Men förutom det så betyder det också att jag nu får en betydligt friare roll. En roll med fokus på att hålla ögonen på olika trender som rör kopplingen skola-arbetsliv och sedan rapportera det till verksamhetsansvarig och styrelse. En spännande och mycket intressant utmaning.
Trendspanare låter kanske lite diffust (eller pretto) i mångas öron, men det är i allt väsentligt så långt ifrån diffust och pretto som det går att komma. Och ni som tänker det är förmodligen i maskopi med Jante.
När jag jobbade i försvaret fanns det ett utryck för detta med trendspanare och dess betydelse, man sa "ingen spaning ingen aning". I min tolkning av vad jag kommer fokusera på nu som trendspanare är just att fungera som "spanare" med skillnaden att jag gör det för att inspirera andra, resonera och diskutera kring trender i samhället och då skola, arbetsliv, ledarskap och lärande i specifikt.
Alltså ett positivt underrättelsearbete :-)
Syftet är att först och främst att lära själv och sen utifrån det lärandet dra slutsatser, tillsammans med andra, om vad som kan ske framöver och hur Rektorsakademien, företag och skolor skulle kunna tänka. Att helt enkelt identifiera strömningar och "snackisar" bland rektorer, lärare, entreprenörer, företagare, forskare, politiker och andra intressegrupper, och allt i syftet att försöka se mönster i detta. Urspännande !
Mina arbetsredskap blir nätet, möten, föredrag och en ny liten behändig videokamera. Men den tänker jag "ad-hoc-intervjua" människor kring olika områden och särskilda frågeställningar. Kanske kan det hända att några av intervjuerna dyka upp på bloggen här eller www.rektorsakademien.se, vi får se hur det utvecklar sig.
Just nu ägnar jag mig åt förändringar, både privat men även i hög grad yrkesmässigt. Eller snarare så ägnar jag mig åt förbättringar som jag brukar vilja benämna dem. Ordet förbättring är mer framåtsyftande än förändring och handlar mycket mer om att "möjlighetisera". Förändring leder heller inte alltid till förbättringar som vi alla vet, men förbättringar kräver alltid förändringar.
Det vanliga är att förbättringsprocesser faktiskt drivs fram av förändringar i ens omvärld, tex att en majoritet av kunderna ser sig om efter något nytt som ger dem mer. Eller om att påtagligt många föräldrar på en skola plötsligt tröttnar och väljer en annan för sitt barn. Saker man naturligtvis hade kunnat förutse eller påverkat, men man brast i sin utvecklingsambition. Men det kan naturligtvis också röra sig om saker som man överhuvudtaget inte rår över, händelser som sker utan att man kan mota bort dem eller förhindra att de kliver in i manegen. Då är det dags att ta fram förbättringsviljan och spotta i nävarna.
Det är tveklöst så att det idag krävs mer förbättringar, eller utvecklingsrörelser, än för bara 15 år sedan. Och oftare.
Förutsättningarna ändras nu överallt, och i en allt snabbare takt. Och vi kan helt enkelt inte bara stå och se på...och hoppas det går över...
Om processen i en komplicerad situation tar fokus på det positiva och strävar mot tanken att "jag ska bli bättre" så leder det i sig mer eller mindre automatiskt till förbättring, bara tanken kan ibland leda en rätt... Det är alltså en fråga om att hitta motivationen och se möjligheterna. Även i de mest omöjliga situationer så kommer människor som har den förmågan att överleva och förbättra sina options. Tänk efter själv, visst har du mött människor som alltid tycks hitta framkomliga vägar ur de mest mörka och omöjliga situationer.
En del ser dock situationer så "jobbiga" att man inte förmår mer än att blunda, förneka och fortsätta i gamla fotspår. Jag tror det är djupt mänskligt på ett plan. Men konsekvensen blir ofta att man bygger vindskydd, medan andra bygger väderkvarnar eller slänger i båten och hissar segel. Man blir då tvåa på bollen när andra som sett ljuset seglar förbi.
Jag läste om Microsofts Steve Ballmer idag i Svenska Dagbladet. Artikeln handlade om att Microsoft som bolag tjänar bra med pengar, men inte pga att de kommit med så särdeles mycket nya spännande idéer kring sitt verksamhetsområde. Utan ännu duger det gott att vila på gamla lagrar, frågan är bara hur länge aktieägare och kunder har det tålamod som krävs? Nästan alla projekt Microsoft genomfört de senaste åren ligger långt bakom både Apple och Googles häpnadsväckande innovationsförmåga. Och artikelförfattaren sätter med ett svärdshugg fingret på en i sammanhanget särskilt intressant fråga:
Fast hur gör man egentligen för att tänka nytt i ett bolag som gör mångmiljardvinster på det gamla och helst inte vill släppa taget om det som varit? Hur håller man uppe innovationsförmågan?
Vill man vara elak kan man kalla det för vad jag brukar prata om när det gäller:
"Fat and Happy"
En sjukdomsbild som kan bli riktigt jobbig....
Men kom samtidigt ihåg att när Steve Jobs kom tillbaka till Apple 1997 så var företaget i princip konkursmässigt... Nu är Apple värderat högre än Microsoft. Något få då trodde var möjligt...
Never say never again ;-)
1 comment:
MÖJLIGHETISERA *gillar*
Post a Comment