Skolpolitiker nr 4: Sofia Larsen (c)

Då är det dags att gå vidare med den fjärde i raden av politiker som representerar partierna i utbildningsutskottet. Tidigare har ju Mats Pertoft (mp), Rossana Dinamarca (v), Mats Gerdau (m) delgivit sina tankar kring skola och samtid. Jag kan förresten redan nu avslöja att Sofia utmärker sig lite från de andra, i alla fall på en punkt. Men det ser ni i intervjuns andra del om några dagar.

Sofia Larsen, född 1972, är en svensk centerpartistisk politiker, som sedan 1998 är riksdagsledamot. Hon har varit ledamot i utbildningsutskottet sedan 1998 och är sedan valet 2006 dess ordförande.


Fredrik: Hur var du som elev i skolan? Prestationsprinsessa eller glidartjej?

Sofia: Jag var mest en prestationsprinsessa, får fortfarande jobba en del med det, men jag blev tyvärr en ”glidare” under en tid på gymnasiet.

Fredrik: Hur tycker du pedagogiken bör formas för det 21:a århundradet? Vilka talanger och förmågor vid sidan av grundkunskaper vill vi ge de unga på väg ut i samhället? (För full poäng, resonera kring vikten av mer eller mindre katederundervisning).

Sofia: Jag är övertygad om att det är ledarskapet hos varje lärare som är det mest avgörande. Har läraren förmåga att göra eleverna fullt intresserade och samtidigt ha höga förväntningar på eleverna så är det en lycka. Då kan läraren lyfta varje enskild elev till dens fulla potential. Om detta görs delvis via katederundervisning, ute i det fria eller någon annans stans tror jag inte är det viktigaste utan det är själva relationen, respekten, lusten att lära mer och förväntningarna som gör lärandet lyckat.

Jag är också övertygad om att det, förutom grundkunskaperna, är de entreprenöriella förmågorna som är de viktiga. Att eleverna har en ta-sig-församhet. Att se möjligheter, att ta sig för saker och att driva det man tror på kommer att vara livsviktigt. Om vi lyckas med det i våra skolor kommer vi också att ha en stor konkurrensfördel jämfört med andra länder. Ut men nånannanism och jante alltså och in med ta-sig-församhet.

Fredrik: Hur kan det komma sig att det inte självklart att skolans personal och elever har personlig tillgång/möjlighet till internet hela tiden som en viktig del i lärandet på 2000-talet? Borde inte samhället ställa kravet att skolorna använder Internet på ett självklart sätt, precis som övriga samhällsdelar?

Sofia: Självklart borde det vara det. Nu skriver vi också in i den nya skollagen att man ska använda moderna lärverktyg.

Jag tycker absolut att vi behöver ha in mer modern teknik i våra skolor. Det kan handla om att varje elev ska ha en egen dator, eller en mobil för den delen. Att det finns smartbords eller annan teknik. Skolan måste på ett mycket bättre sätt hänga med i detta och det är en viktig fråga att hantera framöver.

En del kommuner och skolor är på väg framåt och har t ex kommit igång med en-till-en, en dator till varje lärare och elev. Detta är bra, men jag vill gärna se också mer tillmötesgående attityder kring ny teknik i skolan.

Fredrik: Finns det en risk att vi är på väg in i ett kunskapsklassamhälle? Dvs ett samhälle där en del har mer förmåga att lära nytt snabbt och en del till och med saknar den förmågan helt? Vad skulle det i så fall hypotetiskt kunna betyda ur ett samhällsperspektiv?

Sofia: Snarare är det väl så att vi håller på att få en kunskapssegregering. Jag tror att alla kan lära, man behöver bara olika tid och olika sätt för att lära sig. Därför behöver vi bl a en mer flexibel skola.

Det som oroar mig är att en del skolor och skolledare rent krasst menar att deras elever inte alltid kan lära sig. Tyvärr finns det alltför många som menar att deras elever på skolan inte kan nå upp till kunskapsmålen och man använder argument som t ex att skolan ligger i ett tungt socialt område. Detta gör mig oerhört beklämd, men jag är glad åt att det finns kommuner och skolor som menar tvärt om och också visar att det går att förändra och förbättra sig.

Vilken attityd som finns på en skola märks ganska snabbt, det märks vilken typ av ledarskap och tankegångar som finns. Eftersom jag fått möjligheten och besöka många skolor runt om i landet kan jag säga nästan direkt när jag kommer in genom dörrarna vilken typ av ledarskap och vilken typ av attityder som finns.

Jag brukar ofta lyfta hur framgångsrika skolor arbetar. Det som utmärker dem är såklart ledarskapet, att det finns duktiga och engagerade lärare som har höga förväntningar på eleverna och att man jobbar elevanpassat. Utifrån detta vill jag införa en kunskapsmiljard, tanken kommer från ”kömiljarden” till landstingen. De skolor som förbättrar sina resultat skall få ta del av dessa pengar. En riktig morot alltså. Att lyfta rektors ledarskap är en annan viktig fråga som vi ska satsa på.

Fredrik: Är det önskvärt att dina barn eller barnbarn skall gå i en skola baserad på och som ständigt utvecklar modern pedagogik? Varför är det i så fall viktigt/inte viktigt? Hur kan du se till att pedagogisk utveckling stimuleras i svensk skola?

Sofia: Pedagogik måste ständigt utvecklas och den kan också vara anpassad efter olika elevers behov.

Därför är såklart både lärarutbildningen och fortbildning för lärare mycket viktig. Jag tror också att de flesta lärare har en stor kunskapstörst och vill utveckla sitt eget lärande. Detta ska vi stimulera mer tycker jag.

Fredrik: Spelade du något instrument eller fritidssysslade du med något annat under dina ungdomsår? Vilket/vad i så fall och hur mycket övade du när du övade som allra mest?

Sofia: Jag höll på med flera idrotter fram tills jag var cirka 18. Fotboll och volleyboll hade jag mest fokus på och tränade flera gånger i veckan. Jag spelade också tvärflöjt under hela grundskolan. Jag spelade också en del teater. Nu håller jag mest på med löpning och försöker att springa ett par lopp per år.

I morgon fortsätter vi med del 2 och djupdyker i ledarskap, mobbing, kreativitet och ödesfrågan runt hur man räddar en skuren Bearnaisesås...

:-D