Om jag var kommundirektör....

...så skulle jag föreslå för politikerna att omvandla alla skolor som vill, och kan förklara varför, till kommunala friskolor. Detta för att de skolor som klarar sig bra på egen hand inte behöver så mycket kontroll och "styrande" och de kräver heller inte särskilt mycket extra resurser och uppmärksamhet av förvaltningens alla tjänstemän. De skulle kunna få den frihet under egen styrelse som de så väl behöver för att utvecklas än mer. Den stora poängen med denna strategi skulle vara att kommunens förvaltning då istället kunde fokusera alla resurser på att vända de skolor som inte fungerar fullt så väl kring lärandet.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
Skolpolitik

Att prioritera & 80-20 regeln

Igår var vi och hjälpte Jeanette Hendersson och Lotta Puls med att starta nätverket Rektorsakademien i Uppssala. Det kom över 80 stycken besökare till första träffen för att lyssna till vad RA är, på John Steinberg som ifrågasatte svensk skolas syfte och IPFs Niklas Lundblad. Vi delade även ut priset Heja Rektorn till Ingela Pettersson. Vandringspriset var i form av en gammal parkeringsautomat som pristagarna kan ha på sitt rum som en symbol för att man måste köpa sig tid som chef, ledare pedagog. Att förbättra sig i konsten att prioritera helt enkelt. Ganska kul. Den signalerar också att man inte kan parkera sitt ledarskap alltför länge, utan istället ständigt vara i rörelse.

Heja Rektorn-priset kommer att delas ut i Göteborg, Malmö, Stockholm, Uppsala och även eventuellt i Örebro om det vill sig väl.

Jag läste senare på kvällen i John Steinbergs nya bok (Skolans Syfte) en riktigt bra grej som borde vara en allmän praktika. Det handlade om "80-20 regeln" som är så användarbar i nästan alla sammanhang. Att tex i utvecklingssamtal och medarbetarsamtal alltid fokusera 80% på sådant eleven eller medarbetaren är bra på och 20% på sådant som kan förbättras, och inte tvärt om som vi brukar. Och att helst alltid erbjuda kompetensutveckling inom områden medarbetaren redan visat sig ha stor tallang för. Budskapet är väl kanske inte att man inte behöver annat än det man gillar utan istället att vidareutveckla just det man är bäst på. Sen kan/ska man naturligtvis alltid utvecklas inom andra områden också, annars stagnerar organisationen. Men tänk dig att alltid bara kompetensutveckla dig i saker som saknar intressebotten hos dig själv? Blir man särskilt mycket mer värdefull för sin organisation genom det? Och trivs man då verkligen som bäst? Jag träffade en person en gång i en av våra utbildningar som sa att hon hade arbetat som rektor i 30 år och aldrig tidigare fått gå någon kurs hon hade intresse av eller ansåg sig behöva. Hon tyckte detta med kompetensutveckling var övervärderat och hade tappat intresset för sitt eget lärande. Helt otroligt, men jag tror att det är många som känner lite som hon då och då tyvärr. Och slutsatsen måste väl då vara att vi måste stärka ledarskapet och koppla samman det med kompetensutveckling riktigt riktigt tight.

Och då är 80-20 regeln bra, inte alltid men väldigt ofta. Johns idé är att förstärka det goda för att få mer utväxling och sen hantera det andra. En bra grundtanke tycker jag.

Hans nya bok är föredömligt lättläst och kort, återkommer med mer om den senare. Jag läser inte så fort...

Friskoleaffär

Academedia med VD Marcus Strömberg i spetsen sysslar med e-learning, KY och konsultverksamhet inom utbildning. Nu lägger de vantarna på NTI, ett av sveriges äldsta och anrikaste utbildningsföretag. Academedia köper verksamheten för 150 milj kronor enligt ekonomisiterna.

NTI, som grundades 1968, är ett av Sveriges äldsta privata utbildningsföretag. Affärsidén var att erbjuda korrespondensundervisning. Efter hand har verksamheten växt till sig och idag omsätter bolaget cirka 190 miljoner kronor. Antalet anställda är cirka 240. Bolaget har fram tills nu varit familjeägt.
Bland kunderna märks allt från kommuner till företag.

Klassrumsundervisning finns idag i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Falun. Företaget är också huvudman åt nio fristående gymnasieskolor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Sundsvall, Eskilstuna, Karlskrona, Luleå och Falun. Ytterligare etableringar finns i planerna.
E24.se

Academedia är ett börsnoterat bolag och det skall bli intressant att följa hur de tänker utveckla sin gymnasieverksamhet. Academiedia är ett modernt tänkande företag som förmodligen kommer röra om i befintlig verksamhet ganska rejält. Och satsningen lär vara mycket seriös från Academedias sida.

Affärsidé
AcadeMedia är ett konsult- och utbildningsföretag som utvecklar människor och företag. Vi använder modern pedagogik och teknik för att skapa mätbara vinster för kunden.

Vision
Vår vision är att utveckla AcadeMedia till en ledande aktör inom utbildningsbranschen för såväl privat som offentlig verksamhet. Vi vill ta aktiv del i omstruktureringen av utbildningsbranschen. Vi vill vara med och revolutionera sättet vi lär på i arbetslivet. Våra kunders konkurrenskraft och därmed framtidsutsikter beror av det. AcadeMedias rötter och grundidé är att utveckla och realisera nya sätt att lära på.
www.academedia.se

Så nu ställer sig ytterligare ett starkt skolvarumärke i koncernraden som tidigare präglats mest av, Pysslingen, Viktor Rydberg, John Bauer, Vittra och Kunskapsskolan m.fl. Nu gäller det återigen att se upp oavsett man är kommunal eller friskola.

:-)

Hur är det tänkt hörni?

IV-programmen skall nu i malpåse om jag förstått saken rätt. Jag har även förstått att en omläggning mot mer yrkesinriktade praktiska utbildningar också är uppe på agendan. Man kan anta att det kommer finnas liknande krav på intagningspoäng (betyg) på dessa mer praktiska yrkesinriktade utbildningar som på de teoretiska? Eller så kan man anta att man skall sänka kraven på dessa? Dessa båda linjer är förståss viktiga att fundera över, och det gör många ganska ofta.

Om man planerar att sänka kraven för intag på yrkesinriktade praktiska utbildningar så kommer det ju att påverka grundskolan högst väsentligt. Varför skall tex de elever som har det tuffast i dagens system "gå den där extra milen" (min frus ord) om det inte behövs? Motivationen minskar, så och resultaten. Alltså riskerar alliansens ideer (trots goda föresatser) att påverka skolornas samlade resultat. Alltså skolpolitikens resultat. Om man tänker så här så verkar det ju nästan som att skjuta sig i foten.

Om man istället behåller kraven så kvarstår ändå frågan vad man planerar att erbjuda de elever som nu är inne i systemet och inte har någon framtid alls då IV läggs ned. Vad ska de göra? Vore det inte rimligt att berätta hur man tänker stötta dessa elever? Skolans värld tar ett tag att förändra, en del säger att det tar 30-40 år att införa en ny skolpolitisk reform. Vilket skulle innebära att just nu ser Lgr69 fästa ordentligt. I det perspektivet så ser vi ju ett betänkligt och ansenligt antal elever nu i väldigt många årskullar som går en rätt mörk framtid tillmötes. Bland dessa finns dessutom massor latenta entrerenörer med sjukt mycket kraft.

Men det finns kanske en plan? I så fall undrar jag vilken plan det handlar om? Ni har i opposition och regering en tuff uppgift att hantera framöver. Särskilt eftersom globaliseringens ökade konkurrens från bland annat Asien ställer helt nya krav på oss här i norr. Det är väldigt mycket snack nu men väldigt tunt om man gräver en smula i analysen. I båda lägren! Så sitt inte där och småle Baylan & Co...

;-)

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
Skolpolitik

Mobbing, en spegling av vuxenvärldens normsystem?

Mobbing debatteras i stort sätt överallt i medierna idag. Och nästan alltid rör det sig om en enda arena, skolan. Och det är bara i skolan som mobbing och kränkning är en samhällsfråga. Men var har den yngre generationen lärt att utveckla detta beteende? Hmmm...sett ur ett holistiskt perspektiv så har de förståss lärt det av oss. Antingen aktivt eller passivt. För mobbing är inte ett isolerat skolproblem, det finns överallt. I de vuxnas umgängeskrets, på deras jobb, på nyheterna i TV, i politiken, på idrottsarenor, i resturangköer, i personalrum, i trafiken. Och det iaktas ofta av barn och ungdomar, om inte rent fysiskt så genom våra samtal vuxna emellan. Även små grytor har öron.

Mitt tydligaste exempel som jag bloggat om förut, bland många många fler är idrotten. En arena som omsluter enorma mängder ungdomar, barn och vuxna. Hur kan det komma sig att våld och kränkningar är ok i dessa sammanhang. Tänk er den franske fotbollsspelaren Zidans skallning i fotbolls VM i sommras? En våldshandling, ingen tvekan om det. Men ändå hyllas han, som en hjälte vid sidan om all den kritik som självklart följde. Hyllningarna rättfärdigade handlingen för miljoner fotbollskids.
"Frankrikes president Jacques Chirac hyllade däremot lagkaptenen Zinedine Zidane vid en lunch för det franska landslaget i går."
Svenska Dagbladet 2006-07-11

Men vid sidan av det är också alla överens om att bakom den handlingen fanns rätt grova kränkningar från Zidanes motståndare Materazzi. Men det försvann nästan helt i bevakningen. Hade inte Materazzi uppsträtt som han gjorde hade förmodligen inte topplocket gått på den gode Zidane. Och på TV nyss såg jag att materazzi varit farten igen och hetsat fram en skallning.

Ta sedan våra politikers "rumsrena pajkastningsexcesser" och fundera på vilka förebilder de kan vara ibland. Dataintrång och "skyll på varandra" metoder och "det var inte jag" resonerande. Rena skolkorridorsbeteenden.

Och mitt i allt detta så förvånas vi över att det är stökigt i skolan och varför skolpersonal inte kan lära barnen veta hut?

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
Skolpolitik

Kan man lura föräldrar och elever?

I dagens Västerbottens Kuriren finns en diskussion om att Umeås gymnasieskolor "köper elever" i samband med gymnasievalet. Det diskuteras i artikeln om det är rimligt att skolor marknadsför sig genom att bjuda på gratis konsert med idol-Erik, godisregn och biobesök för att framställa sin skola som bättre än andra?

I samma artikel beskrivs också andra knep som att kommunala skolor utbildar "ambasadörer" som går ut till niondeklassarna och "lobbar" för den kommunala skolan. Något som gjorts i många år över hela landet.

Fler sätt att profilera sig i Umeå-regionen är att ge eleverna träningskort, vilket rimligen ingen kan ha synpunkter på i fettmadebatten. Att skolan satsar på hälsofrämjande aktiviteter borde väl vara en självklarhet. Skribenten ställer även frågan om det är rimligt att eleverna "lockas" med bärbar dator, precis som att de kan hämta ut en laptop för privat bruk nere hos "pc-jocke" mitt i byn. De bärbara datorerna är i samtliga fall pedagogiska arbetsverktyg, i alla fall som jag sett.
Västerbotten Kuriren

Detta med marknadsföring och profilering av skolan är ett för skolledare nytt område och vi kommer med stor sannolikhet att få se många olika exempel och experiment på hur man bäst profilerar sin skolas verksamhet. En del bra, en del mindre bra. Det är så de kommer att lära sig denna kunskap. En sak som man med marknadsföringsknep till trots aldrig får missa är att skolans "varumärke" och verksamhetens innehåll, kvalitet och kultur måste harmonisera. Om skolans sätt att kommunicera inte kan efterlevas blir det en bubbla som enkelt genomskådas av medvetna föräldrar och elever. I väldigt få sammanhang utanför skolans sfär räcker det med godisregn för att bygga ett långsiktigt och starkt varumärke. Kunden, i detta fall eleven, är i allmänhet mycket mer krävande och medvetna än att de accepterar vad som helst för ett biobesök eller 10-12 mintkolor.

En bra skola med ett juste klimat och där personalen är engagerad kommer att vara bästa sättet att skapa en gott rykte om sin skola. Detta rykte kan sedan stärkas och positioneras genom olika fiffiga marknadsföringstekniker. Man kan naturligtvis också vända ett dåligt rykte genom en medveten varumärkesstrategi, men bara om den startar inne i organisationen i huvudet på medarbetarna. Det är svårt att via enbart reklam och annonser, eller godisregn stärka sitt varumärke verksamhetsmässigt långsiktigt. Risken är att varumärket laddas med budskap som "skolan som lurar elever" eller "du vet bioskolan som ändå är skitkass".

Skolor bör lära sig mekanismerna som råder i marknadsföringssammanhang så slipper man fatta beslut som blir kostsamma och onödiga. En smart marknadsföring är effektiv och prisvärd.

Ett bra ställe att följa frågan är:
Skolmarknad

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
Skolpolitik

Ledarskap och grejer som stör

Då kör vi ett varv till på temat "beslagta föremål (grejer) som stör undervisningen".
Det är klart att elever inte skall störa varandras lärande, vare sig med mobiler, mungigor, hopprep, pistoler, knivar eller mp3-spelare. Genom att skapa förståelse hos elever och bry sig om dem genom att tex se dem och lyssna på dem kan man skapa relationer som leder till ett lärande klimat. Frågan är ju bara hur man uppnår detta klimat i skolor som spårat ur i sitt ledarskap?
Genom motivation, förståelse och lärande eller straff och yttre maktmedel? Man måste som lärare och skolledare nämligen välja här. Det kostar mer engagemang och energi att välja motivationsspåret och nästan inget alls att välja de represiva vägen, i alla fall på kort sikt, men på lång sikt kostar det oänligt mycket. De skolor som spårar ur har det gemensamt. Att ge sig alltför långt ut på förbudslinjen är kortsiktigt enkelt men ger ett neggigt och geggigt klimat. Att skapa ett positivt klimat kräver däremot alla vuxnas engagemang, samsyn och en tydligt vision och strategi. Svårt men inte omöjligt.

Den nya lagen som regeringen föreslår framöver har ambitionen att skapa studiero, det är bra. Ingen tvekan om det. Som symbol för detta har man sedan början av 2000 talet retoriskt använt mobiltelefonen då den är stasrkt förknippad med ungdomskultur och därmed störande för äldregenerationen. Men egentligen är det alla grejer som upplevs störande som är i fokus. Faktum är dock att det är överdrivet på det stora hela taget, särskilt om man frågar lärare, elever och skolledare själva. Jag säger inte att det inte förekommer situationer där "topplocket går" med rätta på en del lärare, för det gör det. Oftast handlar det om skolor som inte lyckats skapa det inlärningsklimat som krävs idag. Det är däremot spektakulärt med telefonspåret och i linje med 80-20 strategin, dvs politiskt provakativa förslag som landar positivt hos 80% av befolkningen och retar upp "etablisemanget" som man uttrycker det i Svt:s "dokument inifrån". Men frågar man alltså skolan själv är det mindre problem än debatten indikerar. Det är politik och ett exempel på politisk handlingskraft.

Ringande mobiltelefoner är inget problem i Uppsalaskolorna. Det tycker några rektorer och gymnasieelever som UNT talat med apropå förslaget om att lärarna från och med höstterminen skall få rätt att beslagta störande mobiler.
Uppsala Nya Tidning

Om jag förstått förslaget rätt så får läraren rätt att be eleven lämna ifrån sig grejen och till och med ta den ur elevens hand men inte bruka våld som man uttrycker det. Vem avgör vad som är våld? Läraren eller eleven? Om eleven vägrar lämna sin grej till läraren då läraren upplevt den störande och läraren tvingar, hotar eller kanske drar och sliter så är det ju någon form av våld. Då kan läraren enligt förslaget tillkalla rektor.

På Sveriges Radios hemsida diskuteras detta med bland annat elevorganisationen SVEAs ordförande som inte ser poängen med det hela.

Upplever du att mobiler är störande i klassrummet?
– Nej, det tycker jag inte. Jag har min mobil på ljudlös, så jag stör inte med min mobil.
Sveriges Radio

Min analys av detta blir att förslaget kan komma att skapa ytterligare stök i undervisningen och inte mindre som det var tänkt. Det hela bottnar i ledarskapet och vilken männskosyn man har, och det har väldigt lite att göra med politik och särskilt partipolitik. Med ett effektivt och ombryende och målstyrt ledarskap (i bemärkelsen målhävdande) kan man skapa studiero, också i ganska tuffa områden. Det handlar återigen om ledarskap och ett målstyrt fokus så att vi kan öka måluppfyllnaden i svensk skola. Annars kommer vi aldrig att kunna möta den globala konkurrensen.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
Skolpolitik

Språkförbud i skolan

Bara svenska får talas inom skolans område? Det är lite pinsamt att läsa om historier som denna tycker jag. Att vi inte kommit längre i debatten om skolan än att förbjuda andra språk, istället för att utnyttja språkmångfalden till styrkor. Skälet till förbudet skall vara att undvika att elever kränker varandra på språk inte alla förstår. Ok...jag förstår var ambitionen startar, men inte dess utfall. Landskronaskolan har som en del andra skolor stora problem med sitt ledarskap, det råder ingen som helst tvekan om det.
Dagens Nyheter
Aftonbladet

På flera bloggar, bl.a (Le petit Heydee), har jag läst kommentarer där skribenter typ undrat om de hörselskadade kunde få dispans eller vara "tysta" tills de fyller 17 år. Eller kompisar med utbredd norrländska eller djup härlig gottländska, de kan ju säkert också anses vara utländska.

Att prata andra språk än svenska är alltså en disciplinfråga på denna skola och som alla disciplinära frågor skall de naturligtvis hanteras strikt efter skollagens tre tydliga åtgärder. Alla andra straffande aktiviteter är enligt lag förbjudet.

1. Förpassas från undervisningslokalen resterande del av lektionen
2. Kontakta föräldrarna och upplysa dem om att deras barn har ett olämpligt uppträdande (i detta fall talar sitt modersmål)
3. Kvarhålla eleven under högst en timma efter skoldagens slut

Jag förstår allvarligt talat inte hur detta skall kunna fungera. Att tala ett annat språk blir, enligt DNs reporter, ytterst att man kallas till elevvårdskonferens, s.k EVK. EVK är ett skollagsreglerat beslutsorgan där det krävs att flera av skolans funktioner och föräldrar skall delta. Där beslutar man formellt om frågor som tex delegationsmässigt bara rektor kan avgöra , exempevis anpassad studiegång, hemsundervisning m.m. Och allt skall naturligtvis dokumenteras. Det blir alltså många EVK-protokoll på dessa skolor.

Det jag inte riktigt förstår är hur man kan komma på idén att disciplinkoppla talande av ett annat språk. Får inte denna utveckling burläska proportioner?

Flera frågor reser sig i alla fall i mitt huvud. Är det en korrekt slutsats att alla andra talade språk än svenska är potentiella mobbingverktyg? Ute på stan också i förlängningen? Skall inte skolan förbereda för ett liv i samhället? Känns det juste att alla skall tänka "nu mobbar hon" så fort hon säger något till sin väninna på "kurdiska". Riskerar man inte att utveckla en kultur i denna skola som helt enkelt präglar synen på andra språk, dvs att andra språk är av ondo och att betrakta som kränkande, och ytterst då mot tex svenskar? Hur kränkande är inte denna regel också för de elever som inte kränker, mobbar eller obstruerar? En annan fundering jag fick är om elever får träna på tyska, spanska och franska i korridorerna mellan lektioner, eller har man undantag för just de språken. Får eleverna öva sig i sin hemspråksundervisning på raster och i omklädningsrummet innan och efter idrotten? Nej inte om man skall hålla sig till reglerna.

Känns det inte mer rätt att istället vässa ledarskapet och gå till botten med klimatet, värdegrunden och organisationskulturen i skolor som dessa? Jag vill påstå att alla i det här landet vill ha skolor med hög grad av studiero och motiverade elever. Finns det någon som inte vill de? Det känns lite som att de vuxna abdikerar i Landskronaskolan. Och helt ärligt: Vilken människosyn representerar denna idé? Och vilket ledarskap har utvecklat sig ur den i så fall?

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
Skolpolitik

Telenor mobbing sms mobiler

I veckan som gick gjorde Telenor det omöjligt för sina kunder att skicka sms utan avsändare, alltså anonyma meddelanden. Skälet till det är att de tagit intryck av debatten om mobbing i svebnska skolor och det faktum att det är vanligt att somliga elever kränker andra elever genom anonynma sms.

Telenor är ett bra exempel på hur man som företag kan utnyttja sin kompetens för att stötta arbetet mot mobbing. Hur många sms de missar i detta vet jag inte, men det är ju ointressant. De förhindrar i alla fall anonyma sms av typen: "Dra åt helvette jävla hora!". Om ett enda sådant sms förhindras så förhindras en känsla i magen på en ung människa.

Bra jobbat VD Johan Lindgren, bra jobbat Telenor !

Telenor är för övrigt ett företag som i andra sammanhang intresserar sig för skolans utveckling. Det finns ett hjärta som bankar i företaget samtidigt som de är ett komersiellt företag. Bland annat är företaget en av våra partners på Rektorsakademien, tillsammans med bland andra Vattenfall och Apple Inc. Företag som bryr sig samtidigt som de vill göra affärer. Bra jobbat av dem med !

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Mobiltelefoni
Telenor
Vattenfall
Apple

Skola, Malmö, nätverk

Igår var jag, och de andra Rektorsakademi-kompisarna Caj Malmros och Åsa jakobsson, nere i Malmö på Hilton Hotel för att ta de första spadtagen i nätverksbyggandet kring skolledare och näringslivsledare. Det kom dryga 100 ledare från regionen som lyssnade på några riktigt intressanta talare och knöt nya nyttiga kontakter i pausen där Telenor bjöd på en större macka och lite att dricka.

Den lokala näringslivsprofilen Dan Olofsson (koncernchef Sigma) gav under själva programmet sin syn på ledarskap, Åke Westh talade om skolvisioner 2017+, vi delade ut "Heja Rektorn"-priset till rektor Marianne Dymling Hjelm och mot slutet berättade Gunilla Ivarsson gymnasiechef i Ängelholm om sina förändringsplaner i kommunen. Matz Nilsson som är utbildnimngsdirektör i Malmö berättade i inledningen om Malmö Stads mycket ambitiösa rekryteringsstrategi också. Mycket spännande ! Vi presenterade dessutom vårt forskningsprojekt på Rektorsakademien som vi initierat och där Apple, Umeå Universitet och MSU också deltar med sin kompetens. det handlar om hur vi kan skapa ökat intresse för lärande genom ungdomars egna kulturbas. Ängelholm kommer bli den kommun som tar idén fullt ut i skarpt läge, vilket är fantastiskt kul

Nu letar vi vidare efter en lokal person som tillsammans med oss kan bygga upp nätverket i Malmö, vår målsättning är att finna en engagerad person med insikter i både skola och arbetslivet i övrigt.

Reaktionerna var många och vi fick flera kommentarer efteråt om att ett lokalt nätverk är viktigt för att skolledare skall kunna dela med sig av varandras erfarenheter och idéer. Kunskapsdelning så långt det är möjligt är bara bra för att kunna sprida även positiva bilder av skolan.

I TV4-soffan igår där jag hade förmånen att delta i en debatt om skolan träffade jag en cool elevrådsordförande från Uppsala som berättade att hon tyckte bilden av skolan var väl negativ. Och givetvis har hon rätt, de goda exemplen når sällan ut i mediebevakningen.

Och det måste vi ändra på !

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling

Ordningsbetyg igen

Jaha? Men det vore mer intressant att diskutera varför vi sannolikt har mer negativa bteenden sett ur inlärningsperspektiv i dagens skola än för 50 år sedan. För känner vi till fler av orsakerna kan vi finna verktyg för att lösa problemet.

Betydande forskning pekar på att vi ur samhällsperspektiv sedan en tid lämnar den hierarkiskt uppbyggda organisationen som fungerat tillfredställande i industrisamhället. En stor poäng med den var att den i industrisamhällets monotona arbetsstruktur förenklade organisationen i t.ex fabriker, produktionsföretag med enklare arbetsuppgifter. Ökad kommunikation i kölvattnet av kraftig teknologiskt utveckling har nu gjort att de kommunikativa fördelarna av den hierarkiska organisationen minskar i samma takt som arbetsuppgifterna flyttas från prokution i fabriker till ett tjänstesamhälle. Det är inte längre så att auktoritet automatiskt kommer med den tjänsteställning man har, och med auktoritet avses här chefer, lärare, politiker m-fl.

I de nätverksbaserade strukturerna i samhället måste man istället förtjäna auktoritet genom sitt agerande. Medlemmarna i organisationen är beroende av att i sitt nätverk fånga in de auktoriteter man kan lita på ger en ny kunskap och förståelse. Exempel: En elevgrupp i skolan kan fungera mycket väl tillsammans med en lärare medan den kan vara mer eller mindre omöjlig med en annan. Tricket ligger i att den första läraren utvecklat kommunikativa emotionella beteenden som gör att gruppen ser honom/henne som den auktoritet hon behöver vara. Den andra läraren frustreras över att det minsann inte är som förr, man skall ju lyssna på läraren för att läraren är lärare. Vid sidan om detta ligger givetvis att läraren också måste vara kunskapsmässigt kompetent.

det vi ser idag är ett aukritetsfall där skolan inte längre har den självklara ställning som för 50 år sedan. Eleverna lyssnar hellre på sina egna utvalda auktoriteter, och tyvärr blir det ibland både komplicerat och destruktivt.

Det här kan man givetvis ha åsikter om men detta är vad forskningen säger oss.

Slutsatsen av detta bör vara självklar. Man kan inte möta nya problem med gamla metoder. Särskilt inte med motivet att de fungerat för 50 år sedan, vilket i sig är osäkert om de verkligen gjorde.

Istället bör skolan göras om från grunden för att anpassas till den nya samhällsordningen och de behov som kommer därav. I England t.ex. har man planer på att bygga om betydande mängder skolor för skapa god jordmån för lärare att utveckla sina arbetssätt så att auktoritetn kan återskapas. Det vore relevant att diskutera det. Prallellt måste man också diskutera ledarskapet hos skolledare och lärare så att fokus flyttas till att ge skolans personal möjligheter att förtjäna sin auktoritet. Auktoritet är fortfarande mycket viktigt för att en cehf eller lärare skall fungera.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Apple

NotSchool

I London i helgen träffade jag NotSchool, ett projekt för att få in engelska "dropouts" i lärandet igen. I England finns ca 100 000 elever som fallit ut ur skydsnätet och som man inte har inne i skolsystemet. De väljer helt enkelt att tänka: "not school" när någon från myndigheterna närmar sig dem. De vägrar helt enkelt att gå i skolan, många gånger lever de på gatan. En hel del har diagnoser som ADHD, ADD, Asperger eller blivit utsatta för övergrepp i pedofilringar. Gemensamt för dem alla är att samhället svikit dem så till den grad att de vägrar vara en del av det.

Men projektet "NotSchool" har nu kört igenom 1000 elever i utbildning online på nätet som är öppet dygnet runt på elevens totala vilkor. I år examinerades den första studenten på universitetsnivå. Visionen är att 50 000 elever de närmaste åren, skall passera NotSchool. Lärare finns i England och Australien, vilket gör att pedagoger kan vara tillgängliga 24 timmar om dygnet över nätet. Eleverna får direkt en ny MacBook-dator i handen så att också de får dra bort paketeringsplatsen och känna lukten av nya prylar. Det är viktigt för dem att de känner att de blir sedda och att någon satsar på dem, för det är något de flesta av dem inte har någon som helst erfarenhet av. Kom nu ihåg att dessa elever inte lever som du och jag, utan många av dem är i praktiken hemlösa. 10% har "tillgång" till dator, och då oftast en gammal häck med 4-5 år på nacken. Ett viktigt moment i NotSchool är att finna lusten till lärande, eller ett "engagement". Hela pedagogiken handlar om att få dem att känna att lärande är roligt och på deras villkor. Vi har alla mycket att lära av projektet NotSchool.

NotSchool är en fristående organisation och drivs därmed inte i ett statligt eller kommunalt perspektiv. Verksamheten drivs av en fantastiskt entreprenör som heter Jean Johnsson. Och jag tror att det är det här som är hela grejen och det viktigaste skälen till deras fantastiska framgång, dvs att projektet INTE är en myndighetsgrej och att det drivs av människor som "brinner" väldigt starkt.

Gå gärna in och läs på:
NotSchool
NotSchool2
NotSchool Blog

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Apple

iPhone är en självklar inlärningspryl :-)

Igår presentarades Apples nya produktlinje, Apple iPhone, som handlar om mobiltelefoner, eller som man snarare internetmaskin (webteknik genom Apples webläsare Safari), mobiltelefon och Widescreen iPod i ett. Givetvis finns kalender och kontakter från din dator i den också, plus en riktig mail-klient. Rykten om att det var dags redan innan presentationen florerade över hela internet och det var på ett sätt inte så förvånande att den presenterades tycker jag. Men även om det var lite väntat, inte minst eftersom det behövs lite smartare telefoner i vår värld, så var det skönt att se en verkligt spännande skapelse för skolan. För givetvis finns här jättemöjligheter för tex mediepedagoger. Podcasting i undervisningen kompletteras med ett kommunikativt perspektiv i och med telefondelen och ett utforskande perspektiv i webdelen. Man kan prata i den, surfa med den, e-maila, se och lyssna på podcasts, lyssna på musik, se på videofilmer, fotografera, filma med den m.m. Integration med både Mac och Windows finns också. Inga styluspennor att slarva bort heller eftersom man styr hela telefonen med fingrarna genom dess patenterade touchscreen som bygger på scrollteknik. Ännu så länge finns ingen videochattfunktion men det skulle förvåna mig alldeles oerhört om det inte slängs in en iChat under året. Själva operativsystemet i botten är MacOSX, Macens eget, och det betyder att det så småningom kommer tredjepartsprogram till den också. Telefonen är helt enkelt en "minidator" på ett sätt som får "smartphones" eller handdatorer i olika telefonkombinationer att verka stenålder. Google och Yahoo har tex redan förberett sina tjänster i den och samtidigt som du pratar i GSM nätet kan surfdelen vara uppkopplad på det trådlösa internetnätverket i närheten.

Enda nackdelen, för det finns en, är att den kommer till Sverige först kvartal 4.

Jag ser själv många möjligheter för lärprocesser med denna pryl, som tar mobiltänkandet och mobilitet ytterligare flera steg framåt.

Läs mer här
Se presentationen med Steve Jobs här

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Apple

Sofia Nerbrand, läshövve, Hofvendahl samt Kenta & Stoffe

Jag läste med intresse Svenskans ledare idag skriven av Sofia Nerbrand. Den handlade om en bortglömd grupp elever, de elever med större "läshuvud" som hon uttryckte det. Motsatsen till det är människor med "mindre läshuvud". Jag mindes direkt min vän Klas Hallberg berättelse från lågstadiet (boken och föredragen "Hångla mer"). Hans föräldrar var med honom på ett kvartssamtal där det talades ovanför hans huvud om att "ja inte är han nåt läshövve direkt". Sånt sätter spår och visar i grunden vilken syn de vuxna har på kunskap och humanistisk grundsyn.

Men Sofia tar ändå upp en viktig fråga, dvs. utsattheten hos dem som har det enklare än andra i skolan. De som känner att de aldrig får vara med för att de inte är som de andra, en plugghäst instansat i pannan. Det är högstatus i en del elevkulturer att inte bry sig om skolan, status som de inte valt själva utan som blivit en konsekvens av deras sociala erfarenheter och kanske familjeförhållanden. De som bryr sig om skolan eller kanske bara klarar det ändå är utifrån gruppens perspektiv inte lojal, vilket innebär uteslutning. Välkänd gruppsykologi och ingår i A-kursen på universitetet. Ofta brukar man under samtal med dem som inte bryr sig om skolan och som inte är ledartyperna säga:
- Ja men du som är en smart snubbe kan väl hänga med dem som delar dina intressen och göra något bra av det.
Det är bara det att det är exakt det de gör. De delar sin tid med dem som de anser har ett gemensamt intresse, eller snarare ointresse. Det är ju också att dela intresse, jag menar ointresse för skolan och samhället. Ni som sett Kenta och Stoffe i filmen "De kallar oss mods" kanske mins scenen där de sitter och dricker mjölk ur tetror på Sergelstorg och sjunger "Små knegarna små knegarna e lustiga att se". Lite åt det hållet alltså. De delar också intressen, eller ointressen. De gäller att förstå de här mekanismerna.

Problemet med detta är att det skapar en kultur där många inte "får" utnyttja sina begåvningar eller tallanger för gruppen (kulturen). Kenta och Stoffe var i grunden mycket begåvade killar, men något gick snett eller hur?

Alla har vi kanske minnen från skoltiden av personen som alltid hade alla rätt på proven, kanske bara något enstaka "fel". Och någon gång tänkte vi kanske att "han/hon ska inte tro att han/hon är något". Jantelagen griper tag i oss utan att vi märker det. Sofia har rätt. Skolans kultur bejakar inte alltid alla elevers förutsättningar, och ibland rör det sig också om de glömda eleverna som är "svaga" i gruppen för att de kan och vill.

Jag läste om en avhandling häromdagen av Johan Hofvendahl om att skolan skapar "felrädda" människor. Det handlade om en studie på "mellanstadielärares" utvecklingssamtal med i detta fallet högpresterande elever och om att de lärarna tyvärr ofta har förhållningssätt som skapar rädsla hos eleven för att göra fel. Det kan tex röra sig en elev som oftast har "alla rätt på provet" ändå får höra att typ "här gjorde du fel och här gjorde du faktiskt också fel". Vid ett samtal under undersökningen frågar läraren hur eleven tycker att hon utvecklats under året och eleven svarar besviket typ "jag gjorde två fel". Om läraren istället hade boostat flickans utveckling genom att inte trycka på felen utan istället på alla de mål hon uppnått hade självförtroendet ökat och rädslan att göra fel försvunnit. Och vi behöver ju faktiskt våga prova okända saker för att utvecklas och då är såklart alla 2,4 miljoner utvecklingssamtal i skolan en del i detta viktiga arbete. Och Hofvendahl bara skärskådat utvecklingssamtalen så kan man lätt tänka sig hur det låter i vissa lärares undervisning på samma tema.
Läs om felrädsla här

Min poäng är att det nödvändigtvis inte behöver betyda att vi skall starta fler "elitskolor", som Sofia manar till i sin ledare, utan att vi istället medvetandegör grupprocesser i skolans ledarskap, tar hänsyn till alla elevers olika sociala bakgrund samt utvecklar pedagogers förmåga att också se och uppmuntra de elever som lyckas mer än andra. I bästa fall glöms de annars bort medan det i sämsta fall är mobbade under hela skoltiden och först "kommer hem" på läkarlinjen som Sofia berättar att hennes kursare i Lund sa.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
Skolpolitik

Skolutveckling, Microsoft och Apple Keynote San Francisco

Just nu händer sjukt mycket spännande på skolutvecklingsfronten, i alla fall för dem som ser nya möjligheter i lärandet genom tex IT-stöd och IT-basserade metoder.

Dels har ju Microsoft för en tid sedan kommit med sitt splitter nya operativsystem för datorer som heter Windows Vista, som nu ersätter det mer än 6 år gamla Windows XP. När jag träffade Microsoft uppe hos oss för några månader sedan visade de Vista och de möjligheter som det nya tänkandet ger för skolan så kan man konstatera att även om Vista ännu har långt kvar så finns helt klart ambitionerna där.

Men det som är mest intressant just nu trots allt är vad som kommer att visas upp i San Francisco 9 jan 9AM då Apples VD Steve Jobs likt den guru han blivit kliver upp på scenen och kör årets "KeyNote". En händelse som för alla djupt insatta i mac-världen nästan är som när jultomten klättrar ner i skorstenen. Jag vet, det är inte så lite nördigt men ändå. Golf och att springa runt i bilhallar på söndagar är också nördigt :-) Just nu väntar alla på VAD Steve Jobs skall visa upp för spännande lösningar som kan användas av lärare och elever. Det finns några riktiga "snackisar" och en är naturligtvis om vi får se en iPhone, en mobiltelefon och iPod på en gång. Sannolikheten för det är kanske inte så stor men mer troligt är att vi får se en lansering av nya versionen av iWork07 (Apples svar på Office-paketet) och där finns mycket spännande att vänta enligt ryktena. Även iChat, Apples videokonferenssystem som följer med alla datorer med kamera väntas ta ett stort funktionssteg frammåt. Förutom detta uppgraderas naturligtvis prestandan på en del datorer, som blir snabbare och mer effektiva än de redan är.

Samtidigt som San Francisco pågår den stora BETT mässan i London där världens främsta tillverkare av pedagogiska hjälpmedel visar upp det allra senaste. Man kan säga att BETT mässan är vad de svenska skolfackens Skolforum INTE är. Om Skolforum fokuserar på gamla pedagogiska antaganden och bevarande av en skola sprungen ur industrisamhället så är BETT tvärt om på hugget och tar avstamp mot framtidens nya lärande, skolutveckling helt enkelt.

Det skall bli verkligt kul att se vad januari månad har att erbjuda :-)

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolutveckling
IT Apple Microsoft

Prenumerera på JeppesenBlog och supernyårserbjudande :-)

Ni som vill göra det enkelt för er och som vill prenumerera på min blogg nu 2007 kan enkelt få den i mailboxen. Fyll bara i din mailadress i rutan till höger här och verifiera sedan genom att klicka på en länk i mailet du får första gången så är du igång. Ni som redan nu prenumererar behöver inte göra något alls, det är bara att sitta lugnt tillbaka i förarsätet.

Det är en hel del som slutit upp för att följa mina inlägg och det är jätteroligt tycker jag. En ny tanke är att erbjuda prenumeranterna lite speciella grejer under året, kanske friplatser på spännande seminarier vi arrangerar på Rektorsakademien etc. Nu låter det kanske inte så kul så här rätt upp och ned men ibland inträffar särskilda saker som kan vara intressant att vara med på. Jag vet inte vad det blir än, men det märker vi. De som tecknar upp sig som prenumerant nu under januari får till att börja med "supersnyårspecialpris" på min bok, teckna upp dig så kommer det ett schyst erbjudande i mailboxen. Ni som redan är prenumeranter får samma erbjudande :-)
Hur som helst så kostar det ju inget att prenumerera.

Tjänsten som används heter FeedBlitz föresten.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolpolitik

Betygsdebatten Kunskapsskolan och globaliseringens krav

Regeringens ambitioner är att införa tidigare betyg och man vet att man har majoriteten av befolkningen med sig, de flesta av dessa vill ha betyg från åk 6. Frågan som tidigare debatterats är när de tidigare betygen skall införas. Nu tar debatten en annan väg eftersom Kunskapsskolan ansökt om dispens för att kunna ge sina elever betyg från åk 6.

Anders Hultin, vd på Kunskapsskolan, vill öka arbetsinsatsen bland eleverna.

- Eleverna jobbar mer intensivt när vi formellt betygsätter dem, säger han till Dagens Nyheter.
Aftonbladet 2007-01-03

Ett genidrag av VD Anders Hultin som i och med detta visar att han lärt sig mycket om skolans marknadssituation. I stort sätt alla föräldrar som gillar betyg i åk 6 ser detta i en tydlig debatt kring detta stärks varumärket Kunskapsskolans position i sin målgrupp. Bara idag finns ett 20 artiklar över landet.

Min egen inställning till betyg är att det kan vara bra med betyg tidigare, som tex åk 6 eller 7. Som det är idag först i åk 8 ställer till en hel del problem. Viktigt är ju att läroplanen och kursplanerna skrivs om så att tydliga mål definieras för de lägre åldrarna, på så sätt kan nog målen bli tydligare för lärare och elever. Däremot är jag ganska säker på att kvaliteten i undervisningen tyvärr inte påverkas avgörande av när betygen sätts, dvs sett ur ett globalt konkurrensperspektiv. Och enligt min mening är det oerhört viktigt att diskutera HUR undervisningen bedrivs och vilka kunskaper och färdigheter för det nya samhället vi utvecklar hos barnen. Det diskuteras alldeles för lite. Tyvärr har vi likt USA en test och provinriktad skola och inte en lärandeskola på många områden. I USA brukar strategin "No Child Left Behind" kallas "No Child Left Untested" bland insatta pedagoger. Man börjar alltså inse värdet av att fokusera på lärandet igen eftersom man känner att eleverna endast lär sig "utantillkunskaper" i en prov och testpräglad skola. Man missar många förståelsemål och har svårt att analysera och tex problemlösa i grupp eller tänka "utanför boxen" (innovativt).

I detta sammanhang spelar tidpunkten för betyg mindre roll och ligger långt efter VAD som sker i undervisningen. Får man ordning på båda sakerna, dvs när och hur betyg sätts och om undervisningen utvecklas finns stora möjligheter till framgång tror jag. Det ena förutsätter det andra.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolpolitik

Socialtjänsten, Minervaskolans rektor och ostron

En del rektorer börjar tydligen se det som legitimt att bryta mot lagen och det kommer därför att bli tuffare för väldigt många elever i riskzonen nu när man snabbt och enkelt stänger av istället för jobbar med deras beteendeproblem. Och återigen blir det NEJ på frågan om jag menar att busarna skall skyddas och/eller försvaras. De skall vändas!

Minervaskolans rektor beredd att bryta mot lagen
De elever som blir trakasserade ska skyddas.
- Det handlar om att välja sida även om det innebär att bryta mot lagen, säger Hans Jansson rektor på Minervaskolan i Umeå, som stängde av en grundskoleelev två dagar före jullovet.

I dag tillåter inte skollagen att elever i grundskolan stängs av.
Det struntar Minervaskolans rektor Hans Jansson. Han anser att han har stöd i den nya borgerliga regeringens förslag, som vill göra det lättare att flytta bråkiga eller mobbande elever till andra skolor och kunna stänga av elever upp till två veckor. Detta för att skydda de andra eleverna.
Sveriges Radios hemsida

Faktum är att istället för att luckra upp, eller skärpa, lagen kring avstägning etc så borde man från politiskt håll skärpa lagstiftningen för socialtjänsten. Grejen är ju den att skolans personal inte har rätt kompetens för att hantera barn och ungdomar med grava beteendestörningar. Däremot har socialtjänsten nätverket runt denna kompetens och mitt förslag är att nuvarande socialtjänst (som arbetar med elever) dels granskas noga och sen skärps upp, dvs i meningen att tiden mellan anmälan och kvalitativ åtgärd minskas till max en dag. Alla elever måste synas och bli sedda direkt, oavsett styrkor och svagheter. Efter att ha jobbat i skolan och tagit aktiv del i strulputtarnas vardag så vet jag att de ofta har sårade själar som på ett sätt måste hanteras lika varsamt som alla andra barn, för de är faktiskt barn. Att vara varsam kan också vara att ställa tydliga krav och att ta de därt samtalen som leder till en förstrolig relation (inte kompisförhållande). Vi människor har en tendens att undvika att bryta överenskommelser med dem vi har en djup relation med. Men som sagt de är barn och bland isoleras debatten till att de skulle vara något annat...

Skolan förväntas hantera de mest svåra fall utan kunskap om hur tex utåtagerande barns beteenden fungerar och om effektiva handlingsplaner. Är det rimligt?

Minervaskolans agerande i artikeln ovan bekräftar att de faktiskt saknar kompetens att hantera situationen och då är det ofrånkomligen mycket enklare att stänga av eleven, trots skolplikt tydligen. Dessutom upplever rektorn för skolan att skolmiisterns PR-budskap numera ÄR lagen och att han därför har stöd att bryta mot den riktiga. Farligt. Han tar även tillfället i akt se sig själv som beskyddare av den enskilde utsatta samtidigt som han tidigare i år stängde av en elev som pga av religiös övertygelse bar slöja.

Hmmmm....det haltar kära vänner :-)

Han får helt enkelt, som många andra, vänta tills att skollagen stödjer honom i dessa beslut.

Gott nytt år :-)

Nu skall ätas ostron....

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolpolitik

Kulramar Skola och Metro

Igår hade tidningen Metro en fantastiskt rolig bild i anslutning till ett porträtt av skolministern. Bilden visade skolministern som håller upp en färgglad kulram framför ansiktet runt en text som handlade om att det mesta var bättre förr och att nya idéer oftast inte är särskilt goda idéer. Kulramen blev en cool inramning av Jans vision och det är lite kul ändå att Jan inte backar för att verkligen driva sin tes till mått av självironi. Vi skall alltså möta globaliseringens konkurrens och det sjunkande värdet på kunskap genom att signalera till svensk skola att kulramens tid ökar värdet på kunskap? Varför inte införa räknestickan också? Räknestickan användes för akuträkning när Apollo 13 skulle räddas i rymden. Så det borde väl funka idag också Jan? Ett nyårstips i all välmening :-)

Man fick också veta att en retrosamling med ABBA hits rullar i bilstereon och att Jan tycker kvarsittning hade varit bra när han själv gick i skolan, han hade ju inte drabbats av det kan man läsa mellan raderna.

Vidare skall man från 1 juli tvångsflytta mobbare utan föräldrars samtycke, trots att det ju inte löser samhällsproblemet med dessa ofta själva kränkta och invärtes sårade personer. Att flytta problemet till någon annan skola där personalen har mindre kunskaper och relationer med mobbaren minskar naturligtvis möjligheterna att i tid bryta beteendemönstret. Att bygga relationer och skapa social kontroll är väldigt viktigt. Som misslyckad med ett svårbrutet beteende öppnas tvärtom nya jaktmarker att ta kontroll över. De som nu tolkar min text som att stryka mobbare medhårs, får inte ut så mycket av det. Det krävs mycket arbete och ibland tuffa samtal för att nå in i bröstet på "stökig elev" som de ofta benämns. Samtidigt måste skolans personal givetvis träna sig att upptäcka, förhindra och med lika stort engagemang ta om hand och stötta de som utsätts för detta kriminella beteende. De är brottsoffer. Och kanske är det här som synen på brottsoffer i samhället kan ändras? Men att flytta barnet till en annan skola utan föräldrars samtycke kräver också att man är medveten om att den mottagande skolan har en svår start då föräldrarna svårligen i de flesta fall kommer att vara "med på tåget".

Vi vill gärna se allt svart och vitt, den enkla politiken och de enkla lösningarna. Med det finns i dessa sammanhang inget sådant. Det kräver enormt av de vuxna i skolan i fråga om engagemang och kompetens.
Metta Fjelkner tycker Jans tydlighet är bra men tror inte heller att mobbarflytt löser detta betydligt djupare problem, och jag får väl för en gång skull hålla med henne.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolpolitik

Lärstilstyper & David Kolb

Detta med lärstilar är ofta debatterat i pedagogiska kretsar och något som jag ofta funderat över är vad det är som bestämmer vilken lärstil som är tex min. Idéteorin med lärstilar innebär kortfattat att det finns olika sätt att lära men att ingen i sig är bättre än andra utan istället starkt kopplat till individen. Men problemet är ju att veta vad som är bästa lärstilen för just mig, är det tex den jag personligen föredrar? Om man förutsätter att det är det sätt som individen föredrar (tycker om mest) så menar många att det är ett vanligt misstag. Moderskeppet (www.moderskeppet.se) heter en site med mycket matnyttigt kring lärande och nya medier och IT. Det är Mattias Karlsson som undervisar vid Högskolan i Jönköping som driver siten. Hans egna lilla bakgård kretsar kring webb, IT i samhället, IT-pedagogik.

Mattias favorit heter David Kolb, professor vid Case Western Reserve University i US och Kolb har utvecklat en teori runt lärstilar som kallas "Kolbs fyra lärstilar".

Han utgår från två olika aspekter: Hur vi tar till oss information och hur vi bearbetar den. Varje aspekt har en skala mellan två ytterligheter:

- Hur vi tar till oss ny information: Från konkreta upplevelser till abstrakt tänkande
- Hur vi bearbetar denna information: Från aktivt experimenterande till reflektion och observation.



Utifrån dessa delar definierar Kolb fyra lärstilstyper:

Typ 1 Idégivaren vill ha en känslomässig koppling till det som ska läras och vill veta varför han/hon ska lära sig just det här. Idégivaren lär genom upplevelse och lär genom att se på när andra arbetar praktiskt. Filmsekvenser kan vara andra sätt. Idégivaren lär sig mest genom diskussioner med andra som har samma lärstil.

Typ 2 Förklararen vill ha teori och fakta, lyssnar på experter, tänker igenom idéer och ställer sig frågan: Vad är viktigt? Förklararen föredrar att läsa manualer framför att pröva sig fram, men har också glädje av lärarledda lektioner och föreläsningar där grundläggande begrepp tas upp.

Typ 3 Sammanställaren tänker först och handlar sedan. Han/hon frågar sig: Hur kan jag använda den här kunskapen? Att först få den teoretiska bakgrunden och sedan få möjlighet att tillämpa kunskapen praktiskt passar Sammanställaren bra. Föreläsningar följt av övningar och skrivet material är goda grunder för lärande.

Typ 4 Prövaren är aktiv och handlingsinriktad. Han/hon vill arbeta praktiskt och hittar ofta nya sätt att tillämpa nyförvärvade kunskaper. Prövaren frågar sig: Vad händer om jag istället gör på det här viset? Prövaren styr själv sin upptäckarlusta, lär sig genom trial and error. Prövaren tycker inte om passiva inlärningsmetoder som föreläsningar.
Hämtat från www.moderskeppet.se

Teorin är mycket intressant och pekar på ett sätt att se på detta med olika sätt att lära. Om vi för ett ögonblick antar att det nu är på det viset som Kolb beskriver så finns det ju all anledning att hålla sig kritisk till mycket i svensk skolkultur. Men så finns det ju som tur är för många olika sett att se på skola. Den nya trenden är ju skolministerns förälskelse i "den enda metoden" bakom katedern, som kallar alla andra idéer för flum från det pedagogiska etablisemanget.

Undrar vilken lärstilsstyp skolministern är? Han kanske har en alldeles egen?

Mer om David Kolb

:-)

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Pedagogik Skolpolitik

Nationella prov, silltrötthet och utvärdering av lärare & rektorer

God Jul på er

Här kommer en melodiradioövergång: Nu är ni säkert lika silltrötta och skinkgästa som jag själv och då längtar man ju efter variation. Variation och motivation är ju som ni vet lärandets moder. Lärande är ju ofta svårt att mäta och därför tänkte jag skriva några rader om nationella prov.

Nationella prov är ju i sig ingen pedagogisk metod i sig, även om man givetvis kan se alla provtillfällen som lärtillfällen. I första hand är de tänkta att ge en nationell bild av hur skolsystemet fungerar. Det kan även ge indikationer kring varje elevs kunskapsnivå men man måste beakta att ett provtillfälle inte kan fungera som en sanningsfyr för alla elever. Mycket kan spela in på det unika tillfällets förutsättningar, bara det att en veckas maginfluensa påverkar ett barns förmåga att fokusera. Därför är det naturligtvis tufft för ett enskilt barn om det misslyckas på det enda nationella provet om det stipulerar känslan av att vara mindre smart fram till nästa nationella prov. Samtidigt är det ett viktigt tillfälle för de elever som lyckas och som får en boost av det. Att lyckas eller misslyckas är viktiga upplevelser som sätter prägling på individen för lång tid. Därför är det viktigt att även ha andra metoder för bedömning av tex betyg eller kunskapsutveckling.

MEN de nationella proven är naturligtvis viktiga utifrån perspektivet en skola för alla. Det man skulle önska är ju att resultatet också avspeglar prestationerna för lärarna. Lärarens arbete präglar elevernas resultat i stor utsträckning och därför borde resultaten på nationella prov i någon mån även vara underlag för bedömning av lärares prestationer i de ämnen där nationella prov finns. För skolors ledningar skulle naturligtvis detta instrument mycket väl kunna fungera som underlag för lärares och skolledares utvecklingssamtal, oavsett om resultaten är goda eller mindra goda.

Debatten kring nationella prov låter anspela på att man med hjälp av givet antal fler nationella prov kan öka lärandet hos barnen och skälet anges vara att elever som halkat efter synliggörs. Men prov är återigen inte i första hand en metod för lärande. Efter att man identifierat dessa efterhalkade måste ju dessa elever ges nya möjligheter att hämta ifatt igen. Detta blir dock svårt om det enbart är lärarens val av arbetsmetoder/lärmetoder som avgörande. Man skulle alltså kunna tänka sig att arbetsmetoden som för den enskilde eleven lätt fram till att de halkat efter är en metod som ej fungerar på just den eleven som då uppenbarligen behöver en annan metod för att nå målen. Så är det tänkt att fungera utifrån läroplanerna, men varje gång man nämner det blir vuxna i skolan uppretade och/eller förvånade.

Utveckla därför nya nationella prov som mäter flera parametrar än elevernas faktakunskaper, varför inte låta eleven i varje nationellt prov utvärdera sin/sina lärare så att vi ser hur lärarna arbetat utifrån elevens perspektiv. Då får vi kanske en mer rätt visande bild av skolans förmåga att prestera och skolorna får tydliga verktyg i sin skolutveckling så att arbetsmetoderna kan utvecklas mot ett högre lärande.


Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik

För många är julen mest ångest och oro

Många barn mår dåligt inför jullovet och julhelgen. Det finns en rädsla för bråk och missbruk i familjen. Inför jullovet har flera elever undrat om skolan har öppet under jullovet. Det möter Charlotte Sundkvist rektor vid Sjöparksskolan i Gällivare.
Sveriges Radio 2006-12-23


Detta är något väldigt många vuxna i skolan känner igen. Elever som som uttrycker att de helst skulle se att skolan var öppen så att de kunde ha chansen att slippa eländet hemma och det skulle urarta.

Ca 300 000 barn växer upp i familjeförhållanden med antingen missbruk av alkohol, tabletter eller droger eller med fysiskt och psykiskt våld inom familjen. För dessa barn är långledigheter som jul inte alls förknippad med semester, vila och lugn och ro.

God Jul


Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik

Rebecka Hemse Skola och Aftonbladet som folkbildare

Jag läser både Aftonbladet och Expressen i stort sett varje dag, och ett av skälen är att den moderna folkbildningen tydligen flyttat in i dessa redaktioners domäner. Det är i alla fall vad många säger. detta till trots säger de flesta svenskar tvärtemot på frågan om det man läser i kvällspressen är särskilt viktigt. Men trots det är det så att kvällspressens räckvidd och dramaturgi på något sätt ändå tagit rollen som dagens folkbildningskanal, alla fall i någon mening. Tänk dig tex om Aftonbladet skulle ha, som är lite av min högsta önskan, ett temanummer varje vår och höst om skolans läroplan. Ett temanummer som förklarar skolans uppdrag och vad som faktiskt gäller när vi dagligdags debatterar skolan. Jag menar vore det inte på sin plats med lite modern läroplanskunskap hemma i kökssofforna :-)

Aftonbladet hade i dag en helt otroligt bra artikel om en av våra mest folkkära skådisar Rebecka Hemse. Ni vet hon som spelar den hetsiga dottern till kommissarie Beck. Hon verkar ha precis alla hemma och hur cool som helst. Hon vågar säga sånt som nästan alla någonsin har tänkt:

"Skolan är en idiotisk uppfinning. Vem kom på att barn skall sitta stilla när de är sju år".

De flesta tänker nog omedelbart att Rebecka hamnat väldigt fel i sin uppfattning om skolans uppdrag, hon verkar inte särskilt påläst. Men hon säger trots allt något som är viktigt och som till och med många av oss som jobbar i skolan någon gång också tänkt. "Vem har kommit på detta"? Att sitta still och lyssna passar många men inte alla. Särskilt inte Rebecka, hon var tydligen just av det skälet sällan där av döma av artikelns innehåll. Hon är väl antagligen en av de barn och ungdomar som har tallanger och begåvningar som kanske inte alltid uppskattas i skolan. Hon är bevisligen också en fantastisk skådis.

Men tillbaks till huvudfrågan. Hon lyfter en fråga som ingen tar vidare. En fråga som inte i alla perspektiv är rätt men som ändå håller stort mått av insikt. Hon lyfter en fråga som i synnerhet journalister sällan tar in i sina artiklar. Det jag avser uppfattningar om skolan utifrån andra perspektiv än politikers och olika ordföranden i fackliga organisationer, som trots allt dominerar agendan efter deras lilla smala agenda.

Det var roligt att läsa i alla fall och jag satte faktiskt den indiska grytan i halsen när jag såg henne säga det där som ingen annan säger....

Tack Rebecka Hemse, och tack Aftonbladet !

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare teater href="http://bloggar.se/om/politik" rel="tag">politik

BETT SHOW & Headteacher Academy

Välkommen till BETT Show 2007!

10 till 14e januari 2007 genomförs en av världens största mässor, tror faktiskt den är den största, inom området lärande och IT. Närmare 30 000 personer besöker mässan och fför varje är ökar antalet internatyionella besök. BETT SHOW är helt enkelt mötesplatsen där det allra senaste kring den nya lärandet. Ett måste om du jobbar i skolan som lärare eller skolledare. Så mycket ny energi och goda ideer som finns där hittar man ingen annan stans, det kan jag försäkra.
Du hittar mer info om BETT här:
www.bettshow.com
En film från BETT 2006 här:
Se filmen

I samband med denna mässa genomför vi tillsammans med Stockholms Handelskammare i London, Apple och NetSmart en nätverksträff med spännande talare och nyttosamt mingel med gäster från 6 länder. England, Sverige, Norge, Danmark, Holland och Frankrike. Syftet är att koppla samman förändringsbenägna skolledare med andra likasinnade från andra länder. På så sätt kan vi etablera ett kunskapsutbyte mellan länderna och så småningom ha nätverksträffar i flera länder. Mer information finns på:
www.headteacheracademy.com

Nätverksträffen genomförs i Apple HQ i London intill Regent Street den 12 jan kl 1700 och programmet är på väg att bli digert:

Program (med res för ändringar)

1700 Introduction, Fredrik Jeppesen founder Headteacher Academy & John Couch vice president Education Apple Inc
1715 Head of Education municipality of Falkenberg, Sweden
1730 Carol Chapman, Talking Heads Team
1800 Mingle and official toast
1830 Mr. David Lapides, Director of Education Smartboard
1845 Jean Johnson, NotSchool
1915 Free Buffé and mingle

Vill du delta så maila seher@rektorsakademien.se

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare IT apple

Fjelkner, Pascalidou, Rinkebyskolan & Ryggradslösa djur

Igår talar ordföranden i Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner ut i Expressen i en debattartikel med rubriken "Skolpengen gör rektorer till ryggradslösa ledare". Metta menar att skolledare generellt sätt håller på att bli ryggradslösa och huvudlösa av vårt skolsystem. Våra 15 000 skolledare är alltså enligt Metta på väg att tappa ryggraden, inte rent biologiskt får man hoppas, utan hon menar antagligen att de snart allihop kommer att strunta i båda lagar och etik. Och vist finns det skolledare som fattar felaktiga beslut, precis som det finns lärare och elever som gör det. Senast idag läste jag om en lärare som dröjde en dag med att anmäla ett mobingfall till sin skolledning, och när eleverna anmälde en misshandel så gav pedagogen svaret "kom inte här och skvallra" och fortsatte lektionen. Och Rinkebyskolans hantering av fallet Pascalidou har mycket mer att önska. I botten handlar det ju om vilket ledarskap som gäller på de skolor där man ofta fattar felaktiga beslut. Men att kalla en hel yrkesgrupp för att vara på väg att bli huvudlösa och sakna ryggrad känns mer som spektakulär PR-kupp än seriös debatt.

Mettas oro för att en del skolledare vill sopa problem under mattan för att inte få dåligt rykte måste kompletteras med en del kunskap, som hon förmodligen inte fick på sin lärarutbildning. När det gäller "varumärken" så är det så att en skola, till exempel, inte kan sopa saker under mattan i dagens öppna samhälle utan att varumärket varje gång förlorar värde. Med eller utan skolpeng så kommer de skolor där skolledare och lärare inte har ett sunt ledarskap tillsammans att bli utan elever. Och det är väl i sak inte mer än rätt? För vem vill ha sitt barn i en skola där ledarskapet är osunt? Osunt ledarskap ger ingen bra jordmån för pedagogisk utveckling och/eller lärande. Så därför måste Mettas slutsats rimligen vara en annan, nämligen att skolledarna och lärare måste kompetensutvecklas och ges möjlighet att anpassa sin organisation, förhållningssätt, ledarskap och arbetsmetoder efter intentionerna i lagstiftningen. Inte att skolpengen och föräldrars rätt att välja skola är boven i dramat och därför skall bort så att alla vuxna i skolan kan återgå till "som det var förr".

Bilden ovan är det ryggradslösa djuret skorpion...

LITE OM RYGGRADSLÖSA DJUR
De första djuren på vår planet var de ryggradslösa. Till denna grupp hittas bland annat kräftdjur, bläckfiskar och sniglar.

De utvecklades under fyra tidsperioder i jordens historia -Prekambrium (2500-600 miljoner år sedan) Kambrium (600-500 miljoner år sedan), Ordovicium (500-450 miljoner år sedan) och Silur (450-400 miljoner år sedan).

Under Silur hade de fått konkurrens av fiskarna och var för de mesta deras bytesdjur. Många ryggradslösa djur har inte utvecklats särskilt mycket sedan dessa tider.
www.ungafakta.se

:-)

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Marianne Lundgren, Elever i riskzonen & Ledarskap

I en artikel i Lärarnas Tidning redogörs idag för Marianne Lundgrens studie om hur skolan betraktar de som inte håller sig "innanför boxen" som avvikare och som med diciplinära metoder antingen forceras in i normen eller förskjuts in i facket "problem". Hon har helt enkelt ur ett vetenskapligt perspektiv tittat på skolans förhållningssätt till normbrytning och beskriver i sin studie vägen från barn till elev i riskzonen. Marianne Lundgren är pedagog vid Växjö Universitet.

Marianne Lundgren har följt det pedagogiska arbetet på en skola under ett år och analyserat hur det går till när ett barn förvandlas till en ”elev i riskzon”. Hon har sett att det parallellt med talet om ”den goda skolan” finns klara uppfattningar om hur elever ska vara för att passa in i ”gällande norm”.
– De ska vara ansvarstagande och självgående eftersom vårt samhälle efterfrågar den sortens medborgare. Den som inte motsvarar kraven blir betraktad som avvikare och problemet förläggs till honom eller henne.
– Elever som inte stämmer med mallen – inte lyssnar, inte hinner det de ska, inte kan arbeta självständigt – anses vara besvärliga och måste på något sätt tillrättavisas.
Skolans funktion i samhället är bland annat att kontrollera, disciplinera och inordna i systemet, framhåller Marianne Lundgren. Ser man det så, blir det logiskt att kategorisera elever. Men det innebär också att eleverna riskerar att ”fångas in och låsas fast” i de föreställningar som finns om dem.
– Lärare talar alldeles för lite om det här, och om den stigmatisering som äger rum i skolan. Det är så självklart att diskutera elever i termer av till exempel begåvad och obegåvad att man inte upplever det som ett bekymmer.
– Barnen blir objekt i stället för subjekt. Jag menar att pedagogerna måste problematisera sina egna föreställningar om normalitet, i stället för att bara titta kritiskt på barn och föräldrar.
Lärarnas Tidning

Detta handlar ju väldigt mycket om ledarskapet, dvs att klimatet och förhållningssättet naturligtvis grundläggs där. Det handlar om skolledares och lärares förmåga att ta vara på samtliga elevers och pedagogers samlade tillgångar i syfte att få elever och lärare att utvecklas och nå så många mål som möjligt.

Så vilken skola skall/vill vi ha?


Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Pascalidou Knutbyskolan & Avtal

När jag var rektor var ett handslag ett handslag, dvs det viktigaste ögonblicket i ett anställningsförfarande. Har man väl löneförhandlat och kommit överens och tar i hand och ser varandra i ögonen och säger något i stil med "välkommen ombord" så är det klart. Sen återstår i min smak att underteckna själva pappret, anställningsavtalet.

Just nu stormar det kring en artikelserie i Metro som Alexandra Pascalidou skrivit angående förhållandena i en åk 1 klass i Rinkeby, eller närmare bestämt Knutbyskolan som är en enhet inom Rinkebyskolans rektorsområde. Innehållet i artiklarna har upprört föräldrar och personal ganska mycket, man menar att olika personers integritet har kränkts. Alexandra har alltså utmanat genom att gå på den tunna linjen för vad som är lämpligt och så långt är allt i sin ordning. Journalisten skriver granskande och de granskade (skolan) har all rätt att reagera och kräva utrymme att förklara eller dementera i media.
Metro-artikel

Nu föll det sig tydligen så att Alexandras syster Dimitra Pascalidou just innan hade löneförhandlat och skakat tass med biträdande rektor Hellström, som öppet visade förnöjsamhet över en lyckad rekrytering av den engagerade och nyexade Dimitra Pascalidou.

Efter syster Alexandras artiklar stormade det internt bland personal och föräldrar och av obegriplig anledning riktades massornas vrede mot Dimitra, Alexandras syster. Biträdande rektor ringde upp Dimitra och förklarade att alla var så arga på alexandra att Dimitra nu inte längre var välkommen att arbeta på skolan.
Expressen v 50

Man kan naturligtvis aldrig veta vad som exakt sagts i detta eller hur ledningsgruppen i Rinkebyskolan resonerade för att komma fram till att ett ingåget avtal och överenskommelse rivs upp för att en av parternas släktingar skriver artiklar i tidningen. Men man skulle gärna velat vara den där flugan på väggen som ingen märkte, då skulle man fått veta.

Det vittnar hursomhelst om ett synsätt i organisationen som rättfärdigar att strunta i ingågna avtal och i och med det handlar det om en väsentlig del ledarskapet. Genom att bryta avtalet med Dimitra har ledningsgruppen kanske sett sig visa handlingskraft och att de minsan kan bestraffa "släkten" som "befläckat" skolan. Och hur det skulle rimma med svensk skolas värdegrund kan jag inte se.

Om man vill återfå den naggade respekten i detta ärende så borde man ringa Dimitra och säga "Förlåt men vi förivrade oss. Det är naturligtvis inte ditt fel att Alexandra skrivit. Välkommen tillbaka så reder vi ut det som hänt".

När jag var rektor var ett handslag ett handslag, dvs det viktigaste ögonblicket i ett anställningsförfarande.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Spelkultur, Svt och äldre spelare

I morse var det spelrecensioner i morgonsoffan och det är en THOMAS ARNROTH som betygsätter och berättar om ett antal spel varje vecka. Det händer naturligtvis mycket på spelfronten och inlslaget varje vecka är viktigt för många vuxna, även om de inte vet om det. Det är också roligt att se en "icke stereotyp av spelintressrad". Det är nämligen många som spelar i vårt avlånga land och långt ifrån alla är högkonsumerande tonåringar i riskzonen som vi läser om i medierna. En stor spelgrupp är +35 åringar, det tänker man inte så ofta på.

Idag recenserade han i alla fall bland annat ett spel som tar rollen som "familjesällskapsspel vid bordet", dvs ett spel som fyller en stark social funktion av att umgås. Ett Playstation 2 spel med 4 medföljande minihandkontroller med färgade tryckknappar som är så enkla att hantera att man kan börja spela redan efter 30 sek. I studion började tex programledaren, recensenten själv och nyhetsuppläsaren att tävla om vem som vågade ha huvudet längst i ett lejons gap. Tyvärr kommer jag inte ihåg spelets namn, ber att få återkomma.

Min tanke är att ett sådant spel är mycket bra att spela tillsammans med sina barn och gärna tidigt i åldrarna (enligt åldersgräns givetvis) och på så sätt få inblick och tillgång till barns och ungdomars spelkultur. Även om man inte kan kanske kan bli en del av den så i alla fall mer tillgång än inte alls. Kanske blir det en bra ingång till att kunna börja prata om spel med sina barn på ett halvnaturligt sätt.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Spel

Skolverket skall rätta prov enligt nya idéer...

Även när det gäller kvalitetssäkringen är ändringar på gång. Att all provrättning görs av de undervisande lärarna är ingen bra ordning om likvärdigheten ska garanteras.
- Skolverket kan inte rätta alla prov men man kan tänka sig att de tar hand om en viss andel från varje skola för att se till att bedömningarna görs på rätt nivå, säger Jan Björklund.
Skolvärlden 2006-12-06

I tidningen Skolvärlden beskriver regeringen nu sina tankar om hur läs och skrivförmågan skall kartläggas tidigt, som naturligtvis i grunden är en bra idé. Man ändrar nu lite ton också när man säger att proven som införs i åk tre i sig inte ger några garantier för att elever med svårigheter får det extra stöd de behöver. Tidigare lät det som en ren självklarhet. Nu menar man att om en klass har stora svårigheter så skall resultaten vara guider till mer resurser och resurserna skall hämtas från det individuella programmet tycker man. Iden är att plocka resurser från dem som skolan redan misslyckats med att ge den start i livet den har uppgiften att ge och föra över dem till elever i de lägre årskurserna. För att komma åt kvaliten så skall man också lyfta av lärarna vist ansvar för betygsbedömning och rättning av proven och låta skolverket ta över den rollen. Staten skall alltså rätta prov åt lärare som tydligen inte längre kan anförtros uppgiften. Ambitionen man har i sina idéer är goda, ingen tvekan om saken men man väljer fel stig i skogen.

Det är ibland precis som om man missar att själva lärandet och hur det faktiskt sker måste in i debatten. De flesta vet ju vid det här laget att pengar inte är hela lösningen. det mesta av lösningen sitter hos pedagogen. Givetvis spelar resurser roll för förutsättningarna i undervisningssituationen men var finns diskussionen om att det faktiskt också handlar om att ställa högre resultatkrav på pedagogerna i de skolor som har hög andel elever med låg måluppfyllelse. I pedagogiska magasinet finns mycket bra men var finns detta i samhällsdiskussionen? Min poäng är att om diskussionerna kring skolan hela tiden kretsar runt att odågorna till eleverna är si och så och resurserna är för små och felriktade så exkluderar man lärarnas/pedagogernas professionella värde. Kanske är det just därför som statusen för lärare sjunker. De lyfts ju sällan fram som de hjältar och superstars de är. Istället trycker man fram krav på mer resurser, fler stödpersoner i organisationen, prov som skolverket nu till och med skall rätta åt lärarna. Nej det krävs en omläggning av fokus här tycker jag. Ett fokus som lyser varmt på pedagogerna...våra superstars...

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Tom Hagman

I måndags fick Kunskapsgymnasiet i Kistas skolchef (rektor) pris "Heja Rektorn" på Rektorsakademiens nätverksträff. Tom Hagman är en otroligt meriterad skolledare och har arbetat i både kommunal regi och privat, för närvarande i friskolekoncernen Kunskapsskolan. Det unika med Tom är hans fantastiska förhållningssätt till både sin personal och sina elever. Utöver detta så skapar han ständigt utveckling och goda resultat. För mig betyder det att han hanterar verktyget ledarskap på ett sätt som många borde ta efter, oavsett man är lärare eller skolledare.

Besök honom på hans skola. Korta studiebesök är underskattat som idé. Ta ledigt en eftermiddag och åk dit och titta och låt känselspröten fladdra runt. Inte bara på Toms skola, det skadar inte att bilda sig en uppfattning om andra skolor än sin egen. Det blir lätt så annars att man blir hemmablind och inskränkt i sina analyser av sin egen skolas verksamhet. man måste ha något att jämföra med.

Men börja med Tom Hagman, och ni kommer att känna saker som ni bergsäkert kommer att ha nytta av.

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik

Gymnasieskolans kultur

Inger Olsson och Anette Forsten Seiser berätta igår (4/12) på Rektorsakademiens nätverksträff (på Berns i Stockholm) inför 170 besökare om deras forskningsprojekt där de kartlagt gymnasieskolans kultur. Inger och Anett är bland annat verksamma på Karlstads Universitet och är i övrigt också kopplade till Hagfors kommun. Att förändringsarbete och/eller förbättringsarbete inte är självklara fenomen i skolan vet vi ju alla men Inger och Anetts forskning gav oss ändå en ganska tydlig bild om varför det är så.

Bland annat beror det på kombinationen "lärarkultur" och typ av skolledare. Om kulturen i lärarkollegiet är mestadels ämnesstyrt och om lärarna själva bestämmer allt som rör undervisning och skolledaren samtidigt är en ren administratör som endast fattar beslut om saker utanför undervisningen kan allt verka fint på ytan, men någon utveckling eller förbättring sker inte alls. Och ett viktigt skäl är att individualistiskt tänkande i dessa kulturer står före samarbete. Detta trots att i stort sätt all forskning pekar på att samarbete skapar bättre resultat eftersom alla strävar åt samma "håll". Om man som förvaltningschef sätter in en handlingskraftig skolledare i en sådan kultur som raskt börjar ta allt fler beslut rörande undervisning och som dessutom uppmuntrar till samarbeten över ämnesgränserna så kan kollegiet plötsligt förskjuta skolledningen med full kraft. Om lärarkulturen istället är samarbetsinriktad, förändringsbenägen och förbättringsinriktad i kombination med att skolledaren i huvudsak är "administrativ" riskerar skolledaren också att förskjutas. Inger och Anett pekar på att frågan är komplicerad eftersom det krävs både ett viss typ av ledarskap och en viss typ av lärarkultur för att skolor skall kunna förbättra sig och utvecklas. Hönan eller ägget alltså.

Själv känner jag igen detta som Inger och Anett beskriver från min egen tid som rektor, men samtidigt är det så att det går att utveckla både ledarskapet och kulturen samtidigt. Det går sällan att "organisera" bort kulturyttringar. Det är inne i huvudet på medarbetarna och skolledningen som den stora förändringspotantialen sitter. Och det gäller som de också påpekade att som förändringsinriktad i skolan, skolledare som lärare, ha enormt tålamod och en riktigt stark vilja.

Så jag skulle vilja säga att om vi alla hjälptes åt ordentligt och samarbetade mer så kan vi absolut vända "no way" till "THAT WAY"...om inte annat så för våra barn och ungdomars skull.

Jag är hoppfull ! Jag tror på lärare !

Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik