Wallenberg Global Learning Network

Befinner mig just nu i universitetsstaden Lund på ett symposium arrangerat av Knut och Alice Wallenbergs stiftelsers projekt WGLN (Wallenberg Global Learning Network). Syftet är att koppla samman svensk forskning med svensk skola på en konkret nivå och åstadkomma nya spännande sätt att lära. Poängen är att skolor kan söka pengar till nya spännande projekt med anknytning till det nya lärandet (ICT, Information and Communications Technology). Jag tycker begreppet känns lite tekniskt till sin approach men det är ju i grunden vad det handlar om. Lärande med de nya medierna som verktyg, ja i alla fall i någon mening.

Dagen har varit intressant och jag hade också förmånen att få hålla ett föredrag som avslut på första dagen. Det är lite speciellt att hålla föredrag i en akademiesk värld. Allt är så annorlunda och speciellt känns det som. Hur som helst så var det kul.

Några andra namn som talare var Tara McPherson , Deborah Stipek, Ann-Charlotte Markman, Don Rizzi, Peter Gärdenfors....namedropping slut.

Peter Gärdenfors skall ni hålla utkik efter, han hade ett intressant inlägg om visualisering och simulering bland annat. Och hur detta positivt påverkar förståelsen och lärandet i sig självt. Intressant.

Ni som har ideer om projekt kan höra av er till antingen mig så för jag det vidare eller direkt till WGLN för information om hur ni söker medel ur stiftelsen.

:-D

Kollektiv bestraffning

Barnombudsmannen Lena Nyberg lyfter i dagens DN att kollektiv bestraffning strider mot rättsordningen.

När BO undersöker hur mycket kollektiv bestraffning förekommer bland 1060 elever upptäcks att nära hälften av dem har erfarenheter av detta på sina skolor. Det talas om att kvarsittning, indragna förmåner, indragen rast, kollektiv utskällning och avstängning av gemensamma trivsellokaler som vanliga kollektiva bestraffningar för något som andra har gjort. Först vill jag bara säga att det förstås beror på hur frågorna ställts och i vilket sammanhang men jag tycker inte det finns anledning att ifrågasätta BOs underlag i det här fallet. Artikeln är intressant på många sätt, men i grunden hamnar en fråga i särskilt fokus eftersom detta med bestraffning mycket väl kan kopplas till ledarskap, både i skola och samhälle.

"Vuxna skulle aldrig på sina arbetsplatser acceptera att straffas för något som en kollega gjort sig skyldig till", skriver Nyberg på Dagens Nyheters debattsida.
Dagens Nyheter 080330

Det är ju ingen nyhet precis detta med kollektiv bestraffning både i skolan och i arbetslivet men det är ju bra att BO lyfter frågan. Dels är det bra därför att attityden hårdnat i debatten om skolan och ungdomar men också därför att de disciplinära medel som skollagen medger lyfts och blir föremål för diskussion. Enligt skollagen får läraren avvisa eleven från pågående lektion, om det inte hjälper kan föräldrar informeras så att föräldrarna blir delaktiga i arbetet med att få eleven att upphöra med sitt beteende.

Som sista åtgärd ger grundskoleförordningen lärare rätt att besluta om kvarhållning max 1 timma efter skoldagens slut.

Skälet till kvarhållning är att eleven skall erbjudas möjlighet att läsa ikapp det den eventuellt missat efter att blivit avvisad så många gånger att det inverkat på kunskapsutvecklingen. Dessa tre disciplinära verktyg finns idag och det är de som skolorna skall använda. Rent krasst får ingen annan metod användas. Skälet är att fokus skall hamna på dialog i största möjliga mån. Skulle fler bestraffningsverktyg finnas så skulle dialog sannolikt automatiskt minska, så fungerar bestraffningsidén eftersom den inte kräver dialog. Den är enkel att använda, mycket enklare än tidskrävande samtal. Därför blir den lätt att ta till, särskilt i en stressad miljö.

De elever som ofta hamnar i situationer där de blir avvisade från lektioner och där föräldrar kontaktas men som ändå fortsätter sina beteenden tycker uppenbarligen att metoderna känns mesiga, och givetvis är det inget straff att bli avvisad från en lektion man inte vill vara på eller känner sig delaktig i. Syftet är ju att avvisa eleven med respekt för kollektivet som är kvar i klassrummet. Det är inget straff att bli utslängd, det är en åtgärd.

Men de senaste åren har en utveckling av disciplinära verktyg diskuterats och jag skulle gissa att vi får en ökning av verktygen i en kommande skollag.

Tanken är förmodligen att skolans, lärarnas och rektorernas rätt att med makt bestraffa elever skall öka. Det speciella är att även gråzonen som tex kollektiva bestraffningar utvecklas och blir större. Det betyder i så fall en risk för ett allmänt hårdare klimat, trots att ambitionen vara att få det lugnare. Anledningen till detta är ju ganska simpelt. All bestraffning oavsett orsak ger individen en känsla av "övergrepp" (subjektivt hos individen alltså) och det är sällan så att de kraftigt utåtagerande ungdomarna kommer till sans och lär sig att fortsättningsvis hålla sig innanför ramarna. Tvärt om så förstärks den aggressiva tickande bomben inne i magtrakten och riskerar att bli starkare då det exploderar.

Så om man nu ökar de repressiva åtgärderna, som ju ambitionen verkar vara i politiken idag, så hoppas jag att man därutöver även ökar kraven på dialog och samtal så att "dessa tickande bomber i magtrakten" får en ventil. För allas skull. Jag tror, delvis av egen personlig erfarenhet som rektor, att det räcker med att öka fokus på dialog. För mig handlar detta INTE om att gulla med eller romatisera de som faller ur och inte hittar rätt i värdegrunden utan om att arbeta med metoder som ger resultat och gynnar alla. Inte minst de elever som kränks av andra elever, lärare och skolledare...

Young Business Creatives - Ny Kommunal Skola

I dag tänkte jag tipsa om en ny skola som startar i höst. Young Business Creatives är ett bygge av rektor Hans Renman och en ganska annorlunda gymnsasieskola. Jag har inte varit tillräckligt nära utvecklingen av denna skola för att ha några direkta erfarenheter av hur de tänker och vad som rör sig i tankeverkstan i detalj. Däremot känner jag skolentreprenören Renman lite gran eftersom han gick vår skolledarutbildning på Rektorsakademien 2005. Skolan håller för närvarande på att byggas men den pedagogiska idén har Renman format under betydligt längre tid än så. Detta är inget hafsverk som det känns, tvärt om.

"Young Business Creatives är en kommunal skola, och blir en del av den stora kunskapsgalleria som byggs i anslutning till Sickla köpcentrum i Nacka, Stockholm.
I "Kunskapsgallerian M7" kommer det utöver YBC att finnas en nyskapande och spännande högskoleutbildning (Kaospiloterna) och tre friskolor med olika profil; Rytmus och Didaktus-Vittra gymnasium. I ett unikt samarbete mellan kommunala och fristående aktörer kommer vi att dela på t ex reception, vaktmästeri, hälsovård och wellness center."
Hämtat från YBCs hemsida

Jag lyssnade på Renman för några veckor sedan på ett seminarie och det är riktigt intressant att höra resonemanget bakom. Nu väntar givetvis det konkreta och praktiska hantverket och ingen vet väl egentligen exakt hur arbetet med eleverna kommer att se ut, det vet man ju sällan innan. Mycket kan hända på vägen i en kreativ process. Men att det blir just ett kreativt nytänkande gymnasium där man tar ut svängarna verkar så här långt vara den absoluta ambitionen.

Så här ser man på de lärare man söker:

"YBC kommer aldrig att göra avkall på kunskapsmålen. Men YBC:s lärare kommer att ha ett nytt och mer modernt pedagogiskt sätt. Lärarna kommer att se på sin roll mer som projektledare, skådespelare, coach och seminarieledare. Ämneskompetens, kommunikativ och empatisk förmåga, tillgänglighet, flexibilitet, elevfokus, och IT-kompetens kommer att vara framträdande egenskaper hos våra lärare. Dessutom kommer YBC:s lärare att behöva lämna det traditionella fokus som legat på att leda grupper och klasser, för att i stället mer se på sin ledarroll som en som leder individer. Det är viktigt för YBC att hela tiden se på eleverna som individer med unika kompetenser, förkunskaper, drömmar och mål. Precis som bra chefer i näringslivet är bra ledare för vuxna individer!"

Spännande!

Vad föder detta för tankar hos er kära läsare?

Kepsens arvtagare, makt och I-landsproblem !

Jag hade länge tänkt undvika att blogga om detta I-landsproblem med skolor som fokuserar på hur eleverna klär sig. Inte skolors fokus på märken eller symboler som hamnar under "hets mot folkgrupp" tex. hakkors och liknande. Nej utan här handlar det om skolledningar som anser sig ha veto kring frågan om vad som är god klädsmak. Förra gången var det förbjudet med hängande jeans i biblioteket och den senaste i raden av kriser är såklart Alexander Quint.

12-årige Alexander Quint får inte gå och äta lunch med sina klasskompisar för skolledningen. Anledningen är att han har häng på byxorna.
Aftonbladet häromdagen

Alexander blev avstängd från skolmatsalen när han hade jeans som hängde. Okey jag fattar inte tjusningen själv med jeans som hänger så kallingarna skiner men det är ju en annan sak. Kanske kände sig skolledningen i detta fall av arbetsmiljö- eller hälsoskäl nödgad att ta till denna åtgärdsnivå för att skydda omgivningen. Man var kanske rädd för att skolans personal och elever skulle insjukna i någon form av sjukdom, oklart vilken.

Vallbergaskolans rektor Birgitta Hellstam säger till Hallandsposten att hängförbudet har med hygien och trivsel att göra.
Kvällsposten häromdagen

Mer sannolikt är väl att någon vuxen på skolan tröttnade på elevernas osunda och hemska klädstil och bestämde sig för att med maktens hjälp statuera exempel på unge Alexanders bekostnad.

Otrevligt, tycker lärarna som inte vill se Alexanders kalsonger titta fram i matsalen. I går blev han helt sonika avstängd.
Hallandsposten häromdagen

Några dagar utan mat får väl unge herr Alexander på bättre tankar tänkte man kanske?

Kommunen förklarar själv hur det hela ligger till rent juridiskt. Något som skolledningen naturligtvis på egen hand borde känna till.

– Enligt lag får man inte göra som skolan har gjort, däremot finns det ett kommunalt delegationsbeslut från 2003 som ser ut att tillåta det, säger Laholms ledande skolpolitiker Kent-Arne Andersson (c) till Hallandsposten. Han tillägger att han anser att det som hänt är olyckligt samt att han redan i morgon ska lösa problemet.
Hallandsposten häromdagen

Man tänker nu alltså gå helt till botten med detta stora problem:

- Vi har beslutat att titta närmare på vad som skett i matsalen, till exempel hur mycket byxhänget har varit. Vi måste gå till botten med det, säger Kent-Arne Andersson.
Sydsvenskan häromdagen

Det tycks mig stå ganska klart att kepsen fått en arvtagare, jeans med "häng".

På så sätt kan ju skivan spelas om ett par varv till på landets skolor. Till synes utan något som helst resultat. Bättre vore att fokusera på förutsättningar för lärandet än dessa alltför tydliga I-landsproblem.

Dagens Läroplanscitat nr 76 (eller nåt i den stilen)

God miljö för utveckling och lärande
Eleven skall i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap om ger trygghet och vilja och lust att lära. Skolan verkar i en omgivning med många kunskapskällor. Strävan skall vara att skapa de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll därvidlag. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.
Lpo94 Kap 1. Skolans värdegrund och Uppdrag

Hans-Åke Scherp reser sig !

I dag har docenten i pedagogik Hans-Åke Scherp en vetenskapligt välgrundad debattartikel i Svenska Dagbladet som utmanar det politiska finrummen ordentligt. En artikel som lär sätta morgonkaffet i halsen på 80% av svenska folket och huvuddelen av den politiska skaran som ställer sig okritiskt till rätta i leden runt "hårdare tag skolan". Den del av Sverige som fångats av populistisk tro och inte vetenskap och där "välj mig politik" ekat i stengrottorna fram till dags dato.

"Jan Björklunds skolpolitik skulle möjligen ha passat på 1800-talet. Den strider mot både forskning och beprövad erfarenhet. Jag är rädd för att hans ovetenskapliga experiment kommer att stå hela samhället mycket dyrt, skriver Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet."
Svenska Dagbladet 080323

Hans-Åke är en av landets mest meriterade och insiktsfulla forskare om vi talar om skolutveckling. Hans intresseområde omfattar både pedagogisk, organisatorisk och ledarskapsmässig förståelse. En syn på lärande där helhetsförståelse är viktig och andra ledord är inre motivation, engagemang kopplade till djupinlärning. Till skillnad från tex yttre motivation som överdriven tro på betyg som pedagogiskt verktyg. Hans-Åke och vetenskapen pekar på att skolor där betygen är viktigare än lärandet resulterar till att eleverna ytinlär istället för att förstå på djupet. Man lär för att få bra betyg och inte för att förstå och utveckla sig som individ.

Hans-Åkes inlägg ger tyngd åt mina egna resonemang om att skolan måste ta klivet från industrisamhällets behov av arbetskraft som skulle lära tillräckligt mycket för att kunna arbeta i fabrikerna och komma i tid till skiften. En skola som ännu idag fokuserat på närvaro och ytinlärning. Skolan skulle ju hålla proletariatet i schack så att de inte djupinlärdes och tog över det retoriska utrymmet, makt och kontroll. De skulle helt enkelt inte lära sig för mycket. (Detta får vi lära oss på universitetet i ämnet utbildningshistoria och är alltså inte politiskt ideologiskt färgat).

Dagens samhälle behöver en helt annan kunskapssyn än den från 1800-talet.

Vi behöver djupinlärning för att förstå vår komplexa globaliserade värld, vi behöver nyfikna kunskapstörstande trygga självständiga individer som kan jobba i grupp, vi behöver utveckla kreativitet och talanger för idéskapande och vi behöver utveckla den del av oss som "möjlighetiserar" och ser lösningar snarare än "problematiserar".

Och det glädjer mig att Hans-Åke Scherp reser sig borta i Karlstad och bryter tystnaden.

:-D

Boken, boknörden och det moderna lärandet

Boken är en helt överlägsen uppfinning när det gäller bärare av text som hängt med länge och som helt klart har sin unika roll även i det framtida lärandet. Det råder ingen som helst tvekan om det, bara så det är sagt. Det finns heller inget motsattsförhållande mellan det moderna lärandet med digitala verktyg. Boken kommer fortsatt spela mycket stor roll framöver. Vid sidan av tex datorer och kommande tekniska uppfinningar.

De nya medierna i kombination med boken och urtexten är den bästa kombinationen, det gäller bara att lära sig när respektive medium är bästa valet och för vilka syften? Dessutom har boken liknande problematik som datorn när det gäller användandet. Har du inte tänkt på det?

Jag pratade med en insatt bokexpert för nån dag sen och hon berättade att man vid bokens födelse och boom oroade sig över läsandets påverkan på människor. Man var bland annat oroad över att en del människor nästan var som uppslukade i böckerna och man var rädd för att de skulle bli asociala och missa en massa i livet då de bara satt och läste hela tiden. Känns det igen?

Men ingen skulle idag oroa sig över om ens barn eller barnbarn satt och läste böcker från att de kom hem från skolan tills att de somnade av ren utmattning. Det skulle bara vara "bra" och "fint". Ingen skulle heller komma på tanken att oroa sig för sitt barns benskörhet, viktuppgång eller asociala störningar. Eller ha synpunkter på våldsskildringar eller andra obehagligheter i böckerna som läses. För att inte tala om sexskildringar.... Kanske känns det orättvist att göra jämförelser mellan bokanvändandet och datoranvändande på det här sättet men saken är den att det inte ligger alls långt borta om du tänker efter. När VHS (videotejp) kom så fanns liknande orosmoment gentemot det uppväxande släktet.

Boken övervinner alla hot eftersom det inte finns några hot. Att tänka utifrån konfliktperspektivet är lite korkat eftersom böcker, film, internet och andra former av medier kompletterar varandra och har olika roller i vårt moderna samhälle. Min kollega Åsa Sundelin är mediepedagog och höganvändare av digitala medier men jag har aldrig sett någon som läser så brutalt mycket böcker.

Hur som helst så är jag så avundsjuk på alla boknördar som har tålamod att läsa så otroligt tjocka och spännande böcker. Jag själv tröttnar fort och blir seg i ögonen eller så försvinner mina tankar iväg från texten och jag får backa efter en kvart eller 15 sidor. Jag har läst men ändå inte. I alla fall, hos några av dessa boknördar hittade jag ett roligt test man kan göra med sin dator och nätet. Det tar reda på hur mycket boknörd man är. Jag verkar inte vara så mycket boknörd, fast jag har läst flera böcker i mitt liv vid sidan av kurslitteratur då. Men jag ska bli bättre, det har jag lovat mig själv nu. För testet sa oxå att jag hade en boknörd inom mig som vill fram. Det peppade mig...Please show yourself BookNerd :-D

Jag ska köpa en bok idag, tror jag :-D

Spel i Skolan :-D

Igår kväll diskuterades spel kopplat till skolan i Sveriges Televisions program Skolfront. Innan programmet tittade jag igenom en hel del uppsatser kring spelens roll i skolan. Det är ju knappast något konstigt eller kontroversiellt att lek och lärspel fungerar och sett utifrån en traditionell kunskapssyn går det mycket bra att lära sig en hel del av det vi lär i klassrummet idag med hjälp av en dator. Men fokus i programmet handlade om något mer intressant än så, även om TV som format i tid begränsar diskussionen, man hinner sällan komma till "pudelns kärna" som man brukar säga innan programtiden är slut.

Det intressanta är såklart idén om vad vi kan lära och utveckla med hjälp av de mer sociala online-spelen, som tex world of warcraft. Intressant är ju som Sverok-representanten lyfte fram att en 17 åring kan "leda" 150 andra spelare i en "guild" (ett lag förenklat uttryckt) och genom det med stor sannolikt utvecklat ett "online-leadership". Detta är ju inget nytt, jag har läst om flera moderna företag med världen som "marknad" gärna anställer personer med dessa talanger och förmågor, dvs att leda människor i en digital global värld.

Självklart lär sig ungdomar även engelska och annat skolmässigt genom sitt spelande men också annat som vi normalt sett kanske inte tänker på är lärande och kunskap sett med våra utifrånglasögon fasttejpade på ansiktet. Att i tex spelet civilization kunna bygga ett samhälle online och samtidigt förstå hur samhället är uppbyggt och vilka mekanismer som är livsnödvändiga är ju ett sätt att genom lek lära sig saker. Vi kan lära politik, samhällsplanering och överhuvudtaget mycket inom samhällsvetenskapen. Det finns naturligtvis många fler exempel. Lärarens roll här är tveklöst oerhört viktig.

Och ordet lek är ju väldigt laddat, och för att inte tala om ordet roligt. Ändå är vi ju enligt John Huizinga "homo ludens", den lekande människan och vi leker mest hela tiden. Som barn mer än som vuxen, men vi leker även som vuxna. I skolan leker vi mycket i ämnet "idrott" och det är ju praktiskt, eftersom då slipper man leka i andra ämnen så man kan koncentrera sig på metoder som inte går under definitionen lek, ämnet blir därmed mer seriöst. Ändå vet vi att metoder som fyller oss med engagemang, där vi ser helheten på ett begripligt sätt och där vi kommunicerar (reflekterar med andra) är väldigt effektiva sett ur ett lärande perspektiv. Detta lärde oss bland annat John Dewey och andra forskare för länge sedan inom pedagogikens fält.

Så därför är inte tanken särskilt långt borta från att spel faktiskt har en plats i skolan som verktyg för lärande. Kopplingen finns till och med till pedagogisk teoribildning.

http://www.blogger.com/img/gl.link.gifDessutom kan införandet av spel i skolan göra det möjligt att diskutera värdegrundsfrågor och genom att dsikutera vad spelen signalerar och betyder. Vi gör det idag med film i skolan, även om resan varit lång och inte överallt särskilt långt kommet. Sedan videovåldet blev ett begrepp i folkhemmet har detta med TV, film och video hamnat något vid sidan av. Usch och fy....ungefär som nu fast med spel i fokus.

Det vidgade textbegreppet omfattar även spel och spelkultur och jag är övertygad om att vi gör klokt i att ta in ungdomars kulturyttringar i skolan och visa dem aktivt att vi startar där dom befinner sig. Som belöning får vi nämligen med stor chans ungdomars repspekt och ökat intresse för lärande och skolans verksamhet. men det kräver att vi förändrar oss och vågar bryta mönstret.

Bloggtips och "Hotivation" :-D

Här kommer ett bloggtips:

http://ulftornberg.blogg.se/ (Ulfs blogg är en bra blogg tycker jag)

Hittade detta där kring Hans-Åke Scherps (Karlstad Universitet) tankar och idéer kring "Hotivation"....roligt...tycker jag...

"- Lärandet måste vara meningsskapande för eleverna, inte om 15 år, för då struntar eleverna i det. Lärarna måste alltså hitta lärprocesser som är meningsskapande i nuet, säger han.
Och då krävs två saker. Först måste lärarna möta eleverna där de är. Lärarna behöver sedan utmana elevernas föreställningar för att bidra till att fördjupa deras förståelse utifrån vetenskaplig grund.
- Det handlar om att efterfråga och förstå elevernas tänkande som grund för ett utmanande och lärande möte. Med dagens system försöker man klara det ändå genom att hota med betyg. Men ambitionen måste vara mindre av yttre »hotivation« och mer av inre motivation som drivkraft för såväl elevernas som lärarnas lärande, säger han."

Nu ska jag återgå till födelsedagsmiddagen, tyckte bara detta var alltför roligt för att dra ut på :-)

Futuregames Academy

Nu startar en ny utbildning inom och för spelindustrin. Tanken är att den snabbväxande spelindustrin i Sverige skall ha sin egen utbildning att rekrytera från, en utbildning som håller världsklass.

"Skolans mål är att utbilda speldesigners och 3D-grafiker för utveckling av ”next gen” dator och konsolspel i svenska spelföretag. Genom yrkesaktiva lärare, gemensamma produktionsprojekt, möjlighet till specialisering och 30 veckors företagspraktik. Hela utbildningen genomförs i tätt samarbete med Sveriges ledande spelföretag."
Hemsida www.futuregames.com

Jag har blivit tillfrågad att sitta med i ledningsgruppen för utbildningen och det känns spännande att få vara med i uppstarten av en helt en ny utbildning. Spel och lärande har ju så mycket gemensamt på många olika plan. Inte minst det pedagogiska planet men även när det gäller vilken roll spelande och lärandet i gemensamhet kommer att få i det framtida samhället.

Utbildningen är studiemedelsberättigad KY-utbildning och pågår på heltid i två år. Utbildningen ligger i Stockholm på Sveavägen och vänder sig till dem som studerat och/eller arbetat (professionellt eller ideellt) med något av följande områden:

• grafisk formgivning (2D/3D), aktiv i spelcommunities, fotografering, skulptering, kroki, scenariokonstruktion, spelkoncept, berättelser (manus, fiction stories), karaktärsutveckling, teater eller andra spelrelaterade kompetenser
• har en god kännedom om olika typer av spel, speltrender samt en personlig erfarenhet
  av att konsumera spel av olika slag
• har en stark motivation att jobba i spelbranschen.

Återkommer med mer information längre fram.

Kalla Faktas reportage

Hörby kommun har enligt TV4:s Kalla Fakta bestämt sig för att köra samtliga anställda som jobbar i pedagogisk verksamhet mot belastningsregistret när det gäller domar kring sexuella övergrepp mot barn. De vill alltså se efter om de som redan har en tillsvidareanställning (fast) efter det att de anställts har begått brott av sexuell art gentemot barn. På så sätt tar man ansvar för att se till att minimera att fler barn utsätts, det är det viktiga. Sen måste såklart de som utsätter barn för sexuella övergrepp förhindras även för sin egen skull att riskera att göra det igen.

Jag tror att det vore en bra grej för alla kommuner att göra den här registerkontrollen då och då. På det sättet minskar riskerna. Vi ska självklart inte ha personer anställda i svensk barnomsorg och skola som förgripit/förgriper sig på barn. Argument för att det skulle vara ok har jag svårt att se.

Det är en hemskt viktig fråga detta som jag hoppas man diskuterar livligt ute i svenska personalrum.

Programmet i TV4 ikväll fick mig att må illa på riktigt. Undersökningen basserad på 13 skolor och drygt 700 elever öppnar för frågan om att göra en större undersökning nationellt. En av tio anser sig blivit sexuellt trakaserad av en vuxen i skolan.

"Dessutom svarar 16 av flickorna och 31 av pojkarna ja på frågan om de upplever att de någon någon gång har haft en sexuell relation med en lärare eller annan vuxen på skolan."
Kalla Faktas hemsida 080316

De röda varningslamporna blinkar ganska mycket tycker jag...

Kom och knyt nya kontakter :-)

Ni som är intresserade av skola/arbetsliv/näringsliv och särskilt temat "Ungdomars kraft och talang" bör anmäla er till våra spännande nätverksträffar i Stockholm 14/4, Helsingborg 21/4 och Göteborg 5/5 i vår. Anmäl er så snart ni kan på Rektorsakademiens hemsida. Platserna är begränsade och evenemanget är kostnadsfritt.

MEDVERKANDE

Putte Svensson, som startade Hultefredsfestivalen när han var 15 år och som nu driver skolan Rock City och utbildning i Just Hultsfred. Putte berättar om hur viktigt det är att vi ser ungdomar som talangfulla kraftpaket och använder sin egen historia som verktyg i att få oss att förstå detta. Puttes föredrag är en riktig höjdare. Putte är med på nätverksträffar i Stockholm 14/4, Helsingborg 21/4 och Göteborg 5/5.

Angelica Hedin är rektor på Fredriks Hovs Slotts skola. Angelica kommer fungera som konfrensier tillsammans med mig i Stockholm 14/4, Helsingborg 21/4 och Göteborg 5/5.

Charlie Hansson, den unge entreprenören som redan vid 27 års ålder är en näringslivsmänniska att räkna med. Hans företag heter Chas. Han planerar att dra sig tillbaka när han är 30. Charlie har också stor erfarenhet av svensk skola då han gått i 9 skolor på grund av sin brokiga uppväxt. Han pappa är hemlös och Charlie är idag starkt engagerad i sociala frågor. Charlie är med på nätverkstrräffar i Stockholm 14/4, Helsingborg 21/4 och Göteborg 5/5.

Thomas Bergbom är chef på Google och berättar för oss om Googles olika tjänster vid sidan av söktjänsten på Internet. Bland annat berättar man om hur man tänker när man rekryterar unga människor och vad man söker hos dem. Thomas är för närvarande endast med i Stockholm 14/4

Tomas Axelsson Strix television är producenten och idéskaparen av SVTs program 9A. Programmet som Rektorsakademien varit med på ett litet hörn att skapa genom kunskap om skola och kontakter. Tomas är en djupt engagerad skolbrinnare och han kommer att visa några klipp från serien och sen diskutera ungdomars förmågor och lärares vikt sett utifrån sitt eget perspektiv. Tomas är för närvarande endast med i Stockholm 14/4.

I pausen bjuds det på mingel, mat och ett litet glas vin/öl/alkoholfritt och massor möjligheter att knyta nya kontakter med ledare från skola och näringsliv och spännande lärare m.m.

Välkomna !

Datorn lika självklar som pennan?

Vi lever i en tid där kommunikation och tillgänglighet till världen runt omkring oss på många sätt gränssätts av tillgången till teknik. Tidigare var pennan och pappret helt dominerande gränssnitt för lärandet och levandet i både skola och arbetsliv. Men nu har vi genom datorer och internet fått fler livsnödvändiga verktyg. Så pass livsnödvändiga så att när ministrarna Beatrice Ask och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i bland annat Dagens Nyheter nu tar i med hårdhandskarna mot ilegal nedladdning så ratar de förslaget från Renforsutredningen att operatörerna (Telia, Glocalnet, Bredbandsbolaget m.fl) skall ha skyldighet att stänga av personers internetabonnemang om personer laddar ned illegalt material från Internet. Internet anses alltså vara en nödvändighet för att kunna leva i vårt samhälle. De menar ministrarna i alla fall:

”Många har påpekat att avstängning av ett abonnemang är en ingripande åtgärd, som kan få allvarliga följder i ett samhälle som vårt där tillgång till internet är en avgörande välfärdsfråga.”
Aftonbladet 080314

När man sedan läser i Lärarnas Tidning om att 2 av 3 lärare delar dator med sina kollegor och när vi sedan tar del av diskussionen om att det inte skulle vara självklart att lärare elever har tillgång till dator och Internet för sitt lärande så blir man minst sagt beklämd. Beklämd eftersom argumenten "mot" ofta handlar om att det "inte går" eller "det är för dyrt". Det saken egentligen handlar om är att man på alla nivåer i beslutandekretsar måste prioritera. Antingen väljer man en skola med sikte på framtiden eller en skola med allas ögon i backspegeln. Och som Göran Johnsson fd metall så sant sa en gång när jag stötte ihop med honom för en tid sen, "det är alltid bra att titta bakåt så länge inte backspegel tar upp hela vindrutan". Jag tror han menar att man då krockar, det blev min slutsats i alla fall.

Jag tror att vi kommer att skaka på huvudet av förvåning när vi om 20 år ser tillbaka på hur vi idag resonerar kring detta med IT och lärande.
I arbetslivet tog man omedelbart in datorn som arbetsredskap och fann snabbt nya arbetssätt som effektiviserade arbetsprocesser. Varför sker det inte lika naturligt i skolkulturen?

Effektiva arbets och lärprocesser anpassade efter samhällsutvecklingen och framförallt utveckling av lärmetoder som är naturliga för barn och ungdomar är områden skolan måste utveckla på bred front. Annars riskerar vi att inte kunna rekrytera rätt lärare framöver. Men vad värre är och kanske det viktigare argumentet:

Vi riskerar att tappa flera generationers intresse för lärande och skola.

Många (inte alla) kommer då alienera sig alltmer från skolans strukturer och förhållningssätt. Det är helt enkelt inte spännande och intressant längre.

De kommuner som nu satsar på en bärbar dator per elev med ständig internetacess, även kallat "one-to-one learning" gör kloka investeringar och kommer utvecklas mot ett modernare lärande där kreativitet och skapande får en naturligt plats vid sidan av mer traditionell kunskapsinhämtning. Det viktiga är dock att investeringar i hårdvara parallellkopplas med utbildning av samtliga lärare och deras rektorer så att nya arbetssätt kan få grogrund. Det duger inte att köpa teknik, det borde ITis ha lärt de allra flesta.

Somliga jag träffar i samband med mitt jobb brukar argumentera mot utveckling av skolans arbetssätt generellt med inlägg som att

"ja men skall skolan inte vara en motkraft mot samhällsutvecklingen så att det inte går för fort"?

En argumentation som naturligtvis faller på sin egen orimlighet då skolans uppdrag är att förbereda barn och unga för ett liv i det samhälle de skall ut i, arbeta i och leva sina liv i. Och dessutom var det länge sedan skolan skapade samhället (om det överhuvudtaget varit så), och om man nu vill tillbaka dit så gör man klokast i att hänga med själva samhällskroppen. Att se lärandet som en motkraft till utveckling verkar för mig vara att skjuta sig själv i bägge benen.

Man kan tycka vad man vill men det bara är så att

i vårt nuvarande och framtida samhälle kommer datorn under överskådlig tid vara lika självklar som pennan.

Därför måste svenska kommuner satsa stort på att investera i att bygga ut tillgängligheten till datorer för alla elever och alla lärare. Nåt annat kan jag inte se... Det är naturligtvis pinsamt att lärare skall dela på en dator med 5-6 andra kollegor, eller att elever skall dela dator med 30 andra elever. Det känns inte på något sätt sunt.

Trevlig lördag kväll !

Tjörn och Västra Götaland

Idag var jag på Tjörn för att hålla föredrag för Tjörns skolförvaltning. Det var Filmkonsulent Jens Lanestrand Konst- och kulturutveckling Västra Götalandsregionen som anordnade en dag om film som medium i skolan för rektorer, förvaltningspersonal och politiker från Tjörns kommun.

Det var verkligen spännande att möta dem därute på ön och vilken miljö sen!!! Vi var i en ny byggnad (Nordiska Akvarellmuseet) som ligger i Skärhamn med fantastisk utsikt över västkustska skärgården.

Efter mitt föredrag som fick deltagarna uppgiften att göra film under eftermiddagen. Konkret handlade det om att göra en 1 minuts nyhetsinslag från ide till färdig klippt film. Jag var tvungen att åka tyvärr. Hade varit skoj att se vad resultatet blev.

Det var en höjdardag i alla fall !!!

Martin Ingvar och om att gå andras ärenden....

Jag läste Martin Ingvars inlägg i DN i helgen plus att jag såg hans framträdande i TV4-morgon i morse. Jag har alltid imponerats av Martins intresse och insikter kring hjärnan, och han har ju en familjetradition som format hans storstilade akademiska karriär också. För kunnig inom sitt område hjärnan det är han otvetydligt. Jag har de senaste åren med förtjusning också imponerats av hans intresse för skolan och den pedagogiska världen. Hans synpunkter och tips har, fram tills nu, varit glädjerika vitamininjektioner i skoldebatten.

Men nu väljer han att "go political" och i vetenskapens namn helt enkelt ställa sig på läktaren tillsammans med andra halvfigurer och kritisera svensk skola utan egentligt sakliga vetenskapliga argument. Han kallar svensk skolas verksamhet och fokus för "flummig", ett ganska vanligt argument hos dem som älskar en skola konstruerad för 30-talet och som menar att den skolan på nåt märkligt sett även skulle vara strukturerad för 2000-talet. En cykel från 30-talet påminner rätt lite om dagens cyklar som bekant. Människosynen på 30-talet skiljer sig en hel del från dagens. Flum beskrivs i ordböcker som "oredig" och som Ann-Marie Körling skriver på sin blogg: "Flum kan härledas till ordet flummig - vilket betyder - intellektuellt oredig (som kan liknas vid exempelvis narkotikarus).

Hjärnforskaren Martin Ingvar dömer ut svensk skolpolitik: Våra flummiga modeller för inlärning saknar helt grund i vad vi i dag vet om hjärnan. I dag kan du bli lärare för de minsta barnen utan att ha en aning om hur man lär dem läsa.
DN 080309

Vad är det för modeller Martin menar här undrar jag? Det skulle vara trevligt att få reda det... Men det är kanske inte avsikten med artikeln i lördags? Alltså att diskutera det faktiska lärandet och de lärmetoder som faktiskt är de bästa för olika elevers förutsättningar?

Är inte hela inlägget istället ett rent politiskt inlägg frågar jag mig vid köksbordet? Fred som skriver bloggen Freon gör en analys av det politiska spelet här:

"Många av argumenten för att den svenska skolan är kass verkar tagna direkt ur den folkpartistiska partiboken, med all den skrämselpropaganda den innehåller."
Freon Blogg 9 mars 2008

Ja jag kan inte annat än hålla med Fred i hans analys och särskilt eftersom Martins text varken är sakligt konkret eller bär mer vetenskapliga argument än att Martin själv är hjärnforskare. Kriterier han själv sätter högt i den värld han lever i. Jag har stundtals svårt att förstå vad han menar i sin artikel faktiskt, och jag är inte ensam om man läser runt på bloggarna som tagit upp artikeln.

Man skulle kunna kalla artikeln "flummig" om man vill vara elak, men jag skulle naturligtvis aldrig insinuera att Martin är "oredig" eller "i ett tillstånd som kan liknas vid narkotikarus".

Det är trist att en så framtsående forskare inom hjärnans komplexa värld inte kan ha en mer öppen attityd och vilja att diskutera de båda områdena "hjärnan" och "pedagogisk utveckling" sett utifrån lärmetoder som möter ett lärande för 2000-talet och att han medvetet eller omedvetet signalerar, jag är osäker på vad, att det finns "ett enda sätt att tänka".

Martin, låt oss diskutera lärandet och hur det stimuleras bäst istället på dina fina DN sidor. Att du med din tyngd och auktoritet ger dig in i politiska tassemarker leder varken skolans lärande eller Svensk konkurrenskraft i globaliseringen en enda millimeter framåt.

Tvärtom faktiskt !

Du blir ett slagträ för politiska agendor som sällan tar egentligt avstamp i hur de bästa lärandet utvecklas.

Och det är så synd tycker jag... Dina insikter och ditt engagemang behövs på helt andra sätt i skoldebatten.

Eeeehhh...fusk med VAB dagar....eeehhhh.... Hallå...

Under en tid har regeringen diskuterat hur man får bukt med det "påstådda VAB fusket", som ingen tycks känna igen längre. Inte ens de forskare som från början lyckades få till hela historien tror längre på att 20% av VABandet är fusk. Inte heller försäkringskassan kan se verkligheten bakom de där siffrorna. Och det borde förstås få regeringen att backa, det tycks ju inte finnas något vetenskapligt belägg för idén.

Men det finns en annan del i den där diskussionen som jag tycker man borde reagera ännu mer på. Nämligen det att skolan och förskolan skall skriva intyg till föräldrarna. Om staten vill jaga fuskare som nästan inte finns så får de väl göra det, inte mig emot. Alla gör vad de vill och det de tror är positivt för samhällsutvecklingen. Men hallå....är det det inte så att skolan bör ägna de resurser den har till att skapa förutsättningar för lärande.

Var finns det vettiga i att skolan skall lägga resurser på att lösa statens problem med fuskande mammor och pappor?

Hela idén verkar helt enkelt utsökt korkad.

Facebook fick oss att förstå (ungdomar)

Publicerad krönika i papperstidningen Skolledningsnytt nr 2 2008:

Lärandet i samhället håller på att förändras i grunden. Frågan man kan ställa sig är om lärandet i skolan följer den totala samhällsförändringen. Om inte, hur har det blivit så? Borde inte skolan som väsen ligga längst fram?

Hur lär vi på 2000-talet? Jo, i en värld som vuxit ihop till att vara tillgänglig för alla genom internet så sker lärandet nu också utanför skolans byggnad. Skolan har inte längre ensamrätt på tillgängligheten till kunskap. Kunskap som konkurrensfaktor är heller inte längre självklart när kineserna nu kan det som vi haft kunskapsmonopol på betydligt billigare.Vi måste addera förmågor som kreativitet och idéskapande, det är det ena. Det andra är att vi måste bli bättre på att utnyttja våra sociala och professionella nätverk.Vi är nio miljoner personer i vårt land och kineser och indier är drygt 2,5 miljarder.

Vi äldre människor, födda före 1980, har hittills haft svårt att se nyttan med ”social networking” på nätet. Du vet, det där som ungdomarna gör på till exempel MSN,Lunarstorm, Playahead med mera? Aktiviteter som de påstår sig ha nytta av. Vad för nytta har vi aldrig förstått eftersom det ju inte passar in vårt normsystem för vad som är riktigt kommunicerande. Vi har snarare förskjutit det som något katten släpat in för att istället ägna oss åt riktigt nätverkande på kafferasten! Och på dessa ”riktiga möten” kan vi höra varandra säga saker som att ”ungdomarna, ja dom hänger ju bara framför datorn och chattar eller vad det heter? Tänk om de kunde göra nåt vettigt istället?”.

Vad vi inte inser i dessa ögonblick är att de övar sig i att kommunicera i ett nutida och framtida samhälle. Det är inte alla ungdomar som själva vet det ännu men deras kommunikationstalanger kommer att spela stor roll för dem när de väl äntrar arbetslivet. Ni som nu muttrar att riktigt nätverkande minsann sker genom fysiska möten en gång per månad, tänker helt klart en aning snävt. Vinnarna är nämligen de som kompletterar med kraften i ”social networking”. Vare sig vi vill det, gillar det eller inte gillar det så är internet här för att stanna. Och vi måste välja nu.

Antingen följer vi med och lär oss av ungdomarna eller så lämnar vi dem åt sig själva att till exempel på egen hand utveckla egna sociala strukturer, norm och värdesystem. Det känns inte helt ok va? Vi måste intressera oss för deras värld och deras kultur. Hur ska vi annars kunna guida dem eller för den delen oss själva?

Sommaren 2007 exploderade plötsligt ett nytt fenomen i Sverige. Det var nämligen sommaren då Facebook blev ett med svenska folket. Idag åtta till nio månader senare är 1,6 miljoner vuxna svenskar sammankopplade genom Facebook.

Jag skulle gissa att det är svensk utbildningshistorias absolut snabbaste, billigaste och effektivaste kompetensutveckling av en hel äldregeneration.

På denna korta tid har drygt en och en halv miljon vuxna lärt sig förstå vad ungdomarna gör på nätet, utan att de själva märkt det. Fler vuxna kan nu guida ungdomar, eftersom de lärt sig hur kommunikation och nätverkande på nätet fungerar, på gott och på ont. Fantastiskt.

Min fråga till dig är nu (som skolledare eller lärare): Hur kan man leda en organisation som jobbar med ungdomar utan att förstå vilken kultur de lever i? Är du på eller är du av?

Namn: Fredrik Svensson Ålder: 40 år
Bor: Stockholm, Hammarby Sjöstad i en liten hyresrätt
Befattning: Medgrundare Rektorsakademien, författare och föreläsare om skola
Bäst i dagens skola: Alla engagerade människor
Det klarar jag mig inte utan: Mina elgitarrer tror jag
Andra uppskattar hos mig: Att jag är kreativ och engagerad
Favoritdans: Ha ha ha… dansar väldigt ogärna, men okej: punkdans?
Om jag var skolminister: Skulle jag utveckla ”det nya lärandet”
Pedagogisk förebild: Vygotskij och John Dewey

Slänten i Rågsved...är det en svunnen tid?

Har kollat på dokumentären "Vi som överlevde Rågsved" på Svt ikväll.

En dokumentär som beskriver ungdomars tristess under 70-80 talen som sedemera för en hel del resulterade i drogmissbruk, kriminalitet och död. Det fanns enligt de som överlevde inte så mycket annat att göra än att fylla livet med tillfälliga kortsiktiga upplevelser som till exempel mellis-öl och hasch där uppe på slänten i miljonprogrammets Rågsved. Långt borta från vuxenvärlden. Upplevelser som gjorde det möjligt att hantera frånfället av tro på både samhälle och framtid överhuvudtaget. Ni som bor i storstäderna ser många av dessa förlorade själar på gator, torg, längs spårvags- och tunnelbanelinjer. De vittnar om ett misslyckat socialt engagemang från 70-80-talet.

En fråga man måste ställa sig i vårt nuvarande samhälle är om vi verkligen lärt oss något av vår historia, som vi så heligt pratar om är så viktig.

Historia? Vilken historia? Vems historia? Karl den tolftes eller den vi lever i eller vuxit upp i?

Min frågor är kanske retoriskt ställda men jag undrar lite försynt om dagens unga kanske har fler tillfälliga upplevelser att ta till för att fylla sin verklighe med och än fler frånvarande vuxna att alienera sig ifrån i avsaknad av framtidstro och livsvisioner?

Vad gör svensk skolpolitik för detta?

Vad gör vi åt detta? Vill vi se fler dokumentärer som denna eller den om Kenta och Stoffe som skildrar exakt samma fenomen, men med start 10 talet år tidigare. Hur ser nästa dokumentär på samma tema ut? Den som visar hur det gick för de som växte upp på 80 och 90 talet eller den om de som växte upp som tonåringar nu på 2000-talet? För de dokumentärerna kommer att dyka upp, var så säkra....

Jag tycker mig se att de som faller ur idag inte längre bara är reliker och överlevare från -68....de jag ser verkar vara mycket yngre människor om ni frågar mig...

Varför?

Se reprisen.