När jag var rektor var ett handslag ett handslag, dvs det viktigaste ögonblicket i ett anställningsförfarande. Har man väl löneförhandlat och kommit överens och tar i hand och ser varandra i ögonen och säger något i stil med "välkommen ombord" så är det klart. Sen återstår i min smak att underteckna själva pappret, anställningsavtalet. Just nu stormar det kring en artikelserie i Metro som Alexandra Pascalidou skrivit angående förhållandena i en åk 1 klass i Rinkeby, eller närmare bestämt Knutbyskolan som är en enhet inom Rinkebyskolans rektorsområde. Innehållet i artiklarna har upprört föräldrar och personal ganska mycket, man menar att olika personers integritet har kränkts. Alexandra har alltså utmanat genom att gå på den tunna linjen för vad som är lämpligt och så långt är allt i sin ordning. Journalisten skriver granskande och de granskade (skolan) har all rätt att reagera och kräva utrymme att förklara eller dementera i media.
Metro-artikel
Nu föll det sig tydligen så att Alexandras syster Dimitra Pascalidou just innan hade löneförhandlat och skakat tass med biträdande rektor Hellström, som öppet visade förnöjsamhet över en lyckad rekrytering av den engagerade och nyexade Dimitra Pascalidou.
Efter syster Alexandras artiklar stormade det internt bland personal och föräldrar och av obegriplig anledning riktades massornas vrede mot Dimitra, Alexandras syster. Biträdande rektor ringde upp Dimitra och förklarade att alla var så arga på alexandra att Dimitra nu inte längre var välkommen att arbeta på skolan.
Expressen v 50
Man kan naturligtvis aldrig veta vad som exakt sagts i detta eller hur ledningsgruppen i Rinkebyskolan resonerade för att komma fram till att ett ingåget avtal och överenskommelse rivs upp för att en av parternas släktingar skriver artiklar i tidningen. Men man skulle gärna velat vara den där flugan på väggen som ingen märkte, då skulle man fått veta.
Det vittnar hursomhelst om ett synsätt i organisationen som rättfärdigar att strunta i ingågna avtal och i och med det handlar det om en väsentlig del ledarskapet. Genom att bryta avtalet med Dimitra har ledningsgruppen kanske sett sig visa handlingskraft och att de minsan kan bestraffa "släkten" som "befläckat" skolan. Och hur det skulle rimma med svensk skolas värdegrund kan jag inte se.
Om man vill återfå den naggade respekten i detta ärende så borde man ringa Dimitra och säga "Förlåt men vi förivrade oss. Det är naturligtvis inte ditt fel att Alexandra skrivit. Välkommen tillbaka så reder vi ut det som hänt".
När jag var rektor var ett handslag ett handslag, dvs det viktigaste ögonblicket i ett anställningsförfarande.
Fler bloggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Politik
5 comments:
För det första är det ju helt absurt att bryta ett avtal med hänvisning till vad vederbörandes syster gjort. Jag blir f-d!
För det andra så är systerns artiklar inte alls särskilt förgripliga - möjligen kunde hon avstått från att använda barnens namn. Som journalist omfattas hon ju förstås inte av skolpersonalens sekretess.
Det stora problemet var föräldrarnas påtryckningar. Runt 30 barn skulle vad jag har förstått tas ur skolan om Dimitra fick börja arbeta.
Det måste rimligtvis innebära en ganska stor verksamhetsstörning, vilket väl är skälig anledning till att om inte helt riva avtalet så i alla fall köpa loss Dimitra.
(Du om någon borde också förstå att en nyexad lärare som får i princip alla föräldrar emot sig från dag ett inte direkt sitter i en rolig situation och bör ärligt talat skyddas från att hamna där från första början.)
Riktigt men då måste man ändå ta ansvaret och ge D Pascalidou något annat arbete eller ebjudande...eller som du säger lösa ut henne. Vilket kanske vore mest rimligt.
Man kan ju också tänka sig att man tar ett samtal eller två med dessa föräldrar (som ju dessutom reagerar på ett märkligt sätt och sedan när ger vi föäldrar vetorätt när det gäller val av lärare).
Det vet man inte om de gjort, men det förefaller ju inte ha skett. Föräldrarna tycks däremot haft samtal med skolledningen och lärarna.
Post a Comment