Utanförskapet när det gäller internet tycks finnas i alla åldrar, ca 17000 unga använder enligt .SEs undersökningar inte Internet, en siffra som förvånar med tanke på att de vuxit upp i just ett medierikt samhälle. Annars är en stor grupp naturligtvis inte så oväntat +65. Svenskar med utländsk bakgrund är en annan stor grupp som riskerar hamna utanför de samhälleliga processerna. Så trots att Sverige har en infrastruktur med bredband ut till en stor del av befolkningen så använder inte alla det som en naturlig del i samhällslivet.
Men dessutom finns ett annat lärandeperspektiv på detta, nämligen det att även om internet alltmer fyller viktiga funktioner för människor, företag, offentlighet etc så är det fortfarande påfallande många skolor och kommuner som ännu inte tagit klivet in i att utrusta alla elever och lärare med verktyg för att komma åt informationen därute som sedan processas till kunskap. Detta är anmärkningsvärt med tanke på att om Internet är en av huvudnycklarna i samhället så tycks beslutsfattare i skolan helt blunda för det faktum att det är skolans ansvar att ge eleverna denna kompetens. Digital Kompetens är ju dessutom en av EUs 8 definierade nyckelkompetenser för livslångt lärande. Det vill säga en kompetens man behöver för att fungera i EUs länder.
Utmaningen vi nu står inför är att vi riskerar äntra ett delat samhälle i följande mening:
Vi kommer ha ungdomar som ges tillgång till och som bygger sitt lärande kring informationen på internet och vi får ungdomar som bygger sitt lärande utefter informationen som finns i lärarens hjärna och i ett eventuellt överlevande skolbibliotek (inte att förväxla med de nytänkande skolbiblioteken).
I bilden ovan här vill jag åskådliggöra förhållandet mellan den skola som stannar i en pedagogik och didaktik enligt det gamla informationsmonopolistiska synsättet och det är pricken till vänster (orange). Den stora pricken till höger representerar mängden information för de skolor som skapar digital delaktighet i lärandet (röd). Givet att skolan till höger förändrar sina pedagogiska arbetsmetoder och sin kunskapssyn så ger den skolan fler och djupare möjligheter för eleverna. Och det sista här är inte oväsentligt. Utan att utveckla lärmetoderna efter de nya förutsättningarna är hela idén om inte dödfödd så i alla fall att betrakta som onödig. Men givet att skolan förändrar sina pedagogiska metoder från grunden så förändrar internettillgänglighet i stort sett hela skolans uppdrag.
Om du var/är förälder, vilken skola skulle du helst se dina barn utvecklas i ?
Ja det naturliga svaret hos de flesta är naturligtvis det högra röda alternativet. Ett naturligt val eftersom de flesta vill att deras barn ska få så gynnsamma förutsättningar som möjligt.
Slutligen leder detta naturligtvis till att vi står inför en stor utmaning, nämligen den att de båda "skolorna" defakto utvecklar olika typer av kunskaper och kompetenser. Och att vi snart äntrar det jag talade om förut, nämligen ett delat kunskapssamhälle, eller kunskapsklassamhälle. Ett samhälle där några har fått mycket bättre förutsättningar än andra att klara sig i en alltmer komplex värld. Och det är bra att de fått bättre förutsättningar, men det är självklart en rättighet för alla att få möjligheten att utvecklas och förberedas optimalt för att fungera i samhällets arbetsliv, familjeliv etc.
Detta är synnerligen viktigt i takt med att samhället nu går allt djupare in i globaliseringen och där det helt tydligt ställs andra krav än tidigare. Ett samhälle som kräver Framtidskompetenser.
Därför är det viktigt att alla svenska elever får tillgång till varsin dator eller annat verktyg fritt rakt ut på nätet och att skolorna förändrar sitt förhållningssätt till kunskap och hur vi lär idag. Det är i lärandet allt sker....
TÄNK OM
2 comments:
Tack för att du bloggar om det som du talade om och fördjupade resonemangen. Och jag gillar din öppna avslutning "Det är i lärandet allt sker..." Tror att jag ska spinna vidare på det.
Spinn på :)
Post a Comment