5 myter om kreativitet

Kreativitet är en färdighet, eller förmåga, som vi har all anledning att fundera över i Sverige. Inte minst därför att Sverige inte bara anses ligga långt fram inom detta område utan det land vars invånare sammantaget är världsbäst på kreativitet.

Förklaringarna är många, men bla så är svenskar inte så auktoritetsstyrda som till exempel tyskar. Vi stimuleras tidigt att förstå allas lika värde, vi sätter tidigt värde på att få människor att ta egna initiativ, vi är vana vid att samarbeta i grupp och vi är ofta tidigt ute med att ta till oss nya kommunikationsverktyg. Samarbete och delaktighet är några viktiga basvärden för oss svenskar. Vi är det land i världen som står bäst rustade i det globala samhället, i alla fall när det gäller förutsättningar för kreativitet.

Det första man kan konstatera är att vi naturligtvis fått den positionen på grund av många olika orsaker, men mycket är självklart skolans förtjänst. Vi har faktiskt till stor del den svenska skolan att tacka för vår starka position. Men vilken skola är det då vi talar om? Jo den skola som i media "kölhalas" som flummig av diverse populistiska aktörer med egna, ofta politiska, agendor. Men om man tänker att 70-80-90-talets skola fört oss fram till främsta position när det gäller att tänka nytt så har vi fått ut väldigt mycket gott av de gamla skolreformerna. Med detta i bakhuvudet måste vi då ställa oss frågan varåt svensk skola är på väg nu? Ja det värsta med att vara i ledning är att man bara har två potentiella framtidsscenarier.

1. Behålla ledningen

2. Tappa ledningen

Att backa bandet tillbaks till 50-talet, som en del vurmar för, känns väldigt okonstruktivt, särskilt mot bakgrund av att samhällsutvecklingen pekar framåt och skapar en allt mer komplex miljö för våra unga att växa upp och verka i. Vi måste vara mer kreativa än vi någonsin varit om vi ska behålla vår tätposition och unikitet. ALLA länder ser kreativitet som viktigt och vårt försprång må vara stort, men INTE i evighet. Och evighet, det är i dagens tidevarv kortare än förr.

En stor utmaning blir 2012 att stärka debatten kring kreativitetens betydelse för små länder som Sverige och med det dess förankring i skolans inre arbete. Kreativitet är förmågan att sätta saker i nya kombinationer och sammanhang och att genom det skapa något nytt som tillför ett högre värde (create). Det betyder att kunskap är en viktig faktor, där kunskaper och helhetsförståelse hör ihop. Utan förståelse för sammanhang ingen kreativitet och utan grundläggande kunskaper att finna nya kombinationer ur minskar dramatiskt möjlig kreativ förmåga, i alla fall sett ur vårt rådande samhälleliga värderesonemang.

Den allmänna debatten om skolan har mellan raderna satt kreativitet i olyckligt fack, det anses som lek och/eller flum. I alla fall inte riktigt så fint som traditionell "kunskap".

Här är några myter som jag tror många känner igen.

Kunskap är viktigare än kreativitet

Det finns inget motsattsförhållande, båda är lika viktiga för varande ur ett utvecklingsperspektiv Trots det kan man höra hur fallangen "kunskapstalibaner" framhärdar iden om att bara man lär sig en massa så kommer kreativiteten av sig själv när man lämnar skolan. Argumentet leder till att man helt enkelt prioriterar bort övning och träning av färdigheten att sätta saker i nya praktiska situationer för att komma upp med nydanande idéer. Kunskap är en nödvändig bottenplatta för att vi i Blooms nivåer 4-6 (Blooms taxonomi) ska kunna göra analys, syntes och utvärdering av det nya vi skapar. Denna myt ger oss dessutom en uppsjö av mediala underhållningsfenomen som minneskunskapsTV i olika former som Vem vet mest, Smartare än en femteklassare, På spåret, Slaget om Sverige som cementerar bilden av vad som är viktigt att kunna, dvs att fakta är viktigare än något annat. Detta trots att all fakta går att googla fram på mindre än en sekund.

Kreativitet är mest lek och ploj

Egentligen är denna myt "myten" om att lek inte är konstruktivt. Men det är precis vad det är. Det lilla barnet har ett lekande och prövande förhållningssätt till den obegripliga värld den ramlat in i. Det är barnets enda sätt att förhålla sig till verkligheten. I takt med att vi blir äldre måste vi anpassa oss till den komplexa och konforma värld vi ska verka i och där förlorar leken sitt värde, skolans roll har varit att döda leken för att få folk att foga sig till systemet. På universitetet leks det väldigt lite, möjligtvis vid sidan av studierna. På universitetet låtsas vi tänka kritiskt och kreativt, istället bankas sanningarna in genom 10 000-tals sidor text med färdiga mallar för hur man ska tänka i vår "fria värld". Men är den så fri och öppen för nytänkande? Utbildningssystemet skulle må bra av att leka och experimentera mera, givetvis utifrån vetenskaplighet och empirisk bas. Om det nu är möjligt?

Alla är inte kreativa

Den kanske farligaste myten av alla, eftersom den ger människan alibi att inte ägna tid åt att träna sin kreativa förmåga. Alla människor är kreativa, det är en del av det som skiljer oss från aporna. Det som skiljer ossmänniskor åt på den här punkten är om vi får leka, experimentera och utveckla vår kreativa förmåga till vardags. Men eftersom det inte är "seriöst" att få vara lite "galen" och tänka utanför boxen på tex många arbetsplatser så leder denna myt till att vi istället utvecklar våra icke-kreativa förmågor och samtidigt stadfäster myten i sig själv.

Om alla är kreativa blir det kaos

En inte helt ovanlig myt som drar omkring. En del menar att kreativitet vist är viktigt, men att de flesta av oss måste genomföra verksamheten enligt färdiga planer. I annat fall utbryter kaos och anarki, produkter missar marknaden eller kvaliteten brister. Myten får näring av människor som inte är så kreativa och som därför ser kreativa personer som ett hot mot dem själva och sin egna trygga miljö.

Kreativa människor är svåra

Nej, men riktigt kreativa människor är komplexa och annorlunda utifrån normen. De är nämligen ofta sina egna motsatser. De är ganska intensiva, men också lugna när det behövs. De kan ofta verka smarta och logiska, men de kan oftare vara ganska naiva eftersom de inte riktigt ser de begränsningar och hinder många andra binder sina liv runt. De är inte sällan väldigt uppgiftsorienterade och fokuserade men samtidigt lekfulla och kan i många situationer verka omåttligt okoncentrerade. De använder sin fantasi alltsomoftast, men kopplar det samtidigt till realistiska sammanhang. (Motsatsen är dagdrömmare utan förmåga att sätta saker i sitt verkningsfulla sammanhang). Kreativa människor uppfattas ofta periodvis som introverta, men lika ofta extremt extroverta.Inte sällan uppfattas kreativa människor (beroende av position) som oberäkneliga, vilket beror på att de ständigt ser nya möjligheter och inte har något som helst problem med att plötsligt "omdefiniera" sammanhanget till ett helt annat. Vet man inte om detta får man svårt att hantera kreativa människor, och man "fackar" istället in dem som svåra eller konstiga. De stör ju ordningen. Vi har en tendens att skapa stereotyper av hur människor ska vara för att "passa in" och vi fortfarande industrisamhällets sätt att se på "arbetaren" som en del i kollektivet med en given begränsad uppgift, trots att den moderna kommunikativa världen lämnat det för längesen. Det vi behöver göra är att acceptera allas olikheter och dra nytta av dem.

Skulle vi döda de här myterna och plocka in ett bredare tänkande i skolans sätt att förhålla sig till "lärande" och "unga" så skulle vi en enorm utväxling på allas potential. Och vi skulle ha stora möjligheter att behålla vårposition som världens mest kreativa länder.

Tips om fördjupning: Mihaly Csikszentmihalyi