Igår kväll diskuterades spel kopplat till skolan i Sveriges Televisions program Skolfront. Innan programmet tittade jag igenom en hel del uppsatser kring spelens roll i skolan. Det är ju knappast något konstigt eller kontroversiellt att lek och lärspel fungerar och sett utifrån en traditionell kunskapssyn går det mycket bra att lära sig en hel del av det vi lär i klassrummet idag med hjälp av en dator. Men fokus i programmet handlade om något mer intressant än så, även om TV som format i tid begränsar diskussionen, man hinner sällan komma till "pudelns kärna" som man brukar säga innan programtiden är slut.Det intressanta är såklart idén om vad vi kan lära och utveckla med hjälp av de mer sociala online-spelen, som tex world of warcraft. Intressant är ju som Sverok-representanten lyfte fram att en 17 åring kan "leda" 150 andra spelare i en "guild" (ett lag förenklat uttryckt) och genom det med stor sannolikt utvecklat ett "online-leadership". Detta är ju inget nytt, jag har läst om flera moderna företag med världen som "marknad" gärna anställer personer med dessa talanger och förmågor, dvs att leda människor i en digital global värld.
Självklart lär sig ungdomar även engelska och annat skolmässigt genom sitt spelande men också annat som vi normalt sett kanske inte tänker på är lärande och kunskap sett med våra utifrånglasögon fasttejpade på ansiktet. Att i tex spelet civilization kunna bygga ett samhälle online och samtidigt förstå hur samhället är uppbyggt och vilka mekanismer som är livsnödvändiga är ju ett sätt att genom lek lära sig saker. Vi kan lära politik, samhällsplanering och överhuvudtaget mycket inom samhällsvetenskapen. Det finns naturligtvis många fler exempel. Lärarens roll här är tveklöst oerhört viktig.
Och ordet lek är ju väldigt laddat, och för att inte tala om ordet roligt. Ändå är vi ju enligt John Huizinga "homo ludens", den lekande människan och vi leker mest hela tiden. Som barn mer än som vuxen, men vi leker även som vuxna. I skolan leker vi mycket i ämnet "idrott" och det är ju praktiskt, eftersom då slipper man leka i andra ämnen så man kan koncentrera sig på metoder som inte går under definitionen lek, ämnet blir därmed mer seriöst. Ändå vet vi att metoder som fyller oss med engagemang, där vi ser helheten på ett begripligt sätt och där vi kommunicerar (reflekterar med andra) är väldigt effektiva sett ur ett lärande perspektiv. Detta lärde oss bland annat John Dewey och andra forskare för länge sedan inom pedagogikens fält.Så därför är inte tanken särskilt långt borta från att spel faktiskt har en plats i skolan som verktyg för lärande. Kopplingen finns till och med till pedagogisk teoribildning.
http://www.blogger.com/img/gl.link.gifDessutom kan införandet av spel i skolan göra det möjligt att diskutera värdegrundsfrågor och genom att dsikutera vad spelen signalerar och betyder. Vi gör det idag med film i skolan, även om resan varit lång och inte överallt särskilt långt kommet. Sedan videovåldet blev ett begrepp i folkhemmet har detta med TV, film och video hamnat något vid sidan av. Usch och fy....ungefär som nu fast med spel i fokus.Det vidgade textbegreppet omfattar även spel och spelkultur och jag är övertygad om att vi gör klokt i att ta in ungdomars kulturyttringar i skolan och visa dem aktivt att vi startar där dom befinner sig. Som belöning får vi nämligen med stor chans ungdomars repspekt och ökat intresse för lärande och skolans verksamhet. men det kräver att vi förändrar oss och vågar bryta mönstret.
No comments:
Post a Comment