efter elevernas aktuella kunskapsnivå har varit omöjlig. En tråkig konsekvens har varit att mycket energi till exempel läggs på de svaga eleverna så har de som har det lätt tvingats sitta med trots att de redan nått målen. Detta skapar tristess och omotivation. Elever ledsnar helt enkelt på iden om skolan. Nu nkan man fortsätta lägga mycket energi på de som behöver (naturligtvis) men man kan anpassa undervisningen efter de starka elevernas förutsättningar också. Mer frihet för de som fixar det och mer struktur till de som behöver det. En bra grund eftersom det handlar om sund resursfördelning. Resultaten kommer att öka. I de skolor där man fattar poängen alltså.

Nu kommer man kunna nivågruppera elever utan att det är något konstigt och därmed anpassa arbetsmetoder efter den nivå eleverna befinner sig på. Vist, det kräver att skolorna omorganiserar och att lärarna ändrar arbetsflöden men det kommer också att öka resultaten om man gör detta med genesamma ambitioner.

De skolor som fastnar i det gamla tänkandet kommer på sikt att läggas ned och det är bra.

Timplanens avskaffande är det sista steget i en helhet kring målstyrd och rersultatstyrd skola.

RESURS - METOD - MÅL

Både i näringsliv och i skola använder man sig av analysverktyg av olika slag när man drar igång olika projekt. Tyvärr är vi alla helt skadade när det gäller att starta i fel ända. Jag tror vi lär oss det där i skolan faktiskt, inte av enskilda lärare utan av ett systemfel i tänkandet. De flesta börjar nämligen trots att man varje talar om resultat och mål hit och dit med att starta processen med: "Ja men vad har jag för budget?"....alltså inte som vi faktiskt fått lära oss (i alla fall de flesta av oss), nämligen att först stipulera VAD jag vill uppnå med projektet, (målformuleringen) utifrån visionen (drömmen om vart hela verksamheten är på väg). Därefter väljer man sedan att fundera över bästa möjliga metod för att optimera måluppfyllnad. Först därefter ser man till sina resurser. Räcker inte resurserna så får man justera någonstans och smartast är då att backa för att justera i metoden. Eller eska mer med goda argument. Skulle inte mer resurser fås fram får man med ledningen formulera en annan målbild och börja om.

Problemet med den omvända, korkade och tyvärr mest vanliga ordningen RESURS - METOD - MÅL är ju att man anpssar målen efter gamla arbetsmetoder och resurser som styrmedel. Synnerligen idiotiskt om man vill prestera bättre resultat eller hur ?

Vi pratar om mål men börjar i praktiken bygga efter resurser. Hur många på din arbetsplats känner du som startar med att säga: "Ok jag förstår vad vi borde göra kring detta, vad har jag för budget" ?

PodRadio (Podcasting)

Förra veckan premiärsände vi vår PodRadio-sändning för första gången. PodCast som det förståss också kallas är ett bra sätt att förmedla information och nyheter rent generellt. Det är dessutom ett verktyg för undervisning eftersom det gör det möjligt för föräldrar att lyssna på vad eleverna gör i skolan. På min gamla skola Broängen (Broängsskolan i Tumba) använder man PodRadio i specialundervisningen och för detta uppmärksammades man i ABC-nyheterna i TV och en helsida i Dagens Nyheter nyligen. Specialundervisningen i sin helhet har de kallat för Super G och inom ramen för det jobbar de bland annat med Podradio, film etc

Poängerna är flera. Det är lätt att motivera eleverna eftersom arbetssättet att exempelvis spela in ett radioprogram är enastående spännande. Elever som tidigare varit inaktiva för att de skämts över sina tidigare misslyckanden pga "läs och skrivsvårigheter" hittar plötsligt en arena att uttrycka sig och därmed öka möjligheterna att nå mål och samtidigt lyckas. Det ger föräldrarna som sagt åtkomst till vad ens barn verkliugen gör konkret i skolan. Det är att utmärkt arbetssätt för att ställa analyserande frågor. Man kan givetvis använda det i språkutvecklingen som presentationsform i So, Ma, Idrott, Hk, Mu, No m.fl.

Jag har här länkat dels till Rektorsakademiens PodRadio riktad till ledare i skola och näringsliv eller allmänt intresserade, men jag har också länkat till Broängens Super G.

"Betygsinflation" är ett eko från forntiden...

En hel del pedagoger och skolledare för ett resonemang kring betygsinflation, och ingen verkar reflektera över att hela det begreppet indikerar att den som använder det inte begripit vare sig målstryrning eller resultatstyrning. Det är helt enkelt ett eko från en svunnen tid. Låt mig förklara vad jag menar.

I läroplanen innan dagens som ju är målstryrd (som de flesta av oss noterat) byggde på normalfördelningskurvan. Det betydde helt enkelt att antalet elever som fick betygen 1,2,3,4 och 5 från början var stipulerat efter just normalfördelningskrurvan. Som konsekvens av det så handlade det om att varje enskild lärare hade ansvaret att fördela betygen till och med på klassnivå efter detta från början nationalpedagogiska styrmedel. Därför kunde man då få höra att "Fredrik du är i och för sig värd en tvåa men tyvärr blir det en etta eftersom tvåorna är slut". Satte lärare för många 5or ledde det till intern kritik eftersom det skulle påverka normalfördelningen och för många "riskerade" att komma in på gymnasie, universitet etc...inflation ! I praktiken blev exempelvis flit och uppförande många gånger avgörande i betygssättningen, något som numera inte har relevans.

Idag är skolan målstyrd vilket betyder att till skillnad från den förra läroplanen så är betygen kunskapsrelaterade. Har man nått målen så har man helt enkelt nått målen, punkt slut varulfstjut. Det betyder att en skola faktiskt (rent teoretiskt) kan ha elever med MVG i samtliga ämnen om skolan satsat rätt på kompetens, värdegrund, ledarskap m.m
. I praktiken spelar många saker in på elevers möjligheter att nå målen, inte minst sociala förutsättningar m.m. Däremot skall man veta att ALLA elever har rätt enligt lag att ges sådana möjligheter att man når minst godkänt. Inga skall alltså behöva misslyckas så att man saknar betyg i något ämne. Fråntaget detta är särskolan som omfattar elever med mentala handikapp m.m.

Att prata om inflation betyder tror jag att lärare inte vill riskera att bli beskylda för att ge "för höga betyg" alltså "översätta betyg". Det finns några olika uttryck. Det är självklart fel att låta elever som inte nått målen för G,VG eller MVG få dessa betyg. Men med en resultat och målstyrd lärarkår på sin skola så minimerar man risken att enskilda lärare sätter fel betyg eftersom man då har pedagogiska arbetsmetoder som anpassats till Lpo94 och inte Lgr80 eller någon 60-talsvariant.

Men inflationsdebattörerna använder ofta begreppet som en ursäkt för att undvika att utveckla sina egna mer eller mindre omoderna arbetsmetoder. Den sociala kontrollen i lärarkåren är fenomenal, alla lärare vet exakt vad som försigår gällande kollegors betygsnivåer. Många är helt enkelt rädda att bli beskylda för att vara en lärare som sätter höga betyg eftersom man tror att kollegorna har synpunkter. "Bäst är att hålla sig still i båten..."

De flesta lärare i den "äldre skolan" (inte att förväxla med äldre lärare) har faktiskt inte satt sig in i vad den målstyrda läroplanen kräver i förändrad kunskapssyn och förändrade arbetsmetoder tillräckligt ordentligt. Man fick inte heller någon utbildning i det att tala om när den nya läroplanen infördes. De som använder inflationsbegreppet i sin argumentation borde ögonblickligen kompetensutveckla sig kring den mål och resultatstyrda skolan istället för att som en öppen bok visa hela världen att man inte fattat.

Företagande och "att stå på egna ben"

Det finns inget i samhället som är viktigare än att vi får igång företagandet på en betydligt högre nivå än idag. Det är ofattbart viktigt att vi får en uppväxande generation positivt inställda till att starta eget företag. Detta har dessutom gjorts till något komplicerat och krångligt när det i grunden handlar om att ge unga en framtidstro, bejaka kreativitet och få dem att stå på egna ben så tidigt som möjligt. Vi har ett samhälle idag där tidpunkten för att till exempel stå på egna ben ligger mellan 25-35 år. Det är i alla fall detta som ungdomar själva anger då de beskriver vuxenhet med att "flytta hemifrån" och "ett fast jobb så man klarar sig själv". Jag tycker detta är ett uttryck av avsaknad av framtidstro och självtillit. Vid 35 års ålder är man vid mitten av sitt liv och borde långt tidigare stå på egna ben. Självklart har samhällets olika delar ett gemensamt ansvar för detta men strunt i det. Det viktiga är hur vi vänder detta till att framtiden skapar förutsättningar ungdomar att tro på framtiden, på sig själva och att förstå det samhällsnyttiga i att stå på egna ben. Att ha ett eget företagande är i allt väsentligt att ta ansvar för sin egen framtid.

Några förslag till fler "stå på egna benare":
1) Skolan ser till att utnyttja Lpo94:s fantastiska möjligheter på området, svaret finns faktiskt i denna läroplan. Anpassa lärandet efter individens förutsättningar och en tydlig värdegrundsuppfattning. 2) Regering och riksdag beslutar att ungdomar som startar företag befrias från arbetsgivaravgifter fram till den 4 heltidsanställde. 3) Företag som startas av ungdomar upp till 25 år får räntefria och ammorteringsfria lån de första 3 åren. 4) Organisationen Företagarna och Svenskt Näringsliv intresserar sig för ungdomar och småföretagande. 5) Skolverket föreslår ett nytt ämne på schemat som heter "Kreativitet" vars syfte är att binda samman alla andra ämnen till en helhet och fokusera på nytänkande. Samtidigt införs ämnet "Speach" 6) Inför fler kommunala friskolor där föräldrar, personal och elever bildar lokala styrelser. 7) Lägg ned lärarhögskolan och infoga lärares utbildning i universiteten så att läraryrket får samma status som andra utbildningar. 8) Inför en särskild individuell lönesättning för lärare som visar att de verkligen påverkar skolutvecklingen och skolans pedagogiska resultat lokalt. De bör ligga minst 5000 kr över övriga. (I dag lönar det sig faktiskt inte att engagera sig som lärare). 9) Ställ krav på universitets-studenter att prestera snabbare resultat. 10) Lägg ned och starta om skolor som inte är "lönsamma" utifrån pedagogiska och ekonomsika resultat. På så sätt kan man ändra kompetenssammansättningen bland personalen och öka måluppfyllnad. 11) Alla vuxna bryr sig om ungdomar på glid, det borde näst intill vara straffbart att inte bry sig. 12) Skolan bör ha möjlighet att i vissa fall tidsbegränsat anställa lärare som inte genomgått lärarhögskolan om kompetensen ses som viktig för den enskilda skolans utveckling. Poängen är att skolan behöver kontinuerlig input från andra vetenskaper och samhällsfunktioner än de som produceras på lärarutbildningen. Pedagogisk fallenhet har mycket att göra med tallang och kommunerna bör ha rätt att utbilda dessa i aktuella ämneskunskaper och ge dem auktorisation. Hela samhället måste vara aktivt och engagerade tallanger är värdefulla !

Upplagt för smash !

Skolan har en fantastisk möjlighet framöver. Svensk skola skulle kunna bli världens bästa skola, utan tvekan. Det är helt enkelt upplagt för smash. Vi har den smartaste läroplanen, vi har stor frihet för individen, vi har många superpedagoger och vi har ett bottenläge om vi ser till resultat. Inget kan gå fel ! Om vi bara tillåter oss att fokusera på vad som är väsentligt, och undviker ensidiga diskussioner om detaljer. En skolchef i norrland gick ut och sa att lärare borde ha mer undervisningstid. Hans idé var att nya ffriare lexibla pedagogiska arbetsmetoder innebär mindre energi per timma för lärarna och att man faktiskt då skulle kunna öka elevtiden ett par timmar. Det som hände vara att lärarfacket rasade över förslaget eftersom man i nuvarande tidsuttag är överbelastade. Ok so far so good. Ok, inget märkligt med vanlig skyttegravstaktik.

MEN förslaget innebar en förutsättning. Förutsättningen att friare arbetsmetoder infördes och därav lösgjorde en del energi som omfördelades. Men som vanligt i dagens mediedebatt om skolan la sig debatten på sandlådenivån. Om lärarfacket och arbetsgivaren verkligen vill se bättre resultat i skolan så måste arbetstagare och arbetsgivare hitta gemensamma vägar mot vision och mål. Jag skriver arbetstagare och arbetsgivare i meningen lärare och skolledare. INTE fack och arbetsgivare. Man skall ha respekt för att fackliga organisationer endast företräder sina medlemmars intressen och i sin grundfunktion inte skolans och elevernad resultatutveckling. Följ det som skrivs i medierna så ser ni snart mönstret.

Låt lärarna och skolledarna ta kontroll över sin egen utveckling, se till att det finns rejäl forskning på universiteten av lärare för lärare, av skolledare för skolledare. Alltför många inom skolan har så liten tilltro till forskning att man inte ens följer universitetens forskare inom området pedagogik och didaktik. Man har helt enkelt inte en empirisk skolning och litar därför inte på forskare.

Därför känns det viktigt att säga just att skolan har en fantastisk möjlighet framöver. Svensk skola skulle kunna bli världens bästa skola, utan tvekan. Det är helt enkelt upplagt för smash. Vi har den smartaste läroplanen, vi har stor frihet för individen, vi har många superpedagoger och vi har ett bottenläge om vi ser till resultat. Inget kan gå fel !

Men vi behöver visioner...

Mål och resultatstyrd skola

Sedan svensk skola införde mål & resultatstyrning rimmar idevärlden i alla fall på pappret med överiga samhället och näringslivet. Resultat är ett mått på att något händer i exempelvis utvecklingsprocesser och vi människor vill väldigt gärna få till saker till det bättre. De allra flesta är intressarade av det. Skiljelinjen går vid gränsen till den personliga sfären, eller enklare uttryckt: somliga ser till sig själv och somliga ser till människorna runt omkring sig också. Golfspelare behöver exempelvis sällan ta hänsyn till andra än sig själv medan rugbyspelare i hög grad bör samarbeta med sina lagkamrater för att riskera att få en smäll.

Man kan likna skolan vid en resa från individuellt arbete mot lagarbete från den tidpunkt då den mål- och resultatstyrda skolan infördes på 90-talet. Innan arbetade lärare helt själva och de var den enskilde pedagogens bedömning av elevens prestationer i jämförelse med klasskamraterna som avgjorde vid exempelvis betygsättning. Betyg delades ut efter ett på förhand definierat antal 1,2,3,4 och 5or. Det betydde att resultat inte grundade sig på hur mycket eleverna faktiskt lärde sig, dvs kunskapen fanns i sig inte i ett givet fokus.

Nu finns måldokument som anger vad eleven skall visa upp eller påvisa för sina lärare, som sedan bockar av uppnådda mål. Tanken är att om elevcen vet vad som förväntas (mål) kan eleven vara delaktig i lärprocessen vilket underlättar målfokus. Läroplanen innebär också att alla kan bli godkända, det handlar bara om vilket resultat läraren tillsammans med eleverna levererar. Undantagna är särskolan som omfattar elever med exempelvis grava mentala handikapp. Naturligtvis finns i alla fall svårigheter här som oordning , mobbing och sociala problem för elever grundinställningen är att alla kan nå målen. Nu underpresterar svensk skola och 25% saknar betyg i ett eller fler ämnen. Rimligt ?

Problemet ligger dock mest i att man vid införandet av målstyrd skola på 90-talet glömde att utbilda lärare i hur man använder läroplanen och vad målrelaterat lärande innebär jämfört med det relativa betygssystemt. Grejen är nämligen den att det hela handlar i grunden om synen på vad lärande är för något. Kan "alla lära" eller är skolans uppgift i första hand att sortera eleverna inbördes efter nogrannhet, flit och uppförande? Erfarenheten säger nämligen att flit exempelvis i praktiken kan kompensera icke uppnådd kunskap i det relativa systemet. Hur har vi det egentligen idag? Arbetar alla lärare mål och resultatstyrt. Många gör det men lång långt ifrån alla. Vad värre är...hur står det till i skolledningarna ?