...om man rumstrerar om i strukturen runt Lärarutbildningen och fördjupar fokus på ämneskunskaper? Ja GöteborgsPosten tycker det i alla fall det är julafton nu när man delar upp utbildningen i stadier igen. Men borde man inte intressera sig lite mer för KRING VAD och HUR lärandet sker på själva lärarutbildningarna och OM man uppmuntrar och stöttar studenterna till att utveckla svensk skola? Jo det hade varit önskvärt men istället återgår regeringen till gamla rastplatser. Se Så! Plats i korgen nu alla förändringsbejakare, nu gör vi som förr.Idag vet vi att var fjärde lärarstuderande slutar och att antalet sökande sjunker. Läraryrket håller på att bli riktigt oattraktivt tyvärr. I ett pressmeddelande påstår skolministern och utbildningsministern att det har med 2001 års reform om en enhetlig utbildning att göra så därför blir såklart slutsatsen enkel och snabbt serverad:
- "Jag vet...vi återgår till som det var förut. Då måste ju ungdomarna älska att bli lärare. Ja vist det gör vi, yay !"
Ungefär så har det väl antagligen låtit på departementet sedan i höstas kan man tänka. Om läraryrket skall bli attraktivt måste man göra som i Finland, för det finns saker finnarna är bättre på än vi. En sak är att de tex alltid talar om skolan och lärare i positiva termer och medierna skriver om hur duktiga man är i skolan. Alla vill bli sedda. Även lärare.
Så här säger en lite sommaravspänd Leijonborg i pressmeddelandet idag:"Och för att klara globaliseringens utmaningar behöver vi lärare som fokuserar på inlärning och tidigt väcker våra barns intresse för kunskap."
Regeringen 27 juni 2007
Ok ministern, nu snurrar ni till det igen. Så här är det faktiskt: Efter att ha umgåtts med en hel del personer de senaste åren som verkar nere i Kina inom diverse olika områden så börjar vi se en ganska klar bild växa upp framför oss. Kunskap är ingen konkurrensfördel längre och särskilt inte i den form Leijonborg talar om, dvs ämneskunskaper. Vist det är viktigt i någon mening men för att klara konkurrensen i en alltmer globaliserande värld kan vi inte fortsätta att göra ännu mer av det som Kina och Indien nu gör lika bra och bättre. De har åkt om oss. Vad måste man göra om konkurrenten kopierat allt man själv kan och gör det både bättre och billigare? Jo många tänker tyvärr att "jaha då måste vi väl se till att göra det ändå bättre då och ännu mer". So wrong! Leijonborg visar med tydlighet hur lite han förstått när han säger att det viktigaste är att väcka elevernas intresse för kunskap. Det kan tyckas vara småaktigt men det finns en nyansskillnad här som utgör viktiga vägval och framtida flaskhalsar. Det viktiga är att väcka elevernas intresse för lärande, kreativitet och nytänkande. Just nu hjälper vi chefer i Kina med detta och inte våra egna barn. Läs här till exempel om vad Fredrik och Teo Härén gör med cheferna på världens största mobiloperatör med 480 milj abonnenter.
Kommer ni ihåg höjdhpparen Dick Fosbury som införde hoppstilen flopp? Innan OS 1968 saxade alla med benen över ribban men Fosbery chockade en hel värld genom att istället hoppa med ryggen före och vinna överlägset. Han tänkte bakvänt och nytt och förändrade en hel värld. Efter det började alla hoppa flopp. Hade han inte brutit mönstret så finns en stor chans att du hade sett saxande fiidrottare fortfarande.Istället för att träna mer på saxandet och fördjupa lärarnas ämneskunskaper ännu mer så borde vi redan nu förvänta oss tillräckliga ämneskunskaper i utbildningen och istället fokusera utvecklingskraften på det som Leijonborg och 2,9:an Björklund och andra vägrar tala om. Nämligen utveckling av lärmetoder (förhållningssätt till elever och lärande) och inte minst införa, utveckla förmågan till kreativitet. Om läraryrket förnippades med kreativitet, förändring och anpassning till omvärlden så skulle yrket bli fantastiskt attraktivt. Regeringen och andra säljer helt enkelt in yrket för dåligt och blir sen förvånade när ingen vill längre. Hallå!
Därför oroar det att se hur regeringen nedprioriterar allt som har med detta att göra och låter göra sken av att framtidens problem kan lösas med gamla metoder.
Fler boggar om:
Skola Skolan Grundskola Rektor Lärare Läroplan Pedagogik Skolutveckling
Ledarskap
6 comments:
Fredrik!
Jag kom på två saker när jag läste din blogg. Jag föreslog ju ett slags avtal mellan skola och förälder om elevens utvecklingsplan. Jag insåg just nu att man kanske kan göra samma sak mellan den lilla skolan/studiegruppen och det lokala arbetslivet/näringslivet. Det andra är att om man ska förändra/utveckla läraryrket till det du menar så kanske det ska heta något annat som visar att man håller på med processer som leder till utveckling och kreativitet. Ungdomsutvecklare, Lärandekoordinator .....
Jag återkommer / AN.
Intresting thoughts....ser fram emot dina tankar framöver. Ett spår som känns nytt och fräscht. :-)
Så är det i dagens skola, eleverna förväntas lära sig vad man tidigare har lärt sig i en tid då Internet inte fanns - faktakunskaper (prov), Sverige i fyran/Europa i femman, datorer uppställda i skolorna utan pedagogisk handledning och alltför stora klasser (http://arnefredriksson.blogg.se/).
Jag försöker som pedagog att träna eleverna till eget lärande genom insamlande av annans kunskap som sedan relateras till deras egen förförståelse. Av detta ska de få ihop en egen text som visar deras nya kunskap. Det är mer krävande, både tidsmässigt och mentalt för oss båda, men det lönar sig för de duktiga. Tyvärr räcker jag inte till för de svagare eleverna eftersom klasserna är för stora och varje pedagog håller sig i sin klass. Man borde prova på en årskurslös skola i en del ämnen så man kan fånga upp eleverna där de befinner sig för ögonblicket. Min erfarenhet har visat att vissa elever fått dras med vilket skapat stress och motstånd, tyvärr!!
En gång i tiden anställdes inga lärarutbildare om de inte stod i framkant för förändring och utveckling. Det är lärarens roll att bejaka ett hopp av det slag du beskrev. Det är lärarens roll att bejaka det nya. Inte bevara det gamla. Det är lärarens roll att samspela med de som lär. Och det är lärarens roll att pröva att hoppa på samma sätt som den elev som bröt mönstret. Det är den slags oro, oroa mer, som skapar dynamik. Men om eleverna inte får pröva, göra, vara, säga, samtala, diskutera, ifrågasätta, göra, utveckla utan sitta stilla, vara, bara, inte göra...så har vi ingen möjlighet för aktivt lärande som ska appliceras i ett verkligt liv, utanför skolan. Tack för ett bra, bar inlägg.
Anne-Marie Körling
det är ett jättesvårt yrke, min mamma är lärare och jag vet att hon inte bara arbetar på skolan utan oxå hemma, det finns få som uppskattar det. Man måste älska det här yrket...
Joanna...ja det underlättar i alla fall :-)
Post a Comment