Facebook fick oss att förstå (ungdomar)

Publicerad krönika i papperstidningen Skolledningsnytt nr 2 2008:

Lärandet i samhället håller på att förändras i grunden. Frågan man kan ställa sig är om lärandet i skolan följer den totala samhällsförändringen. Om inte, hur har det blivit så? Borde inte skolan som väsen ligga längst fram?

Hur lär vi på 2000-talet? Jo, i en värld som vuxit ihop till att vara tillgänglig för alla genom internet så sker lärandet nu också utanför skolans byggnad. Skolan har inte längre ensamrätt på tillgängligheten till kunskap. Kunskap som konkurrensfaktor är heller inte längre självklart när kineserna nu kan det som vi haft kunskapsmonopol på betydligt billigare.Vi måste addera förmågor som kreativitet och idéskapande, det är det ena. Det andra är att vi måste bli bättre på att utnyttja våra sociala och professionella nätverk.Vi är nio miljoner personer i vårt land och kineser och indier är drygt 2,5 miljarder.

Vi äldre människor, födda före 1980, har hittills haft svårt att se nyttan med ”social networking” på nätet. Du vet, det där som ungdomarna gör på till exempel MSN,Lunarstorm, Playahead med mera? Aktiviteter som de påstår sig ha nytta av. Vad för nytta har vi aldrig förstått eftersom det ju inte passar in vårt normsystem för vad som är riktigt kommunicerande. Vi har snarare förskjutit det som något katten släpat in för att istället ägna oss åt riktigt nätverkande på kafferasten! Och på dessa ”riktiga möten” kan vi höra varandra säga saker som att ”ungdomarna, ja dom hänger ju bara framför datorn och chattar eller vad det heter? Tänk om de kunde göra nåt vettigt istället?”.

Vad vi inte inser i dessa ögonblick är att de övar sig i att kommunicera i ett nutida och framtida samhälle. Det är inte alla ungdomar som själva vet det ännu men deras kommunikationstalanger kommer att spela stor roll för dem när de väl äntrar arbetslivet. Ni som nu muttrar att riktigt nätverkande minsann sker genom fysiska möten en gång per månad, tänker helt klart en aning snävt. Vinnarna är nämligen de som kompletterar med kraften i ”social networking”. Vare sig vi vill det, gillar det eller inte gillar det så är internet här för att stanna. Och vi måste välja nu.

Antingen följer vi med och lär oss av ungdomarna eller så lämnar vi dem åt sig själva att till exempel på egen hand utveckla egna sociala strukturer, norm och värdesystem. Det känns inte helt ok va? Vi måste intressera oss för deras värld och deras kultur. Hur ska vi annars kunna guida dem eller för den delen oss själva?

Sommaren 2007 exploderade plötsligt ett nytt fenomen i Sverige. Det var nämligen sommaren då Facebook blev ett med svenska folket. Idag åtta till nio månader senare är 1,6 miljoner vuxna svenskar sammankopplade genom Facebook.

Jag skulle gissa att det är svensk utbildningshistorias absolut snabbaste, billigaste och effektivaste kompetensutveckling av en hel äldregeneration.

På denna korta tid har drygt en och en halv miljon vuxna lärt sig förstå vad ungdomarna gör på nätet, utan att de själva märkt det. Fler vuxna kan nu guida ungdomar, eftersom de lärt sig hur kommunikation och nätverkande på nätet fungerar, på gott och på ont. Fantastiskt.

Min fråga till dig är nu (som skolledare eller lärare): Hur kan man leda en organisation som jobbar med ungdomar utan att förstå vilken kultur de lever i? Är du på eller är du av?

Namn: Fredrik Svensson Ålder: 40 år
Bor: Stockholm, Hammarby Sjöstad i en liten hyresrätt
Befattning: Medgrundare Rektorsakademien, författare och föreläsare om skola
Bäst i dagens skola: Alla engagerade människor
Det klarar jag mig inte utan: Mina elgitarrer tror jag
Andra uppskattar hos mig: Att jag är kreativ och engagerad
Favoritdans: Ha ha ha… dansar väldigt ogärna, men okej: punkdans?
Om jag var skolminister: Skulle jag utveckla ”det nya lärandet”
Pedagogisk förebild: Vygotskij och John Dewey