Digital delaktighet & framtidskompetenser

Igår hade jag ett kort anförande på .SEs upprop "Digital Delaktighet". Ett mycket viktigt upprop med tanke på att 1,7 milj svenskar står utanför internet, dvs använder inte internet. Detta är naturligtvis ett stort problem ur demokratisynpunkt men även utifrån ett "lärandeperspektiv" då allt mer av lärandet kommer knytas till förmågan att utnyttja informationen som finns runt oss, där Internet utgör en växande del.

Utanförskapet när det gäller internet tycks finnas i alla åldrar, ca 17000 unga använder enligt .SEs undersökningar inte Internet, en siffra som förvånar med tanke på att de vuxit upp i just ett medierikt samhälle. Annars är en stor grupp naturligtvis inte så oväntat +65. Svenskar med utländsk bakgrund är en annan stor grupp som riskerar hamna utanför de samhälleliga processerna. Så trots att Sverige har en infrastruktur med bredband ut till en stor del av befolkningen så använder inte alla det som en naturlig del i samhällslivet.

Men dessutom finns ett annat lärandeperspektiv på detta, nämligen det att även om internet alltmer fyller viktiga funktioner för människor, företag, offentlighet etc så är det fortfarande påfallande många skolor och kommuner som ännu inte tagit klivet in i att utrusta alla elever och lärare med verktyg för att komma åt informationen därute som sedan processas till kunskap. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att om Internet är en av huvudnycklarna i samhället så tycks beslutsfattare i skolan helt blunda för det faktum att det är skolans ansvar att ge eleverna denna kompetens. Digital Kompetens är ju dessutom en av EUs 8 definierade nyckelkompetenser för livslångt lärande. Det vill säga en kompetens man behöver för att fungera i EUs länder.

Utmaningen vi nu står inför är att vi riskerar äntra ett delat samhälle i följande mening:

Vi kommer ha ungdomar som ges tillgång till och som bygger sitt lärande kring informationen på internet och vi får ungdomar som bygger sitt lärande utefter informationen som finns i lärarens hjärna och i ett eventuellt överlevande skolbibliotek (inte att förväxla med de nytänkande skolbiblioteken).

I bilden ovan här vill jag åskådliggöra förhållandet mellan den skola som stannar i en pedagogik och didaktik enligt det gamla informationsmonopolistiska synsättet och det är pricken till vänster (orange). Den stora pricken till höger representerar mängden information för de skolor som skapar digital delaktighet i lärandet (röd). Givet att skolan till höger förändrar sina pedagogiska arbetsmetoder och sin kunskapssyn så ger den skolan fler och djupare möjligheter för eleverna. Och det sista här är inte oväsentligt. Utan att utveckla lärmetoderna efter de nya förutsättningarna är hela idén om inte dödfödd så i alla fall att betrakta som onödig. Men givet att skolan förändrar sina pedagogiska metoder från grunden så förändrar internettillgänglighet i stort sett hela skolans uppdrag.

Om du var/är förälder, vilken skola skulle du helst se dina barn utvecklas i ?

Ja det naturliga svaret hos de flesta är naturligtvis det högra röda alternativet. Ett naturligt val eftersom de flesta vill att deras barn ska få så gynnsamma förutsättningar som möjligt.

Slutligen leder detta naturligtvis till att vi står inför en stor utmaning, nämligen den att de båda "skolorna" defakto utvecklar olika typer av kunskaper och kompetenser. Och att vi snart äntrar det jag talade om förut, nämligen ett delat kunskapssamhälle, eller kunskapsklassamhälle. Ett samhälle där några har fått mycket bättre förutsättningar än andra att klara sig i en alltmer komplex värld. Och det är bra att de fått bättre förutsättningar, men det är självklart en rättighet för alla att få möjligheten att utvecklas och förberedas optimalt för att fungera i samhällets arbetsliv, familjeliv etc.

Detta är synnerligen viktigt i takt med att samhället nu går allt djupare in i globaliseringen och där det helt tydligt ställs andra krav än tidigare. Ett samhälle som kräver Framtidskompetenser.

Därför är det viktigt att alla svenska elever får tillgång till varsin dator eller annat verktyg fritt rakt ut på nätet och att skolorna förändrar sitt förhållningssätt till kunskap och hur vi lär idag. Det är i lärandet allt sker....

TÄNK OM

IIS och digital delaktighet

God morgon
På väg till Folkets hus Kongressal i Stockholm för ett 15 min långt anförande om bland annat Framtidskompetenser. Ca 300 pers från kommuner, forskning och internetfolk på temat digital delaktighet ur ett kompetensperspektiv på nationell strategisk nivå.

Se: http://www.iis.se/docs/agenda_digital_delaktighet_25_oktober.pdf

Återkommer efteråt...

(Skickat från iPhone...)



-- Post From My iPhone

Skolfront igår om rektors roll

Igår medverkade jag i en diskussion i programmet "Skolfront". En ganska kort diskussion mot slutet av programmet som kunde varit längre. Men ändå, det var en diskussion i alla fall.

Se programmet här, som dessutom tar upp kränkande behandling av Romska barn:

Tankar om räkneapor och Cédric Villani

Skolinspektionen varnar i en rapport för att matematikundervisningen i skolan är alltför inriktad på att räkna själva i boken. Att förstå matematik är inget mekaniskt arbete, det har jag själv erfarit. Många är vi som lärde oss utantill alla möjliga regler och tekniker för hur man räknar rätt på uppgiften. Teknik före förståelse. Teknik är viktigt, men står sig ganska slätt utan förståelse. I en Taxi utanför Härnösänd för några veckor sedan då jag var där och hade ett föredrag så pratade jag med chaffisen. Han var gammal pensionerad mattelärare och han pratade om vikten av att relevansgöra, diskutera och få eleverna att verkligen börja tänka matematiskt. Han sa också att man kan lära vilken apa som helst att räkna, sätt 100 000 apor med en mattebok och det dyker upp en "räknare". Men att kunna räkna är inte matematik.

Jag minns sedan ett program på Svt:s Skavlan någon vecka innan där en av gästerna var det nya matematikgeniet och franske professorn Cédric Villani. Han talade på ett inspirerande sätt om att matematik finns med i varje moment i livet och att det var att likna vid skön konst, som ett stycke vacker musik. Han berättade också om kopplingen mellan matematik och kreativitet. Hela hans inställning var att det inte alls hade något att göra med "att räkna". Han påstod dessutom sig själv som en ganska usel person på just räkning.

Därför tror jag att man i någon mening måste ta ett nytt grepp om matematiken och förändra vår allas approach till vad matematik är och vad det är som är viktigt? Det måste finnas fantastiska matematiklärare i svensk skola som redan arbetar på detta sätt. Hur sprider vi deras tankar?

För om fler och fler tänker matematik istället för att, om man ska lyssna till skolinspektionen, mekaniskt ENBART räknar så kommer förmodligen också MOTIVATIONEN för matematik och naturvetenskap att skjuta i höjden.

Det gamla talesättet som jag brukar använda alltsom oftast känns även relevant här:

Det är bättre att göra rätt saker än att göra saker rätt...

...huruvida det nu finns ett eller många "rätt" är en annan diskussion....men min poäng är att om alla blir räkneapor och jäkliga på att räkna rätt på provet men inte tänker matematiskt, vad är då nyttan?

Ha en fin dag...

Framtidskompetenser och Svt:s "dokument inifrån"

I går (måndag 16/10) sändes ett mycket intressant program om den omställning som välutvecklade länder, som Sverige, står inför. Omställning från produktion till kunskaps- och tjänstesamhälle i en värld där allt mindre tung industri kommer sysselsätta människor. Sedan lång tid tillbaka (de senaste 10-20 åren) har allt färre sysselsatts i tung produktionsindustri och allt fler blivit sysselsatta i kunskapsintensiva företag. Den tyngre industriproduktionen har i mångt och mycket flyttat till Asien, däribland Kina. Detta är bara början på en stor och kännbar omställning för oss som vant oss vid en hög levnadsstandard. För att kunna behålla den så måste vi helt enkelt snabbt "ställa om" i arbetslivet. Det innebär naturligtvis också, även om det inte tas upp så mycket i programmet, att även vårt utbildningssystem måste "ställas om". Ett mycket intressant program där bland annat Victor Norman som är professor vid Norska Handelshögskola vittnar om vad som krävs.

"De stora vinnarna i globaliseringen är de som klarar omställningen först"

Victor Norman, prof i Ekonomi

En till synes liten och självklar formulering men som vid närmare eftertanke betyder oerhört mycket. Se programmet här på SvtPlay.

Programmet bekräftar det faktum att Asien kommer att påverka oss mycket här i Västeuropa, och att mycket hänger på hur vi nu fokuserar på "framtidens kompetenser". Vi ska inte vara rädda för länder som Kina och Indien, som Victor Norman säger, vi ska vara rädda för oss själva...eller vår förmåga att ställa om.

Så det handlar alltså i stor utsträckning om att Tänka Om....och givetvis så är det inte minst viktigt i skolan. Att tänka om eller "ställa om" snabbt då det behövs är basen i att utvecklas i samklang med utvecklingen runt om. Ibland är det smärtsamt till en början, men nödvändigt.

Därför har vi nu precis dragit igång ett arbete som tar fokus på just frågan om "framtidens kompetenser". Det nya nationella och ambitiösa projektet heter just kort och gott Framtidskompetenser. Och inom en kort kommer ni kunna följa projektet, som ägs och drivs av Rektorsakademien i samarbete med Jan Hylén Metamatrix, på hemsidan www.framtidskompetenser.se (ej uppe ännu).

Men se först och främst Svt:s "Dokument inifrån"...

"Jag har ny roll", förändringar och Steve Ballmer....

Min nya roll på Rektorsakademien blir "Trendspanare". Rent praktiskt betyder det att jag överlämnar allt operativt till vår nya vassa verksamhetschef Ida Karlberg Gidlund.

Men förutom det så betyder det också att jag nu får en betydligt friare roll. En roll med fokus på att hålla ögonen på olika trender som rör kopplingen skola-arbetsliv och sedan rapportera det till verksamhetsansvarig och styrelse. En spännande och mycket intressant utmaning.

Trendspanare låter kanske lite diffust (eller pretto) i mångas öron, men det är i allt väsentligt så långt ifrån diffust och pretto som det går att komma. Och ni som tänker det är förmodligen i maskopi med Jante.

När jag jobbade i försvaret fanns det ett utryck för detta med trendspanare och dess betydelse, man sa "ingen spaning ingen aning". I min tolkning av vad jag kommer fokusera på nu som trendspanare är just att fungera som "spanare" med skillnaden att jag gör det för att inspirera andra, resonera och diskutera kring trender i samhället och då skola, arbetsliv, ledarskap och lärande i specifikt.

Alltså ett positivt underrättelsearbete :-)

Syftet är att först och främst att lära själv och sen utifrån det lärandet dra slutsatser, tillsammans med andra, om vad som kan ske framöver och hur Rektorsakademien, företag och skolor skulle kunna tänka. Att helt enkelt identifiera strömningar och "snackisar" bland rektorer, lärare, entreprenörer, företagare, forskare, politiker och andra intressegrupper, och allt i syftet att försöka se mönster i detta. Urspännande !

Mina arbetsredskap blir nätet, möten, föredrag och en ny liten behändig videokamera. Men den tänker jag "ad-hoc-intervjua" människor kring olika områden och särskilda frågeställningar. Kanske kan det hända att några av intervjuerna dyka upp på bloggen här eller www.rektorsakademien.se, vi får se hur det utvecklar sig.

Just nu ägnar jag mig åt förändringar, både privat men även i hög grad yrkesmässigt. Eller snarare så ägnar jag mig åt förbättringar som jag brukar vilja benämna dem. Ordet förbättring är mer framåtsyftande än förändring och handlar mycket mer om att "möjlighetisera". Förändring leder heller inte alltid till förbättringar som vi alla vet, men förbättringar kräver alltid förändringar.

Det vanliga är att förbättringsprocesser faktiskt drivs fram av förändringar i ens omvärld, tex att en majoritet av kunderna ser sig om efter något nytt som ger dem mer. Eller om att påtagligt många föräldrar på en skola plötsligt tröttnar och väljer en annan för sitt barn. Saker man naturligtvis hade kunnat förutse eller påverkat, men man brast i sin utvecklingsambition. Men det kan naturligtvis också röra sig om saker som man överhuvudtaget inte rår över, händelser som sker utan att man kan mota bort dem eller förhindra att de kliver in i manegen. Då är det dags att ta fram förbättringsviljan och spotta i nävarna.

Det är tveklöst så att det idag krävs mer förbättringar, eller utvecklingsrörelser, än för bara 15 år sedan. Och oftare.

Förutsättningarna ändras nu överallt, och i en allt snabbare takt. Och vi kan helt enkelt inte bara stå och se på...och hoppas det går över...

Om processen i en komplicerad situation tar fokus på det positiva och strävar mot tanken att "jag ska bli bättre" så leder det i sig mer eller mindre automatiskt till förbättring, bara tanken kan ibland leda en rätt... Det är alltså en fråga om att hitta motivationen och se möjligheterna. Även i de mest omöjliga situationer så kommer människor som har den förmågan att överleva och förbättra sina options. Tänk efter själv, visst har du mött människor som alltid tycks hitta framkomliga vägar ur de mest mörka och omöjliga situationer.

En del ser dock situationer så "jobbiga" att man inte förmår mer än att blunda, förneka och fortsätta i gamla fotspår. Jag tror det är djupt mänskligt på ett plan. Men konsekvensen blir ofta att man bygger vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar eller slänger i båten och hissar segel. Man blir då tvåa på bollen när andra som sett ljuset seglar förbi.

Jag läste om Microsofts Steve Ballmer idag i Svenska Dagbladet. Artikeln handlade om att Microsoft som bolag tjänar bra med pengar, men inte pga att de kommit med så särdeles mycket nya spännande idéer kring sitt verksamhetsområde. Utan ännu duger det gott att vila på gamla lagrar, frågan är bara hur länge aktieägare och kunder har det tålamod som krävs? Nästan alla projekt Microsoft genomfört de senaste åren ligger långt bakom både Apple och Googles häpnadsväckande innovationsförmåga. Och artikelförfattaren sätter med ett svärdshugg fingret på en i sammanhanget särskilt intressant fråga:

Fast hur gör man egentligen för att tänka nytt i ett bolag som gör mångmiljardvinster på det gamla och helst inte vill släppa taget om det som varit? Hur håller man uppe innovationsförmågan?

Svd 2010-10-17

Vill man vara elak kan man kalla det för vad jag brukar prata om när det gäller:

"Fat and Happy"

En sjukdomsbild som kan bli riktigt jobbig....

Men kom samtidigt ihåg att när Steve Jobs kom tillbaka till Apple 1997 så var företaget i princip konkursmässigt... Nu är Apple värderat högre än Microsoft. Något få då trodde var möjligt...

Never say never again ;-)

Rektorsakademien får ny VD/Verksamhetschef

PRESSMEDDELANDE 2010-09-12
Ida Karlbeg Gidlund ersätter Helena L'Estrade som VD och verksamhetschef för Rektorsakademien i Sverige. Ida har tidigare varit verksam som rektor i Gävle och drivit egna projekt som företaget Ida Idé med fokus på idéer och innovation. Ida har både 2009 och 2010 listats som en av Sveriges framtids kvinnliga ledare av nätverket "Shortcut" och chefsorganisationen "Ledarna".

”Svensk skola står inför många utmaningar. Jag tror att en nyckel till att skapa framgångsrik skola och utbildning är ett modigt och kreativt ledarskap och förändring av skolans inre arbete med eleverna", säger Ida Karlberg Gidlund.

Ida startar sitt arbete som chef för Rektorsakademien 1 oktober 2010 och mycket av hennes arbete kommer att fokusera på att behålla tillväxt i viktiga delar av verksamheten och att utveckla och driva ett nytt större rikstäckande projekt inom framtidens talanger och kompetenser.

"Rektorsakademien är i en ständig rörelse framåt och det väntar stora utmaningar framöver för såväl svensk skola och arbetsliv som Rektorsakademien som organisation. Därför känns det extra roligt att en så skicklig person som Ida vill ansluta till vår verksamhet och bidra till förbättringsarbetet", säger Rektorsakademiens båda grundare Fredrik Svensson och Caj Malmros.

Avgående Helena L'Estrade kommer att fortsätta samarbeta med Rektorsakademien som fristående konsult inom framförallt utbildning och projektet TÄNK OM.

"Helena har gjort ett mycket fint arbete med att bygga upp det moderna ledarskaps- och lärarprogrammet inom TÄNK OM och skapa tillväxt i nätverket", avslutar Caj Malmros.

Rektorsakademien är Sveriges ledande nätverk för skolledare och arbetsliv med över 9000 professionella personer kopplade till sig. Nätverket startade 2004 och har idag förutom nätverksdelen också en utbildningsdel, föredragsdel, förlagsdel, Framtidsbyggare, TÄNK OM samt Oneeighty, som hjälper "hemmasittare" att komma tillbaka till ett "socialt sammanhang".

Rektorsakademien vision är: Att bidra till att öka Sveriges attraktionskraft i en alltmer globaliserad värld genom att via arenorna skola och arbetsliv ge unga en bättre utvecklingsmöjlighet.

För mer info om Rektorsakademien kontakta:

Fredrik Svensson, 0733 40 41 10, fredrik@rektorsakademien.se

Rektorsakademien, Sveavägen 34, Box 1380, 11193 Stockholm, 08-231090

Rektorsakademien har genom åren stöttats av Torsten och Ragnar Söderbergs Stiftelser | Stichting af Jochnick Foundation | Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond | Oscar och Maria Ekmans Donationsfond | SparbanksAkademin | Stiftelsen Prins Gustaf Adolfs och Prinsessan Sibyllas Minnesfond | Sven Hagströmer

Hösten är här, med nya idéer...

Nu har jag återupptagit bloggen igen efter sommarens ledighet och efter en intensiv liten föredragsturné i augusti. Jag har bland annat besökt Partille, Härlanda, Åkersberga, Sala, Södertälje m.fl.

Det är alltid lika roligt att möta lärare och skolledare. Sakta men säkert börjar man (jag) i dessa möten förstå lite mer av skolans innersta väsen och hur viktigt det är med ett tydligt utvecklingsfokus. Utveckling där "förbättring" snarare än "förändring" bör ligga i nosposition.

Förändring leder nämligen inte alltid till förbättring, men förbättring kräver alltid förändring.

Det är kanske paradoxalt för en del, men faktum är att nästan all rörelse mot det bättre handlar om vilket perspektiv man intar och inte vad man initialt bestämmer sig för att göra. Hur pass motiverad personalen är till att skapa det där "nya" och ta bort det där "gamla" som inte längre är funktionellt är långt mer avgörande än de flesta tror.

Posse est velle...

Att vilja är att kunna...

Men många av oss, inklusive jag själv, hänger tyvärr alltför länge kvar i det gamla, helt onödigt. Vi blir snabbt bekväma och luras in i en falsk trygghet. Jag har till exempel, alldeles nyligen, köpt mig en ny LP-skivspelare med argumentet att "det var bättre förr". Och så är det sannerligen inte, en del var bra förr i världen, som tex LP skivorna (för mig alltså, inte för andra kanske). De mesta var faktiskt sämre om vi skulle räkna upp allt som utvecklats sedan 50-talet. Vi slår inte våra barn längre i uppfostringssyfte, pedagogiken är mer proffsig, telefonen går att ha med sig i fickan, internet, färre svälter i världen, de flesta kan resa i stort sett var de vill. Och väldigt mycket mer kommer att bli ännu bättre än nu, så mycket vet vi. Men vad vet vi inte alltid innan. Jag har däremot kommit på att genom att njuta av min lilla vinylsamling hemma på ett för mig spännande sätt och lapa all världens musik på Spotify på bussen så skapar jag mig ett bättre musikliv. Min dotter tittar över datorskärmens kant när jag vänder min LP-skiva och jag hör mig själv säga till henne:

"Lyssna på det här.....det här är verkligen riktigt bra....lyssna på det här solot", precis som på festen i Ljungsbro 1983...beklämmande....

Men konsten i förbättringsarbete är inte att skeppa iväg allt gammalt bara för att det är gammalt. Nä konsten är att kunna (våga) prioritera bort det som inte tillför något nämnvärt oavsett det är nytt eller gammalt och att behålla det som fortfarande verkligen är positivt.

Och aldrig tidigare har jag hört så mycket spännande prat i föredragspauserna som just denna uppstart ute i skolsverige. Det är är helt klart så att det händer saker därute. Mycket rör just nu 1-1 (en dator per elev) i olika tappningar, vilket känns bra med tanke på den oerhört eskalerande kunskapsförändringen (förbättringen) som nu pågår, och som har pågått de senaste 15 åren. Risken är dock att vi i bakvattnet på detta, som tidigare nämnts här och i andra sammanhang, går mot

ökad risk för ett kunskapsklassamhälle.

Detta kunskapsklassamhälle breder ut sig i två nivåer. Den ena i att alla skolor ännu inte har investerat i tillgänglighet (datorer m.m) för alla elever så de kan komma åt informationen på "nätet" för sitt arbete i skolan, och därför gjort resan omöjlig mot modernt lärande. Inte så konstigt, det är svårt att ta in information på nätet utan dator som bekant och det gör det i sin tur omöjligt att processa den till kunskap och förståelse. Men den andra nivån är kanske mer komplicerad, nämligen den att de skolor som skaffar sig tillgänglighet inte så alldeles säkert utvecklar sin pedagogik i riktning med samhällsutvecklingen. Många tycks stannat på idéplanet att bara vi köper datorer så löser sig allt. Mycket löser sig om rörelsen fortsätter, men det löser sig inte av sig själv eller per automatik. Det krävs mycket diskussioner och ställningstaganden kring saker som:

Vilken kunskapssyn har vi på vår skola? Var lär vi nuförtiden? När lär vi nuförtiden? Hur lär de unga nuförtiden? Vad säger forskarna? Vilka kompetenser och förmågor bör vi utveckla hos de unga, vid sidan av de uppenbara angivna i kursplanerna? Vad behöver de unga i ett arbetsliv 2020-2025? Vems ansvar är det att utveckla den skola jag arbetar på? Vilken blir min nya roll som lärare? Vad ska vi sluta med? Vilka arbetssätt skall vi ha i vårt arbetslag? Hur skapar vi läruppgifter eller uppdrag som de unga går igång på? Hur förklarar vi för föräldrar att nu ska vi göra skola på ett annat sätt?

Frågorna blir snabbt många, och kanske skrämmande för en del. Men vi får inte låta oss stoppas av en mindre klicks oro. Bättre då att föra en dialog om hur vi på bästa sätt styr mot den angivna visionen.

Hur gör vi? Vi måste hela tiden utveckla och förbättra (förändra)...

Alternativet är ju än mer skräckinjagande, nämligen att vår skola eller vårt företag förlorar sin bas för existens. Att världen utanför ställer verksamheten mot väggen, antingen konkret eller mer diffust...

Man börjar förlora sin relevans....tvingas in i förtvinande....blir ointressant....försvinner...

En smärtsam process för alla inblandade, som går att undvika om man accepterar villkoren...

Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke...som Sally Santesson, Bibliotikarie i TV-serien "Sally", så riktigt avslutade sina program med.

Hepp

Norrköping, Kungsgårdsgymnasiet och förbättringar

I måndags var jag i Norrköping och träffade lärare och skolledare på Kungsgårdsgymnasiet. Skolan står just nu inför flera förändrings- och förbättringsåtgärder. Skillnaden mellan förändringsåtgärder och förbättringsåtgärder är förvisso ibland liten men den ligger i ingångsperspektivet.

Förändring leder inte alltid till förbättring men förbättring kräver alltid förändring.

Kanske kan man tycka att det är ordvrängeri men faktum är att om någon eller några, i bästa fall alla, har gjort hemläxan kring nödvändigheten av att justera verksamheten och har en rimlig och genomtänkt plan alla tror på så kan man istället kalla det förbättringsåtgärd. En process där allas energi riktas mot något som de flesta ser som en bättre anpassning till omvärlden än den nuvarande situationen. Misslyckas chefen/ledaren med detta kan man kalla det förändringsåtgärd, dvs en rörelse där alla inte är helt med på tåget och insiktsfulla om var man är på väg. Vist kan det i en del fall vara en förbättringsåtgärd även om inte alla inledningsvis är med, men förr eller senare måste ju organisationens kraftpil riktas mot samma framtid.

Kungsgårdsgymnasiet och de andra gymnasieskolorna i Norrköping befinner sig just nu i en förändringssituation inom ramen för GY11, där alla inte riktigt är med på tåget. Besluten och dialogerna är väldigt nya och människor måste nu vänja sig vid tanken om att det om ett tag inte alls kommer vara som förr, vilket är rimligt med tanke på att alla organisationer måste justera sina verksamheter efter omvärldens rörlighet. Och man kommer, om man jobbar oförtrutet mot att hitta smarta och "möjlighetiserande" ideer, absolut gå från förändringsprocess till förbättringsprocess.

Dessutom finns planer på Kungsgårdsgymnasiet att gå 1-1 fullt ut inom en snar framtid och det om något kommer kräva av alla att i sann förbättringsanda "TÄNKER OM" kring kunskapssyn och lärprocesser. Så jag är trygg i tanken att Kungsgårdsgymnasiet har framtiden för sig, det kunde man tydligt se i medarbetarnas ansikten under mitt föredrag.

PS. Tack för Pizzburg Ds

:-)

Ekonomilärare, vännerna i Hultsfred och skolan GYRO...

Idag tänkte jag faktiskt göra något så ovanligt som att tipsa om ett spännande jobb. Det är vännerna kring Hultsfredsfestivalens RockCity som behöver en ekonomilärare till sin Gymnasieskola GYRO, http://www.gyrorockcity.se

Grejen är den att jag, om jag var ekonomilärare, skulle söka direkt. För en mer spännande skola än denna tror jag är svår till omöjlig att finna. Miljön och kulturen runt omkring RockCity är, för den det passar, helt enkelt fullkomligt möjlighetiserande. Så känner du att du är rätt person för detta så tveka inte att söka, och skulle du få jobbet så kan du se fram emot en kreativ miljö med stort fokus på ungdomar, framtid, musik, underhållning, drömmar och lärande. Känner du någon som du tror skulle passa in på detta så tveka inte att tipsa. Kolla på denna prezi så ser du lite mer om vad jag menar:

Prezi (presentation)

Och att få bostad i Hultsfred är inga problem, hus är billigt och lägenhet ordnas i ett nafs enligt Rektor Mikael Pettersson.

Så här lyder annonsen:
Lärare med brinnande musikintresse sökes till en av landets mest spännande arbetsplatser! Till start av läsåret 2010/11 söker vi innovativa, kreativa och utåtriktade lärare i ekonomiämnen för heltidsanställning. Om du har erfarenhet från musik och/eller mediebranschen väger det tungt vid behandling av din ansökan. Gymnasium Rockcity är en friskola i Hultsfred som startades 2006, och beräknas till kommande läsår ha ca 100 elever. Inriktningen på skolans båda program är musik och media, och de yrkestillfällen som skapas runt denna bransch. Ett holistiskt angreppssätt kring kunskapsförmedling och kunskapsinhämtning ligger som grund för vår verksamhet, och vi ser mycket positivt på möjligheter att samarbeta med aktörer utanför skolans väggar. T.ex. samarbetar vi med MTV, Universal och Spotify, arrangörer som Rockparty, Siesta! och liknande.

För dig som vill utvecklas som lärare, ta chansen nu.
Vi söker nu en Ekonomilärare 100%
Skicka CV och ansökan med referenser till:

mikael.pettersson@gyrockcity.se

Tina Acketoft (fp) om timplan, matglädje och om att bli mobbad...

Intervjun med Tina Acketoft fortsätter med tips kring hur man hanterar timplanens begränsande ytterligheter, bearnaissås och varför det behövs ett "rektorslyft" likaväl som "lärarlyft".

Fredrik: När utredningen baserad på 900 skolor som arbetade "timplanefritt" visade att det är bättre för arbetsbelastning, trivsel, elevers måluppfyllelse och utveckling att slopa timplanen så valde dåvarande regering att ändå behålla ett sämre system. Hur kan man välja något som uppenbarligen är sämre för elevers förutsättningar att utvecklas och lära?

Tina: Samma utredning visade också att vissa ämnen riskerar att i bästa fall bara prioriteras ner, i värsta att helt försvinna med ett helt timplanfritt system - det tycker jag är ett allvarligt problem. Allt är inte svart eller vitt, jag tror varken det ena eller det andra är att konsekvent föredra. Därför är det bra att vi behåller timplanen, men ökar friheten att balansera utifrån elevens, gruppens och skolans behov. Mina tre barn går t ex i en montessoriinspirerad skola där man delvis läser i projekt, block och timmar vilket fungerar utmärkt eftersom det är ett flexibelt system som ändå har en kontrollfunktion inlagd genom timplanerna.

Fredrik: Blev du någon gång mobbad, dvs kränkt fysiskt eller psykiskt vid upprepade tillfällen, i skolan? Eller var du nära någon som blev det? Vilket är enligt dig det viktigaste som skolan bör utveckla för att få bort mobbingen i skolan? Försök vara konkret.

Tina: Ja. Jag både blev mobbad under en period, och såg andra bli det. Speciellt under mellan- och högstadieperioden som ju är en period som ofta är stökig för barn och ungdomar. Det händer så mycket i och runt en själv att vissa tar alla chanser att markera sin egen storhet genom att förminska och kränka andra. Vuxna har ett ansvar här som aldrig kan avtalas bort. Man är som vuxen skyldig att titta efter och verkligen se på elevernas beteende. Aldrig tveka, aldrig backa, aldrig bortförklara - att se och agera genast och konsekvent trior jag är enda sättet att förhindra att mobbing slår rot någonstans. Sedan finns det goda möjligheter att arbeta förebyggande med olika konflikthanteringsmetoder som gör att man bygger självkänsla både hos individer och gemenskap hos gruppen.

Fredrik: Gör en analys av ledarskapsstandarden i grova drag när det gäller skola jämfört med exempelvis företag i arbetslivet eller annan samhällsfunktion. Hur skulle du vilja se utvecklingen framåt? Se ledarskapet som att det krävs hos både lärare och skolledare

Tina: Eftersom jag kommer från näringslivet gör jag ofta jämförelser mellan det och politiskt styrda verksamheter - och oftast kan jag konstatera att också skolan ofta brister i ledarskapet. Att vara lärare är redan det att vara ledare, men att vara skolledare/rektor är det i än högre grad så klart. Det är få förunnat att vara födda till perfekta ledare, det är något man måste lära sig och träna. Därför är rektorsutbildade rektorer ett krav för att en organisation överhuvudtaget ska ha en chans att fungera och utvecklas. Jag vill se samma kunskapslyft inom rektorskåren som vi nu ser inom lärarkåren. Och att vidareutbildningen sker kontinuerligt. "Det livslånga lärandet" är ett av de vackraste uttryck jag vet. Både som politiker för att det betyder att samhället konstant utvecklas, men också personligen för att jag verkligen älskar att lära nytt och hoppas få göra det hela livet.

Fredrik: Kan du slänga ihop en riktig bearnaisesås? Alltså inte pulverbea. Vilket är i så fall ditt tips om hur man får den att inte skära sig? Var lärde du dig det?

Tina: Japp. Ha jämn temperatur på alla ingredienser, vispa konstant och ta det lugnt med oljan! Hemma tror jag. Jag kommer från en matglad familj och har en egen matglad familj som både älskar att laga och äta mat. Sedan lärde jag mig otroligt mycket på mitt första jobb som servitris/alltiallo. Då hängde jag i köket så mycket som möjligt och frågade ut kockarna.

Fredrik: Nu när kompetensen i samhället tenderar att vara mer flyktig och viktiga varumärken (verksamheter) flyttar till länder som Kina, hur resonerar du i det sammanhanget kring begrepp som kreativitet och nytänkande i skolan?

Tina: Det är livsviktigt för vår vidare utveckling som välfärdsstaten Sverige. Därför är det skönt att entreprenörskapet som pedagogisk idé nu skrivs in och stärks i den nya skollagen.

Tack ska du ha Tina !

Att lära på nya eller fastna i beprövade sätt, det är frågan....

Frågan som nu snart kommer upp på bordet ordentligt är såklart huruvida iPad slår sig in på skolmarknaden. Min tanke här är att eftersom den i princip kan köras både i Mac och Windowsmiljö + att (om) de svenska förlagen börjar paketera om sina skolböcker för e-boksläsaren så är det högst troligt. Amerikanska förlag har redan påbörjat sin omvandling sedan länge, och det brukar ju betyda att vi snart även ser det här.

"Several major textbook publishers have begun collaborating with software companies to bring educational content onto the iPad, according to a Wall Street Journal report. Companies working on schoolroom-focused projects include McGraw-Hill, Houghton Mifflin Harcourt K-12, Pearson Education, and Kaplan, among others."
macnn.com

Här är även ett par andra användningsområden för iPad i skola, det är hämtat från Edutechnophobia, som alla redovisas:

The iPad as Lab Equipment
The iPad as a Virtual Laboratory
The iPad as a Simulator
The iPad as a Research Device
The iPad as a Communication Device
The iPad as a Field Trip

Här är också 15 redan klara Apps för utbildningsmarknaden.

Om dessa tankar leder till nya sätt att lära eller om de förstärker gamla beprövade lärprocesser återstår att se, förmodligen det senare i ett första skede. Vad vi därför måste fundera över är hur datorn eller andra "divices" kan leda oss mot nya typer av sätt att tänka kring lärande, sätt som utvecklar en bredare palett av kunskaper, förmågor och talanger än dagens skolas kunskaps- och lärandesyn.

Tina Acketoft (fp) om kommunalisering och tillgång till information

I min intervjuserie med politiker i utbildningsutskottet möter vi idag Tina Acketoft. Acketoft, föddes 19 mars 1966 i Karleby, Finland. Hon är riksdagspolitiker och representerar Folkpartiet i Riksdagen sedan 2002. Tinas arbetsområden politiskt har tidigare varit bland annat jämställdhet och arbetsmarknad. Nu är hon ledamot i utbildningsutskottet och dessutom ledamot kommunfullmäktiga i Höganäs.


Fredrik: Hur var du som elev i skolan? Prestationsprinsessa eller glidartjej?

Tina: Både och tror jag. Jag kunde glida och ändå prestera upp ganska högt genom skolan. Sedan blev det en liten chock att jag skulle behöva "plugga" i gymnasiet för att klara mig. Men generellt är jag en prestationsmänniska som noga synar vad jag åstadkommit var natt innan jag somnar. Och jag hatar att underprestera.

Fredrik: Hur tycker du pedagogiken bör formas för det 21:a århundradet? Vilka talanger och förmågor vid sidan av grundkunskaper vill vi ge de unga på väg ut i samhället? (För full poäng, resonera kring vikten av mer eller mindre katederundervisning).

Tina: "Talangerna" trygghet, nyfikenhet och "jävlar-anamma" är principer jag försöker förmedla till mina egna barn och något som jag önskar alla elever. Och det får man genom att man är trygg i vad man kan, och att man kan. Skolans och pedagogikens del i det hela sker genom att vi har väl utbildade och motiverade lärare. En ämnes-, och pedagogiskt trygg lärare växlar mellan kateder och andra platser, beroende på ämne, klass, situation.

Fredrik: Hur kan det komma sig att det inte självklart att skolans personal och elever har personlig tillgång/möjlighet till internet hela tiden som en viktig del i lärandet på 2000-talet? Borde inte samhället ställa kravet att skolorna använder internet på ett självklart sätt, precis som övriga samhällsdelar?

Tina: Absolut. Men skolan är ju som bekant kommunaliserad sedan 1991, vilket bland annat innebär att man har väldigt olika syn på detta beroende på i vilken kommun man befinner sig (eller vilken huvudman skolan har). Vissa skolor satsar på en integrerad undervisning där IT är en naturlig del både för lärare och elever - andra satsar mindre. Ett försök att styra upp detta från statens sida är ju nu i den nya skollagen som snart ska debatteras och beslutas om, där vi förtydligar kravet på moderna läromedel.

Fredrik: Är staten en bättre huvudman än kommunen? Vad bygger det resonemanget på?

Tina: Ja, jag tror faktiskt den skulle vara det. Skolan ska vara kompensatorisk och jämlik oavsett var du bor i landet. Men så är det ju inte. Vissa kommuner satsar och prioriterar skolan, andra gör det inte. Jag tycker det är ett problem ur medborgarperspektiv att det ska spela roll vilken sida kommungränsen jag bor och vilken kvalité mina barns utbildning då kan hålla. Att helt gå tillbaka till hur det var innan Göran Persson kommunaliserade skolan är kanske inte en modern lösning, men jag vill att vi ska se över hur man bättre kan styra upp det från staten och vilka delar som bäst ligger kvar på kommunerna.

Fredrik: Finns det någon risk att vi är på väg in i ett kunskapsklassamhälle? Dvs ett samhälle där en del har mer förmåga att lära nytt snabbt och en del till och med saknar den förmågan helt? Vad skulle det i så fall hypotetiskt kunna betyda ur ett samhällsperspektiv?

Tina: För mig innebär inte ett "kunskapsklasssamhälle" ett samhälle som skiktas beroende på förmåga att lära, utan möjligheten att få lära på ett sätt som gör att varje individ utvecklas optimalt. Det kräver ibland olika tid och olika metoder eftersom vi är olika som individer. En skola med lärare som förmår identifiera vad varje elev behöver, och som sedan har verktygen som behövs för just den eleven är en del av lösningen för ett mer jämlikt och rättvist samhälle.

Jag har ingen önskan att skapa ett samhälle där alla är lika - men att alla måste få så lika möjligheter så att man kan göra egna val är fundamentalt för mig som liberal. Och en bra utbildning för alla är sättet att bygga över alla klassklyftor - kunskaps så väl som inkomsts och "statusklyftor".

Fredrik: Är det önskvärt att dina barn eller barnbarn får gå i en skola baserad på och som ständigt utvecklar modern pedagogik? Varför är det i så fall viktigt/inte viktigt? Hur kan du se till att pedagogisk utveckling stimuleras i svensk skola?

Tina: Det är viktigt att mina barn, och alla andras, får gå i en skola där lärare fortbildas och där man knyter an till nya kunskaper både om lärandet, men också om ämnesfakta.

Regeringens "Lärarlyft" har varit ett viktigt steg för att utveckla lärarnas kunskap och möjligheten att kunna utvecklas i sin lärarroll. Att anställa lektorer på skolenheterna är ännu ett sätt att locka, mana, skapa möjligheter till utveckling av både individer och hela skolenheter.

Fredrik: Spelade du något instrument eller fritidssysslade du med något annat under dina ungdomsår? Vilket/vad i så fall och hur mycket övade du när du övade som allra mest?

Tina: Sång och teater var huvudintresse, men jag höll på mycket med olika sporter som segelflyg, skidor, allmän konditionsträning och kampsporter också. Svårt att räkna i timmar, men var dag hade jag någon aktivitet.

To be continued.....Del 2 i morgon....i en dator eller mobil nära dig....

;-)

Sofia Larsen (c) om mobbing, ledarskap, timplan och "Bea"...

Igår lärde Sofia Larsen oss att lärare som genom sin ledarroll engagerar elever i en skola som arbetar aktivt med moderna lärverktyg är att föredra, men vad tycker hon då om tex "timplanen" eller skolledares framtida utveckling i skolan? I denna den andra delen i intervjun med Utbildningsutskottets ordförande får vi även tips kring hennes älsklingssås.

Fredrik: När utredningen baserad på 900 skolor som arbetade "timplanefritt" visade att det är bättre för arbetsbelastning, trivsel, elevers måluppfyllelse och utveckling att slopa timplanen så valde dåvarande regering att ändå behålla ett sämre system. Hur kan man välja något som uppenbarligen är sämre för elevers förutsättningar att utvecklas och lära?

Sofia: Jag tycker att en alltför styrd timplan är fel. Jag skulle gärna se att fler skolor jobbar ”timplanefritt” och det kommer man också att få möjlighet till nu. Jag skulle också kunna tänka mig att på sikt helt ta bort timplanen men då måste man först lösa, det som kom fram när man utvärderade försöket, att vissa ämnen prioriteras ned för mycket. En timplanefri skola fungerar först optimalt om vi har en ordentligt flexibel och elevanpassad skola.

Fredrik: Blev du någon gång mobbad, dvs kränkt fysiskt eller psykiskt vid upprepade tillfällen, i skolan? Eller var du nära någon som blev det? Vilket är enligt dig det viktigaste som skolan bör utveckla för att få bort mobbingen i skolan? Försök vara konkret.

Sofia: Nej, jag har aldrig blivit mobbad på det sättet men jag har blivit redat för allt ifrån mina fräknar till att jag sportade istället för att ”hänga vid korvmojen”. Jag minns högstadietiden som den tuffaste tiden. Den tid då flera unga ska försöka hitta vem man är och vad man vill. Det är en tuff tid och vuxnas och lärares stöd behövs extra mycket här tror jag. Jag är mycket glad åt att vi nu ska få en typ av ”Lex Sarah” i skolan. Det är något som jag drivit hårt. Det innebär att ingen vuxen någonsin kan blunda för vad som händer på skolan. Lärare, och annan personal på skolan, kommer att bli anmälningsskyldiga när man ser att någon elev far illa. Detta förslag utreds just nu.

Fredrik: Gör en analys av ledarskapsstandarden i grova drag när det gäller skola jämfört med exempelvis företag i arbetslivet eller annan samhällsfunktion. Hur skulle du vilja se utvecklingen framåt? Se ledarskapet som att det krävs hos både lärare och skolledare.

Sofia: Ledarskapet är nyckeln för en framgångsrik skola, så detta är avgörande för skolans framtid. Jag vill ha en ren ledarskapsutbildning för rektorer och jag hoppas att vi nästa mandatperiod kan genomföra ett ”rektorslyft”. En managementutbildning för rektorer där man kan gå en anpassad utbildning.

Att vara rektor i dag är ett mycket stort ansvar och man är ofta chef över fler än vad en genomsnittlig platschef i näringslivet är. Trots detta har de flesta rektorer inte haft möjlighet att fortbilda sig i själva ledarskapet. Detta är mycket prioriterat för mig och centerpartiet.

Fredrik: Kan du slänga ihop en riktig bearnaisesås? Alltså inte pulverbea. Vilket är i så fall ditt tips om hur man får den att inte skära sig? Var lärde du dig det?

Sofia: Jag älskar bearnaisesås! Hade mitt första sommarjobb som 14-åringn på en restaurang/pizzeria och då fick jag stå och vispa bearnaise. Tipset är att ”tokvispa” hela tiden, det var i alla fall det jag gjorde. Sedan får man inte värma upp för hett, om man ska återvärma den, för då skär den sig definitivt.

Fredrik: Nu när kompetensen i samhället tenderar att vara mer flyktig och viktiga varumärken (verksamheter) flyttar till länder som Kina, hur resonerar du i det sammanhanget kring begrepp som kreativitet och nytänkande i skolan?

Sofia: Som jag svarade tidigare så tror jag att kreativitet och entreprenöriella färdigheter är avgörande för att vi ska klara oss på den internationella marknaden. Därför behöver skolan också arbeta på ett annat sätt och ta tillvara på dessa förmågor. Ta-sig-församheten, att stimulera elever att tänka fritt och stort men samtidigt se möjligheterna och att själv lära sig att göra något åt saken. Får vi ett mer entreprenöriellt tänkande i samhället och skolan så kommer vi också att se fler företagare men också fler aktiva medborgare och medarbetare. Detta gynnar både den enskilde individen och samhället i stort.

Kanske är det så att det finns en koppling mellan en bra "Bea" och skolutveckling ändå? Att det gäller att "tokvispa" för att den inte ska skära sig? Hmmm...får prova "tokvisp" i helgen.

:-)

Skolpolitiker nr 4: Sofia Larsen (c)

Då är det dags att gå vidare med den fjärde i raden av politiker som representerar partierna i utbildningsutskottet. Tidigare har ju Mats Pertoft (mp), Rossana Dinamarca (v), Mats Gerdau (m) delgivit sina tankar kring skola och samtid. Jag kan förresten redan nu avslöja att Sofia utmärker sig lite från de andra, i alla fall på en punkt. Men det ser ni i intervjuns andra del om några dagar.

Sofia Larsen, född 1972, är en svensk centerpartistisk politiker, som sedan 1998 är riksdagsledamot. Hon har varit ledamot i utbildningsutskottet sedan 1998 och är sedan valet 2006 dess ordförande.


Fredrik: Hur var du som elev i skolan? Prestationsprinsessa eller glidartjej?

Sofia: Jag var mest en prestationsprinsessa, får fortfarande jobba en del med det, men jag blev tyvärr en ”glidare” under en tid på gymnasiet.

Fredrik: Hur tycker du pedagogiken bör formas för det 21:a århundradet? Vilka talanger och förmågor vid sidan av grundkunskaper vill vi ge de unga på väg ut i samhället? (För full poäng, resonera kring vikten av mer eller mindre katederundervisning).

Sofia: Jag är övertygad om att det är ledarskapet hos varje lärare som är det mest avgörande. Har läraren förmåga att göra eleverna fullt intresserade och samtidigt ha höga förväntningar på eleverna så är det en lycka. Då kan läraren lyfta varje enskild elev till dens fulla potential. Om detta görs delvis via katederundervisning, ute i det fria eller någon annans stans tror jag inte är det viktigaste utan det är själva relationen, respekten, lusten att lära mer och förväntningarna som gör lärandet lyckat.

Jag är också övertygad om att det, förutom grundkunskaperna, är de entreprenöriella förmågorna som är de viktiga. Att eleverna har en ta-sig-församhet. Att se möjligheter, att ta sig för saker och att driva det man tror på kommer att vara livsviktigt. Om vi lyckas med det i våra skolor kommer vi också att ha en stor konkurrensfördel jämfört med andra länder. Ut men nånannanism och jante alltså och in med ta-sig-församhet.

Fredrik: Hur kan det komma sig att det inte självklart att skolans personal och elever har personlig tillgång/möjlighet till internet hela tiden som en viktig del i lärandet på 2000-talet? Borde inte samhället ställa kravet att skolorna använder Internet på ett självklart sätt, precis som övriga samhällsdelar?

Sofia: Självklart borde det vara det. Nu skriver vi också in i den nya skollagen att man ska använda moderna lärverktyg.

Jag tycker absolut att vi behöver ha in mer modern teknik i våra skolor. Det kan handla om att varje elev ska ha en egen dator, eller en mobil för den delen. Att det finns smartbords eller annan teknik. Skolan måste på ett mycket bättre sätt hänga med i detta och det är en viktig fråga att hantera framöver.

En del kommuner och skolor är på väg framåt och har t ex kommit igång med en-till-en, en dator till varje lärare och elev. Detta är bra, men jag vill gärna se också mer tillmötesgående attityder kring ny teknik i skolan.

Fredrik: Finns det en risk att vi är på väg in i ett kunskapsklassamhälle? Dvs ett samhälle där en del har mer förmåga att lära nytt snabbt och en del till och med saknar den förmågan helt? Vad skulle det i så fall hypotetiskt kunna betyda ur ett samhällsperspektiv?

Sofia: Snarare är det väl så att vi håller på att få en kunskapssegregering. Jag tror att alla kan lära, man behöver bara olika tid och olika sätt för att lära sig. Därför behöver vi bl a en mer flexibel skola.

Det som oroar mig är att en del skolor och skolledare rent krasst menar att deras elever inte alltid kan lära sig. Tyvärr finns det alltför många som menar att deras elever på skolan inte kan nå upp till kunskapsmålen och man använder argument som t ex att skolan ligger i ett tungt socialt område. Detta gör mig oerhört beklämd, men jag är glad åt att det finns kommuner och skolor som menar tvärt om och också visar att det går att förändra och förbättra sig.

Vilken attityd som finns på en skola märks ganska snabbt, det märks vilken typ av ledarskap och tankegångar som finns. Eftersom jag fått möjligheten och besöka många skolor runt om i landet kan jag säga nästan direkt när jag kommer in genom dörrarna vilken typ av ledarskap och vilken typ av attityder som finns.

Jag brukar ofta lyfta hur framgångsrika skolor arbetar. Det som utmärker dem är såklart ledarskapet, att det finns duktiga och engagerade lärare som har höga förväntningar på eleverna och att man jobbar elevanpassat. Utifrån detta vill jag införa en kunskapsmiljard, tanken kommer från ”kömiljarden” till landstingen. De skolor som förbättrar sina resultat skall få ta del av dessa pengar. En riktig morot alltså. Att lyfta rektors ledarskap är en annan viktig fråga som vi ska satsa på.

Fredrik: Är det önskvärt att dina barn eller barnbarn skall gå i en skola baserad på och som ständigt utvecklar modern pedagogik? Varför är det i så fall viktigt/inte viktigt? Hur kan du se till att pedagogisk utveckling stimuleras i svensk skola?

Sofia: Pedagogik måste ständigt utvecklas och den kan också vara anpassad efter olika elevers behov.

Därför är såklart både lärarutbildningen och fortbildning för lärare mycket viktig. Jag tror också att de flesta lärare har en stor kunskapstörst och vill utveckla sitt eget lärande. Detta ska vi stimulera mer tycker jag.

Fredrik: Spelade du något instrument eller fritidssysslade du med något annat under dina ungdomsår? Vilket/vad i så fall och hur mycket övade du när du övade som allra mest?

Sofia: Jag höll på med flera idrotter fram tills jag var cirka 18. Fotboll och volleyboll hade jag mest fokus på och tränade flera gånger i veckan. Jag spelade också tvärflöjt under hela grundskolan. Jag spelade också en del teater. Nu håller jag mest på med löpning och försöker att springa ett par lopp per år.

I morgon fortsätter vi med del 2 och djupdyker i ledarskap, mobbing, kreativitet och ödesfrågan runt hur man räddar en skuren Bearnaisesås...

:-D

Betyg?

Detta med betyg är ett område som ibland verkligen känns som ett politiskt verktyg och där själva sakfrågan alltsomoftast får ställa sig i skuggan. För det handlar om två saker här. Uppföljning av elevens lärande på ett kvalitetsmässigt sätt samt rangordning för vidare studier.

För det första om skolans kvalitetssäkringsprocess. Det vill säga skolans rektorers och lärares förmåga att kontinuerligt följa upp och stämma av resultatet och utvecklingen i elevernas lärande, dvs att se efter i vilken grad eleverna når kunskapsmålen. När man kan fastställa vilka mål eleverna uppnått och inte kan läraren, i min värld, vidta mått och steg för att stötta eleven i sitt fortsatta lärande mot icke uppnådda kunskapsmål m.m. Idén är alltså att låta eleven, läraren och föräldrarna få en bild av elevens kunskapsprofil och vad man ska lägga extra krut på utifrån den enskilde individens förutsättningar. Ganska enkelt resonemang kan jag tycka, och inte alls särskilt kontroversiellt.

Den andra sidan är själva betygsdiskussionen, och den kan tyvärr lättare polemiseras och politiseras utifrån grumliga agendor. Dessutom är den mindre intressant utifrån kvalitetssäkringssynpunkt, dvs elevernas lärandeutveckling. Man ska komma ihåg att vi historiskt sett använt olika betygssystem för att säkerställa att "rätt" elever, utifrån nåt slags kunskapsperspektiv kommer vidare upp i universitetsstudier. Inte utifrån att utvärdera kunskaps och lärandeutveckling för den enskilde individen.

Den 1 juli 1962 infördes det relativa, eller det grupprelaterade, betygssystemet i och med införandet av läroplanen för grundskolan Lgr 62. Det relativa betygssystemet byggde på den matematiska teorin om normalfördelning och hade som främsta syfte att på ett systematiskt och tillförlitligt sätt rangordna eleverna sinsemellan för att därigenom garantera ett rättvist urval till studier vid gymnasium eller vid universitet och högskola.
Skolverket

Det handlade alltså om att sålla fram de som hade bäst förutsättningar att klara sig på universitetet. Det relativa betygssystemet fördelade eleverna enligt normalfördelning redan innan de började skolan. Man antog helt enkelt att ca 7% av alla barn inte hade förutsättningar än att ges betygssystemets lägsta valör 1. 7% hade också det motsatta, dvs så pass goda förutsättningar att de nådde betyget 5 i betygsskalan. Därimellan fördelades betygen 2 (24%), 3 (38%), 4 (24%). Grundtanken var alltså att långt ifrån alla samhällsmedborgare hade förmåga att lyckas, en del var helt enkelt för "intelektuellt svaga" för akademiska studier. De allra flesta (69%) skulle alltså skulle sköta samhällets mindre kvalificerade yrken. Resultatet i skolan var så att säga på förhand bestämt av staten. Kunskap mättes genom "Central-prov" och prov i största allmänhet där respektive skola sedan fördelade eleverna enligt de stipulerade procentsatserna. Jag minns att jag en gång fick beskedet av läraren "att jag visserligen kunde mycket men tyvärr var 2:orna slut så det blev en 1:a". Läraren tvingades alltså betygssätta efter klinisk precision och inte efter egen känsla och professionalitet.

Det var lite skillnad gentemot innan då läraren själv utifrån sin kunskap och kompetens, hade en inre förmåga att "se" kunskapen hos eleven. Att lita på lärarens förmåga att "bedöma" eleven var en självklarhet innan 1962 (Bo Sundblad http://www.bibo.se/).

Då, innan -62, hade vi ett system kallat "Det absoluta betygssystemet", vilket antyder att man sökte ett betygssystem som rangordnade eleverna efter ett absolut mått på vad som skulle överföras till eleven. Däremot fanns knappt några ansvisningar om hur detta skulle gå till eller vad som var den absoluta kunskapen. Rent krasst kan man säga att lärarens professionalism värdesattes mer men samtidigt blev det tydligt att det behövdes ett annat system eftersom godtyckligheten i många fall var genereande. Förmodligen föranledde detta övergången till det relativa betygssystemet som då ansågs vara mer rättvist fördelade.

När inte heller det relativa betygssystemet verkade vara särskilt funktionellt och heltäckande i den föränderliga världen tog man nya tanketag. Kanske eftersom kunskapssynen i botten inte rimmade med världens gång, som allt oftare strävade efter måluppfyllelse och processtänkande. Och 1994 fick vi det "Mål- och Kunskapsrelaterade betygssystemet" där fokus låg på kunskapsmål och breda men också ganska tydliga beskrivningar av vad som skulle uppnås för betygsstegen G, VG och MVG i varje ämne. Formellt fanns inget betygssteg för underkänt eller IG. Grundsynen var mer att "alla kan" med rätt stöd och förutsättningar och att alla därför bör få chansen att visa att de kan tillskansa sig kunskaper och färdigheter för att nå universitetsstudier. Därför krävdes ett system som tydligare fokuserade på själva lärandet snarare än rangordning, ett system som ställde om hela grundbilden av vad en lärares roll skulle vara.

"...ge bättre information om elevers kunskapsutveckling och kunskapsprofil. Kunskapsbedömningen i ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem blir annorlunda till sin karaktär än i ett relativt system. Det är inte som i det grupprelaterade systemet tillräckligt att rangordna eleverna, till exempel med hjälp av provpoäng, och därefter sätta betyg enligt vissa procentsatser. Dagens mål- och kunskapsrelaterade system skiljer sig också från systemet med absoluta betyg där det inte fanns tydliga anvisningar om vilka kunskaper och kunskapskvalitéer varje betygssteg motsvarade."
Skolverket

Problemet var att man glömde kompetensutveckla skolorna i det nya systemet och utan kompetensutveckling tar saker och ting betydligt längre tid. Resultatet vi ser idag, enligt de flesta, är att lärarkåren har en del kvar innan man "övergått" fullt ut och lämnat det relativa betygssystemet och in i det målstyrda. Vilket enkelt borde kunna åtgärdas med en tydlig kunskapssatsning för samtliga lärare i svensk skola. Men inte då.

Efter 16 års arbete med detta system så vill man nu göra om det igen, man kan undra när skolan skall få löpa linan ut och verkligen lära sig betyg och bedömning. Nu får vi ett nytt betygssystem, och tanken är att sätta mer fokus på betygen för eleverna. Man ser det som en motivationsfaktor att få betyg tidigare. Man kan säga att det nya kommande systemet dels är en tillbakagång mot de båda andra systemen och samtidigt en stadsfästning i det målrelaterade grundtänket. Fokus hamnar på ett betygssystem som åter igen uppmuntrar till enkelt mätbara processer där hårdfakta och förmåga att "återge ordangrant" ses som finare än andra förmågor. Betygsstegen är A-F där A är toppresultat och F är underkänt. Vi är på väg tillbaka till kunskapssynen att "alla inte kan".

Men vad betyder då det? ja det betyder just det att vi talar om en återgång och inte en blick framåt.

Det intressanta är nämligen att världen runt om oss utvecklas i en annan riktning, en riktning som sätter lampan på kvalitet i själva lärandet och de processer som skapar det som de unga behöver för att ta klivet in i den modernt utvecklade och uppenbart mer komplexa världen. En värld där det inte räcker att "återge fakta" utan framförallt att använda kunskapen i faktiska relevanta situationer o sammanhang, att snabbt anpassa sig till nya förändrade förutsättningar och att vara kreativ och nytänkande. Det är nämligen där värdet skapas.

2015 kommer häpnadsväckande nog, enligt OECD, det internationella och "trubbiga" instrumetet PISA även mäta så kallade mjuka kompetenser, som exempelvis samarbetsförmåga, livskunskap, kreativitet etc. Kompetenser som idag inte så lätt låter sig mätas, vi får se var det hela hamnar. Det vore ju en riktig höjdare, eftersom skolor då skulle inrikta sig mot lärprocesser som exempelvis utvecklar elevernas kreativa förmåga och "att tänka".

Men min huvudpoäng är att om vi har ett betygssystem och ett förhållningssätt till lärande i skolan som hellre blickar bakåt och inte framåt så kommer vår placering i PISA-undersökningarna fortsättningsvis att sjunka dramatiskt, sett utifrån vad som kommer mätas 2015. Jag tror inte det var önskesceneriet när man började fila på nya betygsstrategin på utbildningsdepartementet.

Återigen visar det sig att världen förändras betydligt fortare än vi kan ana.

:-)

Lite av varje....kring skola, nya projekt och annat skoj...

Jag har den senaste tiden haft fullt fokus på en hel del andra grejer än bloggen känns det som. Men jag tänkte ta ett nytt rappatag igen nu. Folkpartiet har tackat ja till att delta i min bloggintervjuserie. Det är Tina Acketoft som är Folkpartiets gruppledare i riksdagens utbildningsutskott som kommer besvara frågor om skola. Förhoppningsvis under nästa vecka. Jag väntar på svar från Centern, Kd och socialdemokraterna.

På Rektorsakademien står vi i tagen att starta ett nytt intressant projekt på temat "framtid" och "kunskap" m.m. Ett rätt så stort projekt med många inblandade parter. Ett projekt som har ganska stora ambitioner. Idén är ännu så länge bara "prövad" på en del företag, kloka skolmänniskor och framtidsorienterare. Responsen från dessa är mycket positiv, vilket får oss att spåra vidare i djupsnön. Det som nu sker, innan jag kan berätta om vad det hela rör sig om, är att det genomförs en förstudie som skall ringa in själva området.

Oneeighty har nu gått skarpt i snart 6 månader och resultaten med våra "hemmasittare" är jättefina, och vi är så stolta över hur det hela utvecklas. I bakvattnet på detta projekt har det uppstått mycket helt ny kunskap kring lärandet med stöd av IKT. Just nu spänner vi bågen vidare och siktar på att successivt skala upp det hela. Utvecklingsledare Åsa Sundelin och motivationspedagogen Marit Sahlström är helt grymma i vad de gör.

"Hellre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge"

En annan grej är att vi planerar är att skapa ett "gerillapedagog-nätverk" för lärare med alldeles särskild passion och talang för pedagogisk utveckling för den nya tiden. Vi söker de absolut mest briljanta lärarna med osedvanlig näsa för nytänk. Vi startar med en "gerillamiddag" för att diskutera hur vi tillsammans skall få saker att hända framöver i skolsverige. Känner ni någon "openminded" och "nyfiken & tokgrym" lärare så maila gärna mig. Vi har redan ringat in några men det finns utrymme för fler :-D

Ytterligare en sak som fyller min tanketid är iPad och hur den kommer påverka utbildning och skola. För varje dag står dig mig allt klarare att vi är på väg in i en tid där IKT-verktyg verkligen kommer lyfta den pedagogiska tanken ute i de skolor/kommuner som vågar satsa. Men det behövs mer nyfikenhet och mer experimenterande kring lärmetoder och arbetssätt. Hur vi tänker kring just iPad återkommer jag också till. Det finns lite tankar kring detta.

Sommarens och höstens föredrag börjar bokas upp nu också och det ska bli härligt att åka ut och möta skolor, lärare och rektorer igen. Det kan aldrig bli för många skolbesök, det är faktiskt en av de absolut roligaste sakerna med just mitt jobb.

Hörs... :-)

Rossana Dinamarca intervju del 2

Bloggintervjun med Vänsterpartiets (v) skoltalesperson Rossana Dinamarca fortsätter idag med ämnen som Rossanas egna erfarenhet av mobbing, bearnaisesås, leadarskapets roll i skolan och kreativitens betydelse i den globaliserande världen.

Fredrik: Blev du någon gång mobbad, dvs kränkt fysiskt eller psykiskt vid upprepade tillfällen, i skolan? Eller var du nära någon som blev det? Vilket är enligt dig det viktigaste som skolan bör utveckla för att få bort mobbingen i skolan? Försök vara konkret.

Rossana: Jag blev retad vid några tillfällen och de hade antingen att göra med min hårfärg eller att jag hade glasögon. När jag gick i låg- och mellanstadiet var jag med om att kränka en flicka på skolan både psykiskt och fysiskt. Hon var utsatt av flera skolkamrater och när jag tänker tillbaka är det oerhört svårt att, med det förnuft man har idag, förstå att man kunde utsätta en annan skolkamrat på det sätt som vi gjorde. Det jag har lärt mig är att vuxna måste finnas närvarande, men de måste också våga se och ta tag i när de ser att kränkning försiggår. Alldeles för många vuxna verkar tycka att det är för jobbigt och att det nog inte är så farligt.

Fredrik: Gör en analys av ledarskapsstandarden i grova drag när det gäller skola jämfört med exempelvis företag i arbetslivet eller annan samhällsfunktion? Hur skulle du vilja se utvecklingen framåt? Se ledarskapet som att det krävs hos både lärare och skolledare.

Rossana: För mig är idealet demokrati och det finns varken i arbetslivet eller i skolan. Skolan har åtminstone styrdokument som säger att eleverna SKA ha inflytande även om det i praktiken inte fungerar som det borde. Men den ambition till elevinflytande som kan anas i skolan finns inte i arbetslivet. Det blir allt svårare att uttrycka sin mening på sin arbetsplats och det blir sämre ju mer offentlig verksamhet som privatiseras. Och den blinda auktoritetstron genom hot om bestraffning som borgerligheten tror är räddningen för skolan är historia. Det finns inga barn eller ungdomar som sätter hela sin tilltro till att läraren alltid har rätt bara för att det är en lärare eller är vuxen. Läraren måste respektera eleverna för att själv bli respekterad och det fungerar bara om man behandlar eleverna som medmänniskor och inte som underlydande.

Fredrik: Kan du slänga ihop en riktig bearnaisesås? Alltså inte pulverbea. Vilket är i så fall ditt tips om hur man får den att inte skära sig? Var lärde du dig det?

Rossana: Jag gillar inte bearnaisesås.

Fredrik: Nu när kompetensen i samhället tenderar att vara mer flyktig och viktiga varumärken (verksamheter) flyttar till länder som Kina, hur resonerar du i det sammanhanget kring begrepp som kreativitet och nytänkande i skolan?

Rossana: Att även varumärken flyttar är en ganska ny företeelse - det är nog många svenskar som fortfarande inte har insett att Volvo har blivit kinesiskt. Tidigare har varumärkena stannat i väst och tillverkningen har försvunnit till låglöneländer. Globaliseringen gör att det blir allt tätare kontakter mellan allt fler länder - eller rättare sagt mellan människor från olika länder. Det skolan måste göra är att ta tillvara alla elevers olika bakgrund och låta dem utveckla sin kulturella kompetens, till exempel genom att stärka modersmålsundervisningen och göra det möjligt med ämnesundervisning på modersmål. För övrigt så är svaret på fråga om vilka kunskaper unga kommer att behöva också ett svar på denna fråga. (Se tidigare blogginlägg red)

Mina funderingar går naturligtvis till hur Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna ställer sig till mina frågor. Om de också varit nära mobbingsituationer, hur de ser på kreativitet i skolan och ledarskapets roll? Och givetvis om de kan ge mig svar på den aldrig besvarade gåtan kring skuren Bearnaisesås?

Den som lever får se..."to be continued"...

iPad & Skola

Efter att ha ägnat en del tid med Apples nya iPad så kan jag konstatera några intressanta saker som skulle kunna vara till nytta för skola och lärande. iPad är ett mellanting mellan det vi normalt sett förknippar med dator och den funktionalitet som iPhone bygger på, en klon mellan dem kan man säga. Vid en första kontakt kanske man börjar fundera över om den verkligen fyller något nytt behov eller användningsområde? Och svaret blir lite beroende av vad man har för kommunikations och informationsbeteenden samt vad man vill ha ut av de verktyg man funderar på att skaffa sig.

iPad är, det känner man redan när den hamnar i handen, en gedigen produkt med samma funktionalitet som iPhone. Förutom då att man inte kan ringa med den. Det är alltså inte en gigantisk iPhone. Snarare en dator utan tangentbord, men just det ska man inte haka upp sig på.

iPads storhet ligger nämligen i upplevelsen i att "konsumera" och/eller inhämta information över internet, kommunicera med andra och i viss mån, även om det är begränsat, skapa information. Den är snabb och har helt ok batteritid. Extern kommunikation löses med Wifi och 3G-uppkoppling. Vilket gör att du när som helst exempelvis kan ladda ned en bok för läsning.

Läsupplevelsen i e-boksläsaren iBooks är större än jag förväntade mig. Jag hade föreställt mig att det skulle kännas lite "electrotrist", men inte alls. Man vänder blad påminnande om en vanlig bok, fast smidigare. Man kan ställa typsnittsstorlek och välja mellan olika av typsnitt efter det som känns bäst för läsbarheten. Att köpa böcker fungerar även det enkelt och smidigt.

Alla apps som finns för iPhone verkar funka med iPad, även om det pixeleras lite här och där eftersom iPhone-appar är gjorda för mindre skärm. Men det kan man leva med tills tillverkarna anpassat särskilda iPad apps. Vilket är på gång.

Nu till vad den kan användas till i skolan. Ja jag ser flera områden. Det första är naturligtvis internetaccess, kommunikation och informationssökning. Här kan den alltså vara ett alternativ till datorn för de lärprocesser som till exempel inte kräver redigering av film för presentationer etc.

Däremot finns presentationsprogrammet Keynote och ordbehandlaren Pages och kalkylprogrammet Numbers. Det tillsammans med e-boksmöjligheterna (iBooks) ger naturligtvis vissa utbildningar ett billigt, kraftigt och potent verktyg. Jag kan tänka mig att Universitet mycket väl skulle kunna vara intresserade av att anpassa sina utbildningsupplägg efter iPads nyttoområden. Förutsättningen för att det skall slå ordentligt ligger förståss i om förlagen väljer att skapa e-böcker som iBooks i iPad kan läsa. Jag vet exempelvis att Studentliteratur går i dessa tankar och andra förlag också. Vid ett föredrag i höstas träffade jag representanter från ett tiotal ledande förlag som alla gick i dessa tankar. Skulle det inträffa på bred front kan även utbildning i lägre åldrar i gymnasie och grundskola hitta intressanta möjligheter med iPad. Skolor kan nu välja olika nivåer av ingång i exempelvis 1-1, jag tänker på en komsumerandenivå och en högre skapandenivå. Naturligtvis ser jag också en hel del "skolapps" som skulle kunna komma in, varför inte experiment i No som elever kan se om och om igen eller samlade styrdokument för lärare och rektorer att ha ständig access till. Möjligheterna just i apps-sammanhang är närmast obegränsade. För nu finns ett fungerande gränssnitt för dessa typer av lärstödjande applikationer.

Dessutom tror jag att e-bokstanken attraherar lärarkulturen. Att på ett smidigt sätt kombinera boktanken med internettillgänglighet borde faktiskt hela lärarkulturen gå igång på.

Men om man är ute efter en ännu tyngre skapandeprocess i lärsituationerna så kommer man inte ifrån att iPad har sina brister. Brister kanske är fel ordval egentligen, den så att säga fyller inte just det behovet. Den har nämligen ingen kamera och inga videoredigeringsmöjligheter i standardprogramutbudet. Kanske finns den möjligheten med appar framöver men det blir ändå inte riktigt samma sak som en schysst dator med ordentligt hårddiskutrymme. Här är trots allt datorn överlägsen, men det är viktigt att inte förväxla användningsområdena här. Datorn och iPad är två olika produkttyper. Å andra sidan ser jag det som självklart att vi inom 12 månader ser en uppgradering till en iPad-variant med kamera och större hårddiskspace. Aldrig i paritet med datorn men på en enkel praktisk nivå i alla fall.

iPad är extremt mobil och praktisk i soffan mailandes eller surfandes, på tåget kalkylerandes eller i sängen med en god bok. Att du dessutom kan se film och lyssna på musik som vilken modern spelare som helst gör det hela ännu bättre.

En annan mycket bra grej med "konceptet" är att iPad synkar smärtfritt med din dator och din iPhone, vilket gör att användarväxling mellan olika situationer och behov blir oändlig. Utom under vatten då kanske...där fallerar alla Apples produkttyper...Inget för dykare med andra ord...

Alltså:

Plus
Läsbarhet i e-boksfunktionen, kommunikation och informations-konsumerandet. Enkelhet ur användarsynpunkt. Synkning med dator och iPhone. Både Wifi och 3G (valbart).

Minus
Ingen videokamera och redigering för film. Litet hårddiskutrymme.